Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 6i år 196i

1964-11-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:64, Andra lagutskottets utlåtande nr 6i år 196i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6i år 196i

1

Nr 64

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lön vid permittering,

avgångsvederlag och lön under de s. k. karensdagarna vid

sjukdom.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herrar

Lager och Adolfsson samt nr 50 i andra kammaren av herr Hermansson

m. fl. Motionerna har, såvitt de angår skydd mot avskedande, behandlats av

utskottet i annat sammanhang.

I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga, föreslagits, att

riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om förslag till lagstiftning

respektive sådan ändring i gällande lagar och förordningar att alla anställda

inom industriell och kommersiell verksamhet tillförsäkras lön vid permittering,

avgångsvederlag och lön under de s. k. karensdagarna vid sjukdom.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet hänvisa till motionen 1:40.

Lön vid permittering och avgångsvederlag

Gällande bestämmelser

Kontant hjälp vid arbetslöshet har främst ordnats enligt försäkringslinjen.

Flertalet arbetstagare med större arbetslöshetsrisk är genom arbetslöshetsförsäkringen

tillförsäkrade kontant hjälp vid arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen

handhas av s. k. erkända arbetslöshetskassor, som upprättats

av arbetstagarorganisationerna men står öppna för alla som arbetar

inom respektive yrke. Kassornas verksamhet regleras bl. a. genom särskilda

författningar, främst förordningen den U december 1956 om erkända arbetslöshetskassor.

Förmånerna är dagpenning med högst 40 kronor per dag

samt barntillägg. För att utfå dagpenning kräves att ett bestämt antal avgifter

inbetalats samt att arbetsförmedlingen intygar att arbete ej kunnat

beredas. Karenstid om fem dagar för varje försäkringsår finns föreskriven.

Dessa fem dagar skall falla inom en period av högst fem veckor. I vissa

fall äger kassa föreskriva längre karenstid. Den tid under vilken dagpenning

må utgå är begränsad till 150 dagar under varje försäkringsår (den 1/9 ett

år—31/8 påföljande år). Arbetsmarknadsstyrelsen kan dock för viss kassa

eller viss klass i en kassa medge att dagpenning får utgå för högst 200

Biliang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 6b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1964

dagar under försäkringsåret. För kassor med medlemmar inom säsongbetonade

yrken kan särskilda inskränkningar göras i rätten till ersättning,

s. k. säsongbegränsningsregler. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras i huvudsak

genom avgifter från medlemmarna och statsbidrag.

Tidigare behandling

Vid 1963 års riksdag väcktes motioner med hemställan »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och förslag till sådan

lagstiftning att korttidspermitterade löneanställda hålles ekonomiskt skadeslösa

av företagen under permitteringstiden».

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 23 avstyrkte motionerna under följande motivering:

Vad därefter beträffar de i motionerna 1:56 och 11:66 framställda yrkandena,

som syftar till att genom lagstiftning tillerkänna anställda rätt

till ersättning av arbetsgivare vid korttidspermittering, anser utskottet frågan

vara av sådan beskaffenhet, att det bör överlåtas åt parterna på arbetsmarknaden

att lösa densamma avtalsvägen.

Vid årets riksdag väcktes motioner, där man under hänvisning till att

överenskommelse den 7 april 1964 träffats mellan Landsorganisationen och

Svenska arbetsgivareföreningen om bl. a. permitteringslön och avgångsbidrag

yrkade, att förordningen om erkända arbetslöshetskassor skulle utformas

så att permitteringslön och avgångsbidrag kunde utgå samtidigt som

försäkringstagare fick fullgöra karens samt att reglerna inte skulle ges

den innebörden att nämnda ersättning blev att uppfatta som understöd av

det slag som avses i 30 § 2 mom. Andra lagutskottet anförde i dessa frågor i

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 48 år 1964:

Enligt vad utskottet inhämtat innebär det av motionärerna omtalade avtalet

beträffande permitteringslön och avgångsbidrag huvudsakligen följande.

I tillämpliga delar skall förordningen om erkända arbetslöshetskassor

följas vid utgivandet av permitteringslön. Parterna har utgått från att arbetslöshetsförsäkringen

kommer att utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag som framlagts av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning.

Anpassningen till arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser skall

göras sedan riksdagen tagit ställning till dessas utformning. Permitteringslön,

som skall beräknas med utgångspunkt från avtalad väntetidsersättning,

skall vid permittering hel dag utgå högst tio dagar per försäkringsår

till arbetstagare, som haft minst nio månaders anställning hos samme arbetsgivare

de senaste två åren. Avgångsbidrag skall utgå ur en fond bildad

av medel som tillskjutes av SAF:s medlemmar. Fondens ändamål skall

vara att inom ramen för tillgängliga medel enligt SAF:s och LO:s gemensamma

bedömande lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslösa på

grund av driftsnedläggelse eller mera betydande .driftsinskränkning vid ett

företag och som uppnått högre ålder samt varit anställda vid företaget under

lång tid.

I propositionerna har ej de i motionerna upptagna spörsmålen behandlats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år t96i

3

Enligt principerna för arbetslöshetsförsäkringen är en kassamedlem ej

att anse som arbetslös så länge han uppbär lön i någon form från arbetsgivaren,

oavsett om han utfört arbete eller ej. Kassaersättning kan ej utgå

för sådan tid, som alltså ej heller räknas som karenstid. Så är fallet med tid

för vilken kassamedlem erhåller t. ex. semesterlön, uppsägningslön och helglön.

Regeln i 30 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor

innebär att en medlem, som åtnjuter fortlöpande understöd från arbetsgivaren

eller annan, från arbetslöshetskassa får erhålla högst den ersättning per

dag som motsvarar överförsäkringsgränsen. Denna gräns bestämmes i princip

så att från dagsinkomsten dragés dels ett belopp motsvarande preliminär

skatt, dels en åttondel av nettoinkomsten. Med sitt yrkande att permitteringslön

och avgångsbidrag ej skall anses som nu nämnt understöd syftar

alltså motionärerna till att medlems bidrag från arbetslöshetskassa ej skall

reduceras, även om ersättningen från arbetsgivare är av den storleken att

överförsäkringsgränsen överskrides.

De nya ersättningsformerna permitteringslön och avgångsbidrag kan icke

utan vidare anses som lön eller fortlöpande understöd i den mening dessa

begrepp användes på arbetslöshetsförsäkringens område. Beträffande avgångsbidrag

utgör detta ett engångsbelopp som huvudsakligen är avsett att

utgå vid driftsnedläggelse. Redan härav följer enligt utskottets mening att

sådant bidrag varken kan anses som lön eller fortlöpande understöd enligt

30 § 2 mom. Utskottet vill vidare framhålla att det ligger i det allmännas

intresse att uppmuntra parterna på arbetsmarknaden att vid sidan av försäkringen

införa ersättningsformer, avsedda att underlätta förhållandena

vid arbetslöshet, eftersom försäkringen ej ger full kompensation. Permitteringslön

och avgångsbidrag bör enligt utskottets mening i princip kunna ses

som en påbyggnad av den frivilliga försäkringen. Om permitteringslön och

avgångsbidrag jämställes med vanlig lön, kommer det av arbetsmarknadsparterna

träffade avtalet inte att innebära några väsentliga förbättringar

för de försäkrade. Mot bakgrund av dessa överväganden är det enligt utskottets

mening rimligt, att avgångsbidrag och permitteringslön i den mån

de kan anses som en utfyllnad av förmånerna från arbetslöshetsförsäkringen

inte får påverka försäkringsersättningen. Utskottet vill härvidlag framhålla

vikten av en klar gränsdragning mellan de nu behandlade ersättningsformerna

och andra former av ersättning från arbetsgivaren, vilka är att jämställa

med lön eller understöd. Utskottets ställningstagande innebär att den

omständigheten att kassaersättning och permitteringslön sammanlagt överstiger

överförsäkringsgränsen inte får medföra reduktion av kassaersättningen

i den mån de sammanlagda förmånerna högst uppgår till den försäkrades

lön per dag före arbetslösheten. Vid denna jämförelse bör även

beaktas att arbetslöshetsersättningen är skattefri.

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har sedermera

ingått följande överenskommelse:

1. Arbetare är berättigad till permitteringslön under förutsättning av nio

månaders anställning hos samme arbetsgivare under de senaste 24 månaderna

samt att han är anställd för att utföra arbete under lägst i genomsnitt

18 timmar per vecka.

Avbrott i anställning skall ej anses föreligga vid övergång till annan arbetsgivare

inom samma koncern.

/* llihancf till riksdagens protokoll 196b. 0 sand. 2 avd. Nr 6b

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1964

2. Permitteringslönens belopp beräknas med utgångspunkt från gällande

kollektivavtalsregler angående väntetidsersättning eller motsvarande regler

angående betalning till arbetare som står till arbetsgivarens förfogande

utan att beredas arbete. Saknas regler av detta slag i gällande

kollektivavtal skall parterna träffa överenskommelse härom.

3. a) Permitteringslön utgår under högst 10 dagar per försäkringsår.

b) För försäkrad arbetare med upparbetad försäkringsrätt utgår permitteringslön

för dag som infaller före dag då ersättning från erkänd

arbetslöshetskassa tidigast kan utgå. Sådan arbetare har att uppvisa

intyg från kassan utvisande att kassaersättning icke kunnat utgå för

sådana dagar för vilka permitteringslön kan komma i fråga.

c) För försäkrad arbetare, som icke har upparbetad försäkringsrätt,

utgår permitteringslön intill 10 dagar per försäkringsår. Sådan arbetare

har att uppvisa intyg från kassan utvisande att kassaersättning

icke kunnat utgå under dessa dagar samt intyg att han sökt

arbete.

d) För annan arbetare utgår permitteringslön för dag som infaller före

dag då ersättning från kassan tidigast skulle ha kunnat utgå, därest

han haft upparbetad försäkringsrätt. Sådan arbetare har att avge

skriftlig försäkran om vilka dagar han varit arbetslös sedan försäkringsårets

början samt intyg att han sökt arbete.

Lön under de s. k. karensdagarna

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om allmän försäkring utgår ej sjukpenning under karenstiden,

d. v. s. de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet

inträffade inräknad.

Lagen om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadeförsäkringslagen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och

obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada får ersättning från yrkesskadeförsäkringen

först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden, gått

till ända. Samordningstiden omfattar som regel tiden till och med nittionde

dagen efter den då skadan inträffade. Under denna tid utgår i allmänhet

ersättning från allmän försäkringskassa enligt samma grunder som vid

annan sjukdom. Om yrkesskada skulle drabba någon som ej är berättigad

till sjukpenning från allmän försäkringskassa, utgives som regel i stället ersättning

enligt yrkesskadeförsäkringslagen med samma belopp som eljest

skulle ha uppburits.

Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna

vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om sjukdom

uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet

resp. dagen för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs fr. o. m. dagen

efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen så länge sjukdomen förorsa
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6i år 196U 5

kade förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst

en fjärdedel.

Tidigare behandling

Frågor om karenstid vid yrkesskada och vid arbetsoförmåga på grund av

annan sjukdom har varit föremål för riksdagens behandling vid ett flertal

tillfällen. I den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande hänvisas

till utskottets utlåtanden nr 56 år 1956 och nr 30 år 1961.

I motionerna I: 5 och II: 8 vid 1956 års riksdag föreslogs ändrade bestämmelser

i fråga om beräkning av karenstid. Tre olika lösningar diskuterades

i motionerna. Det första alternativet gick ut på att minska karensdagarnas

antal eller helt slopa karensdagarna. Det andra innebar tillämpning av förmånligare

regler vid olycksfalls- och yrkesskador. Enligt det tredje alternativet

slutligen skulle genom lagstiftning vederbörande arbetsgivare förpliktas

att betala sjukpenning för karensdagarna under samordningstiden.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 56 år 1956 i anledning av motionerna

bl. a.

Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen att det av bl. a. ekonomiska

skäl icke torde finnas anledning att nu genomföra en allmän minskning av

karensdagarnas antal inom sjukförsäkringslagstiftningen. När det gäller att

bedöma konsekvenserna för de yrkesskadeförsäkrade av samordningen mellan

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna bör man enligt utskottets mening

beakta, att samordningen för de yrkesskadade inneburit vissa betydelsefulla

förbättringar i förhållande till vad som gällde enligt den tidigare lagstiftningen

på området. Det är emellertid ofrånkomligt att den minskning

av försäkringsförmånerna för de yrkesskadade, som karenstidens utformning

medfört, i vissa fall kan bli ganska kännbar. För utskottet står klart

att det är en ytterst svårlöst fråga att, med bibehållande av den för sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna grundläggande samordningsprincipen, härutinnan

åstadkomma en förbättring av de yrkesskadades försäkringsförmåner.

Att samordningen ur skilda synpunkter är förenad med så stora fördelar

att den i princip bör behållas är enligt utskottets mening ställt utom

allt tvivel, önskvärdheten av att på förevarande område en förbättring av

de yrkesskadades förmåner kommer till stånd torde emellertid motivera

att frågan om möjligheterna härtill, inom ramen för en bibehållen samordning

i stort, göres till föremål för undersökning. Utskottet vill därför föreslå

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att Kungl. Maj :t

ville låta utreda möjligheterna till förkortning eller slopande av karenstiden

vid yrkesskada i enlighet med det ovan anförda.

I skrivelse nr 417 år 1956 hemställde riksdagen i enlighet med utskottets

utlåtande. Skrivelsen slutbehandlades av Kungl. Maj :t genom proposition

nr 90 år 1962.

I 1958 års socialförsäkringskommittés betänkande Förtidspensionering

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1964

och sjukpenningförsäkring in. m., avgivet år 1961 (SOU 1961:29), anfördes

bl. a.

I en av chefen för socialdepartementet till kommittén den 25 oktober

1960 överlämnad skrivelse från Svenska byggnadsarbetareförbundet har

detta — under åberopande av att karensdagarna innebär ett så allvarligt

ekonomiskt avbräck för den som exempelvis råkar ut för olycksfall i arbetet

— hemställt att frågan om förutsättningarna för ett slopande av karensdagarna

blir föremål för utredning från socialförsäkringskommitténs sida.

Förbundet framhåller emellertid att ett borttagande av karenstiden enbart

lör vissa kategorier sjuka, t. ex. yrkesskadade, framstår som en föga lyckad

lösning.

Svenska gjutareförbundet har i en till socialförsäkringskommittén den

10 november 1960 avlåten skrivelse framställt önskemål om att karensdagarna

avskaffas men att, om kostnadsskäl utgjorde hinder härför, en spärr

för erhållande av sjukpenning för karensdagarna sattes vid högre dagantal,

t. ex. så att den som vore berättigad till sjuk- eller yrkesskadeersättning för

fem eller sju dagar därjämte skulle erhålla ersättning för karensdagarna.

Förbundet betecknade en kategoriklyvning mellan sjukdom och olycksfall

som olämplig av flera skäl.

I en av chefen för socialdepartementet till kommittén den 4 februari 1961

överlämnad skrivelse från Svenska fabriksarbetareförbundet har — under

påpekande av den försämring av förmånerna som genom samordningen

uppkommit vid yrkesskada genom övergång från den tidigare villkorliga

karenstiden till sjukförsäkringens ovillkorliga karenstid -— hemställts att

den av riksdagen begärda utredningen i denna fråga måtte företagas.

Framför allt av ekonomiska skäl anser sig kommittén inte kunna tillstyrka

att karenstiden inom sjukförsäkringen slopas eller förkortas.

Kommittén kan inte heller förorda att man — såsom Svenska gjutareförbundet

ifrågasatt -— inom sjukförsäkringen ändrar karenstiden från att

vara ovillkorlig till att vara villkorlig. Fn villkorlig utformning av karenstidsbestämmelsen

leder erfarenhetsmässigt till att sjukskrivningstiderna

tenderar att förlängas så att villkoret för att sjukpenning skall utgå under

karensdagarna blir uppfyllt, även då så lång sjukskrivningstid inte av omständigheterna

är påkallad.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen har

tvivelsutan medfört vissa försämringar för de yrkesskadade i förhållande

till vad som gällde enligt tidigare bestämmelser. Man bör emellertid beakta

att samordningen införts i samband med totalt sett väsentliga förbättringar

av försäkringsförmånerna. Ett slopande av karenstiden vid yrkesskada eller

införande av olika karenstider vid yrkesskada och vid annan sjukdom

skulle medföra att fördelarna av samordningen mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen i väsentlig mån eliminerades. Om olika karenstidsbestämmelser

skulle gälla inom sjukförsäkringen för yrkesskador och

för andra sjukdomar, bleve det nämligen nödvändigt att i de fall då framställning

om sjukhjälp avsåg yrkesskada omedelbart verkställa prövning

av frågan om riktigheten härav. Utrednings- och prövningssvårigheter skulfe

mången gång föreligga. Tidsutdräkt med utbetalning av sjukhjälp skulle

därvid inträda. Ett mycket stort antal tvister skulle uppkomma. Måhända

bleve det nödvändigt att i vissa hänseenden begränsa yrkesskadebegreppet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1964

7

Kommittén kan med hänsyn till det anförda inte förorda särskilda karenstidsbestämmelser

för yrkesskadefall.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän

försäkring, m. m., godtog föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson,

de åsikter rörande bestämmelserna om karenstid som socialförsäkringskommittén

givit uttryck för. Några ändringar i dessa avseenden föreslogs

således ej i propositionen.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr

27 anförde bl. a.

En ofta behandlad fråga rörande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

gäller karenstiden vid yrkesskada. Den

samordning som år 1955 genomfördes mellan de båda försäkringarna gick

ut på att de yrkesskadeförsäkrade under den första tiden efter yrkesskadefallet

— som regel under 90 dagar —- skulle erhålla sina förmåner från

sjukförsäkringen enligt reglerna i SFL. Därigenom kom sjukförsäkringens

karenstid om tre dagar att gälla även för de yrkesskadeförsäkrade, vilket

för dem innebar en försämring i förmånerna. Samordningen medförde emellertid

stora fördelar, bl. a. därigenom att det i ett stort antal fall inte längre

blev erforderligt att avgöra, huruvida ett sjukdomstillstånd härrörde från

yrkesskada eller ej. Vid ett flertal tillfällen har det väckts förslag om att

slopa karenstiden vid yrkesskada, men dessa förslag har hittills inte lett

till resultat. Motiveringen har därvid genomgående varit, att ett slopande

av karenstiden enbart för de yrkesskadade i väsentlig mån skulle eliminera

fördelarna med samordningen. Senast har frågan prövats av socialförsäkringskommittén,

som också kommit till slutsatsen att nuvarande regler bör

bestå. Till denna uppfattning har även departementschefen anslutit sig.

I motionerna I: 632 och II: 760 yrkas att karenstiden, såvitt gäller yrkesskada,

måtte slopas. Utskottet delar emellertid den uppfattning, som vid ett

flertal tillfällen kommit till uttryck i denna fråga, och kan följaktligen inte

tillstyrka motionerna.

Ett förslag, som skulle tillgodose även önskemålet i de nyssnämnda

motionerna, framlägges i motionen 11:610 och motionen 11: 762, där det

yrkas att regeln om karenstid inom sjukförsäkringen skall

slopas. Detta förslag skulle uppenbarligen medföra en betydande kostnadsökning

för sjukförsäkringen, en kostnadsökning som till stor del fick bekostas

av de försäkrade själva genom höjda sjukförsäkringsavgifter. Utskottet

avstyrker därför dessa motionsyrkanden.

Riksdagen godkände vad utskottet anfört i frågan.

I motion II: 330 vid 1963 års riksdag föreslogs, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till ändring av sjukförsäkringslagens

bestämmelser om karenstiden, så att sjukpenning utgår från första

dagen vid sjukdom, som varar i 3 dagar eller längre samt att karenstiden

helt slopas i fråga om olycksfall».

Andra lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10

år 1963 i anledning av motionen bl. a.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1964

Utskottet anser det fortfarande icke möjligt att införa särskilda bestämmelser

beträffande karenstiden vid yrkesskada eller sjukdom i anledning av

olycksfall. En sådan särreglering skulle medföra svårbemästrade problem

utan motsvarande fördelar. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.

Ett slopande av karenstiden över huvud eller införandet av en villkorlig

karenstid skulle kunna leda till en ökning av antalet sjukskrivningar eller

en förlängning av sjukskrivningstiderna på sätt socialförsäkringskommittén

befarat. En sådan utveckling skulle innebära väsentligt höjda avgifter för

de försäkrade och därjämte en försening av utbyggnaden av andra och betydelsefullare

delar av sjukförsäkringen. Sådana följder av en reform enligt

motionärernas önskemål anser utskottet sig icke kunna acceptera och

avstyrker därför motionen även i denna del.

Utskottet

I förevarande motioner har, såvitt nu är i fråga, framställts yrkande som

syftar till att genom lagstiftning reglera spörsmålen om permitteringslön,

avgångsvederlag och lön under de s. k. karensdagarna. Enligt motionärerna

skulle vederbörande arbetsgivare betala sjukpenning för karensdagarna.

Motionsyrkandena har framställts under förutsättning av att Landsorganisationens

krav i nämnda frågor under årets avtalsförhandlingar med

Svenska arbetsgivareföreningen icke skulle tillgodoses. Vid förhandlingarna

har överenskommelse ingåtts beträffande permitteringslön och avgångsvederlag

av i huvudsak följande innehåll. Permitteringslön skall vid permittering

hel dag utgå högst tio dagar per försäkringsår till arbetstagare,

som haft minst nio månaders anställning hos samme arbetsgivare

de senaste två åren.. Den skall utges för dag då ersättning från erkänd

arbetslöshetskassa icke uppbäres. Avgångsbidrag skall utgå ur en fond bildad

av medel som tillskjutes av SAF:s medlemmar. Fondens ändamål skall

vara att inom ramen för tillgängliga medel enligt SAF:s och LO:s gemensamma

bedömande lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslösa på

grund av driftsnedläggelse eller mera betydande driftsinskränkning vid

ett företag och som uppnått högre ålder samt varit anställda vid företaget

under lång tid.

Vid årets avtalsförhandlingar har således överenskommelse nåtts mellan

parterna i vissa av de frågor som aktualiserats i motionerna. Eftersom utvecklingen

visar hän mot att arbetsmarknadens parter i allt större utsträckning

löser viktiga problem genom frivilliga överenskommelser torde det

kunna förväntas att avtal skall kunna träffas även i fråga om lön under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6i år 19Ö&.

9

karensdagarna. Enligt utskottets mening bör lagstiftning inte övervägas såvida

det inte visar sig omöjligt att avtalsvägen nå en godtagbar lösning.

På grund av det anförda får utskottet därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:40 och 11:50, såvitt angår permitteringslön,

avgångsvederlag och lön under de s. k. karensdagarna

vid sjukdom, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 november 1964

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Hubinette och Kilsmo;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson

i Varberg, Fredriksson, fru Svensson, herrar Gustavsson i Alvesta, Carlsson

i Huskvarna och Ringaby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.