Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande obligatorisk semester mellan jul och nyår.

1964-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande obligatorisk semester mellan jul och nyår.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1964

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande obligatorisk

semester mellan jul och nyår.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 595,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Bengtson hemställt ”att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en utredning måtte företagas om

införandet av en semestervecka mellan jul och nyår”.

Gällande rätt

Enligt 7 § i 1963 års semesterlag utgår i princip semester med två dagar för

varje kalendermånad av kvalifikationsår. Vissa arbetstagare med radiologiskt

arbete har enligt en särskild lag rätt till tre semesterdagar för varje kalendermånad

av kvalifikationsåret. I 10 § semesterlagen stadgas, att arbetsgivaren

äger bestämma, när semestern skall utgå; dock att semestern, om arbetstagaren

ej begär annat, såvitt möjligt bör förläggas till sommartid. Enligt samma lagstadgande

är arbetstagaren berättigad utfå semestern — i den mån den ej

överstiger fyra veckor — i ett sammanhang. Lagen trädde i kraft den 1 juli

1963, vilket innebär att fyraveckorssemestern ej tillämpas fullt ut förrän år

1965.

Historik

Genom lag den 17 juni 1938 om semester, vilken trädde i kraft den 1 juli

samma år, blev i vårt land första gången arbetstagares rätt till viss tids årlig

ledighet med bibehållen lön reglerad i lag. Semestern utgick med en dag för

varje kalendermånad av kvalifikationsår. Arbetsgivaren hade enligt lagen rätt

att bestämma tidpunkten för arbetstagarens semester. Om icke överenskommelse

träffades med arbetstagaren om uppdelning av semestern skulle semestern

utgå i ett sammanhang. Denna regel gällde dock icke beträffande arbetstagare

i jordbruk jämte vissa andra kategorier.

År 1945 antogs en ny semesterlag. I den nya lagen bibehölls den tidigare

lagens regler om semesterns förläggning och längd i huvudsak oförändrade.

En uttrycklig rekommendation till arbetsgivaren att förlägga semestern till

sommartid infördes emellertid, varjämte den tidigare specialregleringen för

anställda inom jordbruket m. fl. upphävdes.

Genom lagstiftning 1946 bereddes arbetstagare, som ej uppnått 18 år, möjlighet

att förvärva tre veckors årlig semester. Dessutom utsträcktes semestertiden

Bihang till riksdagens protokoll 196//. 9 samt 2 avd. Nr 2//

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1964

till tre veckor för vissa arbetstagare med pressande och hälsofarligt arbete

samt till sex veckor för arbetare sysselsatta med radiologiskt arbete. Genom

lag den 25 mai 1951 angående ändring i 1945 års semesterlag bestämdes, att den

lagstadgade semestern för alla av lagen omfattade arbetstagare skulle utgå med

en och en halv dag i månaden i stället för som tidigare med en dag i månaden.

I samband härmed stadgades rätt för arbetsgivaren att även utan arbetstagarens

samtycke dela treveckorssemestern i två delar, av vilka den ena dock ej

fick omfatta kortare tidrymd än tolv dagar.

År 1956 ändrades semesterlagstiftningen så att den lagstadgade semestern

skulle utgå i ett sammanhang, om annat ej överenskoms mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Därest arbetstagaren enligt avtal hade rätt till längre semester

än 18 dagar, ägde dock arbetsgivaren, om annat ej avtalats, förlägga semestern

till två skilda perioder, av vilka den ena skulle utgöra minst 18 dagar.

I proposition nr 68 år 1963 föreslogs den nu gällande semesterlagen. Beträffande

det ekonomiska utrymmet för att ta det föreslagna steget mot utökning

av fritiden uttalade föredragande departementschefen i propositionen att den

föreslagna förlängningen av semestern, som från produktionens synpunkt motsvarade

en förkortning av veckoarbetstiden med en timme, icke i och för sig

kunde utgöra något hinder för fortsatt ekonomisk expansion. Däremot skulle

reformen enligt departementschefens bedömning komma att verka begränsande

för löneökningar. Den insikt i ekonomiska ting och den ansvarskänsla som var

utmärkande för de stora organisationerna på arbetsmarknaden borgade enligt

departementschefens uppfattning för att arbetsmarknaden skulle kunna inrätta

sig efter fyraveckorssemestern på ett sådant sätt, att reformen inte skulle

hämma vårt näringslivs utvecklingsmöjligheter och internationella konkurrenskraft.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 anslöt sig andra lagutskottet

till departementschefens uppfattning och avslog i följd därav en motion med

avslagsyrkande å propositionen, i vilken motion uttrycktes farhågor för negativa

verkningar av reformen, bl. a. för näringslivet. Angående semesterns förläggning

anförde utskottet:

Det bör därför framhållas, att de föreslagna reglerna om semesterns förläggning

icke är tvingande utan lämnar utrymme såväl för kollektiva som enskilda

överenskommelser om uppdelning och förläggning av semestern. I vilken utsträckning

denna avtalsfrihet kommer att utnyttjas för överenskommelser om

uppdelning av semestern är svårt att förutsäga. Det kan emellertid inte anses

uteslutet att det i många fall finnes intresse hos såväl arbetsgivare som arbetstagare

för att någon del av arbetstagarnas semester förlägges till annan tid än

sommarmånaderna.

Utskottet

Genom den under fjolåret antagna nya semesterlagen beslutades utsträckning

av semestern från tre till fyra veckor. Den nya lagstiftningen får i fråga

om semesterns längd full effekt först 1965. Enligt semesterlagen har arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1964 3

givare rätt att bestämma tidpunkten för semester. Arbetstagare kan emellertid

fordra att semestern skall utgå i ett sammanhang.

I förevarande motion hemställes att frågan om införande av ytterligare

semester förlagd till tiden mellan jul och nyår måtte utredas. Motionären framhåller,

att arbetstiden mellan de båda helgerna är föga effektiv och att det ej

skulle bereda några större olägenheter att göra denna tid till ”en obligatorisk

semestervecka”.

Spörsmålet om på vilket sätt en ytterligare arbetstidsförkortning bör uttagas

och frågor om arbetstidens förläggning i samband med helger torde falla inom

ramen för vad 1963 års arbetstidskommitté har att utreda. Utskottet finner

icke anledning att ta ställning till dessa problem innan resultatet av utredningens

arbete föreligger. Med hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 595, icke matte föranleda nagon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herr Lars

Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Hubinette och Thorsten Larsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*, fröken

Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje*, Fredriksson,

fru Eriksson i Ängelholm och herr Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.