Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

1964-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström

m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

”1. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av lagen om allmän

försäkring att folkpensionsavgiften med tillämpning från den 1 juli 1964 skall

uttagas med fem procent för år räknat, samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för yrkandet, får utskottet

hänvisa till motionen II: 695.

Gällande rätt m. m.

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av staten med bidrag från kommunerna.

Till statsverket inflyter folkpensionsavgifter samt avkastningen av

folkpensioneringsfonden.

Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för

honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning

att han vid utgången av detta år fyllt minst 18 år och högst 66 år samt att han

varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgift erlägges

dock inte av den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit

folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, eller för den,

som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret. Ej heller skall folkpensionsavgift

erläggas när den försäkrades till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst inte uppgår till 2 400 kr. eller, om han skall taxeras enligt för gift

skattskyldig gällande bestämmelser samt den med vilken han skall samtaxeras

inte enligt vad nyss sagts är fritagen från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift,

den sammanlagda taxerade inkomsten för dem som samtaxeras inte

uppgår till 2 400 kr.

Folkpensionsavgift utgår med 4% av den taxerade inkomsten med vissa

begränsningar. Bl. a. gäller att högsta folkpensionsavgift utgör 600 kr. samt att

avgift i intet fall utgår med högre belopp än vad som motsvarar summan av

10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten i vad denna överstiger

2 400 kr. Dessutom finns motsvarande regel som inom sjukförsäkringen för den

händelse att den avgiftspliktige erhållit särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Blhang till riksdagens protokoll 1S6/,. 0 samt. 2 avd. Nr JtO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964

Kommunernas årliga bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen uppgår

till 1 °/o för varje skattekrona per invånare i kommunen av kostnaderna för

följande förmåner, som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, nämligen förtidspensioner jämte barntillägg till

sådana pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före

den 1 juli 1960, och hustrutillägg samt 2 °/o för varje skattekrona per invånare

i kommunen av kostnaderna för kommunala bostadstillägg, som under året

utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna inom kommunen. Bidraget

skall vad gäller bostadstilläggen utgöra högst 80 %> och lägst 25 % av kostnaderna.

Bidraget till övriga förmåner är maximerat till 60 % av kostnaderna

och får ej heller överstiga en krona för varje skattekrona i kommunen.

Pensionsavgiften var enligt 1946 års folkpensioneringslag i dess ursprungliga

lydelse en procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst eller, beträffande gifta, en halv procent av makarnas sammanlagda

taxerade inkomst. För varje avgiftspliktig var dock högsta avgift 100 kr., motsvarande

en taxerad inkomst av 10 000 kr. Till en början gällde även en minimiavgift.

Varje avgiftspliktig skulle således erlägga minst 6 kr. i folkpensionsavgift,

vilket innebar att personer i avgiftspliktig ålder, vilkas taxerade inkomst

understeg 600 kr. eller som saknade taxerad inkomst, likväl påfördes folkpensionsavgift.

I samband med höjning år 1951 av deklarationspliktsgränsen från

600 till 1 200 kr. borttogs bestämmelsen om minimiavgift och bestämdes i stället

att personer, vilkas taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr., skulle vara

befriade från folkpensionsavgift.

År 1953 höjdes folkpensionsavgiftens procenttal till 1,8 och maximibeloppen

till följd härav till 180 kr. för ensamstående och 360 kr. för gifta tillsammans.

En ny sådan höjning ägde rum år 1955, då avgiften bestämdes till 2,5 °/o

med maxima av 250 resp. 500 kr. Fr. o. m. den 1 januari 1959 är avgiften enligt

beslut år 1958 höjd till 4 °/o av den taxerade inkomsten. Detta beslut innefattade

även ändringar beträffande beräkning av avgiftsmaximum. Makar,

som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall

iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., envar

påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens taxerade inkomst

överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att

sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 600 kr.

Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr. Numera skall således

pensionsavgiften i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl

för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt.

Den nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift höjdes år 1961 från

1 200 kr. till 2 400 kr. Detta skulle emellertid ha lett till en lägsta folkpensionsavgift

av 96 kr. För att undgå det med en så hög lägsta avgift förknippade

tröskelproblemet beslöts en avtrappning av avgifterna närmast över inkomst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964

3

gränsen. Lägsta avgift är enligt gällande bestämmelser 10 kr. och avgiften

stiger sedan med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kr. till

dess hela 4 °/« av den taxerade inkomsten kan tas ut. Detta inträffar vid en

taxerad inkomst av 2 940 kr.

Folkpensionsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt stadgande i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt. På grund härav äger en skattskyldig, som varit bosatt här i riket

under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig

eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige. Om en skattskyldig varit bosatt här i riket

endast en del av beskattningsåret, får avdrag åtnjutas blott i den mån det

belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid

inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall sådan intäkt

jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen upptas till beskattning som inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet.

I finansplanen för budgetåret 1964/65 framhöll chefen för finansdepartementet

att han fann en förstärkning av statens inkomster ofrånkomlig och att

han därför ämnade föreslå upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen

för folkpensionsavgift.

I propositionen nr 18 år 1964 föreslogs — i anslutning till finansplanen för

budgetåret 1964/65 — att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skulle

medges för folkpensionsavgift. Avdragsrätten föreslogs upphävd fr. o. m. den

1 juli 1964. Vid 1965 års taxering, som avser inkomståret 1964, skulle avdrag

därför övergångsvis medges med hälften av folkpensionsavgiften.

Den 1 april 1964 biföll riksdagen den framlagda propositionen.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes, att folkpensionsavgiften med tillämpning

från den 1 juli 1964 skall höjas från fyra till fem procent.

Yrkandet utgör ett alternativ till det förslag till förstärkning av statens

inkomster som chefen för finansdepartementet framlagt i proposition nr 18

till årets riksdag och som innebär att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare

skall medges för folkpensionsavgift.

Den 1 april 1964 antog riksdagen propositionen. I följd härav anser utskottet

inte skäl föreligga att bifalla motionerna. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:602 och 11:695, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Kaijser, Lars Larsson, Eric

Carlsson*, fru Nilsson, herrar Dahlberg*, Harry Carlsson* och Kilsmo*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell, herrar Fredriksson, Wahrendorff*, Jönsson i Ingemarsgården,

Carlsson i Göteborg och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Harry Carlsson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och Jönsson i

Ingemarsgården, vilka anfört:

”Bl. a. för att täcka de ökade statsutgifterna i samband med standardhöjningen

av folkpensionerna den 1 juli innevarande år har finansministern föreslagit

att den i skattelagstiftningen fastställda avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgift

skall avskaffas med verkan från sagda datum.

På grund av det avsteg från i övrigt gällande och sakligt starkt motiverade

beskattningsprinciper som förslaget innebär — vilket bl. a. framkom i den

starka kritik som förslaget mötte vid dess tidigare remissbehandling — har

från vår sida uttalats att förslaget borde avslås av riksdagen. För att anskaffa

de i samband med folkpensionernas standardhöjning erforderliga medlen vore

enligt vår mening en höjning av folkpensionsavgiften — från 4 till 5 °/o och

med bibehållen avdragsrätt — en riktigare väg. Yrkande härom har framförts

i de förevarande motionerna I: 602 och II: 695.

Finansministerns förslag, som behandlats av annat utskott, har efter gemensam

omröstning mellan kamrarna antagits av riksdagen. Det kan då inte

komma i fråga att därjämte höja folkpensionsavgiften.”

Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.