Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen av läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner nr 38 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 53 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

1964-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen av läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner nr 38 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 53 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr &5 år 196i

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen av

läkemedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner nr 38 i första kammaren av fru Carlqvist

m. fl. samt nr 53 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning måtte göras

angående möjligheten av att i största möjliga utsträckning förse läkemedel

som från apotek utlämnas till kund med uppgift om hållbarhetstid och förvaringssätt».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II:53.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen har

vid sitt yttrande fogat ett av statens farmacevtiska laboratorium avgivet utlåtande.

På utskottets begäran har yttranden även avgivits av Apotekarsooietetens

direktion, Läkemedelsindustriföreningen och RUFI-representantföreningen

för utländska farmacevtiska industrier.

Gällande regler ru. m.

Nu gällande läkemedelsförordning trädde i kraft den 1 januari 1964 och

ersatte flera tidigare författningar på området. I förordningens 5 § stadgas,

att läkemedel vid utlämnandet skall vara fullständigt deklarerat med avseende

på sammansättning samt halt av ingående beståndsdelar. Vidare bemyndigas

medicinalstyrelsen att meddela föreskrifter rörande märkning

av läkemedel. Sådana föreskrifter är under utarbetande inom medicinalstyrelsen.

För närvarande finns icke några bestämmelser om skyldighet att

på förpackning lämna uppgifter om förvaringssätt och hållbarhetstid.

I kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsför ordningen föreskrives

beträffande registrering av farmacevtisk specialitet, att ansökan därom skall

innehålla uppgift om läkemedlets hållbarhet.

I den genom införandet av läkemedelsförordningen upphävda kungörelsen

av år 1934 angående handel med farmacevtiska specialiteter stadgades, att

Bihang till riksdagens protokoll 196t. 9 samt. 2 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 196i

vid försäljning av sådan vara skulle, när fråga var om läkemedel som lätt

undergick sönderdelning eller förändring, på förpackningen anges den dag

efter vilken specialiteten icke lämpligen borde användas.

Remissyttrandena

Motionerna avstyrkes av samtliga remissinstanser.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad som uttalas i det yttrande som

avgivits av statens farmacevtiska laboratorium. I yttrandet anför laboratoriet

bl. a.

Vid bedömning av frågor rörande läkemedels hållbarhet och lagring har

man att ta hänsyn till förhållandena dels hos tillverkare, distributörer och

storförbrukare såsom sjukhus, dels hos enskilda förbrukare. Inom den

första gruppen kan man begära, att alla praktiska anordningar finnas till

hands för läkemedlens förvaring under korrekta yttre betingelser samt att

personal är avdelad för att tillse, att de olika läkemedlen placeras på rätt

ställe och att sådana med överskriden hållbarhet bortföres från lagret. Den

kontroll av tillverkare och distributörer av läkemedel, som statens farmacevtiska

laboratorium utövar, innefattar tillsyn av att ovanstående iakttages

samt kontroll av att tillverkarna sätter ut indragningsdatum å förpackningarna

eller kontinuerligt hemkallar tillverkningssatser, som överskridit

viss ålder eller eljest visat sig dåligt hållbara. Motsvarande ting skall kontrolleras

på sjukhusen vid den inspektion av farmacevtisk utbildad person,

som finnes föreskriven.

Att överblicka förhållandena hos den enskilde läkemedelsköparen är

emellertid vida svårare. Här rör det sig till en början om brutna förpackningar,

vilka ofta under preparatets användning blir föremål för luftinsläpp,

omskakning och dylikt. Temperatur- och fuktförhållandena på förvaringsplatsen

kan variera starkt. Läkemedlens hållbarhet påverkas emellertid ofta

av temperatur, luftsyre, fuktighet och belysning. Man kan icke heller lita

på att den enskilde, som vanligen icke besitter någon insikt om betydelsen

av förvaringsbetingelser o. dyl. skall uppmärksamma och följa utsatta förvaringsdirektiv.

Ur medicinsk synpunkt får det anses olämpligt att spara läkemedel på

längre sikt i hemmen, emedan detta kan befrämja oavsedd självmedicincring

eller medicinering av andra. En samling läkemedelsrester utgör därtill

en allvarlig säkerhetsrisk, särskilt i hem med barn. Av dessa skäl föreskriver

läkemedelsförordningens 14 § att läkemedel, som icke längre är

avsett att användas, skall oskadliggöras. Den första regeln för förvaring

av läkemedel i hemmen är därför att rester icke bör förvaras avsevärt utöver

den tid, under vilken de enligt läkarens ordination är avsedda att användas.

Laboratoriet bär den uppfattningen, att som regel medicin ej bör

sparas i ett hem längre tid än ett år. Därför bör ordination och inköp av

onödigt stora läkemedelsförpackningar undvikas. Merkostnaden härvid såväl

som eventuellt ofrånkomlig kassation enligt denna regel är att betrakta

som en kostnad för att förbrukaren alltid skall få lämplig och pålitligt verksam

medicin.

Med denna regel i minnet eftersträvar dock de läkemedelskontrollerande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ko år 196k

3

myndigheterna i vårt land att förmå tillverkare och distributörer att åsätta

läkemedelsförpackningar vissa påskrifter beträffande förvaring och hållbarhet

även med sikte på den enskilde förbrukaren, när det anses påkallat.

Brist på personal har nog genom åren gjort bevakningen av detta avsnitt

mindre effektiv, men den ingår numera i den vanliga rutinen för specialitetskontroll,

och detta torde så småningom slå igenom över hela sortimentet.

Det förekommer t. ex. numera icke så sällan att specialitetsförpackningar

förses med upplysning om viss, mycket begränsad hållbarhet efter brytandet.

Att från de kontrollerande myndigheternas sida auktorisera fixerade

längre lagringstider för läkemedel hos den enskilde skulle däremot icke vara

förenligt med samlad vetenskaplig och praktisk erfarenhet. Vid den av

laboratoriet utförda märkningsgranskningen kontrolleras även att de av

tillverkaren lämnade och för förbrukaren avsedda föreskrifterna beträffande

lagring och hållbarhet är skrivna på svenska och lättfattliga.

För sådana apoteksberedda, standardförpackade läkemedel, som icke

skall registreras som specialiteter, torde förhållandena vara helt jämförbara

med de farmacevtiska specialiteternas.

De extemporeberedda läkemedlen bjuder på särskilda vanskligheter. Osäkerheten

är bl. a. betingad av läkarens frihet att göra läkemedelskombinationer,

om vars hållbarhet ingen eller ringa kunskap finns. Som regel följer

läkarna dock rekommenderade kompositioner, vilkas hållbarhet någorlunda

kan bedömas. Det bör observeras att förskrivningen av extemporemedicin

med åren avtagit mycket starkt och att sådana recept i dag knappast

utgör mer än 10 procent av totalantalet.

Direktiv om hur förvaringen av extemporemedicin skall ske hos patienten

bör apoteket sätta ut så snart det är av praktisk betydelse för hållbarheten,

likaså upplysningar om ultrakorta hållbarhetstider (dagar) för dylika

preparat. Normalt torde man kunna räkna med att extemporeberedd medicin,

förvarad enligt direktiven, skall hålla sig så lång tid som åtgår för

normal användning enligt ordinationen. Sådan medicin bör därefter bortkastas.

Sammanfattningsvis får laboratoriet således anföra, att läkemedlens lagringsförhållanden

och begränsade hållbarhet är ett väl bevakat problemkomplex

med medicinska, praktiska och ekonomiska sidor, bland vilka den

statsfinansiella endast är en. Det problem motionärerna tagit upp löses

bäst dels genom information till allmänheten, att läkemedelsrester ej bör

lagras i hemmen, dels genom åtgärder mot för stora läkemedelsinköp. Några

egentliga skäl för den i motionen angivna särskilda utredningen kan laboratoriet

icke finna. Det bör framhållas, att medicinalstyrelsen och SFL för

närvarande är sysselsatta med att utarbeta de regler för märkning av läkemedel,

som läkemedel sförordningens 5 § påfordrar, samt att en arbetsgrupp

i medicinalstyrelsen bearbetar expeditionsbestämmelserna för apoteken,

dels med anledning av den nya läkemedelsförordningen, dels med

anledning av den nya farmakopé, som är under tryckning. Det finns all

anledning förvänta att de under arbete varande reglerna skall kunna göras

så tillfredsställande som det är praktiskt möjligt i de av motionärerna berörda

avseendena.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1964

Övriga remissinstanser framför i huvudsak samma synpunkter. Av Läkemedelsindustriföreningens

yttrande må dock citeras följande:

Det av motionärerna påtalade slöseriet med läkemedelsrester motverkas

bäst genom att läkarna iakttaga en viss försiktighet vid val av förpackningsstorlekar.

Läkemedelsindustrin har ett sortiment av förpackningsstorlekar

som stundom icke är helt önskvärt ur tillverkarens synpunkt men som anses

nödvändigt just för att bereda läkaren tillfälle att vid den individuella

förskrivningen välja lämpligaste kvantitet.

Man kan i detta sammanhang emellertid inte helt bortse ifrån att gällande

rabatterings- och sjukkassebestämmelser i viss mån motverka ett

rationellt val av förpackningsstorlek. Såsom bekant erhålles sjukkasserabatt

på läkemedel endast i den mån kostnaden överstiger 3 kronor. Det

ligger därför nära till hands att läkaren anser det vara för patienten fördelaktigare

att genast erhålla en större förpackning än att han erhåller

en kvantitet, som visserligen är bättre anpassad till det omedelbara behovet

men som kan befaras visa sig otillräcklig. I det senare fallet kan

resultatet bli två inköp (eventuellt med nytt läkarbesök före det andra inköpet)

av två icke rabattberättigade förpackningar i stället för att vederbörande

från början erhållit en tillräcklig kvantitet med åtnjutande av rabatt.

Utskottet

I läkemedelsförordningen, som trädde i kraft den 1 januari i år, stadgas

att läkemedel vid utlämnandet skall vara fullständigt deklarerat med avseende

på sammansättning och halt av ingående beståndsdelar. Genom förordningen

har medicinalstyrelsen bemyndigats meddela föreskrifter rörande

märkning av läkemedel. Sådana föreskrifter är under utarbetande.

Förevarande motioner syftar till utredning av möjligheterna att förse läkemedel

som utlämnas från apotek med uppgift om hållbarhetstid och

förvaringssätt. I motionerna framhålles att sådana föreskrifter skulle förebygga,

att i och för sig verksamma läkemedel onödigtvis kasseras samt att

läkemedel, vars effektivitet nedgått på grund av för lång förvaring, tages

i bruk.

Såsom framgår av statens farmacevtiska laboratoriums remissyttrande

över motionerna är medicinalstyrelsens och statens farmacevtiska laboratorium

för närvarande sysselsatta med att utarbeta bestämmelser för märkning

av läkemedel varjämte en arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen bearbetar

expeditionsbestämmelserna för apoteken. Utskottet anser det lämpligt

att motionerna tages under övervägande vid utarbetandet av nämnda bestämmelser

och får därför hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:38 och 11:53, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att motionerna överlämnas till medicinalstyrelsen för beaktande

vid utformningen av bestämmelser om märkning av

läkemedel;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A5 år 196i

5

2) att motionerna i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Kaijser,

Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Erik Filip Petersson och Axel

Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,

fröken Wetterström, herr Rengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm,

fru Svensson och herr Gustavsson i Alvesta*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:162 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående märkningen av läkemedel. a1 i texten