Andra lagutskottets utlåtande nr Ad år 196i
1964-04-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:46, Andra lagutskottets utlåtande nr Ad år 196i
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr Ad år 196i
1
Nr 46
Utlåtande i ,anledning av väckt motion angående almanacksprivilegiet.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
643, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hanson, Per-Olof,
hemställt »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en förutsättningslös utredning rörande almanacksprivilegiet att utgöra
vägledning för det beslut rörande privilegiets fortbestånd och utformning
som torde komma att meddelas 1965».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från Vetenskapsakademien och ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor. Yttrande har därjämte på utskottets
begäran avgivits av Svenska boktryckareföreningen.
Gällande regler
Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lagutskottets
utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband
med den allmänna priskontrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147
och 148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden
nr 34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas
ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen
i princip skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga
ingripanden. Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som
skall motverka konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande
för denna verksamhet är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens
och en skälig prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och
upplysning. Myndigheterna utför prisövervakning samt undersökningar av
pris- och konkurrensförhållanden inom olika delar av näringslivet, och
dessutom har från samhällets sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas
insikter i pris- och kvalitetsfrågor och därmed deras möjligheter
att utnyttja fördelarna av en fri konkurrens.
De direkta bestämmelserna om motverkande av konkurrensbegräns
miiang
till riksdagens protokoll 196A. 9 samt. 2 avel. Nr Ali
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1964
ningar finns i lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall
av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Enligt lagen får vissa konkurrensbegränsande
förfaranden icke förekomma, med mindre näringsfrihetsrådet
lämnar sitt tillstånd därtill. De sålunda förbjudna förfarandena
är dels stipulerande av s. k. fasta bruttopriser, dels ingående och
tillämpning av överenskommelser om s. k. anbudskarteller. Med stipulerande
av fasta bruttopriser förstås, att en företagare antingen betingar
sig av en företagare inom senare försäljningsled, att vid försäljning av
förnödenhet inom riket visst pris inte underskrides, eller till ledning för
prissättning inom senare försäljningsled eljest anger visst pris, med mindre
därvid kommer till uttryck att priset får underskridas (2 §). En anbudskartell
är en överenskommelse att samråd eller annan samverkan mellan
olika företagare skall äga rum, innan någon av dem avger anbud å försäljning
av förnödenhet eller utförande av tjänst (3 §). överträdelse av
förbuden är straffbelagda (29 §).
Beträffande konkurrensbegränsningar i andra fall gäller, att näringsfrihetsrådet
skall genom förhandling söka undanröja skadlig verkan därav
(1 § och 5 § första stycket). Med skadlig verkan av konkurrensbegränsning
förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt
sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom
näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning (5 §
andra stycket).
Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bankoch
fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet
samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt — efter
anmaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning,
som berör hans verksamhet och har avseende på
pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt
i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden
av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela
närmare föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet
och tiden för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser
skall föras särskilt kartellregister.
De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och konkurrenslagstiftningen,
är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd.
Bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om
registrerings- och övervakningsverksamheten inom sina områden.
Pris- och kartellnämnden har enligt sin instruktion till uppgift att följa
utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrens
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1964
3
förhållandena inom näringslivet. 1 fråga om konkurrensförhållandena har
nämnden bl. a. att lämna näringsfrihetsrådet och ombudsmannen för
näringsfrihetsfrågor biträde för utredning i fråga, som kan vara av betydelse
för förhandling enligt konkurrensbegränsningslagen.
Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, som skall vara lagkunnig och
i domarvärv erfaren, förordnas av Konungen. Enligt instruktionen skall
ombudsmannen framför andra ärenden behandla konkurrensbegränsningar,
som är av betydelse för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena
inom en hel näringsgren eller som på ett påtagligt och
avgörande sätt försvårar eller hindrar andra företagares näringsutövning.
I sin verksamhet bör ombudsmannen i erforderlig utsträckning samråda
med bl. a. pris- och kartellnämnden.
Näringsfrihetsrådet, som redan behandlats, kan sägas vara dömande
instans.
Utgivande av almanackor, datumblad och liknande är Vetenskapsakademiens
uteslutande privilegium jämlikt en kunglig resolution av år 1747.
Enligt resolutionen har akademien att tillse att almanackorna blir tryckta
på gott papper med ren och läslig stil, utan fel, liksom att »ett drägligt
pris» åsättes dem samt att almanackor i rätt tid och i tillräckligt antal
överallt i riket finns att köpa.
Privilegiesystemet är sedan år 1810 i princip förbjudet, men det är
Konungen obetaget att förnya sådana till allmänna inrättningars understöd
redan förlänta privilegier, varje gång på högst tjugu år. Sådant förnyande
har också skett med stöd av 1 § 4 mom. (numera 1 kap. 8 §)
tryckfrihetsförordningen beträffande nu ifrågavarande privilegium, senaste
gången den 15 juni 1945 för perioden 1952-—1972.
För att kunna garantera korrekta uppgifter har Vetenskapsakademien
ansett det nödvändigt att utarrendera privilegiet till ett enda boktryckeri.
Sedan år 1906 har Almqvist & Wiksells boktryckeri aktiebolag varit innehavare
av arrendet och har således monopol på rätten att utgiva almanackor
i Sverige. Mot utgivningsrätten har tryckeriet enligt avtal, det
senaste gällande 1962—1972, åtagit sig bland annat att inleverera viss
royalty till akademien. För närvarande utgår enligt uppgift royalty med
23 % av Almqvist & Wiksells totala årliga försäljningssumma för almanackor
och kalendrar.
Historik
I motioner vid 1951 års riksdag hemställdes, att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville, när frågan om Vetenskapsakademiens
privilegium att utgiva almanackor blev aktuell, på lämpligt sätt
giva till känna önskvärdheten att tillståndet att trycka olika slag av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr \6 år 196i
kalendarier måtte medgivas mer än ett tryckeri. Motionerna föranledde
icke någon riksdagens åtgärd. I sitt utlåtande (nr 5) över motionen i
första kammaren anförde första kammarens allmänna beredningsutskott
bl. a.:
Motionären gör gällande att en utökning av antalet tryckeriföretag,
som kunna få i uppdrag att trycka kalendarier, skulle medföra större
ändamålsenlighet än den nuvarande ordningen, enligt vilken ett större
företag erhållit monopol på sådan tryckning. Tryckningsmonopolet underlättar
givetvis den nödvändiga kontrollen av almanackans korrekthet, och
det ifrågavarande tryckeriföretaget besitter såsom framgår av vad ovan
anförts nödig kapacitet för framställning av kalendarier i efterfrågad
omfattning. Den omständigheten att övriga delar av kalendrar och almanackor,
som ofta utges av folkliga organisationer och av firmor i reklamsyfte,
icke alltid kunna tryckas av samma företag anses på tryckerisakkunnigt
håll icke innebära någon nackdel. Genom att olika slags arbeten,
i vilka kalendarier ingå, kunna levereras såsom halvfabrikat beredas även
mindre tryckeriföretag möjlighet att åtaga sig sådana arbeten. Sammanförandet
av flera kunders kalendariebeställningar torde i själva verket
medföra en förbilligad tillverkning av kalendariedelen av t. ex. en reklamalmanacka
eller en fickdagbok.
Med hänvisning till det anförda och till att då gällande avtal mellan
Vetenskapsakademien och tryckeriet kunde bli gällande ända till år 1962
hemställde utskottet att motionen icke måtte föranleda någon kammarens
åtgärd.
Andra kammarens allmänna beredningsutskott hänvisade i sitt utlåtande
(nr 10) endast till att frågan var för tidigt väckt.
I motion vid 1958 års A-riksdag yrkades bl. a. en utredning rörande
almanacksprivilegiet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 4) i ämnet
anförde allmänna beredningsutskottet, att det under de närmaste
åren icke var möjligt att tillskapa några nya villkor för privilegiet och
att utskottet därför icke kunde tillstyrka, att den föreslagna utredningen
kom till stånd. Utskottet framhöll emellertid att frågan borde prövas i närmare
anslutning till utgången av den löpande privilegieperioden.
Remissyttrandena
Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor tillstyrker motionen samt
anför:
Hos ämbetet har vid skilda tillfällen — i anhängiggjorda ärenden och
vid förfrågningar under hand — påtalats vissa konkurrensbegränsande
förhållanden, föranledda av den ensamrätt till tryckning av almanackor
och kalendarier som Kungl. Vetenskapsakademien tillerkänt Almqvist &
Wiksells Boktryckeri AB. Såsom exempel må nämnas följande. Ett reklamföretag
anmälde i augusti 1959, att Almqvist & Wiksell icke tillät att
den i många fall ganska påkostade »ramen» kring ett kalendarium trycktes
hos annat tryckeri samt hemställde att ämbetet måtte pröva, huruvida
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1964
5
en dylik åtgärd, vilken reklamföretaget uppfattade som en utvidgning
av privilegiet, stod i överensstämmelse med vad som ursprungligen avsetts.
Ärendet avskrevs enär verkställd utredning icke givit belägg för eller
anledning till antagande att Almqvist & Wiksell vid utövandet av sin
ensamrätt gått utöver privilegiets innehåll. — I november 1963 anförde
ett annat reklamföretag klagomål över den prissättning på almanacksprodukter,
som tillämpades av Almqvist & Wiksell. Företaget ifrågasatte,
om icke tryckeriet på grund av monopol på tryckning av almanackor och
kalendrar beredde sig en alltför hög vinst på dessa produkter, samt hemställde
om närmare utredning. På sätt framgår av bilagda avskrift begärde
näringsfrihetsombudsmannen i skrivelse den 13 december 1963, att statens
pris- och kartellnämnd måtte verkställa en utredning i saken.
Med hänsyn till de uppgifter, vilka tillkommer ämbetet jämlikt lagen
den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, avser den sålunda begärda utredningen endast
Almqvist & Wiksells utövande av den ensamrätt, som företaget erhållit
genom avtal med Vetenskapsakademien. Vad angår spörsmålet om själva
privilegiets fortbestånd och utformning torde kunna ifrågasättas, huruvida
den hittills tillämpade ordningen för almanacksutgivningen numera är
den mest ändamålsenliga. Enligt ämbetets uppfattning synes det därför
vara av värde att den av motionären önskade utredningen kommer till
stånd.
Såväl Vetenskapsakademien som Svenska boktryckareföreningen ifrågasätter,
med hänvisning till den utredning som verkställes av statens prisoch
kartellnämnd, om något riksdagens initiativ erfordras.
Vetenskapsakademien menar också att det långtgående tillhandahållande
av olika halvfabrikat som Almqvist & Wiksells boktryckeri aktiebolag
tillämpar innebär en kostnadsbesparing jämfört med om ett flertal olika
tryckerier skulle behöva trycka kalendariet själva. Akademien har inte
heller funnit belägg för att Almqvist & Wiksell vid något tillfälle skulle
ha vägrat att verkställa även tryckning av övriga delar i en kalender,
utöver själva kalendariet. Tvärtom har Almqvist & Wiksell varit angelägna
att utforma sin kapacitet till att kunna tillmötesgå önskemål om tryckning
av alla slag kompletta almanackor. I sådana fall då tryck önskats av
särskild typ utanför Almqvist & Wiksells kapacitet, t. ex. djuptryck, har
särskilda licenser lämnats för annat tryckeri, och så har också skett i vissa
andra fall, t. ex. då det gällt att trycka stora upplagor i ett sammanhang
på flera språk.
Akademien fortsätter:
Akademien kan sålunda icke vitsorda förekomsten av sådana nackdelar
vid det nuvarande privilegiets tillämpning som motionären antyder. Betydelsen
av att det allmännas krav på en prisbillig och tillförlitlig almanacka
blir tillgodosett skall däremot här understrykas. Det har visat sig att
detta behov effektivt kunnat tillfredsställas genom akademiens utövning
av privilegiet. Därmed har dock endast det ena av de båda grundläggande
skälen för privilegiet berörts. I motionen nämnes intet om det andra
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 196i
huvudmotivet: att genom intäkten sätta akademien i stånd att fylla sina
i grundstadgarna stadfästa vetenskapliga uppgifter.
I detta sammanhang kan akademien därför inte underlåta att ingå
något på dessa sina huvuduppgifter. De gälla framför allt forskningen
och forskningsstödet i akademiens såsom nationella organ på riksplanet
bedrivna, vetenskapliga institutioner. Medan kostnader för arbetet med
almanacka och statskalender, jämte akademiens vetenskapliga sammankomster,
taga i anspråk 10% av privilegieintänkten, gå övriga 90% i
själva verket direkt till dessa akademiens institutioner: Stockholms Observatorium
jämte Solforskningsstationen på Capri 16%, Kristinebergs Zoologiska
Station 9 %, Bergianska Botaniska institutionen 11 %, Kiruna Geofysiska
observatorium och Abisko naturvetenskapliga station 11%, redaktion
och tryckning av akademiens Arkiv och Handlingar 20%, Biblioteket 23%.
Akademien vill understryka, att dessa institutioner direkt betjäna den
svenska forskningen på högsta vetenskapliga plan och stå öppna för sådan
forskning oavsett dess universitets- eller högskoleanknytning i övrigt.
Centralt och genom dessa institutioner sköter akademien också sin uppgift
som nationellt organ för förvaltande av Sveriges internationella vetenskapliga
kontakter. I detta sammanhang må erinras om att akademiens
bibliotek är landets största på det naturvetenskapliga området och att
de av akademien bekostade och utgivna skriftserierna representera ett
av de viktigaste medierna för publicering av naturvetenskapliga avhandlingar
på internationella språk i Sverige, som sådant helt oumbärligt för
landets universitets- och högskoleinstitutioner. Den betydelsefulla ställning
som Stockholms Observatorium intar torde vara bekant.
Privilegiet har sålunda i Sverige väsentligen en vetenskapsstödjande
uPPgift motsvarande den som gäller för almanacksprivilegierna i de nordiska
grannländerna, där intäkterna äro tillförsäkrade respektive universitet
i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo.
En utredning borde därför enligt akademiens mening närmast taga
sikte på i vad mån det kan finnas berättigade krav på större möjligheter
för övriga företag att på licens trycka almanackor eller på tillgång till
större sortiment halvfabrikat av kalendarier. Akademien vill understryka
att den är positiv till sådana förändringar. De ovan antydda licenserna
såväl beträffande import av reklamalmanackor som beträffande s. k. bokhandelsalmanackor
torde också klart visa, att akademien och arrendatorn
här bemödat sig att finna framkomliga ekonomiska vägar att tillhandahålla
almanacksköparna ett så rikhaltigt sortiment som möjligt.
Även Svenska boktryckareföreningen uttalar att Almqvist & Wiksell,
enligt vad föreningen inhämtat, icke vid något tillfälle vägrat att verkställa
leverans av kompletta kalendrar och att tryckeriet bär en god kapacitet.
Utskottet
Lagen om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet
har till syfte att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens
inom näringslivet. Sålunda ankommer det på näringsfrihetsrådet att
genom förhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning.
Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor skall enligt sin instruktion
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1964
7
bl. a. behandla konkurrensbegränsningar som är av betydelse för större
konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena inom en hel
näringsgren. Pris- och kartellnämnden åligger bl. a. att utföra undersökningar
beträffande förekomsten och verkningarna av konkurrensbegränsning.
Principen om fri konkurrens, som kommer till uttryck i den angivna
lagstiftningen, är emellertid inte undantagslös. Således är utgivande av
almanackor, datumblad och liknande sedan år 1747 Vetenskapsakademiens
uteslutande privilegium. Privilegiet skall förnyas av Konungen, varje gång
på högst tjugu år. Senast skedde detta år 1945 för perioden 1952—1972.
Vetenskapsakademien har, för att kunna garantera ett korrekt utförande,
ansett det nödvändigt att utarrendera privilegiet till ett enda boktryckeri,
sedan år 1906 Almqvist & Wiksells boktryckeri aktiebolag. Enligt uppgift
erhåller Vetenskapsakademien royalty med 23 procent av tryckeriets totala
årliga försäljningssumma för almanackor och kalendrar.
I förevarande motion göres gällande, att den rådande ordningen föranlett
olägenheter av skilda slag. Bl. a. har utgivare av kalendrar, datumblad
o. d., enligt vad motionären uppger, nödgats låta Almqvist & Wiksell utföra
själva kalendariet, medan övriga delar, på grund av tryckeriets begränsade
kapacitet, måst färdigställas på annat håll. Denna uppdelning har, menar
motionären, vållat onödiga kostnader. Motionen utmynnar i ett yrkande om
förutsättningslös utredning rörande almanacksprivilegiet.
Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor uppger i remissyttrande
att anmärkningar vid olika tillfällen framställts mot vissa konkurrensbegränsande
förhållanden som följer av Almqvist & Wiksells ensamrätt. Sådana
klagomål har föranlett ämbetet att den 13 december 1963 hos prisoch
kartellnämnden begära en utredning i saken. Denna utredning kommer
emellertid, enligt vad ämbetet upplyser, endast att avse Almqvist & Wiksells
utövande av monopolet. Då det enligt ämbetets mening kan ifrågasättas, om
den hittills tillämpade ordningen för almanacksutgivningen numera är den
mest ändamålsenliga, synes det ämbetet värdefullt, om den av motionären
önskade utredningen kominer till stånd.
Såväl Vetenskapsakademien som Svenska boktryckareföreningen bestrider,
att Almqvist & Wiksell någon gång vägrat trycka övriga delar av en
kalender, utöver kalendariet. I fall då det gällt tryck av särskild typ utanför
Almqvist & Wiksells kapacitet, såsom exempelvis djuptryck, eller då det
varit fråga t. ex. om att trycka stora upplagor i ett sammanhang på flera
språk har, uppger Vetenskapsakademien, särskilda licenser lämnats för
annat tryckeri. Båda remissinstanserna anser också att den undersökning
som verkställes av pris- och kartellnämnden är till fyllest. Beträffande användningen
av de medel som på grund av privilegiet inflyter som royalty
upplyser Vetenskapsakademien, att 10 procent användes för arbete med
almanacka och statskalender samt för akademiens vetenskapliga sammankomster,
medan återstoden går till bl. a. olika vetenskapliga institutioner.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1964
såsom Stockholms observatorium, solforskningsstationen på Capri, Kiruna
geofysiska observatorium m. fl., samt till akademiens bibliotek, landets
största på det naturvetenskapliga området.
Enligt utskottets mening är det icke givet att den konkurrensbegränsning,
som är en följd av den nuvarande ordningen, har enbart negativa verkningar.
Sålunda kan det vid tryckning av detta slag ur ekonomisk synpunkt
var en fördel att arbetet koncentreras till ett företag. Vidare synes garantierna
för att kalendarierna blir korrekta — ett av syftena med privilegiet —
vara större med ett sådant arrangemang. Därtill kommer att de medel som
på grund av privilegiet inflyter till Vetenskapsakademien utgör ett betydelsefullt
stöd för den vetenskapliga forskningen. Då emellertid privilegiet
under mycket lång tid utövats under samma former finner utskottet, att
en allsidig undersökning av möjligheterna till en bättre anpassning till det
nutida näringslivets struktur skulle kunna vara av värde inför prövningen
av frågan om förnyande av privilegiet. Den utredning som pågår inom prisoch
kartellnämnden bör kunna ge upplysningar av värde i detta sammanhang.
Då denna utredning emellertid har ett begränsat syfte, torde det vara
lämpligast att genom Kungl. Maj :ts försorg göres en översyn av reglerna
för privilegiet och formerna för dess utövande. Utskottets uttalanden synes
böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motion, 1:643,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört, samt
2) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson och Axel
Kristiansson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg. fru Eriksson i Ängelholm,
fru Svensson och herr Gustavsson i Alvesta*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640870
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:163 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående märkningen av läkemedel. a1 i texten