Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande verkskgddets finansiering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 729 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Magnusson i Nennesholm.

1964-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande verkskgddets finansiering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 729 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Magnusson i Nennesholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

verkskgddets finansiering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 729 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Magnusson

i Nennesholm.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om

verkskyddets finansiering i enlighet med vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:729.

Gällande bestämmelser

Civilförsvaret — som har till uppgift att utöva sådan verksamhet för rikets

försvar, som avser att skydda och rädda liv och egendom vid anfall

mot riket och som icke åvilar krigsmakten — anordnas dels som allmänt

civilförsvar, dels i den mån det finnes erforderligt med hänsyn till bebyggelsens

beskaffenhet eller eljest som verkskydd för särskilda anläggningar

och byggnader.

Närmare bestämmelser om verkskydd återfinnes i 7 kap. civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74). Enligt 47 § är ägare av anläggning eller byggnad,

för vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,

att anskaffa, förvara och underhålla materiel m. m., som erfordras

för verkskyddets verksamhet, att i mån av behov inrätta, utrusta och

underhålla ledningscentral och andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen,

att bestrida kostnader för utbildning av verkskyddspersonalen, att

på anmodan tillhandahålla vissa anläggningen rörande handlingar samt att

i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som är erforderliga

för verkskyddets verksamhet. Om anläggningen eller byggnaden i sin

helhet är upplåten till någon med nyttjanderätt, skall enligt 48 § nämnda

lag vad som stadgas om ägare i stället gälla nyttjanderättshavaren såvida

inte länsstyrelsen för visst fall förordnar annorlunda. Då nyttjanderätten

avser kortare tid än två år, åligger det dock nyttjanderättshavaren allenast

att planlägga verkskyddet, bestrida kostnad för utbildning av dess personal,

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

tillhandahålla upplysningar och handlingar samt vårda verkskyddets materiel.

Enligt 19 § 1 mom. civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377)

skall verkskydd organiseras vid anläggning eller byggnad, inom vilken i

fredstid i regel minst 100 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner

verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom

område eller å plats, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger.

Inom område, där allmänna skyddsrum skall anordnas, skall vidare enligt

länsstyrelsens bestämmande verkskydd organiseras vid anläggning eller

byggnad av nämnd omfattning därest anläggningen eller byggnaden är av

väsentlig betydelse för försvaret, folkförsörjningen eller sjukvården, så ock

eljest om verkskydd finnes påkallat med hänsyn till anläggningens eller

byggnadens beskaffenhet eller belägenhet. Länsstyrelsen kan förordna, att

verkskydd skall organiseras gemensamt för två eller flera anläggningar, som

är belägna i omedelbar anslutning till varandra, om det sammanlagda antalet

i fredstid vid anläggningarna sysselsatta personer i regel uppgår till

minst 100.

I 22 § nyssnämnda kungörelse föreskrives att den organisationsplan, som

upprättas av länsstyrelsen och i vilken civilförsvarets omfattning och beskaffenhet

inom varje civilförsvarsområde anges, skall innehålla uppgift om

bl. a. de områden och platser, inom vilka verkskydd skall finnas. Därjämte

skall anges de anläggningar och byggnader, som enligt särskilda beslut skall

vara försedda med verkskydd.

Civilförsvarsstyrelsen meddelar anvisningar för länsstyrelsernas uttagning

av de anläggningar och byggnader, vid vilka verkskydd skall anordnas,

samt för verkskyddens organisation. Närmare föreskrifter om verkskyddens

verksamhet meddelas också av civilförsvarsstyrelsen.

Det kan nämnas, att det även åligger anläggnings eller byggnads ägare att

inrätta, utrusta och underhålla enskilda skyddsrum (53 § civilförsvarslagen)

och att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i

eller vid anläggningen eller byggnaden samt för mörkläggning av anläggningen

eller byggnaden (57 § samma lag).

Historik

Enligt 1937 års luftskyddslag var ägare eller innehavare av egendom pliktig

tåla åtgärd beträffande egendomen, som länsstyrelsen fann erforderlig

för beredande av luftskydd, såvida åtgärden för honom medförde allenast

ringa kostnad eller olägenhet. Vidare stadgades, att Konungen ägde ålägga

ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften vid anläggningen

vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

kunde anstå och icke för ägaren eller innehavaren medförde oskälig kost
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

nåd. Vidare förelåg skyldighet att anskaffa och underhålla sådana brandredskap,

som länsstyrelsen prövade erforderliga för egendomens behov.

Utförliga regler om verkskydd intogs i den före nuvarande civilförsvarslag

gällande 1944 års civilförsvarslag. Under förarbetena till denna lag hade sakkunniga

uttalat, att det borde ankomma på ägare eller, i vissa fall, innehavare

av anläggning eller byggnad att sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna

för upprätthållande av verkskydd, som skulle finnas för anläggningen

eller byggnaden, ävensom för anordningar och åtgärder i övrigt som

främst hade avseende på skyddet av anläggningen samt därvarande personer

och egendom. I proposition nr 268 år 1966 framhöll föredragande departementschefen,

att civilförsvarets effektivitet ofta var helt beroende av att vid de

särskilda skyddsobjekten, främst anläggningar och byggnader av olika slag,

särskilda åtgärder var vidtagna för skyddet av därvarande personer och

egendom. De för de särskilda skyddsobjekten organiserade industriluftskydden

hade kommit att spela en allt viktigare roll för luftskyddets samlade effektivitet.

Det syntes naturligt att som princip knyta skyldigheten att svara

för åtgärderna till ägarna av respektive anläggningar och byggnader. Departementschefen

fann därför, att den av de sakkunniga föreslagna principen,

att ägare av anläggningar och byggnader skulle vara skyldiga att svara för

uppehållandet av verkskydd, borde vara vägledande vid bestämmandet i

särskilda fall av ansvaret för olika åtgärders vidtagande.

I proposition nr 116 år 1959, i vilken riktlinjerna för civilförsvarets organisation

och verksamhet uppdrogs, uttalade föredragande departementschefen

beträffande kostnaderna för verkskyddet, att dessa liksom ditintills borde

åvila ägaren eller innehavaren av den anläggning, till vars skydd verkskyddet

är anordnat. Han förutsatte emellertid, att bl. a. den samtidigt föreslagna

begränsningen av skyldigheten att uppehålla verkskydd till anläggningar

med minst 100 anställda skulle innebära väsentliga lättnader för

företagarna.

I proposition nr 5 år 1960 förelädes riksdagen förslag till nu gällande civilförsvarslag.

Reglerna om verkskydd föreslogs i propositionen skola överföras

i stort sett oförändrade till den nya lagen.

Riksdagen biföll propositionen, såvitt nu är i fråga.

Motioner med samma yrkande som nu förevarande väcktes även vid 1963

års riksdag. I anledning av motionerna uttalade andra lagutskottet i sitt

utlåtande nr 66 år 1963 bl. a.

Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet,

har från statsmakternas sida vid flera tillfällen uttalats, att de enskilda

medborgarnas och kommunernas medverkan är nödvändig. Därvid har det

på grund av det nära sambandet mellan verkskyddets sylte och företagsägarnas

intresse av skydd för den egna anläggningen ansetts naturligt att

ålägga företagsägarna att svara för verkskyddets upprätthållande. För denna

ståndpunkt talar även andra hänsyn av organisatorisk och praktisk art,

såsom att viss verkskyddsmatericl — brandredskap, verktyg och sjukvårds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

materiel — utgöres av även för fredsverksamhet avsedd utrustning. Härtill

kommer att civilförsvarsmyndigheterna inte har sådana resurser, att de kan

överta administrationen och ledningen av verkskydden.

Med hänsyn till dessa överväganden ansåg utskottet skäl icke föreligga

för ändring av gällande princip och hemställde därför, att motionerna icke

skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet

Enligt 47 § civilförsvarslagen är ägare av anläggning eller byggnad, för

vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,

att anskaffa, förvara och underhålla för verkskyddet nödvändig materiel,

att bestrida kostnaderna för utbildning av verkskyddspersonalen och att i

övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder som erfordras. Enligt

gällande bestämmelser skall i princip verkskydd vara organiserat vid anläggningar

med minst 100 anställda på de orter där skyldighet att anordna

enskilda skyddsrum föreligger. Även på andra orter kan, efter länsstyrelsens

förordnande, föreligga skyldighet att anordna verkskydd.

I förevarande motioner har hemställts om utredning av frågan om verkskyddets

finansiering i syfte att överflytta en de! av kostnaderna för verkskyddet

från företagarna till staten.

Även i fjol hade riksdagen att i anledning av motioner ta ställning till

frågor om fördelningen mellan staten och företagarna av kostnaderna för

verkskyddets finansiering. Andra lagutskottet, som behandlade motionerna,

påpekade att det vid flera tillfällen från statsmakterna har uttalats, att de

enskilda medborgarnas medverkan i civilförsvaret icke kan undvaras, trots

att civilförsvaret i princip är en statlig angelägenhet. Det har därvid, framhöll

utskottet, på grund av det nära sambandet mellan verkskyddets syfte

och företagarnas intresse av skydd för den egna anläggningen ansetts naturligt

att ålägga företagsägarna att svara för verkskyddets upprätthållande.

För en sådan ståndpunkt talade enligt utskottets mening även andra

hänsyn av organisatorisk och praktisk art, såsom att viss verkskyddsmateriel

— brandredskap, verktyg och sjukvårdsmateriel — utgöres av även

för fredsverksamhet avsedd utrustning. Slutligen framhöll utskottet, att

civilförsvarsmyndigheterna icke hade sådana resurser, att de kunde övertaga

administrationen och ledningen av verkskydden. På grund av dessa

överväganden hemställde utskottet, att motionerna icke skulle föranleda

någon åtgärd, vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Vid bedömningen av de motioner som nu är föremål för behandling kan

utskottet inte finna annat än att de skäl som i fjol anfördes mot bifall alltjämt

äger giltighet. Det torde nämligen inte vara möjligt att särskilja frågorna

om verkskyddets finansiering och administration. Ett överförande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

5

på staten av verkskyddskostnader synes nödvändiggöra, att civilförsvarsmyndigheterna

med hänsyn till erforderlig kostnadskontroll tar aktiv del

i verkskyddets administration. För sådan verksamhet torde civilförsvarsmyndigheterna

inte ha erforderliga resurser. Dessa omständigheter, liksom

det förhållandet att verkskyddet i stor utsträckning också måste anses vara

ett företagarintresse, föranleder utskottet vidhålla sin tidigare redovisade

ståndpunkt i frågan. Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner, 1:295 och 11:729, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Edström, fru Nilsson, herrar Per Petersson, Erik Filip Petersson

och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, Bengtsson

i Varberg, fröken Sandell, herr Wiklund, fru Gunne, herrar Fredriksson

och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 4 med orden »Även

i fjol» och slutar med orden »ståndpunkt i frågan» bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet

synes det ofrånkomligt att bl. a. företagen lämnar sin medverkan, inte blott

genom personella insatser utan också i ekonomiskt avseende. En del av

den för berörda civilförsvarsverksamhet avsedda materielen — brandredskap,

verktyg och sjukvårdsmateriel — är nämligen av sådan beskaffenhet

att den kan nyttiggöras av företagen även under fredstid. Till den

del verkskyddsmaterielen kan och får användas för fredstida bruk bör företagen

helt bära kostnaderna. Eu betydande del av materielen kan emellertid

inte användas på sådant sätt. Som exempel härpå kan nämnas utrustningen

för gas-, radiak- och bevakningsgrupper, vilkas uppgifter får anses

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år I96h
-

vara jämförliga med hemvärnet. Kostnaderna för denna utrustning torde

för ett medelstort industriföretag kunna beräknas till cirka 20.000 kronor.

Enligt den ovan nämnda principen borde dylika kostnader åvila staten.

Civilförsvarsstyrelsen har beräknat kostnaderna för materiel till verkskyddsorganisationen

till cirka 53 miljoner kronor. Någon exakt kostnadsuppgift

torde för närvarande inte kunna erhållas. Än mindre torde det vara

möjligt att ange hur stor del av materielkostnaderna som rätteligen borde

åvila staten. Samma gäller beträffande de löpande kostnaderna, vilka av

civilförsvarsstyrelsen beräknats till cirka 6 miljoner kronor vid fullt utbyggd

organisation. Utskottet finner det angeläget att dessa förhållanden

närmare klarlägges och tillstyrker sålunda yrkandet om utredning.

Utredningen torde böra ha till syfte att klarlägga vilken del av de berörda

kostnaderna som bör åvila staten, så att en grund erhålles för en rättmätig

fördelning mellan staten och företagen. Av administrativa och organisatoriska

skäl torde man böra utgå från att verkskyddsuppgifterna även framgent

skall åvila företagen. Härav följer att statens bekostande av en viss

andel av kostnaderna bör få formen av ekonomiskt stöd till den av företagen

bedrivna verkskyddsverksamheten. Det bör prövas på vilket sätt ett sådant

stöd lämpligen bör utgå. Olika alternativ torde härvid få övervägas, t. ex.

att staten tillhandahåller eller bekostar viss del av materielen, biträder

eller svarar för utbildningsverksamheten eller lämnar schablonmässigt beräknade

ekonomiska bidrag. En lösning genom kombination av flera dylika

metoder torde också kunna vara tänkbar.

Enligt utskottets bedömning torde inte en lösning efter dylika riktlinjer

medföra några avsevärda administrativa eller organisatoriska svårigheter.

Däremot torde förutsättningar finnas för ett ytterligare stärkande och befrämjande

av samarbetet mellan civilförsvarsmyndigheterna och företagen.

»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:295

och 11:729, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

skyndsam utredning rörande verkskyddets finansiering.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.