Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1963 vid dess fyrtiosjunde sammanträde fattade beslut dels ock i ämnet väckta motioner.

1964-11-10 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:63, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1963 vid dess fyrtiosjunde sammanträde fattade beslut dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964

1

Nr 63

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1963 vid dess fyrtiosjunde sammanträde

fattade beslut dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 december 1963 dagtecknad proposition, nr 14 år 1964,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

följande av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1963 antagna instrument, nämligen konvention (nr 119) angående maskinskydd

samt rekommendation (nr 118) i samma ämne ävensom rekommendation

(nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens

initiativ.

Texterna till dessa internationella instrument har såsom bilagor (bil.

A—C) fogats till propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet hänvisa

till nämnda bilagor. Redogörelse för remissyttranden återfinnes i propositionen.

Internationella arbetskonferensens fyrtiosjunde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 5—26 juni 1963. Antalet deltagare var störst vid mitten av

sammanträdet, då betydligt över 1 000 representanter för 102 av organisationens

108 medlemsstater var närvarande. Det stora flertalet hade sänt

fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud.

Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall

ifrågavarande internationella instrument underställas riksdagen.

I propositionen föreslås att konventionen ratificeras av Sverige, medan de

båda rekommendationerna ej anses böra föranleda någon åtgärd.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 40 i första kammaren av herrar Lager

och Adolfsson, samt nr 50 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl.,

såvitt de angår skydd mot avskedande;

2) de likalydande motionerna nr 343 i första kammaren av herr Svan
1

Dihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964

ström in. fl., samt nr 386 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping

och Persson i Heden;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

3) de likalydande motionerna nr 84 i första kammaren av herr Hanson,

Per-Olof, och herr Dahlén, samt nr 109 i andra kammaren av fru Nettelbrandt

m. fl., samt

4) de likalydande motionerna nr 85 i första kammaren av herrar Lager

och Adolfsson, samt nr 110 i andra kammaren av fru Rgding m. fl.

Motionerna 1: 40 och II: 50 kommer, såvitt de avser lön vid permittering,

avgångsvederlag och lön under de så kallade karensdagarna vid sjukdom,

att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 40 och II: 50 föreslås, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

i skrivelse till regeringen hemställer om förslag till lagstiftning respektive

sådan ändring i gällande lagar och förordningar att alla anställda inom

industriell och kommersiell verksamhet tillförsäkras skydd mot avskedande.

I motionerna I: 343 och II: 386 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Ivungl. Maj :t anhålla om en utredning angående ett skydd för arbetstagare

mot oberättigad uppsägning samt att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamt framläggande av förslag grundat på

sagda utredning».

I motionerna I: 85 och II: 110 föreslås »att riksdagen med avslag å regeringens

förslag i prop. 14/1964 att inte biträda ILO:s rekommendation nr

119 måtte besluta ansluta sig till denna rekommendation».

I motionerna I: 84 och II: 109 hemställes »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en utredning syftande till att förslag

avges om ökat skydd för arbetstagare mot obefogade uppsägningar, s. k.

uppsägningsskydd, samt att riksdagen måtte besluta biträda den i proposition

nr 14 anmälda ILO-rekommendationen nr 119 angående skyddsregler

till förmån för arbetstagare vid uppsägning av anställningsavtal».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna II: 109, I: 85, I: 40 och II: 386.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år i96i

3

Konvention och rekommendation angående maskinskydd

Frågan om förbud mot försäljning, uthyrning och användning av maskiner

med otillfredsställande skyddsanordningar har varit föremål för behandling

vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.

En första diskussion ägde sålunda rum vid 1962 års konferens och ledde

efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till antagandet

av en konvention och en rekommendation i ämnet.

Konventionen antogs av konferensen med 201 röster mot 0 och en nedlagd

och rekommendationen antogs med 204 röster mot 0 och en nedlagd.

Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumenten.

Konventionen och rekommendationen

Konventionen föreskriver att försäljning, uthyrning och, i den

omfattning vederbörande myndighet bestämmer, upplåtelse i annan form

samt utställning av maskiner med särskilt angivna farliga delar, som saknar

ändamålsenliga skyddsanordningar, skall förbjudas genom nationell

lagstiftning eller förhindras genom andra lika effektiva åtgärder. Likaså

förbjudes användning av maskiner, på vilka någon farlig del, arbetszonen

inbegripen, saknar ändamålsenliga skyddsanordningar.

Såsom särskilt farliga angives i konventionen utstående delar på rörliga

maskindelar ävensom transmissionsdelar samt reglerings- och kontrollorgan.

Konventionens bestämmelser är emellertid inte tillämpliga på maskiner

eller farliga maskindelar, vilka på grund av sin konstruktion, installation

eller placering erbjuder lika stor säkerhet som om de vore försedda med

ändamålsenliga skyddsanordningar. Ej heller är bestämmelserna tillämpliga

på underhåll, smörj ning, uppsättning eller justering, under förutsättning

att sådana arbeten kan utföras i enlighet med godtagna säkerhetsföreskrifter.

Bestämmelserna i konventionen utgör ej hinder för försäljning eller upplåtelse

i annan form av maskiner till förvaring, skrotning eller reparation.

Men dessa maskiner får ej efter förvaringen eller reparationen säljas, uthyras

eller utställas med mindre de uppfyller konventionens skyddskrav.

Undantag får göras från konventionens föreskrifter. Varaktigheten av

sådant undantag, vilket i intet fall får överskrida tre år, ävensom övriga

därmed förknippade villkor skall bestämmas genom nationell lagstiftning

eller genom andra lika effektiva åtgärder.

I konventionen stadgas vidare att ingen arbetstagare får använda en maskin

utan alt föreskrivna skyddsanordningar är anbragta. Han får ej heller

sätta sådana skyddsanordningar ur funktion.

Konventionen är tillämplig på alla grenar av näringslivet, såvida icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196i

ratificerande stat förklarat att konventionen skall ha en mera begränsad

räckvidd. Har sådan förklaring avgivits, skall konventionen i vart fall tilllämpas

på de företag eller grenar av näringslivet, inom vilka vederbörande

myndighet, efter samråd med yrkesinspektionen och med berörda mest

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, finner att maskiner

används i betydande omfattning.

Den kompletterande rekommendationen utsträcker det i konventionen

angivna förbudet till att gälla även tillverkning. Vid specificering

av de maskintyper som skall omfattas av förbudet bör hänsyn tagas

även till alla arbetande delar på en maskin, vilka under arbetet kan åstadkomma

kringflygande partiklar samt delar, som befinner sig under farlig

elektrisk spänning. Maskinerna bör dessutom vara så konstruerade att även

övriga risker, för vilka de som är sysselsatta vid maskinerna kan utsättas,

så långt möjligt elimineras, med hänsyn tagen till materialets beskaffenhet

och farans art.

Rekommendationen uttalar vidare, att bilaterala eller multilaterala avtal

om ömsesidigt samråd och samarbete bör utarbetas mellan stater som

exporterar eller importerar maskiner, så att konventionen och rekommendationen

kan tillämpas på internationella transaktioner rörande försäljning

eller uthyrning av maskiner. Sådana avtal bör särskilt syfta till enhetliga

säkerhetsföreskrifter och yrkeshygieniska normer i fråga om maskiner.

Både konventionen och rekommendationen stadgar slutligen, att alla nationella

lagstiftningsåtgärder, som avser att ge effekt åt instrumentens bestämmelser,

skall vidtagas av vederbörande myndighet efter samråd med

berörda mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

samt, i förekommande fall, med tillverkarnas organisationer.

Svenska bestämmelser

För Sveriges vidkommande återfinnes bestämmelser om maskinskydd i

arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) med däri senast genom lag

den 31 maj 1963 (nr 245) vidtagna ändringar, vilka träder i kraft den 1

januari 1964.

Lagen stadgar skyldighet för tillverkare eller försäljare av maskiner, redskap

eller andra tekniska anordningar att tillse, att sådan anordning, då

den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här utställes till försäljning

eller i reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar och även

i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, ävensom

att tillhandahålla för anordningens användning och skötsel erforderliga

föreskrifter. Vad nu sagts gäller även den som upplåter anordningen till

begagnande. När särskilda skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen föreskriva,

att anordningen därjämte skall vara försedd med skylt eller annan

märkning upptagande tillverkarens namn och annan uppgift som styrelsen

finner erforderlig. Styrelsen kan också, beträffande visst slag av anord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196>r

ning, föreskriva att anordningen skall vara godkänd av styrelsen, innan

den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här utställes till försäljning

eller i reklamsyfte. Utför någon såsom självständig företagare installation

av sådan anordning, skall han tillse, att gällande föreskrifter iakttages

(45 §). Enligt särskild bestämmelse i lagens inledningskapitel (6 §)

äger arbetarskyddslagen tillämpning i nu avsedda fall även om det inte är

fråga om verksamhet som omfattas av lagen.

I fråga om tillsyn å lagens efterlevnad stadgas bl. a. att till förebyggande

av att tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan

teknisk anordning avlämnar anordningen i strid mot bestämmelserna i 45 §,

arbetarskyddsstyrelsen äger att, efter det vederbörande beretts tillfälle till

yttrande, förbjuda honom att avlämna eller utställa anordningen, med

mindre de åtgärder vidtages, som styrelsen finner erforderliga (56 § första

stycket). Om synnerliga skäl föreligger får styrelsen utan att avbida yttrande

meddela sådant förbud att träda i kraft omedelbart och gälla intill

dess annorlunda förordnas. Där så finnes påkallat kan styrelsen låta genom

polismyndighets försorg och på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller

upplåtaren vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet upprätthålles

(56 § andra stycket).

Vad beträffar användningen av maskiner på arbetsplatsen stadgas i 7 §

första stycket arbetarskyddslagen, att arbetsgivare är pliktig att iakttaga allt

som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar

för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt

arbetstagare ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall

däri. För tillämpning av denna allmänt hållna huvudregel finns detaljerade

föreskrifter i arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949. I vissa avseenden

innehåller även lagen i de följande paragraferna (8—13 §§) mer preciserade

bestämmelser. Arbetstagaren å sin sida är pliktig att använda förefintliga

skyddsanordningar, att noga följa meddelade föreskrifter och i övrigt

iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad på honom ankommer, medverka

till förekommande av ohälsa och olycksfall (7 § andra stycket).

Råder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom förmäles

bl. a. i 7 § och innebär missförhållandet inte överträdelse av någon särskilt

straffbelagd föreskrift, äger yrkesinspektören, där så prövas nödigt, skriftligen

förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga viss åtgärd

för alt avhjälpa missförhållandet eller skriftligen förbjuda honom att efter

utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin,

redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod

utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan

föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle alt avgiva yttrande

beredas arbetsgivaren (53 § första stycket). Medför missförhållandet synnerlig

fara för arbetstagares liv eller hälsa, må yrkesinspektören utan att av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år W6''r

bida yttrandet meddela förbud som träder i kraft omedelbart och gäller tills

vidare, intill dess annorlunda förordnas, och även där så finnes påkallat

låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga

nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet upprätthålles (53 § andra

stycket).

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse honom meddelat förbud,

föreläggande eller föreskrift, är straffet dagsböter eller, där omständigheterna

är synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader (63 §). Där

någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör

oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats

honom enligt arbetarskyddslagen eller med stöd av lagen meddelad föreskrift,

är straffet dagsböter (65 § första stycket). Med dagsböter straffas likaså

tillverkare, försäljare eller upplåtare av teknisk anordning som

mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör oriktig

uPPgift beträffande anordningen (65 § andra stycket). Arbetstagare

är underkastad ansvar enligt lagen, om han olovligen och utan giltigt skäl

borttagit skyddsanordning eller försatt den ur bruk. Han kan då ådömas

böter upp till 200 kr. (67 §).

Arbetarskyddslagen kommer från och med den 1 januari 1964 att i princip

vara tillämplig på varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete

för arbetsgivares räkning.

Slutligen må nämnas att lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

innehåller vissa bestämmelser om beskaffenheten av maskiner och maskinell

utrustning m. m.

Rekommendation angående uppsägning av anställningsavtal

på arbetsgivarens initiativ

Sedan frågan om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens

initiativ varit föremål för en första behandling vid 1962 års arbetskonferens,

hade ärendet uppförts på dagordningen för 1963 års konferens

för slutligt avgörande.

Efter vederbörlig utskottsbehandling antog konferensen en rekommendation

i ämnet med 196 röster mot 14 och 10 nedlagda. De svenska regerings-

och arbetstagarombuden röstade för rekommendationens antagande,

medan arbetsgivarombudet röstade mot.

Rekommendationen

Rekommendationen är uppdelad på två huvudavsnitt, av vilka det förra

anger vissa allmänna tillämpningsnormer och det senare innehåller kompletterande

bestämmelser avseende minskning i arbetsstyrkan.

Huvudprincipen i rekommendationen är att anställningsavtal icke bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196''r 7

uppsägas utan att det för sådan uppsägning föreligger ett giltigt skal,

som sammanhänger med arbetstagarens duglighet eller uppforande eller

som har sin grund i hänsyn till arbetets behöriga gång inom vederbörande

företag, anläggning eller verksamhet.

Såsom exempel på skäl som inte skall anses såsom giltiga anger texten

a) medlemskap i facklig sammanslutning eller deltagande i facklig verksamhet

utanför arbetstiden eller, med arbetsgivarens medgivande, under

arbetstiden; b) den omständigheten att någon ämnar uppträda, uppträder

eller har uppträtt såsom ombud för arbetstagarna; c) den omständigheten

att någon i god tro ingivit klagomål eller deltagit i rättsligt förfarande

mot en arbetsgivare med påstående om lagöverträdelse; d) ras,

hudfärg, kön, civilstånd, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning

eller socialt ursprung.

Rekommendationen stadgar att arbetstagare, som anser sig ha blivit

obehörigen uppsagd, äger att inom rimlig tid överklaga uppsägningsbeslutet

inför ett organ som upprättats enligt bestämmelser i kollektivavtal eller

inför en opartisk instans såsom domstol, skiljedomare, skiljenämnd eller

liknande organ. Det tillägges att om besvärsinstansen finner att uppsägningen

var ogrundad, den kan föreskriva, att vederbörande arbetstagare,

såvida han ej återinsättes i arbete med rätt att i förekommande fall uppbära

innehållen lön, skall erhålla antingen ett lämpligt skadestånd eller annan

form av ersättning.

Arbetstagare som blir föremål för uppsägning bör åtnjuta skälig uppsägningstid

eller skälig ekonomisk gottgörelse. Han har också rätt att utfå

ett av arbetsgivaren utfärdat intyg. Detta får endast innehålla uppgift

om de tidpunkter då arbetstagaren tillträdde respektive slutade sin anställning

samt om arten av de arbetsuppgifter med vilka han varit sysselsatt.

Däremot får intyget inte innehålla något för arbetstagaren ofördelak
tigt.

I händelse av allvarlig misskötsel kan uppsägning ske utan varsel eller

ersättning därför. Sådan misskötsel kan föranleda att avgångsvederlag

eller liknande av arbetsgivaren utgivna förmåner ej beviljas. Innan beslut

om uppsägning på grund av allvarlig misskötsel slutgiltigt träder i kraft,

bör arbetstagaren få tillfälle att utan dröjsmål förklara sig.

Rekommendationens kompletterande bestämmelser rörande minskning i

arbetsstyrkan stadgar att när sådan minskning överväges samråd med

arbetstagarnas representanter bör äga rum så snart som möjligt rörande

alla därmed sammanhängande frågor, såsom åtgärder för undvikande

av minskningen, begränsning av övertid, utbildning och omskolning, överflyttningar

mellan olika avdelningar, spridning av uppsägningar över en

viss tidrymd, åtgärder för att nedbringa verkningarna av arbetsstyrkans

minskning för berörda arbetstagare samt urvalet av de arbetstagare som

skall drabbas av minskningen. Sådant urval bör ske i enlighet med noga

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964

bestämda kriterier, vilka om möjligt bör fastställas i förväg med vederbörligt

hänsynstagande till såväl företagets, anläggningens eller verksamhetens

som arbetstagarnas intressen; därjämte bör sådan arbetstagare givas

företräde till återanställning, när arbetsgivaren på nytt anställer arbetskraft.

I instrumentet uttalas vidare att alla berörda parter bör på lämpligt

sätt vidtaga positiva åtgärder för att i möjligaste mån avvärja eller begränsa

en minskning av arbetsstyrkan utan att företagets effektiva drift

därigenom lider avbräck. De statliga arbetsförmedlingsorganen eller andra

lämpliga organ bör till fullo utnyttjas för att i största möjliga utsträckning

säkerställa att arbetstagare vilka blivit uppsagda till följd av minskning

av arbetsstyrkan utan dröjsmål erhåller annat arbete.

Rekommendationen äger tillämpning på alla grenar av näringslivet och

på alla kategorier av arbetstagare. Från rekommendationens tillämpningsområde

kan emellertid undantagas arbetstagare som anställts för bestämd

tid eller för en bestämd arbetsuppgift, då på grund av arbetets natur anställningsförhållandet

icke kan vara av obestämd varaktighet, arbetstagare

som fullgör en prövotid, såframt denna bestämts på förhand och är av

rimlig varaktighet, arbetstagare som anställts tillfälligt för en kortare period

samt tjänstemän i den statliga förvaltningen, dock endast i den omfattning

som konstitutionella föreskrifter utesluter dem från tillämpningen

av en eller flera av bestämmelserna i rekommendationen.

Vad slutligen beträffar reglerna för rekommendationens genomförande

stadgas härom att rekommendationen kan bringas i tillämpning genom

nationell lagstiftning, kollektivavtal, interna reglementen och föreskrifter

inom företagen, skiljedom eller beslut av dömande myndighet eller på

annat sätt som är förenligt med nationell praxis och som kan anses lämpligt

med beaktande av förhållandena i varje enskilt land.

Rättsläget i Sverige

I vårt land saknas — frånsett för vissa grupper av arbetstagare _ lag
stiftning,

som reglerar det enskilda tjänsteavtalet. Undantagsgrupperna

utgöres främst av sjöfolk, hembiträden och handelsresande samt vissa

grupper av offentliga tjänstemän. Sverige saknar även generella lagbestämmelser,

som innefattar förbud mot obefogad uppsägning av tjänsteavtal.

Däremot finns i vårt land lagregler om uppsägningsskydd i vissa

bestämda situationer. Uppsägning är sålunda ogiltig, om den sker på

grund av militärtjänstgöring (lag år 1939), på grund av trolovning, giftermål

eller havandeskap (lag år 1945), i föreningsrättskränkande syfte

(1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt) eller på grund av verksamhet

såsom skyddsombud (1949 års arbetarskyddslag). I fråga om statstjänstemännen

kan emellertid erinras om § 36 regeringsformen enligt vil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964 9

ket stadgande befattningshavare, som innehar fullmakt på sitt ämbete, inte

kan avsättas annorledes än genom domstols dom.

Vad angår de kollektivavtalsreglerade områdena tilldrager sig i första

hand det område intresse som täckes av 1938 års huvudavtal mellan

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Svenska arbetsgivareföreningen

har såtillvida slagit vakt om principen om arbetsgivarens

rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, som till föreningen anslutna

företag enligt praxis är förhindrade att sluta kollektivavtal, som innefattar

inskränkning av denna arbetsgivarens rätt. Huvudavtalet mellan Arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen modifierar emellertid denna

princip i så måtto som i detta avtal stadgas skyldighet för arbetsgivaren

att uppge skälet för en verkställd uppsägning, och en uppsägning kan

bli föremål för centrala och lokala förhandlingar samt på begäran av vederbörande

fackförbundsstyrelse upptas till undersökning i den av parterna

tillsatta arbetsmarknadsnämnden. Denna nämnds prövning har karaktären

av en lämplighets- eller billighetsprövning, varvid en avvägning skall

göras av de varandra motstående intressena. Nämndens beslut är dock inte

bindande för parterna. Därjämte föreskrives sedan år 1947 i huvudavtalet

uppsägningsvarsel från arbetsgivarens sida, vilket innebär att, om en arbetare

varit anställd minst nio månader, arbetsgivaren minst 14 dagar före

uppsägning eller permittering skall underrätta fackföreningens representant

på arbetsplatsen om den tilltänkta åtgärden.

Klausuler om turordning vid arbetsbrist i situationer, då uppsägning

skett utan att ha sin grund i arbetsbrist, har vid flera tillfällen varit föremål

för arbetsdomstolens tolkning. Gällande rättsgrundsats innebär att

kollektivavtal med turordningsbestämmelse vid arbetsbrist måste antagas

betyda, att arbetsgivaren överhuvud inte kan avskeda en företrädesberättigad

arbetstagare utan att härför kunna åberopa en objektivt godtagbar

anledning. Grundsatsen har sin förklaring däri, att en turordningsbestämmelse

skulle förlora all praktisk betydelse, om arbetsgivaren oberoende av

arbetsbrist skulle kunna avskeda en arbetare på vilket skäl som helst.

Arbetsdomstolen har i åtskilliga mål följt den i domen nr 100/1932 uttalade

grundsatsen, att ett tjänsteavtal, som slutits på obestämd tid, kan

å ömse sidor uppsägas till upphörande efter viss uppsägningstid och detta

vare sig uppsägningen äger rum från arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan.

Grundsatsen har dock ansetts underkastad vissa begränsningar. Arbetsgivaren

får sålunda inte begagna uppsägningsrätten i ett syfte, som strider

mot lag eller goda seder (enligt ett uttalande i nyssnämnda dom), och

rätten för arbetsgivaren att fritt avskeda arbetare gäller endast såvida inte

i kollektivavtal upptagits regler om begränsning av denna rätt. Emellertid är

att märka att arbetsdomstolens ordförande i ett år 1954 gjort uttalande

framhållit, att den i nämnda dom angivna inskränkningen i arbetsgivarens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196i

uppsägningsrätt icke lärer kunna givas alltför stort utrymme. Vidare må

nämnas att arbetsdomstolens praxis vid tolkning av olika kollektivavtal rörande

uppsägningsskydd har varit av betydelse, då de allmänna domstolarna

haft att bedöma vad som skall anses vara god sed när det gäller uppsägning

av ett enskilt tjänsteavtal.

Såsom av det föregående framgår har grundvalen för de nuvarande reglerna

i huvudavtalet på arbetsmarknaden varit, att arbetsgivarnas rätt att

uppsäga arbetstagarna i princip är fri. På arbetstagarsidan har den nuvarande

rättsordningen kritiserats under yrkande att arbetsgivarnas fria

uppsägningsrätt utmönstras och ersättes med ett uppsägningsskydd.

Från statsmakternas sida har man intagit en avvaktande hållning till frågan

om att lagstiftningsvägen bereda arbetstagare ökat skydd mot obefogad

uppsägning. Denna fråga har genom motioner vid olika tillfällen, senast vid

innevarande års riksdag (motionerna I: 56 och II: 66 samt I: 280 och II:

328; L2U 1963: 23), bragts under riksdagens prövning men motionerna har

avslagits. Motiveringen har varit att den rättsordning, som tillskapats genom

huvudavtalet och andra liknande avtal, har byggts upp under formen

av fria förhandlingar. Detta har skett i överensstämmelse med den hos arbetsmarknadens

huvudorganisationer omfattade principen att arbetsmarknadsparternas

inbördes förhållanden bör regleras av dem själva genom förhandlingar

och utan statsmakternas inblandning. Att tillgripa lagstiftning

i en tid, då utvecklingen visar hän mot att arbetsmarknadens parter i allt

större utsträckning löser inbördes problem genom frivilliga överenskommelser

har ansetts opåkallat.

Departementschefen

»Vad först beträffar konventionen (nr 119) angående maskinskydd finns

det anledning antaga, att den kommer att visa sig vara av stort värde för

arbetstagarna och att ett genomförande av dess bestämmelser i ILO:s medlemsstater

kan förväntas bidra till att nedbringa antalet olycksfall i arbetet.

Jag delar den tillfredsställelse som ILO-kommittén uttryckt över att detta

internationella instrument antagits.

Någon erinran mot en svensk anslutning till konventionen har inte framförts

från något av remissorganen.

Jag får därför föreslå att Sverige ratificerar konventionen (nr 119) angående

maskinskydd.

Rekommendationen (nr 118) i samma ämne har i stort sett samma innehåll

som konventionen men omfattar dessutom tillverkning av maskiner.

Den svenska arbetarskyddslagen, vilken jämställer tillverkare med försäljare

och upplåtare i de hänseenden som regleras av rekommendationen,

torde motsvara de anspråk rekommendationen ställer.

Vad slutligen beträffar den vid konferensen antagna rekommendationen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196k

(nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ

må framhållas, att frågan om vidgat uppsägningsskydd för närvarande

är föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Såsom ILOkommittén

betonat bör i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar några

åtgärder från statsmakternas sida i anslutning till rekommendationen inte

övervägas.»

Årets avtalsförhandlingar

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har vid årets

avtalsförhandlingar träffat överenskommelse om följande regler om uppsägning

av arbetsavtal och permittering m. m. i 1938 års huvudavtal:

§ 4.

Har arbetsgivaren på grund av enskild arbetares förhållande uppsagt

denne och uppstår till följd därav tvist, äger arbetarparten, om arbetaren

har en sammanhängande anställningstid om minst nio månader vid företaget

och uppnått 18 års ålder, hänskjuta frågan till avgörande inför arbetsmarknadsnämnden.

Arbetsmarknadsnämnden har att pröva, huruvida saklig grund förelegat

för den av arbetsgivaren vidtagna uppsägningen. Finner nämnden, att uppsägning

skett utan saklig grund, äger nämnden tilldöma arbetaren skadestånd.

§ 5.

Tvist om skyldighet för arbetsgivare eller arbetare att iakttaga uppsägningstid

är, oavsett arbetarens ålder och anställningsförhållandets längd, jämväl

av beskaffenhet att på begäran av arbetsgivarparten respektive arbetarparten

avgöras av arbetsmarknadsnämnden. Samma gäller tvist om anställningsavtal

som ingåtts för bestämd tid eller för den tid som erfordras

för utförande av visst arbete.

§ 6.

Vidtager arbetsgivaren minskning av arbetsstyrkan i sådana fall, på vilka

§ 2 äger tillämpning, och önskar arbetarparten förhandling med anledning

av den vidtagna åtgärden, skall förhållandet anmälas till arbetarnas

förbundsstyrelse, vilken, om den därtill finner skäl, äger hänskjuta frågan

till handläggning inom arbetsmarknadsnämnden på sätt nedan sägs.

§ 7.

Nämnden skall genom noggrann undersökning av dit hänskjuten fråga

söka få eu sakligt riktig uppfattning om alla de omständigheter, under

vilka den påtalade åtgärden blivit vidtagen. Vid åtgärdens bedömande skall

beaktas såväl produktionens beroende av arbetskraftens duglighet och

lämplighet som arbetarnas berättigade intresse av trygghet i anställningen.

I enlighet härmed skall hänsyn tagas såväl till nödvändigheten av att företaget

i möjligaste mån betjänas av skickliga och för dess verksamhet lämpliga

arbetare, som, då valet står mellan arbetare, vilka besitta lika skicklighet

och lämplighet, till anställningstidens längd ävensom till särskilt stor

försörjningsplikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964

Nämnden skall söka komma till en samstämmig uppfattning i bedömandet

av dit hänskjuten fråga och finna utvägar för utjämning av motsättningen

mellan parterna. Beslut, varom flertalet i nämnden förenar sig,

skall delgivas respektive förbund, på vilka det ankommer att i samråd med

arbetsgivareföreningen respektive landsorganisationen vidtaga de åtgärder,

vartill beslutet må giva anledning.

§ 8.

Vad i §§ 6 och 7 sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande

sådan fråga om anställning eller återintagning, å vilken § 3 äger tillämpning.

§ 9-

Tvist, som avses i §§ 3, 4 samt 6 och 7 må, därest av tvisten berörda förbund

äro ense därom, hänskjutas till arbetsmarknadsnämnden utan föregående

central förhandling.

§ 10.

Om arbetare verkställa uppsägning av sina anställningar i sådan omfattning

eller på sådant sätt att arbetsgivaren kommer i trångmål beträffande

erforderlig arbetskraft, må han, där fråga icke är om en maskerad stridsåtgärd,

anmäla förhållandet hos sitt förbund, vars styrelse äger hänskjuta

frågan till övervägande inom arbetsmarknadsnämnden.

Vad i § 7 andra stycket är föreskrivet skall äga tillämpning jämväl i fråga

om sådant ärende, som här avses.

Beträffande uppsägningstid mellan arbetsgivare och arbetare rekommenderade

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen de

avtalsslutande parterna följande:

Avtalens nuvarande regler om uppsägning ändras så till vida att en personlig

ömsesidig uppsägningstid av fjorton dagar införes att gälla efter nio

månaders anställning.

Därvid skall följande iakttagas:

a) För säsongarbetare, arbetare anställd på prov, praktikant, lärling och

vikarie samt arbetare anställd på viss tid eller för utförande av visst arbete

skall uppsägningsregler icke gälla. De avtalsslutande parterna fastställer

närmare det sätt varpå undantagen för dessa kategorier skall utformas i avtalen.

b) Iakttager icke den ena parten uppsägningstiden, är den andra parten

berättigad till ersättning svarande mot den del av uppsägningstiden som

icke iakttagits. I fråga om normen för ersättningen skall redan existerande

avtalsregler fortsätta att gälla, om ej annat överenskommes. På avtalsområden

där ersättningsnorm saknas, fastställes denna efter förhandlingar

mellan parterna.

I mån av överenskommelse bibehålies jämväl regler om utgivande av skadestånd

till särskild fond eller kassa, ävenså regler om viss minsta påföljd

för underlåten uppsägningstid.

c) För arbetare med kortare anställningstid än nio månader gäller beträffande

uppsägningstidens längd hittillsvarande regler.

d) I avtalsbestämmelser som föreskriver längre uppsägningstid än fjorton

dagar göres ingen ändring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196b

13

Utskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen

yttrat om nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens antagna konvention nr 119 angående maskinskydd

samt rekommendation nr 118 i samma ämne.

Beträffande rekommendation nr 119 angående uppsägning av anställningsavtal

på arbetsgivarens initiativ vill utskottet anföra följande. Huvudprincipen

i rekommendationen är att anställningsavtal icke bör uppsägas

utan att det för en sådan uppsägning föreligger ett giltigt skäl. Av

denna anledning stadgas att arbetstagare äger överklaga uppsägningsbeslutet

samt att besvärsinstansen kan föreskriva, att vederbörande arbetstagare,

såvida han ej återinsättes i arbete med rätt att i förekommande

fall uppbära innehållen lön, skall erhålla antingen ett lämpligt skadestånd

eller annan form av ersättning. Vidare anförs i rekommendationen att arbetstagare

som blir föremål för uppsägning bör åtnjuta skälig uppsägningstid

eller skälig ekonomisk gottgörelse.

I vårt land saknas generella lagstadganden om förbud mot obefogad

uppsägning av arbetstagare. För arbetstagare i offentlig tjänst är den fria

uppsägningsrätten ofta modifierad genom föreskrifter i tjänstereglementen.

De stora kategorierna anställda i enskild tjänst har genom överenskommelser

mellan huvudorganisationerna på arbetsmarknaden tillförsäkrats

ett visst skydd mot uppsägningar.

Enligt överenskommelse rörande huvudavtalet som träffats i årets centrala

förhandlingar mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige äger arbetsmarknadsnämnden om uppsägningsfråga

av arbetarparten dit hänskjutes med bindande verkan för parterna

pröva huruvida saklig grund förelegat för den av arbetsgivaren vidtagna

uppsägningen. Finner nämnden att uppsägningen skett utan saklig grund,

äger nämnden tilldöma arbetaren skadestånd. Organisationerna har vidare

enats om att rekommendera de avtalsslutände parterna införande av en

personlig ömsesidig uppsägningstid av fjorton dagar att gälla efter nio

månaders anställning.

Frågan om att lagstiftningsvägen bereda arbetstagare skydd mot obefogade

uppsägningar har tidigare varit föremål för riksdagens behandling.

I anledning av motioner vid 1963 års riksdag i ämnet anförde utskottet,

att det liksom tidigare var av den uppfattningen, att lagstiftning på området

icke borde tillgripas förrän det visat sig omöjligt att avtalsvägen

nå en godtagbar lösning av problemen. Enligt utskottets mening kunde

det förväntas, att de lösningar av frågan som uppnåtts eller kunde komma

att uppnås vid förhandlingar mellan Arbetsgivarföreningen och ar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1964

betstagarorganisationerna även kom att i viss mån bli normgivande för

de kategorier som inte direkt omfattades av en eventuell uppgörelse. Utskottet

avstyrkte därför motionerna.

I förevarande motioner har ånyo framställts yrkanden som syftar till

att lagstiftningsvägen lösa frågan om ökat skydd mot obefogade uppsägningar.

I motionerna 1:84 och II: 109 påpekas, att även om arbetsmarknadsparterna

genom förhandlingar skulle kunna uppnå tillfredsställande

lösningar dessa likväl icke skulle komma dem till godo som står utanför

organisationerna.

Samtliga nu aktuella motioner är väckta innan residtatet av årets förhandlingar

på arbetsmarknaden förelåg.

Såsom utskottet tidigare anfört är det angeläget att arbetstagaren beredes

största möjliga trygghet i anställningen. Utskottet är emellertid fortfarande

av den uppfattningen, att lagstiftning på området icke bör övervägas

såvida det icke visar sig omöjligt att avtalsvägen nå en godtagbar

lösning av frågan. Under årets förhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter har åstadkommits väsentliga förbättringar av gällande ordning i

fråga om skydd mot uppsägningar. Dessa förbättringar ansluter nära till

de i rekommendation nr 119 uppställda reglerna. Enligt utskottets mening

kan det förväntas, att de lösningar av frågan som sålunda uppnåtts även

kommer att bli normgivande för de kategorier som inte direkt omfattas

av uppgörelsen. Utskottet anser därför att skäl för en utredning av hithörande

frågor eller för annan åtgärd i anledning av rekommendation nr

119 eller motionerna för närvarande icke föreligger.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:40 och 11:50, såvitt avser skydd mot

avskedande,

2) motionerna I: 343 och II: 386,

3) motionerna I: 84 och II: 109, samt

4) motionerna 1:85 och 11:110, måtte i anledning av

förevar ande proposition, nr 14, i skrivelse till Kungl. Maj :t

som sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 10 november 1964

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 196b

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Hiibinette och Kilsmo;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson

i Varberg, Fredriksson, fru Svensson, herrar Gustavsson i Alvesta,

Carlsson i Huskvarna och Ringaby.

Reservation

av herr Rimmerfors och herr Carlsson i Huskvarna.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640142

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.