Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

1964-10-27 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:57, Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av väckta motioner om giftorätt i pension

samt de hemarbetande kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 599 i första kammaren av herr Bengtson

m.fl. samt nr 721 i andra kammaren av herr Hedlund m.fl., såvitt

motionerna angår bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen;
2.

de likalydande motionerna nr 646 i första kammaren av herr Virgin

m.fl. samt nr 768 i andra kammaren av herr Heckscher m.fl.

Motionerna under 1. har i övriga delar behandlats av utskottet i annat

sammanhang.

I motionerna I: 599 och II: 721 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, »att

riksdagen vid sin behandling av frågan om höjning av folkpensionerna den

1 juli 1964 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

3. att följande frågor

b) bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen på grund

av deras insats för barnens vård och fostran,

måtte ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen

rörande standardförbättringar av folkpensionerna efter år 1968».

I motionerna I: 656 och II: 768 har, under hänvisning till motionerna

1:638 och 11:766, hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla, att nämnda motioner vad beträffar frågan om pensionsrätt

till följd av barnavård och frågan om giftorätt i pension måtte överlämnas

till pensionsförsäkringskommittén att beaktas vid fullgörandet av kommitténs

uppdrag».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna II: 721 och II: 768 (II: 766).

Gällande bestämmelser m.m.

Folkpensioneringen

Envar svensk medborgare, som är mantalsskriven i riket eller som varit

mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem

1—6687 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 dr 196U

åren närmast dessförinnan, kan komma i åtnjutande av folkpension. Barn

som är svensk medborgare men som till följd av sin ålder ännu inte blivit

mantalsskrivet i riket kan dock det oaktat få barnpension. Vidare har genom

särskilda överenskommelser reglerna om folkpension gjorts tillämpliga

på här bosatta medborgare i flera europeiska länder, däribland de

nordiska länderna. Enligt överenskommelserna uppställes för rätt till pension

krav på vistelse i Sverige vissa år, olika för olika fall. Vissa möjligheter

att behålla rätten till folkpension finns för den som börjat uppbära pension

men mister sitt svenska medborgarskap eller flyttar utrikes utan att vara

tillförsäkrad pension enligt eljest gällande regler. Särskilt gynnsamma regler

gäller härulinnan för medborgare i de nordiska länderna, som flyttar

från Sverige till annat nordiskt land.

Folkpension utgår i form av ålderspension, förtidspension och familjepension

(änkepension och barnpension), vartill kommer olika tilläggsförmåner

m.m.

Försäkring för tilläggspension

Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1

januari 1960. Reglerna om tilläggspensioneringen finnes numera i lagen

om allmän försäkring. Tilläggspensioner började utgivas år 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra

alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd

avvägt i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten.

Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här

mantalsskriven utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomt, som

förvärvas i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger

mellan 4 000 och 30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande

inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig

inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig.

Även de nämda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.

Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 % av den genomsnittliga

pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För

full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket

krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer

full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två

tredjedelar av hela arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension

kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den

som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en

viss höjning av pensionen.

Förtidspension lämnas till den, vilkens arbetsförmåga på grund av invaliditet

är nedsatt med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgår

hel förtidspension med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i

ålderspension från 67 års ålder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

3

Familj epensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension

utgår förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och

att det varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock

änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension

utgår då den avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens

familjepension motsvarar en viss del av den tilläggspension, som

den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen

för en efterlevande (änka eller barn) 40 %, för två efterlevande (änka och

ett barn eller två barn) 50 % o.s.v. För fem eller flera efterlevande utgår

80 % av den avlidnes tilläggspension.

I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt

ett fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott

av skattemedel; inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande

fond, allmänna pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges

kollektiv arbetsgivaravgift. På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges

egenavgift, vilken benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent

tillämpas för arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift.

Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och

med år 1960.

Såsom framgår av det sagda grundas rätt till pension på inkomst av förvärvsarbete.

Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke

rätt till pension. Pensionsutredningen anförde i denna fråga i sitt år 1950

avgivna betänkande (SOU 1950: 33) bland annat:

Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av

här angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet

av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen

detta skulle medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall

icke är fråga om ett principiellt avståndstagande. Här rör det sig endast

om en avvägning på kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet

som sådant. Utredningen vill därför sluta behandlingen av frågan

om husmödrars pensionering med en rekommendation till dem, som av

olika anledningar komma att taga ställning till utredningens förslag, att

uppmärksamma detta spörsmål.

Giftorätt

Enligt 6 kap. giflermålsbalken gäller beträffande makars egendom att

vardera maken bibehåller rätten till den egendom, som han vid äktenskapets

ingående har eller som han sedermera förvärvar. Vardera maken är fortfarande

ensam ägare, panthavare, fordringsägare o.s.v., såsom om han icke

vore gift. Vid äktenskapets upplösning eller vid bodelning lar maken emellertid

avstå hälften av denna egendom till andra maken, om egendomen

ej är av enskild natur. Makes egendom, vari sålunda giftorätt äger rum,

k allas hans giftorättsgods. Enskild egendom är för det första egendom som

genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild, för det andra egendom

som make erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

den skall vara enskild eller som make bekommit genom testamente med

sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom

testamente meddelat sådan föreskrift samt för det tredje vad som trätt i

stället för förut angiven egendom, såvida ej annorlunda föreskrivits genom

den rättshandling, på grund av vilken egendomen är enskild. Annan ordning

kan stadgas genom äktenskapsförord.

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt

för hemarbetande husmödrar skulle utredas. Motionerna

avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt.

Utskottet anförde:

Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal

problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i

det enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet

av husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen

synes en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en

eventuell pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip

måste vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig

tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma

generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer

inom vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna

ske. Härtill kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering.

Dessa skulle komma att drabba familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt

makens arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall

familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att

obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt eller

genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det

framstå som mera angeläget att kunna disponera större del av mannens

arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten

utöver de förmåner som familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen

och mannens ATP-pension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet

på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring

åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar

finnes såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom

enskild pensionsförsäkring.

Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning

till frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett

av önskemålen i motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar

att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt

förvärvsarbete för att taga vård om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng

skulle medföra rätt till såväl förtidspension som ålderspension.

Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver

studier eller annan utbildning eller undergår värnpliktstjänstgöring uttalade

att detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen

grundläggande principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension,

anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda

önskemål:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 196b

I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng

för dem som på grund av studier man. gått förlustiga pensionspoäng

eller fått låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.

Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension

krävs endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i

allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder, som något eller några

år avhåller sig från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda

förevarande önskemål.

Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen

skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde

andra lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande nr

56 år 1961.

Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till

frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid

anslöt man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961 och

1962.

Om änkepension till frånskilda kvinnor anförde föredragande

departementschefen i proposition nr 27 till 1962 års riksdag:

I samband med de senaste årens pensionsbeslut har frågan om änkepension

till frånskilda kvinnor vid den förutvarande makens död diskuterats

vid flera tillfällen utan att någon lösning kunnat nås. Spörsmålet

rymmer flera vanskliga problem när det gäller att nå en avvägning, som

ger ett rimligt pensionsskydd och som samtidigt kan inpassas i det töreiiggande

pensionssystemet. Då frågan ånyo tagits upp i departementspromemorian

har som utgångspunkt valts att pensionsrätten bör begränsas till de

fall, då det kan antagas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kommer i

ett sämre försörjningsläge vid mannens död. På grund härav föreslås som

en förutsättning för rätt till pension, att kvinnan skulle ha varit berättigad

till underhållsbidrag av mannen, om denne levat. Den sammanlagda pensionen

från folk- och tilläggspensioneringarna föreslås maximerad till

storleken av underhållsbidraget, varvid dock indextillägg skall kunna tillkomma.

En ytterligare förutsättning för rätt till pension skall enligt promemorian

vara att kvinnan antingen har barn under 16 år i hemmet eller

har varit gift med den avlidne i minst 15 år. Pensionens storlek skall i princip

inte påverkas av att en försäkrad efterlämnar flera som är berättigade

till änkepension.

Förslaget att införa pensionsrätt för frånskilda kvinnor har inte rönt

någon gensaga under remissbehandlingen. Det stora flertalet remissorgan

har även godtagit en lösning efter de huvudlinjer som departementspromemorian

förordar. Från en del håll har dock rests invändningar. Dessa har

främst riktats mot att rätten till pension göres beroende av att rätt till underhållsbidrag

föreligger. Man har framhållit, alt genom en sådan anordning

många frånskilda kvinnor kommer att bli utan pension trots att de väl kan

vara i behov därav. När det gäller tilläggspensioneringen har utgångspunkten

för kritiken varit, att den frånskilda kvinnan under sin äktenskapstid

bör anses ha tjänat in en viss pensionsrätt, som sedan skall komma henne

till godo vid mannens död. En konsekvens av detta resonemang blir att, när

den försäkrade efterlämnar såväl änka som hustru i ett tidigare äktenskap,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år t96k

en änkepension får beräknas och sedan uppdelas på de pensionsberättigade

efter vissa normer.

Innan jag går närmare in på förslaget om änkepensionsrätt för frånskilda

kvinnor vill jag erinra om de grunprinciper, på vilka den allmänna pensioneringen

vilar. När det gäller ålders- och förtidspension är tanken att de

utgående förmånerna skall ersätta ett inkomstbortfall till följd av inträdd

arbetsoförmåga, som har sin grund i åldrande eller invaliditet. På samma

sätt är syftet med änke- och barnpension att ge eu ersättning för vad familjen

i ekonomiskt hänseende går miste om genom försörj arens död. Pension

skall alltså allmänt sett ersätta bortfallen förvärvsinkomst enligt vissa grunder,

vilka inom ett pensionssystem som det förevar ande med nödvändighet

måste bygga på generella bedömningar av pensionsbehovet. På en sådan

generell bedömning vilar exempelvis regeln att änkepension upphör, om

kvinnan ingår äktenskap.

Tillämpar man dessa grundsatsar på spörsmålet om pensionsrätt för

frånskilda kvinnor blir resultatet, att pensionsrätt inte bör föreligga i andra

tall än då kvinnans försörjningsläge försämras vid den förutvarande mannens

död. Det naturliga är därvid att knyta pensionsrätten till förhandenvaron

av underhållsbidrag. Pensionen kommer då att ersätta det underhållsbidrag

som faller bort genom mannens död. Obestridligen kommer med denna

lösning en del frånskilda kvinnor alt sakna pensionsrätt, ehuru det av sociala

skäl kunde vara motiverat att de erhöll någon form av ekonomiskt

stöd. Emellertid kan jag inte finna det riktigt att söka lösa detta problem

inom ramen för änkepensioneringen. Frågan om de ensamstående kvinnornas

och särskilt de ensamma mödrarnas problem i allmänhet bör tas upp

från andra utgångspunkter. Jag vill i detta sammanhang inte underlåta att

påpeka, all det i många fall skulle te sig egendomligt att utge änkepension

till en frånskild kvinna, mot vilken mannen inte har någon underhållsskyldighet.

Det tinns enligt min mening inga skäl att exempelvis eu frånskild

kvinna i full förvärvsverksamhet helt plötsligt, kanske lång tid efter det

äktenskapet upplösts, skulle bli berättigad till änkepension efter en man,

vars död till ingen del påverkar hennes egna försörjningsmöjligheter.

Ett problem av särskilt slag beröres av dem som företräder den meningen,

att änkepensionsrälten har karaktären av en tillgång, som kvinnan

tjänar in under äktenskapet och som därför bör förbehållas henne även

efter äktenskapets upplösning. Ett konsekvent genomförande av den antydda

tankegången förutsätter, att kvinnan i någon form får del av mannens

egenpension. Detta är emellertid ett spörsmål av helt annan art, som jaginte

är beredd att gå in på i detta sammanhang. .lag vill framhålla, att en

kvinna som före eller under äktenskapet har haft eget förvärvsarbete givetvis

har förvärvat en självständig rätt till tilläggspension. På motsvarande

sätt har hon i regel möjlighet att efter äktenskapets uplösning tjäna in sådan

pension. Tilläggspensioneringens regel att endast 30 års pensionsgrundande

inkomst erfordras för rätt till full pension är ägnad att särskilt gynna

sådana kategorier, som under en del av sin aktiva tid måste hålla sig borta

från förvärvsarbete.

Resonemanget att änkepensionsrätt till frånskilda kvinnor skall bedömas

såsom en under äktenskapet intjänad förmån leder, som förut påpekats, till

att flera änkepensionsberättigade efter en försäkrad skulle få dela på en

enda tillgänglig änkepension. Dessa pensiontagare skulle alltså få lägre

pension än änkan efter den som inte efterlämnar mer än en änkepensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år i96b

berättigad. Detta skulle innebära en försämring jämfört med vad nu gäller

för den kvinna, som är gift med den försäkrade vid dennes död. En sådan

utveckling vill jag inte medverka till, särskilt som denna kvinna även i ekonomiskt

hänseende torde drabbas hårdast vid mannens död. Jag har svårt

att finna något bärande skäl varför en änka i ett sådant fall skulle vara

sämre ställd än om mannen inte tidigare varit gift.

Det bör påpekas att den frånskilda kvinnans minderåriga barn, till vilka

den förutvarande maken är fader, blir berättigade till barnpension efter

honom. Barnpensionerna inom tilläggspensioneringen är så utformade att

de utgår med relativt sett högre belopp, när den försäkrade inte samtidigt

efterlämnar någon som är berättigad till änkepension. Härigenom uppnås

för frånskilda kvinnor med barn under 19 år en viss utjämning mellan å ena

sidan fall, då både änkepension och barnpension utgår, och å andra sidan

fall, då enbart barnpension utgår. Som jag strax kommer till kan dock reglerna

om barnpension inom tilläggspensioneringen leda till en del komplikationer,

om den försäkrade efterlämnar flera änkepensionsberättigade.

Folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall bilda ett så långt

möjligt enhetligt pensionssystem. Jag finner det därför angeläget, att man

inte vid införandet av pensionsrätt för frånskilda kvinnor fjärmar de båda

pensionsslagen från varandra genom olikheter i reglerna, som inte är betingade

av skillnader i bestämmelserna om änkepension i huvudfallen.

I betraktande av vad jag nu anfört finner jag mig böra förorda att frågan

om änkepensionsrätt för frånskilda kvinnor löses efter de huvudlinjer, som

föreslagits i departementspromemorian. En förutsättning för pension bör

alltså vara att mannen, om han levat, skulle ha varit skyldig att utge underhållsbidrag

till kvinnan. Då en försäkrad efterlämnar flera änkepensionsberättigade,

bör pension till envar av dessa i princip utgå utan hänsynstagande

till att mer än en änkepension skall utgå. Den regel jag förordar

torde bidra till att göra skilsmässoparter och andra mera uppmärksamma

på den frånskilda kvinnans försörjningsbehov på längre sikt.

I promemorian föreslås beträffande bestämmelsernas utformning

i övrigt, att för rätt till pension skall krävas att kvinnan antingen i

hemmet har barn under 16 år till den avlidne eller också att äktenskapet

varat i minst 15 år. Kravet på minst 15 års äktenskap i de fall då barnrekvisitet

ej uppfylles har under remissbehandlingen kritiserats såsom alltför

hårt även av remissorgan som godtagit förslagets huvudprinciper. Sänkning

av detta krav till att avse 10 eller 5 års äktenskap har förordats. För

egen del är jag benägen att instämma i denna kritik. Enligt min mening bör

det beträffande änkepensionen till de frånskilda kvinnorna inte uppställas

några särskilda villkor utöver kravet på underhållsbidrag. Den frånskilda

kvinnan bör alltså med nämnda begränsning i princip kunna erhålla pension

på samma villkor som gäller för änka, dock med den modifikationen

att förekomsten av barn inte heller inom folkpensioneringen bör grunda rätt

till pension i andra fall än då den avlidne är fader till barnet. Rätt till folkpension

skall alltså föreligga, om kvinnan i hemmet har barn under 16 år

till den försäkrade eller om äktenskapet varat i fem år och kvinnan tillika

fyllt 36 år vid mannens död. T dc.t senare fallet kommer pensionens storlek

i vissa fall att begränsas med tillämpning av gällande regel om reduktion av

änkepensionen för kvinnor som inte fyllt 50 år vid mannens död. I fråga om

rätt till tilläggspension skall krävas antingen att kvinnan har barn, lill vilket

den avlidne är fader, eller att äktenskapet varat minst fem år och ingåtts

senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

Under remissbehandlingen har sambandet mellan änkepension och barnpensioner

tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Som jag redan påpekat kan

i vissa tall samspelet mellan änkepension och barnpension bli till fördel för

frånskilda kvinnor, som enligt de föreslagna reglerna kommer att sakna

rätt till änkepension. Å andra sidan har framhållits att tillkomsten av pension

till frånskilda kan leda till minskning av barnpensioner från tilläggspensioneringen.

Denna effekt beror på den grundläggande utformningen av

familjepensionsförmånerna inom tilläggspensioneringen, som innebär att

familjepensionens sammanlagda belopp står i förhållande till antalet efterlevande,

antingen änka ingår bland dessa eller ej. En efterlevande får t.ex.

en familjepension på 40 procent av den försäkrades egenpension, två efterlevande

får 50 procent, tre 60 procent osv. Är en av de efterlevande änka, får

hon 35 procent av egenpensionen medan återstoden går till barnpension.

Vad nu sagts gäller enligt nuvarande bestämmelser även om änka och

barn ej lever i familjegemenskap. Det är då följdriktigt att änkepension till

frånskild kvinna påverkar storleken av pensionen till barn i annat äktenskap.

Detta blir dock inte fallet om den försäkrade även efterlämnar änka,

som är berättigad till pension efter honom. Änkepension till frånskild är

maximerad till underhållsbidragets nivå och kan därför komma att utgå

med lägre belopp än som motsvarar 35 procent av mannens egenpension.

Jag förordar att, om änkepension efter en försäkrad ej utgör 3ö" procent av

egenpensionen, vad som tattas i nämnda procenttal skall kunna användas

till förhöjning av barnpension. Detta innebär i förhållande till förslaget en

förbättring för barnen som gynnar både den frånskilda kvinnans egna barn

med den avlidne och andra barn till honom. I övrigt vill jag hänvisa till att

jag vid behandling av föreslagna regler om maximering av familjepensioner

i det följande kommer att förorda uppmjukningar, som är ägnade att ge

ökat utrymme för barnpensioner.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år 1962 anförde andra lagutskottet

i denna del:

Utskottet anser att invändningar kan riktas mot det i propositionen framlagda

förslaget. Gällande familjerättsliga regler leder till att underhållsbidrag

till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall och då ofta med

relativt blygsamma belopp. Genom anknytningen till underhållsbidraget

fa1 däriör förslaget en tämligen ringa effekt. Begränsningen av pensionsrätter

till underhållsbidraget föranleder, såsom framgår av motionsyrkandena,

uppenbarligen erinringar, även om den från vissa synpunkter kan betraktas

såsom naturlig och riktig. Enligt utskottets mening kan därför propositionens

förslag inte i sitt nuvarande skick läggas till grund för lagstiftning.

Inte heller de i motionerna framförda förslagen kan utskottet ansluta

sig till. Frågan om änkepension till frånskild kvinna synes därför böra göras

till föremål för en förutsättningslös utredning.

I samband med den ovan förordade utredningen synes böra prövas även

det i motionerna I: 650 och II: 782 framställda önskemålet om uppdelning

mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen

efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s.k. tudelningsprincipen.

De närmare konsekvenserna av én sådan ordning kan förtjäna

att övervägas, då den möjligen kan innebära lösningen av en del

problem, som i dag är svåra att komma till rätta med. Sålunda skulle inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

tilläggspensioneringen en tudelningsregel kunna göra pensioner för efterlevande

make obehövliga. Därmed skulle också problemet om rätt till änkepension

för frånskilda kvinnor delvis bortfalla.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén anföres:

En ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån

de allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner

vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om

frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram

som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt

om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader

mellan folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna

för rätt till familjepension. Vidare bör gällande bestämmelser om familj

estöd i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen

beaktas. Utredningen bör belysa hur en pensionsreform skall passas in i ett

större familjepolitiskt sammanhang.

1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till frågan

om uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen

efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s.k. tudelningsprincipen.

Härvid anfördes i andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande nr 34 år 1963 att något riksdagens initiativ inte var påkallat

eftersom utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år

1962 hemställt om utredning av detta spörsmål.

I sitt under året avgivna betänkande Äktenskapsrätt anförde familjerättskommittén

angående giftorätt i pension m. m.:

I fråga om vissa rättigheter gäller vidare av sociala eller närbesläktade

skäl, att de ej må överlåtas. Så är fallet beträffande bl.a. rätt till folkpension

eller allmän tilläggspension enligt lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring (20 kap. 6 §), rätt till ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

den 14 maj 1954 (50 §) och rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (17 §).

Det är tydligt, att de rättigheter som här nämnts kan representera ett

mycket betydande värde och ibland utgöra den enda väsentliga grundvalen

för den berättigades försörjning. De regler som gäller angående överlåtbarhet

är för närvarande icke konsekventa. Uttryckliga förbud mot överlåtelse

gäller dock i betydande utsträckning, och i andra fall har det ansetts mer

eller mindre självfallet att sådant förbud gäller enligt sakens natur. Utvecklingen

kan förmodas gå i den riktningen att förbudet mot överlåtelse

utsträcks till att gälla rätten till periodiska förmåner överhuvud som tjänar

försörj ningsändamål.

I de fall då eu rättighet anses vara av sådan personlig art eller av sådan

social betydelse att förbud mot överlåtelse gäller — eller kommer att gälla

— är det de lege ferenda långt ifrån självklart, att giftorätt fördenskull bör

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

vara utsluten. En ändring på denna punkt kan emellertid få vittgående

konsekvenser. Att överlag framtvinga kapitalisering av periodiska förmåner

skulle icke blott vara förenat med stora praktiska svårigheter, om man gör

anspråk på att värdet skall bli realistiskt — helst som utfallande belopp

oftast beskattas som inkomst — utan också kunna verka obilligt mot rättighetens

innehavare, t.ex. då denne åtnjuter livränta på grund av olycksfall.

Därest nuvarande regler för arvsbeskattning bibehålls, skulle vid dödsfall

också inträda den olyckliga konsekvensen att arvsskatt kan komma att

beräknas efter ett schablonmässigt kapitaliserat värde på efterlevande makes

rätt som här är i fråga

Försiktigheten bjuder, att man ej på ifrågavarande område vidtager någon

så djupgående reform som att låta de rättigheter som här berörts bli

föremål för giftorätt, vare sig vid bodelning medan båda makarna lever eller

vid bodelning i anledning av makes död. Rättighetens innehavare torde sålunda

alltjämt böra ha den förmånen att han får behålla rättigheten för

egen del utan att den ingår i den vanliga giftorättsdelningen. Det kunde visserligen

ifrågasättas att utskilja vissa slag av rättigheter, men kommittén

har ansett en uppdelning vara alltför svår att genomföra.

Familjerättskommittén har emellertid ansett det angeläget, att möjlighet

likväl gives att i viss utsträckning utjämna de obilliga verkningar som nu

kan följa av att sådana rättigheter som här avses skall undantagas från

bodelning. En bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf.

Den går ut på att rättighetshavarens make skall ur sitt eget giftorättsgods

före giftorättsdelningen kunna erhålla kompensation för det värde som

rättigheten representerar. Bestämmelsen skall enligt förslaget gälla endast

vid bodelning medan båda makarna lever, d.v.s. i anledning av boskillnad,

återgång, hem- eller äktenskapsskillnad. Däremot har det ej funnits lämpligt

att låta bestämmelsen gälla även vid bodelning i anledning av rättighetshavarens

makes död. Rättighetshavaren skall alltså i sistnämnda fall

få behålla rättigheten utan att detta föranleder någon sådan modifikation

i giftorättsdelningen som här är i fråga. I detta sammanhang må även understrykas,

att kommittén ej för sin del upptagit till behandling frågan om

utvidgning av överlåtelseförbuden till nya i och för sig önskvärda fall utan

utgår från det rättsläge som nu råder. Den föreslagna bestämmelsen blir

utan vidare tillämplig i den mån nya överlåtelseförbud stadgas eller eljest

föreskrift meddelas om att en rättighet skall anses vara av personlig

natur.

Paragrafen går ut på att den make som ej är innehavare av rättigheten

skall kunna av sitt eget giftorättsgods undantaga egendom till högst motsvarande

värde. Han kan alltså ej på grund av stadgandet göra anspråk på

att få företrädesrätt till visst värde av andra makens giftorättsgods. Sedan

make använt sig av möjligheten att undantaga visst giftorättsgods, skall

återstoden av makarnas sammanlagda giftorättsgods delas enligt vanliga

regler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 dr 1964

Förslaget innehåller ej någon ovillkorlig rätt för make att erhålla kompensation

med anledning av att andra maken innehar rättigheten i fråga.

Kompensation skall utgå allenast såvitt det med hänsyn till makarnas villkor

och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Att en skälighetsprövning

kan erbjuda vissa svårigheter är obestridligt. I anledning av hem- eller äktenskapsskillnad

måste emellertid ändå regelmässigt ske åtskilliga avväganden

av skönsmässig natur, såsom i fråga om underhåll, skadestånd o.d.,

varför det ej torde behöva vålla avsevärt ökade svårigheter att emellanåt

även en skälighetsprövning enligt förevarande paragraf får äga rum.

Bedömningen är lättast att genomföra, när den särskilda rättighet som

ena maken innehar är av rent ekonomisk natur. I så fall bör kompensation

regelmässigt ske. Kompensation är exempelvis klart motiverad, när ena maken

har rätt till statlig pension eller annan tjänstepension — som ej är

föremål för giftorätt — medan andra maken har sörjt för ålderdomen genom

egen försäkring som ej på grund av sin natur är undandragen giftorättsdelning.

Det bör tillses att makarna blir väsentligen jämställda, oavsett

att deras försörjning tryggats på tekniskt olika sätt. Har ena maken

rätt till tjänstepension men den andra varken pension eller försäkring, kan

regeln tillämpas på det sättet att den senare får av sitt giftorättsgods undantaga

egendom till förvärv av en skälig pension. Rätt till familjepension

kan ibland i viss mån komplicera jämförelsen men torde ej erbjuda någon

större svårighet för den skälighetsbedömning som erfordras.

I övrigt bör en vägledande synpunkt vara, att innehavet av den särskilda

rättigheten ej bör leda till ett för andra maken överraskande avsteg från

principen att giftorättsgodset skall delas lika. Möjligheten till kompensation

bör sålunda användas för att motverka påtagligt obilliga verkningar.

Vad särskilt angår fideikommiss torde en fideikommissaries eller blivande

fideikommissaries hustru vid äktenskapets ingående vara väl medveten om

att giftorätt ej åtnjutes i fideikommissegendomen. Hon har sålunda anledning

att överväga, huruvida hon med hänsyn härtill bör genom äktenskapsförord

undantaga sin egendom från giftorättsdelningen. Fideikommiss bör

därför i allmänhet behandlas som enskild egendom och sålunda ej föranleda

kompensation.

Utskottet

I motionerna 1: 646 och II: 768 hemställes om prövning inom pensionsförsäkringskommittén

av möjligheterna, dels att låta kvinna med minderårigt

barn intjäna pensionsår utan att tillföras pensionspoäng, dels ock

att införa giftorätt i pension.

Vad gäller det förstnämnda spörsmålet prövade andra lagutskottet

under åren 1961—1963 frågan att tillskapa en självständig pensionsrätt

inom tilläggspensioneringen för hemarbetande husmödrar. I sina av riksdagen

godkända utlåtanden i ämnet framhöll utskottet, att frågan var

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

svårlöst och inrymde ett flertal problem. Här var främst att märka svårigheten

att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet göra en rättvisande

uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete i hemmet, en

uppskattning som föreföll erforderlig som grund för pensionsberäkningen.

Vidare underströks att en eventuell pension till husmödrar, liksom annan

tilläggspension, i princip måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall

som uppstår då den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom

ett obligatoriskt pensionssystem bestämma en generell pensionsålder för

hemarbetande husmödrar syntes, även om variationer inom vissa gränser

skulle kunna tänkas, svårligen kunna ske. Härtill kom problemet med

avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle komma att få bestridas

av familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst

bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader

för barnens underhåll och uppfostran var stora. Att obligatoriskt ålägga

sådan avgiftsbetalning syntes varken lämpligt eller genomförbart. För de

flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste framstå som mera angeläget

att kunna disponera större delen av mannen arbetsförtjänster under

den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner

som är tillförsäkrade familjen genom folkpensioneringen och mannens tillläggspension.

Även om skäl kunde anföras för motionärernas yrkande, fann

sig utskottet på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet.

I sammanhanget ville utskottet erinra om möjligheten att genom frivillig

försäkring såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen som hos annan

försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande

husmödrar.

Vid 1962 års riksdag var det därjämte fråga om att bereda möjlighet

för husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid då de lämnat

sitt förvärvsarbete för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet

anförde i denna del, att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från

den inom tilläggspensioneringen grundläggande principen om förvärvsinkomst

som förutsättning för pension. Vidare framhölls att det för rätt

till hel ålderspension krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare

denna regel påverkades i allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder

som något eller några år avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn

till det anförda fann utskottet icke skäl biträda önskemålet om gratispoäng.

Vad utskottet sålunda anfört angående en självständig pensionsrätt för

hemarbetande husmödrar gäller i stort sett jämväl beträffande det nu aktualiserade

förslaget om gratisår. På grund härav avstyrker utskottet detta

motionsyrkande.

Beträffande frågan om giftorätt i pension gäller att rätt till folkpension

och allmän tilläggspension inte må överlåtas och därför inte heller kan

bli föremål för giftorätt. Familjerättskommittén har i sitt under året

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

avgivna betänkande Äktenskapsrätt framhållit, att för de fall, då en

rättighet anses vara av sådan social betydelse att förbud mot överlåtelse

gäller, det icke i och för sig borde vara självklart, att giftorätt uteslutes.

Emellertid bjuder försiktigheten, menar kommittén, att man ej på ifrågavarande

område vidtager någon så djupgående reform som att låta de

rättigheter som här berörts bli föremål för giftorätt, vare sig vid bodelning

medan båda makarna lever eller vid bodelning i anledning av makes död.

Familjerättskommittén har dock ansett det angeläget, att möjlighet likväl

gives att i viss utsträckning utjämna de obilliga verkningar som nu kan

följa av att sådana rättigheter som här avses skall undantagas från bodelning.

Enligt en bestämmelse i det förslag till författningstext, som

kommittén framlagt, skall rättighetshavarens make ur sitt eget giftorättsgods

före bodelningen kunna erhålla kompensation för det värde som rättigheten

representerar. Bestämmelsen skall enligt förslaget gälla endast

vid bodelning medan båda makarna lever.

Med hänsyn till att det av motionärerna i denna del aktualiserade spörsmålet

övervägts inom familjerättskommittén och torde kunna bli föremål

för riksdagens bedömande vid behandlingen av den proposition som

framlägges i anledning av kommittébetänkandet avstyrker utskottet detta

motionsyrkande.

I motionerna I: 599 och II: 721 hemställes, såvitt nu är i fråga, om utredning

för att inom folkpensioneringen åstadkomma en bättre ställning

för husmödrarna på grund av deras insats för barnens vård och fostran.

Inom folkpensioneringen har skapats ett minimiskydd för medborgarnas

försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten

utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar föreligga. Att

dessutom införa särskilda bidrag för husmödrarna inom detta system

är inte aktuellt. Däremot bör samhället i annan form hjälpa denna kategori

under den tid då de är sysselsatta med barnens fostran och vård. Barnfamiljerna

är nämligen härunder ofta i ett ekonomiskt svårt läge då dels

familjens utgifter ökar och dels den ena förälderns inkomster eventuellt

bortfaller eller minskar. Utskottet anser därför att samhällets stödåtgärder

bör sättas in under denna tid i form av t.ex. förstärkta barnbidrag och

vårdbidrag. Med hänsyn till att husmödrarnas problem upptagits till behandling

i förevarande motioner, synes motionerna i denna del böra överlämnas

till familjeberedningen. Utskottets uttalanden synes böra bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna, I: 646 och II: 768, såvitt avser giftorätt

i pension, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:646 och 11:768, såvitt avser gratisår

inom tilläggspensioneringen, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

C. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 599 och

II: 721, såvitt angår frågan om bättre ställning för husmödrarna

inom folkpensioneringen, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

i denna del anfört; samt

D. att motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår frågan om

bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen, i

den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

under C hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 oktober 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,* Odhe,

* fru Ekendahl, herr Wahlund, fröken Sandell,* herrar Carlsson i Huskvarna*

och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av heTrar Hubinette, Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall,

Wahlund, Carlsson i Huskvarna och Ringaby, vilka ansett,

I. dels att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 11 med orden

»I motionerna I: 646» och slutar med orden »härav avstyrker utskottet

detta motionsyrkande.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionerna 1:646 och 11:768 hemställes bl. a. om prövning inom

pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att införa giftorätt i pension.

»

dels ock att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 13 med

orden »I motionerna 1:599» och slutar med orden »till Kungl. Maj:ts

kännedom.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionerna I: 646 och II: 768 hemställes därjämte, att frågan om

pensionsrätt för kvinna till följd av barnavård måtte prövas av pensions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

försäkringskommittén. I motionerna I: 599 och II: 721 hemställes, såvitt

nu är i fråga, om utredning för att inom folkpensioneringen åstadkomma en

bättre ställning för husmödrarna på grund av deras insats för barnens

vård och fostran. Motionsyrkandena syftar alltså till att frågan om en

självständig och förbättrad pension för hemarbetande husmödrar måtte

utredas. Enligt utskottets mening är hemarbetande kvinnors ställning i pensionssystemet

icke tillfredsställande och ännu icke nöjaktigt utredd. En

lösning, som ger de hemarbetande kvinnorna möjlighet till en pensionsförstärkning,

skulle öka deras trygghet på ålderdomen och alltså innebära

en betydelsefull social vinning. Även andra lösningar än de som antydes

i motionerna är emellertid tänkbara. Frågan bör därför bli föremål

för en förutsättningslös utredning. Denna bör lämpligen verkställas av

pensionsförsäkringskommittén.»

II. att utskottet under B., C. och D. bort hemställa,

»B. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 599 och II: 721, såvitt avser frågan om

bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,

samt

2) motionerna I: 646 och II: 768, såvitt avser gratisår inom

tilläggspensioneringen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört om hemarbetande

kvinnors ställning i pensionssystemet.

C. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 599 och II: 721, såvitt avser frågan om

bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,

samt

2) motionerna I: 646 och II: 768, såvitt avser gratisår inom

tilläggspensioneringen,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

under B. hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:326 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om giftorätt i ‘pension samt de hemarbetande kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet. a1 i texten