Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, d e l s o c k i ämnet väckta motioner.
1964-04-23 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:47, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, d e l s o c k i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, d e l s o c k i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 13 mars 1964 dagtecknad proposition, nr 70, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om bidragsförskott,
2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och
3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.
Propositionen har, såvitt angår de därvid fogade lagförslagen, hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till statsutskottet.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 723 i första kammaren av herr Carlsson,
Eric, m. fl. och nr 883 i andra kammaren av fru Holmquist m. fl.,
2) de likalydande motionerna nr 726 i första kammaren av herr Adolfsson
och nr 889 i andra kammaren av fru Rgding in. fl.,
3) de likalydande motionerna nr 727 i första kammaren av herr Sveningsson
samt nr 888 i andra kammaren av herr Nordstrandh och fru Kristensson,
4) motionen nr 884 i andra kammaren av fru Svensson m. fl., samt
5) motionen nr 885 i andra kammaren av fru Svensson in. fl.
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 47
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
Förslag
till
Lag
om bidragsförskott
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bosatt i
riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräldrarnas vårdnad,
utgår enligt vad nedan stadgas av allmänna medel bidragsförskott till
barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.
Utan hinder av att barnet saknar svenskt medborgarskap, må bidragsförskott
utgå, därest vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket.
Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, benämnes i denna lag
underhållsskyldig.
I fråga om adoptivbarn avses i denna lag med barnets föräldrar adoptanten.
Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres
barn, anses barnet såsom deras gemensamma.
2 8.
Bidragsförskott utgår icke därest
a) barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige;
b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande
vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena;
c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller
sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;
d) den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal,
som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst
belopp en gång för alla; eller
e) vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka
till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.
3§.
Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill inträtt,
dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196t
Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyllt
sexton år eller rätten till förskott eljest upphört.
4 g.
Bidragsförskott utgör för år räknat tjugofem procent av det i 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.
Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller
är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring,
utgör dock bidragsförskottet i förra fallet, i förhållande till varje
underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare fallet tio procent av
basbeloppet.
Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas
i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp
enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets
belopp.
Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest
vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.
5§.
Fråga om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun
där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort
ej finnes, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt.
6§.
Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av
högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren,
särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.
Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av barnets
rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven
förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.
År sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall
riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med förhållandena
förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet, skall domstols
beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av
bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt
dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.
7§.
Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom av
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr /96‘4
sändas meddelande om ansökningen med föreläggande att, därest han har
något att anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen
eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse
om stadgandena i 2 § b) och c) samt 4 § tredje stycket.
När barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet, skall beslutet skriftligen
delgivas dels sökanden och, om denne är annan än vårdnadshavaren,
jämväl vårdnadshavaren, dels den underhållsskyldige. Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas sökanden och vårdnadshavaren om stadgandena
i 12 och 13 §§ samt, i annat fall än som avses i 4 § tredje stycket,
den underhållsskyldige om stadgandet i 16 § första stycket.
8§.
Bidragsförskott utgives förskottsvis för månad.
Vid beräkningen av bidragsförskott för månad skall det årliga belopp,
från vilket beräkningen utgår, avrundas till närmast lägre hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årsbeloppet lägre än sextio kronor, bortfaller
bidragsförskottet för den månad beräkningen avser.
I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag skall
från förskott för viss månad avdragas på samma tid belöpande bidragsbelopp,
som den underhållsskyldige må hava erlagt innan han erhållit underrättelse
enligt 7 § andra stycket.
Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller
eljest kost och bostad, må bidragsförskott ej utgå för den månaden; dock
må förskott utgå för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.
Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under
vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.
9§.
Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. I fråga om fosterbarn eller
barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavare^, skall dock
bidragsförskottet utbetalas till den, hos vilken barnet fostras, såframt ej barnavårdsnämnden
annorlunda förordnar.
Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas,
icke vara skickad att handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna,
att förskottet i stället skall utbetalas till barnavårdsman för barnet
eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill,
själv omhändertaga bidragsförskottet för att användas för barnets bästa.
Åtnjuter barn, till vilket bidragsförskott utgår, i annat fall än som avses i
8 § fjärde stycket, under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän
bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala organ som
svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så förordnar, uppbära så
stor del av bidragsförskott för månaden som svarar mot vårdkostnaden.
Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut
5
Andra lagutskottets utlåtande nr \7 år 196i
om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper
i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet
motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar
sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.
10 §.
Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av
den barnavårdsnämnd, som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott
för barnet.
Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om
att sådan förändring inträffat, att fråga om bidragsförskott för barnet skall
prövas av annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämnden
att underrätta den senare och i samband därmed översända till ärendet
hörande handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott
upphör icke förrän från och med andra månaden efter den, under vilken
handlingarna översänts.
11 §•
Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta
om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av förskott
icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt bidragsförskott
skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt sexton år eller
avlidit. Nämnden skall jämväl besluta om nedsättning av bidragsförskott,
när bestämmelserna i denna lag föranleda därtill.
Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må
nämnden utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall åtnjuta
bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå
såsom oskäligt att indraga förskottet.
Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen
delgivas vårdnadshavare^ särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman
för barnet samt den underhållsskyldige.
12 §.
Vårdnadshavare!!, särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman för
barnet äro skyldiga att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som utgiver
bidragsförskottet, anmäla
a) om barnet avlidit;
b) om barnet eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, vårdnadshavare!!
upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket;
c) om barnet adopterats;
d) om barnet flyttat samman med den underhållsskyldige;
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196i
e) om barnet erhållit barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring;
f)
om vårdnadshavarens mantalsskrivningsort ändrats eller barnet blivit
bosatt i annan kommun;
g) om barnet intagits på anstalt;
h) om underhållsbidrag fastställts för barnet eller fastställt underhållsbidrag
ändrats; samt
i) om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhållsbidrag
till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan än barnavårdsnämnden.
13 §.
Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra
honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att
bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon
eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och
har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket
utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.
Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid
senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas
skäligt belopp.
14 §.
Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej
tagas i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet
är tillgängligt för lyftning.
15 §.
I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder
den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, på vederbörande kommuns
vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.
16 §.
Sedan den underhållsskyldige erhållit underrättelse enligt 7 § andra stycket,
skall han, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd,
som utgiver förskottet, erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper å
förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Gentemot
barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som
erlagts annorledes än nu sagts.
överstiger belopp, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,
det bidragsförskott eller, om fastställt underhållsbidrag är lägre än förskot
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196i
tet, det underhållsbidrag, som belöper på månaden, skall det överskjutande
beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har
företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.
17 §.
Det ankommer på barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige
efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § första stycket åvilande betalningsskyldigheten,
utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens
indrivande.
Barnavårdsnämnden bör bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle
att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av
oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets belopp.
18 §.
Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige,
om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkrav gentemot
den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas.
19 §•
Barnavårdsnämnden äger erhålla polismyndighetens biträde för efterforskande
av underhållsskyldig, hos vilken nämnden har fordran på grund
av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande
den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet.
Vad i 95 och 96 §§ barnavårdslagen är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ärenden om bidragsförskott.
20 §.
Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas
av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en
fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbetalas
av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan,
avseende bidragsförskott för visst kalenderår, skall göras före utgången av
juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas till
prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske, skall
frågan härom underställas Konungen.
Har barnavårdsnämnd utgivit bidragsförskott i strid mot bestämmelserna
i denna lag eller icke fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden
för indrivning av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att gottgörclse
från statsverket ej skall utgå eller att redan uppburet belopp skall
återbetalas.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
21 §.
Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket
för visst bidragsförskott, av underhållsskyldig uppburit ersättning
för förskottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse
för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket
redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden
uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.
22 §.
Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres
genom besvär hos länsstyrelsen.
Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen.
23 §.
Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas
verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och handhaves
ändamålsenligt.
Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt
denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas
och utvecklas ändamålsenligt.
24 §.
Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående
utsträckt tillämpning av denna lag ävensom förordna, att barn, som icke
någonstädes äger medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är
politisk flykting, skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.
25 §.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då bidragsförskottslagen den 11
juni 1943 (nr 382) och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa
underhållsbidrag upphöra att gälla.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.
Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla beträffande bidragsförskott och
utfyllnadsbidrag för tid före den 1 juli 1964.
De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet
av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av socialstyrelsen.
Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b
9
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962
(nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962
om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 kap.
6§.
Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
samt för barn utom äktenskap,
som fyllt tre är och beträffande vilket
faderskapet ej fastställts, utgör
dock barnpensionen trettiofem procent
av basbeloppet.
Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
utgör dock barnpensionen trettiofem
procent av basbeloppet.
9 kap.
1
Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår
barntillägg för barn, som är berättigat
till pension enligt denna lag.
1* •—Bihang till riksdagens protokoll
Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna.
196b. 9 sand. 2 avd. Nr bl
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196b
(Nuvarande lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspension.
Åtnjuter den-------—-
(Föreslagen lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent eller, om barnet
är berättigat till barnpension enligt
8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspepsion.
— halva basbeloppet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag
Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 §.
Har någon-------sådan återbetalningsskyldighet.
Har återbetalningsskyldighet ålagts
någon enligt första stycket, må vid
senare utbetalning till honom i avräkning
å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
Andra lagutskottets utlåtande nr M år 196b
11
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om bidragsförskott, som fr. o. m. den
1 juli 1964 skall ersätta den nu gällande bidragsförskottslagen och lagen
om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär ett väsentligt förbättrat
skydd till frånskilda makars och ogifta mödrars barn. Dessa barn
garanteras Oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning
till det fastställda bidragets storlek ett generellt underhåll, som i princip
motsvarar 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
eller med nuvarande basbelopp 1 200 kr. om året.
Stödet skall utgå som bidragsförskott, om den underhållsskyldige inte
betalar det garanterade beloppet. Betalar den underhållsskyldige fastställt
underhållsbidrag, som uppgår till lägre belopp än bidragsförskottet, tillförsäkras
barnet skillnaden mellan förskottets belopp och underhållsbidraget.
För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den nuvarande begränsningen,
att bidragsförskott i sådant fall utgår först sedan barnet fyllt
tre år.
Administrationen av bidragsförskotten skall liksom hittills handhavas av
barnavårdsnämnderna, men administrationen underlättas på olika sätt.
Bl. a. slopas det s. k. omsökningförfarandet.
Liksom f. n. skall det åligga den underhållsskyldige att till den barnavårdsnämnd
som utger förskottet betala så stor del av fastställt underhållsbidrag
som svarar mot det utgivna förskottet.
De nya bidragsförskottsreglerna beräknas bli tillämpliga på omkring
117 000 barn, en ökning med omkring 37 000 barn.
I likhet med vad nu gäller skall kostnaderna för bidragsförskotten, efter
avdrag av vad som inbetalas av de underhållsskyldiga, bestridas till tre
fjärdedelar av staten och en fjärdedel av kommunerna.
Det allmännas kostnader för bidragsförskotten uppskattas för budgetåret
1964/65 till omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring
45 milj. kr. Statens andel i kostnaderna uppskattas till omkring 64 milj. kr.
och kommunernas andel till omkring 21 milj. kr.
På grund av att statens andel i kostnaderna betalas till kommunerna i
efterskott, beräknas de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller
endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret
1964/65.
I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Ersättning
till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
beviljar ett förslagsanslag å 31 milj. kr.
Av propositionen redovisas här endast vad föredragande statsrådet anfört
i sin allmänna motivering. Beträffande övriga delar av propositionen,
såsom redogörelserna för gällande rätt, för socialpolitiska kommitténs förslag
och remissyttrandena däröver, föredragandens specialmotivering ävensom
den vid propositionen fogade bilagan, hänvisas till propositionen.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
Motionsyrkandena
I motionerna I: 723 och II: 883 hax hemställts »att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 70 måtte besluta,
dels att 20 § första stycket förslaget till ny bidragsförskottslag skall erhålla
följande lydelse:
''Utgift för bidragsförskott bestrides till 55 procent av statsverket och till
45 procent av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.’
dels att 20 § sista stycket skall erhålla följande lydelse:
''Har barnavårdsnämnd utgivit bidragsförskott i strid mot bestämmelserna
i denna lag, äger länsstyrelsen besluta, att gottgörelse från statsverket
ej skall utgå eller att redan uppburet belopp skall återbetalas.’
dels ock att 21 § förslaget till ny bidragsförskottslag i sin helhet skall
utgå».
I motionerna I: 726 och II: 889 har hemställts »att riksdagen beslutar bifalla
prop. nr 70 med ändring av paragraferna 3, 20 och 21 samt att utskottet
utarbetar en förändrad lydelse av nämnda paragrafer i enlighet med de
ändringar som föreslagits av oss i fråga om åldersgräns och finansieringsbestämmelser».
I motionerna I: 727 och II: 888 har hemställts,
»a) att riksdagen måtte besluta att bidragsförskottet för barn födda u. ä.,
där faderskapet ej är fastställt, omsökes varje år till dess barnet fyllt tre
år eller faderskapsfrågan slutgiltigt prövats,
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar»
.
I motionen II: 884 har hemställts »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära att 1962 års utredning om rättegångshjälp måtte erhålla
sådana tilläggsdirektiv att den av oss väckta frågan blir föremål för
behandling inom utredningen».
I motionen II: 885 har hemställts »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av fördelningen mellan stat och kommun
av kostnaderna för bidragsförskotten».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 883, II: 889, II: 888, II: 884 och II: 885.
Föredraganden
Föredraganden, statsrådet Lindström, har anfört:
»Samhällets stöd till de ofullständiga familjerna — barnfamiljer i vilka
endast den ene av föräldrarna ingår — har utbyggts genom en råd sociala
reformer, som tagit sikte på såväl ekonomiska som andra stödåtgärder.
Innan jag går in på de aktuella förslagen vill jag i korthet erinra om vad
Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 196i 13
som under senare åren gjorts och vad som f. n. planeras för att direkt eller
indirekt tillgodose de ofullständiga familjernas behov av stöd. I första hand
bör nämnas omdaningen av socialförsäkringarna, vilken medfört väsentligt
förbättrade änke- och barnpensioner och ett förstärkt skydd till blivande
och nyblivna mödrar. Vidare har vid olika tillfällen en generell uppräkning
gjorts av underhållsbidragen med hänsyn till penningvärdeförändringen.
I syfte att underlätta de ofullständiga familjernas situation har i skattelagstiftningen
medgivits vissa lättnader för ensamstående skattskyldiga med
barn. Förbättringar har genomförts beträffande familjebostadsbidragen
med verkan fr. o. m. detta år. För ensamstående försörjares möjligheter till
förvärvsarbete har de senare årens utveckling på arbetsmarknaden och de
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit av betydelse. Slutligen kan
nämnas att statsmakterna på förslag av familjeberedningen beslutat om
väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna.
Utöver det stöd till de ofullständiga familjerna som sålunda genomförts
planeras ytterligare åtgärder. Flera utredningsorgan är sysselsatta med att
behandla frågor som mer eller mindre har betydelse för dessa familjer.
Familjerättskommittén behandlar frågan om utomäktenskapliga barns
arvsrätt. Pensionsförsäkringskommittén prövar bl. a. frågan om frånskild
kvinnas rätt till pension efter den förutvarande makens död. På bostadsområdet
pågår utredningar bl. a. om barnfamiljernas bostadsbehov. Familjeberedningen,
som nyligen avlämnat förslag rörande den sociala hemhjälpen,
utreder frågor rörande barntillsynen och andra serviceåtgärder för
barnfamiljer. Nämnas kan vidare familjestödets samband med beskattningen
och de utredningar därom, som pågår inom allmänna skatteberedningen.
Av stor betydelse ur familjepolitisk synpunkt är också en förbättrad
studiehjälp. Förslag härom är ämnat att föreläggas vårriksdagen. Bland
andra frågor av familjepolitisk betydelse som kommer att behandlas vid
årets riksdag kan framhållas förslag om höjning av de allmänna barnbidragen,
förslag om höjning och indexreglering av barnpensioner och barntilllägg
från folkpensioneringen — dessa förmåner anknytes till basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring —- och förslag om ett särskilt vårdbidrag
för vård i enskilda hem av svårt handikappade barn. Dessa reformer avses
skola träda i kraft den 1 juli 1964.
Av den lämnade översikten torde framgå att de socialpolitiska stödåtgärderna
till förmån för ofullständiga familjer spänner över många områden
såsom kontantförmåner till försörjare och barn, bostaden, barntillsyn och
service, åtgärder för att stimulera och underlätta försörjarens deltagande
i förvärvsarbete, beskattning in. m.
Det är mot denna bakgrund man bör se socialpolitiska kommitténs betänkande
''trygghet för barns underhåll. Kommittén har sett som sin uppgift
att inom ramen för en mera allmän bedömning av de ofullständiga
14
Andra lagutskottets utlåtande nr b7 år 196b
familjernas läge ta upp vissa avgränsade frågor, som inte behandlas i
andra sammanhang, huvudsakligen rörande underhåll till barn. Kommittén
föreslår ett väsentligt utökat ekonomiskt stöd för de barn som växer upp i
ofullständiga familjer. Frånskilda makars och ogifta mödrars barn garanteras
generellt ett underhåll motsvarande i dagens penningvärde 1 200 kr.
om året. Bidraget skall utgå som bidragsförskott i den mån den underhållsskyldige
— vanligen fadern — inte betalar det garanterade beloppet till den
som vårdar barnet. För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den
nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först sedan barnet
fyllt tre år.
Förslaget beräknas omfatta omkring 117 000 barn. Som jämförelse kan
nämnas att omkring 80 000 av dessa barn nu har bidragsförskott. Ett genomförande
av förslaget beräknas öka det allmännas kostnader med omkring
45 milj. kr.
Nettokostnaderna för bidragsförskotten skall enligt förslaget liksom hittills
bestridas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av kommunerna.
Kommittén föreslår att den nya lagstiftningen genomföres den 1 juli 1964.
Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka
har en försörj are som försummar eller inte förmår att fullgöra sina förpliktelser,
är gammal men det dröjde till 1937 innan åtgärder vidtogs av
statsmakterna. Det skedde i lagen samma år om förskottering av underhållsbidrag
till barn. Lagen ersattes 1943 av en ny lag, som ännu gäller
men som ändrats flera gånger. Lagstiftningens ursprungliga innebörd var att
det allmänna ställde sig som garant intill en viss nivå för det underhållsbidrag,
som barnet tillförsäkrats genom dom eller avtal. Samtidigt inträdde
samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.
Bidragsförskottets maximibelopp har höjts i olika etapper och är
nu 996 kr. om året. Lagstiftningens ursprungliga karaktär dominerar alltjämt
även om vissa modifieringar skett. Sålunda infördes 1957 genom en
särskild lag de s. k. utfyllnadsbidragen. Bestämmelserna härom innebär att
vissa kategorier barn, beträffande vilka underhållsbidrag å belopp understigande
720 kr. om året fastställts före den 1 april 1957, äger att av allmänna
medel erhålla vad som brister i nämnda belopp. Utfyllnadsbidragen tillkom
i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa äldre, till mycket låga
belopp fastställda underhållsbidrag. Vidare har genom lagändring 1960
utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka dom eller avtal om underhållsbidrag
alltså inte föreligger, fått möjlighet att efter fyllda tre år erhålla
bidragsförskott med 996 kr. per år.
Vid sin bedömning av behovet av en reform av bidragsförskottslagstiftningen
har socialpolitiska kommittén funnit att
den nuvarande utformningen av systemet med bidragsförskott, kompletterade
med utfyllnadsbidrag, inte är tillfredsställande. Kommittén pekar på
Andra lagutskottets utlåtande nr kl år 196k
15
en råd svagheter och brister och anser att man inte kan försvara den nuvarande
åtskillnaden i det allmännas stöd till å ena sidan barn, vilkas fader
eller moder avlidit, och å andra sidan barn, som har båda föräldrarna i livet
ehuru den ene inte vill eller inte förmår bidraga till försörjningen. Jag är
ense med kommittén om att det med nutida betraktelsesätt framstår som
i hög grad otillfredsställande att det allmännas skydd skall variera såsom nu
är fallet och stundom helt utebli, och jag anser det angeläget att en ändring
kommer till stånd.
Reformkraven hänför sig inte blott till de materiella reglernas innehåll
utan omfattar också bidragsförskottsverksamhetens administration, vilken
nu enligt vad allmänt omvittnas är tungrodd och arbetskrävande. I görlig
mån bör också beaktas önskemålen om en harmonisering av bidragsförskottslagstiftningen
i de nordiska länderna.
När det gäller utformningen av det allmännas ekonomiska
stöd diskuterar kommittén två alternativ. Det ena innebär i
korthet att man i civilrättslig ordning föreskriver att underhållsbidrag alltid
skall utgå med visst minsta belopp. Det skulle sedan tillkomma det allmänna
att genom bidragsförskott trygga barnets tillgång till bidraget. Kommittén
har på anförda skäl funnit att tanken på ett garanterat minimiunderhåll
inte bör förverkligas i denna form.
Det andra alternativet, vilket kommittén förordar, innebär att frågan
löses inom ramen för en i grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning.
Det allmännas stöd utformas därvid som ett enhetligt bidrag, vilket i princip
utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta
system frigöres rätten till bidragsförskott från anknytningen till det i det
individuella fallet fastställda underhållsbidraget och göres i princip oberoende
såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets
storlek. Bidragsförskottet blir därigenom såsom kommittén framhåller
ett grundskydd för barnets försörjning av liknande karaktär som
barnpensionen från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, ersättes
bidragsförskottet av barnpension, och för båda förmånerna gäller i
tillämpliga delar likartade regler. Resultatet blir ett generellt och samordnat
skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som är
anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.
För barnets vårdnadshavare liksom för barnet självt måste det te sig rimligt
att den kompensation som det allmänna ger för den uteblivna prestationen
från den ene av föräldrarna är densamma, vare sig fadern eller modern
avlidit eller inte kan eller inte vill fullgöra sin försörjningsskyldighet. Med
denna utgångspunkt är det naturligt att utformningen av bidragsförskottet
i den nya lagen bör i stort anknyta till barnpensionen. I likhet med remissorganen
ansluter jag mig till kommitténs principiella utformning av det
allmännas ekonomiska stöd.
Såsom kommittén framhåller kan det förordade systemet vara förenat
med risk för missbruk i det att vårdnadshavare!! —- kanske i samförstånd
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196b
med den underhållsskyldige -— underlåter att vidta eller medverka till åtgärder
för att få underhållsbidrag fastställt eller att få bidraget höjt, när det
allmänna ändock garanterar att underhåll av viss storlek utgår. Betänkligheter
av denna art har rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Erinringarna
kan inte helt avvisas men de får ej heller tillmätas alltför stor betydelse.
Jag återkommer till dessa problem i det följande i samband med att
jag tar ställning till den närmare preciseringen av den bidragsförskottsberättigade
personkretsen.
Vid en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna försvinner i viss mån
förmånens karaktär av förskott på ett individuellt avpassat underhållsbidrag,
och det allmännas stöd får mera formen av ett normerat underhåll.
Den som är bidragsskyldig befrias emellertid inte därigenom från sina förpliktelser.
Liksom hittills skall nämligen gälla, att en barnavårdsnämnd,
som utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i
barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige. I förhållandet
mellan samhället och den bidragsskyldige får förmånen därför alltjämt
karaktär av ett förskott. Jag biträder alltså förslaget, att benämningen bidragsförskott
bör bibehållas och att den nya lagen kallas lag om bidragsförskott.
Klart är dock att förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig
kommer att saknas i många fall, eftersom förskott för ett betydande antal
barn kommer att utgå utan att det föreligger dom eller avtal om utgivande
av motsvarande underhållsbidrag. Situationen blir i denna del i princip
densamma som nu föreligger beträffande utfyllnadsbidragen och förskotten
till utomäktenskapliga barn utan känd fader, där kostnaden helt stannar
på det allmänna. Detta kommer i fortsättningen att inträffa i ett avsevärt
större antal fall samtidigt som kostnaderna per barn blir större. Det allmännas
ekonomiska engagemang i bidragsförskottsverksamheten blir sålunda
mera omfattande men det bör påpekas att samhällets ökade insatser i
särskild grad kommer de i ekonomiskt avseende sämst ställda barnen till
godo.
En grundläggande fråga gäller bestämmandet av personkretsen,
dvs. vilka barn som bör vara berättigade till bidragsförskott. De av socialpolitiska
kommittén föreslagna reglerna i den nya bidragsförskottslagen
skiljer sig i flera avseenden från motsvarande regler i den gällande lagen.
Den främsta anledningen till detta är, som torde ha framgått av det föregående,
att i det nya systemet rätten till bidragsförskott frigöres från anknytningen
till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidraget. Det
är därför inte möjligt att såsom nu regelmässigt är fallet låta rätten till
bidragsförskott bero av sådana faktiska förhållanden som att barnets fader
eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till
barnet. Med den nämnda utgångspunkten att bidragsförskott skall kunna
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts
till lägre belopp än bidragsförskottets normalbelopp — i den senare delen
kommer det nya förskottet att överta det nuvarande utfyllnadsbidragets
funktion — kan man vidare inte såsom villkor för rätt till förskott upprätthålla
det nuvarande kravet, att den underhållsskyldige underlåter att betala
förfallet belopp. Det sagda innebär att den bidragsberättigade kretsen
kommer att avsevärt vidgas. Kommittén har utformat sitt förslag så, att bidragsförskott
skall utgå dels till barn i fall då underhållsskyldighet, som
åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,
dels till barn utom äktenskap, då faderskapet ej fastställts. Avgörande
för rätt till förskott är enligt kommitténs tankegång att barnets
fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag enligt de
familj erättsliga reglerna och inte att ett bidrag blivit fastställt i det enskilda
fallet. Rätten knytes sålunda som nämnts inte till visst bidragsdokument
såsom rättens beslut eller avtal. En annan sak är, att det allmännas krav på
ersättning från underhållsskyldig för utgivna bidragsförskott måste grundas
på en exekutionstitel, som kan användas för införsel eller utmätning.
Från angivna huvudprincip göres enligt kommittéförslaget — utöver
vissa specialfall till vilka jag strax återkommer — det undantaget att bidragsförskott
inte utgår, om det finns grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i rätt tid betalar underhållsbidrag som inte understiger vad
som eljest skulle utgå i bidragsförskott. I sådant fall föreligger uppenbarligen
inte något behov av stöd från det allmännas sida.
Att samhället på nyss angivet sätt garanterar barnen ett underhåll av viss
storlek skulle kunna leda till en minskning i vårdnadshavarens benägenhet
att utverka underhållsbidrag eller största möjliga bidrag av den andre av
föräldrarna. Verkan härav skulle kunna bli att det allmänna åsamkades kostnader
utan en häremot svarande återbetalningsskyldighet för den underhållsskyldige.
Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör undvikas.
Kommittén anför i denna fråga att man torde få förutsätta att domstolarnas
avgöranden av frågor om underhållsbidrag sker på grundval av föräldrabalkens
bestämmelser utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets
sida. Några risker av nyss angivet slag torde därför enligt kommitténs mening
inte föreligga i de fall där betalningsförmågan prövas av domstol. Ej
heller anser kommittén, att man behöver hysa farhågor för de fall, då underhållsskyldighet
till barn utom äktenskap fastställs i avtal, eftersom här
krävs godkännande av barnavårdsman eller av barnavårdsnämnden och det
finns möjligheter att centralt ge råd och anvisningar för nämndernas och
barnavårdsmännens handlande i dessa angelägenheter.
Kommittén anser dock att i lag bör skapas garantier för att underhållsbidrag
blir fastställt respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den undcrhållsskyldiges
förhållanden ger möjlighet härtill. Från regeln om barnets
rätt till bidragsförskott göres därför det undantaget att bidragsförskott
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
ej skall utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Dessutom föreslås,
att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än underhållsbidraget,
om den som bär vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka
till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt. Kommittén har
också föreslagit sådan ändring i föräldrabalken att barnavårdsnämnd, som
utger bidragsförskott, beredes möjlighet att föra talan vid domstol om utgivande
av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag. Kommittén
utgår från att detta stadgande blir av särskild betydelse i de fall barnavårdsman
inte är förordnad.
Vad socialpolitiska kommittén föreslagit har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissorgan. På några håll har dock kritiska synpunkter
framförts. Sålunda har mot lagförslagets huvudstadgande rörande rätt till bidragsförskott
erinrats att det inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka
förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förskott skall kunna utgå.
Det påpekas också att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna
kan leda till egendomliga konsekvenser i vissa situationer, varjämte de kan
ge upphov till avtal som sätter den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet
ur spel.
För egen del är jag överens med kommittén i dess grundläggande uppfattning
rörande kretsen av de bidragsförskottsberättigade och ansluter mig
därför till den tankegång som ligger bakom förslaget. I den av kommittén
utarbetade lagtexten har bestämmelsen om de förskottsberättigade utformats
så — jag bortser här från utomäktenskapliga barn utan känd fader — att
bidragsförskott utgår, om underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader
eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet.
I syfte att vinna större klarhet rörande regelns innebörd förordar jag att
den utformas så att bidragsförskott utgår i fall då vårdnaden om barnet tillkommer
endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas
vårdnad. En så formulerad regel täcker även det fall att fadern till barn
utom äktenskap är okänd.
I likhet med kommittén är jag medveten om att en generell regel om bidragsförskott
till skilsmässobarn och barn utom äktenskap måste kombineras
med bestämmelser för att hindra att bidragsförskott utgår i vissa situationer
eller för att möjliggöra för samhället att göra sin återkravsrätt gällande.
Den underhållsskyldighet gentemot barn, vilken enligt lag åvilar fader
eller moder som ej har vårdnaden om barnet, skulle eljest kunna övervältras
på det allmänna även om den underhållsskyldige har förmåga att fullgöra
sin underhållsplikt. Kommittén har ansett att några risker för sådan övervältring
inte föreligger i fall, då underhållsskyldigheten prövas av domstol
eller, beträffande barn utom äktenskap, fastställes i avtal, som godkännes av
barnavårdsnämnd eller barnavårdsman.
Emellertid är att märka att domstolen i mål om underhåll till barn ej kan
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
19
gå utöver den ram som uppdragits genom yrkandena i målet. Vidare må
framhållas att underhållsskyldigheten mot barn särskilt i skilsmässofallen
kan regleras avtalsvägen på annat sätt än genom penningbidrag. I samband
med bodelning kan exempelvis den make som erhåller vårdnaden om barnen
tillskiftas egendom, som tillgodoser även barnens behov av ett tillfredsställande
underhåll, ehuru löpande penningbidrag inte utgår. Det förekommer
också att frågan om underhåll till barn och den make som har
vårdnaden om dem löses så, att maken erhåller ett relativt stort underhållsbidrag
medan bidrag till barnen bestämmes till ett lågt belopp eller inte alls
utgår, utan att barnets behov av en tillbörlig försörjning därigenom äventyras.
Makar kan dessutom som lagberedningen framhåller fördela vårdnad
och underhållsbörda så att vardera får vårdnaden om ett eller flera barn och
svarar för underhåll åt det eller de barn som står under hans vårdnad utan
bidragsskyldighet för den andre maken.
Mot bakgrunden av det sagda är det uppenbart att frågan om bidragsförskottens
förhållande till den familjerättsliga underhållsskyldigheten innefattar
en rad problem. Å ena sidan måste beaktas bidragsförskottslagstiftningens
sociala syfte och å andra sidan hänsyn tagas till samhällets intresse
att den enskildes underhållsskyldighet så långt möjligt fullgöres. Kommittén
har såsom nämnts föreslagit en föreskrift i bidragsförskottslagen av innebörd
att förskott ej må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter
att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.
Häremot har jag intet att erinra. Jag återkommer strax till frågan,
huruvida regeln bör kompletteras. Här vill jag endast anmärka, att det givetvis
inte bör komma i fråga att vägra bidragsförskott, om inte underlåtenheten
kan läggas vårdnadshavaren till last och inte heller om vederbörliga
åtgärder i angivet hänseende blir vidtagna utan vårdnadshavare^ medverkan.
Mot kommitténs förslag om en ändring i föräldrabalken i syfte att bereda
barnavårdsnämnd möjlighet att föra talan om underhållsbidrag i de fall
nämnden utger bidragsförskott har lagberedningen och överståthållarämbetet
invänt att förslaget inte skapar ökade möjligheter att åstadkomma ändring
i vad som med bindande verkan för barnet blivit bestämt om underhållsbidrag.
Lagberedningen framhåller även, att — utom vårdnadshavare
och förmyndare — barnavårdsman är behörig att föra talan i mål om underhåll
och att det synes varken behövligt eller lämpligt att införa ytterligare en
legal företrädare.
Även om skäl talar för kommittéförslaget, är jag tveksam om det bör
genomföras i detta sammanhang. Det är nämligen svårt att överblicka vilka
konsekvenser den föreslagna regeln i olika avseenden skulle föra med sig
och det är troligt att den skulle få en begränsad verkan, såvida man
inte samtidigt ingriper i föräldrabalkens materiella stadganden om föräldrars
underhållsskyldighet mot barn. Att i förevarande sammanhang
20 Andra lagutskottets utlåtande nr b7 år 196b
ompröva dessa regler torde inte vara möjligt. Problemet aktualiserar hela
frågan om samspelet mellan de familjerättsliga reglerna rörande underhåll
och det allmännas garanti för barnens försörjning i form av bidragsförskott.
Här uppställer sig åtskilliga spörsmål av bl. a. civilrättslig och processrättslig
natur. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang. Jag anser därför att
den av kommittén föreslagna ändringen i föräldrabalken inte nu bör genomföras.
Med detta ställningstagande återstår att se om inte tills vidare andra åtgärder
bör övervägas för att hindra att bidragsförskottsinstitutet utnyttjas
på ett sätt som inte är avsett och som kan verka stötande. Eftersätter en
underhållspliktig make icke i någon mån sin underhållsskyldighet, ehuru
han inte enligt dom eller avtal utger löpande penningbidrag till barnet utan
sörjer för dess underhåll på annat sätt, som för barnet kan vara lika förmånligt
eller förmånligare än det penningbidrag som kunnat avtalas eller
utdömas, synes anledning inte finnas att utge bidragsförskott. Jag förordar
att i bidragsförskottslagen intages en regel av innebörd att bidragsförskott
inte utgår, om den underhållsskyldige uppenbarligen sörjt eller sörjer för
att barnet erhåller ett underhåll, motsvarande vad som skolat utgå i bidragsförskott,
i annan form än genom utgivande av fastställt underhållsbidrag
till barnet. Med stöd av denna bestämmelse bör barnavårdsnämnderna
kunna vägra bidragsförskott bl. a. i fall då underhållsskyldighet avtalsvägen
reglerats på sätt jag i det föregående givit exempel på. Den nu föreslagna
inskränkningen i rätten till bidragsförskott kan komma att vålla
vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Sådana olägenheter torde
man dock inte kunna undgå, om man skall hindra missbruk av lagstiftningen.
För att bidragsförskott skall kunna utgå till barn utom äktenskap, beträffande
vilket faderskapet ej fastställts, krävs nu, att barnet fyllt tre år.
Detta villkor bör, såsom kommittén föreslagit, slopas och ifrågavarande barn
helt likställas med andra barn beträffande rätten till förskott.
I likhet med kommittén anser jag att bidragsförskott bör kunna vägras,
om barnets vårdnadshavare underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder
för att få faderskap och underhållsbidrag fastställt. Liksom tidigare vill
jag här framhålla att det bör krävas att underlåtenheten kan läggas vederbörande
till last. Jag vill vidare understryka kommitténs uttalande att barnavårdsnämndernas
verksamhet i första hand bör inriktas på att få fram sådan
utredning att faderskapet kan fastställas.
När det gäller barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej fastställts,
har kommittén föreslagit ytterligare en regel i syfte att förhindra att rätten
till bidragsförskott missbrukas. Sålunda skall enligt kommitténs förslag
bidragsförskott inte utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll
av någon som kan vara barnets fader. Bestämmelsen synes kunna undvaras
med hänsyn till att situationen i sådana fall torde vara den att vårdnads
-
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
havaren underlåter att medverka till att faderskapet fastställes och den
regel jag nyss redogjort för alltså är tillämplig.
Vad härefter angår de allmänna förutsättningar i övrigt,
som bör gälla för rätt till bidragsförskott, ansluter jag mig till kommitténs
av remissorganen tillstyrkta förslag att det nuvarande kravet att barnet skall
vara svensk medborgare bibehålies med en viss jämkning.
Barn födda inom äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man erhåller
enligt vår medborgarskapslagstiftning svenskt medborgarskap, endast
om fadern är statslös eller om barnet inte förvärvar faderns medborgarskap
vid födseln. En ytterligare förutsättning är att barnet är fött i Sverige.
Om modern efter skilsmässa fått vårdnaden om ett barn som enligt dessa
regler saknar svenskt medborgarskap och önskar att barnet skall bli svensk
medborgare, har hon att göra särskild ansökan därom. Det kan ibland ta
relativt lång tid innan en sådan ansökan kan slutligen behandlas. Jag vill
främst med tanke på dessa fall föreslå att bidragsförskott skall kunna utgå
även om barnet inte är svensk medborgare, under förutsättning att vårdnadshavaren
har svenskt medborgarskap och är bosatt i riket.
Enligt den gällande bidragsförskottslagen äger Kungl. Maj :t träffa överenskommelse
med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen å dess
undersåtar ävensom förordna att barn, som inte någonstädes äger medborgarskap
eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall äga
samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn. Jag förordar att ett motsvarande
bemyndigande upptages i den nya lagen.
I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen den 15 september
1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet
innebär att barn, som är medborgare i annat nordiskt land, är berättigade
till bidragsförskott enligt samma villkor som gäller för svenska medborgare.
En förutsättning för rätt till bidragsförskott bör vidare vara, att barnet är
bosatt i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande vistas i Sverige. Den
föreslagna bestämmelsen anknyter bättre än den nuvarande till folkbokföringens
regler och överensstämmer också med vad som gäller enligt lagen
om allmänna barnbidrag. Beträffande tolkningen av bosättningsbegreppet
uttalade föredragande departementschefen vid tillkomsten av sistnämnda
lag, att man borde följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen.
I princip torde härigenom, fortsatte han, barnbidrag
komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn. Han uttalade vidare, att
personer som på grund av utlandsvistelse i rikets tjänst var kyrkobokförda
i Storkyrkoförsamlingen borde anses såsom bosatta i Sverige.
Svårigheter vid tolkningen av bosättningsbegreppet uppkommer, då barnet
under viss kortare eller längre tid vistas utomlands. Socialpolitiska kommittén
har bär föreslagit att bosättningsbegreppet tolkas så att — om ej särskilda
skäl föranleder till annat — bosättningen skall anses ha upphört om
22 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196b
utlandsvistelsen sträcker sig över längre tid än fyra månader. De fall som
föreligger i rättspraxis rörande tillämpningen av folkbokföringsförordningens
bosättningsbegrepp i detta avseende är få och inte av den art att de
ger något entydigt besked om den betydelse som tillmätts längden av en
utlandsvistelse. Att endast lita till tolkningen av folkbokföringsförordningen
torde inte vara tänkbart för barnavårdsnämnderna i deras praktiska arbete.
Någon form av schablonisering måste tillgripas. När det gäller de allmänna
barnbidragen tillämpas, liksom inom sjukförsäkringen, en huvudregel om
att en utlandsvistelse, som understiger ett år, inte medför att bosättningen
anses ha upphört. Jag vill för enhetlighetens skull förorda, att samma huvudregel
får gälla även i fråga om bidx-agsförskotten. Utrymme för undantag
från denna huvudregel bör givetvis finnas. Det synes lämpligt att socialstyrelsen
utfärdar närmare anvisningar till barnavårdsnämnderna i denna
fråga.
Det torde vara naturligt att bidragsförskott i förhållande till viss underhållsskyldig
ej utgår till barn, som bor tillsammans med denne. I sådana fall
torde man få förutsätta, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet
genom att försörja barnet i hemmet. Nu kräves för rätt till förskott dessutom
att barnets föräldrar ej sammanbor. Denna omständighet bör i enlighet med
kommitténs åsikt inte i och för sig utgöra hinder för att förskott utgår. År
barn till sammanboende föräldrar exempelvis fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen
eller vårdas det eljest — annat än tillfälligt —- annorstädes än
hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i
övrigt är uppfyllda. Jag ansluter mig till kommittéförslaget.
Barnpension enligt lagen om allmän försäkring och livränta från yrkesskadeförsäkringen
utgår ej för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst
belopp en gång för alla. Kommittén framhåller önskvärdheten av att likformiga
regler gäller i detta avseende och föreslår att det angivna undantagsstadgandet
införes även i den nya lagen om bidragsförskott. Samtidigt
förordar kommittén, att nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet
mot barn utom äktenskap genom engångsbelopp snarast upptages till
prövning.
Remissorganen har i allmänhet anslutit sig till kommittéförslaget, men i
några remissyttranden ifrågasättes om inte bidragsförskott efter en skälighetsprövning
skulle kunna utgå i fall då underhållsskyldigheten avlösts
genom engångsbelopp. Tidigare (prop. 1957: 139) har jag uttalat, att det
vore tacknämligt, om man kunde uppnå, att underhållsbidrag av typen engångsbidrag
nedbringades eller avskaffades. Utvecklingen torde gå i den
riktningen att underhållsskyldigheten i allt mindre utsträckning avlöses genom
engångsbelopp. Det bör undvikas att genom ett införande av rätt till
bidragsförskott eventuellt stimulera till ett ökat bruk av systemet med engångsbelopp.
Jag ansluter mig till kommittéförslaget.
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196b
23
Kommittén förordar att bidragsförskott skall utgå längst t. o. m. den månad
under vilken barnet fyller 16 år. Detta innebär en justering, jämfört med
nu gällande bestämmelser, enligt vilka förskott icke utgår för längre tid än
t. o. m. dagen före den då 16 års ålder uppnås. Härigenom nås överensstämmelse
med motsvarande regler för rätt till barnförmåner från folkpensioneringen.
Kommittén har diskuterat frågan om höjning av åldersgränsen för
rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år men funnit att denna fråga ej bör
bedömas isolerad utan ses i samband med åldersgränserna för övriga sociala
förmåner, såsom allmänt barnbidrag samt barnpension och barntillägg från
folkpensioneringen. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den promemoria
rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken som publicerats
i studiehjälpsutredningens betänkande om studiehjälp. Under remissbehandlingen
har röster höjts för en åldersgräns vid 18 år.
Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar bidragsförskottet
med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående
har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om bidragsförskott
att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och bidragsförskott
från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade av
skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att bidragsförskott
bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete. Fortsätter
barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp i tillämpning.
Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat för bidragsförskotten
vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.
Såsom kommittén förordat bör bidragsförskott kunna utgå retroaktivt för
lika lång tid som pension, dvs. högst tre månader före ansökningsmånaden.
Jag finner det naturligt och riktigt att bidragsförskottets stor1
e k avpassas efter barnpensionens. Bidragsförskottets belopp bör alltså anknyta
till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och i princip utgöra
25 procent av basbeloppet. Föreligger rätt till bidragsförskott i förhållande
till både fadern och modern, bör förskottet utgöra 17,5 procent av basbeloppet
för vardera eller tillhopa 35 procent. Åtnjuter barnet barnpension från
folkpensioneringen — 25 procent av basbeloppet -— bör bidragsförskottet
utgöra 10 procent.
Med nuvarande basbelopp 4 800 kr. kommer bidragsförskott alltså att utgå
med 1 200 kr. för barn och år. Om förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna
blir beloppet tillhopa 1 680 kr., och om barnet åtnjuter barnpension
blir bidragsförskottet 480 kr. Den nu förordade förmånsnivån överstiger
avsevärt vad som utgår enligt gällande lag — beloppet torde f. n. uppgå
till i genomsnitt knappt 850 kr. och är i åtskilliga fall avsevärt lägre —
och dessutom vinnes den fördelen att förskottet automatiskt följer ändringarna
i penningvärdet.
Kommittén föreslår att bidragsförskottsbeloppen enligt de angivna reglerna
modifieras i två fall. Om den underhållsskyldige i vederbörlig ordning
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
utger fastställt underhållsbidrag, som är lägre än normalbeloppet, exempelvis
75 kr. i månaden, bör förskott utgå med ett belopp motsvarande skillnaden
mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget. I princip kommer
bidragsförskottet i förevarande fall att fullgöra samma funktion som
de nuvarande utfyllnadsbidragen. Jag har ingen erinran mot kommitténs
förslag. Vidare bör gälla att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än
underhållsbidraget, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att
vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.
Samspelet mellan bidragsförskottet å ena sidan samt barnpensionen och
barntillägget å andra sidan aktualiserar vissa ändringar i lagen om
allmän försäkring. Socialpolitiska kommittén behandlar tre olika
situationer. Den ena avser kombinationen bidragsförskott och barnpension.
Enligt nu gällande bestämmelser kan bidragsförskott inte utgå till barn som
är berättigat till barnpension. Detta undantagsstadgande har ej medtagits i
förslaget till ny lag om bidragsförskott. Med hänsyn härtill föreslår kommittén
ett slopande av den nu gällande särregeln i 8 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring rörande storleken av barnpension efter modern till utomäktenskapligt
barn beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Detta innebär
att barnpension i sådant fall kommer att utgå enligt samma regler som
gäller för övriga moderlösa barn eller med 25 procent av basbeloppet. Därtill
kommer bidragsförskott med 10 procent, varigenom de sammanlagda förmånerna
liksom hittills blir 35 procent av basbeloppet.
En annan av kommittén behandlad situation avser det fall att rätt samtidigt
föreligger till barnpension och barntillägg. Kommittén föreslår att det
gällande stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket lagen om allmän försäkring
att barntillägg ej utgår för barn som är berättigat till barnpension slopas,
varjämte föreslås att barntillägg i dylikt fall skall utgöra 10 procent av basbeloppet.
Då barnpensionen utgör 25 procent, blir de sammanlagda förmånerna
35 procent av basbeloppet.
Kommitténs ifrågavarande förslag har inte mött någon erinran hos remissorganen
och jag tillstyrker att de genomföres.
Ett ytterligare samordningsproblem uppkommer, om rätt samtidigt föreligger
till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempelvis
åtnjuta förtidspension för egen del och barntillägg för barnet med 25 procent
av basbeloppet, varjämte barnet kan vara berättigat till bidragsförskott.
Enligt kommitténs mening synes det i sådant fall lämpligast, att bidragsförskott
utgår med 25 procent och barntillägg med 10 procent av basbeloppet.
Tillhopa skulle således förmånerna också i denna situation bli 35 procent av
basbeloppet. Mot denna princip för samordningen har riksförsäkringsverket
anmärkt, att pensionsförmånen barntillägg bör utgå utan hänsyn till bidragsförskottet.
Reduktionen bör enligt verkets mening i stället göras på
bidragsförskottssidan.
Bidragsförskott och barntillägg kan enligt nuvarande regler utgå vid sidan
25
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 dr 1064
av varandra utan reduktion av någondera förmånen. Jag har inte blivit övertygad
om behovet att nu införa en särskild samordningsbestämmelse. Hittillsvarande
ordning bör alltså bibehållas.
Bidragsförskottsverksamhetens administration har alltsedan
verksamhetens tillkomst handhafts av kommunernas barnavårdsnämnder.
I likhet med socialpolitiska kommittén hyser jag den uppfattningen att
någon ändring härvidlag inte bör vidtagas.
Som framgår av kommitténs betänkande är administrationen f. n. tungrodd
och arbetskrävande. Det är därför angeläget att i görlig mån söka
åstadkomma förenklingar till gagn såväl för barnavårdsorganen som för
allmänheten. Den viktigaste orsaken till arbetsbelastningen torde vara det
s. k. omsökningsförfarandet. Förskott beviljas regelmässigt längst till utgången
av det statliga budgetår som löper vid tiden för förskottets beviljande.
Under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande
budgetår. För fortsatt bidragsförskott fordras alltså ny ansökan
och nytt nämndbeslut. Arbetsanhopningen är särskilt stor vissa månader
under första halvåret. Jag vill erinra om att antalet ansökningar om förskott
under vart och ett av de senaste åren uppgått till omkring 75 000. Av dessa
har den ojämförligt största delen avsett ansökan om fortsatt bidragsförskott.
Som motiv för omsökningsproceduren har stundom framhållits att den är av
värde som kontroll över att bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är
berättigade till förskott. Som ett led i efterkontrollverksamheten är dock,
såsom kommittén framhåller, omsökningsförfarandet otillräckligt och alltför
arbetskrävande. Jag ansluter mig därför till kommitténs av samtliga
remissorgan tillstyrkta förslag att omsökningsförfarandet slopas. Enligt den
nya lagen bör bidragsförskott utgå tills vidare så länge förutsättningar för
bidragsförskott alltjämt föreligger. Förskotten blir härigenom en fortlöpande
stödform, som även i fråga om ansöknings- och beslutsförfarandet får
stora likheter med barnpensionen.
I syfte att tillgodose möjligheterna att vid ändrade förhållanden ompröva
rätten till förskott upptages i lagförslaget föreskrifter om anmälningsskyldighet
och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten anmälan.
Vidare föreslås att barnavårdsnämnderna skall ha rätt och skyldighet
att ompröva rätten till förskott. Kommittén har anfört vissa synpunkter
beträffande barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhel och dessa föranleder
ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på socialstyrelsen
att som tillsynsmyndighet utfärda anvisningar till nämndernas ledning.
Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommittén
har diskuterat huruvida man med den norska lagstiftningen som
förebild bör övergå till ett system med utbetalningar i efterskott men inte
funnit skäl förorda någon ändring i den nuvarande ordningen. Jag är av
samma uppfattning.
Enligt gällande lag är den bidragspliktige, för vars underhållsbidrag bi
-
26 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
dragsförskott ntgives, skyldig att till barnavårdsnämnden betala så stor del
av underhållsbidraget som svarar mot förskottet. Denna regel skall enligt
kommittéförslaget, vilket jag biträder, alltjämt gälla. Den bidragsskyldige
blir sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,
som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta
förfaller till betalning. Fullgöres ej betalningsskyldigheten frivilligt, åligger
det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för
bidragets indrivande. Ur det allmännas synpunkt är det av stor vikt att
återkravsverksamheten bedrives effektivt. I likhet med kommittén
anser jag det riktigt, att denna verksamhet koncentreras till barnavårdsnämnderna
och att barnavårdsmännen så långt möjligt befrias från
detta arbete.
I detta sammanhang vill jag behandla fördelningen mellan barnavårdsnämnd
och bidragsberättigad av medel som inflyter till nämnden från den
bidragsskyldige. Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur
fördelningen skall ske.
I praxis torde förfaras så att, om både barnavårdsnämnd och bidragsberättigad
har fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas mellan
dem båda i proportion till respektive fordringars storlek. Belopp, som uttages
genom införsel, hänföres alltid i första hand till den löpande månadens
underhållsbidrag. Samma regel torde tillämpas vid frivillig inbetalning från
den underhållsskyldige, såframt inte denne uttryckligen angivit, att erlagt
belopp avser annan tid.
Mot det nuvarande systemet anmärker kommittén, att det inte på ett tillfredsställande
sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna
beloppen. Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och
tidsödande räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna
medel mellan äldre fordringar.
I enlighet med vad kommittén föreslagit bör barnavårdsnämnden äga att
av belopp som inflyter under en månad med företrädesrätt behålla så mycket
som motsvarar det på månaden belöpande bidragsförskottet, dock inte mera
än det fastställda underhållsbidraget för månaden. Överskjutande belopp
bör fördelas så att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde
framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Sistnämnda
bestämmelse avses skola tillämpas även i fråga om fordringar avseende
tid före lagens ikraftträdande.
Till frågan hur det överskjutande beloppet skall avräknas på olika äldre
fordringar i barnets respektive samhällets hand anser kommittén, att man
inte i detta sammanhang bör ta ställning. Kommittén rekommenderar att
barnavårdsnämnderna följer hittillsvarande praxis. Jag ansluter mig till
kommitténs uppfattning.
Enligt gällande bidragsförskottslag äger länsstyrelsen, när särskilda skäl
föranleder därtill, på framställning av barnavårdsnämnden eller av den un
-
27
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196i
derhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall eftergivas. Kommittén
föreslår alt stadgandet överföres till den nya lagen men förordar samtidigt
en mindre restriktiv tillämpning av stadgandet. Jag finner detta välbetänkt
och ansluter mig till uppfattningen att möjligheterna till eftergift bör komma
till praktisk användning i större utsträckning än som hittills varit fallet.
Kommittén nämner som exempel fall då en underhållsskyldig varit förhindrad
att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag på grund av
långvarig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt
eller liknande. Har bidragsförskott utgått, kan krav på återbetalning
uppkomma så snart den underhållsskyldige börjar erhålla förvärvsinkomst,
oavsett om han såsom ej sällan är händelsen befinner sig i en
rehabiliteringsperiod. För att undvika att hans möjligheter till anpassning
till förvärvslivet och samhället försvåras eller förhindras genom indrivningsåtgärder,
bör eftergift av återkrav kunna komma i fråga. I de fall bidragsförskott
beviljats utomäktenskapligt barn utan känd fader förordar
kommittén en modifiering av nuvarande praxis, så att förskottet åtcrkräves
i större omfattning, därest faderskapet sedermera blir fastställt. Jag har
ingenting att invända mot kommitténs uttalanden.
När det gäller bidragsförskottens finansiering vill jag först erinra
om att nettoutgifterna för bidragsförskotten, dvs. totalkostnaderna efter
avdrag av vad som betalats av de underhållsskyldiga, bestrides till tre
fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd
utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna har varit desamma
alltsedan bidragsförskottslagstiftningens tillkomst 1937.
Socialpolitiska kommittén anser att frågan om bidragsförskottens finansiering
inte bör bedömas isolerad från övriga frågor om fördelningen av
kostnader mellan stat och kommun och förordar att det nuvarande finansieringssystemet
inte nu rubbas. Kommittéförslaget har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I några remissyttranden uttalas dock att
staten i princip bör svara för bidragsförskottskostnadcrna.
Jag är ense med kommittén om att man inte i nuvarande läge bör ta definitiv
ställning till kostnadsfördelningsproblemet och förordar att nuvarande
regler bibehålies tills vidare. I detta sammanhang vill jag framhålla, att
bidragsförskottsreformen medför ökade kostnader för det allmänna, vilka
till större delen drabbar staten. Nämnas bör också att reformen torde innebära
att kommunernas kostnader för socialhjälp begränsas med hänsyn till
de ökade möjligheterna alt erhålla bidragsförskott.
Ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
göres av barnavårdsnämnderna hos länsstyrelsen. Ansökan
avseende nämndens kostnader för förskott, som belöper på visst budgetår,
skall enligt nuvarande bestämmelser göras före utgången av därnäst
följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan upptagas till prövning, även
om den göres senare. Kommittén konstaterar, att det vid sidan av omsök
-
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1964
ningsförfarandet är statsbidragsansökningarna och kontrollen därav, som
gör bidragsförskottsverksamheten till den tungrodda och arbetskrävande
apparat den nu är. En reform av systemet för redovisning och kontroll är
enligt kommitténs uppfattning påkallad så att arbetsbelastningen minskar
hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna. Därigenom skulle möjliggöras
att länsstyrelserna snabbare än vad nu är fallet skulle kunna bevilja
gottgörelse och utanordna beviljat belopp.
Enligt kommitténs mening bör kontrollverksamheten kunna inskränkas i
betydande mån och den erforderliga tillsynen med fördel kunna inriktas på
sådan verksamhet som är av rådgivande och vägledande karaktär. Den närmare
utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas ansökan om
statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet bör regleras i administrativ
ordning. Enligt kommitténs åsikt bör bestämmelserna i lagen ändras
i så måtto att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången av
juni månad påföljande år. Vad kommittén förordat har mött instämmanden
i remissyttrandena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.
Det torde inte vara möjligt att på grundval av tillgängligt material göra
mera exakta beräkningar av kostnaderna för reformen. Med utgångspunkt
från de antaganden kommittén gjort bör bruttokostnaden för bidragsförskott
under ett år kunna uppskattas till i runt tal 115 milj. kr. När det
gäller att bedöma storleken av det allmännas nettokostnad har man att härifrån
dra av det belopp som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta
belopp utgjorde under år 1961 omkring 25 milj. kr. Hur stor återbetalningen
kommer att bli de närmaste åren kan inte närmare beräknas. Såsom kommittén
antagit bör summan av återbetalda belopp kunna beräknas till något
högre belopp, förslagsvis 30 milj. kr. Nettokostnaden skulle sålunda stanna
vid omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring 45 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår. Av nettokostnaderna skall enligt de tidigare
förordade fördelningsreglerna staten svara för 64 milj. kr. och kommunerna
för 21 milj. kr. Statens kostnader har för innevarande budgetår
beräknats till 31 milj. kr. ökningen av statens andel i kostnaderna utgör
alltså 33 milj. kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna beräknas
till omkring 11 milj. kr.
Med hänvisning till att statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott
uttalar kommittén att de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte
eller endast i ringa mån kommer att påverka statens utgifter för budgetåret
1964/65. Kommittén torde därvid ha utgått från att ansökningar om gottgörelse
för bidragsförskott som utgivits under andra halvåret 1964 inte annat
än i undantagsfall kommer att föranleda utbetalning av gottgörelse före den
1 juli 1965. Jag ansluter mig till denna bedömning.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr 196b
29
Lagrådet
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 §
lagen om allmän försäkring har föredragits inför lagrådet, som lämnat förslaget
utan erinran.
Utskottet
I förevarande proposition framlägges förslag till ny lag om bidragsförskott.
Lagstiftningen, som grundas på ett av socialpolitiska kommittén
framlagt betänkande, skall ersätta nu gällande lag om bidragsförskott och
lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär bl. a. att frånskilda
makars och ogifta mödrars barn, oberoende av om underhållsbidrag
fastställes och utan begränsning till det fastställda bidragets storlek, garanteras
ett generellt underhåll — bidragsförskott — som i princip motsvarar
25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Bidragsförskott
skall alltså med nuvarande basbelopp utgå med 1 200 kronor
om året.
Enligt propositionens förslag skall bidragsförskott utgå till och med den
månad, varunder barnet fyllt sexton år. Denna åldersgräns kritiseras
i motionerna I: 726 och II: 889. Med hänvisning bl. a. till lagstiftning i andra
nordiska länder och till den förlängda skolplikten begär motionärerna
sådana ändringar, att bidragsförskott kan utgå till 18 års ålder.
Föredragande statsrådet framhåller i frågan om vilken åldersgräns som
bör väljas angelägenheten av att bidragsförskott samordnas med andra sociala
förmåner. Det är ingalunda givet, anför föredraganden, att bidragsförskott
bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete.
Fortsätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp i tillämpning.
Föredraganden anser, liksom socialpolitiska kommittén, att man inte
isolerat för bidragsförskotten bör vidtaga någon ändring av den hittillsvarande
16-årsgränsen.
Även om vissa omständigheter talar för motionärernas förslag, finner utskottet,
att de skäl föredraganden anfört mot att höja åldersgränsen för bidragsförskotten
är bärande. Utskottet biträder således propositionen i denna
del.
Enligt hittills gällande regler skall ansökan om bidragsförskott förnyas
varje år. Detta omsökning sförfar an de föreslås i propositionen
slopat i syfte att förenkla administrationen av bidragsförskotten. I motionerna
I: 727 och II: 888 framföres farhågor för att en sådan förenkling, såvitt
gäller utomäktenskapliga barn, kommer att minska barnavårdsnämndernas
möjligheter att få faderskap fastställt. Motionärerna föreslår att bi
-
30
Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 196i
dragsförskott skall sökas på nytt varje år tills barnet fyllt tre år i de fall
faderskapet till barn utom äktenskap ej dessförinnan blivit fastställt.
Det av motionärerna föreslagna systemet skulle enligt utskottets mening
motverka strävandena att förenkla bidragsförskottens administrering. Med
hänsyn härtill och då det synes tveksamt om den föreslagna ordningen
skulle i nämnvärd grad öka barnavårdsnämndernas kontrollmöjligheter,
anser sig utskottet böra avstyrka motionerna.
I 8 § förslaget till lag om bidragsförskott stadgas att barn, so m p å
statens bekostnad under hel månad åtnjuter vård på
anstalt eller eljest kost och bostad, ej erhåller bidragsförskott. I förslagets
9 § föreskrives beträffande barn, som i annat fall än i föregående paragraf
sägs under hel månad åtnjuter vård på anstalt eller eljest på allmän
bekostnad, att barnet tillkommande bidragsförskott, i den mån Konungen
så förordnar, skall uppbäras av den som driver anstalten eller av det kommunala
organ som svarar för vårdkostnaden. Bestämmelserna har utformats
efter mönster av stadgandena om barntillägg i lagen om allmän försäkring.
Utskottet förutsätter att de föreslagna bestämmelserna kommer att
ges samma innebörd och tillämpning som motsvarande regler i lagen om
allmän försäkring.
Reglerna om fördelningen mellan stat och kommun av
kostnaderna för bidragsförskotten återfinnes i förslagets
20 §. Någon ändring i nu gällande fördelningsregler föreslås inte. Således
skall enligt propositionen utgift för bidragsförskott, i den mån ersättning
inte kunnat uttagas av den underhållsskyldige, bestridas till tre fjärdedelar
av statsverket och till en fjärdedel av vederbörande kommun.
I motionen II: 885 hemställes om en översyn av fördelningsreglerna i
syfte att minska kommunernas andel i kostnaderna. Motionärerna framhåller,
att den nya lagstiftningen medför betydande kostnadsökningar och
att den redan tidigare påkallade översynen därför nu är än mera angelägen.
Liknande synpunkter framföres i motionerna 1:726 och 11:889. Motionärerna
yrkar sådan ändring i det framlagda lagförslaget, att kostnaderna för
bidragsförskotten helt stannar å statsverket.
I motionerna I: 723 och 11:883 pekas på de betydande administrationskostnader
som är en följd av det nuvarande och i propositionen föreslagna
systemet, där statens och kommunernas andelar beräknas på nettokostnaderna
för bidragsförskotten, d. v. s. på kostnaderna efter avdrag för vad
som influtit från de underhållsskyldiga. Sålunda nödgas kommunerna lämna
ingående redogörelser för vidtagna indrivningsåtgärder, vilka redogörelser
granskas av länsstyrelserna. Denna omgång medför dessutom ofta,
anför motionärerna, att utbetalningarna av statsmedel blir avsevärt försenade.
Motionärerna föreslår att fördelningen mellan staten och kommunerna
i stället skall ske med utgångspunkt från bruttokostnaderna. Om kostnadsandelarna
sättes till 55 procent för statsverket och 45 procent för kommunerna
kommer man, enligt motionärerna, med detta system och med
31
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 196b
det resultat av indrivningsverksamheten som antages i propositionen att
nå i huvudsak samma kostnadsfördelning som hittills.
Utskottet finner, liksom motionärerna, att en översyn av reglerna för
finansieringen av bidragsförskotten är påkallad. Däremot anser sig utskottet
inte nu kunna ta ställning till frågan om hur och i vad mån kostnaderna
skall fördelas mellan staten och kommunerna. Den utredning som i detta
hänseende erfordras torde få verkställas genom Kungl. Maj :ts försorg. Det
i motionerna I: 723 och II: 883 framförda förslaget, som syftar till förenkling
av administrationen, synes icke vara invändningsfritt. De administrativa
fördelar som skulle vara att vinna torde emellertid vara så betydande,
att förslaget allvarligt bör övervägas. En sådan utredning torde icke behöva
sammankopplas med översynen av kostnadsfördelningsreglerna i övrigt.
Enligt utskottets mening är det önskvärt att förslag i ämnet förelägges
1965 års riksdag.
Vad utskottet anfört i denna del synes böra bringas till Kungl. Maj :ts
kännedom.
Biträde enligt lagen om fri rättegång må icke förordnas när partens
intressen i målet blir behörigen tillvaratagna genom någon som i tjänsteställning
eller eljest lämnar honom bistånd. Härmed torde avses bl. a. de
fall då part biträdes av barnavårdsman. I motionen 11:884 göres gällande
att denna regel medfört betydande olägenheter för barnavårdsmännen. De
ökade krav som genom den nya lagstiftningen om bidragsförskott kommer
att ställas på barnavårdsmännen motiverar enligt motionärernas mening
att bestämmelserna överses. Motionärerna hemställer att härför erforderliga
direktiv måtte lämnas utredningen om rättegångshjälp.
Den av motionärerna kritiserade regeln har enligt utskottets uppfattning
inte medfört några avsevärda olägenheter. Således torde juridiskt biträde,
där så begäres, i allmänhet förordnas även i sådana fall där part erhåller
bistånd av barnavårdsman. Då lagstiftningen om fri rättegång är föremål
för översyn inom utredningen om rättegångshjälp synes emellertid motionen
kunna överlämnas till denna utredning.
Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen, såvitt
de hänvisats till lagutskott, och de av föredraganden i anslutning därtill
gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen
1) yrkandet i motionerna I: 723 och II: 883,
2) yrkandena i motionerna I: 726 och II: 889 samt
3) yrkandet i motionerna I: 727 och II: 888,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 70, såvitt den hänvisats
till lagutskott;
B. att riksdagen, med bifall till följande motion, nämligen
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 19bz
1) motionen II: 885,
samt i anledning av följande motioner, nämligen
2) motionerna I: 723 och II: 883, samt
3) motionerna I: 726 och II: 889, såvitt angår finansieringen
av bidragsförskotten,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört om behovet av
översyn av kostnadsfördelningsreglerna;
C. att riksdagen, i anledning av motionen II: 884, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionen överlämnas
till utredningen om rättegångshjälp; samt
D. att sistnämnda motion, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet under C. hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson, Edström,
fru Nilsson, herrar Dahlberg, Magnusson, Per Petersson och Erik Filip Petersson;
från
andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fröken Sandell, fru Eriksson i Ängelholm, herr Björkman, fru Svensson
och herr Gomér.
ESSELTE AB, STHLM 64
412583
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:183 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutsk a1 i texten