Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
1964-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 602 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. samt nr 695 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
”1. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av lagen om allmän
försäkring att folkpensionsavgiften med tillämpning från den 1 juli 1964 skall
uttagas med fem procent för år räknat, samt
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för yrkandet, får utskottet
hänvisa till motionen II: 695.
Gällande rätt m. m.
Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av staten med bidrag från kommunerna.
Till statsverket inflyter folkpensionsavgifter samt avkastningen av
folkpensioneringsfonden.
Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för
honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning
att han vid utgången av detta år fyllt minst 18 år och högst 66 år samt att han
varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgift erlägges
dock inte av den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, eller för den,
som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret. Ej heller skall folkpensionsavgift
erläggas när den försäkrades till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst inte uppgår till 2 400 kr. eller, om han skall taxeras enligt för gift
skattskyldig gällande bestämmelser samt den med vilken han skall samtaxeras
inte enligt vad nyss sagts är fritagen från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift,
den sammanlagda taxerade inkomsten för dem som samtaxeras inte
uppgår till 2 400 kr.
Folkpensionsavgift utgår med 4% av den taxerade inkomsten med vissa
begränsningar. Bl. a. gäller att högsta folkpensionsavgift utgör 600 kr. samt att
avgift i intet fall utgår med högre belopp än vad som motsvarar summan av
10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten i vad denna överstiger
2 400 kr. Dessutom finns motsvarande regel som inom sjukförsäkringen för den
händelse att den avgiftspliktige erhållit särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Blhang till riksdagens protokoll 1S6/,. 0 samt. 2 avd. Nr JtO
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964
Kommunernas årliga bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen uppgår
till 1 °/o för varje skattekrona per invånare i kommunen av kostnaderna för
följande förmåner, som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, nämligen förtidspensioner jämte barntillägg till
sådana pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före
den 1 juli 1960, och hustrutillägg samt 2 °/o för varje skattekrona per invånare
i kommunen av kostnaderna för kommunala bostadstillägg, som under året
utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna inom kommunen. Bidraget
skall vad gäller bostadstilläggen utgöra högst 80 %> och lägst 25 % av kostnaderna.
Bidraget till övriga förmåner är maximerat till 60 % av kostnaderna
och får ej heller överstiga en krona för varje skattekrona i kommunen.
Pensionsavgiften var enligt 1946 års folkpensioneringslag i dess ursprungliga
lydelse en procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst eller, beträffande gifta, en halv procent av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. För varje avgiftspliktig var dock högsta avgift 100 kr., motsvarande
en taxerad inkomst av 10 000 kr. Till en början gällde även en minimiavgift.
Varje avgiftspliktig skulle således erlägga minst 6 kr. i folkpensionsavgift,
vilket innebar att personer i avgiftspliktig ålder, vilkas taxerade inkomst
understeg 600 kr. eller som saknade taxerad inkomst, likväl påfördes folkpensionsavgift.
I samband med höjning år 1951 av deklarationspliktsgränsen från
600 till 1 200 kr. borttogs bestämmelsen om minimiavgift och bestämdes i stället
att personer, vilkas taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr., skulle vara
befriade från folkpensionsavgift.
År 1953 höjdes folkpensionsavgiftens procenttal till 1,8 och maximibeloppen
till följd härav till 180 kr. för ensamstående och 360 kr. för gifta tillsammans.
En ny sådan höjning ägde rum år 1955, då avgiften bestämdes till 2,5 °/o
med maxima av 250 resp. 500 kr. Fr. o. m. den 1 januari 1959 är avgiften enligt
beslut år 1958 höjd till 4 °/o av den taxerade inkomsten. Detta beslut innefattade
även ändringar beträffande beräkning av avgiftsmaximum. Makar,
som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall
iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., envar
påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att
sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 600 kr.
Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr. Numera skall således
pensionsavgiften i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl
för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt.
Den nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift höjdes år 1961 från
1 200 kr. till 2 400 kr. Detta skulle emellertid ha lett till en lägsta folkpensionsavgift
av 96 kr. För att undgå det med en så hög lägsta avgift förknippade
tröskelproblemet beslöts en avtrappning av avgifterna närmast över inkomst
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964
3
gränsen. Lägsta avgift är enligt gällande bestämmelser 10 kr. och avgiften
stiger sedan med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kr. till
dess hela 4 °/« av den taxerade inkomsten kan tas ut. Detta inträffar vid en
taxerad inkomst av 2 940 kr.
Folkpensionsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt stadgande i
46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt. På grund härav äger en skattskyldig, som varit bosatt här i riket
under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig
eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige. Om en skattskyldig varit bosatt här i riket
endast en del av beskattningsåret, får avdrag åtnjutas blott i den mån det
belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid
inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall sådan intäkt
jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen upptas till beskattning som inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet.
I finansplanen för budgetåret 1964/65 framhöll chefen för finansdepartementet
att han fann en förstärkning av statens inkomster ofrånkomlig och att
han därför ämnade föreslå upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för folkpensionsavgift.
I propositionen nr 18 år 1964 föreslogs — i anslutning till finansplanen för
budgetåret 1964/65 — att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skulle
medges för folkpensionsavgift. Avdragsrätten föreslogs upphävd fr. o. m. den
1 juli 1964. Vid 1965 års taxering, som avser inkomståret 1964, skulle avdrag
därför övergångsvis medges med hälften av folkpensionsavgiften.
Den 1 april 1964 biföll riksdagen den framlagda propositionen.
Utskottet
I förevarande motioner hemställes, att folkpensionsavgiften med tillämpning
från den 1 juli 1964 skall höjas från fyra till fem procent.
Yrkandet utgör ett alternativ till det förslag till förstärkning av statens
inkomster som chefen för finansdepartementet framlagt i proposition nr 18
till årets riksdag och som innebär att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare
skall medges för folkpensionsavgift.
Den 1 april 1964 antog riksdagen propositionen. I följd härav anser utskottet
inte skäl föreligga att bifalla motionerna. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:602 och 11:695, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1964
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Kaijser, Lars Larsson, Eric
Carlsson*, fru Nilsson, herrar Dahlberg*, Harry Carlsson* och Kilsmo*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Fredriksson, Wahrendorff*, Jönsson i Ingemarsgården,
Carlsson i Göteborg och Ringaby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Harry Carlsson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och Jönsson i
Ingemarsgården, vilka anfört:
”Bl. a. för att täcka de ökade statsutgifterna i samband med standardhöjningen
av folkpensionerna den 1 juli innevarande år har finansministern föreslagit
att den i skattelagstiftningen fastställda avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgift
skall avskaffas med verkan från sagda datum.
På grund av det avsteg från i övrigt gällande och sakligt starkt motiverade
beskattningsprinciper som förslaget innebär — vilket bl. a. framkom i den
starka kritik som förslaget mötte vid dess tidigare remissbehandling — har
från vår sida uttalats att förslaget borde avslås av riksdagen. För att anskaffa
de i samband med folkpensionernas standardhöjning erforderliga medlen vore
enligt vår mening en höjning av folkpensionsavgiften — från 4 till 5 °/o och
med bibehållen avdragsrätt — en riktigare väg. Yrkande härom har framförts
i de förevarande motionerna I: 602 och II: 695.
Finansministerns förslag, som behandlats av annat utskott, har efter gemensam
omröstning mellan kamrarna antagits av riksdagen. Det kan då inte
komma i fråga att därjämte höja folkpensionsavgiften.”
Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.