Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963

1964-04-09 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:36, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 År 1964

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj

1963 (nr 114) om semester, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 21 februari 1964 dagtecknad proposition, nr 58, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

och

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om

förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckt motion

1) nr 48 i andra kammaren av herrar Bengtsson i Landskrona och Svenning

angående beräkningen av semesterlön och semesterersättning i vissa

fall;

B. i anledning av propositionen väckta motioner

2) de likalydande motionerna nr 665 i första kammaren av herr Augustsson

och herr Karlsson, Helge, samt nr 810 i andra kammaren av herr Bengtsson

i Landskrona m. fl. ävensom

3) de likalydande motionerna nr 673 i första kammaren av herr Wallmark

m. fl. och nr 818 i andra kammarnen av herr Fålldin m. fl.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1 —Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 5, 7, 10 och 12 §§ lagen den 17 maj 1963 om

semester skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Upphör anställning innan arbetstagaren

åtnjutit semester eller semesterlön,

vartill han förvärvat rätt

enligt denna lag, skall han erhålla

ersättning därför (semesterersättning).

Motsvarande skall----— -

(.Föreslagen lydelse)

Upphör anställning innan arbetstagaren

åtnjutit semesterlön, vartill

han förvärvat rätt enligt denna lag,

skall han erhålla ersättning därför

(semesterersättning).

anställningsvillkoren ändrats.

5 §•

7 §.

Semester utgår —-----en dag.

Med dag,-----—--

Dag, under vilken arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av

anledning, som i andra stycket b)—

e) sägs, skall icke jämställas med

dag å vilken arbete utförts, därest arbete

eljest uppenbarligen icke kunnat

beredas arbetstagaren å sådan

dag. Har arbetstagaren varit frånvarande

från arbetet av anledning,

som i andra stycket b) sägs, och har

frånvaron fortgått oavbrutet under

två kvalifikationsår, skall därefter

infallande dag av frånvaroperioden

icke jämställas med dag, å vilken arbete

utförts.

— till godo.

Dag, under vilken arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av anledning,

som i andra stycket b)—e)

sägs, skall icke jämställas med dag

å vilken arbete utförts därest eljest,

av annan orsak än driftsuppehåll

för samtidig semester, arbete uppenbarligen

icke kunnat beredas arbetstagaren

å sådan dag. Har arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet

av anledning, som i andra stycket

b) sägs, och har frånvaron fortgått

oavbrutet under två kvalifikationsår,

skall därefter infallande dag av frånvaroperioden

icke jämställas med

dag, å vilken arbete utförts.

I fall — —-------till arbetet.

Om förlängd------särskild lag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

3

(Gällande lydelse)

10

Arbetsgivaren äger bestämma, när

semestern skall utgå; dock bör semestern,

om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Utan arbetstagarens

medgivande må semestern icke förläggas

till tid, då arbetstagaren på

grund av sjukdom, som inträffat

innan semestern börjat, är oförmögen

till arbetet, eller till sådan tid

för hans bortovaro från arbetet,

som enligt 7 § andra stycket c)—e)

skall jämställas med tid å vilken arbete

utförts. Dylikt medgivande erfordras

dock icke, därest arbete

eljest uppenbarligen icke kunnat beredas

arbetstagaren å tid som nu

sagts.

Semestern skall utgå i ett sammanhang,

såframt icke överenskommelse

om annan ordning träffas med

arbetstagaren, överstiger semestertiden

tjugofyra dagar, må dock semestern

förläggas till två skilda perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

Semester för —

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivaren äger bestämma, när

semestern skall utgå; dock bör semestern,

om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Semestern skall, med

undantag som föranledes av andra

stycket, utgå i ett sammanhang, såframt

icke överenskommelse om annan

ordning träffas med arbetstagaren

eller semestertiden överstiger

tjugofyra dagar. I sistnämnda fall

må semestern även utan arbetstagarens

samtycke förläggas till två perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

Infaller under den för semestern

bestämda tiden dag, då arbetstagaren

på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, eller dag, som enligt

7 § andra stycket c)—e) jämställes

med dag å vilken arbete utförts,

skall den dagen frånräknas,

såframt arbetstagaren utan dröjsmål

gör framställning därom hos arbetsgivaren.

Arbetstagaren är skyldig

att, om arbetsgivaren så påfordrar,

genom intyg av läkare eller uppgift

från allmän försäkringskassa styrka

att han på grund av sjukdom varit

oförmögen till arbete. Semester, som

återstår på grund av att tid sålunda

frånräknats, skall förläggas till en

sammanhängande period, om arbetstagaren

icke medgiver annat.

<. hamn.

12 §.

Arbetstagare, som-------belöpande lönen.

För annan----- — — av inkomsten.

Vid tillämpning av andra stycket Vid tillämpning av andra stycket

skall i arbetsinkomsten icke inräk- skall i arbetsinkomsten icke inräk1*

— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 sand. 2 avd. Nr 36

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

(Gällande lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant

tillägg till lönen, som utgått för tid

utöver den för arbetstagaren normala

arbetstiden (övertidstillägg).

För varje dag som arbetstagaren varit

frånvarande från arbetet och som

enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes

med dag, å vilken arbete utförts,

skall arbetsinkomsten ökas

med ett belopp, motsvarande arbetstagarens

genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret.

Vid beräkning —

För arbetstagare,

(Föreslagen lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant

tillägg till lönen, som utgått för tid

utöver den för arbetstagaren normala

arbetstiden (övertidstillägg). För

varje dag som arbetstagaren varit

frånvarande från arbetet och som

enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes

med dag, å vilken arbete utförts,

skall arbetsinkomsten ökas

med ett belopp, motsvarande arbetstagarens

genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret.

Har arbetstagaren icke åtnjutit

någon inkomst i anställningen under

kvalifikationsåret, skall semesterlönen

beräknas med hänsyn till

hans genomsnittliga dagsinkomst i

anställningen under det kvalifikationsår,

då han sist utförde arbete

för arbetsgivarens räkning.

särskilda kostnader.

— tillämpligt kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

5

Förslag

till .*

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd

semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 maj 1963 om förlängd semester

för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Semester, vartill------kan befaras.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga

motsvarande tillämpning. Därvid

skall iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört arbete, som avses i

denna lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av

anledning, varom förmäles i 7 §

andra stycket b)—e) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar, därest arbete,

som avses i denna lag, uppenbarligen

icke kunnat beredas honom

å sådan dag.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga motsvarande

tillämpning. Därvid skall

iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört arbete, som avses i

denna lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av anledning,

varom förmäles i 7 § andra

stycket b)—e) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren till

godo för erhållande av förhöjt antal

semesterdagar därest, av annan orsak

än driftsuppehåll för samtidig

semester, arbete, som avses i denna

lag, uppenbarligen icke kunnat beredas

honom å sådan dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i semesterlagen att semester

inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan s. k. semesterkvalificerande

frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En arbetstagare,

som är sjuk eller inkallad till repetitionsövning under semestern,

skall sålunda efter framställning hos arbetsgivaren äga rätt att få sjukdomseller

inkallelseperioden räknad bort från semestern. Sjukdom skall, om

arbetsgivaren så påfordrar, av arbetstagaren styrkas med läkarintyg eller

uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som återstår efter frånräkning,

får förläggas till en särskild period. Denna skall vara sammanhängande,

om arbetstagaren inte medger annat.

Propositionen innehåller även förslag om sättet för beräkning av semesterlön

i vissa fall vid långtidssjukdom.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande övriga delar av propositionen, såsom redogörelse

för frågans tidigare behandling, innehållet i en inom socialdepartementet

upprättad promemoria samt remissyttranden däröver, hänvisas till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 673 och II: 818 har hemställts, »1) att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 58 måtte besluta att utbytesrätt av semesterledighet

till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna av en sjukperiod,

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

»

I motionen II: 48 har yrkats »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om sådan ändring i § 12 i semesterlagen, att med klarhet

framgår de grunder efter vilka semesterlön respektive semesterersättning

på grundval av privilegierad frånvaro skall beräknas, även då arbetstagaren

icke uppburit lön under kvalifikationsåret.»

I motionerna I: 665 och II: 810 har yrkats, »att det nya stycke som tilllagts

12 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har arbetstagaren icke åtnjutit någon inkomst i anställningen under kvalifikationsåret,

skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den lön som

arbetstagaren sannolikt skulle hava uppburit under kvalifikationsåret, därest

han utfört arbete för arbetsgivarens räkning.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 673, II: 48 och II: 810.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

7

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Semesterlagstiftningen bygger på uppfattningen att semestern för arbetstagaren

skall vara en tid av vila och avkoppling från arbetet. Semestern intjänas

enligt huvudregeln genom det arbete, som utföres hos arbetsgivaren.

Tidigt insåg man emellertid att även tid för sådan frånvaro från arbetet, som

inte kan anses tjäna något egentligt rekreationssyfte, inom rimliga gränser

borde få kvalificera till semester. Lika naturligt tedde det sig att semestern

principiellt inte borde få förläggas till sådan tid som nu sagts. Sjukdomstid

och tid för frånvaro på grund av havandeskap och barnsbörd eller repetitionsövning

blev sålunda med vissa tidsbegränsningar kvalificerande för

semester, varjämte arbetsgivaren förbjöds att utan arbetstagarens samtycke

förlägga semester till sådan tid som nu nämnts. Med repetitionsövning har

i 1963 års semesterlag jämställts vissa civilförsvarsövningar.

I det nyssnämnda förläggningsförbudet har lagstiftaren emellertid gjort

den viktiga inskränkningen, att arbetsgivaren är oförhindrad att förlägga

en arbetstagares semester till tid, då arbetstagaren är sjuk eller frånvarande

av annan privilegierad anledning, om arbete uppenbarligen ändå inte

kunnat beredas arbetstagaren då. På grund av detta undantag kan en arbetsgivare,

som tillämpar semesterstängning vid sitt företag, ge även en

sjuk arbetstagare eller en arbetstagare, som är inkallad till repetitionsövning,

semester samtidigt med sina övriga anställda.

Den nu berörda undantagsregeln har under senare år varit föremål för

mycken diskussion. Denna ledde vid riksdagsbehandlingen år 1963 av propositionen

med förslag till ny semesterlag fram till att riksdagen på hemställan

av andra lagutskottet begärde ett förslag till lagändring med avseende

på det fall då repetitionsövning och semesterstängning sammanfaller.

I sitt utlåtande över propositionen jämte i anledning därav väckta motioner

hade utskottet, med hänsyn till att det i det nu nämnda fallet var fråga om

en tjänstgöringsskyldighet, som samhället ålägger den enskilde, ansett det

mindre tillfredsställande att arbetstagaren helt eller delvis skulle gå miste

om sin semester.

En utvidgning av gällande förläggningsförbud till tid för repetitionsövning

i semesterstängningsfallet aktualiserar i huvudsak samma problem

som ett motsvarande förbud med sikte på annan frånvaro av privilegierad

anledning. Det kan då ifrågasättas, om det finns någon anledning att göra

skillnad mellan det fall då frånvaron beror på repetitionsövning samt de fall

då frånvarogrunden är sjukdom eller annan som semesterkvalificerande

godtagen orsak. Med visst fog torde kunna hävdas att alla fall, då semesterstängning

sammanträffar med perioder av sjukdom eller annan semesterkvalificerande

frånvaro, i lagen bör behandlas på ett och samma sätt. Till

stöd för cn lösning i eu för arbetstagarna positiv riktning talar enligt min

mening främst det förhållandet att semesterstängning tillämpas i en mycket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

stor utsträckning och att arbetsgivarens val av denna form framför individuellt

bestämda semestrar inte bör få inverka på den enskilde arbetstagarens

möjligheter att utnyttja sin semester för vila och rekreation.

Vad gäller sjukdomstid skulle emellertid ett slopande av undantagsbestämmelsen

för de fall då arbete inte kan beredas arbetstagaren — i fortsättningen

för enkelhetens skull kallade semesterstängningsfallen — innebära

endast en partiell lösning av frågan om sammanträffande av sådan

tid och semester. Lagens förläggningsförbud innebär nämligen endast att

semestern enligt huvudregeln inte får utgå under sjukdomstid, om arbetstagaren

blir sjuk före den för honom bestämda semestern. Insjuknar arbetstagaren

efter det att semestern börjat, kan semestern inte avbrytas och den

utgår då under sjukdomstid, alldeles oavsett om semestern är utlagd samtidigt

för alla arbetstagare eller individuellt bestämd. För den enskilde arbetstagaren

kan sålunda möjligheterna att få en tillfredsställande avkoppling

bli beroende av huruvida han insjuknar dagen före en utlagd semester

eller samma dag som denna börjar. En sådan ordning ter sig mindre tillfredsställande.

Det nu anförda visar enligt min mening att en omprövning av hela frågan

om förhållandet mellan semester och kvalificerande frånvaro inte kan undvikas

vid övervägande av den lagändring, vartill riksdagen begärt förslag.

En så begränsad förändring som den av riksdagen förordade ter sig då

mindre lämplig. Den omständigheten att den nya semesterlagen varit i kraft

endast kort tid bör i och för sig inte lägga hinder i vägen för en längre gående

reform, om denna måste bedömas som ändamålsenligare. Enligt min

bör man, när frågan om en reform av hithörande regler nu

väckts, söka finna en såvitt möjligt slutgiltig lösning av problemet om sammanträffande

av semester och tid för kvalificerande frånvaro. Förslag till

en sådan lösning har framlagts i den inom socialdepartementet uppxättade

promemorian.

Promemorieförslaget utgår från den principiella uppfattningen, att semesterns

ändamål att bereda arbetstagaren vila och avkoppling från arbetet

tillgodoses bäst om arbetstagaren fritt förfogar över sin tid under semestern.

Reformen syftar till att en arbetstagare inte skall behöva finna sig i

att semestern sammanfaller med sjukdomstid eller annan frånvaro som

är semesterkvalificerande. För statens anställda gäller sedan länge i detta

avseende regler, som väl tillgodoser nämnda syfte. Såvitt jag erfarit har

dessa regler inte föranlett missbruk eller tvister, och det bör därför inte

behöva vålla några större svårigheter, om för de kommunala och privata

sektorerna införes ett system liknande det som redan tillämpas för anställda

hos staten.

Den tekniskt lämpligaste lösningen för ett genomförande av den diskuterade

reformen synes, såsom i promemorian föreslagits, vara att i 10 § semesterlagen

införa en bestämmelse, enligt vilken i semestern inte skall in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

9

räknas dag, då arbetstagaren på grund av sjukdom är oförmögen till arbete,

eller dag, som enligt punkterna c)—e) i 7 § andra stycket — frånvaroanledningarna

havandeskap och barnsbörd, repetitionsövning och civilförsvarsövning

— skall jämställas med dag å vilken arbete utförts. Hur än

arbetsgivaren bestämt semestern skall tid som nu sagts kunna frånräknas

den utlagda semestern. En förutsättning härför bör dock vara, att arbetstagaren

utan dröjsmål hos arbetsgivaren gör framställning om frånräkning.

En reform i antydd riktning innebär det viktiga avsteget från nuvarande

regler, att semester avbrytes då sjukdom inträffar efter det

att semestern börjat. En arbetstagare, som drabbats av sjukdom

under semestern, skall sålunda enligt förslaget äga påfordra, att sjukdagarna

frånräknas den för honom bestämda semestern och att motsvarande antal

semesterdagar i stället får tillgodonjutas av honom vid ett senare tillfälle.

Vid övervägande av de eventuella nackdelar, som kan vara förenade med

den ifrågasatta nya regeln, kan till en början konstateras, att antalet sjuka

sommartid, då de flesta semestrarna uttages, är betydligt mindre än under

andra tider på året. Att bereda någon enstaka arbetstagare viss semesterledighet

i utbyte mot den som han gått miste om genom sjukdom förefaller

knappast behöva vålla arbetsgivaren någon större olägenhet. Förhållandet

bör inte te sig nämnvärt annorlunda än om sjukdomen inträffat efter det

att semestern avslutats i stället för under semestern.

Flera remissorgan på arbetsgivarsidan har uttalat farhågor för organisatoriska

komplikationer och för missbruk från arbetstagarnas sida, särskilt

med hänsyn till att även korta sjukperioder eller enstaka sjukdagar skulle

få frånräknas den utlagda semestern. Enligt min mening torde dock

nackdelarna för arbetsgivarna inte bli särskilt stora, även om frånräkningsrätten

får omfatta enstaka sjukdagar. Utgångspunkten bör här vara,

att förhållandena skall bedömas på i huvudsak samma sätt som när sjukdom

inträffar under arbetsåret. Beträffande arbetsgivarens möjligheter att

tillfredsställande kontrollera under semestrarna inträffande sjukdomsfall

vill jag — i likhet med vad Landsorganisationen gjort i sitt yttrande —

understryka, att utbyte av sjukdagar under semester mot nya semesterdagar

förutsätter att arbetstagaren för arbetsgivaren anmäler sjukdomsfallet

och yrkar att sjukdagarna skall frånräknas den utlagda semestern. Detta

bör ske utan dröjsmål, dvs. vid utgången av den för semestern bestämda

tiden eller -— om sjukdomen varar längre — när arbetsoförmågan upphör.

I detta sammanhang skall arbetsgivaren kunna fordra att arbetstagaren

styrker sjukdomsfallet med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.

Sjukdom, som inte varar längre än tre dagar, kan inte styrkas

på annat sätt än genom läkarintyg, medan däremot vid långvariga sjukdomsfall

den i praktiken viktigaste kontrollen torde ankomma på försäkringskassorna.

Så snart sjukpenning börjar utgå ägnar nämligen försäkringskassan

sjukdomsfallet vederbörlig kontroll. Senast efter åtta dagar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

kräver kassan att sjukdomen styrkes med läkarintyg. Sjukdomsfall under

semester torde med hänsyn till det anförda i allmänhet inte behöva vålla

vanskligare kontrollproblem än sjukdom under annan del av året.

En arbetstagare, som utnyttjar sin rätt att från utlagd semester räkna

bort därunder infallande sjukdagar och får motsvarande ledighet vid ett

senare tillfälle, har i allmänhet i samband med den första semestern erhållit

hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen. Han äger

då inte rätt till ytterligare semesterlön för den semesterledighet som utlägges

i ersättning för den tid arbetstagaren varit sjuk. Att märka är emellertid

att under sjukdomstiden sjukpenning utgått för tiden efter den tredje

sjukdagen.

I fråga om sjukdom, som inträffat före semesterns början, gäller som

nämnts redan enligt semesterlagens nuvarande lydelse ett förbud mot

semesterns förläggning till sjukdomstid. Från detta förläggningsförbud

stadgas det undantaget att arbetsgivaren kan ge arbetstagaren semester

även under tid för sjukdom, som börjat före semestern, om arbete eljest

uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren. Motsvarande gäller beträffande

tid för annan semesterkvalificerande frånvaro. Denna undantagsregel

är tillämplig i semesterstängningsfallen. Med den diskuterade

reformens syfte synes bäst överensstämma att arbetstagaren även i

semesterstängningsfallen får rätt att från den för honom och hans arbetskamrater

bestämda semestertiden räkna bort den tid hans sjukdom varat

eller den tid han av annan semesterkvalificerande anledning — exempelvis

repetitionsövning — varit hindrad att åtnjuta semester. Lämpligast synes

vara att den ifrågavarande undantagsregeln slopas och att s

införes som beträffande sjukdom, vilken inträffar under semestertiden.

En frånräkningsrätt i semesterstängningsfallen får betydelse både då en

sjukperiod eller tid för annan kvalificerande frånvaro helt sammanfaller

med tiden för semesterstängning och då sammanträffandet gäller bara en

del av semesterstängningsperioden. Arbetsgivarens avsikt med semesterslängningen

är att alla anställda skall ha semester samtidigt. Han får

därför förutsättas räkna med att arbetstagaren för semester utnyttjar

driftsuppehållet i den mån kvalificerande frånvaroanledning inte föreligger.

Det naturliga synes sålunda vara att en arbetstagare, som under någon del

av semesterstängningsperioden är hindrad att åtnjuta semester på grund

av sjukdom eller annan semesterkvalificerande orsak, skall ha semester

under den del av driftsuppehållet då sådant hinder inte föreligger. Detta

torde inte medföra några svårigheter för arbetstagaren, som knappast kan

vara okunnig om vilken tidrymd semesterstängningen avser, även om han

insjuknat dessförinnan.

Det nuvarande undantaget från lagens förbud att förlägga semester till

sjukdomstid, som börjat före semestern, eller till annan semesterkvalificerande

frånvarotid gäller alla fall då arbete eljest uppenbarligen inte kunnat

beredas arbetstagaren under semestertiden. I det föregående har endast

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196A

diskuterats semesterstängningsfallen. Det torde inte behöva vålla några olägenheter

att behandla permitteringsfallet på samma sätt. Något skäl för att

en arbetsgivare på egen hand skall få förlägga en sjuk arbetstagares semester

till tid då denne är permitterad på grund av arbetsbrist synes inte föreligga
En

förutsättning för att en arbetstagare skall kunna få en sjukperiod,

som infallit under semestern, kompenserad genom ny semesterledighet,

bör som nämnts vara, att han hos arbetsgivaren framställer anspråk på

den ledighet som kan föranledas av frånräkningsrätten och styrker sjukdomen.

Detta bör gälla oavsett om sjukdomen inträffat under semestern

eller om arbetstagaren varit sjuk redan innan en semesterperiod börjat.

Någon rätt att i omedelbart sammanhang med den erhållna semestern

även åtnjuta den ytterligare ledigheten bör inte föreligga. Ett undantag

från rätten till sammanhängande semester är därför

påkallat. Semesterdagar, vilka utgår i ersättning för tid som frånräknats

den för arbetstagaren bestämda semestertiden, bör således av arbetsgivaren

kunna förläggas till en särskild period. Sistnämnda period bör dock vara

sammanhängande, om inte arbetstagaren medger annat. Den semesterperiod,

som sålunda utlägges senare, blir kvalificerande för ny semester

enligt regeln i 7 § andra stycket a), och den sjukdomstid, som frånräknas

den tidigare utlagda semestern, blir semesterkvalificerande i den mån detta

följer av regeln i 7 § andra stycket b) semesterlagen.

Arbetstagarens rätt till ny semester i stället för dagar, som sammanträffat

med en sjukperiod eller tid för annan semesterkvalificerande frånvaro,

kommer i allmänhet att innebära endast en rätt att vid senare

tillfälle erhålla viss semesterkvalificerande ledighet. Eftersom i normalfallet

hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen

utbetalats i anslutning till den semester, varunder sjukdomen

uppkommit, föreligger inte någon rätt till ytterligare ekonomisk semestergottgörelse

av arbetsgivaren. Detta får speciell betydelse, därest arbetstagaren

slutar sin anställning innan han erhållit sådan ytterligare semesterledighet,

vartill han äger rätt på grund av att tidigare utlagd semester

inte kunnat utnyttjas annat än delvis. Enligt 5 § scmesterlagen skall en

arbetstagare, som vid anställningens slut inte åtnjutit semester eller semesterlön

vartill han förvärvat rätt enligt lagen, erhålla semesterersättning.

Om full semesterlön utbetalats i anslutning till den från början utlagda

semestern, bör något krav på semesterersättning inte kunna grundas

på det förhållandet, att arbetstagaren ännu inte åtnjutit de semesterdagar,

som på grund av de föreslagna nya reglerna skall utgå i ersättning för dem

som räknats bort från den utlagda semestern. En rätt till semesterersättning

i ett sådant fall skulle nämligen innebära rätt till dubbel ekonomisk

semestergottgörelse, något som inte är avsikten med reformen. För att

det klart skall framgå att semesterersättning inte skall utgå i nu avsett

fall, bör en jämkning vidtagas i 5 §.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

I detta sammanhang vill jag med anledning av en uppfattning som kommit

till uttryck i vissa remissyttranden framhålla, att de föreslagna ändringarna

i 10 § inte medför någon ändring i nuvarande regler om semesterns

förläggning till året efter kvalifikationsåret eller — om löpande kvalifikationsår

tillämpas — till detta år. Om det år, under vilket semestern skolat

utläggas, gått till ända utan att semesterledighet beretts arbetstagaren, förvandlas

arbetstagarens rätt till ett anspråk på ogulden semesterlön, men därjämte

kan arbetsgivaren bli skyldig att utge ersättning för den ekonomiska

eller ideella skada som arbetstagaren lidit till följd av att arbetsgivaren inte

berett honom semesterledighet. Är anledningen till att semester inte utlagts

att söka i en omständighet, varöver arbetsgivaren inte råder, t. ex. arbetstagarens

sjukdom, torde emellertid något skadestånd inte kunna utkrävas

för att semestern uteblivit.

Tillfogas må med tanke på semesterstängningsfallen, att lagens regel i

14 § att semesterlön därest ej annat i särskild ordning överenskommits skall

utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern torde böra ge arbetsgivaren

rätt att vid stundande semesterstängning utbetala semesterlön även

till en arbetstagare som är sjuk. Känner arbetsgivaren närmare till sjukdomsfallet

och vet att arbetstagaren inte kan tänkas tillfriskna under semesterstängningsperioden,

bör han dock vänta med utbetalningen till dess

arbetstagaren får sin semester. Om arbetsgivaren vet, att arbetstagaren under

semesterstängningsperioden kommer att börja en repetitionsövning, bör

arbetsgivaren inte utbetala mer av semesterlönen än som ankommer på tiden

före övningens början.

I några remissyttranden påpekas, att den nu diskuterade ordningen föranleder

ingrepp i den nyligen i lagen uttryckligen knäsatta principen, att

semesterlön skall utbetalas i samband med semesterledigheten. Jag medger

att detta blir en konsekvens av den föreslagna reformen. Såvitt avser tjänstemän,

vilka uppbär månadslön och har rätt till sjuklön från arbetsgivaren,

synes det naturliga vara, att vid sjukdom under semester en avräkning

kommer till stånd. Om exempelvis en arbetstagare varit sjuk 10 dagar

under sin semester, avräknas från påföljande månadslön ett belopp motsvarande

skillnaden mellan den på de 10 dagarna belöpande månadslönen

och den på samma tid belöpande sjuklönen. Under den månad, då de

10 resterande semesterdagarna skall utgå, erhåller arbetstagaren sin fulla

månadslön. Gentemot de remissorgan, som uttryckt farhågor för tvister med

arbetstagarna i fråga om ett sådant avräkningsförfarande, vill jag framhålla,

att arbetstagarna inte gärna bör kunna göra några invändningar, när förfarandet

grundar sig på ett i lagen antaget system.

De nu förordade lagändringarna aktualiserar ett spörsmål rörande k v alifikationstid.

Med det nuvarande undantaget från förläggningsförbudet

för det fall att arbete inte finns att tillgå sammanhänger ett stadgande

i tredje stycket av semesterlagens 7 §. Detta stadgande innebär att en arbetstagare,

som är frånvarande från arbetet av semesterkvalificerande anledning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

såsoin sjukdom, havandeskap, militär- eller civilförsvarsövning, inte får

tillgodoräkna sig frånvarotiden som arbetad tid, om arbetstagaren uppenbarligen

ändå inte kunnat beredas arbete under denna tid; däremot räknas

frånvaro på grund av semester även under sådan tid som semesterkvalificerande.

Bestämmelsen har sin grund i uppfattningen, att en arbetstagare,

som råkar vara sjuk eller ha annan semesterkvalificerande anledning till

frånvaro under tid, då arbetsbrist råder vid ett företag, inte skall få en förmånligare

position med avseende på semesterkvalifikation än sina under

samma tid permitterade arbetskamrater. Bestämmelsen är — liksom förläggningsregeln

i 10 § första stycket sista punkten — tillämplig i alla situationer

då arbete inte finns att tillgå, dvs. även för det fall att driftsuppehållet

beror på semesterstängning. Med hittillsvarande regler har arbetsgivaren

i sådant fall ägt förlägga eu sjuk arbetstagares semester till samma

tid som de övrigas semester. Eftersom semester anses såsom arbetad tid

i kvalifilcationshänseende, har alltså arbetstagaren i fråga kvalificerat sig

för semester under driftsuppehållet. Frågan om semesterkvalifikation vid

exempelvis sjukdom under tid för semesterstängning har därför hittills inte

vållat några problem.

Läget blir ett annat, om sjukdomstid eller tid för annan privilegierad

frånvaro skall kunna frånräknas utlagd semester. Bibehålies bestämmelsen

i 7 § tredje stycket oförändrad, synes följden bli att en arbetstagare, som

utnyttjar sin rätt att få tid som nyss nämnts frånräknad, inte som semesterkvalificerande

kan tillgodoräkna sjukdomstid och jämställd tid, vilken infallit

under semesterstängning. Härigenom skulle otvivelaktigt värdet av

den föreslagna reformen minskas för den enskilde arbetstagaren. Ett fyra

veckors driftsuppehåll under sjukdomstid, som inte samtidigt utgör semester,

kan sålunda innebära förlust av två semesterdagar påföljande år, i

vissa fall till och med mer.

Ett undantag från stadgandets tillämplighet i semesterstängningsfallen

torde därför vara påkallat. Bestämmelsens syfte — att förhindra att exempelvis

sjuka arbetstagare gynnas framför arbetstagare som är frånvarande

på grund av arbetsbrist — motverkas inte av ett dylikt undantag. Övriga

arbetstagare, som ju har semester, får räkna denna som semesterkvalificerande

på grund av regeln i 7 § andra stycket a). Såväl principiella som

praktiska skäl synes med hänsyn till det anförda tala för en sådan modifikation

av stadgandet i 7 § tredje stycket, att detta blir tillämpligt endast

om anledningen till att arbete inte finns att tillgå är en annan än driftsuppehåll

för samtidig semester.

En motsvarande ändring bör göras i 1 § andra stycket 2) lagen om förlängd

semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Avslutningsvis vill jag beröra ett förhållande, som ligger vid sidan av den

i det föregående behandlade reformen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Enligt 12 § andra stycket semesterlagen utgör semesterlönen för en arbetstagare,

som är tim- eller ackordsavlönad, nio procent av den sammanlagda

arbetsinkomsten i anställningen under kvalifikationsåret. Vid tillämpning

av denna regel skall enligt 12 § tredje stycket till arbetsinkomsten för

varje dag av semesterkvalificerande frånvaro — utom semesterdagar -—

läggas ett belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret. Den situationen kan emellertid inträffa

vid långvariga sjukdomsfall, att en arbetstagare är berättigad till

semesterförmån för ett kvalifikationsår, varunder han inte utfört något

arbete åt arbetsgivaren. Genomsnittsregeln i 12 § tredje stycket kan då inte

tillämpas. För denna situation vill jag föreslå en bestämmelse, att till grund

för beräkningen av semesterlönen skall läggas den genomsnittliga dagsinkomsten

under det kvalifikationsår, då arbete sist utfördes för arbetsgivarens

räkning. Av en bestämmelse i 7 § tredje stycket sista punkten följer

att den nu förordade beräkningsregeln i fall av långtidssjukdom inte kan

komma att avse mer än två år.

De nu föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juni 1964, så att

de nya förläggningsreglema kan vinna tillämpning på sommarsemestrarna

under innevarande år.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

Semesterlagen innehåller principiellt förbud för arbetsgivaren att utan

arbetstagarens samtycke förlägga semester till tid då arbetstagaren är oförmögen

till arbete på grund av sjukdom, som inträffat före semestern, eller

till annan period av semesterkvalificerande frånvaro såsom repetitionsövning.

Om arbete uppenbarligen ändå inte kunnat beredas arbetstagaren på

tid som sagts — t. ex. på grund av att företaget eller viss avdelning därav

stängts för semester — kan arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke

förlägga semestern till sådan tid.

I förevarande proposition föreslås sådana ändringar i semesterlagen att

semester inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan

semesterkvalificerande frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En arbetstagare

skall sålunda äga rätt att frånräkna bl. a. sjukdoms- eller inkallelsetid

från semestern. Sjukdom skall om arbetsgivare så påfordrar styrkas

med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som

återstår efter frånräkning, får föx-läggas till en särskild period. Denna skall

vara sammanhängande om arbetstagaren ej medger annat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Motionsparet 1:673 och 11:818 syftar till att ^bytesrätt av semesterledighet

till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna av en sjukperiod.

Motionärerna motsätter sig icke det i propositionen framlagda förslagets

grundtanke men kan dock inte anse att varje kortvarig och bagatellartad

sjukdom utgör hinder för utnyttjande av semester för rekreationsändamål.

I motionerna framhålles vidare att en karenstid bör införas om

man vill vara realistisk och samtidigt i någon mån se problemet ur företagarnas

synpunkt.

Enligt utskottets uppfattning torde det inte uppstå några nämnvärda nackdelar

för arbetsgivarna om arbetstagarna erhåller utbytesrätt även för enstaka

sjukdagar. Några större risker för missbruk från arbetstagarnas sida

torde ej föreligga, då arbetsgivare äger fordra att sjukdom styrkes genom

läkarintyg eller intyg från allmän försäkringskassa. Härtill kommer att arbetstagare

— i den mån sjuklöneavtal med arbetsgivaren ej annorlunda

föreskriver — inte erhåller någon ekonomisk gottgörelse för enstaka sjukdagar

som frånräknas och utlägges som särskild semester. Sjukpenning

enligt lagen om allmän försäkring utgår nämligen ej för de tre första dagarna

av varje sjukperiod.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet icke böra biträda

motionsyrkandena utan ansluter sig till det i propositionen framlagda förslaget.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 48 har yrkats, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan ändring i 12 § att därav

framgår hur semesterlön eller semesterersättning för tim-och ackordsavlönade

skall beräknas då arbetstagare av privilegierad anledning varit frånvarande

hela kvalifikationsåret.

Den i motionen påtalade oklarheten har undanröjts genom att i propositionen

framlagts ett förslag till lösning. Detta förslag innebär att i fall,

då arbetstagaren är berättigad till semester utan att under kvalifikationsåret

har utfört något arbete för arbetsgivarens räkning, skall vid beräkningen

av semesterlönen läggas till grund den genomsnittliga dagsinkomsten under

det kvalifikationsår, då arbete sist utfördes av arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning.

I de likalydande motionerna I: 665 och II: 810 har yrkats, att semesterlönen

i nu ifrågavarande fall skall beräknas med hänsyn till den lön som arbetstagaren

sannolikt skulle ha uppburit under kvalifikationsåret, därest

han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Motionärerna framhåller, att

den i propositionen föreslagna beräkningsmetoden innebär att semesterlönen

ofta kommer att fastställas på grundval av förhållanden flera år tillbaka,

vilket i tider av stigande arbetslöner ler sig orättvist ur arbetstagarnas

synpunkt.

Utskottet vill i denna fråga hänvisa till de argument som anfördes av

föredragande departementschefen i propositionen med förslag till lag om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

semester vid föregående års riksdag. Departementschefen uttalade att det

inte syntes vara en praktisk ordning, att arbetsgivaren för varje enskild

arbetstagare och varje frånvaroperiod under kvalifikationsåret hade att

göra en uppskattning av vilka arbetsuppgifter arbetstagaren under perioden

i fråga skulle ha kunnat få, i vad mån han skulle ha sysselsatts med timeller

ackordslönearbete, i vad mån han skulle ha utfört arbete på övertid

o. s. v. Ett sådant system skulle enligt departementschefen medföra risker

för onödiga tvister och administrativt merarbete. Departementschefen föreslog

därför den i 12 § tredje stycket upptagna regeln att arbetstagarens genomsnittliga

dagsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret skall

läggas till grund vid bestämmande av semesterlönen. Utskottet, som anslöt

sig till departementschefens uttalande, anser att de anförda skälen alltjämt

äger giltighet. Det bör även beaktas, att den i propositionen föreslagna beräkningsregeln

i fall av långtidssjukdom inte kan komma att avse mer än

två år. Vid bedömningen av den föreslagna regelns verkningar bör även

hänsyn tagas till att procentsatsen enligt semesterlagen vid semesterlöneberäkning

sattes relativt högt, 9 procent, på grund av att de tim- och ackordsavlönade

till skillnad från de vecko- och månadsavlönade dels fick sin semesterlön

beräknad på det sist förflutna årets inkomster i stället för det

löpande årets, dels löpte risk att få semesterlönen sänkt på grund av några

enstaka dagars icke semesterkvalificerande frånvaro under kvalifikationsåret.

Den relativt höga procentsatsen får därför i någon mån anses kompensera

de olägenheter vid stigande löner som den i propositionen föreslagna

regeln i 12 § kan ha för långtidssjuka.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet det i propositionen beträffande

12 § framlagda förslaget.

Jämväl i övrigt biträder utskottet de i propositionen framlagda förslagen.

De av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena har ej

givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:673 och

II: 818, måtte bifalla förevarande proposition, nr 58, i motsvarande

del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:665 och

II: 810, måtte bifalla propositionen i motsvarande del;

C. att riksdagen måtte bifalla propositionen i de delar

som icke omfattas av utskottets hemställan under A och B;

D. att motionen 11:48 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Lennart

Geijer, Nyman, Hubinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,

fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje*,

Wahrendorff* och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A av herr Hubinette, vilken ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å sid. 15 med orden

»Enligt utskottets uppfattning» och slutar med orden »propositionen framlagda

förslaget» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet biträder motionärernas förslag och föreslår att ^bytesrätt

av semesterledighet till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna

av varje sjukperiod.»

dels att utskottet under A bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:673 och

II: 818 måtte med avslag å förevarande proposition, nr 58,

såvitt gäller 10 § i förslaget till lag angående ändring i lagen

den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, för sin del antaga

paragrafen i följande, såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

10

Arbetsgivaren äger bestämma, när

semestern skall utgå; dock bör semestern,

om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Semestern skall, med

undantag som föranledes av andra

siycket, utgå i ett sammanhang, såframt

icke överenskommelse om annan

ordning träffas med arbetstagaren

eller semestertiden överstiger

tjugofyra dagar. I sistnämnda fall

må semestern även utan arbetstagarens

samtycke förläggas till två perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

(Utskottets förslag)

§

Arbetsgivaren äger bestämma, när

semestern skall utgå; dock bör semestern,

om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Semestern skall, med

undantag som föranledes av andra

stycket, utgå i ett sammanhang, såframt

icke överenskommelse om annan

ordning träffas med arbetstagaren

eller semestertiden överstiger

tjugofyra dagar. I sistnämnda fall

må semestern även utan arbetstagarens

samtycke förläggas till två perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

(Kungl. Maj.ts förslag)

Infaller under den för semestern

bestämda tiden dag, då arbetstagaren

på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, eller dag, som enligt

7 § andra stycket c)—e) jämställes

med dag å vilken arbete utförts,

skall den dagen frånräknas,

såframt arbetstagaren utan dröjsmål

gör framställning därom hos arbetsgivaren.

Arbetstagaren är skyldig

att, om arbetsgivaren så påfordrar,

genom intyg av läkare eller uppgift

från allmän försäkringskassa styrka

att han på grund av sjukdom varit

oförmögen till arbete. Semester, som

återstår på grund av att tid sålunda

frånräknats, skall förläggas till en

sammanhängande period, om arbetstagaren

icke medgiver annat.

(Utskottets förslag)

Infaller under den för semestern

bestämda tiden dag, då arbetstagaren

på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, eller dag, som enligt

7 § andra stycket c)—e) jämställes

med dag å vilken arbete utförts,

skall den dagen frånräknas,

såframt arbetstagaren utan dröjsmål

gör framställning därom hos arbetsgivaren.

Då sjukdomsfall inträffar

under den för semestern bestämda

tiden har arbetstagaren dock ej

rått att frånräkna envar av de första

tre dagarna av varje sjukperiod. Arbetstagaren

är skyldig att, om arbetsgivaren

så påfordrar, genom intyg

av läkare eller uppgift från allmän

försäkringskassa styrka att han

på grund av sjukdom varit oförmögen

till arbete. Semester, som återstår

på grund av att tid sålunda frånräknats,

skall förläggas till en sammanhängande

period, om arbetstagaren

icke medgiver annat.

2) att samma motioner, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

ESSELTE AB, STHLM 64

412426

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:136 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 a1 i texten