Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om undantagande av böcker och musikalier från förbudet mot bruttoprissättning.

1964-10-27 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:59, Utlåtande i anledning av väckt motion om undantagande av böcker och musikalier från förbudet mot bruttoprissättning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964

1

Nr 59

Utlåtande i anledning av väckt motion om undantagande av

böcker och musikalier från förbudet mot bruttoprissättning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

529, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wachtmeister hemställt

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa om sådan

ändring i lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet, att böcker och musikalier undantagas

från lagens tillämpning, alternativt att i 4 § samma lag tillädes bestämmelse

av innebörd, att där berört tillstånd skulle meddelas för perioder

om 10 år i taget».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Nuvarande ordning

Den livliga svenska efterkrigsdiskussionen om det s. k. bruttoprissystemets

(eller lika-prissystemets) för- och nackdelar utmynnade i

ett förbud mot tillämpning av systemet, vilket återfinnes såsom 2 § i 195.1

års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Fr. o. m. den 1 juli 1954 har det således i princip varit förbjudet

för varje säljare på den svenska marknaden att föreskriva till vilka priser

som ett efterföljande återförsäljarled skall vidaresälja produkterna. Säljaren

har däremot fortfarande full rätt att föreslå s. k. riktpriser, varvid det

dock klart skall framgå, att återförsäljaren ej är bunden av dessa förslag.

Inga åtgärder får sålunda vidtagas i syfte att tvinga återförsäljaren att upprätthålla

de föreslagna priserna. Motiveringen för förbudet kan i korthet

sammanfattas på följande sätt.

Om säljaren fastställer priserna i efterföljande led, fastställer han samtidigt

återförsäljarnas marginaler och därmed den ram till vilken kostnaderna

får anpassas. Ett sådant system förhindrar priskonkurrens bland

återförsäljare och tenderar därmed att öka användningen av kostnadskrävande

konkurrensmetoder. Det stimulerar vidare säljarna till en rabattkonkurrens,

som ej kommer den slutlige köparen — konsumenten — till

godo. Systemet minskar konsumentens valfrihet genom att åstadkomma en

standardiserad kombination av pris och service och försvårar eller för
''

Biliang till riksdagens protokoll t96''i. 9 samt. 3 avd. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964

hindrar därigenom uppkomsten av s. k. lågpriskanaler med lägre pris och

service. För att systemet skall kunna upprätthållas måste det ofta kombineras

med andra regleringar, främst i form av nyetableringskontroll i syfte

att neutralisera den stimulans till för stor nyetablering som de fasta marginalerna

medför.

Bruttoprisförbudet har givits följande form i 2 § nyssnämnda lag:

Utan tillstånd av näringsfrihetsrådet må företagare, där ej annat är särskilt

stadgat, varken av företagare inom senare försäljningsled betinga sig,

att vid försäljning av förnödenhet här i riket visst pris icke må underskridas,

eller till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i

riket eljest angiva visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att

priset får underskridas.

Såsom framgår av paragrafens lydelse har lagstiftaren emellertid även

varit öppen för möjligheten, att undantag från bruttoprisförbudet

kan tänkas vara motiverade. När denna dispensmöjlighet skapades,

hade lagstiftaren i främsta rummet bokdistributionen i åtanke. Det

hade sedan länge hävdats såväl i Sverige som i andra länder — främst Tyskland

— att fri prisbildning på böcker skulle kunna få kulturella skadeverkningar.

Det ansågs finnas anledning frukta, att utgivningen av kulturellt

värdefull litteratur skulle kunna minska och att sortimenten inom bokhandeln

skulle kunna utarmas i riktning mot något, som kan betecknas som

en »best-sellerbokhandel». Men även andra tänkbara anledningar till undantag

från förbudet övervägdes av lagstiftaren, vilket kom till uttryck i den

paragraf — 4 § — som anger förutsättningarna för att dispens skall kunna

meddelas:

Tillstånd .. . må meddelas endast om konkurrensbegränsningen kan antagas

främja kostnadsbesparingar, vilka till väsentlig del komma konsumenterna

till godo, eller i övrigt bidraga till en ur allmän synpunkt ändamålsenlig

ordning, eller om eljest särskilda skäl äro därtill.

Med stöd av denna paragraf beviljades även dispens för bokdistributionen,

som kommit att utgöra det enda väsentliga undantaget från bruttoprisförbudet.

En preliminär dispens beviljades omedelbart i avvaktan på

vissa specialundersökningar inom bokdistributionen. Sedan dessa avslutats,

beviljades dispens t. o. m. år 1962. Vid motiveringen av dispensen lades

tyngdpunkten vid de kulturella skadeverkningar som en fri prisbildning

kunde förmodas få. Tidsbegränsningen motiverades med den pågående

dynamiska utvecklingen inom hela distributionsapparaten, som gjorde det

svårt att överblicka en längre tidsperiod. I det utlåtande, varpå dispensen

beviljades, hade det gjorts ett försök att beräkna den ekonomiska förlust

som systemet kunde medföra, d. v. s. den samhälleliga kostnaden för att

upprätthålla den kulturella insatsen. Dynamiken i utvecklingen kunde förmodas

öka denna kostnad och därmed ställa avvägningsproblemet i en ny

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964 >>

dager. Dispensen förenades även med vissa krav på uppmjukning av de dittills

gällande regleringarna av bokdistributionen.

Samtidigt lämnades även dispens av motsvarande slag för musikalier,

gällande till den 1 januari 1963. Denna dispens var dock ej förenad med

särskilda villkor.

Ifrågavarande dispenser gäller, på grund av senare meddelade interimistiska

beslut, alltjämt.

Den bärande faktorn för bokdistributionen är kommissionssystemet.

Tillsättandet av kommissionärer, nyetableringskontrollen, regleras

av Svenska bokförläggareföreningen, som även har det avgörande inflytandet

på de bestämmelser, som reglerar bokhandelspriset för förlagsartiklarna.

Kommissionsbokhandeln är inom denna organisatoriska ram det

dominerande instrumentet för den kommersiella bokdistributionen.

Förhållandet mellan förlag och bokhandel regleras genom avtal i bokförläggareföreningens

»Affärsregler för bokhandeln», som tillkommit efter

överläggningar med Svenska bokhandlareföreningen.

Det finns tre olika slags kommissionärer, A-kommissionärer, B-kommissionärer

och lantbokhandlare. A-kommissionärerna har rätt till ett fullständigt

sortiment av förlagens böcker. Denna rätt är förknippad med skyldigheten

att som kommissionär ta emot alla böcker som förlagen sänder ut

i kommission. För närvarande finns i vårt land ca 300 A-bokhandlare, i

första hand belägna i städer och större samhällen. B-bokhandeln, som tillkom

år 1944, skall ha en mera begränsad sortering av böcker. Där skall

finnas tillgängliga mera »gångbara» böcker, men en B-bokhandlare skall

även på kundens begäran kunna anskaffa all slags litteratur, som tinns i

A-bokhandeln. B-bokhandel etableras på orter som inte har tillräckligt

kundunderlag för att kunna bära en fullsorterad bokhandel. Den anskaffar

sina böcker från en av bokförläggareföreningen tör ändamålet grundad institution,

»Bokcentralen», som även ger mycken övrig service, vilket motiverar

att B-bokhandeln åtnjuter lägre rabattsatser än A-bokhandeln. Lantbokhandlarna

tillsätts av bokförläggareföreningen på platser där A- och Bbokhandel

saknas. De skall hålla ett visst lager av böcker och göra sina inköp

från närliggande bokhandel eller Bokcentralen.

I detta sammanhang är det av vikt att betona skillnaden mellan »bunden»

och »fri> litteratur. Bunden litteratur, som alltså är förbehållen kommissionärerna,

är alla skolböcker samt under viss tid övriga böcker som asatts

ett bokhandelspris över 13 kronor för häftat exemplar. Fri litteratur, som

alltså även kan säljas genom andra än koinmissionärerna, är:

»böcker som åsatts ett bokhandelspris ej överstigande 13 kronor för häftat

exemplar, dock ej skolböcker,

andra böcker än skolböcker, om mer än tre år förflutit efter utgången av

utgivningsåret för den senaste upplagan,

a H i haag till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 5 9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196i

biblar, psalm- och sångböcker, andaktsböcker samt pastoral arbetslitteratur,

kartor, resehandböcker samt skrifter av lokalt turistintresse,

bilderböcker för barn, spelregler, teaterpjäser och operatexter,

kalendrar och andra årsböcker.»

Det förtjänar att påpekas att fri litteratur ej är detsamma som icke kommissionsberättigad

litteratur.

Med kominissionssystemet är flera typer av konkurrensbegränsningar

förknippade. De regleras genom avtal i »Affärsregler för bokhandeln».

Bruttoprissättningen begränsar priskonkurrensen. Bokhandelspriset

får inte underskridas genom rabatter till kunden eller på annat sätt,

utom då det särskilt medgivits i »Affärsregler för bokhandeln». Till vissa

kundkategorier — bibliotek, skolor, studenter m. fl. — är kommissionärerna

skyldiga att lämna på visst sätt specificerade rabatter. Kommissionärerna

får till övriga kunder lämna vissa typer av rabatter som årsomsättningsrabatt,

kontantrabatt och ordervärdesrabatt. Fri prisbildning på böcker i

konsumentledet är tillåten först året efter första realisationsåret eller efter

den längre tid bokförläggaren bestämt för realisation. Produktkonkurrensen

är begränsad genom att en betydande del av sortimentet under lång tid är

förbehållen kommissionärerna. Kommissionärernas antal regleras genom

nyetableringskontroll.

För ytterligare uppgifter angående bokbranschens struktur och bokhandelns

lönsamhet må här hänvisas till »Pris- och kartellfrågor» nr 1/1963.

Hos näringsfrihetsrådet anhängiga ärenden rörande fortsatt dispens

I samband med att dispensen från bruttoprisförbudet

beträffande böcker utlöpte 1962 inkom bokförläggareföreningen

med ansökan om fortsatt dispens. Fn sådan dispens borde, anförde föreningen,

icke tidsbegränsas utan gälla tills vidare, för att ge den arbetsro

som är erforderlig för en effektiv planering och rationalisering av branschen.

Näringsfrihetsrådet beslöt den 6 december 1962 att interimistiskt,

längst t. o. in. den 30 juni 1963, förlänga dispensen på samma villkor som

dittills gällt. Denna förlängning har sedan fastställts att gälla till dess ärendet

slutbehandlats av rådet. I ärendet har pris- och kartellnämnden verkställt

olika undersökningar rörande bokbranschen. Vidare har professor

Ulf af Trolle vid handelshögskolan i Göteborg på näringsfrihetsrådets uppdrag

avgivit utlåtande om bruttoprissystemet på böcker. Ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor har — efter hörande av Svenska stadsförbundet.

Kommunförbundet, Stockholms stad, Svenska bokhandlareföreningen, Svenska

antikvariatföreningen, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges författareförening

och Bokgillet — avgivit yttrande till näringsfrihetsrådet. I ärendet

höll rådet offentligt sammanträde den 15 september innevarande år,

därvid bl. a. ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, bokförläggareför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlätaiule nr 59 är 1964

ö

eningen och bokhandlareföreningen var närvarande. Näringsfrihetsrådet avser

att om möjligt avgöra ärendet före årets utgång.

Svenska musikförläggareföreningen har beträffande musikalier ansökt

om motsvarande dispens, vilket bifallits interimistiskt i avbidan på

avgörandet av ärendet rörande bokpriserna.

I af Trolles ovannämnda utlåtande anföres sammanfattningsvis bl. a. följande.

När man nu slutligen skall fatta ett ofrånkomligt beslut i frågan, måste

man lämna fakta och något som i bästa fall kan kallas för genomtänkta

bedömningar bakom sig för att göra en helt subjektiv värdering. Om man

accepterar bedömningen, att en fri prisbildning inom bokdistributionen

skulle tendera att skapa en bestsellerdistribution i vidaste bemärkelse och

minska såväl utgivning som försäljning av annan litteratur, blir frågan

endast huruvida de ekonomiska vinster man kan uppnå härigenom är värda

sitt pris. Den frågan får envar besvara för sig. Författaren kan endast ange

sin egen — helt subjektiva — ståndpunkt.

Författaren skulle icke vilja taga den risk det innebär att slopa bruttoprisförbudet,

d. v. s. att neka dispens. Det får därvid vara osagt, huruvida

detta kan hänföras till en genuin känsla för kulturella värden, huruvida

det sammanhänger med det egna behovet av en starkt specialiserad bokhandelsservice

eller om endast modet saknas för att genomföra en radikal

lösning, vars verkningar — i varje fall de ofördelaktiga — alltid kommer

att lastas de beslutande resp. förslagsställarna. Förslaget är, oavsett motiven,

att bevilja dispens.

Men bruttoprissysteinet har onekligen även negativa verkningar vid sidan

av sin effekt som kulturbärare. Skulle man icke kunna eliminera dessa

genom lämpliga åtgärder och därmed förena de bästa elementen ur olika

system för prisbildning?

Tanken är lockande, och ett försök härtill gjordes vid föregående dispens

genom vissa uppmjukningar i regleringarna. Man skulle nu kunna tänka

sig att gå vidare, t. ex. skapa ökat utrymme för priskonkurrens genom att

undantaga böcker över en viss prisnivå från dispensen — vilket skulle verka

pristryckande — minska skyddstiden, innan realisationer får ske, göra prissättningen

helt fri under realisationer, medgiva rättighet att lämna särskild

rabatt vid försäljning genom självval etc. etc. Tanken är lockande, men författaren

har ändå kommit till slutsatsen, att några väsentliga sådana uppmjukningar

icke bör eftersträvas, om man undantar sådana uppenbara förhållanden

som att studerande vid socialinstituten naturligtvis bör beviljas

samma rabatter som studerande vid universitet och högskolor.

Motivet för denna inställning är klart. Om man gör så stora uppmjukningar,

att de får någon praktisk betydelse, skapar man endast risk för just

de skadeverkningar man vill undvika. Om man däremot fingrar en smula

på alla bestämmelser, upprätthåller man skenet av att genomföra en gradvis

liberalisering och kan därefter dra sig ur det hela med gott samvete, men

man åstadkommer ingenting.

Det förefaller i stället vara bättre att vända på hela problemet: Att acceptera

bruttoprissysteinet i huvudsak som det är, men att förena dispensen

med krav, som är avsedda att skapa rationellast möjliga distribution inom

ramen för systemet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti Andra lagutskottets uttalande nr 59 är 196b

Först och främst bör dispensen förenas med kravet, att den endast gäller

så länge som genomsnittsrabatterna från bokförlagen förblir oförändrade.

Det sades, att dispensen endast bör gälla så länge man upprätthåller

samma marginalnivå. Med tanke på den fortsatta dynamiska utvecklingen

inom distributionen bör därutöver ytterligare en tidsbegränsning införas.

Fyra år har dock visat sig vara alltför kort tid. Det har förhindrat eller försvårat

långsiktig planering, och en upprepning av samma korta tidrymd —

för vilken författaren cn gång bar ansvaret som förslagsställare — skulle

alltför lätt kunna bli den obotfärdiges förhinder. Det föreslås, att tiden

utökas till åtta år.

Att man bibehåller bruttoprissystemet intakt innebär, att man undandrager

den enskilde bokhandlaren från många rationaliseringsimpulser. De

helt fria krafternas spel ersättes med en central reglering.---

Till sist skall här behandlas en detaljfråga i problemkomplexet. Studenterna

har begärt rättighet att organisera en egen bokdistribution, uppbyggd

på kurslitteratur. Man anser sig därigenom kunna uppnå lägre priser på

kurslitteraturen än vad man gör f. n. med sin »studentrabatt» på 10 procent

De finns som betvivlar att detta är möjligt, men författaren finner det vara

självklart, att det går — t. o. in. om man betalar hyra och marknadslöner.

Hur skall man ställa sig till denna anhållan?

Författaren hör till dem som av naturliga skäl har stor förståelse för

studenternas intressen. Det är därför beklagligt att behöva konstatera, att

denna anhållan icke bör beviljas, om man gör samma subjektiva värdering

som författaren gjort i huvudfrågan om bruttoprissystemets vara eller icke

vara. Om man accepterar att behålla bruttoprissystemet i syfte att uppnå

en viss kulturell effekt, får man i konsekvensens namn också acceptera, att

det alltid kommer att förekomma gungor och karuseller inom bokhandeln.

Varje försök att i någon utsträckning taga bort karusellerna medför risk

för att även gungorna försvinner. Utan den volym och de »överskott» som

långserielitteraturen skapar, går det icke att upprätthålla lagerhållning, utsändningsservice

och försäljning av den facklitteratur som säljes i enstaka

exemplar, t. ex. till enskilda, specialiserade forskare. — — — Vill man

skydda tillflödet av den litteraturen, måste man också acceptera, att sortimentet

i bokhandeln får behållas obrutet, även när det ytligt sett kan förefalla

vara en rationalisering, att långserielitteraturen brytes ut.

»Ytligt sett» hör citeras, tv i själva verket skulle praktiskt taget varje

mer standardiserad del av ett sortiment — ej endast inom bokhandeln —

alltid kunna betraktas som en marginell andel, vilken skulle kunna säljas

billigare, bara den omfattar en viss minimivolym. Men detta innebär icke,

att hela distributionen blir billigare. Det blir den endast, om man accepterar,

att den övriga delen av sortimentet försvinner, d. v. s. just den effekt, som

man — med författarens värdering i detta fall - önskar undvika. Om man

däremot förutsätter, att hela sortimentet skall bibehållas, är det tvärtom en

rimligare hypotes, att den totala distributionskostnaden blir lägre, när hela

sortimentet säljes i ett sammanhang än när det delas.

Så även om man såsom författaren önskar göra allt för att förbättra studenternas

ekonomi, måste detta mål uppnås med andra medel — allt förutsatt

att man delar författarens uppfattning, att man bör eftersträva ett fortsatt

brett sortiment inom bokhandeln, även av den typ av facklitteratur,

inom vilken kurslitteraturen utgör en volymmässigt stor men en titelmässigt

försvinnande liten andel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196b

Beträffande de till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor avgivna remissyttrandena

må här redovisas följande. Svenska stadsförbundet, Kommunförbundet

och Stockholms stad har i sina yttranden tillstyrkt fortsatt

dispens under förutsättning att gällande villkor beträffande skolboksdistrihutionen

bibehålies. Svenska bokhandlareföreningen och Sveriges författareförening

har tillstyrkt bifall till bokförläggareföreningens ansökan. Svenska

antikvariatföreningen har uttalat, att föreningen icke har något att invända

mot en förlängning av dispensen, under det att Bokgillet — en bokklubb

med cirka 2 400 medlemmar — framfört vissa kritiska synpunkter på kommissionssystemet

samt uttryckt en förmodan att övergång från bruttopris

till riktpris ej skulle medföra några större olägenheter. Sveriges förenade

studentkårer har i sitt yttrande framhållit, att det numera inom studentorganisationerna

finns goda förutsättningar att genom intressebyråer, kårexpeditioner

etc. distribuera kurslitteratur till mycket låga kostnader, och

därför ansett, att det vid en eventuell förlängning av dispensen borde stadgas

att de studerandes organisationer skulle äga rätt att från förlagen inköpa

och till medlemmarna förmedla kurslitteratur enligt de principer som är

gängse vid handel med andra varor.

Ombudsmannens för näringsfrihetsfrågor den 31 maj 1963 till näringsfrihetsrådet

avgivna yttrande avslutas med följande sammanfattning.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor vill icke motsätta sig att näringsfrihetsrådet

jämlikt 4 § konkurrensbegränsningslagen meddelar bokförläggareföreningen

fortsatt dispens från det i 2 § lagen stadgade bruttoprisförbudet.

Emellertid förordas att rådet såsom förutsättning för dispensen

måtte överväga att föreskriva

att fri prissättning införes för böcker under prisgränsen jämte viss övrig

s. k. fri litteratur,

att viss höjning av prisgränsen företages,

att skyddstiden innan bok får realiseras avkortas med ett år och realisationsböcker

redan första realisationsåret får prissättas utan förlagens medverkan,

alt studenternas organisationer medges rätt att direkt från förlagen inköpa

kurslitteratur för vidareförsäljning till kårmedlemmar utan iakttagande

av åsatta bruttopriser,

att etablcringskontrollen även i fortsättningen utövas liberalt och möjlighet

beredes till specialisering å viss typ av litteratur

samt att gällande ordning för försäljning av skolböcker bibehålies.

Utskottet

Er.o.in. den 1 juli 1954 har det i princip varit förbjudet för säljare och

fabrikanter på den svenska marknaden att föreskriva till vilka priser ett

efterföljande återförsäljarled skall vidaresälja produkterna. Detta förhud

mot det s.k. bruttoprissystemet finnes intaget i 2 § lagen om motverkande i

vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Motiveringen för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196U

förbudet är bl.a., att ett system med fasta marginaler för återförsäljarna

förhindrar priskonkurrens och försvårar eller förhindrar uppkomsten av

s.k. lågpriskanaler med lägre priser och service. Systemet förutsätter dessutom

ofta andra konkurrensbegränsande åtgärder, såsom nyetableringskontroll.

Från bruttoprisförbudet har alltsedan dess tillkomst gällt dispens i fråga

om böcker och musikalier. Den första dispensen utlöpte den 31 december

1962 och har i avvaktan på nytt beslut efter erforderliga utredningar förlängts

tills vidare. Näringsfrihetsrådet, som har att besluta därom, avser

att avgöra frågan om förnyad dispens före årets utgång. Bland skäl som

anföres för ifrågavarande dispens kan nämnas, att bruttoprissystemet anses

erforderligt för att trygga tillgången på högvärdig men mindre efterfrågad

litteratur i bokhandeln. Förlusterna inom denna mindre lönsamma

del av bokdistributionen måste kompenseras med inkomster från det lättsålda

sortimentet, nagot som inte vore möjligt vid konkurrens från en renodlad

”bestsellerbokhandel”. Näringsfrihetsrådet har sökt att i någon mån

minska olägenheterna av bruttoprissystemet genom att vid dispensgivningen

föreskriva olika uppmjukningar. Sålunda äger bokhandlarna lämna vissa

förmåner, såsom rabatter till bibliotek, skolor, studenter m.fl., årsomsättningsrabatt,

kontantrabatt och ordervärdesrabatt. Likaså föreskrives lättnader

beträffande böcker med visst lägre bokhandelspris, äldre litteratur

m.m. Slutligen må nämnas, att pris- och kartellnämnden genom olika undersökningar

söker följa effektiviteten och lönsamheten inom bokdistributionen.

I det nu hos näringsfrihetsrådet anhängiga ärendet har Svenska bokförläggareföreningen

och Svenska musikförläggareföreningen ansökt om fortsatt

dispens. Man har därvid yrkat att dispensen icke skall tidsbegränsas utan

gälla tills vidare för att ge den arbetsro som är erforderlig för effektiv planering

och rationalisering. Bokförläggareföreningens ansökan har föranlett

ingående utredningar. Näringsfrihetsombudsmannen har infordrat yttranden

i frågan från ett stort antal därav berörda organisationer, vilka i allmänhet

tillstyrkt fortsatt dispens. Även näringsfrihetsombudsmannen har i

sitt yttrande till näringsfrihetsrådet ansett att ansökningarna om fortsatt

dispens bör beviljas men föreslagit ytterligare uppmjukningar i bruttoprissystemet.

I förevarande motion yrkas i första hand, att böcker och musikalier skall

undantagas från konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde. I andra

hand önskar motionären en föreskrift att dispens skall beviljas för tio

år varje gång. Motionären anför i huvudsak samma skäl som åberopats för

dispens från bruttoprisförbudet och framhåller därjämte branschens behovav

arbetsro för långtidsplanering.

Såsom torde framgå av redogörelsen härovan är ett bruttoprissystein

förenat med avsevärda nackdelar. Om det skall kunna tillåtas beträffande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år J96i

9

böcker och musikalier synes det nödvändigt att marknaden övervakas effektivt

och att de uppmjukningar föreskrives som är möjliga utan att syftet

med bruttoprissättningen förfelas. Härvidlag bör näringsfrihetsrådets dispensgivning

vara ett lämpligt instrument. Det torde kunna förväntas att rådet

beaktar de olägenheter som kan vara förenade med alltför korta dispensperioder

och avväger dessa på ett med hänsyn till samtliga omständigheter

lämpligt sätt.

Av det anförda framgår att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka bifall

till motionärens förslag. Utskottet får således hemställa

att förevarande motion, 11:529, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 oktober 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg*, Odhe*,

fru Ekendahl, herr Wahlund, fröken Sandell*, herrar Carlsson i Huskvarna*

och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ringaby, som ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar å s. 9 med orden ”Härvidlag

bör näringsfrihetsrådets” och slutar med orden ”till motionärens

förslag” bort ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet anser dock i likhet med motionären att bokhandeln intar en

särställning beträffande bruttoprissystemet. Alldeles uppenbart är det att

alltför korta dispensperioder inte ger bokhandeln möjlighet till de rationaliseringar

som synes önskvärda. Utskottet vill därför tillstyrka motionärens

alternativa förslag om 10 års dispens.”

b) att utskottet bort hemställa

”A. att riksdagen i anledning av förevarande motion,

11:529, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964

sådan ändring av 4 § lagen om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet att där berörda

tillstånd beträffande böcker och musikalier skall meddelas

för perioder om tio år, samt

B. att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet hemställt under A., icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.”

i i t> 1T«i tf: •. ‘ ♦ 1 (V , > _ / "V i o }

fl Hi flttllhm i

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640821

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.