Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

1964-04-21 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring, i vad propositionen

hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1964 dagtecknad proposition, nr 94, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring och

3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december

1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. in.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till lagutskott, såvitt avser vid propositionen

fogade författningsförslag samt i övrigt till statsutskott. I vad propositionen

hänvisats till lagutskott har den behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens börj an väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 299 i första kammaren av herr Lundström

m. fl. och nr 390 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 439 i första kammaren av herr Lundström

m. fl. och nr 528 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 523 i första kammaren av fru Olsson

och nr 636 i andra kammaren av herrar Persson i Heden och Magnusson

i Nennesholm,

4) de likalydande motionerna nr 592 i första kammaren av herrar Adolfsson

och Lager och nr 720 i andra kammaren av herr Hagberg in. fl.,

5) de likalydande motionerna nr 593 i första kammaren av herrar Adolfsson

och Lager och nr 725 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl.,

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

6) de likalydande motionerna nr 598 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. och nr 722 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

7) de likalydande motionerna nr 599 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. och nr 721 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

8) motionen nr 385 i andra kammaren av herrar Anderson i Sundsvall

och Gustafson i Göteborg;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

9) de likalydande motionerna nr 701 i första kammaren av herrar Adolfsson

och Lager och nr 857 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.,

10) de likalydande motionerna nr 702 i första kammaren av fröken Mattson

och nr 854 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.,

11) de likalydande motionerna nr 703 i första kammaren av fru Olsson

och herr Svanström samt nr 856 i andra kammaren av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.,

12) motionen nr 855 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås,

13) motionen nr 858 i andra kammaren av herr Martinsson,

14) motionen nr 859 i andra kammaren av herrar Martinsson och Andersson

i Essvik,

15) motionen nr 860 i andra kammaren av herr Rimmerfors och fru

Eriksson i Stockholm.

Motionerna under 1), 2), 4), 5), 6), 7) och 8) har i sin helhet hänvisats

till lagutskott. Motionerna under 3) har hänvisats till lagutskott såvitt angår

invaliditetsersättning till handikappade barn samt i övrigt till statsutskottet.

I den mån motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats

andra lagutskottet. Motionerna under 1) kommer, såvitt angår dels invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning till den som ej utför förvärvsarbete,

dels halva invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar att behandlas av

utskottet i annat sammanhang. Motionerna under 4) har, såvitt avser förbättrad

ställning för folkpensionärerna inom sjukförsäkringen, behandlats

av utskottet i annat sammanhang. Motionerna under 6) kommer, såvitt angår

hjälptillägg, att behandlas av utskottet i annat sammanhang. Motionerna

under 7) kommer, såvitt avser bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,

att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 196A 3

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10

kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj

1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

2 kap.

7 §•

Har kommun —---

Allmän försäkringskassa

Allmän försäkringskassa äger

jämväl med kommun eller transportföretag,

som åtager sig att ombesörja

transporter, för vilka ersättning från

sjukförsäkringen må utgivas, träffa

överenskommelse om skälig gottgörelse

härför samt om avgifter, vilka

kommunen eller företaget må uttaga

av de försäkrade för utförda

transporter.

överenskommelse som----

Om redare---------

(Föreslagen lydelse)

motsvarande kostnad.

ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl

med kommun, landstingskommun

eller transportföretag, som åtager

sig att ombesörja transporter,

för vilka ersättning från sjukförsäkringen

må utgivas, träffa överenskommelse

om skälig gottgörelse härför

samt om avgifter, vilka kommunen,

landstingskommunen eller företaget

må uttaga av de försäkrade

för utförda transporter.

--av riksförsäkringsverket.

denna lag.

3 kap.

16 §.

Beträffande arbetstagare, som på

grund av lag eller annan författning

eller bestämmelse, som beslutats av

kommun, är berättigad att uppbära

lön vid sjukdom eller barnsbörd,

äger Konungen föreskriva undantag

Beträffande arbetstagare, som enligt

statliga föreskrifter eller på

grund av bestämmelse, som beslutats

av kommun eller landstingskommun,

är berättigad att uppbära

lön vid sjukdom eller barnsbörd,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)

helt eller delvis från vad som är stadgat

om placering i sjukpenningklass.

Har undantag---— — — —

överenskommelse att--— —

Har försäkrad,---------

(Föreslagen lydelse)

äger Konungen föreskriva undantag

helt eller delvis från vad som är stadgat

om placering i sjukpenningklass.

--utbetalda lönen.

---— avtalet gäller.

--utgivet underhåll.

9 kap.

2 §•

Till ålderspension —------—--års ålder.

Ändå att---------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller å enskild anstalt till

vars drift statsbidrag utgår eller ock

genom anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som

enligt gällande bestämmelser om

blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör--— —

3

Åtnjuter försäkrad som avses i

2 § första stycket andra punkten eller

andra stycket icke pension enligt

denna lag, äger han, därest han fyllt

sexton år, rätt till invaliditetsersättning

för tid före den månad

då han fyller sextiosju år.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun

eller å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som enligt

gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

-----av basbeloppet.

§•

Försäkrad äger för tid före den

månad då han fyller sexton år rått

till vårdbidrag i form av inval iditetsersättning,

därest han

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte

för avsevärd tid och i avsevärd omfattning

är i behov av särskild tillsyn

och vård. Sådant bidrag må vara

begränsat till viss tid.

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 §

första stycket andra punkten eller

andra stycket icke pension enligt

denna lag, äger han, därest han fyllt

sexton år, rätt till invaliditetsersättning

för tid före den månad då han

fyller sextiosju år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas

ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning

stämmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning,

skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör-----—---av basbeloppet.

Därest pensionsberättigad

Riksförsäkringsverket må medgiva

nära anhörig, vilken för sitt

uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,

rätt att helt eller

delvis uppbära sådan del av folkpension,

som enligt vad i första stycket

sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på

statens bekostnad vård på anstalt

eller eljest kost och bostad, må barntillägg

för barnet ej utgå för den

månaden; dock må sådant tillägg

utgå för tid då barnet är inackorderat

vid nomadskola.

för år.

Allmän försäkringskassa må medgiva

nära anhörig, vilken för sitt

uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,

rätt att helt eller

delvis uppbära sådan del av folkpension,

som enligt vad i första stycket

sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på

statens bekostnad vård på anstalt

eller eljest kost och bostad, må barnpension

eller barntillägg ej utgå för

den månaden; dock må sådan förmån

utgå för tid då barnet är inackorderat

vid nomadskola.

10 kap.

2 §•

16 kap.

1 §•

Den som---—--— — —- Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad---—-----ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag elden

tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidiutgå

förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder

om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas

utan att ansökan därom gjorts.

I den---------ansökan därom.

12 §.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger riksförsäkringsverket

besluta att pension tillkommande

den, som är hemfallen åt alkohol
-

På framställning av nykterhetsnämnd

äger allmän försäkringskassa

besluta att pension tillkommande

den, som är hemfallen åt alkohol
-

s. 1961 Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1961

(Gällande lydelse)

missbruk och beträffande vilken föreligger

omständighet i övrigt som i

15 § första stycket lagen om nykterhetsvård

sägs, helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till

den pensionsberättigades och hans

familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur

stånd att själv omhänderhava honom

tillkommande pension, må riksförsäkringsverket

besluta, att pensionen

skall utbetalas till annan enligt vad

i första stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

missbruk och beträffande vilken föreligger

omständighet i övrigt som i

15 § första stycket lagen om nykterhetsvård

sägs, helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till

den pensionsberättigades och hans

familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur

stånd att själv omhänderhava honom

tillkommande pension, må allmän

försäkringskassa besluta, att pensionen

skall utbetalas till annan enligt

vad i första stycket sägs.

Befattningshavare hos

Riksförsäkringsverket och

Avlönings-, pensions- och andra

anställningsvillkor för befattningshavare,

som tillsättas och entledigas

av riksförsäkringsverket, skola bestämmas

av verket efter kassans hörande.

Beträffande sådana villkor

för förtroendeläkare är kassan pliktig

ställa sig till efterrättelse de anvisningar,

som på förslag av medicinalstyrelsen

meddelas av riksförsäkringsverket.

av kassan.

kassans styrelse.

Avlönings-, pensions- och andra

anställningsvillkor för befattningshavare,

som tillsättas och entledigas

av riksförsäkringsverket, skola bestämmas

i den ordning Konungen

förordnar. Beträffande sådana villkor

för förtroendeläkare är kassan

pliktig ställa sig till efterrättelse de

anvisningar, som på förslag av medicinalstyrelsen

meddelas av riksförsäkringsverket.

18 kap.

13 §.

20

Frågor om — ----—-----

Suppleant för ordförande, som tilllika

är ordförande i kassans styrelse,

är den för honom utsedde suppleanten

i styrelsen. För annan ordföran
-

§•

- i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som tilllika

är ordförande i kassans styrelse,

är den för honom utsedde suppleanten

i styrelsen, såvida icke Konung
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets

(Gällande lydelse)

de, så ock för annan ledamot än ordförande

utses en suppleant. I

I allmän

utlåtande nr il år 196b

(Föreslagen lydelse)

en förordnar annorlunda. För annan

ordförande, så ock för annan ledamot

än ordförande utses en suppleant.

Konungen må dock föreskriva

att för envar av de av medicinalstyrelsen

utsedda läkarna skola utses

två suppleanter.

- flera pensionsdelegationer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) ang&ende

införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusensexhundrafemtio

kronor eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 6 kap. 1 § första

stycket nämnda lag samt fall som

nedan i tredje eller fjärde stycket

sägs ej är för handen, tvåtusensextiofem

kronor.

De i---------a1

Åtnjuter den--------

Åtnjuta makar-------

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio

kronor eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt

fall som nedan i tredje eller fjärde

stycket sägs ej är för handen, tvåtusentvåhundranittio

kronor,

tre.

— nämnda lag.

--allmän försäkring.

12 §.

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)

riksdagen annorlunda förordnar,

iakttagas vad nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om

allmän försäkring angivna förmåner

skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller,

för barn, vars båda föräldrar avlidit,

eller för barn utom äktenskap, som

fyllt tre år och beträffande vilket

faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra

kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i

fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän försäkring

två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension utgår,

motsvarande andel av nämnda belopp;
inoaliditetstillägg

ettusentvåhundra

kronor; samt

invaliditetsersättning tvåtusen kronor.

För beräkning och utbetalning av

folkpension till försäkrad, som icke

tillika åtnjuter tilläggspension enligt

lagen om allmän försäkring, skola i

stället för bestämmelserna i 16 kap.

4 § nämnda lag stadgandena i 11 §

sista stycket och 38 § 1 mom. sista

stycket lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

I fall som avses i 10 kap. 2 § första

stycket lagen om allmän försäkring

må ej utgå högre pensionsbelopp för

månad än femtio kronor.

9

(Föreslagen lydelse)

För beräkning och utbetalning av

folkpension till försäkrad, som icke

tillika åtnjuter tilläggspension enligt

lagen om allmän försäkring, skola

för tiden intill utgången av juni 1968

i stället för bestämmelserna i 16 kap.

4 § nämnda lag stadgandena i 11 §

sista stycket och 38 § 1 mom. sista

stycket lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

40

Tilläggspensionsavgift skall---

Har tilläggspensionsavgift, som ingår

i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som

i första stycket sägs, skall den slutliga

och den tillkommande skatten

omdebiteras med uteslutande av avgiften.

Innan omdebitering verkstålles,

skall den försäkrade beredas tillfälle

att yttra sig. Om verkställd omdebitering

skall den försäkrade underrättas.

Sådan underrättelse skall

innehålla upplysning om vad som

skall iakttagas vid anförande av besvär

över beslutet, och skall beträffande

underrättelsen i övrigt gälla

vad i 15 § andra stycket stadgas.

(Föreslagen lydelse)

§•

---uppbördsterminema infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår

i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som

i första stycket sägs, skall den slutliga

och den tillkommande skatten

omdebiteras med uteslutande av avgiften.

Om verkställd omdebitering

skall den försäkrade underrättas.

Sådan underrättelse skall innehålla

upplysning om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över

beslutet, och skall beträffande underrättelsen

i övrigt gälla vad i 15 §

andra stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.

1 Senaste lydelse, se 1962: 396.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

11

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handikappade

barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från

folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och

i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget föreslås

utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år.

Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till

12 milj. kr.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erfordras

för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och indexregleringen

av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det

antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensionsbeloppet

för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade

makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat

den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr.

till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen

från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr.

till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag

till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas

till denna.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 299 och II: 390 har såvitt nu är i fråga yrkats,

»A. att riksdagen måtte

1. besluta genomföra sådan ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ i lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring att fr. o. m. den 1 juli 1964 invaliditetstillägg

utgår med 60 procent av basbeloppet och invaliditetsersättning

med 75 procent av basbeloppet, varvid invaliditetstilläggets grundbelopp

höjes från 1 200 kr. till 2 400 kr. och invaliditetsersättningens grundbelopp

från 2 000 kr. till 3 000 kr., 3

3. besluta att vårdbidrag för vård i enskilda hem av svårt handikappade

barn skall utgå i form av invaliditetsersättning enligt lagen om allmän för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

säkring med 75 procent fr. o. in. den 1 juli 1964, dvs. med ett grundbelopp

av 3 000 kr.,

4. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att föranleda

beslut som gäller från den 1 juli 1965 rörande--— dels införande

av halva vårdbidrag för vård i hemmet av medelsvårt handikappade barn,

dels ock formerna för en eventuell statlig medverkan beträffande behovsprövade

bidrag för vård i hemmet av handikappade barn.

B. att utskottet måtte företaga av yrkandena under 1—3 ovan föranledda

lagändringar».

I motionerna 1: 439 och II: 528 har yrkats, »att riksdagen i samband med

sitt beslut om höjning av folkpensionerna den 1 juli 1964 måtte uttala att

standardhöjningen av folkpensionerna fram till 1968 skall för återstoden

av perioden ske så att höjning äger rum varje år samt i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva denna uppfattning till känna».

I motionerna I: 523 och II: 636 har under a) yrkats, att riksdagen måtte

besluta att invaliditetsersättning till handikappade barn må utgå med 62,5

procent av basbeloppet, vilket i nuvarande läge motsvarar 3 000 kronor.

I motionerna I: 592 och II: 720 har hemställts,

»att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring,

att i denna motion påtalade olägenheter vid förtida uttag av folkpension

upphäves respektive att i sådant fall full pension erhålles vid uppnådda

67 års ålder;

att riksdagen till vederbörande utskott hemställer att utarbeta och för

riksdagen förelägga förslag till lagtext».

I motionerna I: 593 och II: 725 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

regeringen hemställer om utredning och förslag i syfte att höja folkpensionerna

för tidigare löntagare, som endast har folkpensionen att lita till

för sin existens, så att denna kommer i nivå med de samlade pensioner som

utgår för dem som erhåller folkpension jämte ATP-pension».

I motionerna I: 598 och II: 722 har under b) hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att förslag måtte utarbetas rörande

sådana ändringar rörande invaliditetstillägg inom folkpensioneringen,

att tillägget kommer att utgå med 50 % av basbeloppet i stället för 30 %

av basbeloppet, dvs. i nuläget med 2 400 kr. i stället för 1 440 kr.

I motionerna I: 599 och II: 721 har hemställts, »att riksdagen vid sin behandling

av frågan om höjning av folkpensionerna den 1 juli 1964 i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1. att standardhöjningen av folkpensionerna fram till år 1968 skall för

återstoden av perioden ske så att höjning äger rum varje år;

2. att förslag till standardhöjning av folkpensionsförmånerna den 1 juli

1965 måtte föreläggas 1965 års riksdag;

3. att följande frågor

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr il dr 196i

a) allmän sänkning av folkpensionsåldern,

c) annan teknisk samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna

tilläggspensioneringen än som nu gäller

måtte ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen

rörande standardförbättringar av folkpensionerna efter år 1968».

I motionen II: 385 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam översyn och förslag beträffande bestämmelserna

om sammanträffande förmåner m. m. i lagen om allmän försäkring».

I motionerna I: 701 och II: 857 har föreslagits, »att riksdagen i anledning

av i proposition nr 94 ställda förslag rörande vårdbidrag för svart handikappade

barn beslutar att för barn omhändertagna på internatskolor ett till

hälften reducerat vårdbidrag skall utgå».

I motionerna I: 702 och II: 85i har hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 94 måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära

om skyndsam utredning för att ytterligare få klarlagt det verkliga antalet

barn, som är berättigade till vårdbidrag enligt propositionens syften».

I motionerna I: 703 och II: 856 har begärts, »att riksdagen vid sin behandling

av proposition nr 94 måtte

1) besluta att 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall erhålla den

lydelse nedan sägs. 3

3 §.

Försäkrad äger--— (= propositionen)---viss tid.

Åtnjuter försäkrad---(= propositionen) —---sextiosju år.

Försäkrad, som avses i första stycket och viss del av året vårdas å anstalt

som avses i 2 § tredje stycket, äger för den tid han ej vårdas å anstalten rätt

till partiellt vårdbidrag i form av invaliditetsersättning med belopp som per

månad räknat motsvarar en åttondedel av invaliditetsersättning per år

räknat.

Invaliditetsersättning enligt andra stycket tillkommer ej försäkrad, som

enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör---(= propositionen)---— av bas
beloppet.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om införande av dels

halvt, dels förhöjt vårdbidrag i form av invaliditetsersättning måtte prövas

i enlighet med i motionen anförda riktlinjer samt att härav föranlett förslag

snarast måtte föreläggas riksdagen».

I motionen II: 855 har yrkats,

»A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 94

måtte för sin del besluta sådan utformning av lagtexten att den i propositionen

föreslagna bestämmelsen om undantag för blinda, som är skolpliktiga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

enligt gällande bestämmelser om blindundervisning, måtte utgå ur lagtexten,

samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

I motionen II: 858 har hemställts, »att riksdagen i anledning av proposition

nr 94 måtte besluta att avslå förslaget om förändring av 18 kap. 13 §

lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring».

I motionen II: 859 har begärts, »att riksdagen i anledning av prop. 94

måtte besluta att regeln i 18 § andra stycket övergångsbestämmelserna till

lagen om allmän försäkring skall såvitt gäller 17 kap. 2 § sistnämnda lag

tillämpas som om grundbeloppen för folkpension redan vid utgången av

1962 uppgick till de belopp som föreslagits i förevarande proposition».

I motionen II: 860 har föreslagits,

»att rätt till vårdbidraget för handikappade barn skall föreligga för den,

som är intagen på specialskola eller vårdanstalt, för den tid barnet vistas

i hemmet, om denna vistelse omfattar minst fyra veckor, samt

att utskottet måtte utforma för en sådan bestämmelse erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:390 (11:355), 11:528, 11:636, 1:592, 11:725, 11:722,

II: 721, II: 385, II: 857, I: 702, II: 856, II: 855, II: 858, II: 859 och II: 860.

Departementschefen

Vårdbidrag för svårt handikappade barn

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa

hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att

tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer samhället

för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas

i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna,

antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att förefintliga

vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen.

En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig

själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av

hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En

förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension — och

därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta

står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst,

som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottels utlåtande nr 41 år 1964

arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns

däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt

till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig.

En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning

lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för

dessa bidrag existerar dock inte.

Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och

fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig

avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar

medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem

blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor

betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan

göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren

på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå

från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också

särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang.

Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att

de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre

borde ha beretts i hemmet.

Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas

sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade

barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och

hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas

att införa kontantstöd i mera generella former.

Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för

handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget

innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är

i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invaliditetsersättning

från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå

med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän försäkring

upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till basbeloppet,

bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet.

Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.

De erinringar som framställts har rört nyanseringar och

detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att

läggas till grund för lagstiftning. .lag förordar därför att i lagen om allmän

försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade

barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för

berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag

från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende

på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att

det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn institutionell

vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta

vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall

få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter

för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt

vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att

exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att

vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I

detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just

tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej

kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta

vården.

Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla

att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vårdbidrag

skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hänvisning

till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte

komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade bedömas

efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att representera

en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psykiska

handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis

ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. får ankomma

på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinalstyrelsen,

anvisa normer för bedömningen.

Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet —

på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension

— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och

vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktighetskravet

som jag strax kommer till.

De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som går utöver

dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrymmet

för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i

späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande

omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild

behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan

ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda

yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens

sida.

Behovet av särskild tillsyn och vård skall såsom angivits föreligga i avsevärd

omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda

arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets

handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den

praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invali
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.

Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet

är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt

7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst

hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå

flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den

beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år,

föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt

samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att uppställa

strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget

än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vårdbehovet

sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år.

I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,

sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i många fall

föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till

hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska

rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en

pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsättningarna

för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psykologiska

skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt

att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta

skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmelserna.

Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som varaktigt

utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tidsbegränsat.

Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande

vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat

ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet

barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget

hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det

undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vårdbidrag

motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest

mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för

vård av handikappade barn i hemmen.

I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit

an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän

försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av

basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr.

Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det följande

behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av

bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed

vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år.

Bestämmelserna om vårdbidraget hör ingå som ett nytt första stycke i

2 — Biliang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr il

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i

andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje

stycke intagen hänvisning till 2 § tredje stycket. Härav framgår att vårdbidrag

inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sistnämnda

stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att

undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkommuner

som anstalter vilka tillhör landsting.

Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör

möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning

utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestämmelser

i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 §

tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum

utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.

De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den

1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om

allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader

före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964

för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande.

Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna

för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas

till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på

staten.»

Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner

Departementschefen har anfört:

»Under rubriken Bidrag till folkpensioner m. m. (bil. 7 p. 11) i årets statsverksproposition

har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till

en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till

3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med

tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder

beträffande förtidspension och änkepension.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna

höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär

uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltså standardhöjningen för

hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års

ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i

motsvarande mån reducerad.

I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barntillägg,

invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande

övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om allmän

försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid

nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och

barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som

förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr.

Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen

från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna

sedan att följa förändringarna i basbeloppet.

De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 §

andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring

utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt

vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om

allmän försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras

till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i enlighet

med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år

utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720

kr., motsvarande 60 kr. i månaden.

I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräknats

till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för

kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregleringen

av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav

för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.»

Övriga lagstiftningsfrågor

Departementschefen har anfört:

»Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari

1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt

hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes

på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för

att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slutsatser

rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om

att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen

om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års

sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande

sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårdsförsäkring.

En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör

också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med

att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.

Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frågorna

om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till

frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspen
-

sioner.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 196A

Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till

justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den allmänna

försäkringen.

Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i

princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När

det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlighet

till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon motsvarande

individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende

på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till

undantagande i andra former. Sålunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket

Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan

författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att

uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller

delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har beträffande

arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits

eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma

paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den

allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning

jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbetalda

lönen.

Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för närvarande.

Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt

andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kungörelsen

den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 §

andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i

statens tjänst m. fl.

En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna

lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i

lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar föreskrift

om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att förmånerna

följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möjlighet

till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket

i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall

utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett motsvarande

stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter

som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt

i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för

sina anställda.

I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande

undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun

förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En mot
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

svarande ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen

saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett.

I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestämmelser

om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens

bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om

barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att

barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekostnad

åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock

inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej

beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången

av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i

den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barnbidrag

gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäller

för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överensstämma

på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barnpension

under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje

stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta

även barnpension.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksförsäkringsverket

medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende

av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av

folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda paragraf

inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 §

samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension tillkommande

den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken

föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård

sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller

den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pensionsberättigades

och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att

den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom tillkommande

pension.

Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkringsverket

och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att

besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet

efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att

belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var

strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya

uppgifter, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på

dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvalt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ning. Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut

i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkringsverket

och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket

kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.

Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av

befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för

pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl.

Maj :t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl.

Maj:t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med

lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneförordning.

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare

som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf

bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu

tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket

och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskassornas

förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till

att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grupper

av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss

anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse

träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkringsverket

å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s allmänna

tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att

en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för

Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifrågavarande

personal.

Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas

under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så

att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken

anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje

stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla

en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvillkoren

fastställes.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Bestämmelser

härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring.

Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av

Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delegation.

Så har hitintills skett i fem kassor.

Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting

eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter.

Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i

kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i

pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns

mer än en pensionsdelegation.

Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant

för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans styrelse,

fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund

härav kan det inte rimligen komma i fråga att utse suppleanten för styrelseordföranden

till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör

dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation

kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans suppleant

vara ordförande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så,

att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelseordföranden

i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans

styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant.

Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen

att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårigheter

för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt

som krävs för att det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana

fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i

kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom

den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet

suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagändring

som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.

Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på

grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren

fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete

däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensionering

och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på

grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven

tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som

erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggspensionsavgiften.

För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det alltså

att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och

avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande

i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall

tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxerings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

året. Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den

1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom

fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för

skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall

skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering innebär

det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodoräknas

den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyssnämnda

paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle

att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall

den försäkrade underrättas härom.

Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det

vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande

från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen

ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebitering

verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger

genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande härom

erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär

den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15

september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej

erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning.

Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig

innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Remissyttrande

över motionen II: 385 har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket, som ansett att någon särskild åtgärd i anledning

av motionerna ej är erforderlig, eftersom de av motionärerna berörda frågorna

är föremål för utredning inom yrkesskadeutredningen, har anfört:

Lagen om yrkesskadeförsäkring, som antogs vid 1954 års riksdag och

trädde i kraft den 1 januari 1955, är i princip tillämplig endast på skador

som inträffat efter lagens ikraftträdande. Äldre skadefall regleras av dessförinnan

gällande lagstiftning, företrädesvis 1916 års lag om försäkring för

olycksfall i arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Enligt både yrkesskadeförsäkringslagen och den närmast föregående lagstiftningen

bestämmes livränta av den skadades årliga arbetsförtjänst vid

skadetillfället, dock att arbetsförtjänst över vissa belopp inte beaktas. Med

hänsyn till stegringen i den allmänna lönenivån och standardutvecklingen

har gränserna för arbetsförtjänstberäkningen gång på gång förskjutits

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

uppåt, vid varje tillfälle dock endast för nytillkommande ersättningstagare.

Så höjdes exempelvis arbetsförtjänstmaximum enligt 1916 års lag i olika

omgångar från 1 800 till 7 200 kronor. Sistnämnda belopp utgjorde maximum

vid yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande. Därefter har maximibeloppet

varit 15 000 kronor.

För att minska skillnaden i ersättningsnivå mellan äldre och nyare skadefall

har statsmakterna vid olika tillfällen sedan början av 1940-talet förbättrat

ersättningarna i de äldre fallen. År 1955 beslöts en omreglering av

vissa äldre livräntor enligt en metod, enligt vilken den till grund för en livränta

liggande arbetsförtjänsten räknades upp. Den förhöjda arbetsförtjänsten

lades sedan till grund för en ny uträkning av livräntan. Förhöjningen

blev mindre för tid efter fyllda 67 år än för tid dessförinnan. Änkelivränta

1 anledning av yrkesskada efter utgången av år 1940 förhöjdes ej alls för tid

efter det änkan fyllt 67 år.

År 1962 beslöts en höjning fr. o. m. den 1 januari 1963 av vissa livräntor

m. m. i anledning av yrkesskada, som inträffat före år 1960. Livräntorna

höjdes med 30 procent om skadan inträffat 1955 eller tidigare med 20 procent,

om skadan inträffat 1956 eller 1957, med 10 procent om skadan inträffat

1958 eller 1959. I de fall då skadan inträffat före 1955 beräknades förhöjningen

på det sammanlagda beloppet av livränta och omregleringsförhöjning

enligt 1955 års omregleringslagstiftning. Förhöjningen omfattade

livräntor till skadad under 67 år med minst 2/io invaliditet, skadad över 67 år

med minst 3/m invaliditet samt vidare bl. a. änka under 67 år med barn, däremot

ej änkelivränta för tid efter det änkan fyllt 67 år.

De i lagen om allmän försäkring förekommande bestämmelser om sammanträffande

förmåner, som avses i motionerna, återfinnes i lagens 17 kap.

2 och 3 §§, som i huvudsak är av följande innehåll.

Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt lagen

om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild

författning eller enligt Konungens förordnande rätt till livränta eller sjukpenning,

som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller

bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, skall honom tillkommande

pension minskas. Härvid minskas folkpension och tilläggspension i

form av förtidspension eller ålderspension med vissa undantag med 3U av

den pensionsberättigade för samma tid tillkommande sjukpenning jämte

barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare minskas folkpension i form

av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom med visst undantag

tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med 3/4 av den

pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande.

Minskningen göres i första hand å tilläggspension. Utan hinder av nu

nämnda regler skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller

barnpension med minst V-t, i form av änkepension med minst hälften samt

i form av ålderspension med minst 3/i av belopp som eljest skolat utgå. Vid

minskning tages andra tillägg till pension än barntillägg ej i betraktande.

Minskning av folkpension skall sist göras å barntillägg.

Till den del yrkesskadelivränta jämlikt samordningsbcstämmelserna avdragits

från pension räknas den ej såsom inkomst vid beräkning av kommunalt

bostadstillägg och annan inkomstprövad pensionsförmån.

För den som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av

förmån enligt lagen om allmän försäkring, har enligt övergångsbestämmelse

i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

de nya bestämmelserna ej fått föranleda sänkning av utgående folkpensionsbelopp.

Detta stadgande har medfört att ett stort antal förtids- och ålderspensioner,

som utgår samtidigt med invalidlivränta, inte sänkts under pensionsnivån

i december 1962, ehuru så eljest skulle ha skett.

För änka, som samtidigt uppbär änkelivränta och folkpension i form av

änkepension, samt för barn som samtidigt erhåller barnlivränta och folkpension

i form av barnpension, har övergångsbestämmelsen inte haft motsvarande

betydelse. På grund av bestämmelser i tidigare gällande lagstiftning

var nämligen änke- och barnpensionerna i sådana fall före den 1 januari

1963 nedsatta enligt strängare regler om sammanträffande förmåner än

dem som nu återfinnes i lagen om allmän försäkring.

Utgår änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960, är jämlikt

17 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring reglerna i

17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring inte tillämpliga. För sådan änkepension

gäller i stället regler om inkomstprövning, som medför att änkepensionen

kan komma att, där dödsfallet inträffat före den 1 juli 1958, helt eller

delvis bortfalla.

De regler för omreglering och förhöjning av yrkesskadelivräntor och de

samordningsregler på pensionssidan, för vilka nu i korthet redogjorts, medför

vanligen att sammanlagda beloppet av yrkesskadelivränta och pension

sjunker när den förmånsberättigade fyller 67 år. På grund av de ändringar

som tid efter annan vidtagits i yrkesskadelagstiftningen kommer beloppsändringarnas

storlek att i väsentlig mån bli beroende på när yrkesskadan

inträffade.

Utskottet

I propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handikappade

barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen

och tillkomma barn under 16 år, som på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd

omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget föreslås utgå

med 50 procent av basbeloppet. Basbeloppet utgör för närvarande 4 800 kr.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erfordras

för genomförande av standardhöjning av folkpensioner samt indexreglering

av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar.

Höjningen av folkpensionerna föreslås genomförd den 1 juli 1964 med 300 kr.

för en ensam pensionär och med 450 kr. för ett pensionärspar. Barnpensioner,

barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar föreslås bli indexreglerade

genom anknytning till basbeloppet fr. o. m. den 1 juli 1964.

Vårdbidraget

Socialpolitiska kommittén har då det gällt att fastställa storleken av

vårdbidraget valt mellan att bestämma det till samma belopp som invaliditetstillägget,

d. v. s. 30 procent av basbeloppet, eller samma belopp som

invaliditetsersättningen, d. v. s. 50 procent av basbeloppet. Kommittén har

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

ansett att övervägande skäl talar för det sistnämnda alternativet. Det av kommittén

förordade beloppet godtages av remissinstanserna, med undantag för

Föreningen för de neurosedynskadade, som beträffande neurosedynskadade

barn vill att ett högre belopp skall tas till utgångspunkt. Departementschefen

har anslutit sig till kommittéförslaget.

I motionerna 1:523 och 11:636 yrkas, att vårdbidraget skall utgå med

62,5 procent av basbeloppet, och i motionerna I: 299 och II: 390, att det skall

utgöra 75 procent av basbeloppet.

Utskottet anser det i propositionen framlagda förslaget beträffande vårdbidragets

storlek väl avvägt. Såsom utskottet i fjol påpekat vid behandlingen

av motionsyrkanden rörande höjning av invaliditetstillägg och invaliditetsersättning,

kan alltför höga bidrag av detta slag medföra en icke önskvärd

återhållsamhet vid beviljandet av bidragen, något som utskottet icke vill

medverka till. Utskottet, som alltså biträder propositionen, vill i likhet med

departementschefen uttala att det vore olyckligt, om införandet av vårdbidraget

från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende

på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

Utskottet anser, att den i motionsparen I: 299 och II: 390 samt I: 703 och

II: 856, framställda begäran om utredning och förslag beträffande införande

av halva vårdbidrag bör bli föremål för övervägande. Utskottet anser

nämligen, att man bör undersöka möjligheterna att införa särskilda bidrag i

sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen

föreligger ett starkt behov av hjälp.

I motionerna I: 299 och II: 390 framställes krav på utredning och förslag

beträffande formerna för en eventuell statlig medverkan vid av landsting utgivna

behovsprövade bidrag och i motionerna I: 703 och II: 856 motsvarande

krav angående ett med 50 eller 100 procent förhöjt bidrag. Enligt utskottets

mening bör utredning företagas även beträffande möjligheterna till

en statlig medverkan vid behovsprövade bidrag samt angående införande av

förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp är avsevärda.

De överväganden som enligt det ovan sagda erfordras synes böra utföras

inom socialpolitiska kommittén.

Socialpolitiska kommittén och departementschefen har föreslagit att vårdbidrag

inte skall utgå till barn som stadigvarande vårdas på anstalt. Detta bör,

anför departementschefen, i enlighet med vad kommittén uttalat ej medföra

inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet barn som är

inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget hem, om

förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det undantag som

göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vårdbidrag motiveras

enligt departementschefen av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

som eljest mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att

ge för vård av handikappade barn i hemmet.

I motionerna 1:701 och 11:857,1:703 och II: 856 samt 11:860 upptas frågor

om vårdbidrag till dem som delvis vårdas i hemmet. I förstnämnda

motionspar föreslås, att ett till hälften reducerat vårdbidrag skall

utgå till barn omhändertagna på internatskolor i sådana fall. I motionsparet

I: 703 och II: 856 föreslås, att barn som är intagna å anstalt skall ha rätt till

en åttondel av vårdbidraget för varje månad som barnet icke vårdas å anstalten.

Motionen II: 860 innehåller begäran om vårdbidrag till barn som vårdas

på specialskola eller annan anstalt, när vistelsen i hemmet överstiger fyra

veckor.

De spörsmål motionärerna aktualiserar förtjänar enligt utskottets mening

att närmare undersökas. De överväganden som i anledning härav erfordras

synes kunna göras inom socialpolitiska kommittén, särskilt som de aktuella

frågorna har samband med dem som ovan hänvisats till kommittén.

Med hänsyn till att problemet sålunda föreslås bli föremål för utredning

anser sig utskottet kunna biträda propositionen.

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning utgår inte till försäkrad

som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolplikti g. Motsvarande skall enligt propositionen gälla för

vårdbidragsberättigad. I motionen II: 855 yrkas, att den föreslagna bestämmelsen

i fråga om vårdbidrag skall utgå.

Utskottet anser, att det inte bör föreligga någon skillnad mellan dem som

enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktiga och övriga

handikappade. Enligt utskottets mening bör det således inte föreligga någon

inskränkning i rätten till invaliditetstillägg, invaliditetsersättning och vårdbidrag

för ifrågavarande blinda som vistas i sitt eget hem, om förutsättningarna

för rätt till förmånerna i övrigt är uppfyllda. Lagtexten bör ändras så

att den överensstämmer med det sagda.

I princip kan envar svensk medborgare som är mantalsskriven i riket komma

i åtnjutande av folkpension. Barn som är svensk medborgare men som

till följd av sin ålder icke blivit mantalsskrivet i riket kan det oaktat enligt

5 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring få barnpension. Detta

bör gälla även beträffande rätt till vårdbidrag. Utskottet föreslår den ändring

i nyssnämnda stadgande som föranledes av det sagda.

I motionerna 1: 702 och II: 854, hemställes om skyndsam utredning för att

ytterligare få klarlagt det verkliga antalet barn, som är berättigade

till vårdbidrag enligt propositionens förslag. Utskottet instämmer

i motionärernas uttalande om vikten av att alla därtill berättigade erhåller

den nya förmånen. Emellertid anser sig utskottet kunna förutsätta, att socialpolitiska

kommittén inom ramen för sitt fortsatta arbete uppmärksammar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1964

de problem som härvidlag kan uppkomma. Något riksdagens initiativ synes

därför ej vara påkallat.

Indexreglering av folkpensionsförmåner

Genom propositionens förslag skulle invaliditetstillägget komma att utgå

med 30 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med 50 procent

av basbeloppet.

I motionerna I: 299 och II: 390 yrkas, att invaliditetstillägget skall utgå

med 60 procent av basbeloppet och att invaliditetsersättningen skall utgöra

75 procent därav. I motionerna I: 598 och II: 722 hemställes, att invaliditetstillägget

skall utgå med 50 procent av basbeloppet.

Utskottet anser de i propositionen framlagda förslagen beträffande invaliditetstilläggets

och inval iditetsersättningens storlek väl avvägda. En ytterligare

höjning av tillägget och ersättningen som föreslås i nu aktuella motioner,

skulle, såsom utskottet ovan påpekat beträffande vårdbidraget, kunna

medföra en återhållsamhet vid tillämpningen, som utskottet icke vill medverka

till. Vidare kan uppmärksammas att riksdagen så sent som 1962 uttalat

sig för den anknytning till basbeloppet som nu föreslås i propositionen. Utskottet

biträder alltså propositionens förslag. Med hänsyn till de uppgifter

som tillkommer socialpolitiska kommittén synes det kunna vara befogat att

överlämna motionerna till kommittén.

Höjning av folkpensionerna m. m.

Utskottet biträder propositionen i denna del.

I motionsparet 1:599 och 11:721 yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

måtte begära förslag till standardhöjning den 1 juli 1965 av folkpensionsförmånerna

samt att standardhöjningen av dessa fram till

år 1968 måtte ske genom årliga höjningar. Sistnämnda yrkande

återkommer i motionsparet 1:439 och 11:528. Till stöd för motionerna anföres,

att större rättvisa nås om folkpensionärerna i likhet med vad som är

fallet med den i produktionen verksamma befolkningen får en viss standardförbättring

årligen. Utskottet vill erinra om att redan i allmänna pensionsberedningen

rådde enighet om att folkpensionerna skulle höjas vartannat år

under perioden 1958—1968. Tidsplanen har följts för åren 1958, 1960, 1962

och 1964. Planens fullföljande innebär, att de härefter närmast kommande

standardhöjningarna genomföres åren 1966 och 1968. Vidare bör erinras om

att riksdagen redan från början samstämmigt uttalat, att det vid varje höjning

borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens

storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen

(särsk. utsk. uti. 1958: 1). Det har visat sig, att den enighet om tidsplanen

för standardhöjningarna, som rådde då denna gjordes upp och som

sedan förelegat i många år, inte längre är för handen. Pensionsförbättringarna

fram Ull det uppställda målet år 1968 får därför i fortsättningen prövas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

i vanlig ordning av Kungl. Maj:t och riksdagen med hänsyn till då föreliggande

statsfinansiella och samhällsekonomiska läge.

Ålderspension utgår fr. o. in. den månad, varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock

tidigast fr. o. m. den månad, då han uppnår 63 års ålder. Bestämmelserna om

förtida uttag av ålderspension träder i kraft successivt. Detta innebär att

ålderspension fr. o. m. 63-årsmånaden kan utgå först år 1966. Uttages ålderspension

i förtid, minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad, som,

då pensionen börjar utgå, återstår till ingången av den månad, då den försäkrade

fyller 67 år. Ålderspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg. Dessa tillägg kan dock inte utgå till ålderspension,

som uttagits före 67 år, förrän denna ålder uppnåtts.

I motionerna 1: 599 och II: 721 hemställes, att frågorna om en allmän

sänkning av folk pensionsåldern och en annan teknisk

samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna

tilläggspensioneringen måtte ägnas särskild uppmärksamhet

och allsidig prövning vid utredning angående standardförbättring av

folkpensionerna efter 1968.

Även det i motionsparet 1:592 och 11:720 framförda yrkandet att full

pension skall utgå vid 67 års ålder även vid förtidsuttag av ålderspension

innebär ett krav på sänkning av pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 år 1963 anförde andra lagutskottet

beträffande frågan om en allmän sänkning av pensionsåldern, att

den generella pensionsåldern varit 67 år alltsedan 1914. Såsom motionärerna

hade framhållit kunde skäl anföras för att frågan om en lägre pensionsålder

övervägdes. Enligt utskottets mening måste häremot emellertid vägas angelägenheten

av andra förbättringar för folkpensionärerna. I sammanhanget

borde särskilt framhållas de höjningar av folkpensionerna fram till år 1968,

som statsmakterna bundit sig för. Enligt utskottets bedömning borde det

pågående programmet för folkpensionsförbättringar först genomföras innan

frågan om lägre generell pensionsålder kunde ha någon aktualitet.

Vad utskottet sålunda anfört gäller alltjämt. Härtill kommer att enligt uppgift

i årets statsverksproposition avsikten är att genomföra standardförbättringar

även efter år 1968 samt att verkställa en utredning av därmed sammanhängande

frågor. I avvaktan på denna utredning saknas anledning att

ta ställning till den här aktualiserade frågan. På grund av det anförda avstyrker

utskottet motionsyrkandena såvitt de avser en allmän sänkning av

pensionsåldern.

I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar

av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,

som skall träda i tillämpning den 1 juli 1968 uppfattas i motionerna 1:599

och II: 721 såsom ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna efter

år 1968.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29 år 1963 anförde andra lagutskottet

i anslutning till motioner av samma innehåll, att det enligt utskottets

mening saknades skäl för den uppfattning som låg till grund för motionsyrkandet.

Utskottet avstyrkte därför detta. Enligt utskottets mening föreligger

ej skäl till ändrat ställningstagande.

I motionerna 1: 593 och II: 725 yrkas annan förbättring av folkpensionsförmånerna.

Motionärerna önskar sådana höjningar av

ålderspension till tidigare löntagare, som endast har folkpensionen att lita

till för sin existens, att denna kommer i nivå med de samlade pensioner som

utgår för dem som erhåller folkpension jämte tilläggspension.

Enligt utskottets mening är sådana reformer för närvarande inte aktuella.

Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Samordning med yrkesskadeförsäkringen

Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt bl. a.

lagen om yrkesskadeförsäkring, skall honom tillkommande pension minskas.

Härvid reduceras folkpension och tilläggspension i form av förtidspension

eller ålderspension i princip med 3/4 av den pensionsberättigade för samma

tid tillkommande sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad.

Vidare minskar folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension

ävensom, med visst undantag, tilläggspension i form av änkepension

eller barnpension med 3/4 av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande

livränta såsom efterlevande. Minskningen göres i första hand å tilläggspension.

Utan hinder av nu nämnda regler skall folkpension alltid utgå,

i form av förtidspension eller barnpension med minst 1/4, i form av änkepension

med minst 1/2 samt i form av ålderspension med minst 3/4 av belopp

som eljest skolat utgå. Vid minskning tages andra tillägg till pension än barntillägg

ej i betraktande. Minskning av folkpension skall i sista hand göras å

barntillägg.

För dem som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av

förmån enligt lagen om allmän försäkring, får enligt övergångsbestämmelse

i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring

de nya bestämmelserna ej föranleda sänkning av utgående folkpensionsbelopp.

Detta stadgande har medfört, att ett stort antal förtids- och ålderspensioner,

som utgår samtidigt med invalidlivränta, inte sänkts under pensionsnivån

i december 1962, ehuru så eljest på grund av samordningsbestämmelserna

skulle ha skett.

I motionen 11:385 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t

måtte anhålla om skyndsam översyn och förslag beträffande bestämmelserna

om sammanträffande förmåner in. in. i lagen om allmän försäkring. Motionärerna

har med ett praktiskt fall visat hur samordningsbestämmelserna kan

verka för vissa personer.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Den år 1962 tillkallade yrkesskadeutredningen har till uppgift att företa en

genomgripande översyn av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen och dess samordning

med den övriga socialförsäkringslagstiftningen. I utredningsdirektiven

anföres bl. a. att, när en allmän och en speciell socialförsäkringsförmån

sammanträffar, det synes lämpligast att den allmänna förmånen utgår fullt

medan den speciella förmånen försvinner eller efter erforderlig reduktion

utgår som ett tillägg till den allmänna förmånen. Yrkesskadeförsäkringsförmånerna

bör alltså för sådana fall, då rätt till ersättning föreligger även enligt

sjukförsäkringen eller den allmänna pensioneringen, utformas såsom

kompletterande förmåner till dessa försäkringar.

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen är avsedd

som ett provisorium i avbidan på en definitiv lösning av frågan om

yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen. Denna fråga utredes,

såsom också påpekats av riksförsäkringsverket i remissyttrande, av

yrkesskadeutredningen. Då utskottet anser det angeläget, att frågan snarast

bringas till en lösning, bör den nu aktuella motionen överlämnas till utredningen.

I motionen II: 859 yrkas att riksdagen måtte besluta att regeln i 18 § andra

stycket övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring skall, såvitt

gäller 17 kap. 2 § nämnda lag, tillämpas som om grundbeloppen för folkpension

redan vid utgången av 1962 uppgick till de belopp som föreslagits i propositionen.

De nya regler som infördes för samordningen mellan den allmänna pensioneringen

och yrkesskadeförsäkringen genom lagen om allmän försäkring

har medfört att många av de förtids- och ålderspensionärer, som vid utgången

av 1962 åtnjöt viss folkpensionsförmån, ej fått del av fjortonde och femtonde

indextilläggen till folkpensionen. Utskottet kan väl godtaga en sådan konsekvens,

men anser icke att den nu aktuella standardhöjningen av folkpensionsförmånen

för ifrågavarande pensionärer skall få påverkas av samordningsbestämmelserna.

I anledning härav bör övergångsbestämmelse fogas till det

genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring av lagen angående

införande av lagen om allmän försäkring.

Administrativa frågor

I propositionen föreslås att de allmänna försäkringskassornas

avlönings-, pensions- och andra anställningsvillk

o r för direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom befattningshavare

med lön, motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens

löneförordning, skall kunna bringas under civildepartementets handläggning.

I motionen II: 858 yrkas, att riksdagen måtte avslå propositionen i denna

del.

Utskottet förutsätter att Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

även i fortsättningen skall ha möjlighet att närvara vid de förhandlingar som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1964

33

kommer att föras angående anställningsvillkoren för berörda personal och

anser sig därför kunna biträda propositionen.

Utskottet biträder också propositionen i vad den avser förslaget till utökning

av antalet suppleanter i pensionsdelegation. I detta

sammanhang vill utskottet uttala att det synes önskvärt, att även suppleanterna

för de av landsting eller stadsfullmäktige utsedda ledamöterna i pensionsdelegationen

i större utsträckning än hittills kallas till de sammanträden

som hålles.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt den hänvisats till

lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning

därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandena under A. 1, A. 3 och B. i motsvarande del

i motionerna 1: 299 och II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna I: 523 och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

4) yrkandet under 1) i motionerna 1:703 och 11:856,

samt

5) yrkandet i motionen II: 860,

måtte —- med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,

framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen

om allmän försäkring — med bifall till motionen II: 855 för

sin del antaga nämnda förslag med den ändring att 9 kap. 2 §

tredje stycket erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

9 kap.

2 §•

Till ålderspension — — — — — — års ålder.

Ändå att------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas å försäkrad, som stadigvarande vårdas

anstalt tillhörande staten eller kom- å anstalt tillhörande staten eller kommun

eller landstingskommun eller mun eller landstingskommun eller å

å enskild anstalt till vars drift stats- enskild anstalt till vars drift stats3

— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 41

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 4? år 196b

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

bidrag utgår eller ock genom anstal- bidrag utgår eller ock genom anstaltens

försorg utom densamma, och ej tens försorg utom densamma.

heller försäkrad, som enligt gällande

bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör ----—--av basbeloppet.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 299 och

II: 390, såvitt angår yrkandena under A. 1 och B. i motsvarande

del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt angår

yrkandet under b), måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att motionerna i samma delar överlämnas till socialpolitiska

kommittén;

C. att riksdagen, i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 701 och II: 857,

2) motionerna 1:703 och 11:856, såvitt angår yrkandet

under 1), samt

3) motionen II: 860,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i denna del anfört beträffande

behovet av utredning och åtgärder;

D. att riksdagen med avslag å yrkandet i motionen II: 858

måtte — med förklaring att riksdagen funnit visst tillägg böra

göras till det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring — för sin del antaga nämnda förslag,

utom i vad det avser de delar som behandlats ovan under A.,

med de ändringar att ingressen och 5 kap. 1 § erhåller följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj. ts förslag)

Härigenom förordnas, att 2 kap.

7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10

kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt

18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25

maj 1962 om allmän försäkring skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 2 kap.

7 §, 3 kap. 16 §, 5 kap. 1 §, 9 kap.

2 och 3 §§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 1 och

12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen

den 25 maj 1962 om allmän försäkring

skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Utskottets förslag)

Svensk medborgare--

5 kap.

1 §•

nedan sägs.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)

Har barn, som är svensk medborgare,

till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger barnet

likväl rätt till barnpension enligt

8 kap. 5 §.

(Utskottets förslag)

Har barn, som är svensk medborgare,

till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger barnet

likväl rätt till barnpension enligt

8 kap 5 § och vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning enligt 9 kap.

3 §■

E. att riksdagen måtte — med förklaring att riksdagen

funnit viss övergångsbestämmelse böra fogas vid det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse

av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

införande av lagen om allmän försäkring — med bifall till

yrkandet i motionen II: 859 för sin del antaga nämnda förslag

med följande som utskottets förslag betecknade tillägg:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag--------— juli 1964.

För den, som åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 §

andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring

utgår med högre belopp än som skolat

utgivas med tillämpning av 17

kap. 2 § lagen om allmän försäkring,

skall pensionen höjas med belopp

motsvarande den pensions förhöjning

som föranledes av ändringen i 11 §.

F. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om ändrad lydelse av 40 §

förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

in. m.;

G. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 299 och II: 390, samt

2) motionerna I: 703 och II: 856,

samtliga motioner såvitt angår halva vårdbidrag,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i denna del anfört beträffande

behovet av utredning och åtgärder;

3*—B ihan g till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 2 avd. Nr 41

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

H. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår yrkandena

under 1. och 2., samt

2) motionerna I: 439 och II: 528,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj åt såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande

fortsatta höjningar av folkpensionerna;

J. att riksdagen i anledning av följande motioner,nämligen

1) motionerna 1: 299 och II: 390, såvitt angår behovsprövade

vårdbidrag,

2) motionerna 1:703 och 11:856, såvitt angår förhöjda

vårdbidrag, samt

3) motionen II: 385,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i dessa delar anfört beträffande

behovet av utredning och åtgärder;

K. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 593 och II: 725, samt

2) motionerna I: 702 och II: 854,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

L. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:592 och 11:720, såvitt angår folkpensionsförmåner

vid förtida uttag av folkpension, samt

2) motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår yrkandena

under 3 a) och c),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

M. att följande motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandena i motionerna 1: 299 och II: 390 under A. 4.,

såvitt angår halva och behovsprövade vårdbidrag,

2) yrkandet i motionen I: 439 och II: 528,

3) yrkandet under b) i motionerna I: 598 och II: 722,

4) yrkandena under 1. och 2. i motionerna I: 599 och

II: 721,

5) yrkandet under 2) i motionerna 1:703 och 11:856,

samt

6) yrkandet i motionen II: 385,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar

Kaijser, Lars Larsson, Edström, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson

och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken

Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson,

herrar Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A och B

(avser vårdbidrag, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar)

av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson i

Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

I. att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 29 med orden »Utskottet

anser de» och slutar med orden »motionerna till kommittén» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna är det endast invalider med mycket svåra

handikapp som kan bli berättigade till invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning.

Till denna grupp hör handikappade med mycket svåra kroppsliga

defekter, t. ex. sådana som saknar armar och ben, handikappade med långt

gången ledgångsreumatism, svårartad nervsjukdom eller svår förlamning.

I samtliga fall är det fråga om enskilda människor som på grund av sitt

svåra handikapp är i starkt behov av ett ekonomiskt stöd. Att ifrågavarande

förmåner nu indexregleras är ett betydelsefullt framsteg, men härutöver är

en reell förstärkning av bidragen angelägen. Att en reell förstärkning av den

omfattning som föreslagits i motionerna skulle medföra en återhållsamhet

vid tillämpningen till men för berörda handikappade, anser utskottet uteslutet

och bör i betraktande av de svårartade handikapp, som det här gäller,

inte komma i fråga.

Såsom framhållits i motionerna I: 598 och II: 722 är det en brist att ingen

stödform finns för pensionärer som har ett visst handikapp, dock inte av

sådan omfattning att invaliditetstillägg kan utgå. Detta förhållande kan

självfallet inte åberopas som skäl mot att genomföra en reell förbättring av

tilläggen. Motsvarande omständigheter gäller i fråga om invaliditetsersättningarna.

Utskottet behandlar i annat sammanhang frågor om halva tillägg

och ersättningar.

Utskottet föreslår i anslutning till de i motionerna väckta yrkandena att

invaliditetsersättningen höjes från femtio till sjuttiofem procent av basbeloppet,

d. v. s. från 2 400 kr. till 3 000 kr., och att invaliditetstillägget höjes

från trettio till femtio procent av basbeloppet, d. v. s. från 1 440 kr. till 2 400

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

kr. i dagens penningvärde. De högre beloppen skall gälla fr. o. m. den 1 juli

1964.»

II. att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 27 med orden »Utskottet

anser det» och slutar med orden »landsting och primärkommuner»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Det bör betonas — vilket bl. a. framhållits i de nyssnämnda motionerna

—- att det här är fråga om ett mycket ömmande vårdbehov och ett uppoffrande

arbete från föräldrarnas sida som samhället har anledning att sätta

stort värde på. De allra flesta av ifrågavarande handikappade barn har behov

av särskilt krävande, kontinuerlig tillsyn och härmed bunden anpassning

även av föräldrars eller vårdares livsföring. Föräldrar kan bli nödsakade

att helt eller delvis avstå från förvärvsarbete. I många fall är det önskvärt

att specialutbildad personal hjälper till med träning och vård av barnet.

Merkostnaderna kan bli betydande.

Även om det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget betyder en väsentlig

förbättring i förhållande till nuläget, har utskottet dock kommit till slutsatsen

— med bakgrund av sagda merkostnader för vården av de svårt handikappade

barn, varom här är fråga — att det är angeläget och mera framsynt

att från början genomföra en invalidersättning (ett vårdbidrag) för

dessa barn som bättre svarar mot merkostnaderna. Utskottet föreslår att

vårdbidraget nu fastställes till 75 procent av basbeloppet, d. v. s. med nuvarande

basbelopp 3 600 kr. för år.

Enligt de av Kungl. Maj :t tillämpade beräkningsgrunderna innebär utskottets

förslag en merkostnad för staten av 4 milj. kr.»

III. att utskottet vid antagande av motiveringarna i reservationerna I och

II bort hemställa,

»A. att riksdagen med avslag å följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

2) yrkandet under 1) i motionerna I: 703 och II: 856, samt

3) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,

framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om

allmän försäkring — med bifall till yrkandena under A.l,

såvitt angår invaliditetsersättning, A.3 samt B. i motsvarande

del i motionerna I: 299 och II: 390 samt yrkandet i

motionen II: 855 ävensom i anledning av motionerna I: 299

och II: 390, i vad de gäller yrkandena under A.l, såvitt angår

invaliditetstillägg, och B. i motsvarande del, motionerna

I: 523 och II: 636, såvitt angår yrkandet under a), samt motionerna

I: 598 och II: 722, såvitt angår yrkandet under b),

för sin del antaga förslaget med de ändringar att 9 kap. 2 §

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

39

tredje och fjärde styckena samt 9 kap. 3 § fjärde stycket

erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

9 kap.

2 §•

Till ålderspension —--------års ålder.

Ändå att---------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som enligt

gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat

trettio procent av basbeloppet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år

räknat femtio procent av basbeloppet.

3 §•

Försäkrad äger------------viss tid.

Åtnjuter försäkrad----——-——----sextiosju år.

Vad i-----------beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år

räknat femtio procent av basbelop- räknat sjuttiofem procent av basbepet.

loppet.

B. att yrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstilllägg

och B. i motsvarande del i motionerna 1: 299 och II: 390,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

IV. att utskottet vid antagande av motiveringen i allenast reservationen I

bort hemställa,

»A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandena under A.3 och B. i motsvarande del i motionerna

I: 299 och II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna I: 523 och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-1 år 1964

4) yrkandet under 1) i motionerna 1:703 och 11:856,

samt

5) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr

94, framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen

om allmän försäkring -— med bifall till yrkandena under

A.l, såvitt angår invaliditetsersättning, och B. i motsvarande

del samt yrkandet i motionen II: 855 ävensom i anledning

av motionerna 1:299 och 11:390, i vad de gäller

yrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstillägg, och B.

i motsvarande del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt

angår yrkandet under b), för sin del antaga förslaget

med de ändringar att 9 kap. 2 § tredje och fjärde styckena

samt 9 kap. 3 § fjärde stycket erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Till ålderspension

Ändå att----

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som enligt

gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat

trettio procent av basbeloppet.

(Utskottets förslag)

års ålder,

utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år räk

nät femtio procent av basbeloppet.

9 kap.

2 §•

3 §•

Försäkrad äger-------—---viss tid.

Åtnjuter försäkrad — —---------sextiosju år.

Vad i---—--—--beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år

räknat femtio procent av basbelop- räknat i fall som avses i första stgcpet.

ket femtio och i fall som avses i

andra stycket sjuttiofem procent av

basbeloppet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 196i

B. att vrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstilllägg,

och B. i motsvarande del i motionerna I: 299 och

II: 390, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

V. att utskottet vid antagande av motiveringen i allenast reservationen II

bort hemställa,

»A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandena under A.l och B. i motsvarande del i motionerna

1: 299 och II: 390,

2) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

3) yrkandet under 1) i motionerna I: 703 och II: 856, samt

4) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,

framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen

om allmän försäkring — med bifall till yrkandena under

A.3 och B. i motsvarande del i motionerna I: 299 och II: 390

samt yrkandet i motionen II: 855 ävensom i anledning av

motionerna 1:523 och 11:636, såvitt angår yrkandet under

a), för sin del antaga förslaget med den ändring att 9 kap.

2 § tredje stycket samt 9 kap. 3 § fjärde stycket erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj. ts förslag)

Till ålderspension

Ändå att----

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som enligt

gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör-----

(Utskottets förslag)

års ålder,

utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun eller

å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma.

av basbeloppet.

9 kap.

2 §•

3 §•

Försäkrad äger

viss tid.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1964

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Åtnjuter försäkrad-----—----sextiosju år.

Vad i---------— beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år

räknat femtio procent av basbelop- räknat i fall som avses i första stgcpet.

ket sjuttiofem och i fall som avses

i andra stycket femtio procent av

basbeloppet.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna 1:299 och

II: 390, såvitt angår yrkandena under A.l och B. i motsvarande

del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt angår

yrkandet under b), måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att motionerna i samma delar överlämnas till socialpolitiska

kommittén;»

Vid utskottets hemställan under G

(avser utredning och åtgärder i anledning av motioner om halva vårdbidrag)

VI. av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson

i Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 27 som börjar med orden

»Utskottet anser, att den» och slutar med orden »behov av hjälp» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet delar likaledes den i motionsparen I: 299 och II: 390 samt I: 703

och II: 856 framförda uppfattningen att möjligheter bör öppnas också till

halva vårdbidrag. Utskottet anser nämligen att sådan möjlighet bör öppnas

för sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågalcomma men där det

uppenbarligen föreligger ett starkt behov av hjälp. Utskottet föreslår att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och förslag

härom.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:299 och 11:390, samt

2) motionerna 1:703 och 11:856,

samtliga motioner såvitt angår halva vårdbidrag,

måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag om

möjlighet till halva vårdbidrag för vård i hemmet av handikappat

barn, i de fall där med hänsyn till barnets handikapp

fullt vårdbidrag inte kan ifrågakomma, men där det

uppenbarligen föreligger ett starkt behov av hjälp.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

Vid utskottets hemställan under H

(avser årliga folkpensionshöjningar)

VII. av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson

i Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 29 som börjar med orden »I

motionsparet I: 599» och slutar med orden »och samhällsekonomiska läge»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionsparet I: 599 och II: 721 yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj :t

måtte begära förslag till standardhöjning den 1 juli 1965 av folkpensionsförmånerna

samt att standardhöjningen av dessa fram till

år 1968 måtte ske genom årliga höjningar. Sistnämnda yrkande

återkommer i motionsparet 1: 439 och II: 528. Till stöd för motionerna anföres,

att större rättvisa nås om folkpensionärerna i likhet med vad som är

fallet med den i produktionen verksamma befolkningen får en viss standardförbättring

årligen. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, vill också

påpeka att man kan erhålla en jämnare successiv höjning med det av motionärerna

föreslagna systemet. Med hänsyn därtill anser utskottet, att riksdagen

bör begära utredning och förslag till nästa års vårsession angående

årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna med början den 1 juli 1965.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — dels med bifall till yrkandena under 1.

och 2. i motionerna I: 599 och II: 721, dels i anledning avmotionerna

1: 439 och II: 528 — måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag till 1965 års riksdag

angående årliga standardhöjningar av folkpensionsförmåner

fram till 1968 med början den 1 juli 1965.»

VIII. av herr Kaijser och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 29 som börjar med orden

»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »och samhällsekonomiska

läge» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet erinrar om att förslaget om årliga höjningar av folkpensionerna

medför ett frångående av den tidsplan som hittills tillämpats, innebärande

höjningar vartannat år, varom delade meningar ej rått. Emellertid

synes skäl tala för att en omprövning av tidsintervallerna kan vara befogad.

Utskottet anser därför att riksdagen bör hos Kungl. Maj:t begära

utredning och förslag till nästa års riksdag om möjligheterna att genomföra

årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna. Det förutsättes därvid

att hänsyn tages till det förefintliga statsfinansiella och samhällsekonomiska

läget.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — i anledning av dels yrkandena under

1 och 2 i motionerna 1:599 och 11:721, dels motionerna

I: 439 och II: 528 — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hem
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ställa om skyndsam utredning angående årliga höjningar av

folkpensionsförmånerna samt framläggande till nästa års

riksdag av de förslag vartill utredningen kan föranleda.»

Vid utskottets hemställan under L

(avser sänkning av pensionsåldern och annan teknisk samordning mellan

folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen)

IX. av herrar Axel Kristiansson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 30 som börjar med orden

»I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28» och slutar med orden »till

ändrat ställningstagande» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 år 1963 framhöll andra lagutskottet

beträffande frågan om allmän sänkning av folkpensionsåldern, att

skäl kunde anföras för att frågan övervägdes. Då utredning rörande andra

vitala delar av den framtida folkpensionspolitiken avses komma till stånd,

synes det lämpligt att jämväl frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern

upptages till allsidig utredning. Utskottet tillstyrker därför yrkandet

i motionerna I: 599 och II: 721.

I sistnämnda motioner har även begärts att frågan om en annan teknisk

samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen

skall ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen

rörande folkpensionsförbättringar efter 1968. Till skäl för yrkandet

har anförts att den nuvarande tekniska samordningen kan verka hindrande

på möjligheterna att åstadkomma standardförbättringar av folkpensionerna.

Utskottet vill i anledning av yrkandet framhålla, att den aktualiserade frågan

får anses vara av sådan vikt att den bör ägnas särskild uppmärksamhet i det

åsyftade utredningsarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört rörande utredning av den framtida folkpensioneringens

utformning torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

b) att utskottet bort hemställa,

»dels att riksdagen — med bifall till yrkandena under 3 a)

och c) i motionerna I: 599 och II: 721 samt i anledning av

motionerna I: 592 och II: 720, såvitt angår folkpensionsförmåner

vid förtida uttag av folkpension — måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört rörande

dels utredning av frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern,

dels utredning av frågan om annan teknisk samordning

mellan folkpensioneringen och allmänna tilläggspensioneringen;
dels

att motionerna I: 592 och II: 720, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet i denna del hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

ESSELTE AB. STHLM 64

412651

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten