Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av inkomstgränsen för arbetsgivaravgift inom ATP. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 87 i första kammaren av herr Nilsson, Ferdinand, och fru Olsson samt nr 106 i andra kammaren av herrar Antonsson och Wahrendorff.

1964-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av inkomstgränsen för arbetsgivaravgift inom ATP. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 87 i första kammaren av herr Nilsson, Ferdinand, och fru Olsson samt nr 106 i andra kammaren av herrar Antonsson och Wahrendorff.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1964

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av inkomstgränsen

för arbetsgivaravgift inom ATP.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 87 i första kammaren av herr Nilsson,

Ferdinand, och fru Olsson samt nr 106 i andra kammaren av herrar Antonsson

och Wahrendorff.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag om sådan

ändring av 19 kap. 1 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring »att den

gräns för inkomst av tillfälligt arbete hos en arbetsgivare, under vilken arbetsgivaravgift

inte utgår, från nu 300 kronor per år något höjes, förslagsvis

till 1 000 kronor».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:87.

Gällande rätt

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande

inkomst beräknas på grundval av inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete under året. Jämlikt It kap. 2 § lagen om

allmän försäkring avses med inkomst av anställning lön i penningar eller

naturaförmåner, varvid till sådan inkomst icke hänföres från en och samme

arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till 300 kronor. Vid

beräkning av arbetsgivaravgift skall enligt 19 kap. 1 § fjärde stycket ovannämnda

lag icke tagas hänsyn till arbetstagare, vars lön under beräkningsåret

ej uppgått till 300 kronor.

Historik

Reglerna om att inkomst understigande 300 kronor ej är pensionsgrundande

ingick ursprungligen i 5 och 33 §§ lagen om försäkring för allmän tillläggspension,

som trädde i kraft den 1 januari 1960. De överfördes med oförändrad

innebörd till lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft tre år

senare. I proposition nr 100 år 1959 med förslag till lag om försäkring för

allmän tilläggspension m. in. yttrade föredragande departementschefen:

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1964

Från principen om att inkomst, som åtnjutes av arbetstagare i civilrättslig

mening, skall vara pensionsgrundande som inkomst av anställning bör

av praktiska skäl undantag göras i fråga om vissa smärre anställningsinkomster.

Det kan nämligen många gånger vara vanskligt — inte minst för

allmänheten — att bedöma huruvida en person, som tillfälligtvis utför ett

mera kortvarigt arbete, är att anse som anställd hos den, för vars räkning

arbetet utföres. Här må blott erinras om tillfälligt anlitad hushållshjälp samt

hantverkare, som utför smärre målnings-, snickeri- eller reparationsarbeten.

Hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet,

särskilt från yrkesskadeförsäkringen, visar att det i dylika

fall ofta kan erfordras en omfattande utredning i olika hänseenden för att

avgöra om den som utför arbetet är att anse som arbetstagare eller ej. Genom

att betrakta en försäkrads lön från en arbetsgivare såsom inkomst av

anställning endast om lönen under ett kalenderår uppgått till ett visst minimibelopp,

kan man i många fall undvika de nämnda svårigheterna. Man vinner

genom en sådan gränsdragning också den fördelen att de, som anlitar

avlönad arbetskraft i mycket ringa omfattning, inte behöver erlägga avgifter

till försäkringen. Eftersom avgifterna i dylika fall blir förhållandevis

små, kan kostnaderna för deras debitering och uppbörd ställa sig oproportionerligt

höga. Mot bakgrunden härav har i sista punkten av första stycket

föreskrivits att, om ersättningen till den försäkrade från en och samma

arbetsgivare under ett kalenderår inte uppgår till 300 kr., så skall ersättningen

inte räknas som inkomst av anställning.

I samband med behandling av propositionen hade särskilda utskottet att

pröva en motion med yrkande om slopande av trehundrakronorsregeln, då

den missgynnade löntagare som för sin försörjning tog arbete hos flera arbetsgivare.

Särskilda utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen i denna del

godkända utlåtande motionen. Utskottet framhöll att ställningstagande till

problemet krävde erfarenhet av systemets tillämpning.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring skall därest en anställd av samme

arbetsgivare erhåller lön understigande 300 kronor per år detta belopp ej

vara pensionsgrundande. I konsekvens härmed skall arbetsgivaren ej heller

erlägga avgift för beloppet.

Förevarande motioner syftar til! att beloppet 300 kronor skall höjas till

förslagsvis 1 000 kronor. I motionerna framhålles, att sedan trehundrakronorsregeln

infördes har arbetskostnaden för exempelvis hemhjälp och för

utförande av småreparationer stigit väsentligt samt att arbetsgivaravgifter

för dylika mindre arbeten vållar onödigt besvär.

Sedan lagen om försäkring till allmän tilläggspension, vari trehundrakronorsregeln

ingick, trädde i kraft den 1 januari 1960 har prisnivån i samhället

stigit. Som en följd härav har basbeloppet från den 1 januari 1960 till

den 1 januari 1964 höjts från 4 200 kronor till 4 800 kronor. Även om det

vid ändringar i prisnivån kan vara berättigat att justera trehundrakronors
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 196A

3

regeln, är det med hänsyn till storleken av de ändringar som skett sedan

januari 1960 och till den korta tid regeln varit i kraft inte för närvarande

påkallat att höja beloppet. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:87 och 11:106, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

n nbnsm/riii.-»;: ''eif Ht, *nb

Stockholm den 12 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, fru Nilsson, herrar Nyman och

Per Petersson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

Johansson i Södertälje*, Wiklund, fru Gunne, fru Eriksson i Ängelholm,

herrar Svensson i Kungälv* och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson, Per Petersson, fru Gunne och herr Gomér, vilka

ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med orden »Sedan

lagen om» och slutar med orden »att höja beloppet» bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Sedan lagen om försäkring till allmän tilläggspension, vari trehundrakronorsregeln

ingick, antogs vid 1959 års riksdag har prisnivån i samhället

stigit. Som en följd härav har basbeloppet, som ursprungligen fastställdes

till 4 000 kronor, stigit till 4 800 kronor per den 1 januari 1964. Detta förhållande

ådagalägger att en höjning av den gällande trehundrakronorsgränsen

är motiverad på grund av penningvärdesförsämring. Härjämte får det

antagas att det i de berörda fallen inträffat reala inkomstökningar i likhet

med vad som skett på andra områden. En följd av den ekonomiska utvecklingen

är således att de administrativa besvär m. in., som man velat undvika

genom trehundrakronorsregeln, ökat i omfattning. Även om en justering

är motiverad kan utskottet dock för närvarande inte förorda en så omfattande

höjning som förslagsvis nämnts i motionen. En höjning till 500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 196A

kronor är enligt utskottets mening en lämplig avvägning i nuvarande läge.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

1:87 och 11:106, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om förslag till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring

att dels vid bestämmande av inkomst av anställning

enligt 11 kap. 2 § icke skall medtagas sådan från en och

samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått

till femhundra kronor, dels vid beräkning av avgift enligt

19 kap. 1 § hänsyn icke skall tagas till arbetstagare, vars

lön under året ej uppgått till femhundra kronor; samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

540227

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.