Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående procentsatsen för uttag av ATP-avgift. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 86 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, m.fl. samt nr 108 i andra kammaren av herrar Magnusson i Borås och Eliasson i Moholm.

1964-02-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående procentsatsen för uttag av ATP-avgift. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 86 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, m.fl. samt nr 108 i andra kammaren av herrar Magnusson i Borås och Eliasson i Moholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i är 196i

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

procentsatsen för uttag av ATP-avgift.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 86 i första kammaren av herr

Jacobsson, Gösta, m.fl. samt nr 108 i andra kammaren av herrar Magnusson

i Borås och Eliasson i Moholm.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension

skall för ettvart av åren 1965—1969 utgöra sju.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionen II: 108.

Gällande bestämmelser

Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomster

av förvärvsarbete. De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnes i

19 kap. 1, 3 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring (nr 381).

Avgift för inkomst av anställning erlägges av arbetsgivaren. Arbetsgivaravgift

beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året utbetalat

i lön till sina anställda. Med hänsyn till att lön, som en anställd uppbär

under ett kalenderår, blir pensionsgrundande endast i vad den ligger

mellan ett minimibelopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet

(i januari 1964 = 4 800 kronor) och ett maximibelopp som motsvarar

sju och en halv gånger sagda basbelopp (i januari 1964 = 36 000 kronor)

skall vid beräkning av avgiftsunderlaget från lönesumman avdragas

dels ett belopp, motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat

med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för

Bihang till riksdagens protokoll iOCdt. 9 samt. 2 avd. Nr i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 196&

varje arbetstagare den del av lönen, som överstiger sju och en halv gånger

basbeloppet. Från den totala lönesumman skall göras även vissa andra

avdrag.

Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete erlägges av den försäkrade

själv och beräknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna

härrör från sådant arbete.

Arbetsgivaravgift och avgift, som den försäkrade själv erlägger, skall

utgå med samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen, som

fastställes av Konungen med riksdagen, skall vara så avvägd att avgifterna

i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar,

förvaltningskostnader m. m. samt till den fondering som

finnes erforderlig. Avgifterna inflyter till allmänna pensionsfonden.

Beslut om den procentsats som skall tillämpas under ett kalenderår skall

fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år

framlägga förslag till procentsatser för nästföljande sju år, i den mån uttaget

inte redan beslutats. Dylikt förslag skall enligt 37 § lagen den 25 maj 1962

angående införande av lagen om allmän försäkring (nr 382) framläggas

första gången år 1963 och andra gången år 1967.

Enligt lagen den 28 maj 1959 angående procentsatsen för avgiftsuttaget

under åren 1960—196i enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

(nr 292) utgör avgiftsuttaget för vart och ett av åren 1960—1964 respektive

3, 4, 5, 6 och 7 procent.

1963 års beslut

Riksförsäkringsverket hade utarbetat följande fem alternativa förslag till

avgiftsuttag för åren 1965—1970.

Alternativ

Avgiftsuttag i procent

1965

1966

1967

1968

1969

1970

A

8

9

10

11

12

12

B

8

8

9

9

10

10

C

7,5

8

8,5

9

9,5

10

D

7

7

8

8

8

9

E

7

7

7

7

7

8

I anslutning till dessa förslag har verket gjort ett stort antal beräkningar

med utgångspunkt i olika antaganden rörande den framtida utvecklingen av

levnadskostnader, realinkomster, fondränta m. m. De beräkningar som här

skall redovisas har alla gjorts utifrån antagandena att levnadskostnaderna

årligen stiger med 2 procent, realinkomsterna med 3 procent (alltså en ökning

av de nominella inkomsterna med 5 procent) och att pensionsfondens

medel förräntas med 4 procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 196b

3

Beträffande befolkningsutvecklingen har riksförsäkringsverket följt en av

statistiska centralbyrån uppgjord prognos vilken verket för tiden efter år

1980 kompletterat med vissa egna kalkyler. Antalet personer i ålder 67 år

och däröver utgjorde år 1960 omkring 750 000 och kommer enligt angivna

beräkningar att uppgå till, år 1970 omkring 970 000, år 1980 omkring

1 240 000 samt år 1990 omkring 1 400 000. Senare väntas antalet åldringar

komma att sjunka under ett par årtionden för att därefter åter stiga.

Beräkningarna av antalet åldringar har kompletterats med vissa uppskattningar

av antalet förtids- och familj epensionärer vid olika tidpunkter.

Förhållandet mellan antalet personer, som är berättigade till folkpension

i någon form, och antalet yrkesverksamma personer antages av verket år

1990 komma att motsvara en folkpensionär på 2,3 eller möjligen 2,5 yrkesarbetande.

Riksförsäkringsverket har utgått från den lagstiftning angående tilläggspensioneringen

som gäller fr. o. m. den 1 januari 1963. Verket har inte ansett

sig kunna ta någon hänsyn till eventuella framtida lagändringar, som

kan påverka försäkringens ekonomi.

Utifrån angivna premisser skulle pensionsfonden, som vid utgången av

år 1962 uppskattningsvis uppgick till omkring 2,6 miljarder kronor, komma

att utvecklas på följande sätt. Hänsyn har därvid inte tagits till att vissa

avgifter inflyter upp till två år efter det år debiteringen avser.

Vid utgången av år

Fond i

miljarder kronor vid avgifts- uttag enligt alternativ

A

B

C

D

E

1965

10,6

10,6

10,4

10,3

10,3

1966

14,1

13,7

13,6

12,9

12,9

1967

18,3

17,5

17,1

16,3

15,9

1968

23,1

21,4

21,0

19,7

18,9

1969

28,6

26,0

25,3

23,3

22,0

1970

34,6

30,9

30,1

27,6

25,7

Då verket fört ut sina kalkyler rörande pensionsfondens utveckling för

tiden efter år 1970 har verket utgått från att avgifterna, intill dess ett uttag

av 12 procent uppnåtts, skulle stiga enligt alternativen B—E i samma takt

som tidigare eller för B med 1 procent vartannat år, för C med 0,5 procent

om året, för D med 1 procent vart tredje år och för E med 1 procent vart

femte år. Fonden skulle då, räknat i miljarder kronor, år 1980 komma att

uppgå för A till 108,6, för B till 101,7, för C till 100, för D till 87,1 och för E

till 70,5. Motsvarande siffror år 1990 är för A 189,1, för B 178,8, för C 176,2,

för D 157,3 och för E 116,5 samt år 2020 för A 264,2, för B 230,7, för C 222,3,

för D 160,5 och för E 28.

Riksförsäkringsverket har undersökt vad ett avgiftsuttag enligt de fem

1* Hihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 är 1964

olika alternativen skulle betyda i procent av den totala inkomsten. År 1970

skulle med verkets antaganden rörande utvecklingen av levnadskostnader

och realinkomster avgiftsuttaget ha följande innebörd.

Alternativ

Uttag 1970

procent av

den pensionsgrun- dande inkomsten

den totala in- komsten

A

12

8,1

B

10

6,7

C

10

6,7

I)

9

6,1

E

8

5,4

Sina egna överväganden i frågan om det lämpliga avgiftsuttaget inleder

riksförsäkringsverket med påpekandet att verket främst måste beakta att

pensioneringens framtida bestånd underbygges i erforderlig mån. En betydande

investeringsverksamhet i samhället — vilket förutsätter ett däremot

svarande sparande — utgör enligt verkets mening den säkraste grunden för

att pensionsförpliktelserna skall kunna fullgöras, då de blir aktuella, utan

alltför stora uppoffringar av den förvärvsarbetande befolkningen. Storleken

av sparandet under en viss tidsperiod beror emellertid av många faktorer,

av vilka avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen endast är en. Verket har

inte ansett sig kunna gå in på de olika samhällsekonomiska avvägningsfrågor

som anmäler sig i detta sammanhang.

Under förarbetena till 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension

framstod, anför riksförsäkringsverket, ett avgiftsuttag på omkring 12

procent som ett mera slutligt läge om man räknade med en viss kontinuerlig

reallöneförbättring. Riksförsäkringsverket har utgått från att man vid den

nuvarande bedömningen av avgiftsfrågan bör ta sikte på 12-procentnivån.

Man bör enligt verket undvika att avgifterna måste höjas kraftigt i en framtid,

när antalet pensionärer ökar och pensionsbeloppen blir större, eller med

andra ord att den nuvarande generationen i mera avsevärd mån överskjuter

kostnaderna för sin pensionering på nästa generation. Om man redan under

det närmaste årtiondet kommer upp i en avgiftsprocent, vilken kan anses

realistisk på längre sikt, minskas den s. k. överkompensation som enligt

vissa bestämmelser kan anses tillfalla en övergångsgeneration.

Riksförsäkringsverkets argumentering utmynnar i att verket förordar ett

avgiftsuttag enligt något av alternativen A, B eller C. På grund av uttalanden

i lagstiftningens förarbeten utgår verket från att avgiftsuttaget nu skall bestämmas

för en period av fem år, dvs. till och med år 1969.

En ledamot av riksförsäkringsverkets styrelse, herr Wahrolén, har i en

reservation för sin del givit företräde åt något av avgiftsalternativen D eller

E. Reservanten framhåller att man inte nu kan bedöma pensionssystemets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

5

ekonomi för längre tid än högst några decennier. För denna tid kräver inte

pensionssystemet som sådant så kraftiga stegringar av avgifterna som följer

av alternativen A—C. Inte heller från andra synpunkter synes det reservanten

motiverat med den fonduppbyggnad verkets förslag innebär. Det

sparandebortfall som förutsattes bli en följd av tilläggspensioneringens införande

har, anför reservanten, blivit mindre än befarat. Reservanten anser

det önskvärt med några års paus i höjningarna av avgiftsprocenten efter år

1964, bl. a. med hänvisning till de återverkningar, som avgifterna får på

löner och konsumtion.

Om procentsatsen för uttag av ATP-avgift anförde chefen för socialdepartementet

i proposition nr 123 till 1963 års riksdag:

»Vid tillkomsten av försäkringen för tilläggspension bestämdes avgiftsuttaget

till försäkringen för de första fem åren, dvs. för perioden 1960—

1964. Uttaget fastställdes efter en skala, som började med 3 procent för

1960 och som därefter stiger med 1 procent om året till 7 procent för 1964.

Statsmakterna har att i år ta ställning till avgiftsuttagets storlek för tiden

närmast efter 1964. Riksförsäkringsverket har i enlighet med gällande bestämmelser

framlagt förslag rörande avgiftsuttaget för åren 1965—1970.

Fem alternativa förslag föreligger, betecknade A—E. För tiden t. o. m. 1969

innebär alternativ A en höjning av avgifterna med 1 procent om året, alternativ

B en höjning med 1 procent vartannat år, alternativ C en höjning

med 0,5 procent varje år, alternativ D en höjning med 1 procent vart tredje

år och alternativ E för tiden t. o. m. 1969 ett i förhållande till 1964 oförändrat

avgiftsuttag. Verket förordar, efter en bedömning i första hand ur försäkringens

synpunkt, något av alternativen A—C.

Under remissbehandlingen av riksförsäkringsverkets förslag har alla

remissorgan utgått från att ställningstagandet till avgifternas storlek ytterst

måste bli beroende av hur man bedömer behovet av en fondering. De åsiktsdivergenser,

som framkommit rörande det lämpliga avgiftsuttaget, förefaller

till viss del att gå tillbaka på olikheter i uppfattningen om pensionsfondens

syfte.

Detta ger mig anledning att erinra om att det under pensionsdebatten

i slutet av 1950-talet rådde enighet mellan anhängarna av en fördelningsmetod

och anhängarna av en premiereservmetod i fråga om behovet av en

stor fondering för pensionsändamål.

I den principproposition (nr 55) till 1958 års A-riksdag som sedermera —

efter riksdagsupplösning och nyval — kom att läggas till grund för lagstiftningen

om tilläggspensionering framhölls, att eu betydande fondering

var motiverad av pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska

skäl. Fondmedlen skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande,

medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och därmed

till en produktionsökning. Det framhölls också, att pensionsfonden skulle

möjliggöra en utjämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr A år 196A

avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som

de måste bli om man inte avsatte några pengar till en fond. I det sammanhanget

erinrades om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under

en lång tid framåt.

Enligt min mening har det inte inträffat någonting som bör föranleda en

ändrad grundinställning till fondbildningen inom tilläggspensioneringen

eller till frågan om önskvärdheten att relativt snabbt nå den nivå som är

erforderlig på längre sikt. Valet står då mellan de av riksförsäkringsverket

förordade alternativen A, B eller C.

Från pensionssystemets utgångspunkter kan skäl anföras till förmån för

en fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året enligt alternativ A. Därvid

kan bl. a. pekas på behovet av att säkerställa utrymmet för sådana reformer

inom tilläggspensioneringen som kan bli aktuella. Jag vill erinra

om att en utredning pågår om förbättrade pensionsförmåner för olika

grupper, bl. a. för dem som invalidiserats i unga år.

Å andra sidan är det tydligt att man vid den samhällsekonomiska avvägning,

på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också måste grundas, måste ta

hänsyn till sådana omständigheter som pensionsavgifternas återverkningar

på företagens produktionskostnader samt på utrymmet för löneökningar och

standardförbättringar i annan form.

Vid min granskning av det material som föreligger har jag kommit till

slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget under de närmaste åren med 0,5

procent om året enligt riksförsäkringsverkets alternativ C är godtagbar såväl

från pensionssystemets synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska

synpunkter. Jag har då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen

hittills inte fått sådana negativa återverkningar på annat sparande som man

på många håll räknade med vid pensionssystemets start.

Avgifterna till försäkringen för tilläggspension utgår på pensionsgrundande

inkomst. Räknat på totalinkomst kan det för 1964 fastställda uttaget

7 procent beräknas motsvara ett uttag av 4,6 procent. Vid antagande

av en årlig realinkomstökning på 3 procent och en levnadskostnadsstegring

på 2 procent blir avgiften på totalinkomst enligt alternativet C för 1965 4,9,

för 1966 5,3, för 1967 5,6, för 1968 6,0 och för 1969 6,4 procent. Den årliga

höjningen med 0,5 procent på pensionsgrundande inkomst motsvarar alltså

0,3—0,4 procent på totalinkomsten.

Det fondkapital som kan väntas uppkomma med ett avgiftsuttag enligt

alternativ C är mycket betydande. Med utgångspunkt från antagandena att

levnadskostnaderna årligen stiger med 2 procent och realinkomsterna med

3 procent samt att pensionsfondens medel förräntas med 4 procent har pensionsfonden,

om alternativ C tillämpas, schematiskt beräknats komma att

stiga från 10,4 miljarder kronor år 1965 till 25,3 miljarder kronor år 1969.

Mer upplysande än de absoluta talen är emellertid de relativa. Om den under

gångna år tämligen konstanta relationen mellan bruttoinvesteringar och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

7

bruttonationalprodukt står sig även i framtiden skulle ett avgiftsuttag enligt

alternativ C, under de nyss angivna antagandena, medföra att fondökningens

andel i bruttoinvesteringarna stiger från drygt 9 procent år 1965 till inte

fullt 12 procent år 1969. En fondbildning inom tilläggspensioneringen av

denna storleksordning synes vara väl förenlig med de mera långsiktiga kapitalmarknadssynpunkter

som bör beaktas i detta sammanhang.

Det torde ha varit förutsatt vid tilläggspensioneringens införande, att

avgiftsuttaget under det nya pensionsystemets uppbyggnadsskede skulle

omprövas med vissa tidsintervaller, som inte borde vara alltför korta. Såsom

nämnts fastställdes avgiftsuttaget första gången för en femårsperiod.

Då det nu från skilda håll begärts att avgiftsuttaget denna gång skall beslutas

endast för två eller tre år har hänvisning gjorts bl. a. till att förslag

är att vänta från allmänna skatteberedningen, vilken kan påverka avgiftsuttaget

inom tilläggspensioneringen. De förslag rörande socialförsäkringens

finansiering, som kan bli ett resultat av övervägandena inom allmänna skatteberedningen,

torde dock inte kullkasta den bedömning av den lämpliga

avgiftsnivån med avseende på tilläggspensioneringen som här gjorts. Det

inger betänkligheter att nu frångå den vid pensionsreformens genomförande

förutsatta metoden att vid varje tillfälle fastställa avgiftsuttaget för en längre

följd av år. Jag anser att avgiftsuttaget nu bör kunna bestämmas för en

ny femårsperiod, åren 1965—1969.

Procentsatsen för avgiftsuttaget på pensionsgrundande inkomst inom tillläggspensioneringen

bör alltså bestämmas för år 1965 till 7,5 procent, för

år 1966 till 8 procent, för år 1967 till 8,5 procent, för år 1968 till 9 procent

samt för år 1969 till 9,5 procent. Ett lagförslag av detta innehåll har utarbetats

inom socialdepartementet.»

Propositionen, som behandlades av andra lagutskottet i utlåtande nr 57

år 7963, bifölls av riksdagen.

Den 31 maj 1963 gavs lagen angående procentsatsen för uttag av avgift

under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension. Enligt den utgör

avgiftsuttaget för vart och ett av åren 1965—1969 respektive 7%, 8, 8%,

9 och 9x/2 procent.

Utskottet

I den principproposition som ligger till grund för lagstiftningen om tillläggspensionering

framhölls, att en betydande fondering var motiverad av

samhällsekonomiska skäl och i pensioneringens eget intresse. Fondmedlen

skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande, medverka till en snabbare

utbyggnad av produktionsapparaten och därmed till en produktionsökning.

Det framhölls också att pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning

av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående

pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om man

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 196i

inte avsatte några medel till en fond. I det sammanhanget erinrades om

att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under en lång tid framåt.

Enligt beslut av riksdagen under år 1963 skall procentsatsen för uttag av

avgift till försäkringen för tilläggspension för vart och ett av åren 1965—

1969 utgöra respektive 7 1/2, 8, 8 1/2, 9 och 9 1/2 procent.

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut framhöll chefen

för socialdepartementet, att det inte inträffat någonting som borde föranleda

en ändrad grundinställning till fondbildningen inom tilläggspensioneringen

eller till frågan om önskvärdheten att relativt snabbt nå den nivå som är

erforderlig på längre sikt. Från pensionssystemets utgångspunkter kunde

därför enligt departementschefens mening skäl anföras till förmån för en

fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året. Å andra sidan måste man,

enligt vad departementschefen framhöll, vid den samhällsekonomiska avvägning,

på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också måste grundas, ta hänsyn

till sådana omständigheter som pensionsavgifternas återverkningar på företagens

produktionskostnader samt på utrymmet för löneökningar och standardförbättringar

i annan form. Vid granskning av det material som förelåg

kom departementschefen till slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget

under de närmaste åren med 0,5 procent om året var godtagbar såväl från

pensionssystemets synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska synpunkter.

Departementschefen hade då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen

dittills inte fått sådana negativa återverkningar på annat sparande

som man på många håll räknade med vid pensionssystemets start.

Riksdagen var under fjolåret icke beredd att frångå den avvägning i fråga

om avgiftsuttaget, som departementschefen sålunda gjort.

I förevarande motioner yrkas, att procentsatsen för avgiftsuttaget skall

fastställas till 7 för ett vart av åren 1965—1969. Enligt utskottets mening

föreligger emellertid icke skäl till ändrat ställningstagande. Utskottet får

därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:86 och 11:108, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar

Lars Larsson, Edström, fru Nilsson, herrar Per Petersson, Erik Filip Petersson

och fru Olsson*;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 196i

9

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,

Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund, Fredriksson, Björkman

och Gustavsson i Alvesta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Per Petersson och Björkman, vilka ansett,

A) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å sid. 7 med orden

*■1 den principproposition» och slutar med orden »till ändrat ställningstagande»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt gällande lag om allmän försäkring skall försäkringen för tilläggspension

finansieras genom avgifter som uppsamlas i allmänna pensionsfonden.

Avgifterna skall vara så avvägda, att de tillsammans med andra tillgängliga

medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader

etc., ävensom till den fondbildning som må finnas erforderlig.

ATP-systemet är i princip ett fördelningssystem.

Frågan om fondens storlek har inte närmare angivits i lagen. I 1958 års

principproposition (nr 55) uttalades emellertid, att en fondbildning var erforderlig

dels för att ersätta det sparande, som kunde förväntas falla bort

som en följd av pensionssystemets införande, dels för att möjliggöra ett

jämnt och planmässigt avgiftsuttag oavsett konjunkturvariationer, förändringar

i befolkningsstrukturen etc.

Utskottet vill inte bestrida att även i ett fördelningssystem en viss fondbildning

kan vara försvarbar ur buffertsynpunkt, dvs. för att onödiggöra

stora variationer i avgiftsuttaget. Utskottet kan däremot inte dela uppfattningen

att uppbyggandet av en stor fond skulle vara behövligt för att trygga

pensioneringen.

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut 1963 om en

höjning av procentsatsen för avgiftsuttaget framhöll departementschefen

bl. a. att man vid den samhällsekonomiska avvägning, på vilken ett beslut

om avgiftsuttaget måste grundas, även måste ta hänsyn till sådana omständigheter

som pensionsavgifternas återverkningar på företagens produktionskostnader

samt på utrymmet för löneökningar och standardförbättringar

i annan form. Utskottet finner dessa skäl tala för att avgiften icke bort

höjas. Svenskt näringsliv kommer med all sannolikhet att under återstoden

av 1960-talet utsättas för en starkt ökande konkurrens — inte minst från

den under utbyggnad varande europeiska stormarknaden. Det av riksdagen

1963 beslutade avgiftsuttaget kommer att försvåra de enskilda företagens

konkurrenskraft — inte minst de mindre „rb medelstora företagens. För

jordbrukarna innebär ett avgiftsuttag av den oesiutade storleksordningen

en hård belastning på disponibla inkomster.

Utskottet biträder med hänsyn härtill det i motionerna 1:86 och 11:108

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 196i

framförda yrkandet att avgiftens storlek under åren 1965—1969 blir densamma

som för 1964.»

B) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:86

och 11:108, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969

till försäkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension

skall för ett vart av åren 1965—1969 utgöra sju.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.