Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den It december 1956

1964-05-12 · 84 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:48, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den It december 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1961

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

i vad propositionen hänvisats till lagutskott,

dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändring i förordningen den It

december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 februari 1964 dagtecknad proposition, nr 115, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att

a) godkänna av föredragande departementschefen förordade ändrade

grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och därmed sammanhängande

statsbidrag;

b) till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor för budgetåret 1964/65 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 62 000 000 kr. samt

c) medgiva, att återstående medel av det å riksstaten för budgetåret

1960/61 senast uppförda reservationsanslaget till Särskilt stöd åt erkända

arbetslöshetskassor må disponeras jämväl under budgetåret 1964/65.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet såvitt avser anvisande av

anslag och i övrigt till lagutskott. I sistnämnda del har propositionen behandlats

av andra lagutskottet.

Genom en den 3 april 1964 dagtecknad proposition, nr 116, vilken i sin

helhet hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor och

2. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

3. lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

och

4. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om

försäkringsdomstol.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1961

I samband med propositionerna har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 37 i första kammaren av herr Adolfsson

och nr 51 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl. om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

;

2) de likalydande motionerna nr 596 i första kammaren av herr Bengtson

in. fl. och nr 724 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om ett nytt system

för arbetslöshetsförsäkring;

B. i anledning av propositionen nr 115 väckta motioner:

3) de likalydande motionerna nr 722 i första kammaren av herr Gei jer,

Arne, och herr Johansson, Knut, samt nr 881 i andra kammaren av fru

Ekendahl m. fl.;

4) de likalydande motionerna nr 739 i första kammaren av herrar Holmberg

och Wallmark samt nr 908 i andra kammaren av herr Turesson och

fru Gunne;

5) de likalydande motionerna nr 753 i första kammaren av herrar Lager

och Adolfsson samt nr 920 i andra kammaren av fru Ryding m. fl.;

6) de likalydande motionerna nr 777 i första kammaren av herr Jonasson

och nr 956 i andra kammaren av herr Fälldin m. fl.;

7) motionen nr 957 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl.;

C. i anledning av propositionen nr 116 väckta motioner:

8) de likalydande motionerna nr 778 i första kammaren av hen- Jonasson

och nr 959 i andra kammaren av herr Fälldin m. fl.;

9) de likalydande motionerna nr 787 i första kammaren av herr Gei jer,

Lennart, m. fl. och nr 971 i andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg

m. fl.;

10) de likalydande motionerna nr 788 i första kammaren av herr Johansson,

Knut, och herr Geijer, Arne, samt nr 970 i andra kammaren av fru

Ekendahl m. fl.;

11) de likalydande motionerna nr 789 i första kammaren av herrar Lager

och Adolfsson samt nr 972 i andra kammaren av fru Ryding m. fl.;

D. i anledning av båda propositionerna väckta motioner:

12) de likalydande motionerna nr 740 i första kammaren av herr Geijer,

Arne, och herr Johansson, Knut, samt nr 907 i andra kammaren av fru

Ekendahl m. fl.

De vid propositionen nr 116 fogade författningsförslagen är av följande

lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 196i

3

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända

arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956

om erkända arbetslöshetskassor1, dels att rubriken till 8—14 §§ skall erhålla

den ändrade lydelse, som angives nedan, dels att i 13, 15, 27 och 35 §§

ordet »daghjälp» eller former av detta ord skola ersättas med ordet »dagpenning»

eller motsvarande former härav, dels att i 15 § ordet »daghjälpsklass»

skall ersättas med ordet »dagpenningklass», dels ock att 10, 11, 16,

18, 19, 21—23, 25, 28—34, 36, 40—42 och 50 §§ skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives; och kommer till följd härav nämnda förordning

att hava följande lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I. Om antagande till erkänd arbetslöshetskassa m. m.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem

ersättning vid arbetslöshet i enlighet med vad som stadgas i denna förordning,

må på sätt nedan sägs antagas till erkänd arbetslöshetskassa av

den myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar.

Med antagande följer rätt till statsbidrag enligt vad därom är särskilt stadgat.

Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden »erkänd arbetslöshetskassa».

2§.

Ansökan om antagande till erkänd arbetslöshetskassa skall göras skriftligen

av föreningens styrelse.

Vid ansökningen skola fogas skriftliga uppgifter rörande medlemmarnas

antal samt fördelning efter yrken och tillförsäkrade förmåner ävensom angående

föreningens tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller

annan gjord utfästelse om bidrag till föreningen. Uppgifterna skola avfattas

enligt formulär, som fastställes av tillsynsmyndigheten, och vara be
-

1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1958: 145, samt av 29 §, se SFS 1959: 533.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4<S år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

3§.

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa

bestå av minst 1 500 medlemmar. Om särskilda skäl föranleda därtill,

må dock förening med mindre medlemsantal antagas till sådan kassa.

4§.

Vid prövning av ansökan om antagande skall tillsynsmyndigheten tillse,

att föreningens stadgar överensstämma med vad som föreskrives under II

i denna förordning. Är så icke fallet, skall antagande vägras.

Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller

till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa

och kan på grund härav förväntas uppkomma olägenheter med

hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, må antagande

vägras.

5 8-

Finner tillsynsmyndigheten sannolikt, att förening som önskar bliva antagen

till erkänd arbetslöshetskassa kommer att utbetala synnerligen ringa

ersättning i förhållande till medlemsantalet, må antagande ske under villkor

att statsbidrag till föreningen skall, enligt vad därom är särskilt stadgat,

utgå med lägre belopp än eljest.

6§.

Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som

avser att bereda medlemmarna ersättning vid arbetslöshet, eller använda

medel för ändamål, som är främmande för dylik verksamhet.

7 §•

Med försäkringsår avses i denna förordning tiden den 1 september ett år—

den 31 augusti påföljande år.

D[. Om stadgarnas innehåll

Verksamhetsområde och medlemskap m. m.

8§.

I stadgarna för erkänd arbetslöshetskassa skall kassans verksamhetsområde

angivas.

9 8.

1 mom. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 196b

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa,

2) den som icke uppnått viss ålder, vilken skall vara angiven i stadgarna,

3) den som icke mot avlöning användes till arbete för annans räkning,

samt

4) den som användes till arbete uteslutande för sin makes räkning.

2 mom. Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa

skall undantagas

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än

fem månader varit självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning

användas till arbete för annans räkning, samt

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid

än fem månader använts till arbete uteslutande för sin makes räkning.

I fråga om den som icke varit medlem i kassan under tolv månader skall

vid tillämpning av första stycket hänsyn tagas endast till tid efter inträdet

i kassan.

3 mom. Vad som stadgas i 1 mom. 3) och 2 mom. första stycket 1) skall

icke gälla den, som omfattas eller såsom medlem skulle omfattas av medgivande

som avses i 24 § andra stycket 2) eller 3) eller tredje stycket.

Tillsynsmyndigheten äger beträffande viss kassa medgiva undantag från

vad som stadgas i 1 mom. 4) och 2 mom. första stycket 2).

10 §.

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

som medlem må undantagas

1) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem

skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej

heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda

föreskrivet villkor,

2) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem

skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom visst område,

ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna sex

månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor,

3) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid

än fem månader använts till arbete uteslutande av föräldrar eller adoptant,

barn eller adoptivbarn,

4) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmågan,

lättja, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet

är för handen,

5) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse

för bedömande av hans rätt till medlemskap eller ersättning,

6) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller

styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter, och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stadgarna.

Har någon uteslutits ur kassan av anledning som i första stycket 5) sägs,

må återinträde vägras honom.

Beslut, varigenom rätt att vinna

inträde i erkänd arbetslöshetskassa

eller att där kvarstå som medlem

vägras någon av anledning som i

första stycket 4) omförmäles, skall

av kassans styrelse ofördröjligen anmälas

för tillsynsmyndigheten. Detsamma

skall iakttagas beträffande

beslut, varigenom någon jämlikt

andra stycket vägras återinträde.

Beslut, varigenom rätt att vinna

inträde i erkänd arbetslöshetskassa

eller att där kvarstå som medlem

vägras någon av anledning som i

första stycket 4) och 5) omförmäles,

skall av kassans styrelse ofördröjligen

anmälas för tillsynsmyndigheten.

Detsamma skall iakttagas beträffande

beslut, varigenom någon

jämlikt andra stycket vägras återinträde.

11 §.

I rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

som medlem må för svensk medborgare ej föreskrivas andra begränsningar

än som angivas i 9 och 10 §§. För den, som ej är svensk medborgare,

äger tillsynsmyndigheten beträffande rätten att vinna inträde i kassa föreskriva

de ytterligare begränsningar som finnas påkallade.

Kassa äger tillämpa andra villkor

för rätt att vinna inträde eller kvarstå

i kassan eller erhålla ersättning

från kassan än som stadgas i denna

förordning, i den mån avvikelsen har

stöd i överenskommelse, som Konungen

träffat med främmande

makt.

12 §.

Inträffar omständighet, som kan föranleda att medlem uteslutes ur kassan,

åligger det kassans styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens

senaste kända adress giva honom underrättelse därom, varvid

skälig tid skall föreskrivas för avgivande av förklaring.

13 §.

Meddelas under tid, för vilken medlem äger uppbära dagpenning, beslut

varigenom han av annan anledning än som sägs i 10 § första stycket 5) uteslutes

ur kassan, skall beslutet träda i kraft vid utgången av den första

period om sex dagar i följd, under vilken han icke för någon dag företer

intyg som avses i 22 §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej föreskrivas.

Klassindelning och klasstillhörighet m. m.

15 §.

Under förutsättning att för ändamålet fastställts regler, som av tillsynsmyndigheten

godkänts, äger kassa fördela sina medlemmar på klasser med

skilda bestämmelser i fråga om dagpenningens storlek, avgifter eller försäkringsvillkor

i övrigt.

Står det medlem fritt att övergå till annan dagpenningklass än den han

tillhör, må sådan övergång icke anses hava skett förr än han framställt

begäran därom. I annat fall skall övergång till klass med högre dagpenning

anses hava skett den dag, då medlemmen anmält förhållande, på grund

varav han skall tillhöra den nya klassen, och övergång till klass med lägre

dagpenning anses hava skett den dag, då sådant förhållande inträffat. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid övergång mellan olika kassor.

Avgifter och uttaxering

16 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall

upptaga fasta medlemsavgifter för upptaga fasta medlemsavgifter. Härtid,

som avses i 24 §. Om sådana av- om stadgas i lagen om understödsgifter

stadgas i lagen om understöds- föreningar,

föreningar.

I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna

skall äga rum, i vilken ordning beslut om uttaxering skall fattas

och efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas.

Föreskrives i stadgarna, att sär- Föreskrives i stadgarna, att särskild

avgift skall erläggas vid inträ- skild avgift skall erläggas vid inträ
-

de i kassan eller vid övergång till

klass med högre daghjälp eller av

medlem, som underlåtit att i rätt tid

betala fast avgift eller uttaxerat belopp,

må dylik särskild avgift icke

bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten

finner skäligt.

de i kassan eller vid övergång till

klass med högre dagpenning eller av

medlem, som underlåtit att i rätt tid

betala fast avgift eller uttaxerat belopp,

må dylik särskild avgift icke

bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten

finner skäligt.

17 §.

Medlem, som icke senast vid utgången av åttonde veckan eller, i kassa

med månadsavgifter, andra månaden efter den tid, på vilken fast medlemsavgift

eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt avgiften

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller beloppet eller anmält förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet

kan grundas, skall anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt.

Om särskilda omständigheter föranleda därtill, äger tillsynsmyndigheten

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva, att

utträdet i stället skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast

vid utgången av tjugosjätte veckan eller, i kassa med månadsavgifter, sjätte

månaden.

Kassans styrelse äger medgiva, att den, som underlåtit att inom föreskriven

tid anmäla förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet kan

grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl föreligga,

äger styrelsen jämväl eljest besluta, att medlem, som underlåtit att

inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp, skall äga

kvarstå i kassan. I sistnämnda fall skall dock beslutet för att bliva gällande

godkännas av tillsynsmyndigheten.

Ersättningens former m. m.

18 S.

Erkänd arbetslöshetskassa skall

utgiva ersättning dels i form av ett

för dag beräknat belopp, benämnt

dagpenning, dels ock i form av barntillägg

till dagpenningen.

Erkänd arbetslöshetskassa skall

utgiva ersättning dels i form av ett

för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, dels ock i form av familjetillägg

till daghjälpen. Om skäl äro

därtill, må daghjälp och familjetilllägg

helt eller delvis utgå i naturaförmåner.

Ersättning må därjämte utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och

flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort.

I annan form än nu sagts må ersättning ej utgivas.

1 mom. Familjetillägg utgår i

form av barntillägg samt, om kassan

så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg.

Husföreståndarinnetillägg

må endast utgivas av kassa,

vari maketillägg utgår.

2 mom. Barntillägg utgår till

medlem, som själv har barn, adoptivbarn

eller fosterbarn eller vars make

har barn i tidigare gifte eller utom

äktenskap eller adoptivbarn, under

förutsättning att barnet är under 16

Barntillägg utgår till medlem, som

själv har barn, adoptivbarn eller fosterbarn

eller vars make har barn i

tidigare gifte eller utom äktenskap

eller adoptivbarn, under förutsättning

att barnet är under 16 år och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

9

(Nuvarande lydelse)

år och kyrkoskrivet hos medlemmen.

Därest medlemmen är underhållsskyldig

mot eget eller andra makens

barn eller adoptivbarn under 16 år

och på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver

styrker, att underhållsskyldigheten

fullgöres, utgår barntillägg,

ehuru barnet ej är kyrkoskrivet hos

honom.

(Föreslagen lydelse)

kyrkoskrivet hos medlemmen. Därest

medlemmen är underhållsskyldig

mot eget eller andra makens barn

eller adoptivbarn under 16 år och

på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres, utgår barntillägg, ehuru

barnet ej är kyrkoskrivet hos honom.

Äro medlemmar, som sammanbo, samtidigt arbetslösa och berättigade till

barntillägg för samma barn, skall tillägg endast utgå till fadern (adoptivfadern,

fosterfadern), om han är en av de berättigade, och eljest endast till

modern (adoptivmodem, fostermodern).

3 mom. Maketillägg utgår till

gift medlem ävensom till medlem,

som varit gift och som på sätt tillsynsmyndigheten

föreskriver styrker,

att han fullgör honom åliggande

underhållsskyldighet mot förutvarande

maken. Maketillägg skall dock

icke utgivas om medlemmens make

eller förutvarande make har förvärvsarbete

motsvarande minst tre

dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp

från erkänd arbetslöshetskassa.

Husföreståndarinnetillägg utgår

till ogift medlem, som icke äger uppbära

maketillägg, under förutsättning

att medlemmen varaktigt har

gemensam bostad med kvinna, vilken

förestår medlemmens hushåll. Beträffande

husföreståndarinnetillägg

skall vad som sägs i första stycket

andra punkten äga motsvarande tilllämpning,

därvid dock hushållsarbete

i medlemmens hem icke skall

räknas som förvärvsarbete.

Villkor för rätt till ersättning

20 §.

Ersättning må endast utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför

och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 §.

Medlem, vars arbetsanställning

upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla

om intyg, utvisande den tid, under

vilken medlemmen utfört arbete,

och orsaken till anställningens upphörande.

Ämnar medlem söka daghjälp

på grund av minskning i antalet

arbetsdagar till följd av driftinskränkning,

skall han hos arbetsgivaren

anhålla om intyg rörande antalet

arbetsdagar varje vecka.

Kan medlemmen icke erhålla inty

så vitt möjligt anskaffa annat intyg,

Medlem, vars arbetsanställning

upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla

om intyg, utvisande den tid,

under vilken medlemmen utfört arbete,

och orsaken till anställningens

upphörande. Ämnar medlem söka

dagpenning på grund av minskning

för honom i antalet arbetsdagar vid

det företag där han fortlöpande är

anställd, skall han hos arbetsgivaren

anhålla om intyg rörande antalet arbetsdagar

varje vecka.

, som i första stycket sägs, skall han

som styrker angivna förhållanden.

22

Medlem, som önskar komma i åtnjutande

av daghjälp för viss dag,

skall den dagen hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen personligen

söka arbete. Är medlemmen

avlägset boende eller skulle av annan

anledning skyldigheten att personligen

inställa sig bliva synnerligen

betungande för honom eller föreligga

eljest särskilda omständigheter,

må denna skyldighet eftergivas

honom. Beslut härom meddelas, därest

eftergiften avser viss dag eller

visst antal dagar varje vecka, av arbets

förmedling sanstalt och eljest av

tillsynsmyndigheten.

§•

Medlem skall den dag, från och

med vilken han önskar räkna karenstid

som avses i 28 § 1 mom. eller

erhålla ersättning från kassan, personligen

anmäla sig som arbetssökande

hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Under tid, för vilken

medlem önskar räkna karens eller

erhålla ersättning, skall han vara

anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen

samt besöka förmedlingen

minst en gång i veckan på

dag som denna föreskriver och vara

beredd att antaga erbjudet lämpligt

arbete varje dag för vilken han icke

anmält hinder som kassan kan godtaga.

Som godtagbart hinder anses

icke att arbetet skall utföras under

helgdag eller annan dag då ersättning

från kassan ej må utgå.

Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda

skäl föreligga, medgiva att

medlems skyldighet att personligen

inställa sig hos arbetsförmedlingen

inskränkes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

11

(Nuvarande lydelse)

Medlemmen har att från arbetsförmedlingsanstalten

anskaffa intyg

om att han sökt arbete på sätt i

första stycket sägs eller erhållit eftergift

som där avses.

(Föreslagen lydelse)

Medlemmen skall från arbetsförmedlingen

anskaffa intyg om att han

anmält sig som arbetssökande och

fullgjort honom ålagd besöksskyldighet.

23 §.

1 m o in. Ersättning må utgivas

till medlem först sedan han

antingen till kassan erlagt minst

femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa

med månadsavgifter, minst tolv sådana

avgifter,

eller till kassan erlagt minst tolv

veckoavgifter eller tre månadsavgifter

samt därefter på grund av yrkesutbildning

eller tjänstgöring som

värnpliktig varit befriad från avgiftsplikt

under så lång tid att densamma

jämte den tid, för vilken avgifter erlagts,

motsvarar minst femtiotvå veckor

eller tolv månader.

2 mom. Ersättning må första

gången under varje försäkringsår utgivas

endast under förutsättning att

medlemmen för minst tjugo veckor

eller, i kassa med månadsavgifter,

för minst fem månader under en

period av tolv månader närmast före

arbetslöshetens inträdande

erlagt avgift,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller

tjänstgöring som värnpliktig eller

uppburit tilläggspenning enligt lagen

om moderskapshjälp.

1 in o in. Ersättning må utgivas

till medlem först sedan han

antingen till kassan erlagt minst

femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa

med månadsavgifter, minst tolv

sådana avgifter,

eller till kassan erlagt minst tolv

veckoavgifter eller tre månadsavgifter

samt därefter, under så lång tid

att densamma jämte den tid, för vilken

avgifter erlagts, motsvarar minst

femtiotvå veckor eller tolv månader,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring

som värnpliktig eller åtnjutit

tilläggssjukpenning enligt 3 kap.

13 § lagen om allmän försäkring.

2 mom. Ersättning må första

gången under varje försäkringsår utgivas

endast under förutsättning att

medlemmen för minst tjugo veckor

eller, i kassa med månadsavgifter,

för minst fem månader under en

period av tolv månader närmast före

arbetslöshetens inträdande

erlagt avgift,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller

tjänstgöring som värnpliktig eller

åtnjutit tilläggssjukpenning enligt

3 kap. 13 .§ lagen om allmän försäkring.

I den i första stycket angivna perioden av tolv månader skall icke inräknas

tid, under vilken medlemmen på grund av styrkt sjukdom varit förhindrad

att åtaga sig arbete.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 34 § föreskrift begränsning av

rätten till ersättning, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att den i första

stycket angivna perioden av tjugo veckor eller fem månader förkortas till

lägst sexton veckor eller fyra månader.

Är medlem arbetslös vid övergången mellan två försäkringsår, skall vid

tillämpning av detta moment ny arbetslöshet anses hava inträtt vid ingången

av det senare försäkringsåret.

24 §.

Medlem må vid tillämpning av 23 § allenast tillgodoräknas avgift som

erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts

till arbete som utförts annorstädes än i medlemmens hem, eller för tid, då

han haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit

ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller

barnsbörd.

Utan hinder av vad sålunda stadgats äger tillsynsmyndigheten beträffande

viss grupp av medlemmar medgiva

1) att den, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning

må tillgodoräknas avgift för tid, då han utför arbetet i sitt hem,

2) att den, som omväxlande mot avlöning användes till arbete för annans

räkning och arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas avgift

för tid, då han utför arbete som självständig företagare, samt

3) att den, som övergått från att mot avlöning utföra arbete för annans

räkning till att bliva självständig företagare, må tillgodoräknas avgift för

en tid av högst tjugofyra månader efter det att han blivit självständig

företagare.

Konungen äger för viss grupp av medlemmar medgiva, att avgift för tid,

då medlem arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas i större

utsträckning än i andra stycket sägs.

25 §.

Erkända arbetslöshetskassor äga

överenskomma, att tid, för vilken

medlem erlagt avgift i en kassa,

ävensom tid, som jämlikt 23 § skall

tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,

skall vid prövning av de i

nämnda paragraf angivna villkoren

helt eller delvis räknas honom tillgodo

i kassa, till vilken han övergår.

Överenskommelse av motsvarande

innebörd må träffas med erkänd

Erkända arbetslöshetskassor äga

överenskomma, att tid, för vilken

medlem erlagt avgift i en kassa,

ävensom tid, som jämlikt 23 § skall

tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,

skall vid prövning av de i

nämnda paragraf angivna villkoren

helt eller delvis räknas honom tillgodo

i kassa, till vilken han övergår.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

arbetslöshetskassa i främmande stat,

där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

icke finnes anordnad.

Finnes i främmande stat obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring och äga

de där försäkrade helt eller delvis

räkna sig tillgodo tid, för vilken avgift

erlagts till svensk erkänd arbetslöshetskassa,

må sådan kassa medgiva,

att tid, för vilken avgift erlagts

till den främmande statens försäkring,

må helt eller delvis tillgodoräknas

vid tillämpning av 23 §. Vad nu

sagts om tid, för vilken avgift erlagts,

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om tid, som må tillgodoräknas

ehuru avgift ej erlagts.

Kassa äger medgiva, att medlem, vilken omedelbart före inrädet i kassan

varit medlem i sådan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp,

som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa, må tillgodoräknas

avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

Kassa må jämväl medgiva, att Kassa må jämväl medgiva, att

medlem, som omedelbart före inträ- medlem, som omedelbart före inträdet

i kassan tillhört annan sammanslutning

än i första eller tredje

stycket sägs, vid tillämpning av 23 §

1 mom. må tillgodoräknas avgifter,

som han före kassans bildande erlagt

till sammanslutningen.

det i kassan tillhört annan sammanslutning

än i första eller andra

stycket sägs, vid tillämpning av 23 §

1 mom. må tillgodoräknas avgifter,

som han före kassans bildande erlagt

till sammanslutningen.

Överenskommelser och medgivanden, som avses i denna paragraf, skola

för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

26 §.

Vid tillämpning av 23 § må beträffande medlem, som med avbrott tillhört

erkänd arbetslöshetskassa eller annan i 25 § angiven sammanslutning,

allenast tagas i betraktande avgifter och tillgodoräknas tid efter senaste avbrottet

i medlemskapet. Kassa äger dock medgiva, att medlem, som vid utträde

ur kassan uppfyller det i 23 § 1 mom. angivna villkoret, vid återinträde

inom fem år icke behöver ånyo fullgöra nämnda villkor.

27 §.

övergår medlem till klass med högre dagpenning, må den högre dagpen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningen ej utgivas till honom, förrän han efter övergången erlagt minst en avgift.

Äger han välja mellan klasser och väljer han annan än den lägsta

av dem eller underlåter han att anmäla förhållande, som medför skyldighet

för honom att övergå till högre klass än den han tillhör, må dagpenning

efter den högre klassen dock icke utgivas förrän han i denna klass erlagt

minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter.

Därest medlem övergår från klass med begränsning som avses i 34 §

till klass utan sådan begränsning, skall begränsningen alltjämt gälla för

honom till dess att han efter övergången erlagt minst sexton veckoavgifter

eller fyra månadsavgifter.

Vad i första stycket sägs om övergång mellan olika klasser skall äga motsvarande

tillämpning vid övergång mellan olika kassor.

28 §.

1 mom. Daghjälp må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst tjugoen

dagar varit arbetslös sex dagar

(karenstid) och för dessa dagar företett

intyg som i 22 § sägs.

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva förlängning

av de tider, som angivas i första

stycket. Karenstiden må dock ej

utsträckas längre än till tre månader

och den tid, inom vilken karenstiden

beräknas, ej bestämmas längre

än till sex månader.

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken hel dagh jälp skulle hava

utgått, om karenstiden gått till ända.

Dag, för vilken dagh jälp jämlikt 29 §

2 mom. andra stycket skulle hava

utgått med nedsatt belopp eller för

vilken dagh jälp jämlikt 33 § icke

skulle hava utgått, må dock inräknas

i karenstiden.

1 mom. Dagpenning må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst fyra

eller, om tillsynsmyndigheten lämnat

medgivande som avses i 32 §

tredje stycket, fem kalenderveckor

varit arbetslös fem dagar (karenstid)

och för dessa dagar företett intyg

som sägs i 22 §.

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer,

äger kassan för medlemmar, som

tillhöra sådant yrke, i sina stadgar

föreskriva längre karenstid än i första

stycket sägs, varvid den tid inom

vilken karenstiden beräknas skall

förlängas i motsvarande omfattning.

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken hel dagpenning skulle

hava utgått, om karenstiden gått till

ända. Dag, för vilken dagpenning

jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket

skulle hava utgått med nedsatt belopp

eller för vilken dagpenning

jämlikt 33 § icke skulle hava utgått,

må dock inräknas i karenstiden.

I karenstid må ej i något fall in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

räknas dag, som sägs i 32 § andra

stycket 2).

Förekommer inom kassas verksamhetsområde i större utsträckning kortvarig

arbetslöshet i samband med julen och nyåret, äger tillsynsmyndig
-

heten föreskriva, att vissa dagar vid

karenstiden.

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös

efter att hava

uppburit hel sjukpenning eller

hempenning enligt lagen om allmän

sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring

för så många dagar,

att deras antal ökat med tre, motsvarar

den för honom föreskrivna

karenstiden, eller

åtnjutit tilläggs penning enligt lagen

om moderskapshjälp eller

under minst trettio dagar fullgjort

tjänstgöring såsom värnpliktig

samt för senast sjunde kalenderdagen

efter försäkringsförmånens

upphörande eller tjänstgöringens

slut företer intyg som avses i 22 §.

Ny karens tid skall ej krävas, när

medlem på sätt tillsynsmyndigheten

föreskriver styrker, att han icke haft

arbete mer än fyrtioåtta dagar efter

det han senast fullgjort eller jämlikt

första stycket anses hava fullgjort

karenstid eller efter det han senast

uppburit daghjälp för minst fem av

sex på varandra följande dagar. Ny

karenstid skall dock fullgöras av

medlem, som uppburit daghjälp för

det jämlikt 31 § fastställda högsta

antalet dagar.

dessa helger icke skola inräknas i

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös

efter att hava

åtnjutit hel sjukpenning enligt

lagen om allmän försäkring eller

lagen om yrkesskadeförsäkring för

så många dagar, att deras antal ökat

med tre, motsvarar den för honom

föreskrivna karenstiden, eller

under minst fem dagar fullgjort

tjänstgöring såsom värnpliktig eller

under minst fem dagar deltagit i

yrkesutbildning, som av tillsynsmyndigheten

förklaras vara av beskaffenhet

att kunna medföra befrielse

från kravet på karenstid,

samt för senast sjunde kalenderdagen

efter försäkringsförmånens

upphörande eller tjänstgöringens

eller utbildningens slut företer intyg

som avses i 22 §.

3 mom. Fullgjord karenstid

gäller under återstoden av försäkringsåret.

Karenstid eller del av karenstid

som infaller under augusti

månad gäller jämväl under följande

försäkringsår, så ock karenstid som

enligt 2 mom. anses fullgjord på

grund av att försäkringsförmån upphört

eller tjänstgöring eller utbildning

slutat under augusti månad.

Har medlem uppburit dagpenning

i omedelbar anslutning till försäkringsårets

utgång, skall karenstid ej

krävas under följande försäkringsår,

så länge medlemmen är oavbrutet

arbetslös och åtnjuter dagpenning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Ersättningen» storlek

29 §.

1 mom. Daghjälp må icke över- 1 mom. Dagpenning må utgivas

stiga tjugo kronor. med belopp, som angives för någon

i följande tabell upptagen dagpenningklass.

Dagpenningklass

Dagpenning

A .........

12

B

......... 14

C .........

......... 16

D

......... 18

E .........

20

F ........

22

G

25

H

......... 27

I

......... 30

J

......... 32

K

......... 35

L

......... 37

M .........

40

Barntillägg utgör två kronor om dagen för varje barn.

Dagpenning må

icke sättas lägre

än att den jämte barntillägg uppfyller

de krav, som uppställas i internationella

arbetsorganisationens konvention

angående minimistandard för

social trygghet.

Maketillägg utgår med två kronor

om dagen och husföreståndarinnetillågg

med samma belopp.

2 m o m. Utför medlem å dag, då

han i övrigt är arbetslös, avlönat arbete

i högst två timmar eller, då fråga

är om bisyssla, i högst tre timmar,

må hel daghjälp jämte familjetillägg

likväl utgivas till honom.

Därest han å sådan dag utför avlönat

arbete under längre tid, dock högst

2 mom. Utför medlem å dag,

då han i övrigt är arbetslös, avlönat

arbete i högst två timmar må hel

dagpenning jämte barntillägg likväl

utgivas till honom. Därest han å sådan

dag utför avlönat arbete under

längre tid, dock högst fyra timmar,

må med tillsynsmyndighetens med
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåxanae nr b 8 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fyra timmar, må med tillsynsmyndighetens

medgivande daghjälp och

familjetillägg utgivas med hälften av

vad eljest skolat utgå. Vad sist sagts

skall dock endast gälla, om medlemmen

före arbetslöshetens inträdande

haft heldagsarbete och jämväl

söker sådant arbete.

Uppbär medlem för viss dag halv

sjukpenning enligt lagen om allmän

sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall daghjälp och

familjetillägg för samma dag nedsättas

till hälften av vad eljest skolat

utgå.

30

1 mom. I daghjälp jämte, i förekommande

fall, familjetillägg må ej

utgivas högre belopp i förhållande

till medlemmens dagsförtjänst än

som framgår av en av Konungen

fastställd tabell (överförsäkringstabell).

Med dagsförtjänst avses en sjättedel

av den veckoinkomst eller, i fråga

om medlem med månadslön, en

2 — Bihang till riksdagens protokoll

givande dagpenning och barntillägg

utgivas med hälften av vad eljest

skolat utgå. Vad sist sagts skall dock

endast gälla, om medlemmen före

arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete

och jämväl söker sådant

arbete.

Om särskilda skäl äro därtill, må

tillsynsmyndigheten medgiva att

medlem, som utför avlönat arbete

under del av dag och i övrigt år arbetslös,

må uppbära dagpenning

jämte barntillägg för det antal dagar

för varje vecka, vilket tillsynsmyndigheten

bestämmer med ledning av

en jämförelse mellan antalet timmar

medlemmen utför arbete under

veckan och den normala veckoarbetstiden.

Vid tillämpningen av första och

andra styckena skall hänsyn ej tagas

till bisyssla.

Åtnjuter medlem för viss dag halv

sjukpenning enligt lagen om allmän

försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall dagpenning och

barntillägg för samma dag nedsättas

till hälften av vad eljest skolat utgå.

§•

1 m o m. Såsom dagpenning jämte,

i förekommande fall, barntillägg

må ej utgivas högre belopp i förhållande

till medlemmens dagsförtjänst

än som framgår av en av Konungen

fastställd tabell (överförsäkringstabell).

Med dagsförtjänst avses en femtedel

av den veckoinkomst eller, i fråga

om medlem med månadslön, en

196b. 9 samt. 2 avd. Nr b8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr b& år 196b

(Nuvarande lydelse)

tjugofemtedel av den månadsinkomst,

som medlemmen före arbetslöshetens

inträdande vanligen åtnjöt

under arbetstid som var normal för

honom. Där särskilda omständigheter

föreligga, äger tillsynsmyndigheten

medgiva, att större andel av

medlems vecko- eller månadsinkomst

än nu sagts skall anses utgöra hans

dagsförtjänst.

(Föreslagen lydelse)

tjugotvåondel av den månadsinkomst,

som medlemmen före arbetslöshetens

inträdande vanligen åtnjöt

under arbetstid som var normal för

honom. Där särskilda omständigheter

föreligga, äger tillsynsmyndigheten

medgiva, att större andel av

medlems vecko- eller månadsinkomst

än nu sagts skall anses utgöra

hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för sådan beräkning av dagsförtjänsten som i andra

stycket sägs, skall såsom medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten

vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som medlemmen.

Måste ersättningen minskas på

grund av vad som stadgas i detta

moment, skall först maketillägget

eller husföreståndarinnetillågget och

därefter barntillägget nedsättas eller

helt innehållas samt sist daghjälpen

nedsättas.

2 mom. Åtnjuter medlem i anledning

av arbetslöshet fortlöpande

understöd från arbetsgivaren eller

från annan sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp än erkänd

arbetslöshetskassa, må daghjälp

och familjetillägg utgivas högst

med belopp som motsvarar skillnaden

mellan den högsta ersättning,

som må utgå enligt 1 mom., och

understödet.

2 mom. Åtnjuter medlem i anledning

av arbetslöshet fortlöpande

understöd från arbetsgivaren eller

från annan sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp än erkänd

arbetslöshetskassa, må dagpenning

och barntillägg utgivas högst

med belopp som motsvarar skillnaden

mellan den högsta ersättning,

som må utgå enligt 1 mom., och understödet

sedan detta minskats med

vad som må ha avdragits för gäldande

av preliminär skatt.

3 mom. Åtnjuter medlem ålderspension

skall han, då ansökan om

ersättning första gången göres under

försäkringsåret, inplaceras i avdragsklass

enligt en av Konungen fastställd

tabell (avdragstabell). Dagpenning

och barntillägg skola nedsättas

med det mot avdragsklassen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

19

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen hjdelse)

svarande avdragsbeloppet. Ersättning

understigande fem kronor för

dag utbetalas ej.

4 mom. Måste ersättning minskas

på grund av vad som stadgas

i denna paragraf, skall först barntillägget

nedsättas eller helt innehållas.

Ersättningstiden

31

1 mom. Medlem må icke uppbära

daghjälp för mer än etthundrafemtiosex

dagar under varje försäkringsår.

Tillsynsmyndigheten äger

dock för viss kassa eller viss klass

medgiva, att daghjälp må utgå för

högst tvåhundratio dagar under varje

sådant år.

1 annat fall än som avses i 35 §

skall den tid, för vilken daghjälp

under ett försäkringsår längst må

utgå, utgöra minst etthundratjugo

dagar för medlem, som före försäkringsårets

ingång ej fyllt 67 år.

2 mom. Har överenskommelse träffats

eller medgivande lämnats enligt

vad i 25 § första, andra eller tredje

stycket sägs, skall vid tillämpning

av 1 mom. med ersättning, som utgives

av kassan, likställas ersättning,

vilken utgivits av kassa eller sammanslutning

som överenskommelsen

eller medgivandet avser eller utgivits

på grund av sådan obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

i främmande

stat, som medgivandet gäller.

§•

1 mom. Medlem må icke uppbära

dagpenning för mer än etthundrafemtio

dagar under varje försäkringsår.

Tillsynsmyndigheten äger

dock för viss kassa eller viss klass

medgiva, att dagpenning må utgå

för högst tvåhundra dagar under varje

sådant år.

1 annat fall än som avses i 35 §

skall den tid, för vilken dagpenning

under ett försäkringsår längst må

utgå, utgöra minst etthundra dagar

för medlem, som före försäkringsårets

ingång ej fyllt 67 år.

2 mom. Har överenskommelse träffats

eller medgivande lämnats enligt

vad som sägs i 25 § första eller andra

stycket, skall vid tillämpning av

1 mom. med ersättning, som utgives

av kassan, likställas ersättning, vilken

utgivits av kassa eller sammanslutning

som överenskommelsen eller

medgivandet avser.

Inskränkningar i rätten till ersättning

32 §.

Dagpenning må icke utgå för flera

dagar under en kalendervecka än att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 ar 1964

(Nuvarande lydelse)

Daghjälp må icke utgivas för

1) söndag,

2) annan helgdag, med mindre

medlemmen var arbetslös nästföregående

eller efterföljande vardag,

3) avtalsenlig fridag, såvida icke

tillsynsmyndigheten medgivit, att dylik

fridag må likställas med sådan

helgdag, som angives under 2),

4) dag, då medlemmen äger rätt

till tilläggs penning enligt lagen om

moderskapshjälp, och

5) dag, för vilken medlemmen sökt

arbete för kortare tid än fyra timmar.

Har medlem under en kalendervecka

i fem dagar utfört arbete i

sådan utsträckning, att hel daghjälp

ej kunnat utgå för någon av dagarna,

må daghjälp ej heller utgivas för

den sjätte dagen.

33

Har medlem på grund av driftinskränkning

vid det företag, där han

(Föreslagen lydelse)

crsättningsdagarnas antal, ökat med

summan av antalet under veckan

infallande arbetsdagar samt i karenstid

ingående dagar, uppgår till

högst fem. Med arbetsdag förstås

härvid dag, då medlem utfört arbete

i sådan utsträckning att dagpenning

ej kunnat utgå för den dagen.

Dagpenning må icke utgivas för

1) söndag,

2) annan helgdag samt påskafton,

pingstafton, midsommarafton, julafton

och nyårsafton, såvida icke tillsynsmyndigheten

medgivit, att dagpenning

må utgå för dylik dag,

3) dag, då medlemmen äger rätt

till tillåggssjukpenning enligt 3 kap.

13 § lagen om allmän försäkring,

och

4) dag, för vilken medlemmen sökt

arbete för kortare tid än fyra timmar.

Har medlem under en kalendervecka

i fyra dagar utfört arbete i

sådan utsträckning, att hel dagpenning

ej kunnat utgå för någon av

dagarna, må dagpenning för den femte

dagen utgå endast om denna är

första eller sista dagen i en sammanhängande

arbetslöshetsperiod, vilken

omfattar mer än en kalendervecka.

Tillsynsmyndigheten äger medgiva

att dagpenning för sådan dag må utgå

även i annat fall, om särskilda skäl

föranleda det.

§•

Har medlem vid det företag, där

han fortlöpande är anställd, arbete

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse)

fortlöpande är anställd, arbete mindre

än fem dagar i veckan, skall det

antal dagar under varje vecka, för

vilka han eljest är berättigad till

daghjälp, minskas med en. Sådan

minskning skall dock ej ske i omedelbar

anslutning till genomgången

karenstid.

Då skäl åro därtill, må tillsynsmyndigheten

i den omfattning och

för den tid myndigheten bestämmer

medgiva kassa befrielse från skyldigheten

att tillämpa vad som är

stadgat i första stycket.

Tillsynsmyndigheten äger jämväl

föreskriva, att bestämmelserna i första

stycket skola äga motsvarande tilllämpning

vid driftinskränkning, som

ej innefattar minskning av antalet

arbetsdagar per vecka.

34

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande kassans medlemmar eller

viss grupp av dem föreskriva begränsning

i rätten till daghjälp. Därvid

må stadgas,

att karenstiden och den tid, inom

vilken karenstiden skall beräknas,

skola förlängas,

att daghjälp ej skall utgivas för

viss tid av året, eller

att den tid, för vilken daghjälp

längst må utgå under försäkringsåret,

skall uppdelas i två perioder,

av vilka den ena skall omfatta tid

under vilken arbetslöshet regelbundet

förekommer.

(Föreslagen lydelse)

mindre än fyra dagar i veckan, äger

tillsynsmyndigheten, då särskilda

skäl äro därtill, föreskriva, att det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlemmen eljest är berättigad

till dagpenning, minskas med en.

Tillsynsmyndigheten äger jämväl

föreskriva, att bestämmelserna i första

stycket skola äga motsvarande tilllämpning

vid arbetsinskränkning,

som ej innefattar minskning av antalet

arbetsdagar per vecka.

§•

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande kassans medlemmar eller

viss grupp av dem föreskriva

begränsning i rätten till dagpenning.

Därvid må stadgas,

att karenstiden och den tid, inom

vilken karenstiden skall beräknas,

skola förlängas,

att dagpenning ej skall utgivas

för viss tid av året, eller

att den tid, för vilken dagpenning,

längst må utgå under försäkringsåret,

skall uppdelas i perioder, av

vilka någon eller några skall omfatta

tid under vilken arbetslöshet regelbundet

förekommer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ej må med stöd av första stycket

karenstiden eller den tid, inom vilken

karenstiden skall beräknas, utsträckas

längre ån som sägs i 28 §

1 mom. andra stycket.

35 §.

I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens

omfattning bland kassans medlemmar eller kassans ekonomiska

ställning beslut må fattas av kassans styrelse om nedsättning av dagpenningens

belopp eller minskning av den längsta tiden för erhållande av dagpenning.

Beslut, som avses i första stycket, skall gälla oavsett om medlem vid beslutets

meddelande är berättigad att uppbära dagpenning eller ej. Beslutet

skall för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten och må ej

upphävas eller ändras utan dess samtycke. Myndigheten äger när som helst

förordna, att beslutet icke längre skall

36

Till den som frivilligt utan giltig

anledning lämnat sitt arbete eller på

grund av otillbörligt uppförande

skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete eller utan att uttryckligen

hava avvisat sådant arbete

likväl genom sitt uppträdande

uppenbarligen vållat, att anställning

ej kommit till stånd, må ersättning

icke utgivas för de fyra närmast följande

veckorna efter det sådant förhållande

inträffat.

äga tillämpning.

§•

Till den som frivilligt utan giltig

anledning lämnat sitt arbete eller

på grund av otillbörligt uppförande

skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete eller utan att uttryckligen

hava avvisat sådant arbete

likväl genom sitt uppträdande

uppenbarligen vållat, att anställning

ej kommit till stånd, må ersättning

icke utgivas under de tjugoåtta närmast

följande dagarna eller, om arbetet

var avsett att omfatta högst

två dagar, under de fjorton närmast

följande dagarna efter det sådant

förhållande inträffat. Tillsynsmyndigheten

må, om särskilda skäl

föranleda det, medgiva att avstängningstiden

skall börja löpa från senare

tidpunkt än nu sagts.

Vad i första stycket föreskrivits

om arbete skall i tillämpliga delar

gälla även sådan yrkesutbildning,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

23

(Nuvarande lydelse)

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till i arbetsorten förekommande avlöning

för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å

konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal

eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda

beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat. Inom område,

där kollektivavtal gäller, skall sådan förklaring dock äga giltighet

allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må

hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

(Föreslagen lydelse)

som avses i 28 § 2 mom. första stycket.

Har medlem vid upprepade tillfällen

avvisat erbjudet lämpligt arbete

eller finnes eljest i fall som i första

och andra styckena sägs uppenbart

att medlemmen icke vill antaga

sådant arbete, md kassa besluta att

ersättning icke skall utgivas förrän

medlemmen utfört förvärvsarbete

tjugo dagar. Beslutet skall för att bliva

gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till lön för sådant arbete enligt i arbetsorten

gällande kollektivavtal eller,

om dylikt avtal ej tillämpas i

orten, till där förekommande lön för

samma arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr år I9(ib

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

För tid, då arbetskonflikt råder, må ersättning icke utgivas till

den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål

för lockout), eller

den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löneoch

anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna paragraf meddelas

av tillsynsmyndigheten.

38 §.

Finnes medlem, som svikligen uppgivit eller förtegat något förhållande

av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, icke böra uteslutas

ur kassan, må för en tid av högst ett år rätt till ersättning kunna frånkännas

honom.

Förekomma sannolika skäl att medlem gjort sig skyldig till förfarande

som i 10 § första stycket 5) sägs, må honom tillkommande ersättning innehållas

i avbidan på utredning i ärendet. Befinnes han skyldig till förfarandet,

skall hans rätt till vad som innehållits vara förverkad. I annat fall

skall den innehållna ersättningen genast utbetalas till honom.

Beslut som fattas med stöd av denna paragraf skall av kassans styrelse

ofördröj ligen anmälas för tillsynsmyndigheten.

39 §.

I den mån så finnes påkallat äger tillsynsmyndigheten att för den, som

ej är svensk medborgare, föreskriva särskilda begränsningar i rätten att

uppbära ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.

Ansökan om ersättning

40 §.

Ansökan om ersättning skall göras

skriftligen hos kassan. Vid ansökningen

skola fogas intyg, som avses

i 21 och 22 §§.

Intygen skola förvaras bland kassans

handlingar.

Ansökan om ersättning skall göras

skriftligen hos kassan. Vid ansökningen

skola fogas intyg, som avses

i 21 och 22 §§, samt de uppgifter

i övrigt, vilka erfordras för bedömande

av medlemmens ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skola

förvaras bland kassans handlingar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

25

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Fondbildning

41 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom

fond avsätta tillgångar, motsvarande

per medlem räknat,

om kassan har minst 10 000 medlemmar:

minst två gånger genomsnittliga

beloppet per medlem av de

tio sistförflutna årens inkomster i

form av erlagda avgifter, räntor och

erhållet statsbidrag,

om kassan har högst 500 medlemmar:

minst fyra gånger ett på samma

sätt beräknat belopp, och

om kassan har flera än 500 men

färre än 10 000 medlemmar: minst

det belopp, tillsynsmyndigheten med

ledning av ovan angivna siffror bestämmer.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom

fond avsätta tillgångar, motsvarande

per medlem räknat,

om kassan har minst 10 000 medlemmar:

minst summan av förvaltningskostnaden

per medlem under

det sistförflutna försäkringsåret och

det genomsnittliga ersättningsbelopp

kassan utgivit per ersättningsdag och

medlem under det sistförflutna försäkringsåret,

multiplicerat med det

genomsnittliga antalet ersättningsdagar

per medlem under de tio senaste

försäkringsåren,

om kassan har högst 1 500 medlemmar:

minst två gånger ett på

samma sätt beräknat belopp, och

om kassan har flera än 1 500 men

färre än 10 000 medlemmar: minst

det belopp, tillsynsmyndigheten med

ledning av ovan angivna tal bestämmer.

Har under tioårsperioden försäkringsersättningarnas belopp, förvaltningskostnaderna

eller statsbidraget ökats avsevärt, äger tillsynsmyndigheten

föreskriva, att såsom fond skola avsättas större tillgångar än som följer avvad

i första stycket sägs.

Intill dess erkänd arbetslöshetskassa varit i verksamhet under tio år skall

tillsynsmyndigheten årligen, med hänsynstagande till vad ovan sägs, bestämma

fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten

med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt

lämnat medgivande därtill.

överskott å verksamheten skall tillföras fonden.

Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå

till täckande av kassans löpande utgifter.

42 §.

Fondens tillgångar skola redovisas

1) i obligationer eller andra skuld
-

Fondens tillgångar skola redovisas

1) i obligationer utfärdade av sta
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse)

förbindelser, som utfärdats eller garanterats

av staten,

2) i obligationer, utfärdade av Sveriges

allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan

eller av hypoteksaktiebolag, som enligt

vad därom finnes stadgat står

under tillsyn av bank- och fondinspektionen,

3) i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, svenskt bankaktiebolag,

postsparbanken, svensk sparbank,

Svenska jordbrukskreditkassan eller

centralkassa för jordbrukskredit,

med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar,

som medföra rätt till betalning

först efter utfärdarens övriga

fordringsägare (förlagsbevis),

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till

lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd, eller

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, eller i aktier i aktiebolag

eller andelar i ekonomisk

förening, därest bolaget eller föreningen

uteslutande har till uppgift

att äga och förvalta sådan fastighet;

dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten

skall vara brandförsäkrad

i försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt

(Föreslagen lydelse)

ten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa,

2) i obligationer, garanterade av

staten eller kommun,

3) i obligationer och andra för den

allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

som offentligen utbjudits av

svenskt bankaktiebolag, med undantag

av sådana förskrivningar, som

medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare

(förlagsbevis),

4) i andra skuldförbindelser utfärdade

eller garanterade av staten

eller kommun eller utfärdade av riksbanken,

postbanken, bankaktiebolag,

sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

intill högst en femtedel av

fondens tillgångar i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet

genom inteckning i annan fastighet

än industrifastighet eller i tomträtt

inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet icke

må medräknas taxeringsvärdet å

växande skog; dock skall åbyggnad,

för att inteckning i fastigheten må

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-8 år 1964

(Nuvarande lydelse)

att driva försäkringsrörelse hår i riket.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må med tillsynsmyndighetens

medgivande högst en femtedel av fondens

tillgångar redovisas i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet

genom inteckning i fast egendom

eller tomträtt inom två tredjedelar

av senast fastställda taxeringsvärde;

och skall i fråga om brandförsäkring

av åbyggnad gälla vad vid

5) stadgas.

(Föreslagen lydelse)

godkännas, vara brandförsäkrad i

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt

att driva försäkringsrörelse här i landet,

samt

6) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, varvid i fråga om

brandförsäkring av åbyggnad skall

gälla vad som stadgas i 5).

Styrelse m. m.

43 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter

förslag av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom.

Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets

fullgörande uppbära ersättning med belopp, som bestämmes av tillsynsmyndigheten.

44 §.

I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall

den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av

valda ombud.

m. Om tillsyn å erkända arbetslöshetskassor och om återkallande av antagande

45 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras eu

förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning

till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt

uppgift om kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits

att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 1 500, skall uppgift

jämväl härom intagas i förteckningen.

46 §.

Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för försäkringsår

samt föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda

föreskrifter, som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.

I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvarande

det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

47 §.

Tillsynsmyndigheten har att tillhandagå med råd och upplysningar i fråga

om åtgärder, som må erfordras för antagande till erkänd arbetslöshetskassa,

ävensom beträffande det lämpliga inrättandet av sådan kassas verksamhet.

Tillsynsmyndigheten skall vidare övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa

bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt.

Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper,

protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträde

med kassan eller dess styrelse. Kassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten

insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som

myndigheten begär.

Tillsynsmyndigheten äger fastställa för kassornas verksamhet erforderliga

formulär; och kassa är skyldig att i föreskriven ordning begagna formulären.

Närmare bestämmelser om övervakandet av de erkända arbetslöshetskassorna

meddelas av Konungen.

48 §.

Har medlemsantalet i erkänd arbetslöshetskassa nedgått under 1 500 eller,

i fråga om kassa som erhållit medgivande att utöva verksamhet med lägre

medlemsantal än 1 500, under det tal som tillsynsmyndigheten bestämt,

åligger det styrelsen för kassan att ofördröjligen därom göra anmälan hos

tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att så

snart ske kan meddela beslut, huruvida det må vara kassan medgivet att

likväl fortsätta sin verksamhet som erkänd arbetslöshetskassa. Lämnas sådant

medgivande, skall tillsynsmyndigheten tillika bestämma visst tal, under

vilket kassans medlemsantal ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet

återkallas.

Har medgivande, som i andra stycket sägs, ej lämnats eller har sådant

medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under det

nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan vara

pliktig att träda i likvidation.

49 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas

verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan

anvisning att vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet,

som prövas erforderlig. Därvid skall tillsynsmyndigheten bestämma viss

skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd eller förändring skall hava vidtagits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finnes kassa icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad anvisning till

efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras vara rätten till

statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.

Har anvisning enligt 78 § lagen om understödsföreningar meddelats kassa

och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må

tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda

paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt andra stycket här ovan.

Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att

å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

50 §.

1 m o m. Talan mot beslut av erkänd

arbetslöshetskassa enligt denna

förordning föres genom besvär

hos tillsynsmyndigheten.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i

ärende angående försäkring enligt

denna förordning föres talan genom

besvär hos försäkringsdomstolen.

Beslut som avses i andra stycket

må av tillsynsmyndigheten underställas

försäkringsdomstolens prövning,

om det för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning är av synnerlig

vikt att saken prövas av domstolen

eller eljest särskilda skäl förefinnas

för sådan prövning.

2 m o m. Besvär skola ingivas till

den myndighet eller det organ som

meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts direkt till den

myndighet, som har att pröva besvären,

utgör ej hinder för besvärens

upptagande till prövning, därest de

inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av

besvär skall jämväl i fråga om erkänd

arbetslöshetskassas beslut tilllämpas

vad som är föreskrivet i lagen

om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 196b

(Nuvarande lydelse)

Om delgivning av beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock om besvär

över sådant beslut skall gälla

vad i 79 § lagen om understödsföreningar

finnes stadgat; dock må klagan

icke föras över beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats angående

beskaffenheten av arbetskonflikt

inom område, där kollektivavtal

gäller.

(Föreslagen lydelse)

Erkänd arbetslöshetskassas och

tillsynsmyndighetens beslut lända till

omedelbar efterrättelse, om ej annat

föreskrivits i beslutet eller bestämmes

av myndighet som har att pröva

beslutet.

3 mom. Om besvär över beslut,

som tillsynsmyndigheten meddelat

enligt denna förordning i annat fall

än som avses i 1 mom., samt om

delgivning av sådant beslut skall gälla

vad i 79 § lagen om understödsföreningar

finnes stadgat.

b mom. Talan må ej föras mot

tillsynsmyndighetens beslut angående

beskaffenheten av arbetskonflikt

inom område, där kollektivavtal gäller.

IV. Straffbestämmelser

51 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan om antagande mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 48 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med trehundra kronor. Sådan försummelse

åtalas vid allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964.

Har medlem vid förordningens ikraftträdande fullgjort eller skall han

anses hava fullgjort karenstid eller del därav enligt äldre bestämmelser,

skall vid tillämpning av 28 § nämnda tid anses fullgjord enligt paragrafens

nya lydelse.

Äldre bestämmelser skola äga tillämpning beträffande skuldförbindelser,

aktier och andelar i ekonomisk förening, vilka kassa förvärvat före ikraftträdandet.

Besvär över tillsynsmyndighetens beslut, vilka anförts före ikraftträdandet,

skola prövas enligt de äldre bestämmelserna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

31

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1, dels att i 1, 3—6, 9

och 10 §§ orden »daghjälp», »daghjälpsbidrag», »daghjälpsbidraget», »familj

etillägg» och »familjetilläggsbidrag» skola ersättas med orden »dagpenning»,

»dagpenningbidrag», »dagpenningbidraget», »barntillägg» och

»barntilläggsbidrag», dels ock att 2, 7 och 8 §§ samt bilagan till förordningen

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Grimdstatsbidrag utgår, där ej an-

Grundstatsbidrag utgår, där ej an-

nät följer av vad nedan sägs, för var-

nät följer av vad nedan sägs, för var-

je dag, för vilken daghjälp utgivits,

je dag, för vilken dagpenning utgi-

med dels ett grundbelopp av tre kro-

vits, med den procentuella andel av

nor 25 öre vid en daghjälp av sex

dagpenningen, som

framgår av föl-

kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av

jande tabell.

25 öre för varje hel krona, varmed

Dagpenningklass

Bidragsprocent

daghjälpen överstiger sex kronor;

A............

...... 50,0

dock må grundstatsbidraget ej i nå-

B

...... 48,9

got fall uppgå till högre belopp än sex

C ............

47,9

kronor för varje ersättningsdag.

D

...... 46,8

För dag, då halv ersättning utgi-

E............

...... 45,7

ves enligt 29 § 2 mom. förordningen

F

44,6

om erkända arbetslöshetskassor,

G

43,0

skall grundstatsbidrag utgå med

H

42,0

hälften av belopp, som i första styc-

I .........

40,4

ket sägs.

J

39,3

K

37,7

L

36,6

M............

35,0

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1959:534, och av 3—6 och 8—10 §§, se SFS 1958:101.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse)

7

I fråga om medlem, som vid ingången

av visst försäkringsår fyllt

67 år, utgår grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag

och f amiljetillägg sbidrag

för högst sjuttioåtta ersättningsdagar

under försäkringsåret.

(Föreslagen lydelse)

Överstiger för viss kassa eller

klass antalet ersättningsdagar per

medlem under försäkringsåret det

genomsnittliga antal ersättningsdagar

per medlem och försäkringsår,

som förekommit för de erkända arbetslöshetskassorna

under de tio närmast

föregående försäkringsåren,

med 100 procent eller mer, utgår ett

tillägg till grundstatsbidraget med

25 procent av detta, överstiger för

viss kassa eller klass antalet ersättningsdagar

per medlem under försäkringsåret

nyssnämnda genomsnittliga

antal ersättningsdagar med

75 procent men ej med 100 procent,

utgår ett tillägg till grundstatsbidraget

med 10 procent av detta.

§•

I fråga om medlem, som vid ingången

av visst försäkringsår fyllt

67 år, utgår grundstatsbidrag och

tillägg därtill, dag penningbidrag och

barntillåggsbidrag för högst sjuttiofem

ersättningsdagar under försäkringsåret.

8 §•

Förvaltningsbidrag---av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad i tredje stycket sägs,

med fem kronor per årsmedlem för

det antal årsmedlemmar, som icke

överstiger 3 000, med fyra kronor

per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3 000 men

icke 25 000, och med tre kronor per

årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 25 000.

Medlemsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad nedan sägs, med sex

kronor per årsmedlem för det antal

årsmedlemmar, som icke överstiger

3 000, med fem kronor per årsmedlem

för det antal årsmedlemmar, som

överstiger 3 000 men icke 25 000, och

med fyra kronor per årsmedlem för

det antal årsmedlemmar, som överstiger

25 000.

Har erkänd arbetslöshetskassa varit

antagen endast under del av för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Nuvarande lydelse)

säkringsåret, skall medlemsbidraget

beräknas på grundval av det genomsnittliga

antal medlemmar, som förelegat

vid utgången av varje i 9 §

första stycket angiven period, under

vilken antagandet hela tiden varit

gällande, samt utgå med det jämkade

belopp, som svarar mot den del

av försäkringsåret antagandet varit

gällande.

Då kassa----------- skall utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964. Äldre bestämmelser

skola dock äga tillämpning i fråga om statsbidrag för tiden före de

nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Bilaga

Bilaga till förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor

Antal ersättnings- dagar per medlem

Dagpenningbidragets

storlek i procent av

hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid

olika antal ersätt- ningsdagar per

medlem

Antal ersättnings- dagar per medlem

Dagpenningbidragets

storlek i procent av

hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid

olika antal ersätt- ningsdagar per

medlem

0.00—2.50

0.0

8.00

51.4

2.70

3.0

9.00

56.0

3.00

7.2

10.00

60.0

3.25

10.8

11.00

63.2

3.50

13.9

12.00

65.8

3.75

16.9

13.00

680

4.00

19.9

14.00

69.8

4.25

22.8

15.00

71.3

4.50

25.3

16.00

72.4

4.75

27.8

17.00

73.3

5.00

30.3

18.00

74.0

5.25

32.5

19.00

74.5

5.50

34.7

20.00

74.8

6.00

38.7

21.00

74.9

7.00

45.6

22.00 och

däröver

75.0

Särskilda bestämmelser:

Vid annat antal ersättningsdagar per medlem än sådant som direkt framgår

av tabellen interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen,

varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent.

Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 48

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr bH år 196b

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 45 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar1

ävensom överskriften omedelbart framför samma paragraf skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om klander av understödsför- Om talan mot understödsförenings

enings beslut. beslut.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller föreningsmedlem, att understödsförenings

beslut icke tillkommit

i behörig ordning eller eljest

strider mot denna lag eller föreningens

stadgar, äge därå tala genom

stämning å föreningen inom tre

månader från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till klandertalan

mot beslutet förlorad.

Har klandertalan — —

Domstols utslag---

45 §.

Angående talan mot beslut av erkänd

arbetslöshetskassa i vissa fall

gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller föreningsmedlem, att beslut

av understödsförening i annat fall än

som avses i första stycket icke tillkommit

i behörig ordning eller eljest

strider mot denna lag eller föreningens

stadgar, äge därå tala genom

stämning å föreningen inom tre

månader från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till klandertalan

mot beslutet förlorad.

- för registrering,

instämt klandertalan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.

Mål, vari klandertalan mot erkänd arbetslöshetskassas beslut väckts

före ikraftträdandet, skall behandlas enligt äldre lag.

1 Senaste lydelse av 45 §, se SFS 1946:854.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 196A

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om

försäkringsdomstol

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) 1

Försäkringsdomstolen

upptager

enligt vad därom är stadgat mål,

vari besvär anförts över riksförsäkringsverkets

eller försäkringsrådets

beslut, ävensom mål, vilka av riksförsäkringsverket

underställas domstolens

prövning.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Försäkringsdomstolen upptager

enligt vad därom är stadgat mål, vari

besvär anförts över beslut av riksförsäkringsverket,

försäkringsrådet

eller tillsynsmyndigheten för erkända

arbetslöshetskassor, ävensom mål,

vilka av riksförsäkringsverket eller

nämnda tillsynsmyndighet understäl
-

las domstolens prövning.

över försäkringsdomstolens--—ej föras.

Försäkringsdomstolen har---finnes erforderligt.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I propositionen nr 115 föreslås att den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

skall reformeras i skilda hänseenden och grunderna för dessa

reformer anges i propositionen. Sålunda anpassas försäkringen till femdagarsveckan.

Arbetslöshetskassorna får möjlighet att höja dagersättningen

från nuvarande maximum 20 kr. till 40 kr.

Ålderspensionärernas rätt till ersättning från arbetslöshetskassorna avvecklas

successivt genom att kassaersättningen minskas med viss del av

pensionen.

Ersättningstiden förlängs med fyra veckor. Kassorna får ökad frihet att

upphäva förekommande säsongbegränsningsbestämmelser.

Endast en karensperiod, om fem dagar, behöver fullgöras varje försäkringsår.

Det nuvarande förbudet mot ersättning för enstaka arbetslös dag

kvarstår som huvudprincip.

Grundstatsbidrag föreslås utgå med fallande skala från 50 procent vid

lägsta till 35 procent vid högsta dagersättning. Ett särskilt grundstatsbidrag

med avgiftsutj ämnande verkan tillkommer.

Propositionen nr 116 innehåller förslag dels till de författningsändringar,

som föranleds av de i prop. 1964: 115 angivna grunderna för en reformering

av arbetslöshetsförsäkringen, dels till ytterligare detaljändringar i författningarna

om arbetslöshetsförsäkring.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1964.

Av propositionerna redovisas här endast vad föredragande departementschefen,

statsrådet Johansson, anfört. Beträffande övriga delar av propositionerna,

såsom redogörelse för gällande rätt, för 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutrednings

betänkande »Arbetslöshetsförsäkringen» samt för remissbehandlingen,

hänvisas till propositionerna.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 37 och II: 51 har yrkats »att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan komplettering av hittills verkställda

utredningar om arbetslöshetsförsäkring att förslag om allmän sådan

försäkring kan föreläggas 1965 års riksdag».

I motionerna I: 596 och II: 724- har yrkats »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande

av ett nytt arbetslöshetsförsäkringssystem — omfattande allmän grundförsäkring,

gällande alla medborgare i lika mån, och därutöver frivillig arbets
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

löshetsförsäkring av nuvarande slag — i enlighet med de allmänna riktlinjer

som anförts i motionen».

I motionerna I: 739 och II: 908 har yrkats »att riksdagen måtte hemställa

till Kungl. Maj :t att Kungl. Maj :t måtte låta allsidigt och förutsättningslöst

utreda frågan om arbetslöshetsförsäkringens framtida omfattning och organisation».

I motionen II: 957 har yrkats »att riksdagen vid sin behandling av proposition

nr 115 måtte

1) anhålla om en förutsättningslös utredning angående en allmän arbetslöshetsförsäkring,

2) anhålla om förslag till nästa års riksdag om höjning, utöver vad i proposition

nr 115 föreslagits, av tillägget till grundstatsbidraget i syfte att

åstadkomma en längre gående utjämning av egenbidraget till olika frivilliga

arbetslöshetskassor».

I motionerna I: 722 och II: 881 har yrkats att riksdagen måtte besluta

»att ersättning för enstaka arbetslös dag skall utgå i enlighet med vad

1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning har föreslagit;

att ramtiden för fullgörande av karenstid utökas till att omfatta 5 kalenderveckor;

och

att grundstatsbidraget skall utgå med 50 procent i alla dagpenningsklasser».

I motionerna I: 789 och II: 972 har yrkats

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i ''förslag till förordning angående

ändring i förordningen den 14 december 1954 om erkända arbetslöshetskassor’

att arbetslöshetsdagar under vilka permitteringslön utgår

betraktas som karensdagar inom arbetslöshetsförsäkringen oberoende av

när permitteringsdagarna infaller under försäkringsåret, samt

att utskottet vidtar de erforderliga ändringarna i förordningens text».

I motionerna I: 740 och II: 907 har yrkats att riksdagen måtte besluta

»att arbetslöshetskasseförordningen utformas så, att permitteringslön och

avgångsbidrag kan utgå från arbetsgivaren samtidigt som försäkringstagare

får fullgöra karenstid,

att bestämmelserna utformas så, att permitteringslön och avgångsbidrag

icke är att uppfatta som sådant fortlöpande understöd från arbetsgivaren

varom talas i § 30 mom. 2 i nämnda förordning, samt

att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts proposition 144 år 1956 undanröjes så

att rätten till ersättning och rätten att fullgöra karenstid icke påverkas av

utgiven semesterersättning i samband med att anställning upphör».

I motionerna I: 787 och II: 971 har yrkats

»att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts proposition 116 ur 1964 ändras så att

bedömningen huruvida eu erbjuden lön skall anses vara skälig kommer att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

grundas på medlemmens personliga kvalifikationer, ålder, erfarenhet, meriter

o. dyl. samt med stöd av den lönestatistik rörande vederbörande yrkesgrupp

som kan finnas tillgänglig;

att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts proposition 144 år 1956 kompletteras

så att rätten till ersättning och rätten att fullgöra karenstid icke påverkas

av utgiven semesterersättning i samband med att anställningen upphör».

I motionerna I: 788 och 11: 970 har yrkats »att riksdagen vid behandling

av proposition nr 116 måtte besluta

att arbetslöshetskasseförordningen utformas så att den i kollektivavtal

för visst yrkesområde angivna lönen i princip skall gälla som lägsta skäliga

lön

att för yrkesområde där kollektivavtal saknas den på orten förekommande

lönen för sådant arbete skall anses som skälig lön».

I motionerna I: 753 och II: 920 har yrkats »att riksdagen måtte besluta

godkänna Kungl. Maj :ts proposition nr 115 med den ändringen att grundstatsbidraget

skall utgå med 50 % av dagersättningen».

I motionerna I: 777 och II: 956 har yrkats »att riksdagen vid sin behandling

av proposition nr 115 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att

grundstatsbidrag till arbetslöshetsförsäkring må förhöjas i enlighet med vad

i motionen anförts».

I motionerna I: 778 och II: 958 har yrkats »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 116 måtte för sin del besluta att 2 § förordningen

den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

må erhålla den lydelse nedan sägs.

§ 2.

Grundstatsbidrag utgår (= propositionen) M.....35,0.

Överstiger för viss kassa eller ldass antalet ersättningsdagar per medlem

under försäkringsåret det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem

och försäkringsår, som förekommit för de erkända arbetslöshetskassorna

under de tio närmast föregående försäkringsåren, förhöj es grundstatsbidraget

med 10 procent om förstnämnda antal överstiger sistnämnda antal

med 75 men ej med 100 procent, med 25 procent om förstnämnda antal överstiger

sistnämnda antal med 100 men ej med 150 procent, med 40 procent

om förstnämnda antal överstiger sistnämnda antal med 150 men ej med

200 procent, med 50 procent om förstnämnda antal överstiger sistnämnda

antal med 200 men ej med 300 procent, med 60 procent om förstnämnda

antal överstiger sistnämnda antal med 300 men ej med 400 procent och med

70 procent om förstnämnda antal överstiger sistnämnda antal med 400

procent eller mer.»

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:51, 11:724, 1:739, 11:957, 1:722, 1:789, 1:740, 1:787,

I: 788, I: 920, II: 956 och II: 958.

De i propositionen nr 115 framlagda principförslagen

Arbetslöshetsförsäkrmgens^omfattning

Föredragande departementschefen har anfört:

»Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, som varit i

verksamhet sedan 1935, omfattade 1960 omkring 1,3 milj. försäkrade. Det

totala antalet anställda var enligt 1960 års folkräkning drygt 2,8 milj.

Många förvärvsarbetande står således utanför försäkringen. Utredningen

har sökt fastställa i vilken utsträckning de har behov av arbetslöshetsförsäkring.

En huvudgrupp bland de oförsäkrade utgörs av de ca 750 000 som arbetar

inom yrkesområden där arbetslöshetskassa finns. Av dessa är 130 000

fackligt organiserade men har befriats från skyldigheten att tillhöra kassan,

t. ex. av åldersskäl och därför att vederbörande endast har bisyssla

inom facket. De övriga drygt 600 000 torde till största delen utgöras av deltidsarbetande

och av ungdomar, som inte ännu fått sådan fasthet i sina

arbetsförhållanden att anslutning varit aktuell.

I fråga om arbetstagarna i denna grupp gör utredningen inga uttalanden

om arbetslöshetsrisker och försäkringsbehov utan konstaterar endast att

de formellt har möjlighet att bli medlemmar i befintliga kassor och att

problemet med deras anslutning ligger uteslutande på det praktiska planet.

Beträffande större delen av dem, de icke fackligt organiserade, framhåller

utredningen att bristande kännedom om och intresse för försäkringen är

några av skälen till att de inte är anslutna.

Att arbetstagarna i denna grupp inte är försäkrade kan bero bl. a. på att

de själva anser sig sakna försäkringsbehov. För egen del anser jag dock att

man inte kan bortse från att det finns ett visst försäkringsbehov hos dem.

De flesta är som nämnt oorganiserade och arbetslöshetsförsäkringen är

sedan sin tillkomst nära samordnad med den fackliga rörelsen. Detta kan

ha bidragit till den låga anslutningsfrekvensen. Ifrågavarande arbetstagare

äger emellertid på samma villkor som de organiserade ansluta sig till de

statsunderstödda frivilliga kassorna.

En andra huvudgrupp oförsäkrade, sammanlagt omkring 600 000 om

svenska kommunalarbetareförbundets nya kassa frånräknas utredningens

uppgifter som avser 1960, består av arbetstagare inom yrkesområden, där

kassa saknas. Utredningen konstaterar att arbetslöshetsrisken och försök
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

ringsbehovet hos dem är ringa. Denna grupp utgörs till stor del av stats- och

kommunaltjänstemän.

I några remissyttranden kritiseras utredningens metod att bygga sina

uttalanden om arbetslöshetsrisker på arbetsmarknadsförhållandena under

de senaste åren. Jag vill med anledning härav framhålla, att arbetslöshetsriskerna

varit i huvudsak oförändrade under hela efterkrigstiden och att

man rimligen inte kan grunda bedömning av de framtida arbetslöshetsriskerna

på förhållanden som präglade arbetsmarknaden för ett 25-tal år sedan.

Arbetsmarknadspolitiken är f. n. under utredning och man har anledning

räkna med att effekten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

i framtiden skall öka ytterligare. Jag anser därför att utredningens slutsatser

i fråga om arbetslöshetsrisker och försäkringsbehov i väsentliga delar

kan godtas.

Utredningens undersökningar visar enligt min uppfattning att försäkringsskyddet

i stort sett är tillfredsställande för de grupper som har de

mest påtagliga arbetslöshetsriskerna. Å andra sidan måste, såsom utredningen

och remissinstanserna också gjort, konstateras att många arbetstagare

saknar ett för dem behövligt försäkringsskydd. Jag är ense med utredningen

om att fackförbund som saknar kassa bör bilda sådan eller ansluta

medlemmarna till en befintlig kassa i den mån försäkringsbehov finns.

Kassornas remissyttrande visar att bildandet av kassor, gemensamma för

flera fackförbund, är en framkomlig väg. Också med hänsyn till fördelarna

i fråga om risk- och avgiftsutjämning samt administration vill jag uttala

min anslutning till tanken att bilda större kassor.

Utredningen har inte velat förorda att en allmän frivillig arbetslöshetskassa

bildas för de grupper som står utanför den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen.

En sådan lösning har inte heller vunnit nämnvärd anslutning

vid remissbehandlingen och jag anser inte att den nu bör övervägas. En

följd av detta ställningstagande blir, som utredningen framhåller, att ett

visst begränsat försäkringsbehov kan komma att finnas hos arbetstagare,

som står utanför försäkringen. Utredningen anser att enda utvägen att

öppna arbetslöshetsförsäkringen för alla är att göra den obligatorisk. Några

överväganden eller förslag härom har utredningen inte. I en reservation till

betänkandet och i flera remissyttranden utvecklas emellertid denna tanke

ytterligare och det anses att en obligatorisk försäkring bör införas eller i

vart fall utredas.

Jag vill starkt understryka att jag anser att alla, som blir arbetslösa, bör

få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande sätt. Eftersom svårigheter

att få och behålla ett arbete beror på många olika faktorer är det emellertid

nödvändigt att undersöka orsakerna till arbetslösheten, innan man kan

ta ställning till hur tryggheten skall tillgodoses. Försäkringen är bara en av

många åtgärder i samband med arbetslöshet. Det mest framträdande behovet

av ökat skydd torde f. n. finnas i glesbygdernas avfolkningsområden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Den dar lådande åldersfördelningen medför särskilda svårigheter när det

galler att skaffa nytt arbete vid arbetslöshet. Bristen på arbetstillfällen i hemorten

innebär omställningssvårigheter särskilt för vissa grupper inom jordoch

skogsbruket. 1960 års arbetsmarknadsutredning, som väntas slutföra sitt

uppdrag under 1964, skall bl. a. särskilt uppmärksamma avvägningen mellan

rorhghetsfrämjande åtgärder, sysselsättningsskapande insatser och kontanta

ersättningar i olika former åt arbetslösa. De brister i försäkringsskyddet,

som ligger till grund för de nyss nämnda önskemålen om ytterligare

utredning rörande arbetslöshetsförsäkringen, bör enligt min mening ses i

ett större sammanhang och därför bör resultaten av de allmänna arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, som kan komma alt bli aktuella inom den närmaste

framtiden, avvaktas. När dessa resultat föreligger torde bättre förutsättningar

finnas att bedöma huruvida arbetslöshetsförsäkringen bör bli

föremål för ytterligare utredning. De angelägna reformerna inom den nuvarande

försäkringen bör emellertid inte uppskjutas. Jag anser att utredningens

förslag i huvudsak kan läggas till grund för dem.

Angående hemarbetarnas rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

är remissinstansernas meningar delade. Somliga anser att man bör

gå längre än förslaget, andra avstyrker det. Otvivelaktigt föreligger en arbetslöshetsrisk

för hemarbetarna. Den avgörande frågan är i vad mån man

för dem kan eftersätta det eljest gällande kravet att den som uppbär ersättning

skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

De som är bundna vid hemmet till följd av personligt handikapp har ofta

stora svårighetei att fa arbete. Om de till väsentlig del haft sin försörjning

genom stadigvarande hemarbete och om de är beredda att utföra annat

lemarbete eller annat arbete som deras handikapp tillåter dem, bör de kunr.

a få ersättning från försäkringen. Jag anser mig således böra biträda utredningens

förslag såvitt gäller de handikappade hemarbetarna. På grund

w vad som anförts vid remissbehandlingen kan jag inte förorda att de som

äi sysselsatta inom skyddade verkstäder likställs med dessa hemarbetare.

D.t ankommer på tillsynsmyndigheten att utfärda erforderliga föreskrifter

on handikappade hemarbetare i samband med dispens enligt 24 § första

styket 1) arbetslöshetskasseförordningen.

leträffande företagarnas anslutning till arbetslöshetsförsäkringen anser

jagatt ytterligare åtgärder från statsmakternas sida inom den frivilliga försäkingen

inte är erforderliga. Den i ett par yttranden berörda frågan om

smårukarnas arbetslöshetsrisker ger mig anledning framhålla att vad jag

fönt anfört om glesbygdernas avfolkningsområden torde gälla även för

flertilet småbrukare.

Eiligt gällande bestämmelser kan ålderspensionärerna tillhöra arbctslöshetsfirsäkringen.

Statsbidrag till kassaersättning åt dem som fyllt 67 år utgår

enellertid endast för en ersättningstid som är häll ten så lång som den

för ysgre kassamedlemmar gällande tiden. Utredningen anser alt ålders
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 11)64

pensionärerna av principiella och ekonomiska skäl inte bör tillhora forsäkringen

i framtiden när pensionssystemen når full effekt. Tills det blir

fallet föreslås de dock få kvarstå men ålderspensionen avräknas från kassaersättningen.

Vid remissbehandlingen yppas skilda meningar i denna fråga.

Redan vid tillkomsten av den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen

konstaterades (prop. 1956:144 s. 54) att frågan om folkpensionärernas

ställning inom försäkringen var ett komplicerat problem. De gällande bestämmelserna

angavs uttryckligen vara ett provisorium i avbidan på införande

av effektivare pensionssystem, och de får ses som uttryck för en

kompromiss mellan olika ståndpunkter i denna fråga.

Ett av de anförda skälen för att låta ålderspensionärerna tillhöra arbetslöshetsförsäkringen

är att den äldre arbetskraften därigenom stimuleras att

ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Emellertid framgår såväl av

utredningen som av en del remissyttranden att ersättning inte sällan uttages

under maximal tid i samband med pensionering och att det är svårt att

bedöma dessa medlemmars arbetsförmåga och deras benägenhet att skaffa

sig ny anställning, ökade förmåner i försäkringen synes knappast kunna

medföra stegrat intresse hos ålderspensionärerna att skaffa sig nya anställningar.

Det nämnda skälet förlorar därför enligt min mening i styrka.

Vid övervägande av de olika skäl och synpunkter som anförts i frågan

om ålderspensionärerna har jag kommit till slutsatsen att de av principiella,

administrativa och ekonomiska orsaker inte bör tillhöra arbetslöshetsförsäkringen

när deras försörjning är tillfredsställande ordnad genom olika

former av pension. Som utredningen anför kommer det emellertid att dröja

ett antal år innan de av statsmakterna beslutade pensionssystemen når full

effekt. Jag ansluter mig därför till utredningen och de remissinstanser, son

anser att ålderspensionärernas ersättningsrätt bör avvecklas successivt.

Den av utredningen föreslagna metoden härför innebär att ålderspersionärerna

står kvar i försäkringen men får vidkännas avdrag från den tödag

utgående kassaersättningen med V300 av årspensionen enligt en säskild

avdragstabell. Några väsentliga erinringar mot metoden har inte gjotts

vid remissbehandlingen och jag biträder utredningens förslag i denna dd.

Eftersom förslaget innebär att kassamedlem skall stå kvar i samma *vdragsklass

under hela det löpande försäkringsåret oavsett därunder mtiiffade

ändringar i pensionens storlek, torde framställningar hos de allmäina

försäkringskassorna i kontrollsyfte inte behöva medföra något alltför betungande

merarbete för dessa.

Principiellt sett borde man vid tillämpningen av avdragsregeln ta häisyn

till hur pensionsrätten byggts upp och hur pensioneringen är ut forsad.

Klart är att ålderspension i form av folkpension och allmän tilläggspeision

bör dras av. Av administrativa skäl bör detsamma gälla de flesta indra

former av ålderspension som utgår till följd av anställning. Som ltredningen

föreslår bör däremot sådana pensioner som medlem privat tagt ini
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ö

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

tiativ till för sin framtida försörjning inte påverka rätten till försäkringsersättning.

Hit bör räknas exempelvis frivillig pensionsförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring samt pensioner som ntgår till följd av försäkringsavtal

med enskilda försäkringsinrättningar eller medlemskap i understödsföreningar.

Utredningens förslag om likställighet i fråga om den tid varunder ersättning

får utgå med statsbidrag avstyrks av de två remissinstanser som

yttrat sig i ämnet. Jag har i det föregående uttalat att jag anser principiellt

riktigast att ålderspensionärerna inte tillhör försäkringen. Vad utredningen

anför som skäl för sitt förslag är enligt min mening inte tillräcklig anledning

att förbättra statsbidragsförmånerna samtidigt som ålderspensionärernas

ersättningsrätt skall avvecklas. Jag kan således inte biträda utredningens

förslag om ökat statsbidrag.

Utredningens av remissinstanserna godtagna uppfattning att de av tillsynsmyndigheten

utfärdade föreskrifterna om förtidspensionärernas ersättningsrätt

alljämt bör tillämpas biträder jag.»

Arbetslöshetsförsäkringen och femdagarsveckan

Föredragande departementschefen har anfört:

»Så länge arbetstiden normalt omfattat sex dagar i veckan har det varit

naturligt att bygga försäkringens regler om dagersättning på den inkomstförlust

som motsvarar en sjättedel av veckolönen. För den som till följd av

arbetstidsförkortningen arbetar endast fem dagar i veckan, kan försäkringsfallet

bara inträffa dessa dagar. Eftersom veckoinkomsten i princip är

lika för fem- och sexdagarsarbetande, blir den av arbetslöshet förorsakade

inkomstförlusten för en femdagarsarbetande större per dag räknat än för

en sexdagarsarbetande.

Till utredningens av remissinstanserna biträdda uppfattning att femdagarsveckan

nu fått en sådan utbredning att omprövning av ersättningsbestämmelserna

är nödvändig ansluter jag mig.

I valet mellan tänkbara metoder att anknyta försäkringen till femdagarsveckan

har utredningen haft att väga önskemålet om likställighet beträffande

försäkringsförmåner för olika arbetstagargrupper mot betydelsen av

att bestämmelserna inte blir för omfattande och svårtillämpade. Utredningens

förslag innebär att en femdagarsförsäkring införs och att den blir

tillämplig på alla kassamedlemmar, således även de sexdagarsarbetande.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. För

egen del anser jag också att en allmängiltig femdagarsförsäkring är förenad

med fördelar som avsevärt överväger den olägenhet som består i att full

likställighet inte uppnås av sexdagarsarbetande med några få dagars arbetslöshet.

Jag vill i detta sammanhang understryka vad utredningen anför

om att en jämförelse mellan olika arbetstagare i sådana fall måste avse

summan av arbetsinkomst och försäkringsersättning under eu vecka.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Några remissinstanser behandlar den av utredningen nämnda olägenheten

att försäkringsersättning enligt det föreslagna systemet måste utbetalas

i efterskott per kalendervecka. Jag vill här erinra om att den senast utbetalade

veckoarbetslönen normalt bör förslå under större delen av den

vecka då kassamedlemmcn blir arbetslös. Den måste emellertid räcka även

över lördagen och söndagen omedelbart efter arbetslösheten. Beroende på

arbetsmängden i kassan kan uppenbarligen ytterligare någon eller några dagar

förflyta innan ersättning kan utbetalas. Jag anser emellertid att det

behöver bli fråga endast om några få dagars förlängning av den tid, under

vilken senast utbetalad arbetslön skall räcka, ömmande fall torde kassorna

kunna handlägga med förtur så snart kalenderveckan gått till ända.»

Försäkringsersättningens storlek och ersättningstidens längd

Föredragande departementschefen har anfört:

»Den nuvarande daghjälpen — som jag i likhet med utredningen finner

lämpligen kunna benämnas dagpenning — är i arbetslöshetskasseförordningen

maximerad till 20 kr. om dagen. Inom denna gräns äger kassan fastställa

vilket belopp som skall utgå.

Daghjälpsmaximum var före den 1 juli 1953 8 kr. Detta låga belopp

hindrade under åren dessförinnan en anpassning av daghjälpsbeloppen

efter löneutvecklingen. Det 1953 bestämda maximibeloppet 20 kr. var tilltaget

så att det skulle medge en fortsatt sådan anpassning.

När det nu ånyo gäller att undersöka om en anpassning efter löneläget

gör ett höjt maximum nödvändigt måste man ta ställning till vilken kompensationsgrad

som är lämplig. Utredningen anser för sin del att 50 procent

av nettoinkomsten är för liten kompensation samt att en relativt hög

kompensationsgrad är önskvärd. Jag delar denna uppfattning men vill samtidigt

understryka att ersättningen inte får bli så förmånlig att viljan hos

den arbetslöse att söka nytt arbete och anta erbjudet arbete försvagas.

Utredningen föreslår att dagpenningmaximum höjs till 40 kr. och får

här stöd av samtliga remissinstanser. Vid bedömningen av detta förslag bör

beaktas att 4 kr. av höjningen, dvs. 20 procent, belöper på omräkningen

till femdagarsersättning. Vidare framgår av utredningens uppgifter att

medelinkomsten 1963 för industriarbetare, en grupp som intar en dominerande

ställning inom försäkringen, efter avdrag av preliminär skatt uppgick

till 49 kr. per dag för dem som hade femdagarsvecka. En dagpenning

om 40 kr. skulle för denna kategori innebära eu kompensationsgrad av

drygt 80 procent. Som utredningen och en remissinstans framhåller kan

man räkna med att kassorna inte genast tillämpar det föreslagna högsta

beloppet. Denna synpunkt är jag angelägen alt understryka. Jag anser nämligen

att dagpenningmaximum bör sättas så högt att det medger en anpass
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 196i

ning av dagpenningbeloppen efter löneutvecklingen under en inte alltför

begränsad tid framöver. Det högsta beloppet 40 kr. får då ses som något

man skall uppnå så småningom. Det saknas under sådana förhållanden

också anledning befara att kompensationsgraden blir för hög. Ett hinder

häremot utgör för övrigt även överförsäkringsbestämmelserna, som jag

återkommer till.

Jag finner således i likhet med utredningen och remissinstanserna att ett

dagpenningmaximum om 40 kr. inte är för högt såvitt bedömningen härav

sker med hänsyn till arbetstagarnas behov av skydd mot inkomstbortfall

och till de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna.

I anledning av ett remissuttalande om att avgifterna för högre dagpenning

kan bli avskräckande vill jag tillägga att denna fråga har samband med försäkringens

finansiering med statsbidrag. Härtill återkommer jag i ett senare

avsnitt. Jag vill dock redan här nämna att utredningen grundar sina

kostnadsberäkningar för de närmaste budgetåren på en dagpenning om

30 kr.

I fråga om familj etillägget innebär utredningens förslag att make- och

husföreståndarinnetillägget slopas samt att barntillägget reduceras, vilket

sker genom att det utgår för högst fyra barn och inte höjs över de 2 kr. som

gällt sedan 1959. Minskat familjetillägg i förening med höjd dagpenning

skulle enligt utredningen bättre än hittills kompensera inkomstbortfall.

Alla remissinstanser utom en biträder förslaget att make- och husföreståndarinnetillägget

skall slopas. Jag förordar att så sker och anser att den

besparing som vinns härigenom bör beaktas vid bestämmande av dagpenningen.

Flera remissinstanser vill behålla eller förbättra barntillägget. Enligt min

mening bör den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen såvitt möjligt utformas

efter inkomstbortfallsprincipen. Tillägg som grundas på försörjningsbehovet

innebär ett avsteg härifrån. Höjda dagpenningar ger kassamedlemmarna

möjlighet att försäkra större del av sin inkomst. Frågan om hur

samhället bör tillgodose barnfamiljernas behov anser jag i första hand böra

lösas i annan ordning än genom särskilda tillägg i arbetslöshetsförsäkringen.

Då emellertid, som förut nämnts, dagpenningbeloppen inte kan beräknas

bli höjda mera avsevärt under den närmaste tiden, är det inte lämpligt

att barntilläggen nu slopas helt. Utredningens förslag att de får utgå

med oförändrat belopp synes lämpligt. Som jag senare återkommer till har

begränsningen av tillägget till att utgå för högst fyra barn ringa ekonomisk

betydelse. Från rättvisesynpunkt måste en sådan ordning vara svårförståelig

och därmed psykologiskt olycklig. Jag föreslår därför att barnlilllägget

behålls oförändrat.

överförsäkring — som innebär att försäkringsersättningen överstiger

nettoinkomstförlusten — bör i första hand motverkas genom att dagpenningen

för viss kassa eller klass fastställs med hänsyn till medlemmarnas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 dr 7,964

löneförhållanden på sådant sätt att risken för överförsäkring kan uppkomma

endast i undantagsfall. I likhet med utredningen anser jag att överförsäkringsbestämmelser

måste finnas för dessa fall.

Utredningens förslag att flytta upp överförsäkringsgränsen närmare den

förlorade nettoinkomsten möter gensagor i ett par yttranden. Vid tillkomsten

av gällande beräkningsgrunder, som innebär en marginal av Vs av

nettoinkomsten, anfördes alla de av utredningen nu redovisade skälen för

och emot en mindre marginal (prop. 1956: 144 s. 97—98, 103 och 114). Därutöver

motiverades den större marginalen med att medlem kan ha visst

arbete och därmed viss inkomst utan att förlora försäkringsersättningen. Det

uttalades också att karenstidens längd och karensreglernas utformning i

övrigt hade betydelse för överförsäkringsgränsen. Den förändring som nu

inträtt och som utredningen åberopar som skäl för en till Vio minskad

marginal är endast att risken för överförsäkring vid arbetslöshet under

fredag—lördag minskat till följd av femdagarsveckan. Å andra sidan vill jag

anmärka att utredningen, enligt vad som framgår av min följande framställning,

föreslår att karensvillkoren görs fördelaktigare för de försäkrade.

Vid tillkomsten av den nuvarande marginalen om Vs uttalade föredragande

departementschefen att såväl högre som lägre tal kunde diskuteras

samt att marginalen Vs i belysning av de olika intressen som här gör sig

gällande syntes kunna godtas i varje fall tills praktisk erfarenhet vunnits

om verkningarna av en sådan marginal.

För egen del anser jag vad som förekommit inte utgöra tillräcklig anledning

att frångå marginalen Vs. I övrigt biträder jag förslaget beträffande konstruktionen

av överförsäkringstabellen.

Utredningen finner att det av principiella och praktiska skäl inte är lämpligt

att inom arbetslöshetsförsäkringen övergå till en klassindelning av

samma typ som inom sjukförsäkringen. Några remissuttalanden i denna

fråga finns inte och jag biträder för min del utredningens mening. Förslaget

att förenkla systemet genom enhetlig beteckning på dagpenningklasserna

finner jag välmotiverat och jag förordar därför att det genomförs.

Ersättningstidens längd har nära samband med de arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som kan vidtas vid långtidsarbetslöshet. Bland de långtidsarbetslösa

kan urskiljas två kategorier. Den ena består av personer vilkas

arbetslöshet beror på sociala och medicinska faktorer hos dem själva eller,

som utredningen uttrycker det, kassamedlemmar som alltid kommer att ha

svårt att få nytt arbete vid arbetslöshet oavsett vilket konjunkturläge som

råder. Beträffande denna kategori bör enligt utredningen försäkringen inte

användas för att bereda ersättning under mycket lång tid. Endast en remissinstans

har här en avvikande mening. För egen del anser jag att det i

princip måste ligga utanför en frivillig arbetslöshetsförsäkrings uppgifter

att fortlöpande utge ersättning i dessa fall. Deras förekomst är således inte

heller enligt min mening skäl för att förlänga ersättningstiden.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Den andra kategorin utgörs av dem vilkas långtidsarbetslöshet främst beror

på att de är ortsbundna. Det gäller i huvudsak äldre arbetsföra, men inte

pensionsmässiga, kassamedlemmar i utflyttningsområden. Med hänsyn till

denna grupp föreslår utredningen att den maximala ersättningstiden förlängs

från 26 till 30 veckor. Tillstyrkande yttranden avges här från bl. a.

Norrbottens och Jämtlands län. 30 veckor motsvarar 150 dagar i femdagarsförsäkringen

eller 20 dagar utöver vad enbart en omräkning till sådan försäkring

i och för sig skulle medföra. Utredningen framhåller att det föreslagna

ökade antalet ersättningsdagar inte skulle få någon nämnvärd betydelse.

Eftersom alltså eu mindre grupp långtidsarbetslösa om utredningens

förslag genomförs kan tillgodoses utan nämnvärda kostnader anser jag

mig böra biträda förslaget för att därigenom göra det möjligt för de kassor

som så önskar att förlänga ersättningstiden. Jag tillstyrker också förslaget

att tillsynsmyndigheten skall kunna medge en ersättningstid upp till 200

dagar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den nu gällande kortaste ersättningstiden

avsevärt överstiger vad som fordras enligt den ILO-konvention

för social trygghet som Sverige anslutit sig till.

Arbetslöshetskassorna inom de yrkesområden, där säsongarbetslöshet varit

vanlig, har alltsedan försäkringens tillkomst nödgats begränsa ersättningstidens

längd under lågsäsongen. Det ekonomiska nödtvång som legat

bakom begränsningen har från formellt försäkringsmässig synpunkt kunnat

motiveras med att försäkringsfallet — arbetslösheten — inte kunnat

inträffa under årstider då arbete inom yrket inte brukat förekomma.

Under de båda senaste decennierna har mycket stora framsteg gjorts i

fråga om att minska säsongarbetslösheten. Betecknande är utredningens

uppgift om att 1960 endast omkring 4 500 medlemmar i byggnadsarbetarnas

kassa, vilken omfattade nära 150 000 medlemmar, var säsongarbetslösa.

Inom ett annat traditionellt säsongyrke, skogsarbetet, har utvecklingen gått

mot anställning av årsarbetare, vilket självfallet varit ägnat att utjämna

säsongvariationerna inom denna grupp.

Den här antydda utvecklingen torde delvis förklara utredningens slutsats

att det från avgiftssynpunkt är genomförbart att slopa säsongrestriktionerna

i många kassor. Samtidigt innebär denna utveckling att det försäkringsmässiga

skälet för säsongrestriktioner förlorat i styrka; de områden

där man kan tala om ständig eller vanligt förekommande säsongarbetslöshet

blir allt färre. Jag delar därför utredningens av remissinstanserna inte

motsagda mening att man numera kan och bör göra en annan avvägning

i detta hänseende än den som ligger till grund för de nuvarande säsongbegränsningarna.

Säsongbegränsningsbestämmelserna i kassastadgarna bör

således kunna upphävas i avsevärd utsträckning.

Det nuvarande systemet innebär att kassorna har frihet att själva bestämma

i detta ämne samt att tillsynsmyndigheten kan ge föreskrifter som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

begränsar ersättningsrätten. Utredningen föreslår ingen ändring av systemet

utan bara en ändrad tillämpning inom dettas ram. Jag anser denna

ordning alltjämt vara den lämpligaste, eftersom det därigenom blir möjligt

att fortlöpande ta hänsyn till arbetsmarknadspolitikens och andra omständigheters

inverkan på olika yrkesområden där säsongarbetslöshet förekommer.

Det blir också möjligt att behålla säsongrestriktionerna där de inte

kan undvaras. Utredningen nämner i detta sammanhang dels att ekonomin

i vissa kassor inte tål att restriktionerna upphör, dels att möjlighet måste

finnas att hindra att försäkringen utnyttjas otillbörligt. I ett remissyttrande

anges att vissa yrkesgrupper enligt sakens natur har särskilt korta

anställningsperioder. Jag vill för egen del starkt understryka att dessa och

andra undantagsfall alltjämt måste behandlas särskilt och att det därför

är viktigt att det finns möjligheter för tillsynsmyndigheten att föreskriva

säsongrestriktioner. Föreskrift härom bör således kunna meddelas även om

restriktionerna slopats men detta visat sig medföra olägenheter.»

Karens och ersättning för enstaka arbetslös dag

Föredragande departementschefen har anfört:

»Eu viss karenstid har hittills ansetts nödvändig inom arbetslöshetsförsäkringen

främst av ekonomiska skäl. F. n. gäller en karenstid om sex dagar

och ny karens måste intjänas om inte arbetslöshetsperioderna följer

relativt nära efter varandra.

Arbetstagarnas trygghet skulle självfallet tillgodoses bäst om arbetslöshetsförsäkringen

kunde kompensera inkomstbortfall från en tidigare tidpunkt

än den nu tillåtna. Utredningens kostnadsundersökningar visar att

antalet karensperioder har föga ekonomisk betydelse. Den direkta kostnadsökningen

i det fall att endast en karensperiod av nuvarande längd fordras

per försäkringsår utgör ca 1,4 milj. kr. Minskas däremot karens periodernas

längd till exempelvis tre dagar blir kostnadsökningen 7,53 milj. kr. Kostnaden

därutöver för engångskarens om tre dagar blir däremot endast 0,86

milj. kr.

Utredningen föreslår en karensperiod om fem dagar per försäkringsår.

Något förslag om att behålla det nuvarande systemet med flera karensperioder

under ett försäkringsår har inte väckts vid remissbehandlingen; från

frågan om ersättning för enstaka arbetslös dag bortses i detta sammanhang.

För min del anser jag att utredningen förebringat övertygande skäl för

sitt förslag om endast en karensperiod och jag förordar att det läggs till

grund för de vidare övervägandena om karensen.

Vid remissbehandlingen har framkommit yrkanden att karensperioden

skall slopas helt eller begränsas till en dag eller till tre dagar. Jag anser mig

inte kunna förorda någon av dessa åtgärder. I ett yttrande väcks tanken

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

49

på ett system med betald karenstid under förutsättning att arbetslösheten

fortsätter efter karenstiden. Detta skulle emellertid enligt min uppfattning

kunna göra den arbetslöse mindre benägen att snarast möjligt skaffa nytt

arbete och jag kan därför inte godta ett sådant system.

Jag föreslår således i likhet med utredningen att endast eu karensperiod

skall fordras per försäkringsår och att periodens längd skall vara fem dagar.

I den nuvarande försäkringen utgår inte ersättning för enstaka arbetslös

dag i en kalendervecka. Utredningens förslag att slopa denna begränsning

är inte enhälligt i det att två ledamöter och en expert vill behålla nuvarande

ordning. De flesta remissinstanserna har anslutit sig till minoritetens

mening. Även i en del av de yttranden, i vilka utredningens förslag tillstyrks,

yppas en viss tveksamhet. Både utredningen och några av dessa

remissinstanser räknar också med att det bör stå kassorna fritt att, om förslaget

genomförs, införa förbud mot endagsersättning.

Jag har i denna fråga särskilt tagit fasta på att ersättning för enstaka

arbetslös dag kan öka de tillfälliga dagpermitteringarna och benägenheten

att anordna korttidsarbete där sådant eljest inte skulle vara motiverat. En

allvarlig olägenhet är också att endagsersättningen medför ökat arbete för

arbetsförmedlingarna utan att något förmedlingsresultat i allmänhet kan

påräknas. Dessa för arbetsmarknaden icke önskvärda konsekvenser utgör

enligt min mening ett starkt skäl mot utredningens förslag.

Mot förslaget talar också att rätten till endagsersättning inte kan komma

sådana kassamedlemmar till godo vilka till följd av långa avstånd är förhindrade

att ta ett arbete samma dag som det erbjuds.

Vid övervägande av de olika skäl som anförts för och emot endagsersättning

har jag stannat för uppfattningen att det nuvarande förbudet i princip

bör bestå. I allmänhet blir inte ett sådant förbud betungande för kassamedlemmarna.

Undantag kan likväl förekomma. Utredningen anger härvidlag

de sexdagarsarbetande, som i en femdagarsförsäkring med förbud mot endagsersättning

går miste om ersättning för två arbetslösa dagar. Även för

vissa arbetstagare med femdagarsvecka torde det kunna inträffa att ett

absolut förbud blir ekonomiskt betungande. Förhållandena kan här växla

mellan olika företag eller arbetsplatser och arbetstagargrupper. Jag anser

därför att förbudet inte bör göras undantagslöst. På grund av de växlande

förhållandena bör tillsynsmyndigheten äga befogenhet att i varje särskilt

sådant fall bevilja undantag.

De omständigheter som talar mot ersättning för enstaka arbetslös dag i

en kalendervecka gör sig inte gällande med samma styrka om en sådan dag

inleder eller avslutar en längre sammanhängande arbetslöshetsperiod. Jag

anser därför att förbudet mot endagsersättning inte bör gälla i detta fall

och att skillnad då inte bör göras mellan fem- och sexdagarsarbetande

kassamedlemmar.

Utredningen har inte funnit det möjligt alt beräkna kostnaderna för en4

— B i hang till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 48

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

dagsersättning men uttalar att de inte skulle kunna få någon större betydelse

för kassornas ekonomi. I det särskilda yttrande, som avgivits av två

ledamöter, anförs att följderna av rätt till endagsersättning inte kan överblickas.

Med det system jag här förordat, nämligen att förbud mot sådan

ersättning alltjämt är huvudregeln men att undantag får förekomma,

undviks risken för oförutsebara kostnadsökningar.»

Arbetslöshetsförsäkringens finansiering samt kostnadsberäkning

Föredragande departementschefen har anfört:

»Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har under senare år finansierats

med avgifter till omkring 50 procent, med statsbidrag till omkring 40 procent

och med fondavkastning till omkring 10 procent. Statsbidraget är konstruerat

så att dess andel av totalkostnaderna stiger när dessa ökar. Under

försäkringsåret 1958/59 utgjorde sålunda bidragsandelen drygt 55 procent

medan avgifterna det året täckte endast 38 procent av utgifterna. Oavsett

sådana fluktuationer har fondavkastningen ökat sedan 1945, både nominellt

och i fråga om andel i kostnaderna. Fonderna har således inte behövt tas i

anspråk i nämnvärd omfattning.

I likhet med utredningen finner jag inte anledning att i detta sammanhang

överväga någon ändring beträffande de sålunda angivna formerna för

den nuvarande försäkringens finansiering.

Rörande kostnadsfördelningen mellan staten och de försäkrade samt den

därmed nära sammanhängande frågan om statsbidragets former och belopp

har både utredningen och remissinstanserna framlagt förslag till ändringar

i nuvarande ordning.

Till en början finner jag i likhet med utredningen och riksrevisionsverket

att underlag f. n. inte finns för att mera genomgripande reformera statsbidragssystemet.

De ändringar av statsbidragsreglerna som nu kan genomföras

måste därför grundas på de nuvarande statsbidragsformerna.

Vad först angår grundstatsbidraget behåller utredningen den nuvarande

principen som innebär att bidragets andel i dagersättningen sjunker i den

män dagersättningen stiger. Enligt förslaget sjunker grundstatsbidraget

successivt från 50 procent vid lägsta dagpenning till 35 procent vid högsta

dagpenning. Vid remissbehandlingen har inte gjorts någon invändning mot

systemet med procentberäknade i stället för nuvarande fasta bidragsbelopp.

Eftersom det blir lättare att tillämpa ett sådant system, tillstyrker jag förslaget.

I några yttranden föreslås att bidragsprocenten bestäms till 50 procent

oavsett dagpenningens storlek eller i vart fall inte sätts under 40 procent.

Som skäl anförs bl. a. att kassorna därigenom skulle få möjlighet att öka

dagpenningen utan avgiftshöjning, en ökning som anses nödvändig till

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 196b

följd av penningvärdets förändring och behovet av standardhöjning. Kostnadsberäkningar,

vilka arbetsmarknadsstyrelsen utfört på samma grunder

som utredningen, visar att ett grundstatsbidrag med en från 50 till 40 procent

fallande skala skulle öka kostnaderna med 2,9 milj. kr. utöver den

kostnadsökning om 25,9 milj. kr. för detta bidrag som föranleds av utredningens

förslag. Jag delar den i de nämnda yttrandena hävdade meningen

att dagpenningbeloppen behöver höjas med hänsyn till att lönerna stigit

avsevärt och därför att ersättningens värde påverkats av penningvärdesförändringen.

Den avgiftshöjning som behövs för att, med hjälp av det av utredningen

föreslagna grundstatsbidraget, återställa dagpenningens verkliga

värde och därjämte åstadkomma en viss standardhöjning torde emellertid

inte behöva bli alltför betungande och jag kan därför inte förorda att grundstatsbidraget

ökas utöver vad utredningen föreslagit.

Utredningens förslag angående dagpenningbidrag, barntilläggsbidrag och

förvaltningsbidrag har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag

biträder dessa förslag.

Uppgiften att skapa former för avgiftsutjämning mellan kassorna har

utredningen löst genom att föreslå ett särskilt tillägg till grundstatsbidraget.

Till utgångspunkt för beräkning av tilläggsbidraget bör enligt utredningen

tagas det för samtliga kassor uträknade genomsnittliga antalet

ersättningsdagar per medlem och år under den senast förflutna tioårsperioden.

överstiger antalet ersättningsdagar i en kassa eller klass under ett visst

försäkringsår nämnda genomsnitt med minst 75 men inte 100 procent, skall

enligt förslaget grundstatsbidraget ökas med 10 procent, överskrids genomsnittet

med minst 100 procent föreslås grundstatsbidraget öka med 25

procent.

En reservant i utredningen och några remissinstanser anser att förslaget

inte medför tillräcklig avgiftsutjämning.

Av följande sammanställning, som tillhandahållits av arbetsmarknads
-

Procent varmed genom- snittet överskridits

Antalet försäkrade

försäkringsåret

1961/62

1962/63

25— 74,9

7 635

27 714

75— 99,9

328

3 844

100—149,9

44 393

23 969

150—299 9

145 340

180 281

300—

5 959

5 986

Hela antalet försäkrade

1 390 000

1 420 000

styrelsen, framgår hur många försäkrade som under försäkringsåren 1961/62

och 1962/63 funnits i kassaklasser, där antalet ersättningsdagar överstigit

tioårsgenomsnittet med angivna procenttal.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Av arbetsmarknadsstyrelsen utförda kostnadsberäkningar visar att ett

i enlighet med remissförslagen påbyggt särskilt grundstatsbidrag, utgående

med 40 procent i de kassor där tioårsgenomsnittet överskrids med mer än

150 procent, skulle vid en arbetslöshet av samma omfattning som 1962/63

öka statsbidragskostnaderna för det särskilda bidraget med 2,6 milj. kr.

utöver den ökning om 3,5 milj. kr. som föranleds av utredningens förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare påpekat att utredningens förslag på

denna punkt rätteligen torde medföra en kostnadsökning om 5,4 milj. kr.

i stället för 3,5 milj.

Jag delar utredningens uppfattning att möjligheter till en ytterligare avgiftsutjämning

bör skapas genom ett särskilt tillägg till grundstatsbidraget.

En förutsättning för att sådant särskilt statsbidrag skall utgå synes böra

vara att det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem och år

varit minst dubbelt så stort som genomsnittet under den sist förflutna tioårsperioden.

I enlighet med utredningens förslag bör grundstatsbidraget i

dessa fall höjas med 25 procent. För att åstadkomma en mjukare övergång

när arbetslösheten sjunker under nämnda nivå föreslås — likaledes i enlighet

med utredningens förslag — ett 10-procentigt särskilt statsbidrag till

kassor inom vilka antalet ersättningsdagar med 75 procent överstiger genomsnittet

under sistförflulna 1 O-årsperiod. Såsom framgår av det föregående

är redan nu statsbidraget till arbetslöshetskassorna konstruerat så att dess

andel av totalkostnaderna stiger när dessa ökar. Om det särskilda grundstatsbidraget

skulle höjas utöver vad jag föreslagit, skulle enligt min mening

allt för stora avvikelser från den normala kostnadsfördelningen mellan

statsbidrag och avgifter ske beträffande vissa kassors finansiering. En

ytterligare påbyggnad av det särskilda statsbidraget vid högre arbetslöshet

kan jag därför inte tillstyrka.

Emellertid anser jag en ytterligare avgiftsutjämning önskvärd för att

stödja kassor som är speciellt hårt belastade och därför har avgifter som

är särskilt höga i förhållande till genomsnittet. Sådant stöd bör kunna lämnas

efter prövning i varje enskilt fall och särskilda medel bör stå till förfogande

för ändamålet. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Det av utredningen föreslagna ändrade systemet för utbetalning av statsbidragen,

vilket avviker från den rådande principen att statsbidrag utbetalas

efter budgetåréts utgång, kan jag inte tillstyrka.

Det är vanskligt: att beräkna kostnaderna för de av mig förordade ändringarna

av arbetslöshetsförsäkringen, eftersom flera på dem inverkande

faktorer är osäkra. Utredningen har också framhållit att dess beräkningar

är ungefärliga. Den största utgiftsökningen orsakas enligt utredningen av

att dagpenningen höjs, ersättningstiden förlängs och säsongbegränsningarna

slopas. Härtill beräknas komma smärre kostnadsökningar på grund

av föreslagna detaljändringar. Å andra sidan uppkommer en viss besparing

enligt förslaget. Den kostnadsökning som under de närmaste åren kan för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

anledas av att antalet försäkrade ökas liar beaktats av utredningen. Däremot

faller de ökningar som skulle bli följden av alt dagpenningen höjs till mer

än omkring 30 kr. utanför beräkningarna. Utredningen räknar med en total

kostnadsökning om 39,8 milj. kr., varav 33,2 milj. täcks av statsbidrag. Med

hänsyn till vad förut nämnts om arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av

kostnaden för särskilt grundstatsbidrag bör sistnämnda belopp justeras

uppåt med 1,9 milj. kr.

De av mig förordade bestämmelserna skiljer sig från utredningens förslag

på några punkter som får betydelse i kostnadshänseende. I fråga om

ålderspensionärerna har jag föreslagit att nuvarande begränsning av statsbidraget

till halva den tid som gäller för övriga försäkrade behålls. Den av

utredningen för förlängd ersättningstid beräknade bidragsökningen om

0,6 milj. kr. torde därför bortfalla till största delen. Mitt förslag att förbudet

mot ersättning för enstaka arbetslös dag i princip skall bestå innebär minskade

kostnader jämfört med utredningens förslag. Det är emellertid inte

möjligt att här ange några belopp. Slutligen innebär mitt förslag om barntillägg

att en av utredningen beräknad besparing om 0,4 milj. kr. inte uppkommer.

I sin helhet medför således mitt förslag ungefär samma kostnadsökning

som utredningens.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att ett genomförande av utredningens

förslag med de av mig förordade modifikationerna innebär för

ett normalår att de totala kostnaderna för försäkringen stiger från ca

140 milj. kr. till i runt tal 180 milj. kr. Av kostnadsökningen ca 40 milj. kr.

faller i det närmaste 90 procent på statsbidraget. På kassorna faller en kostnadsökning

av knappt 5 milj. kr. Då kassorna under senare år fonderat

mellan 20 och 30 milj. kr. årligen torde denna kostnadsökning inte innebära

någon väsentlig belastning för kassorna som en helhet. För de enstaka fall

då en mera allvarlig belastning skulle bli följden finnes enligt vad jag i det

föregående förordat möjligheter för Kungl. Maj :t att ingripa med särskilda

åtgärder.»

De i propositionen nr 116 framlagda författningsförslagen

Föredragande departementschefen har i anslutning till de föreslagna författningsändringarna

anfört:

»Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

10 §.

Enligt 38 § tredje stycket skall beslut om frånkännande av ersättning för

viss tid och om innehållande av ersättning beträffande medlem, som svikligen

uppgivit eller förtigit något förhållande av betydelse för bedömande av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

hans rätt till ersättning, anmälas för tillsynsmyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet

har ansetts böra införas även för de i 10 § reglerade fallen

att medlem vägras inträde i eller utesluts ur kassa av ifrågavarande anledning.

11 §•

Ändringarna i denna paragraf har tillkommit för att göra det möjligt att

anpassa arbetslöshetsförsäkringen till internationella överenskommelser.

Erkända arbetslöshetskassor äger enligt 25 § överenskomma att tid, för

vilken medlem betalat avgift i en kassa, helt eller delvis får räknas honom

till godo i annan kassa när han övergår till denna. Detsamma gäller tid

som enligt 23 § skall tillgodoräknas trots att avgift inte erlagts, överenskommelse

av motsvarande innebörd får träffas med erkänd arbetslöshetskassa

i främmande stat, där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte finns.

Också för det fall att obligatorisk försäkring finns i främmande stat kan

svensk kassa medge att tid, för vilken avgift erlagts till den främmande

statens försäkring, får tillgodoräknas vid tillämpning av 23 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande om ett av Europarådets

expertkommitté för social trygghet utarbetat förslag till konvention

rörande social trygghet för utlänningar och flyttande personer. Enligt

detta förslag skall arbetsperioder, som fullgjorts i ett land, där lagstiftningen

rörande arbetslöshetshjälp avser ett av avgifter oberoende system,

även få tillgodoräknas vid flyttning till ett land med avgiftssystem. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser en sådan tillgodoräkningsrätt önskvärd och

föreslår därför att 25 § utformas så att Sverige kan ratificera en blivande

konvention i enlighet med expertkommitténs förslag.

Jag biträder uppfattningen att arbetslöshetskasseförordningen nu bör utformas

så att den gör det möjligt för kassorna att tillämpa de internationella

överenskommelser som vårt land kan komma att ansluta sig till. Detta

bör emellertid ske genom en allmänt hållen bestämmelse som medger avvikelser

från förordningens alla föreskrifter om rätt att vinna inträde och

kvarstå som medlem i arbetslöshetskassa och att erhålla ersättning från

kassan. En sådan bestämmelse har därför intagits som ett nytt stycke i 11 §,

vilken i övrigt behandlar frågor om andra än svenska medborgare. Eftersom

stycket avser även ersättningsrätt har till avsnittets rubrik fogats

»m. m.».

Överenskommelser med kassa i främmande stat torde inte träffas utan

att en överenskommelse finns mellan Sverige och den främmande staten.

Motsvarande torde gälla om medgivande att tillgodoräkna tid för vilken

avgift erlagts till främmande stats försäkring. Införes det här föreslagna

tillägget till 11 §, bör därför 25 § första stycket andra punkten och andra

stycket upphävas och 31 § 2 mom. ändras.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 196i

16 §.

Jag biträder utredningens förslag om att göra det möjligt för kassorna

att tillämpa det avgiftssystem som från olika synpunkter kan vara lämpligast.

På grund härav har gjorts en ändring i 16 §, varigenom bestämmelsen

om tid för avgifterna utgått. Viktigt är att systemet med kontinuerlig avgiftsbetalning

inte ökar avgifterna. Det vid remissbehandlingen framkomna

förslaget att avgiftsreglerna skall fastställas i samråd med tillsynsmyndigheten

anser jag därför böra följas.

18 §.

Ändringarna i denna paragraf innebär att ordet daghjälp utbytts mot

dagpenning, att familjetillägg ersatts med barntillägg samt att möjligheten

att utge ersättning i naturaförmåner slopats.

19 §•

Ändringarna i denna paragraf innebär att bestämmelserna om makeoch

husföreståndarinnetillägg utgått.

21 §.

Av 33 § i dess föreslagna lydelse följer att försäkringsersättning kan utgå

när kassamedlem har arbetat mindre än fyra dagar i veckan vid det företag

där han fortlöpande är anställd. Ersättningsrätten är inte som hittills beroende

av att minskningen i antalet arbetsdagar varit en följd av driftsinskränkning.

Även då minskningen haft sin grund t. ex. i rationalisering

kan ersättning utgå. 21 § första stycket har omarbetats så att det korresponderar

med 33 § i fråga om de fall då arbetsgivarintyg begärs rörande där

avsett s. k. korttidsarbete.

22 §.

Ändringen i denna paragraf avser sättet för kassamedlemmarnas arbetskraftsutbud

och kontakt med arbetsförmedlingen.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att arbetslös

kassamedlem för att bli berättigad att tillgodoräkna sig karenstid och erhålla

ersättning bör vara beredd till arbete även sådana dagar då kassaersättning

inte kan utgå, exempelvis den sjätte dagen i femdagarsförsäkringen,

sön- och helgdag och s. k. storhelgdagsaftnar (32 § första stycket och andra

stycket 1) och 2) enligt den föreslagna nya lydelsen) samt dag då till följd

av förordnande enligt 33 § dagpenning inte skall utgå.

Det arbete, som medlemmen skall vara skyldig att anta, bör uppenbarligen

vara att anse som lämpligt enligt 36 §. Liksom hittills bör medlemmen

också vara anmäld som arbetssökande under den tid han vill tillgodoräkna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

för karens och ersättning. Som framhålls i några yttranden måste man

emellertid räkna med att medlem kan bil förhindrad att åtaga sig erbjudet

lämpligt arbete viss dag eller flera dagar under tid då han är anmäld som

arbetssökande. Kan skälet till sadant hinder godtas av kassan bör i enlighet

med gällande praxis medlemmen äga rätt att på sitt kassakort deklarera

hinder utan annan påföljd än att den tid, som hindret omfattar, inte beaktas

vid beräkning av karenstid eller ersättningsgilla dagar. Detta kommer

till uttryck i första stycket andra punkten.

Karenstid får inte räknas tidigare än från och med det första besöket hos

arbetsförmedlingen. Detta framgår av 28 § 1 mom. första stycket, där det

krävs att intyg om sådant besök, eller om befrielse därifrån, skall företes för

varje karensdag. Jag anser i likhet med några remissinstanser att 22 §, som

behandlar medlemmarnas kontakt med arbetsförmedlingen, bör innehålla

en tydlig föreskrift om vad sålunda gäller så att missförstånd undviks. Föreskriften

har intagits i första stycket första punkten.

Vid utformningen av paragrafen har även beaktats vad utredningen föreslagit

om antalet besök.

23 §.

Rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är knuten till förutsättningen

att den arbetslöse sedan viss tid mera varaktigt tillhör arbetsmarknaden.

För att i detta hänseende avgränsa de ersättningsberättigade

kategorierna finns två avgiftsvillkor, i 23 § 1 mom. det icke tidsbestämda

och i 23 § 2 mom. det tidsbestämda villkoret. En skillnad mellan dem är att

barnbördstid inte får tillgodoräknas som kvalifikation för ersättning enligt

det icke tidsbestämda villkoret. Detta har nämligen till syfte att från ersättningsrätt

utmönstra dem som inte mera varaktigt inträtt i arbetslivet. Vid

de gällande bestämmelsernas tillkomst uttalades (prop. 1956: 144 s. 76) att

en rätt att tillgodoräkna barnbördstid skulle komplicera bestämmelserna

rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, enär man i så fall finge å ena

sidan föreskriva att kvinnan tillhört försäkringen i minst tio månader och

å andra sidan begränsa den tillgodoräkningsbara barnbördstiden till de dagar,

för vilka tilläggspenning uppburits enligt lagen om moderskapshjälp.

Utredningen anser att några vägande motiv inte finns för den nuvarande

olikheten mellan de båda villkoren i fråga om barnbördstid. För dem som

handhar försäkringen medför däremot denna olikhet praktiska olägenheter.

Utredningen föreslår därför, att för barnsbörd avgiftsbefriad tid får tillgodoräknas

medlem även i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret under samma

förutsättning som nu gäller för tid som är avgiftsbefriad på grund av yrkesutbildning

eller värnplikt, dvs. att medlemmen skall ha erlagt minst tolv

veckoavgifter (tre månadsavgifter) före avgiftsbefrielsen. Vidare bör stadgas

samma begränsning som för närvarande gäller i fråga om tillgodoräknandet

i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, nämligen att det skall avse endast

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

sådan tid för vilken medlemmen med anledning av barnsbörd uppburit tillläggssjukpenning

enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Antalet fall,

då ersättningsrätt kommer att förvärvas genom denna uppmjukning av bestämmelserna,

blir enligt utredningen ytterligt få och kommer inte att ha

någon nämnvärd betydelse för arbetslöshetskassornas ekonomi.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag lämnats utan erinran

och jag anser för min del att det bör genomföras. 23 § är omarbetad i enlighet

härmed.

25 §.

Angående ändringarna i denna paragraf hänvisas till vad som anförts vid

11 §•

28 §.

Den karens tid om fem dagar, som föreslås i prop. 1964: 115 rörande

anslag till arbetslöshetsförsäkringen, kommer till uttryck i 1 mom.

Någon erinran har inte gjorts mot utredningens förslag att räkna r a mtiden

i kalenderveckor. Eftersom en sådan beräkning förenklar tillämpningen

biträder jag detta förslag.

När det sedan gäller ramtidens längd vill jag till en början nämna att

jag i 32 § tredje stycket föreslagit att ersättning i regel inte skall utgå för

enstaka arbetslös dag i en kalendervecka. Eftersom av 28 § 1 mom. tredje

stycket följer att dag, som inte är ersättningsgill, inte heller får inräknas i

karenstid, saknar sådan enstaka arbetslös dag i allmänhet betydelse för frågan

om ramtidens längd, något som utredningen också nämnt i sina överväganden

om de femdagarsarbetande.

Medlemmar med sexdagarsvecka, vilka har korttidsarbete, kan som utredningen

framhåller drabbas särskilt hårt av endagsförbudet. Den lösning

utredningen här tänker sig, nämligen undantag från förbudet genom

beslut av tillsynsmyndigheten, har jag föreslagit i 32 § tredje stycket. Mitt

förslag går något längre i det att undantag blir möjligt även för medlemmar

som normalt har femdagarsvecka. Har undantag medgivits är likväl den av

utredningen föreslagna ramtiden fyra veckor inte tillräcklig för att femdagarskarensen

skall kunna intjänas av medlemmar med korttidsarbete om

fyra dagar i veckan. Jag anser att denna fråga bör lösas så att ramtiden

får uppgå till fem veckor om tillsynsmyndigheten enligt 32 § tredje stycket

andra punkten medgivit att ersättning får utgå för enstaka arbetslös dag.

1 mom. andra stycket har i enlighet med utredningens förslag ändrats

så att karenstiden i överensstämmelse med den förut nämnda ILO-konventionen

får förlängas endast vid säsongarbete.

Jag biträder utredningens förslag att helgdagar och s. k. storhelgdagsaft
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

nar, som nämns i 32 § andra stycket 2), skall vara karensförbjudna

dagar. Förbudet är generellt och gäller även om tillsynsmyndigheten enligt

nyssnämnda stycke medgivit att ersättning får utgå för sådan dag. Förslaget

kommer till uttryck i 28 § 1 mom. fjärde stycket.

I anslutning till utredningens förslag om karensbefrielse anmärker

riksförsäkringsverket att samordningen mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

i vissa hänseenden inte är tillfredsställande. De påtalade

olägenheterna torde efter vad jag kunnat finna i vart fall inte innebära

minskade förmåner för de försäkrade. Samordningsfrågan lär inte kunna

lösas utan att lagstiftningen om allmän försäkring berörs. Underlag för en

sådan lösning föreligger inte f. n. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning

till denna fråga. Bestämmelsen i 2 mom. om karensbefrielse i samband

med sjukdom och barnsbörd har därför i enlighet med utredningens förslag

bara gjorts till föremål för redaktionella ändringar. Sjukpenning enligt

lagen om allmän försäkring innefattar även tilläggssjukpenning enligt

3 kap. 13 § samma lag.

Bestämmelsen om karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring

har omarbetats i enlighet med utredningens förslag.

Jag biträder utredningens förslag att yrkesutbildning under vissa förutsättningar

får befria från kravet på karenstid. överstyrelsen för yrkesutbildning

anmärker att förslaget i några hänseenden är för snävt utformat.

Jag anser att vad överstyrelsen anfört kan läggas till grund för den prövning

som tillsynsmyndigheten enligt utredningens förslag skall göra av

frågan om utbildningen kan godkännas som karensbefrielseanledning. Det

har därför inte ansetts påkallat att hänföra karensbefrielsen till viss typ av

kurs; i stället har liksom i vissa andra paragrafer i förordningen använts

ordet yrkesutbildning.

I 3 mom. kommer den föreslagna engångskarensen till uttryck. Bestämmelsen

i 3 mom. första stycket andra punkten innebär, att även karensdag,

som infaller under försäkringsårets sista månad och som ligger inom

den föreskrivna raintiden, får tillgodoräknas vid beräknande av karens under

det nya försäkringsåret. Detta gäller i motsvarande mån tid, för vilken

karensbefrielse erhålls.

Om medlem uppbär dagpenning i omedelbar anslutning till försäkringsårets

utgång, behöver han enligt 3 mom. andra stycket inte fullgöra ny karens,

så länge han är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning. Denna

modifikation i reglerna om engångskarensens giltighetstid har i enlighet

med ett förslag av utredningen gjorts av den anledningen att den långvarigt

arbetslöse eljest skulle drabbas oskäligt hårt genom krav på ny karenstid

vid det nya försäkringsårets ingång. Regeln innebär, att även arbete under

enstaka dag föranleder att medlemmen därefter skall genomgå karenstid;

härigenom undviks en i praktiken svårtillämplig bestämmelse om när

pågående arbetslöshetsperiod skall anses ha upphört.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

59

29 §.

För att skapa administrativ förenkling och underlätta medlemmarnas

flyttning mellan kassor har vissa till sin storlek bestämda dagpenningbelopp,

mellan vilka kassorna får välja, fastställts i denna paragraf. Beloppen har

en för hela arbetslöshetsförsäkringen gemensam bokstavsbeteckning. En viss

dagpenningklass har samma dagpenningbelopp oavsett i vilken kassa den

förekommer.

I prop. 1964: 115 föreslås dagpenningen bli kompletterad med endast

barntillägg. De nuvarande bestämmelserna om make- och husföreståndarinnetillägg

har därför fått utgå.

Utredningen erinrar om att Sverige ratificerat den av internationella arbetsorganisationen

(ILO) år 1952 antagna konventionen nr 102 angående

minimistandard för social trygghet. I artikel 22: 1 i konventionen stadgas,

att minimiförmånen skall utgöras av en periodisk utbetalning, beräknad enligt

bestämmelserna i artikel 66. Denna innehåller, att minimiersättningen

(inklusive familjetillägg) till en standardförmånstagare — vilken är angiven

såsom en man med hustru och två barn — skall utgöra 45 procent av

en vuxen manlig grovarbetares lön jämte allmänna familjeförmåner. Föreskriften

om minimiersättning har således begränsats att gälla en förmånstagare

av genomsnittstyp. Enligt artikel 71:3 skall medlemsstat »ikläda

sig ansvaret för vederbörligt tillhandahållande av de förmåner, som skola

utgå enligt denna konvention och vidtaga alla nödiga åtgärder i sådant

syfte».

Enligt konventionen föreligger inte skyldighet för medlemsstat att i vederbörande

författning ange ett fixerat minimibelopp för ersättningen till arbetslös

standardförmånstagare. Ett sådant skulle enligt min mening för övrigt

från praktisk synpunkt vara olämpligt i den svenska försäkringen eftersom

lönerna ändras från år till år, och det skulle vålla arbetslöshetskassorna

tekniska svårigheter att för varje år anpassa dagpenningens minimibelopp

till löneutvecklingen. Jag är angelägen framhålla att den svenska arbetslöshetsförsäkringen

väl tillgodoser konventionens trygghetskrav. För att även

formellt vinna överensstämmelse med konventionen har till förevarande

paragraf fogats en föreskrift, som ålägger kassorna att bestämma förmånerna

så att minimistandarden upprätthålls.

1 2 mom. behandlas ersättning i samband med kortare daglig arbetstid.

De gällande bestämmelserna innebär att en i övrigt arbetslös medlem kan

arbeta högst två timmar per dag utan att förlora sin ersättningsrätt. Är arbetet

bisyssla får det dock omfatta tre timmar. Den som eljest arbetat mer

än två men högst fyra timmar kan med tillsynsmyndighetens medgivande få

halv ersättning från kassan.

Utredningen upplyser att dessa bestämmelser hittills tillämpats mycket

restriktivt så att halv ersättning i regel utgivits endast i samband med tillfälligt

arbete som pågått en eller två dagar. För att bättre anpassa försäk
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr U8 år 196k

ringen till de skiftande arbetstidsförhållandena på arbetsmarknaden föreslår

utredningen att denna praxis uppmjukas. Vidare föreslås att de relativt

schematiska omräkningsreglerna kompletteras med en oinräkningsregel genom

vilken kortare arbetstid än fyra timmar per dag kan räknas om per

vecka i hela arbetsdagar för vilka ersättning inte kan utgå. Härigenom blir

det möjligt att exaktare anpassa ersättningen till förhållandena i enskilda

fall. Utredningen anger följande exempel.

En arbetslös kassamedlem erbjuds ett vikariat som tidningsbud 3 timmar

om dagen. Om han antar erbjudandet, förlorar han med nuvarande bestämmelser

sin ersättning från arbetslöshetskassan, i fall dess stadgar saknar

föreskrift om halv ersättning vid arbete 2—4 timmar. Detsamma gäller, om

denna föreskrift finns, men ifrågavarande vikariat avser en längre tid. Därest

arbetet ej överstigit 2 timmar per dag, hade hel ersättning kunnat utgå, även

om det inte varit fråga om ett kortvarigt arbete. Dock torde 2-timmarsregeln

knappast ha varit avsedd för arbete 2 timmar per dag under någon längre

tid. Såsom andra exempel kan nämnas mjölkkörning vissa timmar under

några dagar i veckan, några timmars bokföring om dagen på ett mindre kontor

eller kägelresning i en bowlinghall. Det är inte rimligt, att dagersättningen

skall gå helt förlorad, om den arbetslöse tar sådana arbeten. I dessa

och liknande fall löses inte ersättningsfrågan alltid på ett tillfredsställande

sätt genom bestämmelsen om halv ersättning. Detta gäller i än högre grad

beträffande arbeten med mera oregelbunden arbetstid.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen främst är en inkomstbortfallsförsäkring

föreslår utredningen att rätten till ersättning blir oberoende av bisyssla

och dennas omfattning. Bisysslan får dock inte hindra den försäkrade från

att uppträda som arbetssökande. Vidare måste medlem för att ett arbete

skall betraktas såsom bisyssla ha haft detta samtidigt med en huvudsyssla

före arbetslöshetens inträde. Arbete som erhålls under en arbetslöshetsperiod

skall således påverka ersättningsrätten enligt 2- och 4-timmarsregIerna

samt den föreslagna omräkningsregeln, såvida det inte klart kan visas

att arbetet, t. ex. fastighetsskötsel, är avsett att fortsätta även då den försäkrade

återinträtt i arbete i full omfattning.

Vad utredningen sålunda föreslagit om ersättning vid kortare daglig arbetstid

har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del förordar

jag att förslagen genomförs. Omräkningsregeln har i enlighet härmed

intagits som ett särskilt stycke. Därjämte har utsagts att hänsyn inte skall

tas till bisyssla. Jag vill tillägga att halv ersättning från arbetslöshetskassa

inte får ta formen av något slags löneutfyllnad och inte heller bli mera långvarig

samt att bisyssla inte i större utsträckning än hittills bör godtas som

skälig anledning till vägran att ta arbete på annan ort än hemorten eller på

normal arbetstid.

Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell art.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

30 §.

Beträffande grunderna för överförsäkrings inverkan på ersättningens storlek

hänvisar jag till vad jag anfört i prop. 1964: 115. Jag har där förordat att

överförsäkringsgränsen bestäms så att från dagsinkomsten dras dels ett belopp

motsvarande preliminär skatt, dels ca Vs av nettoinkomsten samt att

därvid inte görs skillnad mellan familjeförsörjare och andra. Den överförsäkringstabell,

som skall fastställas av Kungl. Maj :t med stöd av förevarande

paragraf, torde som hittills få fogas som bilaga till arbetslöshetskasseförordningens

tillämpningskungörelse.

Den dagsinkomst, till vilken överförsäkringsbestämmelserna anknyter, är

f. n. Vo av den veckolön eller V25 av den månadslön som medlemmen före arbetslösheten

vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Då

dagersättningen enligt förslaget grundas på fem dagars arbetsvecka har bestämmelserna

i 1 mom. ändrats så att med dagsinkomsten avses Vs av veckolönen

eller V22 av månadslönen.

I 2 mom. har gjorts ett av utredningen föreslaget tillägg, varigenom understöd.

som påverkar ersättningsbeloppet, kommer att avdras endast med

nettobeloppet efter avdrag av preliminär skatt.

3 mom. innehåller bestämmelser om avdrag från kassaersättning av belopp

motsvarande ålderspension. Härom hänvisar jag också till vad jag

anfört i prop. 1964: 115. Det där framlagda förslaget innebär, att ålderspensionärerna

då de uppbär kassaersättning inplaceras i avdragsklasser enligt

en särskild avdragstabell. Denna torde i enlighet med de grunder jag

angivit få fastställas av Kungl. Maj :t på samma sätt som överförsäkringstabellen.

För dagpenning och barntillägg gäller olika statsbidrag. Det är då nödvändigt

med en föreskrift om vilken av dessa båda ersättningsformer som i

första hand skall bli föremål för minskning av ersättningen enligt förevarande

paragraf. I 4 mom. stadgas därför, liksom f. n., att barntillägget

först skall nedsättas eller innehållas.

31 §.

Ändringarna i denna paragrafs 1 mom. avser ersättningstidens längd.

Antalet dagar är mindre än enligt gällande lydelse. Som jag anfört i prop.

1964: 115 innebär emellertid förslaget, att ersättningstiden i veckor räknat

förlängs, eftersom ersättning utgår för högst fem dagar varje kalendervecka.

Angående ändringarna i 2 mom. hänvisas till vad som anförts vid

11 §•

32 §.

övergången till femdagarsförsäkring kommer till uttryck i

paragrafens första stycke. Beträffande mina allmänna överväganden och

förslag i detta ämne kan jag hänvisa till prop. 1964: 115.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Krsättningsberäkningen i femdagarsförsäkringen grundas enligt första

stycket till en början på en kombination av antalet arbetade och antalet

arbetslösa dagar i en kalendervecka. Summan av sådana dagar får inte överstiga

fem i en vecka. För kassamedlemmar med sexdagarsvecka skulle i

femdagarsförsäkringen denna regel medföra ersättningsrätt för den sjätte

dagen vid arbetslöshet hela veckan. Efter fem dagar skulle nämligen den

föreslagna nya karensperioden vara fullgjord. I enlighet med ett förslag av

utredningen har därför karensdag jämställts med ersättningsdag vid tilllämpningen

av första stycket. Antalet arbetsdagar + ersättningsdagar + karensdagar

får följaktligen uppgå till högst fem per vecka. Med arbetsdag

förstås dag, då arbete utförts i sådan utsträckning att dagpenning inte kunnat

utgå för den. Dag för vilken hel eller halv ersättning kan utgå är ersättningsdag.

Vad utredningen anfört och föreslagit i fråga om avtalsenliga

fridagar och helgdagsaftnar överensstämmer med min uppfattning.

Förslaget kommer till uttryck i andra stycket 2).

Utredningens förslag om begränsning i valfriheten mellan tilläggssjukpenning

och kassaersättning vid havandeskap innebär att kvinnor,

som är i det närmaste fullt arbetsföra intill dagarna före förlossningen,

skulle försättas i sämre ställning än hittills. Såsom landsorganisationen

framhåller skulle även andra försämringar kunna bli följden. Jag anser

därför att det inte finns tillräckliga skäl att nu frångå gällande praxis.

I frågan om valfrihet mellan kassaersättning och utbildningsbidrag vid

yrkesutbildning vill jag här förutskicka att jag i 36 § föreslår att

deltagande i sådan utbildning i vissa fall skall vara förutsättning för rätt

till kassaersättning. På grund härav och då, såsom framgår av vissa remisssvar,

tvekan kan råda om utbildningsbidragen alltid ger eller kommer att

ge samma ekonomiska trygghet som kassaersättningen anser jag att valfriheten

bör behållas och sådan ersättning alltjämt få utges vid yrkesutbildning.

Enligt gällande bestämmelser utgår inte ersättning för enstaka arbetslös

dag i en kalendervecka. I min framställning tidigare denna

dag bär jag — med frångående av utredningens förslag -— förordat att ett

motsvarande förbud i princip skall gälla även i femdagarsförsäkringen. Den

som under en kalendervecka i fyra dagar arbetat i sådan utsträckning, att

hel dagpenning inte kunnat utgå för någon av dagarna bör således inte bli

berättigad till ersättning om han är arbetslös den femte dagen. Denna

huvudregel kommer till uttryck i tredje stycket första punkten.

Redan i min tidigare framställning har jag anfört att det här aktuella

förbudet inte bör vara undantagslöst. En kassamedlem som normalt har sex

dagars arbetsvecka skulle i femdagarsförsäkringen gå miste om ersättning

inte för en utan för två arbetslösa dagar. Även vissa arbetstagare med femdagarsvecka

kan tänkas bli särskilt hårt drabbade av ett absolut förbud mot

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

endagsersättning. Vid s. k. korttidsarbete, som behandlas närmare vid 33 §,

kan i vissa fall undantag också vara befogat. Det torde inte vara möjligt

att i författningstexten ange de fall då undantag bör göras. Det får i varje

särskilt fall undersökas huruvida en viss grupp arbetstagare, exempelvis

vid ett särskilt företag eller på en viss arbetsplats, behöver förmånen av

ersättning för den enstaka dagen och om undantag kan medges utan olägenhet

med hänsyn till vederbörande kassas ekonomi och utan risk för missbruk

eller konsekvenser som är mindre önskvärda från arbetsmarknadssynpunkt.

På grund av det anförda har i tredje stycket stadgats att tillsynsmyndigheten

äger medge undantag om särskilda skäl föranleder det.

Det föreslagna förbudet skall inte heller gälla om en enstaka arbetslös

dag i en kalendervecka inleder eller avslutar en sammanhängande arbetslös

period som är längre än en vecka. Medlem, som fullgjort sin karens och som

blir arbetslös fredag, får således ersättning för fredagen om han är arbetslös

hela den närmast följande kalenderveckan.

33 §.

Paragrafen behandlar s. k. korttidsarbete. Därmed avses att det ordinarie

antalet arbetsdagar reduceras för en viss tidsenhet, t. ex. per vecka, huvudsakligen

i samband med driftinskränkning eller rationalisering.

Som nämnts under 32 § kan ersättning f. n. inte utgå för enstaka arbetslös

dag i en vecka. Arbetslöshetens art och orsak saknar således betydelse.

Enligt förevarande paragraf gäller vidare vid korttidsarbete, som pågår

mindre än fem dagar i veckan, att antalet ersättningsdagar i veckan minskas

med en. Vid korttidsarbete om fyra dagar skulle enligt den nu gällande huvudregeln

i 32 § ersättning utgå för två dagar men skall alltså enligt 33 §

utgå för bara en dag. Tillsynsmyndigheten får befria kassa från skyldigheten

att göra korttidsavdrag, när skäl är därtill.

Korttidsavdragen har enligt utredningen sin orsak i svårigheten att avgöra

om kortare arbetsvecka än normalt verkligen innebär korttidsarbete eller i

själva verket grundas på överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare

rörande förläggning av den ordinarie arbetstiden i syfte att åstadkomma

en arbetslcdig dag i veckan, eventuellt i kombination med kassaersättning

för de regelmässigt arbetslediga dagarna. Korttidsarbete har också

ansetts böra förhindras i de fall då denna arbetsform med hänsyn till sin

längd och omfattning inte kan anses rationell från arbetsmarknadspolitiska

synpunkter.

Det i 32 § tredje stycket av mig föreslagna principiella förbudet mot ersättning

för den femte dagen när medlem arbetat fyra dagar i samma kalendervecka

omfattar även det särskilda fall av korttidsarbete som innebär

att den ordinarie arbetstiden reduceras till fyra dagar i veckan. Möjligheten

för tillsynsmyndigheten enligt nämnda bestämmelse att medge undantag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 196b

från förbudet avser således också korttidsarbete. I själva verket torde undantag

i första hand komina att medges just för korttidsarbete.

Fråga uppkommer nu om, i analogi med gällande bestämmelser, korttidsavdrag

i regel bör göras vid korttidsarbete om mindre än fyra dagar i

veckan. Utredningen anser att rätt till ersättning i princip bör föreligga

även vid korttidsarbete. Det bör emellertid då erinras om att utredningen

även föreslår att ersättning skall få utgå för enstaka arbetslös dag, ett

förslag som jag inte följt vid utformningen av 32 §. Från sin utgångspunkt

finner utredningen sannolikheten för att veckoarbetstiden reduceras till

fyra dagar eller mindre — under sken av driftinskränkning eller på sakliga

grunder —• därför att försäkringen medger rätt till ersättning för den

femte arbetslösa dagen, inte vara tillnärmelsevis lika stor som att under

nuvarande förhållanden antalet veckoarbetsdagar minskas till fem. Utredningen

föreslår därför att korttidsavdraget blir undantag i stället för att

som nu vara huvudregel. Att avdraget likväl bör förekomma undantagsvis

motiverar utredningen med de skäl som enligt vad nyss nämnts hittills ansetts

föreligga för korttidsavdrag. Jag anser att utredningens ståndpunkt kan

läggas till grund för lösningen av den här uppställda frågan. Paragrafen

har därför utformats så att korttidsavdrag vid korttidsarbete mindre än

fyra dagar i veckan skall göras bara då tillsynsmyndigheten på särskilda

skäl föreskriver det.

I enlighet med ett förslag av utredningen har vidare bestämmelsen formulerats

så att den i likhet med 21 § avser korttidsarbete som orsakas inte

bara som f. n. av driftinskränkning utan även av annan anledning, exempelvis

rationalisering.

34 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att begränsa

ersättningsrätten i samband med säsongarbetslöshet. 1 min framställning

tidigare denna dag rörande anslag till arbetslöshetsförsäkringen har jag

förordat att säsongrestriktionerna i stor utsträckning upphävs. Jag har

därvid anfört att detta kan och bör ske inom ramen för nuvarande bestämmelser.

De företagna ändringarna i förevarande paragraf är därför endast

av redaktionell art, bortsett från att antalet ersättningsperioder inte som

f. n. begränsats till två. Sista stycket i den gällande lydelsen har slopats till

följd av ändringarna i 28 §.

36 §.

I sådana fall då ett mycket kortvarigt arbete, exempelvis snöskottning

en halv dag, avvisats framstår den nu gällande av stängningstiden

fyra veckor som oskäligt lång. Förslaget att införa ytterligare en, kortare

avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet biträder jag därför. Varak
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

tigheten av det anvisade arbetet är avgörande för om den kortare avstängningstiden

skall tillämpas. Detta förutsätter att arbetets längd är känd vid

tidpunkten för arbetserbjudandet. Vad som kan konstateras härom i efterhand

saknar betydelse. Uppges ett erbjudet arbete skola pågå tills vidare

måste alltså den längre avstängningstiden tillämpas. I de fall då någon enligt

paragrafen lämnar eller skils från ett arbete som han påbörjat får avstängningstidens

längd bedömas efter vad som vid denna tidpunkt var känt om

arbetets avsedda längd.

Med vecka förstås i arbetslöshetskasseförordningen vanligen kalendervecka,

dvs. tiden fr. o. m. söndag t. o. m. lördag. I 36 § i dess nuvarande lydelse

avses emellertid med de fyra närmast följande veckorna en tidrymd

av 28 dagar, som kan börja räknas vilken veckodag som helst. I förtydligande

syfte har därför i den föreslagna lydelsen angivits 28 dagar. I denna tid

ingår helgdagar och andra dagar, som inte heller eljest skulle varit ersättningsgilla.

Jag biträder också förslaget om den speciella avstängning, som medför att

medlemmen inte kan få ersättning från kassan förrän han arbetat tjugo

dagar. Beslut härom bör såsom utredningen framhåller fattas endast i svårartade

fall. Som förutsättning för avstängning har därför stadgats att det

skall vara uppenbart att medlemmen inte vill anta erbjudet lämpligt arbete.

Vägran att delta i lämplig yrkesutbildning eller avbrytande av sådan utbildning

utan godtagbart skäl kan därvid inverka på bedömningen. Det bör i detta

sammanhang särskilt undersökas om medlemmen verkligen är arbetsför

så att adekvata åtgärder till hans hjälp kommer till stånd. Det arbete som

skall kvalificera till ersättningsrätt bör i allmänhet vara avlönat heldagsarbete.

En kompletterande bestämmelse om den tidpunkt, från vilken avstängningstid

skall börja löpa, har införts i enlighet med utredningens förslag.

Utredningens förslag att vägran att delta i yrkesutbildning skall

medföra avstängning är föremål för delade meningar bland remissinstanserna.

Ett skäl som anförs mot förslaget är att tvång inte kan accepteras när

det gäller utbildning. Jag vill då erinra om att skyldigheten för arbetslös

medlem att anta erbjudet lämpligt arbete också kan innebära ett visst tvång,

eftersom arbetet kan anses lämpligt även om han själv inte önskar anta det.

Under förutsättning att utbildningen inte medför några kostnader för deltagaren

och att utbildningens lämplighet för just honom noga prövas i enlighet

med vad utredningen anför härom finner jag tvångsmomentet inte vara

något avgörande skäl mot utredningens förslag. Jag anser att man bör tilllämpa

den i ett yttrande föreslagna metoden med prövning av utbildningens

lämplighet för medlemmen efter en viss kortare tids deltagande däri. Den

ordning jag här föreslagit bör vara ägnad att betydligt minska en eventuellt

förekommande känsla hos någon deltagare av tvång, och något allvarligt

men för utbildningen och övriga deltagare torde knappast behöva befaras.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 and. Nr 48

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Vid sådant förhållande finner jag de arbetsmarknadspolitiska skälen för utredningens

förslag öka i styrka. För att inte någon medlem skall förlora

pa att hänvisas till yrkesutbildning har jag i det föregående föreslagit valfrihet

mellan utbildningsbidrag och kassaersättning. Då härtill kommer

att arbetslöshetsersättningen till avsevärd del bekostas av allmänna medel

och det allmänna således har fog för ett krav att de arbetslösa tillgodogör

sig utbildning som har till syfte att minska arbetslöshet och som tillhandahålls

dem kostnadsfritt, har jag kommit till slutsatsen att utredningens förslag

bör genomföras.

Rörande skälig lön i det fall att den gängse lönen är högre än den

kollektivavtalsenliga bär remissinstanserna delade meningar. Ett viktigt

syfte med bestämmelserna i detta ämne måste enligt min mening vara att så

långt möjligt inskränka arbetslösheten. På de skäl som anförts av länsarbetsnämnden

i Jämtlands län anser jag därför att den avtalsenliga lönen

i princip bör anses skälig vid anställningens tillträdande även om arbetstagaren

inte är nybörjare i arbetet. Härigenom minskas väsentligt de svårigheter

för arbetsförmedlingen, vilka framhålls även av de remissinstanser

som tillstyrker utredningens förslag. Sedan medlemmen arbetat någon tid

vid företaget finns bättre underlag både för arbetsgivaren att avgöra om

han bör tillerkännas den högre, för arbetskamraterna med likvärdigt arbete

utgående lönen och, om så inte sker, för kassan att bedöma om han äger

lämna anställningen utan att förlora ersättningsrätt.

Om lönerna inom ett visst yrkesområde är bestämda i kollektivavtal, som

omfattar hela landet, skall enligt utredningens av remissinstanserna godtagna

mening dessa löner vara minimum även i orter där ingen arbetsgivare

är bunden av avtalet och där lägre löner är gängse. Jag kan inte finna annat

än att förslaget skulle kunna medföra den av utredningen i annat sammanhang

befarade konsekvensen att arbetstagarna i orten kunde sluta sina anställningar

under motivering att lönen vore lägre än kollektivavtalslönen

och alltså inte skälig samt i stället uppbära ersättning från arbetslöshetskassan.

Den av utredningen tänkta situationen att kollektivavtal blir gällande

strax efter det att en arbetslös avvisat arbetserbjudande torde inte bli

alltför vanlig. F. ö. bör avvisningen i sådant fall få omprövas. På grund av

det anförda kan jag inte förorda utredningens förslag.

Den ändrade bestämmelsen i ämnet har i enlighet med det anförda utformats

så att lön enligt i arbetsorten gällande kollektivavtal i första hand skall

läggas till grund för skälighetsprövningen. Detta hindrar inte att högre lön,

om sådan är allmänt förekommande, efter någon tids anställning kan anses

vara lägsta skäliga lön. För det fall att kollektivavtal inom yrkesområdet inte

tillämpas i arbetsorten stadgas att där förekommande lön för arbete av erbjudet

slag skall anses skälig.

Jag vill särskilt framhålla att den erbjudna lönens skälighet i det enskilda

fallet skall bedömas inte i förhållande till den arbetssökandes tidigare löne
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

förhållanden utan enbart med hänsyn till den lön som gäller för arbete av

den art som erbjuds. Ett erbjudet arbete kan i allmänhet inte anses olämpligt

därför att den arbetslöse är överkvalificerad för det; i övrigt måste det självfallet

motsvara lians krafter och färdigheter. Han äger alltså inte avvisa

arbetet under motivering att lönen inte motsvarar hans kvalifikationer.

Angående betydelsen av arbetstidens längd och förläggning vill jag i detta

sammanhang anföra följande. Det fallet att en femdagarsarbetande kassamedlem,

som blir arbetslös, erbjuds arbete med sexdagarsvecka bör bedömas

mot bakgrunden av att medlem f. n. är skyldig att anta lämpligt arbete, som

helt eller delvis kan vara förlagt till dag för vilken ersättning inte utgår,

t. ex. söndag (skiftarbete, servicearbete etc.). Det finns ingen anledning att

införandet av en femdagarsförsäkring skulle minska denna skyldighet. Även

arbetslös medlem, som normalt arbetar i femdagarsvecka och som utan giltig

anledning vägrar att anta erbjudande om arbete med sex dagars arbetsvecka,

bör således förlora sin ersättningsrätt. Detta bör i allmänhet gälla,

även om sådan medlem har ett extraarbete som han regelbundet utför på den

arbetslediga dagen. I det enskilda fallet blir frågan om ersättningsrätten beroende

av, huruvida arbetet kan anses lämpligt i arbetslöshetskasseförordningens

mening. En kassamedlem, som är fortlöpande arbetslös hela veckan,

bör inte utan avstängningspåföljd kunna undandra sig att anta ett för honom

lämpligt arbete, som omfattar sex dagar i veckan, oavsett hur arbetsdagarna

är förlagda under kalenderveckan. Om arbete skall utföras även på

söndagar, men fritid motsvarande söndagsledigheten i stället bereds annan

dag i veckan, utgör arbetstidens förläggning i och för sig inte något godtagbart

skäl för att avvisa arbetet.

Om tillfällighetsarbete erbjuds kassamedlem, som arbetar endast under

viss del av en vecka, bör detta kunna bedömas såsom lämpligt, även om det

tillsammans med det förstnämnda arbetet något överstiger den i lagstiftningen

om arbetstidens begränsning angivna totala veckoarbetstiden, 45

timmar. Annorlunda förhåller det sig om en korttidsarbetande medlem, som

fortlöpande arbetar t. ex. måndag—torsdag, erbjuds ett regelbundet kompletteringsarbete

under fredag—lördag. Om hans totala veckoarbetstid därvid

skulle mera påtagligt överstiga 45 timmar, bör i allmänhet det erbjudna arbetet

utan påföljd kunna avvisas såsom icke lämpligt. Från arbetslöshetsförsäkringens

synpunkt bör medlem inte annat än rent tillfälligtvis vara

skyldig att åta sig arbete flera timmar per vecka än som medges i arbetstidslagstiftningen.

40 §.

Paragrafen har i enlighet med ett förslag av utredningen kompletterats

så att även andra uppgifter än intyg enligt 21 och 22 §§ kan avfordras de

ersättningssökande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

41 §.

Utredningens förslag innebär att fonderna får hållas vid ungefär hälften

av den nuvaxande nivån. Detta sker genom att fondstorleken bestäms inte

som nu till två gånger årsinkomsten utan till ett belopp motsvarande årskostnaden.

Varken kassorna själva eller tillsynsmyndigheten har gjort någon

erinran mot förslaget. Jag anser att utredningen har visat att fondeima inte

behöver tas i anspråk för arbetslöshetsersättning under normala förhållanden

på arbetsmarknaden. De av mig i det föregående föreslagna förbättrade förmånerna

torde också kunna finansieras med löpande inkomster och behöver

enligt min mening knappast medföra behov av större fonder än dem som

skall finnas enligt gällande bestämmelser. Jag biträder därför utredningens

förslag om ändrade fonderingsregler.

42 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fondmedlens placering.

Utredningen har omarbetat placeringsbestämmel serna med ledning av

reglementet den 25 maj 1962 (nr 401) angående förvaltningen av de allmänna

försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga

sjukförsäkringen. Förslaget stämmer överens med detta reglemente utom

i tre avseenden. Sålunda föreslås att liksom hittills högst en femtedel av

fondens tillgångar får placeras i inteckningar i fast egendom. Vidare godkänns

inte placering i tomträttsintecknirxgar och slutligen behålls den nuvarande

möjligheten att placera i inteckningar i industrifastigheter.

Bankinspektionen anser att placering i industrifastighetsinteckning inte

bör tillåtas eftersom en sådan fastighets värde är så beroende av företagets

bärighet att inteckningen inte som säkerhet kan jämställas med övriga tilllåtna

placeringsobjekt. Det nuvarande förbudet mot placering i förlagsbevis

bör enligt inspektionen behållas. Som skäl anförs att säkerhet inte

ställs för förlagsbevis, att de medför rätt till betalning först efter utfärdarens

övriga skulder, att arbetslöshetskassorna inte till följd av ett sådant

förbud skulle sakna erforderliga placeringsmöjligheter samt att rätt

för arbetslöshetskassorna att placera i förlagsbevis inte synes särskilt påkallad

från näringslivets och de kreditsökande bolagens synpunkt.

Jag finner inte skäl att frångå nuvarande bestämmelser och försäkringskassornas

reglemente när det gäller placering i tomträttsinteckningar. Även

i övrigt bör reglementet i huvudsak tjäna som förebild. Dock bör som hittills

fondtillgångar inte placeras i inteckningar till mer än en femtedel. De

av bankinspektionen förordade avstegen från reglementet är grundade på

omsorg om kassornas säkerhet och jag biträder därför vad inspektionen föreslagit.

50 §.

I arbetslöshetskasseförordningen bör intagas en uttrycklig bestämmelse

om besvär hos tillsynsmyndigheten över alla av arbetslöshetskassa enligt för
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 196b

ordningen meddelade beslut. En sådan bestämmelse medför inte någon ändring

i tillsynsmyndighetens rätt enligt 49 § att pröva kassas verksamhet

oavsett anförda besvär och att därvid meddela kassan anvisning. Någon uttrycklig

föreskrift härom torde inte behövas i förevarande paragraf.

De anförda skälen för att på detta område göra försäkringsdomstolen till

besvärsinstans anser jag beaktansvärda. Besvär över tillsynsmyndighetens

beslut skall enligt förslaget föras hos försäkringsdomstolen i ärende angående

försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen och hos regeringsrätten

i andra ärenden. Utredningen har inte angivit hur denna uppdelning

av ärendena skall genomföras i praktiken. Enligt min mening bör besvär

i ärende om enskild kassamedlems ersättningsrätt föras hos försäkringsdomstolen.

Detsamma torde böra gälla besvär över beslut angående undantag

från förordningens bestämmelser om ersättningsvillkor. Å andra

sulan är klart att ärenden om stadgeändring och likvidation, vilka ämnen

behandlas endast i understödsföreningslagen, inte kan hänföras till ärende

om försäkring och alltså bör höra under regeringsrättens prövning vid besvär

över tillsynsmyndighetens beslut. Ärende om antagande till erkänd

arbetslöshetskassa bör, ehuru föreskrifterna finns i förordningen, inte anses

som ärende om försäkring och bör alltsa höra under regeringsrättens

prövning. Rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa behandlas endast

i förordningen och ärende därom torde böra hänföras till ärende angående

försäkring i vidsträckt mening. Om medlems avgång ur kassa meddelas

föreskrifter i understödsföreningslagen och om medlems uteslutande

ur kassa i förordningen. Här kan gränsfall uppstå men ärendena

torde i allmänhet böra hänföras till ärenden om försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen.

Besvärsbestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med vad

som gäller enligt lagen om allmän försäkring.

övergångsbestämmelserna

Ändringarna i förordningen föreslås träda i kraft den 1 september 1964,

då nytt försäkringsår börjar.

Andra stycket får betydelse främst i det fall att någon fullgjort karens

i augusti 1964. 28 § 3 mom. första stycket kan då tillämpas.

Tredje stycket innebär att fondtillgangar som placerats före ikraftträdandet

inte behöver placeras om till följd av de nya reglerna i 42 §.

Som anförts vid 50 § finns f. n. inga bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen

om talan mot kassas beslut. Mot ett kassabeslut, som meddelats

före ikraftträdandet, bör inom ramen för besvärstiden talan få föras

enligt den nya besvärsbestämmclsen i 50 § 1 mom. Någon särskild övergångsbestämmelse

torde inte behövas i fråga om kassabeslut.

Alla beslut av tillsynsmyndigheten, mot vilka talan förs, prövas f. n. i regeringsrätten.

Enligt 50 § i förslaget skall talan i stället i vissa fall föras hos

g.— Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 9 sand. 2 nod. Nr b8

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 196i

försäkringsdomstolen. Har besvär redan anförts när de nya bestämmelserna

träder i kraft, bör besvärsprövningen fortgå enligt de äldre bestämmelserna.

Om däremot visserligen tillsynsmyndighetens beslut meddelats före

ikraftträdandet men talan mot det inte förs förrän därefter bör de nya bestämmelserna

i 50 § gälla.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december

1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

2 §.

Det nuvarande grundstatsbidraget utgår med fasta belopp. I min framställning

tidigare denna dag rörande bidrag till erkända arbetslöshetskassor

har jag föreslagit att det nuvarande systemet utbyts mot ett procentsystem.

Utredningens förslag till bidragstabell har därvid följts. Den innebär att

bidragsprocenten sjunker från 50 i lägsta till 35 i högsta dagpenningklass.

Dagpenningklasserna framgår av 29 § i förslaget till förordning angående

ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. I fråga om det i

2 mom. behandlade tillägget till grundstatsbidraget kan jag hänvisa till min

nämnda framställning.

7 §•

Ändringarna i denna paragraf är föranledda av förslaget om ändrad ersättningstid,

varom hänvisas till 31 § förslaget till ändring i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.

8 §•

Det i förvaltningsbidraget ingående medlemsbidraget har i enlighet med

förslaget i prop. 1964: 115 höjts med 1 kr.

Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av medlemsbidrag till

kassa, som varit i verksamhet endast under del av året, har medlemsbidraget

utgått på grundval av det för kassan gällande antalet årsmedlemmar,

vilket antal för sådan kassa blir lägre än det genomsnittliga antalet medlemmar

i kassan. Kassan har därigenom blivit överkompenserad på grund

av att bidraget är graderat efter medlemsantal. Den i tredje stycket intagna

regeln medför att bidraget kommer att utgå med belopp som står i proportion

till den del av året då kassan varit i verksamhet.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar

Såsom framgått av motiveringen till 50 § i förslaget till förordning om

ändring i arbetslöshetskasseförordningen saknar denna, åtminstone for
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

mellt sett, f. n. besvärsinstitut. 45 § lagen om understödsföreningar medger

däremot att talan väcks mot kassan genom stämning vid allmän domstol.

I 50 § arbetslöshetskasseförordningen har föreslagits bestämmelser om

besvär, över arbetslöshetskassas beslut hos tillsynsmyndigheten och över

dess beslut hos försäkringsdomstolen. Genomförs denna besvärsordning

behövs inte talerätten vid allmän domstol. I förevarande paragraf har därför

gjorts ett undantag beträffande talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)

om försäkringsdomstol

Förslaget är föranlett av att tillsynsmyndighetens beslut enligt 50 §

arbetslöshetskasseförordningen i dess föreslagna lydelse skall prövas av

försäkringsdomstolen.»

Lagrådet

Förslagen till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar och till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

26 maj 1961 (nr 262) om försäkringsdomstol har föredragits inför lagrådet.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Utskottet

I propositionerna föreslås vissa ändringar i den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

vilka i princip innebär bättre förmåner för försäkringstagarna.

De i propositionerna framlagda förslagen innebär dock inga nämnvärt

ökade möjligheter för de utanför försäkringen stående att ansluta sig till

denna.

Motionerna 1:37 och 11:51, 1:596 och 11:724, 1:739 och 11:908 samt

II: 957 syftar samtliga till att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring

skall utredas. I motionerna 1: 37 och II: 51 begäres att utredningen

skall utföras så, att förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring

kan föreläggas 1965 års riksdag. I motionerna 1:596 och II: 724 yrkas att

utredningen skall bedrivas med sikte på införande av en allmän grundförsäkring

för alla medborgare och därutöver en frivillig försäkring av nuvarande

slag. I motionerna I: 739 och II: 908 samt II: 957 begäres en förutsättningslös

utredning av problemen.

Enligt 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning, vars betänkande ligger

till grund för nu föreslagna författningsändringar, var år 1960 48,5

procent av det totala antalet anställda arbetslöshctsförsäkrade. Utredningen

uttalade som sin mening att enda utvägen alt öppna försäkringen för alla

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

är att göra den obligatorisk. Föredragande departementschefen understryker

för sin del starkt, att alla som blir arbetslösa bör få sin försörjning tryggad

på ett tillfredsställande sätt. Han anför vidare att man bör undersöka

orsakerna till arbetslösheten, innan man tar ställning till hur tryggheten

skall ordnas. Departementschefen pekar i detta sammanhang på 1960 års

arbetsmarknadsutredning, som väntas slutföra sitt uppdrag innevarande

år, och i vars direktiv ingår att särskilt uppmärksamma avvägningen mellan

rörlighetsbefrämjande åtgärder, sysselsättningsskapande insatser och

kontanta ersättningar i olika former åt arbetslösa. De brister i försäkringsskyddet

som ligger bakom önskemålen om ytterligare utredning rörande arbetslöshetsförsäkring

bör, fortsätter departementschefen, ses i ett större

sammanhang, varför resultaten av de allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som kan komma att bli aktuella inom den närmaste framtiden bör

avvaktas, innan man tar ställning till kravet på ytterligare utredning.

Utskottet vill för sin del instämma i departementschefens yttrande, att

alla som blir arbetslösa bör få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande

sätt. För att nå detta mål kan olika åtgärder ifrågakomma. Enligt utskottets

uppfattning bör emellertid frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring

bli föremål för en särskild utredning. Med hänsyn till att 1960 års arbetsmarknadsutredning

innevarande år väntas framlägga sitt betänkande och

till de nya aspekter som utredningens förslag kan komma att medföra på

arbetslöshetsproblemen, synes det dock icke lämpligt att redan nu tillsätta

en utredning av det slag motionärerna begär. Utskottet vill emellertid framhålla,

att sedan resultatet av arbetsinarknadsutredningens arbete framlagts

bör frågan ånyo övervägas.

Enligt gällande regler om karens tid får dagpenning, enligt nuvarande

terminologi daghjälp, ej utgå förrän medlem under en sammanhängande

tid av högst tjugoen dagar, ramtiden, varit arbetslös sex dagar. I karenstiden

inräknas ej enstaka arbetslös dag och för sådan dag utgår

ej heller dagpenning. I princip fordras fullgörande av karenstid varje gång

kassamedlemmen blir arbetslös. Propositionerna innebär en anpassning av

arbetslöshetsförsäkringen till femdagarsveckan, så att högst fem dagar

varje kalendervecka blir ersättningsgilla. Som en följd härav förordas att

karenstiden bestämmes till fem dagar under en ramtid av fyra veckor. I

propositionerna föreslås vidare att endast en karensperiod skall behöva

fullgöras varje försäkringsår. Förbudet mot ersättning för enstaka arbetslös

dag föreslås bestå som huvudprincip. Därav följer att karens ej får räknas

för sådan dag. Utredningen, som förordade i huvudsak samma karensregler

som de i propositionerna intagna, föreslog därutöver att ersättning

i princip borde utgå för enstaka arbetslös dag och som en följd därav karens

få räknas för sådan dag. Föredragande departementschefen anför i proposition

nr 115 som skäl mot ersättning för enstaka arbetslös dag, att en sådan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

ordning kunde öka de tillfälliga dagpermitteringarna och benägenheten att

anordna korttidsarbete, där sådant eljest inte skulle vara motiverat. Departementschefen

pekar vidare bl. a. på att systemet skulle innebära ökat arbete

för arbetsförmedlingarna utan att något förmedlingsresultat i allmänhet

kunde påräknas.

I motionerna 1:722 och II: 881 yrkas att ersättning skall utgå för enstaka

arbetslös dag samt att ramtiden skall utökas till fem kalenderveckor.

I likhet med motionärerna anser utskottet det icke vara motiverat att bibehålla

det principiella förbudet mot ersättning för enstaka arbetslös dag,

särskilt då med hänsyn till att regeln skapar behov av vittgående undantagsbestämmelser

för att försäkringen skall kunna fullgöra sin funktion att

i erforderlig utsträckning täcka inkomstbortfall. Farhågorna för missbruk

av rätten till ersättning även för enstaka arbetslös dag bör ej överdrivas.

Det kan påpekas att för rätt til) ersättning för sådan dag måste karensen

vara fullgjord. För att trots allt begränsa riskerna för missbruk föreslår utskottet,

att en regel införes, som ger kassorna och tillsynsmyndigheten möjlighet

att då skäl föreligger förbjuda att ersättning utgives för enstaka arbetslös

dag. I sammanhanget må också erinras om att, då arbetslöshet under

enstaka dag uppkommer genom s. k. korttidsarbete, tillsynsmyndigheten

enligt 33 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor har möjlighet

förordna att ersättning innehålles för en dag per kalendervecka. Denna

paragraf har till följd av departementschefens ställningstagande till ersättning

för enstaka arbetslös dag i propositionen nr 116 utformats med tanke

på att arbetet inskränkes till mindre än fyra dagar i veckan. Till följd av

utskottets förslag om ersättning för enstaka arbetslös dag bör 33 § ändras

så att den jämväl täcker det fallet, att arbetet inskränkes till fyra dagar i

veckan. Det kan påpekas att 33 § och den av utskottet föreslagna regeln om

möjlighet för tillsynsmyndigheten att förbjuda ersättning för enstaka arbetslös

dag delvis kan bli tillämpliga i samma situation. Det bör emellertid

observeras att 33 § endast reglerar de fall då medlem har fortlöpande anställning

på en arbetsplats. Som en konsekvens av rätten till ersättning för

enstaka arbetslös dag bör kassamedlemmarna beredas möjlighet att intjäna

karensen även då arbetsgivaren för en tid övergår till fyradagarsvecka. Utskottet

biträder därför jämväl motionärernas förslag om förlängning av

ramtiden till fem veckor.

I 28 § 1 mom., 32 och 33 §§ förordningen om erkända arbetslöshetskassor

bör vidtagas de ändringar som blir följden av utskottets ställningstagande

till nu behandlade frågor.

I motionerna I: 740 och II: 907 anföres att den 7 april 1964 träffats överenskommelse

mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen

om bl. a. permitteringslön och avgångsbidrag.

Motionärerna yrkar att förordningen om erkända arbetslöshetskassor ut
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Andra lagutskottets utlåtande nr 4S år 196-1

fonnas så att permitteringslön och avgångsbidrag kan utgå samtidigt som

försäkringstagare får fullgöra karens samt att reglerna ej ges den innebörden

att nämnda ersättningar blir att uppfatta som understöd av det slag

som avses i 30 § 2 mom. Motionerna 1: 789 och II: 972 behandlar också

dessa problem. Även dessa motionärer önskar att karenstid skall få räknas

för dagar då permitteringslön ntgår.

Enligt vad utskottet inhämtat innebär det av motionärerna omtalade avtalet

beträffande permitteringslön och avgångsbidrag huvudsakligen följande.

I tillämpliga delar skall förordningen om erkända arbetslöshetskassor

följas vid utgivandet av permitteringslön. Parterna har utgått från att arbetslöshetsförsäkringen

kommer att utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag som framlagts av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning.

Anpassningen till arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser skall

göras sedan riksdagen tagit ställning till dessas utformning. Permitteringslön,

som skall beräknas med utgångspunkt från avtalad väntetidsersättning,

skall vid permittering hel dag utgå högst tio dagar per försäkringsår

till arbetstagare, som haft minst nio månaders anställning hos samme arbetsgivare

de senaste två åren. Avgångsbidrag skall utgå ur en fond bildad

av medel som tillskjutes av SAF:s medlemmar. Fondens ändamål skall

vara att inom ramen för tillgängliga medel enligt SAF:s och LO:s gemensamma

bedömande lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslösa på

grund av driftsnedläggelse eller mera betydande driftsinskränkning vid ett

företag och som uppnått högre ålder samt varit anställda vid företaget under

lång tid.

I propositionerna har ej de i motionerna upptagna spörsmålen behandlats.

Enligt principerna för arbetslöshetsförsäkringen är en kassamedlem ej

att anse som arbetslös så länge han uppbär lön i någon form från arbetsgivaren,

oavsett om han utfört arbete eller ej. Kassaersättning kan ej utgå

för sådan tid, som alltså ej heller räknas som karenstid. Så är fallet med tid

för vilken kassamedlem erhåller t. ex. semesterlön, uppsägningslön och helglön.

Regeln i 30 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor

innebär att en medlem, som åtnjuter fortlöpande understöd från arbetsgivaren

eller annan, från arbetslöshetskassa får erhålla högst den ersättning per

dag som motsvarar överförsäkringsgränsen. Denna gräns bestämmes i princip

så att från dagsinkomsten dragés dels ett belopp motsvarande preliminär

skatt, dels en åttondel av nettoinkomsten. Med sitt yrkande att permitteringslön

och avgångsbidrag ej skall anses som nu nämnt understöd syftar

alltså motionärerna till att medlems bidrag från arbetslöshetskassa ej skall

reduceras, även om ersättningen från arbetsgivare är av den storleken att

överförsäkringsgränsen överskrides.

De nya ersättningsformerna permitteringslön och avgångsbidrag kan icke

utan vidare anses som lön eller fortlöpande understöd i den mening dessa

begrepp användes på arbetslöshetsförsäkringens område. Beträffande av
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964 75

gångsbidrag utgör detta ett engångsbelopp som huvudsakligen är avsett att

utgå vid driftsnedläggelse. Redan härav följer enligt utskottets mening att

sådant bidrag varken kan anses som lön eller fortlöpande understöd enligt

30 § 2 mom. Utskottet vill vidare framhålla att det ligger i det allmännas

intresse att uppmuntra parterna på arbetsmarknaden att vid sidan av försäkringen

införa ersättningsformer, avsedda att underlätta förhållandena

vid arbetslöshet, eftersom försäkringen ej ger full kompensation. Permitteringslön

och avgångsbidrag bör enligt utskottets mening i princip kunna ses

som en påbyggnad av den frivilliga försäkringen. Om permitteringslön och

avgångsbidrag jämställes med vanlig lön, kommer det av arbetsmarknadsparterna

träffade avtalet inte att innebära några väsentliga förbättringar

för de försäkrade. Mot bakgrund av dessa överväganden är det enligt utskottets

mening rimligt, att avgångsbidrag och permitteringslön i den mån

de kan anses som en utfyllnad av förmånerna från arbetslöshetsförsäkringen

inte får påverka försäkringsersättningen. Utskottet vill härvidlag framhålla

vikten av en klar gränsdragning mellan de nu behandlade ersättningsformerna

och andra former av ersättning från arbetsgivaren, vilka är att jämställa

med lön eller understöd. Utskottets ställningstagande innebär att den

omständigheten att kassaersättning och permitteringslön sammanlagt överstiger

överförsäkringsgränsen inte får medföra reduktion av kassaersättningen

i den mån de sammanlagda förmånerna högst uppgår till den försäkrades

lön per dag före arbetslösheten. Vid denna jämförelse bör även

beaktas att arbetslöshetsersättningen är skattefri.

De anförda principerna beträffande samordningen mellan ersättning från

arbetslöshetskassa, å ena, samt permitteringslön och avgångsbidrag, å andra

sidan, synes icke påkalla ändringar i författningstexten.

I motionerna I: 740 och II: 907 samt I: 787 och II: 971 upptages en fråga

om försäkringsersättning och tillgodoräknande av karenstid då semesterersättning

utgivits. I propositionen behandlas icke ifrågavarande

problem. I samband med införandet av de nu gällande reglerna om arbetslöshetsförsäkring

gjorde emellertid 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen

vissa överväganden. Utredningen ifrågasatte sålunda införandet

av bestämmelser för att hindra, att försäkringsersättning utgavs för dag för

vilken semesterersättning utgick. Utredningen ansåg emellertid att det var

förknippat med stora svårigheter att utforma generella bestämmelser härom

och förordade att kassorna skulle överväga alt i stadgarna reglera ersättningsrätten

för ifrågavarande dagar på sätt som var lämpligt med hänsyn

till de särskilda förhållandena inom kassornas verksamhetsområde. Föredragande

departementschefen instämde i propositionen nr 144 till 1956 års

riksdag i denna åsikt och uttalade därutöver, alt han förutsatte alt tillsynsmyndigheten

hade sin uppmärksamhet riktad på frågan och att föreskrifter

i ämnet inflöt i kassornas stadgor i alla de fall, där så kunde anses erforderligt.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 196b

I de nu ifrågavarande båda motionsparen yrkas, att bestämmelserna i propositionen

nr 144 år 1956 kompletteras så att rätten till kassaersättning

och rätten att fullgöra karenstid icke påverkas av utgiven semestersättning

i samband med att anställning upphör. Motionärerna gör gällande att

till följd av föredragande departementschefens uttalande 1956 har tillämpningen

av bestämmelserna blivit sådan, att problem uppstått för vissa grupper

arbetstagare, som i samband med anställnings upphörande erhåller semesterersättning.

Ofta har nämligen, fortsätter motionärerna, den regeln

tillämpats, att medlem icke får tillgodogöra sig karensdagar eller ersättning

från försäkringen förrän ett mot semesterersättningsbeloppel svarande antal

dagar förflutit, vilket haft till följd att försäkringstagaren vid anställningens

upphörande omedelbart nödgats ta ut semester oavsett årstiden.

Enligt motionärerna finns det försäkringstagare som härigenom tvingats

att år efter år förlägga sin semester till december månad.

Det i motionerna behandlade problemet är enligt utskottets mening beaktansvärt.

Det är önskvärt att man utan att dubbelkompensation utgår

söker för försäkringstagare undanröja sociala olägenheter av det slag motionärerna

påtalat. Att utan närmare utredning av problemkomplexet nu

införa några regler synes dock inte möjligt. Utskottet vill emellertid förorda

att Kungl. Maj :t föranstaltar om utredning av de ifrågavarande problemen.

En kassamedlem som själv vållat sin arbetslöshet kan avstängas från ersättning.

Avstängning kan ske bl. a. om erbjudet lämpligt arbete avvisas.

En av förutsättningarna för att arbetet skall anses lämpligt är att det är

förenat med avlöning som prövas vara skälig i förhållande

till i arbetsorten förekommande avlöning för ifrågavarande arbete. Enligt

1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning gäller vid bedömningen av vad

som är att anse som skälig lön följande principer i praxis. Om kollektivavtal

finns inom det yrkesområde och tillämpas i den ort varom fråga är,

anses kollektivavtal slönen som lägsta skäliga lön. Detta gäller även om

den arbetsgivare som erbjuder arbetet inte är avtalsbunden och därför tilllämpar

lägre löner. Om kollektivavtal inte finns inom yrkesområdet eller

inte tillämpas i arbetsorten, är den där gängse lönen för arbete av erbjudet

slag normgivande för skälighetsprövningen.

Utredningen ansåg praxis i stort sett tillfredsställande men uttalade att

den borde förändras i två hänseenden. För det första borde en arbetstagare

kunna avvisa ett arbete utan avstängning från ersättning i de fall, då arbetsgivaren

erbjuder en sökande, som är kvalificerad inom yrket, minimilön

enligt kollektivavtal, trols att lägsta lönen för samtliga jämförbara anställda

inom företaget ligger väsentligt över den erbjudna lönen. För det

andra borde ett kollektivavtal, som omfattar hela landet eller del därav, anses

vara gällande även på orter där branschen är representerad men ingen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 196b

77

avtalsbunden arbetsgivare finns. Även i sådana orter skall alltså i princip

den i kollektivavtal angivna minimilönen anses normerande vid bedömningen

av erbjuden löns skälighet. Departementschefen har i propositionen

nr 116 föreslagit att den nu ifrågavarande bestämmelsen utformas så att

lön enligt i arbetsorten gällande kollektivavtal i första hand skall läggas

;ill grund för skälighetsprövningen. Detta hindrar inte att högre lön, om sådan

är allmänt förekommande, efter någon tids anställning kan anses vara

lägsta skäliga lön. I sådana fall skall en medlem enligt departementschefen

kunna lämna anställningen utan att förlora ersättningsrätt. För det fall

att kollektivavtal inom yrkesområdet inte tillämpas i arbetsorten föreslås,

att där förekommande lön för arbete av erbjudet slag skall anses skälig.

Motionerna I: 788 och II: 970 syftar till att den i kollektivavtal för visst

yrkesområde angivna lönen i princip skall gälla som lägsta skäliga lön oavsett

om kollektivavtalet tillämpas på orten. 1 motionerna kritiseras också

departementschefens inställning i proposition nr 116 vid bedömning av vad

som skall anses som skälig lön, då lönesättningen på en arbetsplats överstiger

vad kollektivavtalet föreskriver.

I motionerna I: 787 och 11:971 yrkas att bedömningen huruvida en erbjuden

lön är att anse som skälig skall grundas på medlemmens personliga

kvalifikationer, ålder, erfarenhet, meriter o. d. samt beräknas med stöd

av den lönestatistik rörande vederbörande yrkesgrupp som kan finnas tillgänglig.

I likhet med departementschefen och utredningen anser utskottet att kollektivavtal

i princip bör läggas till grund vid prövning huruvida erbjuden

lön är skälig. De bedömningsgrunder som föreslås i motionerna I: 787 och

II: 971 blir alltför svåra att i normalfallen tillämpa för kassorna. Däremot

blir dessa grunder tillämpliga för tjänstemän med individuell lönesättning.

Då kollektivavtal saknas inom ett yrkesområde bör nämligen den i orten

förekommande lönen för arbetet anses som skälig. I detta sammanhang må

också påpekas, att försäkringen inte syftar till att garantera en arbetslös

samma inkomst som tidigare. Ett erbjudet arbete kan anses lämpligt även

om sökanden är överkvalificerad för detsamma eller arbetet ej är inom

sökandens tidigare yrkesområde.

I de fall då den på en arbetsplats tillämpade lönesättningen ligger över

kollektivavtalets lönevillkor är det enligt utskottets uppfattning rimligt,

att en inom vederbörande yrke kvalificerad arbetstagare utan risk för avstängning

från ersättning skall kunna vägra ta arbete enligt kollektivavtalets

minimilön. Denna synpunkt hör beaktas vid bedömningen huruvida en

erbjuden avlöning för ett arbete är skälig. Utskottet anser vidare, i likhet

med vad som anförts i motionerna 1:788 och 11:970, att kollektivavtal,

som omfattar hela landet eller del därav, vid bedömningen av om erbjuden

lön skall anses skälig bör vara normerande även på orter där avtalet ej till
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

lämpas. I 36 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor bör företagas

de ändringar, som föranledes av utskottets ställningstagande.

Statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utgår i form av grundstatsbidrag,

daghjälpsbidrag, familj etilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundstatsbidrag utgår med ett visst belopp för varje dag som dagpenning

— daghjälp —- utgivits. I propositionerna föreslås att grundstatsbidraget

skall utgå med fallande skala från 50 procent vid lägsta till 35 procent vid

högsta dagersättningen. Därutöver föreslås i propositionerna ett särskilt

tillägg till grundstatsbidraget. Sådant bidrag skall utgå med 25 procent av

grundstatsbidraget, då det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per

medlem och år varit minst dubbelt så stort som genomsnittet under den

sistförflutna tioårsperioden. Särskilda grundstatsbidrag med 10 procent

skall utgå i vissa fall. Slutligen föreslås i syfte att främja ytterligare avgiftsutjämning

särskilt stöd till speciellt belastade kassor efter prövning

i varje enskilt fall.

I motionerna I: 753 och II: 920 samt I: 722 och II: 881 yrkas att grundstatsbidraget

skall utgå med 50 procent i alla dagpenningklasser.

I motionerna I: 777 och II: 956 samt I: 778 och II: 958 yrkas att det särskilda

grundstatsbidraget skall utgå i stigande skala från 10 till 70 procent

i förhållande till hur mycket genomsnittliga antalet ersättningsdagar

per medlem överskridit genomsnittet de sist förflutna tio åren.

I motionen 11:957 hemställes om förslag till nästa års riksdag om höjning

av tillägget till grundstatsbidraget utöver vad i propositionen föreslagits.

Motionärerna syftar med sina förslag till att möjliggöra för kassorna att

höja dagpenningbeloppen samt till att utjämna skillnaderna i ekonomi mellan

de olika kassorna. Enligt utskottets uppfattning är effekten av de i motionerna

framförda förslagen svår att utan närmare undersökning beräkna.

Utskottet anser sig därför icke kunna biträda motionerna med yrkanden

om ökat grundstatsbidrag utan hänvisar till de möjligheter som i propositionerna

föreslås för Kungl. Maj :t att individuellt stödja kassor med svag

ekonomi. Det förtjänar också framhållas, att någon fullständig avgiftsutjämning

mellan olika kassor icke torde kunna åstadkommas utan införande

av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utskottet har ovan förordat att

frågan om utredning av en sådan försäkring överväges sedan arbetsmarknadsutredningen

framlagt sitt betänkande. Att innan definitivt ställningstagande

gjorts till detta spörsmål igångsätta eu särskild utredning om ökat

statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna synes ej vara motiverat.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionerna, såvitt de hänvisats till

lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning

därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 är 1964

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 722 och

II: 881, i vad de gäller ersättning för enstaka arbetslös dag

och utsträckning av ramtiden, måtte med avslag å förevarande

propositioner, nr 115 och nr 116, i motsvarande delar

samt med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar

böra vidtagas i förslaget till ändringar i 28, 32 och 33 §§ i

förordningen om erkända arbetslöshetskassor för sin del

antaga paragraferna i följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

28 §.

(Utskottets förslag)

1 mom. Dagpenning må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst fyra

eller, om tillsynsmyndigheten lämnat

medgivande som avses i 32 § tredje

stycket, fem kalenderveckor varit arbetslös

fem dagar (karenstid) och för

dessa dagar- företett intyg som sägs i

22 §.

Omfattar kassas----

I karenstid —--

1 karenstid ----

Förekommer inom

2 mom. Karenstid

3 mom. Fullgjord — —

Har medlem —--— —

1 m o in. Dagpenning må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst fem

kalenderveckor varit arbetslös fem

dagar (karenstid) och för dessa dagar

företett intyg som -sägs i 22 §.

—-— motsvarande omfattning,

i karenstiden,

stycket 2).

---i karenstiden.

---i 22 §.

----augusti månad.

åtnjuter dagpenning.

32 §.

Dagpenning må — —---—- —

Dagpenning må--------

Har medlem under en kalendervecka

i fyra dagar utfört arbete i sådan

utsträckning, att hel dagpenning

ej kunnat utgå för någon av dagarna,

må dagpenning för den femte dagen

utgå endast om denna år första eller

sista dagen i en sammanhängande

arbetslöshetsperiod, vilken omfattar

--den dagen.

---fyra timmar.

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva att medlem,

som under en kalendervecka i

fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning,

att hel dagpenning ej

kunnat utgå för någon av dagarna,

ej heller skall ha rätt till dagpenning

för den femte dagen. Tillsynsmyn
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Kungl. Maj.ts förslag)

mer än en kalendervecka. Tillsynsmyndigheten

äger medgiva att dagpenning

för sådan dag må utgå åven

i annat fall, om särskilda skäl föranleda

det.

33

Har medlem vid det företag, där

han fortlöpande är anställd, arbete

mindre än fyra dagar i veckan, äger

tillsynsmyndigheten, då särskilda

skäl äro därtill, föreskriva, att det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlemmen eljest är berättigad

till dagpenning, minskas med en.

Tillsynsmyndigheten äger----

(Utskottets förslag)

digheten äger, om särskilda skäl föreligga.

meddela enahanda föreskrift

beträffande kassas medlemmar eller

viss grupp av dem.

§•

Har medlem vid det företag, där

han fortlöpande är anställd, arbete

mindre än fem dagar i veckan, äger

tillsynsmyndigheten, då särskilda

skäl äro därtill, föreskriva, att det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlemmen eljest är berättigad

till dagpenning, minskas med en.

---per vecka.

B. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 787 och

II: 971, i vad de gäller skälig lön, samt med bifall till motionerna

I: 788 och II: 970, måtte med avslag å propositionen

nr 116 i motsvarande del samt med förklaring att riksdagen

funnit viss ändring böra vidtagas i förslaget till ändring

i 36 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor, för

sin del antaga nämnda paragraf i följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

36 §.

Till den — — —■ — — — —-----nu sagts.

Vad i----— —-------första stycket.

Har medlem-------av tillsynsmyndigheten.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till lön för sådant arbete enligt i arbetsorten

gällande kollektivavtal eller,

om dylikt avtal ej tillämpas i

orten, till där förekommande lön för

samma arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till lön som för sådant arbete utgår

enligt kollektivavtal eller, om dylikt

avtal ej finnes, till i arbetsorten förekommande

lön för samma arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

(Kungl. Maj.ts förslag)

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

Vad sålunda---------

(Utskottets förslag)

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

- angående konflikten.

C. att riksdagen, med avslag å följande motioner, i vad

de gäller statsbidraget till erkända arbetslöshetskassor, nämligen
1)

motionerna 1:722 och 11:881,

2) motionerna 1:753 och 11:920 samt

3) motionerna 1:778 och 11:958

måtte bifalla propositionerna i motsvarande delar;

D. att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 740 och II: 907,

2) motionerna I: 787 och II: 971, i vad de gäller semesterersättning,

samt

3) motionerna I: 789 och II: 972,

måtte bifalla propositionerna i de delar som icke omfattas

av vad utskottet ovan hemställt, såvitt gäller proposition nr

115 dock endast i vad den hänvisats till lagutskott;

E. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 740 och II: 907, i vad de gäller permitteringslön

och avgångsbidrag, samt

2) motionerna I: 789 och II: 972,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande permitteringslön

och avgångsbi drag;

F. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 37 och II: 51,

2) motionerna I: 596 och II: 724,

3) motionerna 1: 739 och II: 908 samt

4) motionen 11:957, såvitt angår yrkandet under 1),

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående be
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

hovet av utredning i fråga om en allmän arbetslöshetsförsäkring;
G.

att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 740 och 11:907, såvitt de gäller semesterersättning,

samt

2) motionerna I: 787 och II: 971, i motsvarande del,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva

Kungi. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående behovet

av utredning av de ifrågavarande problemen;

H. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 37 och II: 51,

2) motionerna I: 596 och II: 724,

3) motionerna I: 739 och II: 908 samt

4) motionen II: 957, såvitt angår yrkandet under 1),

i den mån de icke besvarats genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

J. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 777 och II: 956 samt

2) motionen II: 957, såvitt angår yrkandet under 2),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Edström, fru Nilsson,

herrar Nyman, Hubinette, Dahlberg, Wanhainen och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,

herr Bengtsson i Varberg, fru Svensson, herrar Carlsson i Huskvarna,

Ringaby och Gomér.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

83

Reservationer

L vid utskottets hemställan under A. av herrar Hubinette och Ringaby,

vilka ansett

a) att det avsnitt å sid. 73 i utskottets yttrande som börjar med orden

»I likhet med» och slutar med orden »nu behandlade frågor» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet delar departementschefens uppfattning att förbudet mot endagsersättning

bör bestå som huvudprincip. I likhet med departementschefen

anser emellertid utskottet att förbudet inte bör göras undantagslöst.

Medlem bör sålunda i enlighet med propositionens förslag få ersättning, då

enstaka arbetslös dag i en kalendervecka inleder eller avslutar en längre

sammanhängande arbetslöshetsperiod. Likaså bör tillsynsmyndigheten få

befogenhet att medge undantag från förbudet i sådana fall då det skulle bli

alltför betungande för medlemmarna. Vid denna lösning av frågan om ersättning

för enstaka arbetslös dag saknas anledning att förlänga ramtiden.

För det fall att tillsynsmyndigheten medgivit ersättning för enstaka arbetslös

dag bör emellertid, såsom departementschefen föreslagit, ramtiden förlängas

till fem veckor. Utskottet biträder alltså de i propositionerna föreslagna

bestämmelserna i fråga om karens och ersättning för enstaka arbetslös

dag.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen, med avslag å motionerna I: 722 och II: 881,

i vad de gäller ersättning för enstaka arbetslös dag och utsträckning

av ramtiden, måtte bifalla förevarande propositioner,

nr 115 och nr 116, i vad de avser 28, 32 och 33 §§ förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.»

II. vid utskottets hemställan under J. av herrar Edström, Nyman, Axel Kristiansson,

Anderson i Sundsvall, Carlsson i Huskvarna och Gomér, vilka

ansett

a) att det avsnitt å sid. 78 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Motionärerna syftar med» och slutar med orden »ej vara motiverat» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»I anledning av förevarande yrkanden vill utskottet framhålla, att en ytterligare

förbättring för de försäkrade i de sämst ställda arbetslöshetskassorna

får anses angelägen. Yrkandena i motionerna I: 777 och II: 956, I: 778

och II. 958 samt II: 957 tar sikte härpå. Såsom framhållits i dessa motioner

skulle en längre gående avgiftsutjämning medföra större möjligheter för

kassor med svag ekonomi, omfattande arbetslöshet och låga förmåner att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964

förbättra försäkringen för sina medlemmar utan att detta resulterar i så

oproportionerligt höga avgifter, som blir följden av propositionen till förevarande

del. En ytterligare förhöjning av grundstatsbidraget i enlighet med

yrkandena i de sistnämnda motionerna bör därför komma till stånd. Utskottet

föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag till sådan

förhöjning till nästa års riksdag. Den i motionerna I: 778 och II: 958

föreslagna metoden torde härvid kunna tjäna som grund och vägledning.

Övriga yrkanden rörande grundstatsbidraget kan utskottet ej biträda.»

b) att utskottet under J. bort hemställa,

»de/s att riksdagen med bifall till motionen 11:957, såvitt

angår yrkandet under 2), samt i anledning av följande

motioner, nämligen

1) motionerna I: 777 och II: 956 ävensom

2) motionerna I: 778 och II: 958,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

nästa års riksdag om ytterligare förhöjning av grundstatsbidraget

i enlighet med vad utskottet anfört,

dels att motionerna I: 777 och II: 956, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd».

ESSELTE Afl. STHLM 64

412681

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående höjning av förvärvsdvdragen och ortsavdragen vid beskattningen m. m. s. 12 i texten