Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att den utredning rörande tilläggspensionssystemets verkningar, fondförvaltningens framtida utformning m. m., som föregående års riksdag begärt, måtte komma till stånd genom en särskild utredning med parlamentarisk medverkan».

1964-04-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:31, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att den utredning rörande tilläggspensionssystemets verkningar, fondförvaltningens framtida utformning m. m., som föregående års riksdag begärt, måtte komma till stånd genom en särskild utredning med parlamentarisk medverkan».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1961

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående placeringen

av allmänna pensionsfondens medel m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 26 i första kammaren av herr Jonasson

m. fl. samt nr 31 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 435 i första kammaren av herr Holmberg

m. fl. samt nr 525 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.

samt

3) de likalydande motionerna nr 437 i första kammaren av herr Johansson,

Knut, och herr Geijer, Arne, samt nr 522 i andra kammaren av herr

Kellgren m. fl.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:26 och 11:31 har yrkats

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att den utredning

rörande tilläggspensionssystemets verkningar, fondförvaltningens framtida

utformning m. m., som föregående års riksdag begärt, måtte komma till

stånd genom en särskild utredning med parlamentarisk medverkan».

I motionerna 1:4-35 och 11:525 har yrkats

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:''t hemställa om utredning

rörande möjlighet för privatpersoner att medelst ett återlånesystem disponera

viss del av för vederbörande inbetald ATP-avgift för förvärv av vissa

slag av egendom såsom aktier, obligationer, eget hem, fritidsbostad eller

egen rörelse».

I motionerna 1:437 och II: 522 har yrkats

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om ändring

i allmänna pensionsfondens reglemente i syfte att underlätta finansieringen

av kooperativa och enskilda företags markförvärv för en planmässig samhällsutbyggnad».

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196i

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:31, 1:435 och 1:437.

Gällande bestämmelser m. m.

En särskild förvaltning är anordnad för den av avgifterna till försäkringen

för tilläggspension uppbyggda allmänna pensionsfonden. Enligt reglementet

den 28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

skall fondförvaltningen handhavas av tre styrelser. Första fondstyrelsen

förvaltar avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda,

andra fondstyrelsen avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med

minst 20 arbetstagare och tredje fondstyrelsen avgifter för anställda i företag

med mindre än 20 anställda ävensom de egenavgifter, vilka erlägges för

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Varje fondstyrelse består av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Alla

ledamöter, utom ordföranden i varje styrelse och två av de andra ledamöterna

i första fondstyrelsen, utses efter förslag av organisationer, som företräder

försäkrade och avgiftsbetalare. Närmare bestämmelser om vilka organisationer

som har förslagsrätt finns i en kungörelse den 28 maj 1959

(nr 319).

Fondmedlen skall placeras i värdehandlingar av olika slag, dock ej aktier.

En särskild form av placering utgör de återlån, som via bank eller annan

kreditinrättning kan beviljas den som erlagt avgifter för anställdas eller

egen pensionering. Avgiftsbetalare äger varje år erhålla återlån till belopp

motsvarande högst hälften av vad han under närmast föregående år betalat

i avgift. Återlån till mindre belopp än 500 kr. utlämnas ej. Återlån skall

amorteras på tid ej överstigande 10 år. Någon ovillkorlig rätt till återlån

föreligger inte. Det är kreditinrättningen som efter vanliga grunder prövar

kreditvärdigheten hos den som vill låna.

I promemoria med förslag om fondförvaltningen m. m. i samband med en

utbyggd pensionering (SOU 1958: 4) utgick 1957 års pensionskommitté i

stort sett från allmänna pensionsberedningens förslag om en författningsreglerad

påbyggnad av folkpensioneringen, ehuru kommittén därmed inte

tog ställning till de olika alternativ för tilläggspensioneringens ordnande

som framförts inom beredningen.

Kommittén förutsatte således, att en fondbildning i överensstämmelse med

det nämnda förslaget rörande författningsreglerad tilläggspensionering borde

komma till stånd bl. a. för att motverka bortfall av annat sparande. Vid

utformningen av förslag om pensionsfondens organisation och verksamhetsformer

hade kommittén låtit sig ledas av vissa allmänna önskemål. Pensionsfonden

borde enligt kommitténs mening ha en självständig ställning i

förhållande till staten och de avgiftsbetalande och den borde förvaltas med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 dr 196i

3

hänsyn till intresset av bästa möjliga avkastning och hetryggande säkerhet.

Kommittén ville, i likhet med förslagsställarna bakom allmänna pensionsberedningens

förslag till lagfäst tilläggspensionering, undvika uppbyggandet

av en stor kreditorganisation, som fördelade krediterna mellan ett stort antal

slutliga låntagare. Vidare ansåg kommittén, att fondens utlåning ej ensidigt

borde gynna vissa låntagare utan i stället smidigt anpassas till de växlande

kreditbehoven. Formerna för fondmedlens utlåning borde inte minska

kreditpolitikens verkningsmöjligheter, och de möjligheter som kunde finnas

för att låta fondbildningen bidraga till utvecklingen av en väl fungerande

kreditmarknad borde tillvaratagas.

Kommittén diskuterade till en början frågan om en uppdelning i

flera fonder och anförde att om en sådan uppdelning drevs tillräckligt

långt de flesta problem, som en stor, centralt förvaltad fond gav upphov

till, skulle kunna elimineras. En uppdelning efter näringsgrenar och

branscher — den ur praktisk synpunkt naturliga metoden — skulle emellertid

allför lätt urarta till ett kvoteringssystem genom att delfonderna i första

hand tillgodosåg den egna branschens kreditbehov, övervägande skäl talade

enligt kommitténs mening för en viss, begränsad uppdelning av pensionsfonden.

Kommittén förordade därför, att fondmedlen fördelades på tre delfonder.

Till den första, kallad A-fonden, skulle föras de av staten och kommunerna

erlagda arbetsgivaravgifterna, till den andra, B-fonden, övriga arbetsgivaravgifter,

och till den tredje, C-fonden, egenavgifterna från icke-löntagare.

Varje fond skulle förvaltas av en styrelse med av Konungen förordnade ledamöter.

A- och B-fondernas styrelse föreslogs bestå av nio ledamöter, varav

tre utsedda efter förslag av löntagarorganisationer och tre efter förslag av

organisationer representerande berörda arbetsgivare. C-fondens styrelse

föreslogs få sju ledamöter, varav fyra skulle utses efter förslag av organisationer,

som företrädde de till denna fond anknytna försäkringstagarna.

I fråga om placeringenavfondmedlen diskuterade kommittén

i huvudsak fyra olika metoder. Enligt den första, specialdestinationslinjen,

skulle fondmedlen användas för några få allmänt accepterade ändamål, t.ex.

bostads- och energiförsörjning. Utlåningen för dessa ändamål skulle kunna

ske i för pensionsfonden lämpliga former. Kreditmarknaden i övrigt skulle

avlastas och utvecklas friare än eljest. Kommittén fann emellertid, att de

invändningar som kunde anföras mot denna lösning var alltför starka för att

specialdestinationslinjen skulle kunna rekommenderas.

Som en annan lösning anfördes bankinstitutslinjen, innebärande att existerande

bankinstitut (affärsbanker, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit)

utnyttjades som mellanhänder, t. cx. genom att fondmedlen insattes

på något slags inlåningsräkning. Härigenom skulle flera av de av kommittén

inledningsvis uppställda önskemålen kunna tillgodoses. Någon stor utlåningsorganisation

skulle inte behöva byggas upp för pensionsfondens del,

i* Uihang till riksdagens protokoll 19Gi. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

eftersom bankinstitutens rikt förgrenade organisation skulle öppna fondens

resurser för alla låntagargrupper och medföra en hög grad av decentralisering

av de beslut som var avgörande för fondmedlens fördelning. Mot dessa

fördelar stod emellertid enligt kommitténs uppfattning vissa påfallande

nackdelar. Pensionsfonden utgjorde sålunda i hög grad en ersättning för det

sparande, som hittills via försäkringsbolagen tillförts kapitalmarknaden.

Under den framtid som kunde överblickas var det, framhöll kommittén, nödvändigt

att fondmedlen i mycket stor utsträckning utlånades i kapitalmarknadsmässiga

former för att undvika en alltför påfrestande omställning av

det svenska kreditsystemet. Om bankinstitutslinjen valdes, skulle detta sannolikt

för affärsbankernas del framtvinga en omvandling i riktning mot

mera långfristig utlåning, som ingav betänkligheter och som i varje fall

fordrade ytterligare överväganden. Bankerna skulle vidare kunna bli alltför

beroende av fondledningens dispositioner. Detta skulle visserligen kunna

undvikas genom en automatisk fördelning av fondmedlen mellan instituten,

men det syntes svårt att finna en rimlig metod härför. Av dessa och

andra skäl fann sig kommittén inte kunna tillstyrka att denna linje lades

till grund för fondens kreditgivning.

Kommittén dryftade därefter som en tredje placeringsmetod återlånelinjen.

Enligt denna, som framförts i det inom allmänna pensionsberedningen

framlagda förslaget om påbyggnad av folkpensioneringen genom frivillig

pensionsförsäkring, skulle pensionsavgifterna kunna återlånas av dem som

erlagt desamma. Återlånelinjen hade, anförde kommittén, motiverats som

ett naturligt sätt att decentralisera och så att säga automatisera fondens utlåning,

så att krediterna leddes till de företag som genom avgiftsinbetalningar

och bortfall av möjligheterna att göra avsättningar till pensionsstiftelser

fick försämrade finansieringsmöjligheter. Kommittén tog emellertid bestämt

ställning mot en helt automatisk återlåning. Lån borde enligt kommitténs

mening endast utgå efter en kreditvärdighetsprövning. Inte heller i övrigt

fann kommittén en långfristig och omfattande återlåning utgöra en lämplig

kreditgivningsmetod. Genom en sådan återlåning skulle de finansiella

resurserna fördelas på ett irrationellt sätt, och vissa låntagargrupper skulle

orimligt gynnas. Vidare skulle kreditmarknaden bindas och hindras att

fungera effektivt. Kommittén föreslog därför en begränsad återlånerätt,

avsedd att överbrygga anpassningssvårigheter för företagen. Enligt detta

förslag skulle bankinstituten utnyttjas som kreditförmedlare och de med

återlånen förenade riskerna skulle vila på dem.

Den fjärde metoden för fondutlåningen, obligationsmarknadslinjen, som

kommittén förordade jämsides med en på sätt nyss sagts anordnad återlåning,

innebar att fondmedlen placerades i obligationer och förlagsbevis.

Kommittén motiverade sitt ställningstagande med att låntagarna på marknaden

för obligations- och förlagslån var antingen stora och välkända slutliga

låntagare, såsom staten, kommuner, kraftverk och stora industriföretag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966 5

eller också hypoteksinstitut. Härigenom befriades fonden från behovet att

bygga upp en stor organisation för kreditprövning utan att därför taga

olämpliga risker. Ytterligare garantier låg i den kontroll som sedvanemässigt

utövades av den eller de affärsbanker, som deltog i emissionen av

obligations- och förlagslån, och i det förhållandet att lånen måste fylla

marknadens krav för att kunna placeras. Kommittén anförde, att det mot

obligationsmarknadslinjen kunde invändas, att den skulle stänga tillgången

till fondens resurser för medelstora och mindre företag och speciellt för

dem, som inte förfogade över säkerheter av den typ som traditionellt låg

till grund för obligationslån. Kommittén fann därför angeläget, att möjligheterna

för en utbyggnad av kapitalmarknaden, t. ex. genom nya hypoteksinstitut

med nya verksamhetsformer, ingående prövades så snart som

möjligt.

Pensionskommittéens förslag om fondens utlåningsformer innebar sammanfattningsvis,

att fondmedlen skulle placeras i fullgoda obligationer eller

förlagsbevis, varjämte för A-fonden kommunlån skall utgöra en godkänd

placering. Fondernas för rörelsens behov nödvändiga kassamedel skulle vara

insatta på räkning i riksbanken. Avgiftsbetalare till B- eller C-fonden skulle

av affärsbank, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller riksbanken

kunna erhålla återlån motsvarande 50 procent (första avgiftsåret 40 procent)

av avgifterna. Äterlånen skulle amorteras på högst 5 år, i vissa fall då

inteckningssäkerhet förelåg på högst 10 år. Kreditvillkoren i övrigt bestämdes

av kreditinrättningen, som i sin tur från pensionsfonden skulle äga erhålla

ett lika stort lån, löpande med en räntesats som med en halv procent

översteg bankinstitutens högsta inlåningsränta. Kreditinrättningen skulle

vara ansvarig för att lånet återbetalades till fonden oavsett om inrättningens

låntagare fullgjorde sina förpliktelser eller ej.

Kommittén förordade, att ett förnyat ställningstagande till fonduppbyggnaden

skedde under senare delen av 1960-talet. Därvid borde enligt kommitténs

mening även utlåningsformerna tagas under ytterligare övervägande

och revideras i den mån de då vunna erfarenheterna gav anledning härtill.

Om fondmedlens förvaltning anförde föredragande departementschefen i

proposition nr 100 till 1959 års riksdag:

»Beträffande fondförvaltningen uttalade jag i princippropositionen min

anslutning till de allmänna grunderna i 1957 års pensionskommittés förslag

i ämnet. Eftersom remissbehandlingen av förslaget ännu inte var avslutad

vid tiden för propositionens avlämnande, gjorde jag dock en reservation

för det fall, att det vid remissbehandlingen av förslaget kom fram

nya eller tidigare icke uppmärksammade synpunkter. Vidare förutskickade

jag, att ett inlemmande av företagarna i tilläggspensioneringen kunde föranleda

modifikationer i kommittéförslaget.

Remissbehandlingen av pensionskommitténs förslag har visserligen inte

givit mig anledning att frångå uppfattningen att uppbyggnaden av fond
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

förvaltningen till sina huvuddrag bör ske efter detta förslag. I syfte att

tillmötesgå olika i remissyttrandena och i den allmänna debatten framförda

önskemal har jag emellertid vid utformningen av reglementet för pensionsfonden

gjort ett flertal ändringar i förhållande till kommittéförslaget.

Förvaltningen av pensionsfonden bör enligt min åsikt inte innebära en

maktkoncentration — vare sig för statliga eller för andra intressen.

I enlighet härmed föreslås, att förvaltningen skall delas upp på flera

fondstyrelser. I dessa fondstyrelser skall företrädare finnas för närmast berörda

parter utan att någon ensam har majoritet. En sådan maktfördelning

torde vara i princip väl jämförlig med den som kunde tänkas råda, om en på

privat väg fullt utbyggd pensionering ägde rum i ett mindre antal stora

företag.

Enligt mitt förslag skall fonden förvaltas av tre särskilda styrelser.

Första fondstyrelsen skall omhänderha förvaltningen av de arbetsgivaravgifter,

som erlägges av arbetsgivare, vilka företräder det allmänna, främst

staten och kommunerna. Andra fondstyrelsen förvaltar arbetsgivaravgifter,

som inflyter från enskilda, stora och medelstora arbetsgivare, varmed avses

arbetsgivare med minst 20 årsarbetare. Tredje fondstyrelsens förvaltning

gäller dels arbetsgivaravgifter från sådana enskilda arbetsgivare, som sysselsätter

färre än 20 årsarbetare, och dels de egenavgifter, som företagare

in. fl. har att erlägga.

Av pensionsfonden beräknas omkring 2/10 komma att förvaltas av första

fondstyrelsen, omkring 5/10 av andra fondstyrelsen samt omkring 3/10

av tredje fondstyrelsen. En sådan uppdelning har enligt min mening den

fördelen i förhållande till kommitténs förslag, att man undviker att en av

förvaltningsenheterna får disponera över huvudparten av fonden. Vidare

sammanföres under en och samma fondstyrelse — den tredje — de avgiftsmedel,

som i praktiken huvudsakligen hänför sig till småföretagarna. Medan

kommittéförslaget innebar, att avgifter som en och samma person erlägger

för sin egen och sina anställdas del skulle hållas åtskilda i förvaltningshänseende,

kommer dessa medel med mitt förslag att regelmässigt

omhänderhas av ett och samma organ. Detta har synts mig motiverat av den

intressegemenskap som här föreligger.

Varje fondstyrelse skall ha 9 ledamöter och lika många suppleanter.

Första fondstyrelsen består av 3 ledamöter för staten, 3 för kommunerna

och likaledes 3 för löntagarnas organisationer. I andra fondstyrelsen får

staten 3, arbetsgivarnas organisationer 3 och löntagarnas organisationer

också 3 ledamöter. I tredje fondstyrelsen företrädes staten av 3, arbetsgivarnas

organisationer av 2, löntagarnas organisationer av 2 och självständiga

företagares organisationer av 2 ledamöter. Som synes får statens

representanter inte avgörande inflytande i någon fondstyrelse.

Fondmedlen skall givetvis förvaltas på det sätt som bäst gagnar tilläggspensioneringen.

Pensionsfonden bör följaktligen placeras så att den ger god

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196i

7

avkastning under betryggande säkerhet. Verksamheten bör emellertid bedrivas

under sådana former att fondstyrelserna inte behöver skaffa sig en

vidlyftig administration för kreditprövning och låneförvaltning.

I likhet med vad pensionskommittén föreslog bör en betydande del av

fondmedlen i form av återlån gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.

Det nyss anförda medför, att man för denna verksamhet får anlita

banker och andra kreditinstitut.

Vid utformningen av reglerna för återlån har jag i olika hänseenden avvikit

från kommittéförslaget i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Var och

en som erlagt pensionsavgift för ett visst år skall året därpå kunna söka

återlån med upp till 50 procent av avgiftsbeloppet. Denna gräns skall komma

till användning redan från början; kommittéförslaget hade en gräns vid

40 procent avseende första årets avgiftsbetalning. Lånens löptid skall kunna

uppgå till tio år — utan den av pensionskommittén förordade begränsningen

till fall då inteckningssäkerhet kan presteras. Om räntesatsen för återlån får

överenskommelse träffas mellan kreditinrättningen och låntagaren. Då återlånen

är avsedda som ett led i företagens kapitalförsörjning, kunde det

synas naturligt, ait endast lån av något större omfattning skulle komma i

fråga. Med hänsyn främst till småföretagarna föreslår jag emellertid att lånegränsen

sättes så lågt som vid 500 kr. och att företagare därjämte skall

kunna räkna samman pensionsavgifterna för sig och sina anställda för att

komma över denna gräns.

Kreditinrättningen skall äga rätt att för utgivet återlån erhålla motsvarande

belopp i lån från den fondstyrelse, som förvaltar sådana pensionsavgifter

som låntagaren erlagt. I överensstämmelse med kommittéförslaget

innebär reglerna om räntesatsen för sådana lån bl. a. att räntan, om inte

bunden räntesats avtalas, skall ligga en halv procent över den högsta allmänt

förekommande ränta som bankerna tillämpar för dem som sätter in

penningmedel.

De fondmedel, som inte tas i anspråk för återlån, skall i överensstämmelse

med kommittéförslaget placeras i obligationer och förlagsbevis. Därutöver

förordar jag emellertid, att placering skall kunna ske även i andra skuldförbindelser,

nämligen sådana som är utfärdade av staten, kommuner in. fl.

och av vissa kreditinrättningar såsom banker, sparbanker och centralkassor

för jordbrukskredit samt vissa andra kreditinstitut. Även kreditinstitut som

nybildas för att tillgodose näringslivets behov av långfristig kredit bör enligt

min mening här kunna komma i fråga.

De regler, som jag föreslår för utlåningen av medel från allmänna pensionsfonden,

innebär att större delen av fondmedlen kommer att tillföras

kapitalmarknaden, dvs. utnyttjas för lån till bostäder och lån till kommunernas,

statens och näringslivets långsiktiga, kapitalkrävande invesferingar.

Slutligen vill jag här framhålla att principen, att försäkringens intressenter

skall utöva inflytande på fondförvaltningen men att denna som helhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196i

skall stå neutral i förhållande till speciella intressen, även avspeglas i reglerna

om revision av fondstyrelsernas förvaltning.

Enligt förslaget till lag om försäkring för allmän tilläggspension skall reglementet

angående allmänna pensionsfondens förvaltning fastställas av

Konungen med riksdagen.»

Förslaget till reglemente angående allmänna pensionsfondens förvaltning

godtogs av 1959 års riksdag i väsentligt oförändrat skick.

Frågor om ändringar i reglerna för fondkapitalets placering har tidigare

varit föremål för riksdagens bedömning. I motioner till 1960 års riksdag

yrkades således liberalare regler i fråga om möjligheterna att använda pensionsmedlen

för företagens kapitalförsörjning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Bestämmelserna

om återlån av inbetalda avgifter antogs så sent som i fjol

och har endast varit i tillämpning sedan årsskiftet. Innan erfarenheter vunnits

av deras verkningar i olika hänseenden, bör de inte ändras. Det kan härvid

erinras om att man vid utarbetandet och antagandet av bestämmelserna

förutsatt att en omprövning av dem kunde bli erforderlig vid slutet av 1960- talet. Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl biträda de i motionerna

I: 448 och II: 551, I: 461 och II: 579 samt I: 462 och II: 549 framställda önskemålen

om liberalare återlåneregler.

Även 1961, 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden

med samma syfte. Yrkandena avslogs under motivering att erfarenheter

ännu icke vunnits av de nuvarande reglernas verkningar.

Vid årets riksdag har motionsyrkanden med samma innebörd avslagits

av andra lagutskottet under hänvisning till att det icke fanns skäl till ändrat

ställningstagande.

I motionerna I: 763 och II: 922 väckta vid 1963 års riksdag i anledning

av proposition med förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift

under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension begärdes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla att en klarläggande

samhällsekonomisk analys av pensionssparandet utfördes, varvid särskilt

AP-fondernas verkan på det totala sparandets omfattning och ändrade struktur

uppmärksammades, samt att i samband härmed en översyn företogs av

de till pensionssystemet knutna reglerna för fondkapitalets placering och

administration med utgångspunkt från ett ovillkorligt beaktande av ATPsystemets

säkerhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 57 år 1963 anförde andra lagutskottet

bland annat:

Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna

kommer pensionsfonderna att redan under den femårsperiod, för vilken avgiftsuttaget

nu fastställes, att uppgå till betydande belopp. Det skulle därför

enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196U

9

verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.

En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets

införande, bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,

fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.

Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra

bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

I Kungl. Maj.ts skrivelse nr 3 år 196i till riksdagen med redogörelse för

behandling av riksdagens skrivelser uppgives att Kungl. Maj :t den 1 november

1963 förordnat, att utredning i av andra lagutskottet (uti. 1963: 57)

angivna hänseenden skulle utföras inom ramen för den av finansdepartementet

bedrivna planeringen av den svenska ekonomiens utveckling på

längre sikt.

Vid svar under 1963 års riksdag på fråga av herr Carlsson i Stockholm

angående begärd utredning rörande tilläggspensionssystemet anförde chefen

för socialdepartementet den 8 november:

Undersökningar om tilläggspensioneringens verkningar ingår som ett naturligt

led i de vidare undersökningar om de samhällsekonomiska utvecklingstendenserna

på längre sikt som redan pågår eller förberedes under

medverkan av det ekonomiska planeringsrådet och det därtill knutna utredningsrådet.

Därvid kommer även allmänna pensionsfondens verkningar

på bl. a. näringslivets kapitalförsörjning att närmare klarläggas. Det av

riksdagen begärda utredningsmaterialet kommer sålunda att redovisas i sitt

sammanhang med de allmänna övervägandena om den svenska ekonomiens

utveckling på längre sikt.

Frågan om fondförvaltningens framtida utformning, varmed i första hand

torde avses utlåningsformerna, bör övervägas när ytterligare erfarenhet av

nuvarande ordning föreligger.

Enligt en inom finansdepartementet upprättat PM angående utredning

rörande finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin har Kungl.

Maj :t genom beslut den 1 november 1963 förordnat, att utredning i vissa

av andra lagutskottet i utlåtande 1963:57 angivna hänseenden rörande

tilläggspensionssystemets verkningar skall utföras inom ramen för den av

finansdepartementet bedrivna planeringen av den svenska ekonomins utveckling

på längre sikt. För utredning av nu angivna frågor har såsom särskild

utredningsman tillkallats chefen för konjunkturinstitutet.

Utskottet

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den

allmänna pensionsfonden. För fonden är en särskild förvaltning anordnad,

som handhas av tre styrelser. Fondmedlen skall placeras i värdehandlingar

av olika slag, dock ej aktier. En särskild form av placering utgör de återlån,

som via bank eller annan kreditinrättning kan beviljas den som crlagt

avgifter för anställdas eller egen pensionering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196i

I motioner vid fjolårets riksdag begärdes bl. a., att en översyn skulle

företagas av de till pensionssystemet knutna reglerna för fondkapitalets placering

och administration med ett ovillkorligt beaktande av ATP-systemets

säkerhet. Andra lagutskottet anförde vid detta tillfälle i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att det skulle vara värdefullt om de samhällsekonomiska

verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål

för utredning. En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets

införande, borde enligt utskottet också behandla frågor om fondbildningens

inverkan på näringslivet, fondbildningens omfattning och fondförvaltningens

framtida utformning. I anledning av dessa uttalanden förordnade

Kungl. Maj:t att utredning i av andra lagutskottet angivna hänseenden

skulle utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna

planeringen av den svenska ekonomiens utveckling på längre sikt

d. v. s. inom ekonomiska planeringsrådet och utredningsrådet.

I motionerna 1:26 och 11:31 anhålles nu att den utredning, som begärdes

under fjolåret, skall komma till stånd genom en särskild utredning med

parlamentarisk medverkan.

I motionerna 1:435 och 11:525 hemställes om utredning rörande möjligheterna

för privatperson att medelst ett »återlånesystem» disponera viss

del av för vederbörande inbetald ATP-avgift för förvärv av visst slag av

egendom, såsom aktier, obligationer, eget hem, fritidsbostad eller egen rörelse.

I motionerna 1:437 och 11:522 begäres ändring i allmänna pensionsfondens

reglemente i syfte att underlätta finansieringen av kooperativa och

enskilda företags markförvärv för en planmässig samhällsutbyggnad.

Det är enligt uskottets mening i och för sig värdefullt att den undersökning

beträffande tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar,

som begärdes under fjolåret, kommit till stånd. Utskottet anser

emellertid, att en sådan undersökning liksom en utredning av de frågor

som berör fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning

med hänsyn till spörsmålens stora allmänintresse bör ske under

parlamentarisk medverkan. Utskottet biträder således motionerna 1:26 och

11:31.

Reglerna om fondkapitalets placering är av sådan betydelse och omfattning

att utskottet icke för närvarande anser sig kunna överblicka verkningarna

av de i motionerna 1:435 och 11:525 samt 1:437 och 11:522 föreslagna

ändringarna. Då utskottet förutsätter att ifrågavarande regler kommer

att bli föremål för översyn i den utredning som ovan begärts, anser

utskottet något ytterligare riksdagens initiativ icke erforderligt.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till följande motioner, nämligen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 dr 196A

11

1) 1:26 och 11:31,

samt i anledning av följande motioner, nämligen

2) motionerna 1:435 och 11:525 samt

3) motionerna 1:437 och 11:522,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i fråga om

utredning av tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska

verkningar, fondbildningens omfattning och fondförvaltningens

framtida utformning.

B. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:435 och 11:525 samt

2) motionerna 1:437 och 11:522,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Axel Svensson*, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,

herrar Kaijser, Lars Larsson, Edström*, fru Nilsson* och Axel

Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Bengtsson

i Varberg, Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson*, herrar

Carlsson i Huskvarna och Ringaby*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Odhe, Bengtsson i

Varberg, fru Eriksson i Ängelholm och fru Svensson, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 10 som börjar med orden »I

motioner vid» och slutar med orden »initiativ icke erforderligt», hort ersättas

med text av följande lydelse:

»I motionerna 1:26 och 11:31 anhålles nu att den utredning, som begärdes

under fjolåret, skall komma till stånd genom en särskild utredning med

parlamentarisk medverkan.

I motionerna 1:435 och 11:525 hemställes om utredning rörande möjligheterna

för privatperson att medelst ett »återlånesystem» disponera viss

del av för vederbörande inbetald ATP-avgift för förvärv av visst slag av

egendom, såsom aktier, obligationer, eget hem, fritidsbostad eller egen rörelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 196b

I motionerna 1:437 och 11:522 begäres ändring i allmänna pensionsfondens

reglemente i syfte att underlätta finansieringen av kooperativa och

enskilda företags markförvärv för en planmässig samhällsutbyggnad.

I motioner vid fjolårets riksdag begärdes bl. a., att en översyn skulle företagas

av de till pensionssystemet knutna reglerna för fondkapitalets placering

och administration med ett ovillkorligt beaktande av ATP-systemets

säkerhet. Andra lagutskottet anförde vid detta tillfälle i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att det skulle vara värdefullt om de samhällsekonomiska

verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål

för utredning. En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets

införande, borde enligt utskottet också behandla frågor om fondbildningens

inverkan på näringslivet, fondbildningens omfattning och fondförvaltningens

framtida utformning. I anledning av dessa uttalanden förordnade

Kungl. Maj :t att utredning i av andra lagutskottet angivna hänseenden

skulle utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna

planeringen av den svenska ekonomiens utveckling på längre sikt d. v. s.

inom ekonomiska planeringsrådet och utredningsrådet.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att den undersökning beträffande

tilläggspensioneringens samhällsekonomiska verkningar, som begärdes

under fjolåret, kommit till stånd. Pensionssystemets samhällsekonomiska

verkningar kan inte bedömas isolerade från den samhällsekonomiska utvecklingen

i övrigt, och utskottet anser det därför lämpligt att utredningen

sker i den form Kungl. Maj:t förordnat.

De i motionerna 1:435 och 11:525 framförda förslagen är enligt utskottets

mening oförenliga med de principer som bör ligga till grund för placeringen

av fondmedlen.

Beträffande de spörsmål, som aktualiseras i motionerna 1:437 och 11:522,

förutsätter utskottet att de blir belysta genom den pågående utredningen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att förevarande motioner, nämligen

1) 1:26 och 11:31,

2) 1:435 och 11:525 samt

3) 1:437 och 11:522

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1964

631076

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.