Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen av livsmedel. Andra lagutskottet har till behandling förehatt två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 42 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 57 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

1964-10-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:58, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen av livsmedel. Andra lagutskottet har till behandling förehatt två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 42 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 57 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196i

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående märkningen

av livsmedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehatt två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 42 i första kammaren av fru Carlqvist

m. fl. samt nr 57 i andra kammaren av herr Svenning och fru Skantz.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för införande i

livsmedelsstadgan av bestämmelser, som reglerar frågan om användning av

främmande språk vid märkning av livsmedel».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 57.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från veterinärstyrelsen och statens institut för

konsumentfrågor. Yttranden har därjämte pa utskottets begäran avgivits

av Sveriges grossistförbund och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Gällande bestämmelser

Livsmedelsstadgan av år 1951 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna

rörande livsmedels sammansättning, beskaffenhet och hantering samt andra

frågor som berör framställning av och handel med livsmedel. Livsmedelsstadgans

regler kompletteras i olika avseenden med föreskrifter i lokala livsmedelsordningar

efter mönster av en av Kungl. Maj :t fastställd normallivsmedelsordning.

De inledande bestämmelserna i 1 kap. livsmedelsstadgan innehåller vissa

begreppsbestämningar. Som livsmedel anses varje till förtäring av människor

avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne samt inte är att hänföra till

läkemedel, dock inte vissa vegetabila livsmedelsråvaror. Stadgandena om

livsmedel skall även gälla bl. a. tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara

eller ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka dess färg,

smak, konsistens, hållbarhet eller liknande och som finns kvar i det färdiga

livsmedlet.

1 stadgans 2 kaj), har sammanförts eu del allmänna bestämmelser om

livsmedels beskaffenhet. Där ges bl. a. generella regler om vilka råvaror och

tillsatser som får användas vid framställning och beredning av livsmedel

Bihajig till riksdagens protokoll 196ft. 9 samt. 2 avd. Nr 5H

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196i

samt ett allmänt stadgande om vilka varor som får saluhållas som livsmedel.

Dessa för alla livsmedel giltiga föreskrifter kompletteras beträffande speciella

slag av livsmedel genom detaljbestämmelser i 8 kap. Bestämmelserna

avser livsmedlens beskaffenhet och sammansättning. Bland de livsmedel för

vilka detaljerade regler givits må nämnas mjölk och mjölkprodukter, margarinvaror,

glass och köttvaror.

Beträffande de i 8 kap. angivna livsmedlen gäller även särskilda regler om

märkning. Allmänna föreskrifter i detta hänseende meddelas i 7 kap. Något

stadgande om vilket eller vilka språk, som skall användas för märkningen,

finnes icke. Som jämförelse må nämnas föreskrifterna i tillämpningskungörelserna

till giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen om att

märkningsuppgifter skall vara avfattade på svenska språket.

Livsmedelsstadgans föreskrifter om märkning gäller med vissa undantag

alla livsmedel i förpackat skick. Förpackning skall ha uppgift om innehållets

benämning, tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller firma

samt innehållets totala vikt vid förpackningstillfället. År livsmedel förpackat

utom riket må i stället för tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn

eller firma och hemvist å förpackningen finnas angivna exportörens eller

importörens namn eller firma och hemvist. Saluhålles i förpackat skick

sådant livsmedel, vid vars framställning eller beredning använts sackarin

eller annat konstgjort sötmedel som har högre söthetsgrad än socker men

icke sockrets näringsvärde, skall, med vissa undantag, förpackningen vara

märkt med orden »Innehåller konstgjort sötmedel» eller »Innehåller sackarin».

Då livsmedel saluhålles i förpackat skick under angivande av att varan

är särskilt lämpad för barn eller för person, vilken på grund av sjukdom,

svaghet eller av annan orsak är i behov av speciell kost, skall förpackningen

vara märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser.

Angives ej halten av varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats,

som med högre viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats

med lägre sådan andel. Ä förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i

annons eller annan reklam rörande varan får uttryck, som antyder att varan

innehåller vitaminer, mineralämnen eller andra näringsämnen, vilka icke

nämnvärt bidrager till kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten

och halten av dylika ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver

dock icke lämnas beträffande mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta

kött- och fiskvaror samt frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst

tillstånd. Skyldighet att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan

ingående råvaror och tillsatser föreligger också beträffande vissa .särskilda

livsmedel, t. ex. saft och sylt.

Beträffande livsmedelskontrollen stadgas i 9 kap. livsmedelsstadgan att

medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen, med viss fördelning mellan dem,

utövar den centrala tillsynen utom i fråga om sammansättning av charkuterivaror,

i vilket hänseende statens jordbruksnämnd centralt handhar tillsynen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196b 3

Historik

Rörande märkning av livsmedel anförde föredragande departementschefen

vid framläggande av förslaget till livsmedelsstadga (prop. nr 63 år 1951)

bl. a.

Med den senaste tidens utveckling av livsmedelshandeln till att i allt

större utsträckning avse fabriksförpackade varor finner jag det vara ett

oavvisligt behov ur konsumentsynpunkt, att allmänna bestämmelser om

märkning av livsmedelsförpackningar intagas i livsmedelsstadgan. Bestämmelserna

böra därvid icke — såsom i 1941 års förslag — inskränkas till

hermetiskt slutna förpackningar utan böra gälla förpackade varor över

huvud taget, oavsett förpackningens art, dock med vissa undantag, till vilka

jag återkommer i det följande. Däremot synes åtminstone de generella bestämmelserna

böra inskränkas till att avse varor, som saluhållas i detaljhandeln.

Den enskilde konsumenten bör, då han i en affär köper en förpackad

vara, kunna av förpackningen utläsa vad det är han köpt — hur

långt man där skall gå är en särskild fråga — vem som med sitt namn borgar

för varans kvalitet och slutligen hur mycket han köpt. Dessa synpunkter

synas höra vara grundläggande för de allmänna märkningsbestämmclserna.

I 27 § (motsvarande 36 § i livsmedelssakkunnigas förslag) ha givits allmänna

bestämmelser om det sätt, på vilket märkning skall ske. Sålunda

föreslås, att uppgifter eller påskrifter skall vara på ett tydligt, lätt i ögonen

fallande och varaktigt sätt anbragta på livsmedlet eller förpackningen eller

på därå åsatt etikett. Det har icke ansetts lämpligt att här giva särskilda

bestämmelser om bokstävernas storlek, absolut eller i förhållande till annan

text å förpackningen, eller om deras färg. Även i de särskilda föreskrifter,

som förekomma längre fram i stadgan, ha dylika bestämmelser i allmänhet

undvikits. Däremot har man här helt allmänt velat betona, att påskriften

skall vara tydlig och lätt i ögonen fallande, alltså sådan, att uppmäiksamheten

dragés till densamma. Det kan icke anses tillräckligt att de uppgiftei,

som skola finnas anhragta på livsmedlet eller förpackningen, lämnas på ett

anslag eller på en lapp, gemensam för flera förpackningar. En sådan märkning

skulle icke fylla sitt syfte.

I flera, i anledning av propositionen väckta motioner yrkades att de i 32 8

livsmedelsstadgan intagna bestämmelserna om varudeklaration angående

barnmat måtte utsträckas till att gälla alla förpackade livsmedel.

Andra lagutskottet anförde bl. a.

Att förpackningar äro försedda med innehållsdeklaration finner utskottet

visserligen i hög grad önskvärt, men ännu så länge synas tvingande bestämmelser

därom icke böra införas. Det skulle, som departementschefen anfört,

föra för långt. Anmärkas må i samband härmed, att Kcinikontoret påtalat,

att motionärernas förslag beträffande vissa livsmedel måste anses omöjligt

att realisera och i andra fall icke skulle medföra några upplysningar av värde

för allmänheten.

Föreskrift om varudeklaration beträffande dietmat infördes i livsmedelsstadgan

år 1958. I propositionen (nr 105 år 1958) med bl. a. förslag till ändring

i stadgans 32 § anförde föredragande departementschefen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196i

Såsom framgår av utredningen i ärendet har livsmedelsindustrin under

senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda för

personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är i behov

av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter

som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser som

direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln med dessa

livsmedel.

En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnås om, såsom föreslagits

av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet

föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående

ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den

som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv förvissa

sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de exakta

eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingår i varan

anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också med all sannolikhet

bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att det i många fall

torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning av de i varorna

ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration är genomförbar.

Därest icke halten av i varan ingående råvaror och tillsatser angives i varudeklarationen,

bör dock, i likhet med vad som gäller för barnmat, råvara

eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan sättas före råvara eller

tillsats med lägre sådan andel.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, anslöt sig i sitt utlåtande

nr 22 år 1958 till vad departementschefen yttrat.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 april 1968 har tillkallats

sju sakkunniga för översyn av livsmedelslagstiftningen, livsmedelsstadgekommittén.

Bland de frågor som utredningen särskilt bör uppmärksamma

nämnes i direktiven spörsmålen om i vilken utsträckning märkning

av livsmedel, såsom genom datumstämpling och varudeklaration, bör föreskrivas

samt om livsmedelskontrollen och kontrollorganens befogenheter. I

direktiven anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson bl. a.

Som jag redan antytt tar nu gällande föreskrifter om märkning av livsmedel

framför allt sikte på att konsumenten skall få kännedom om tillverkaren

av varan samt varans sammansättning och vikt eller volym.

En annan form av konsumentupplysning är uppgift om en varas sammansättning.

Som jag nämnt inledningsvis finns detalj bestämmelser härom i

8 kap. livsmedelsstadgan rörande ett flertal skilda grupper av livsmedel.

Också dessa bestämmelser bör ses över, varvid särskilt bör undersökas om

skyldighet bör införas att i större utsträckning än nu deklarera varans beståndsdelar.

Sådan skyldighet bör givetvis i första hand kunna komma

i fråga när det gäller färdigförpackade livsmedel och livsmedel, beträffande

vilka konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet val är begränsade.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 73 år 1963 i anledning av motioner

om bl. a. varudeklarationsplikt i fråga om livsmedel anförde andra

lagutskottet:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196U

5

Spörsmålet om en allmän varudeklarationsplikt beträffande livsmedel behandlas

i motionerna 1:552 och 11:669. Motionärerna menar att en varudeklaration

som bygger på frivillig anslutning icke längre är till fyllest. Särskilt

framträdande är bristen, anser motionärerna, i sådana fall då likartade

livsmedel saluföres bredvid varandra men sammansättningen är helt

fri för den ena varan. Motionerna utmynnar i ett yrkande om skyndsam utredning

och förslag till lagstiftning rörande allmän varudeklarationsplikt

beträffande livsmedel.

Även de sistnämnda motionerna tillstyrkes i princip av remissinstanserna.

Endast statens institut för konsumentfrågor intar en avvisande hållning och

menar att en intensifiering av varudeklarationsnämndens verksamhet, som

bygger på frivillig anslutning från producenternas sida, är att föredra framför

eu allmän varudeklarationsplikt.

De i förevarande båda motionspar behandlade problemen, som gäller väsentliga

frågor inom livsmedelslagstiftningen, ligger inom ramen för det

uppdrag som tillagts de för översyn av livsmedelslagstiftningen tillkallade

sakkunniga. Utskottet finner därför att motionerna bör överlämnas till utredningen.

Remissyttrandena

I veterinärstyrelsens yttrande anföres:

Veterinärstyrelsen delar motionärernas uppfattning att kompletterande

bestämmelser rörande märkningen av importerade livsmedel äro erforderliga.

Behovet härav har tidigare uppmärksammats av veterinärstyrelsen

senast i samband med ett till åklagarmyndigheten i Malmö den 4 december

1963 avgivet, i avskrift bifogat yttrande rörande märkningen av från Ryssland

härrörande bitsocker. Yttrandet, som delgivits ordföranden i livsmedelsstadgekommittén,

professorn Arvid Wretlind, avhandlade närmast ansvarsfrågan

i detta speciella fall men i yttrandet framhölls även önskvärdheten

av att nuvarande bestämmelser rörande märkning av livsmedel förtydligades

i fråga om språkval.

Ifrågavarande spörsmål är av den art att detsamma bör bli föremål för

utredning och det synes därvid lämpligt att denna anförtros livsmedelsstadgekommittén,

som enligt direktiven har att verkställa en allmän och

förutsättningslös översyn av livsmedelsstadgan.

Veterinärstyrelsen tillstyrker sålunda bifall till den i motionerna gjorda

hemställan.

I huvudsak samma synpunkter framföres av statens institut för konsumentfrågor

och av Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Sveriges grossistförbund uttalar i sitt remissyttrande:

De synpunkter, som motionärerna inledningsvis anfört med avseende på

vissa förtydliganden i livsmedelsstadgan, är enligt vår uppfattning i viss

män berättigade. Den ökande konsumtionen av industritillverkade, i större

eller mindre utsträckning färdiglagade livsmedel, har nämligen fått till följd

att konsumenternas krav på förbättrad hygienisk standard och kontroll samt

— när det gäller förpackade livsmedel — tillfredsställande uppgifter om

förpackningens innehåll också ökat i motsvarande grad. Det måste därför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1!)6i

enligt vår mening allmänt sett kunna uppställas såsom ett naturligt önskemål

att den enskilde konsumenten vid inköp i en affär av ett förpackat livsmedel

— svenskt eller importerat — av förpackningen skall kunna utläsa,

vilken vara han köper.

Då det gäller importerade livsmedel av ifrågavarande slag förekommer

naturligtvis i viss omfattning att varorna är försedda med text beträffande

innehåll endast på det exporterande landets språk, trots att detta inte kan

förstås i importörlandet. Vi vill emellertid framhålla, att flertalet exportörer

numera i växande utsträckning förser sina varor med text på något av

världsspråken engelska, tyska eller franska. Anledningen härtill är främst

den, att vederbörande eljest knappast har någon utsikt att uppnå annat än

en rätt obetydlig försäljning på de västeuropeiska marknaderna. I sammanhanget

spelar även de aktuella liberaliseringssträvandena inom den internationella

handeln en icke obetydlig roll. Det finns enligt vår uppfattning

all anledning att förvänta en fortsatt utveckling i nu nämnd riktning.

Motionärerna har i sitt förslag hemställt, att bestämmelser skall införas,

genom vilka importören i vissa fall skulle kunna åläggas ommärkning eller

kompletterande märkning på svenska språket. Vi vill i detta hänseende med

eftertryck framhålla, att de rent praktiska och ekonomiska förutsättningarna

för ett sådant förfarande endast undantagsvis föreligger. Utvecklingen

inom livsmedelsdistributionen är i dagens läge sådan, att fabrikantförpackade

varor i allt större utsträckning distribueras genom detaljhandeln.

Konsumentförpackningarna är oftast emballerade i lämpligt antal till en

lätthanterlig enhet — ej sällan i skyltkartong av s. k. rivtejp-typ — som

gör det möjligt för detaljisten att direkt exponera varan i fabrikantemballaget.

Att t. ex. vid importtillfället bryta dessa förpackningar för en ommärkning

av de enskilda enheterna skulle — i den mån det vore genomförbart

med hänsyn till rent förpackningstekniska konsekvenser — innebära

ett mycket kostnadskrävande arbete. Att låta den utländske fabrikanten

utföra en specialmärkning skulle, i det fall vederbörande över huvud åtoge

sig detta, komma att medföra motsvarande fördyring.

Vad beträffar motionärernas förslag rörande de språk, som ansetts böra

kunna godkännas, vill vi starkt ifrågasätta, huruvida den enskilde svenska

konsumenten i allmänhet kan förstå italiensk, spansk eller portugisisk text.

Även franska språket torde för övervägande flertalet konsumenter vara oförståeligt.

I det fall då utländska livsmedel, t. ex. konserver, saluföres i svenska

detaljhandelsbutiker, och varornas innehåll är deklarerat på ett helt främmande

språk, anges ofta på särskilt anslag i butiken uppgifter om innehållet.

Rent allmänt gäller dessutom att handeln gentemot konsumenterna

ansvarar för att innehållet i de saluförda varorna är av sådant slag, att man

rent företagsekonomiskt såväl på kort som på lång sikt bedömer försäljningsmöjligheterna

som goda.

Sammanfattningsvis vill vi med hänvisning till vad ovan sagts framhålla,

att det i motionerna angivna syftet enligt vår uppfattning knappast kan

praktiskt genomföras på sätt som angivits av motionärerna. Då 1963 års

sakkunniga för översyn av livsmedelslagstiftningen sannolikt torde komma

att till behandling upptaga även frågor, som gäller märkningsbestämmelserna

för förpackade livsmedel, vill vi för den skull förorda, att frågan hänskjutes

till dessa sakkunniga för närmare utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 196i

7

Utskottet

Livsmedelsstadgan av år 1951 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna

rörande livsmedels sammansättning och hantering samt andra frågor,

som berör framställning av och handel med livsmedel. Allmänna föreskrifter

om märkning, gällande i princip alla livsmedel som saluhålles

förpackade, lämnas i stadgans 7 kap., medan mera detaljerade regler för

vissa slag av livsmedel upptages i 8 kap. Något stadgande om vilket eller

vilka språk som skall användas för märkningen finns inte.

I förevarande motioner framhålles att utländska livsmedel i allt större

utsträckning saluföres i Sverige. De uppgifter om varorna som lämnas på

förpackningarna är ofta avfattade på ursprungslandets språk och kan

därför inte alltid förstås av den svenske konsumenten. Motionärerna påpekar

att syftet med livsmedelsstadgans märkningsföreskrifter, nämligen

att lämna köparen upplysning om varan, därmed förfelas. Det är av behovet

påkallat, menar motionärerna, att föreskrifter om användningen av

främmande språk vid märkning av livsmedel införes i livsmedelsstadgan.

Motionärerna föreslår att utredning i detta syfte uppdrages åt livsmedelsstadgekommittén,

som har att överse livsmedelsstadgan i olika avseenden.

Motionerna tillstyrkes genomgående av remissinstanserna. Sveriges grossistförbund

betonar dock de stora svårigheter av såväl teknisk som ekonomisk

art som uppkommer om importerade livsmedel måste ommärkas.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning om det otillfredsställande

i att de uppgifter som enligt livsmedelsstadgan skall finnas på livsmedelsförpackningar

inte kan förstås av konsumenten. Emellertid får

svårigheterna att införa skärpta bestämmelser inte underskattas. Enligt

utskottets mening torde det ofta vara omöjligt att kräva svensk text på de

separata konsumentförpackningarna. Måhända får man i dylika fall nöja

sig med att detaljhandeln tillhandahåller erforderliga upplysningar. Hur

dessa och andra hithörande problem skall kunna lösas synes lämpligen

kunna överlåtas till livsmedelsstadgekommittén. Utskottet vill därför föreslå

att motionerna överlämnas till denna utredning.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:42 och 11:57, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

att motionerna överlämnas till livsmedelsstadgekommittén;

samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 oktober 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN It. ANDERSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 dr 196A

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Hubinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg*, Odhe*,

fru Ekendahl, herr VVahlund, fröken Sandell*, herrar Carlsson i Huskvarna*

och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640820

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:321 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rätten till änkepension inom ATP. s. 1 i texten