Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot tobaksreklam. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 647 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 786 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund.

1964-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot tobaksreklam. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 647 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 786 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot tobaksreklam.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 647 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 786 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag till lag om förbud mot

all tobaksreklam”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen I: 647.

Historik m. m.

Till en början må påpekas att såväl importen av färdiga tobaksvaror som

den inhemska handeln med sådana varor är fri sedan den 1 juli 1961. Några

inskränkningar i rätten att reklamera för tobaksvaror föreligger icke.

Frågor om tobaksreklam har behandlats i riksdagen vid upprepade tillfällen.

Spörsmålet berördes sålunda vid statsministerns svar å interpellationer i andra

kammaren våren 1956 angående tobaksbrukets hälsorisker (AK:s protokoll

23: 3), vid finansministerns svar på en enkel fråga angående Svenska tobaksmonopolets

annonsering i första kammaren våren 1957 (FK:s protokoll 6: 16)

samt vid hans svar i andra kammaren hösten 1957 å interpellation angående

eventuell varudeklaration beträffande av Tobaksmonopolet tillverkade cigarretter

m. m. (AK:s protokoll 29: 36).

Vid 1958 års B-riksdag väcktes motioner med yrkande bl. a. att Tobaksmonopolets

offentliga reklam skulle stoppas och att monopolet skulle anmodas meddela

sina utländska affärsförbindelser att upphöra med sin reklam. Motionerna

behandlades av allmänna beredningsutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr B 2. Utskottet anförde bl. a.

Utskottet har i utlåtande till innevarande riksdag (nr 1) över motioner angående

forskningsarbetet rörande tobakens skadeverkningar givit uttryck åt

uppfattningen, att tobaksbruket kan medföra allvarliga skadeverkningar för

folkhälsan. Det kan med utgångspunkt häri synas ligga nära till hands att

utskottet skulle finna lämpligt med en reglering, eventuellt en tvångsmässig

sådan, av reklamen för tobaksvarorna. Olika betänkligheter av såväl principiell

som praktisk natur anmäler sig emellertid emot dylika åtgärder.

Blhang till riksdagens protokoll 1961,. 9 samt. 2 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

I utlåtande till årets vårriksdag (nr 16) över en motion angående spörsmål

rörande varureklamen hänvisade utskottet bl. a. till farhågorna för att regleringsåtgärder

på reklamområdet skulle kunna motverka statsmakternas strävan

att åstadkomma friare konkurrensförhållanden och även kunna komma i strid

med principerna för vår tryckfrihet. Utskottet finner i likhet med vad statens

pris- och kartellnämnd i sitt yttrande över de nu föreliggande motionerna

anfört icke osannolikt, att reklamen endast i mindre utsträckning påverkar

den totala försäljningen men har sin egentliga betydelse för märkesvalet. Som

i ett flertal remissyttranden framhållits torde vidare ett reklamförbud knappast

kunna upprätthållas gentemot utländska tillverkare. Tobaksmonopolet skulle

härigenom komma i ett försämrat konkurrensläge. Detta förhållande torde

komma att accentueras genom den liberalisering av tobakshandeln som enligt

statsmakternas beslut är att emotse.

Utskottet anser det, oavsett ovan anförda omständigheter, självfallet berättigat

att ställa stora krav i olika avseenden på Tobaksmonopolets reklamverksamhet.

Det är sålunda önskvärt att reklamen ges en måttlig omfattning, att

den lämnar konsumenterna saklig upplysning och att den icke får omfatta

fabrikat som är i särskild grad skadliga för hälsan. Man bör enligt utskottets

mening icke bortse från möjligheterna att genom en riktigt upplagd reklam

kunna påverka konsumtionsvanorna i positiv riktning, dvs. så att en övergång

sker från mer till mindre skadliga märken. Genom det av medicinalstyrelsen

och Tobaksmonopolet i samråd bildade expertrådet, vari den medicinska expertisen

är representerad och som har till uppgift bl. a. att vara rådgivare till

monopolet i frågor rörande upplysning och reklam m. m. samt att följa och

stödja forskningen om tobakens skadeverkningar, har, såvitt utskottet kunnat

bedöma, goda förutsättningar skapats för att utskottets ovan uttalade önskemål

skall kunna tillgodoses.

Utskottet kan sålunda icke biträda motionärernas förslag om direkta ingripanden

för reglering av Tobaksmonopolets reklam men förutsätter, att den

uppmärksamhet som nu ägnas reklamfrågorna genom bl. a. expertrådets medverkan

och som torde ytterligare skärpas genom de väckta motionerna kommer

att giva resultat. Det finns sålunda skäl för förhoppningen att reklamen skall

utformas med sikte bl. a. på att minska skadeverkningarna av tobaksbruket

genom inriktning av konsumentintresset på mindre skadliga fabrikat och former

samt att den icke skall locka ungdomen till tobaksbruk.

I interpellation i första kammaren vid 1961 års riksdag till chefen för inrikesdepartementet,

som då handhade till hälsovården hörande spörsmål, frågade

herr Bengtson om tobaksreklamen kunde anses försvarlig ur folkhälsosynpunkt,

om EFTA-avtalet medgav att man ur folkhälsosynpunkt förbjöd eller begränsade

tobaksreklamen samt om åtgärder skulle vidtagas mot tobaksreklamen.

Interpellationen besvarades av chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sträng, som därvid anförde bl. a. (FK:s protokoll 19: 67)

Lagstiftningen om tobaksvaror har i motsats till rusdryckslagstiftningen inte

till ändamål att begränsa försäljningen och förebygga eventuella skadeverkningar.

Numera råder i praktiken fri konkurrens inte bara olika försäljare

emellan utan även mellan tobaksmonopolet och utländska tillverkare. Någon

ändring härvidlag har veterligen inte på allvar satts i fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

3

Under dessa omständigheter saknas uppenbarligen förutsättningar för att i

fråga om tobaken genomföra någon motsvarighet ens till den måttliga reklambegränsning,

som iakttages när det gäller rusdrycker. Denna begränsning innebär

som bekant i huvudsak, att de statliga monopolbolagen, som omhänderhar

all partihandel och utminutering, inte gör reklam för spritdrycker. Mot mera

ingripande inskränkningar har med visst fog anförts invändningar från tryckfrihetssynpunkt.

För några år sedan tog monopolet initiativ till ett frivilligt reklamstopp

beträffande cigarretter. De utländska tillverkarna återupptog emellertid efter

kort tid reklamen i full utsträckning. Ett ensidigt reklamstopp från monopolets

sida skulle i dagens läge endast betyda att monopolet skulle lida avbräck i den

hårda konkurrensen med de utländska tillverkarna. Nämnas kan att de utländska

tillverkarna, som svarar för omkring 10 procent av tobaksförsäljningen i

landet, under fjolåret lade ned drygt 1 Va gånger så mycket pengar på annonsering

som monopolet.

Av det sagda torde framgå, att jag inte är beredd att vidtaga åtgärder mot

tobaksreklamen. Jag saknar under sådana förhållanden anledning att närmare

ingå på herr Bengtsons övriga frågor, liksom på de uppgifter rörande tobakskonsumtionen

och vetenskapens rön som herr Bengtson lämnat i sin interpellation.

Även vid 1962 års riksdag aktualiserades vissa spörsmål angående tobaksreklam.

I ett interpellationssvar i andra kammaren (AK:s protokoll 26:94)

vidhöll statsrådet Sträng sin föregående år redovisade ståndpunkt. Finansministern

påpekade därvid särskilt, att införeisen av färdiga tobaksvaror liksom

den inhemska handeln med sådana varor är fri sedan den 1 juli 1961.

I samband med 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen beslöts att vissa

inskränkningar skulle göras i reklamen för vin och sprit. Dessa inskränkningar

genomfördes genom att monopolbolaget Vin- och spritcentralen såsom förutsättning

för affärsförbindelse med leverantörer uppställde, att dessa följde

önskemålen beträffande reklamen. De överväganden som låg till grund för en

sådan lösning redovisas i proposition nr 151 år 1954 av föredragande departementschefen,

statsrådet Sköld, sålunda:

Nämnas må till en början att kommittén prövat och avvisat ett framkommet

förslag om åtgärder i form av direkta förbudsbestämmelser mot ur nykterhetssynpunkt

olämplig reklam. Dylika åtgärder torde inte vara möjliga att

genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordningen. Sålunda påkallade grundlagsändringar

skulle förutsätta ingående principiella överväganden och även

i övrigt bli av komplicerad natur. Jag finner i likhet med kommittén att

sådana åtgärder inte bör komma i fråga.

Ett alternativ till lösning av frågan vore därför att spritcentralen i avtalen

med sina leverantörer föreskriver de inskränkningar i reklamen som nyss

angivits. Lagtekniskt skulle detta alternativ utformas så att spritcentralen

genom bestämmelse i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen ålägges att

vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana inskränkningar rörande

reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet som är erforderliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

för att tillgodose syftet med nyssnämnda regel att rusdryckshandeln skall

ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Nämnda alternativ bör granskas främst ur tryckfrihetsrättslig och handelspolitisk

synpunkt.

I förstnämnda hänseende må framhållas att de tilltänkta inskränkningarna

icke synes strida mot de intressen tryckfrihetsförordningen vill tillgodose. De

riktar sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa bör man som förut framhållits

kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försäljningsverksamheten.

Det förtjänar vidare att framhållas att det ur tryckfrihetsrättslig

synpunkt helt naturligt icke möter hinder att genomföra sådana försäljningsbestämmelser

för rusdrycker att annonsering icke blir lönande. Så är redan fallet

med gällande starkölsförbud som gör all kommersiell reklam för starköl inom

landet meningslös. Ett ingripande mot reklamen för rusdrycker är att betrakta

som ett led i försälj ningslagstiftningen, ehuru mindre ingripande än ett försäljningsförbud.

En begränsning av rusdrycksreklamen står i god överensstämmelse

med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen. Att märka

är vidare att inskränkningarna skulle i princip drabba alla berörda parter

lika.

Vad härefter angår de handelspolitiska komplikationer som kan tänkas uppkomma

genom nu åsyftade åtgärder mot rusdrycksreklamen må anföras följande.

I första hand har undersökts huruvida de tilltänka åtgärderna strider mot

bestämmelserna i 1947 års allmänna tull- och handelsavtal (GATT). Av undersökningen

har framgått att hinder enligt GATT inte möter mot att begränsa

eller temporärt förhindra reklam för rusdrycker under förutsättning att åtgärderna

i lika mån avser utländska och inhemska leverantörer. Detta torde gälla

oavsett huruvida rusdryckshandeln — såsom fallet är i vårt land — är monopoliserad

eller ej. Icke heller i handelsavtalen med de länder som är våra

viktigaste rusdrycksleverantörer, finns bestämmelser som utgör hinder för de

nu planerade åtgärderna. Självfallet kan likväl vissa meningsskiljaktigheter av

handelspolitisk art uppkomma. Dessa torde emellertid icke behöva medföra

några nämnvärda komplikationer.

Det här anförda ger vid handen att avgörande hinder mot det ifrågasatta

alternativet icke kan anses föreligga ur de synpunkter som nu diskuterats.

Utskottet

I förevarande motioner yrkas utredning och förslag till lag om förbud mot

tobaksreklam. Motionärerna förmenar att den intensiva reklam för tobaksrökning,

som bedrives av såväl Svenska tobaks aktiebolaget som utländska tillverkare,

har en konsumtionsfrämjande effekt och därför av hänsyn till folkhälsan

bör motarbetas. Ett förbud för Tobaksbolaget att reklamera är enligt

motionärernas mening ej till fyllest, eftersom de utländska tillverkarnas reklam

skulle fortsätta och resultatet endast bli ett sämre konkurrensläge för bolaget.

Frågor om tobaksreklam har varit före i riksdagen vid ett flertal tillfällen,

bl. a. åren 1962 och 1963 i samband med interpellationer. I svar på interpellationerna

förklarade chefen för finansdepartementet, att han icke var beredd

vidtaga åtgärder mot tobaksreklamen. Han anförde därvid att totalförbud var

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

5

betänkligt ur tryckfrihetssynpunkt och att en begränsning av enbart Tobaksbolagets

reklam icke skulle ha åsyftad effekt.

Mot ett totalförbud kan, även enligt utskottets mening, med skäl anföras

betänkligheter ur tryckfrihetssynpunkt. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om de överväganden som föregick inskränkningarna i alkoholreklamen

vid 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen. Statsmakterna avvisade vid

detta tillfälle av tryckfrihetsrättsliga skäl en lösning med lagstadgat totalförbud

mot alkoholreklam. Såsom motionärerna synes ha menat torde ett

reklamförbud för Tobaksbolaget knappast ha någon konsumtionshämmande

effekt. Det måste emellertid anses önskvärt att bolagets reklam inte ges en

sådan utformning eller omfattning att den bidrar att sprida tobaksbruket bland

ungdomen. Utskottet utgår från att Tobaksbolaget visar den återhållsamhet

som i detta hänseende är nödvändig.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 647 och II: 786, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, fru Nilsson, herrar Nyman och

Per Petersson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

Johansson i Södertälje*, Wiklund, fru Gunne, fru Eriksson i Ängelholm, herrar

Svensson i Kungälv* och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson, Wiklund och Gomér.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.