Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bedömningen av invaliditetsgraden inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 218 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 265 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

1964-11-03 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bedömningen av invaliditetsgraden inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 218 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 265 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196i

1

Nr 65

i ■ ; ,i '' i

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bedömningen

av invaliditetsgraden inom den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 218 i första kammaren av herr Jansson,

Paul, m. fl. samt nr 265 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen beslutar

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan översyn av tillämpningsbestämmelserna

beträffande invaliditetsersättning att vid bedömning

av invaliditetsgraden nödig hänsyn tages även till den invalidiserades tillgång

till allmänna kommunikationer».

Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser m. m.

Invaliditetstillägg utgår till försäkrad som uppbär partiell förtidspension,

om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig

nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av

annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller

andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet.

Till försäkrad, som inte åtnjuter pension, kan utgå invaliditetsersättning,

om den försäkrade fyllt 16 år. Reglerna härom återfinnes i 9 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring. Invaliditetsersättning tillkommer dels försäkrad som

är blind, om blindheten inträdde innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som

utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig nedsättning av kroppsorgans

funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller

får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel

för att kunna utföra förvärvsarbetet.

I sitt år 1961 avgivna betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

m. m. (SOU 1961:29) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté

i frågan om lytesersättning till andra än blinda:

I kapitel 4 har förordats att invaliditetsbegreppet i den reformerade invalidpensioneringen

skall vara utformat som en arbets- eller förvärvsinvaliditet,

grundad på medicinska faktorer. Vid ett sålunda utformat invaliditetsbegrepp

kan det inträffa att vederbörande trots synnerligen betydande

medicinska defekter inte är berättigad till förtidspension, nämligen om hans

arbetsinkomst är relativt sett särskilt hög. Anledningen till att han har så

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196i

stor inkomst kan vara att han besitter en osedvanligt stor arbetsvilja.

Mången gång kan det vara så att förvärvandet av arbetsinkomsten möjliggöres

genom att vederbörande får hjälp av anhöriga eller andra för att

kunna taga sig till eller från arbetsplatsen eller får rent personligt bistånd

av annan i arbetet eller skaffat sig särskilda hjälpmedel för färderna eller

för arbetets utförande. Ibland kan detta bistånd eller dessa hjälpmedel förorsaka

honom stora utgifter.

I sådana fall som de nu åsyftade är det angeläget att samhället vidtager

särskilda åtgärder för att uppmuntra till arbete. Om så inte sker, föreligger

risk för minskad arbetsvilja och minskat intresse för att vidtaga de

arrangemang och draga på sig de utgifter, som nyss berördes. Det kan också

pekas på den bitterhet åtskilliga invalider, särskilt de som inte kan få

någon pension, känner över sitt öde framför allt om samhället visar ett

enligt deras mening bristande intresse för detta.

Om sålunda ett påtagligt behov av vad man skulle kunna kalla »stimulansåtgärder»

får anses föreligga, är mera tveksamt hur detta behov skall

tillgodoses.

Den meningen kan framföras att behovet får tillgodoses inom ramen för

reglerna om invaliditetsbedömningen. Det kan också göras gällande att

ifrågavarande behov blir tillräckligt tillgodosett genom en sänkning av

invaliditetsgränsen från två tredjedelar till hälften och utgivandet av partieli

pension, så snart den lägre gränsen uppnåtts. Vid invaliditetsbedömningen

med tillämpning av det avsedda invaliditetsbegreppet skall ju beaktas såväl

storleken av den medicinska defekten som storleken av arbetsinkomsten.

Emellertid är det väl så, att inte ens de nya reglerna om invaliditetsbedömningen

och en sänkning av invaliditetsgränsen medgiver utgivande av en

stimulansersättning —- en lytesersättning i form av partiell förtidspension —

i alla de fall där en sådan kan anses motiverad.

Även den lägsta partiella förtidspensionen kan vidare uppgå till rätt betydande

belopp. Det kan då vara en fördel att i vissa svårbedömda fall inte

vara hänvisad enbart till val mellan en relativt hög partiell pension och

ingen pension alls utan ha möjlighet att giva en särskild lytesersättning.

För vederbörande kan det dessutom ibland vara en fördel att få en lytesersättning

i annan form än förtidspension.

Det synes alltså föreligga starka skäl för att i folkpensioneringen införa

en skärskild lytesersättning även för andra än blinda. Svårigheten att utforma

och tillämpa regler om en sådan lytesersättning framträder emellertid

omedelbart. Det är ingen annan grupp svårt medicinskt invalidiserade

som kan avgränsas lika klart och naturligt som de blinda. Denna svårighet

liksom det förhållandet att det är en ny förmånsform talar för att stor försiktighet

iakttages redan vid angivandet av den personkrets, som bör komma

i fråga för lytesersättningen.

Den invalidgrupp, som det synes ligga närmast till att jämställa med

de blinda, omfattar personer som lider av höggradiga rubbningar i rörelseoch

stödorganens funktion. Denna grupp torde vara lättare att avgränsa

än sådana grupper, där vederbörande lider av andra sjukdomar. För bedömning

av storleken av det medicinska menet kan man beträffande de

rörelsehindrade — men knappast i fråga om dem som lider av andra sjuk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196b

3

domar — hämta viss ledning från de inom yrkesskadeförsäkringen använda

s. k. invaliditetstabellerna.

Som villkor för rätt till den särskilda lytesersättningen torde böra krävas

att vederbörande lider av höggradig nedsättning i rörelse- och stödorganens

funktion. Vidare bör fordras att han trots denna funktionsnedsättning genom

arbete bereder sig sådan försörjning, att han därigenom uteslutes från

rätt till förtidspension. Fråga uppkommer huruvida härmed bör jämställas

det fall att vederbörande på grund av inkomstens storlek blir berättigad till

eu lägre förtidspension än eljest. Det kan ju vara exempelvis så, att vederbörande

med hänsyn till sin faktiska arbetsförtjänst hör bedömas som

partiell invalid i grupp III, men att han, om han inte hade velat eller kunnat

ordna så att han varit i stånd att fullgöra ifrågavarande arbete, hade bort

bedömas som partiell invalid i grupp II eller som helinvalid. Det synes kommittén

skäligt och möjligt att jakande besvara nämnda fråga.

Ytterligare bör enligt kommitténs mening krävas att funktionsnedsättningen

föranleder ett påtagligt behov av bistånd eller hjälpmedel för att arbetet

skall kunna utföras. Nödgas vederbörande ådraga sig väsentliga merutgifter

för att kunna taga sig till och från arbetsplatsen eller för särskilda

arbetsredskap eller andra anordningar i arbetet, torde sådant hjälpbehov

få anses föreligga. Man synes dock inte böra begränsa rätten till fall med

sådana merutgifter. Biståndet kanske erhålles genom stor uppoffring av

anhöriga eller andra, som inte har rätt till eller inte vill begära ersättning

härför.'' Med väsentliga merutgifter synes därför böra jämställas dagligt

(fortlöpande) behov av personligt bistånd av annan i avsevärd omfattning.

Rekvisitet för rätt till den särskilda ersättningen vid vanförhet bör givetvis

föreligga mera varaktigt. Detta torde dock inte behöva sägas ut särskilt

i lagtexten utan följer av inkomstrekvisitet. För att arbetsinkomsten skall

medföra att ingen pension kan utgå eller att pensionen blir lägre än eljest

får nämligen inkomsten inte vara av tillfällig natur.

Vanförhetsersättningen är avsedd att vara en stimulans för förvärvsarbetande

— en lytesersättning — som ersätter förtidspension eller en sådan

pension efter högre invaliditetsgrad. Den bör alltså ej utgå när vederbörande

upphör med förvärvsarbete eller när han får pension som helinvalid.

Ålderspension utgår med samma belopp som hel förtidspension. På grund

härav och med hänsyn till de svårigheter att utforma och tillämpa en regel

om ifrågavarande ersättning, som eljest skulle föreligga, torde ersättningen

böra upphöra att utgå när den försäkrade fyller 67 år eller dessförinnan

börjar uppbära ålderspension (so kap. It).

Någon motsvarighet till den förordade 63-årsgränsen för blindhetsersättning

synes inte erfordras i fråga om vanförhetsersättningen.

Kommittén förordar att i den nya folkpensioneringen införes en särskild

hjälpform för vanföra att utgå under de förutsättningar som ovan angivits.

Vad härefter beträffar beloppet av vanförhetsersättningen må anföras

följande. För att det skall vara någon mening med ersättningen får den inte

vara mycket låg. Ä andra sidan talar de förut omnämnda försiktighetshänsvnen

för stor återhållsamhet vid beloppets bestämmande. Vidare bör beaktas

att för de vanföra nu finnes möjligheter att få bidrag från olika håll

till anskaffande och drift av invalidfordon. Dessa möjligheter bör tills vidare

bibehållas. Dessutom må framhållas att tillämpningssvårigheterna måste

bli särskilt stora om vederbörande pensionsorgan har att —- utan stöd av i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196k

lagen angivna klara regler för olika fall (enär sådana inte kan givas) --- välja beloppet inom vida gränser. En lämplig avvägning med hänsyn till

dessa synpunkter torde vara att ge den, som inte kan få förtidspension, ett

bidrag — förslagsvis benämnt vanföreersättning — med 1 200 kr. om året

och den, som får partiell sådan pension, ett bidrag — förslagsvis benämnt

vanföretillägg — med 800 kr. om året.

I proposition nr 90 till 1962 års riksdag anförde departementschefen beträffande

kommitténs förslag:

Det föreslagna systemet med vanföreersättning och vanföretillägg

för förvärvsarbetande invalider är en nyhet inom folkpensioneringen.

Tillägget föreslås tillkomma försäkrade med partiell förtidspension,

medan vanförcersättningen på samma sätt som blindhetsersättningen är

avsedd för dem som trots en betydande medicinsk defekt har sådan förmåga

att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete, att de inte har rätt till

förtidspension. De nya förmånerna är enligt kommittéförslaget avsedda för

personer, som lider av höggradiga rubbningar i rörelse- och stödorganens

funktion och som till följd härav behöver omfattande personligt bistånd av

andra människor eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel

eller andra hjälpmedel för att kunna utföra sitt arbete. Emellertid finns

det varaktiga defekttillstånd, såsom exempelvis rubbningar i cirkulationsorganen

och vissa neurologiska sjukdomar, vilka på samma sätt som rubbningar

i rörelse- och stödorganens funktion vållar betydande kostnader och

svårigheter även om den som drabbats därav kan fortsätta att arbeta. Vid

remissbehandlingen har från flera håll anförts att det är angeläget, att

villkoren för de ifrågavarande förmånerna ges en sådan utformning, att

hänsyn mera tages till behovet av bistånd eller hjälpmedel för att kunna

utföra arbetet än till lokalisationen av lytet eller organfelet. För egen del

vill jag också förorda en sådan mera generell utformning av villkoren utan

begränsning till vissa former av defekttillstånd.

Som jag inledningsvis anförde bör de förmånsformer, som socialförsäkringskommittén

uppdelat på förmåner till blinda, till personer med avsevärda

vårdbehov och till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga

defekter, så långt möjligt sammanföras och få .en enhetlig utformning. Én

förmån, benämnd invali ditetstilläg g, bör vara avsedd för" dem

som har pension och en annan, kallad invaliditetsersättning,

för invalidiserade i arbetsför ålder, vilkas förvärvsförmåga är sådan att de

inte blir berättigade till förtidspension. För rätt till invaliditetstillägg till

ålders- eller förtidspension bör fordras att den försäkrade är ur stånd alt

reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov

av annan persons hjälp. En blind skall alltid anses uppfylla dessa förutsättningar.

Ett ytterligare villkor skall som förut nämnts vara att vårdbehovet

uppkommit eller blindheten inträtt före 63 års ålder. Vidare bör invali

ditetstillägg kunna utgå till partiell förtidspension, därest den försäkrade

lider av höggradig nedsättning i ett eller flera kroppsorgans ''funktion och

på grund härav behöver fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas

betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra förvärvsarbete. Åtnjuter en förvärvsarbetande som nu nämnts

eller en blind inte någon pension alls, skall han ha rätt till invaliditetsersättning.

Invaliditetstillägget bör utgöra 1 200 kr. och invaliditetsersätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196U

ningen 1 800 kr. om året. Mitt förslag rörande invaliditetsförmånerna medför

något ökade kostnader jämfört med kommittéförslagct, men å andra

sidan torde en inte obetydlig lättnad i det administrativa arbetet ernås.

Motionerna

I motionerna anföres:

I den nya lagstiftningen om allmän försäkring som trädde i kraft den 1

januari 1963 infördes som en särskild förmån bestämmelser om invaliditetsersättning.

Bestämmelserna om denna ersättning återfinnes i 9 kap. 3 § i

lagen om allmän försäkring.

För den försäkrades rätt till ifrågavarande förmån kräves att vederbörande

på grund av höggradig nedsättning av kroppsorgans funktion är i

behov av avsevärd hjälp av annan person eller får vidkännas betydande

merutgift för färdmedel eller annat hjälpmedel för att kunna upprätthålla

sitt förvärvsarbete.

Enligt bestämmelserna anses i princip den som har sådana förflyttningssvårigheter,

att vederbörande ej kan utnyttja allmänna kommunikationsmedel

såsom lidande av höggradig nedsättning av kroppsorgans funktion.

Detta gäller oavsett om dylika transportmedel i det enskilda fallet står vederbörande

till buds eller ej.

Om den försäkrade således, trots sitt handikapp, skulle ha varit i stånd

att utnyttja en busslinje om sådan funnits mellan bostaden och arbetsplatsen,

så kan det förhållandet att han bor på en plats som saknar reguljär

trafik icke föranleda att vederbörandes nedsättning av kroppsorgans funktion

bedömes som höggradig, och han är enligt bestämmelserna icke berättigad

till invaliditetsersättning.

Då det gäller att bedöma huruvida en försäkrad lider av betydande förflyttningssvårigheter

eller ej kan väl en sådan gränsdragning i och för sig

anses oantastlig.

Det bör väl inte heller stöta på några större svårigheter med denna bestämmelses

tillämpning i tätortsregionerna, där det som regel finns ett väl

utbyggt kommunikationsnät. Däremot kan på landsbygden och i regioner

med sämre kommunikationsförhållanden gränsdragningen i fråga verka

stötande och mindre lämplig. En person med förflyttningssvårigheter kan.

trots att hans handikapp inte är större än att vederbörande skulle kunna

resa till abetsplatsen med en busslinje om sådan fanns, ändå få vidkännas

betydande merutgifter för att kunna upprätthålla sitt förvärvsarbete.

Mcrutgifterna i ett sådant fall är då betingade av två orsaker, dels vederbörandes

förflyttningssvårigheter och dels avsaknaden av reguljär trafik

mellan bostaden och arbetsplatsen. Kostnaderna för resor till och från

arbetsplatsen kan i ett sådant fall bli minst lika betungande som för den

vilkens förflyttningssvårigheter enligt lagens mening bedöms som höggradiga.

Under hänvisning till här relaterade förhållanden bör enligt vår mening

en ändring av nu gällande bestämmelser vidtagas, syftande till större hän

synstagande till omständigheterna i det enskilda fallet än vad nuvarande

bestämmelser ger utrymme till.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 dr 1964

Remissyttrande

Riksförsäkringsverket, som uttalar att det inte synes föreligga anledning

att för närvarande aktualisera lagstiftningsåtgärder i det av motionärerna

avsedda hänseendet, anför, att bestämmelserna på ifrågavarande område

är allmänt avfattade. Förarbetena till lagstiftningen ger ej heller närmare

vägledning för deras tolkning. Avsikten torde ha varit att lämna åt försäkringsorganen

att med beaktande av omständigheterna i de olika fallen utforma

närmare riktlinjer för bedömningen. Härvid har riksförsäkringsverket

funnit sig böra tillämpa som en huvudregel att funktionsnedsättningen

skall utgöra ett hinder för den försäkrade att använda allmänna kommunikationsmedel

för färd mellan hemmet och arbetsplatsen, oavsett om dylikt

transportmedel står den försäkrade till buds eller ej. Anledningen härtill

är att ett hänsynstagande till kommunikationsförhållandena i det enskilda

fallet visat sig aktualisera svåra avvägningsproblem, exempelvis när även

andra än invalidiserade arbetstagare haft att vidkännas färdkostnader motsvarande

den invalidiserades. En viss försiktighet vid tillämpningen har

därför ansetts motiverad till en början. Detta utesluter givetvis inte möjligheten

att ta hänsyn till särskilda omständigheter i enskilda fall.

över huvud taget kan praxis på förevarande område ännu inte anses ha

stadgats. Sålunda föreligger ej något vägledande prejudikat från försäkringsdomstolen.

Det må nämnas att av 1 192 ansökningar om invaliditetsersättning, som

under 1963 prövades av de allmänna försäkringskassorna, 981 föranledde

att sådan ersättning beviljades och endast 211 avslogs.

Utskottet

Inom folkpensioneringen utgår under vissa förutsättningar invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning. Bestämmelserna härom återfinnes i 9 kapitlet

lagen om allmän försäkring.

Invaliditetstillägg kan bl„a. utges till försäkrad som uppbär partiell förtidspension,

om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig

nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp

av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel

eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetsersättning

utgår till försäkrad som inte åtnjuter pension bl. a. under förutsättningar

motsvarande dem som enligt det ovan sagda gäller för beviljande av invaliditetstillägg

till partiell förtidspension. Nämnda invaliditetsersättning och

invaliditetstillägg är, såsom framgår av förarbetena till lagen om allmän försäkring,

avsedda för försäkrade som trots betydande medicinska defekter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196A

7

bereder sig sådan försörjning, att de på grund av inkomstens storlek uteslutes

från rätt till förtidspension eller blir berättigade till lägre förtidspension

än eljest. Syftet med förmånerna anges vara att uppmuntra till arbete.

Enligt motionärerna anses i princip den som har sådana förflyttningssvårigheter,

att vederbörande ej kan utnyttja allmänna kommunikationsmedel,

såsom lidande av höggradig nedsättning av kroppsorganens funktion.

I förevarande motioner kritiseras, att hänsyn inte tages till om dylika transportmedel

står vederbörande till buds. Motionärerna anser, att en ändring

bör vidtagas i gällande bestämmelser, syftande till större hänsynstagande

till omständigheterna i det enskilda fallet än vad nuvarande regler ger utrymme

till.

Riksförsäkringsverket uppger i remissyttrande över motionerna, att verket

som huvudregel tillämpar den av motionärerna påtalade praxisen. Detta

utesluter givetvis inte, uttalar verket vidare, möjligheten att ta hänsyn till

särskilda omständigheter i enskilda fall. Med hänsyn härtill samt då ifrågavarande

bestämmelser är allmänt avfattade och något vägledande prejudikat

från försäkringsdomstolen icke meddelats, anser verket, att det icke synes

föreligga anledning att för närvarande aktualisera lagstiftningsåtgärder i

det av motionärerna avsedda hänseendet.

Ifrågavarande bestämmelser är, såsom riksförsäkringsverket uttalat, allmänt

avfattade, och frågan huruvida höggradig nedsättning av kroppsorganens

funktion föreligger eller ej får uppenbarligen bedömas från fall till fall.

Enligt utskottets mening bör hänsyn icke enbart tagas till den invalidiserades

merkostnader. Ifrågavarande tillägg och ersättning är nämligen, enligt

vad som framkom vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lag om allmän

försäkring, också avsedd att utgöra dels uppmuntran till den som trots

invaliditet åtager sig arbete, dels gottgörelse för olägenheter för den invalidiserade

som icke alltid går att uppskatta i penningar. Den individuella tilllämpning

av ifrågavarande stadganden som motionärerna anser önskvärd

finner utskottet möjlig med stadgandenas nuvarande utformning. Med hänsyn

härtill och då något avgörande i högre instans ännu icke meddelats, anser

utskottet inte att något riksdagens vidare initiativ i frågan för närvarande

är påkallat.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:218 och 11:265, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 196i

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Edström* *, fru Nilsson, herr Hiibinette, fru Olsson* och herrKilsmo;

-v tin JJviVt it »in .>•!. ; .ii in

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

fi;u Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, fru Svensson, herrar

Gustavsson i Alvesta och Ringaby.

(fi) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

obnn&iSJxftv^oäd ''mbl. titt ■tbui.iV/-- -..brnnir^ • i u-A

-Ju t>J4 T>lsot ''.•bumavitn kr/i ni: HH«t i:v!i:4riri Hl* t IIit

tf i I ■■[fH.r* i

- tit?- crnstiotfom v*/it >bot.-»i*.;u : .i T»g»j<|t* ni-- Si:,->bV..’j3l

tillvfl

11 j 1 arr.unå cd ihi un ,vn;biv j<,rfv<y fatidtn . *m7 ■ *•.,*;; vtinhejUs

tjgihli åf> Ina.* ili tf Hd tvteViifi bni/ Usl »,Hi;bro i nl->ii’jilr<ii}>rjn > -.f.i*;-''

Jarfibuimq obi.cbalgii / do-. »iisdb.v.-f :, * s; ■, v 1 *;. i'' r ... j--:i -Au\- n >

*:nrtj lob jf», .‘.''.Av tv yis.tui , -i #: !•*?>? > :>A'')i nät» ’t ^^*. *.*; i i c */!’ ■ Öl nthl

! TjbTiiitJÅ^ltninHilit^i.i t l jS«-- '' •: . ''.bni; ror:Of It,-.

_ f-l! -! |-1 * ;; , i 1,.;!*■■■- 1 Till''!’) /Irt.iiKwt.

-!''!« JnlcIJ)) t .>li / i.. ■> • : iii - -.1 ofxtirttw b

J «, ^kni^pial *;l?i r?!,''*» ijti)if•) i •? * , //)?.*,ihflvn

Mfel fl i 1 II ill fliVO ^feincbv-1 i» Wi ;• - jk* iKnijf;»:) t >/»

• .ibrlurrii nsb !tfJ Jlndu-* nrfvi rr/.ttJttd »« -1 ''ant om -I-: ..ij-in kd;<i. s

-00 .ti<>aiimåt> t »i auiulJö)* r*> fi:»« ‘»Irrit. ri:.. i.-:-;-.;: J .nobt rtj/**rfv»!a c-jl>«;

-in: IIU) t-: *:! :i»j Jrigtibr jo! vt. 0‘\ ililbnjni : 1 1 ;*t- . r :tv*. ;r:t.;* : t. r Lo

*h>ii no..1 tsob KiJ iuntftii(n»j s» *1 »b rtuii.iu i it. 1 o-.- o A » .v*1 t do • • i

-i!no. . .i ''t *;•• m it. jo» -''-I nbiJloji fl*,b .oj >*i)j, 0;!-'' t ■

-llit (»d .''fuauJcnoq : »;ijf. 1 ,''j lir, ''i; ■•i-o i,, • . •

Infj/å^itti i'':*nu, i:m‘j''ti;(''öiJt.*r"i o,. .* u 4t'':/;yir ■ : » U,.,a . .. . i* f*,''

-tififi bot/. .i}oimmo''l!u olvtitiit;. :;n ^*.n !rr ■■ * * i *''. > • :;0. : * • v

■•(fil .*tjR**»J»h''UI» jA''/t jJtirui ■e.ae.te.lii Viy-.-d t dt;-. • (t-.;., (ji.l-u.rl

runim/m u.*''i nagåat i ''''iJr,itrut .. i-i >*n ta«l•>:!*> I»*;.:»;.; |h. »i-r? i .it • *•■

,y;Iffji^i.*r*ti J^llod ii» t »it «trti*lfie J m /* -:■! •; t t •-■ * -ti». t-'',V

vIMin a rf-» i . *''.*>!'': 11 tion Ä!t;! ,f <;•, J-,f(r oboMftvot» > »*<.-

.''irrtigit; f.a»>jKiv>.rfh *''ä

f in

> f

*.7 ?0/k*iu| fi*H

''<«M 7Jk

SVENSKA TRYCKERI BOLAGEN STB AB STOCKHOLM 1964

640508

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.