Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande en sådan reformering av ATP, att kategorierna korttidsanställda och lågavlönade på ett rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalda avgifter, i enlighet med vad som i motionen avses”.

1964-11-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:67, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande en sådan reformering av ATP, att kategorierna korttidsanställda och lågavlönade på ett rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalda avgifter, i enlighet med vad som i motionen avses”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196A

1

Nr 67

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående korttidsanställdas

och lågavlönades A TP-pensioner.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 220 i första kammaren av herr Jonasson

m. fl. och nr 267 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.,

samt

2) motionen nr 300 i första kammaren av herr Nilsson, Ferdinand, och

herr Bengtson.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:220 och 11:267 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande

en sådan reformering av ATP, att kategorierna korttidsanställda och lågavlönade

på ett rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalda

avgifter, i enlighet med vad som i motionen avses”.

I motionen 1:300 föreslås,

”dels att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring

i bestämmelserna i lagen om försäkring för allmän tilläggspension att möjlighet

beredes egna företagare med deltidsanställning hos annan att för

egenförsäkring tillgodogöra sig av arbetsgivare icke utnyttjad del av basbelopp;
dels

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående

möjligheten att anställda hos arbetsgivare med högst en anställd, eventuellt

högst två anställda, skall utan kostnad för sig eller företagaren erhålla

ATP-försäkring på pensionsfondens bekostnad; ävensom

att även i övrigt vid utredningen beaktas det orimliga i att många låglöneanställda,

deltids- och korttidsanställda icke erhåller ATP-pension utan att

de av arbetsgivarna inbetalade avgifterna för dem nu endast kommer fonden

till godo”.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 267 och I: 300.

Gällande bestämmelser m. m.

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres

i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och

Iiihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 196A

inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den män summan överstiger

det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den

pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger

till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå från försäkringen.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas

på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid

årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln

utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.

I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser,

som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för

full pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen under

ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då

poängen varit högst.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av

arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade

själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger

basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak

så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman,

minskad med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas

den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den

som varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd,

den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd

o. s. v. — i fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst av

annat förvärvsarbete, sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten,

i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges

av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres

den anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda

fallen bär förutsatts att basbeloppet är 4 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som

varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor.

Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva

basbeloppet, alltså å (4 000—2 000 =) 2 000 kronor, men någon pensionsgrundande

inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte

överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av

verksamhet i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning.

För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,

som beräknas på lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet,

alltså på (4 000—% X 4 000 =) 3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig

att själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Efter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196b

3

som avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,

som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften

på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall

kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten,

som ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger

för den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för

den försäkrade.

Lagen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen är därför inte

direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall avse just denne

försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen nr 100 till

1959 års riksdag under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring

för allmän tilläggspension följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A:55 skall finanseringen av

de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av

samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.

En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av tilläggspensioneringen

för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,

och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas, eller

för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbyggd i överensstämmelse

härmed, och i denna paragrafs första stycke föreskrives, att

arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under året utgivit

såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade

är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anfördes

i propositionen bland annat:

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast

på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande

för de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form

av basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet

för var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid

vara uppenbart orimligt. En arbetsgivare med många korttidsanställda

skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från

avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få

för dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända

vid beslutet om den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett

uttalande i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen,

vari han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning

jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan

om förctagarinkomst regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av

mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttids
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196i

anställning att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,

som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli

pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 hemställde andra

lagutskottet, att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år 1961 anförde andra

lagutskottet:

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras

och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.

Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.

Det är därför icke möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan

inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger

med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har

samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta

är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt

vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i

motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat

för riksdagen att taga något initiativ i frågan.

Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att

sedan frågan sist var föremål för behandling ingenting inträffat som kunde

föranleda till ändrat ställningstagande.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att borttaga 15-års- och 30-årsreglerna.

Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande 30-årsregeIn

missgynnade låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får

erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnades enligt

motionärernas uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster

under senare delen av sin aktiva tid.

Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 56 år 1961:

Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,

där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension

upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras

för full pension, begränsas till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på

grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster.

Även gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen

under ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att

endast 30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer,

som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från

förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196t 5

30-årsregeln är en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15

år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största

realinkomsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet

kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon

förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den

omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra

grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden

med samma innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs ej

föreligga.

I sitt under året avgivna betänkande Nytt skattesystem anför allmänna

skatteberedningen angående avgiftsuttagets utformning vid finansering av

folkpensionerna:

Folkpensioneringen och tilläggspensioneringen ingår numera som delar i

ett pensionssystem — den allmänna pensioneringen. Även sjukförsäkringen

har i materiellt hänseende samordnats med pensionssystemet. Pensioneringen

och sjukförsäkringen bildar en enhet jämväl i så måtto, att deras

författningsmässiga reglering i huvudsak sammanförts i ett lagverk. Mot

bakgrunden av det materiella och formella samband som sålunda föreligger

framstår en mera enhetlig finansering av de berörda socialförsäkringsgrenarna

med en om möjligt gemensam avgiftsdebitering och uppbörd som i

hög grad angelägen. En given utgångspunkt är därvid, såsom redan tidigare

understrukits, att tilläggspensioneringens finansieringssystem — med kollektivt

beräknade arbetsgivaravgifter för löntagare samt i princip motsvarande

egenavgifter för övriga förvärvsarbetande — skall ligga orubbat. En

utbyggnad av systemet med arbetsgivaravgifter kräver ett däremot svarande

uttag av egenavgifter för andra inkomsttagare än anställda, så att avgiftsbelastningen

på anställningsinkomster och övriga inkomstslag blir i princip

likformig. Att uppnå en i alla lägen fullständig likvärdighet i belastningshänseende

mellan å ena sidan de kollektivt beräknade arbetsgivaravgifterna

och å andra sidan de individuellt påförda egenavgifterna torde

dock ej vara möjligt. Praktiska men därmed också i viss mån schematiska

regler måste komma till användning.

Inom tilläggspensioneringen utgår arbetsgivaravgifter på den under året

utbetalda lönesumman, reducerad på visst sätt. Vid fastställandet av avgiftsunderlaget

avdras från lönebeloppet hl. a. ett belopp motsvarande ett

basbelopp per årsarbetare ävensom lönebelopp, som för år räknat ligger

ovanför den fastställda maximigränsen för pensionsgrundande inkomst.

Syftet med dessa avdrag är, att man generellt sett velat uppnå, att arbetsgivaravgift

skall utgå endast för sådan del av inkomsten, som grundar rätt

till tilläggspension.

Av de båda gränsbeloppen är minimibeloppet — basbeloppet — det ojämförligt

viktigaste, eftersom det skall tillämpas beträffande praktiskt taget

alla anställda. Reglerna om basbeloppsavdrag har medfört vissa problem —

den s. k. basbeloppsproblematikcn — som det finnes anledning att i detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196A

sammanhang något närmare ingå på. Den problematik som avses hänför sig

dds t!11 frågan om sambandet i vissa fall mellan avgifter och förmåner inom

försäkringen, dels till vissa administrativa och kontrollmässiga spörsmål,

som uppkommer vid tillämpningen av föreskrifterna om basbelopp.

Vad först beträffar frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter

medför tdlämpningen av basbeloppsavdrag, att full överensstämmelse ej

alltid uppnås mellan å ena sidan den individuellt beräknade pensionsgrundande

inkomsten, som skall tillgodoräknas den försäkrade, och å andra

sidan de lönedelar som ingår i arbetsgivarens avgiftsunderlag och som följaktligen

är bestämmande för avgiftens storlek. Denna bristande kongruens

mellan förmån och avgift inträder vid korttids- och deltidsanställningar

samt i fall med s. k. blandad inkomst ävensom vid dubbelanställningar.

^on<ia exemr*el torde med utgångspunkt från att basbeloppet uppgår till

4 800 kr — få illustrera innebörden av det nu sagda.

Ex. 1. Om en person såsom enda förvärvsinkomst har 4 800 kr från en

anställning, som varar ett halvt år, skall arbetsgivaren erlägga arbetsgivaravgift

på lönebeloppet minskat med ett halvt basbelopp, alltså å (4 800—

2 400=) 2 400 kr.

Någon pensionsgrundande inkomst beräknas inte i detta fall, eftersom

förvärvsinkomsten inte överstiger basbeloppet, men det oaktat har arbetsgivaren

att erlägga viss arbetsgivaravgift.

Ex. 2. Om en person såsom förvärvsinkomst har dels 4 800 kr på grund

av verksamhet i egen rörelse (eller jordbruk), dels 4 800 kr på grund avfyra

månaders anställning erlägger arbetsgivaren för den sistnämnda inkomsten

arbetsgivaravgift, som beräknas på lönen minskad med en tredjedel

av basbeloppet, dvs på (4 800—% X4 800=) 3 200 kr.

Den försäkrade är skyldig att själv erlägga avgift till tilläggspensioneringen

for pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomsten av rörelse

(eller jordbruk). Eftersom avdraget för basbelopp i första hand skall

göras på inkomsten av anställning, vilken i förevarande fall är lika stor som

5skf^°PPet> beräknas tilläggspensionsavgift på hela inkomsten av annat

förvärvsarbete. Anställningsinkomsten motsvaras därför ej till någon del

av- pensionsgrundande inkomst, oaktat viss arbetsgivaravgift utgår därå.

tnnnn ^ Cn Person ^ar inkomst från två heltidsanställningar med

10 000 kr från vardera anställningen beräknas arbetsgivaravgift å (10 000_

4 800=) 5 200 kr för envar av dessa inkomster, dvs å sammanlagt 10 400 kr.

För den försäkrade beräknas den pensionsgrundande inkomsten i detta

fa» (10 000 + 10 000—4 800=) 15 200 kr. Här är följaktligen den pensionsgrundande

inkomsten (15 200 kr) större än den inkomst, varå arbetsgivaravgiftskall

utgå (10 400 kr).

Ex. 4. Om en person har inkomst av anställning hos en arbetsgivare med

40 000 kr, motsvarande helårsanställning, och hos en annan arbetsgivare

med 20 000 kr, motsvarande halvårsanställning, beräknas arbetsgivaravgift,

såvitt avser den förstnämnda inkomsten å (36 000_4 800=) 31 200

kr och, beträffande den sistnämnda inkomsten å (18 000_2 400=) 15 600

kr, dvs å sammanlagt 46 800 kr av den försäkrades inkomst.

För den försäkrade kan pensionsgrundande inkomst — efter avdrag för

basbelopp och med iakttagande av maximibeloppet — utgöra högst 31 200

kr. Jämväl i detta fall beräknas följaktligen arbetsgivaravgift å viss in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1964 7

komst, oaktat den ej motsvaras av pensionsgrundande inkomst inom till
läggspensioneringen.

.

De exemplifierade effekterna är en följd av att arbetsgivaravgiften beräknas

kollektivt under det att den pensionsgrundande inkomsten beräknas

individuellt. En arbetsgivares avgift skall sålunda bidra till finansieringen

av tilläggspensioneringen för alla anställda, som enligt lagen omfattas

av pensioneringen och alltså inte just för den, på vars lön avgift beräknas

eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren.

I riksdagen har vid flera tillfällen framförts krav om ändring av bestämmelserna

i nu angivet hänseende, så att bättre överensstämmelse ernas mellan

inbetalda avgifter och pensionsgrundande inkomster.

Vad härefter avser de administrativa och kontrollmässiga problem, som

uppkommer vid tillämpningen av reglerna om basbelopp, erinras om att

avdraget framräknas av riksförsäkringsverket som produkten av det for

året gällande basbeloppet samt antalet årsarbetare.. Med en årsarbetare

avses därvid den, som varit anställd hela året på heltid. För att denna räkneoperation

skall kunna utföras måste arbetsgivarna lämna uppgifter om

såväl det totala antalet arbetstimmar i rörelsen under året som det beräknade

genomsnittliga antalet arbetstimmar per år för arbetstagare med full

arbetstid (genomsnittlig årsarbetartid). Kontrollen av att de i detta hanseende

lämnade uppgifterna är riktiga är av praktiska skäl synnerligen begränsad

Anges antalet arbetstimmar vara högre än det verkliga är detta

ägnat att för arbetsgivaren medföra ett större basbeloppsavdrag och darmed

en för honom förmånligare avgiftspåföring än vad som rätteligen bort

tillämpas. Basbeloppsavdraget kan därvid komma att utnyttjas fullt ut även

för arbetskraft som ej motsvarar en hel årsarbetare.

Förekomsten jämväl av ett övre gränsbelopp medför i princip likartade

problem som basbeloppsavdraget. Jämfört med sistnämnda avdrag är emellertid

förekomsten av ett maximibelopp av den storleksordning, varom här

är fråga, av underordnad praktisk betydelse. Härtill kommer, att hänsynstagande

till maximibeloppet ej sker kollektivt utan individuellt för varje

arbetstagare. Att iaktta maximibeloppet ankommer på arbetsgivaren sa

snart denne har att redovisa mer än 10 personer.

Beträffande arbetsgivaravgifter uttalar beredningen:

När det gäller att förverkliga förslagets grundtanke om ett ökat inslag av

arbetsgivaravgifter på grundval av och med anknytning till tilläggspensioneringens

finansieringssystem är skilda praktiska lösningar möjliga.

En möjlighet är att slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri

inkomst och jämväl å dessa inkomster utta avgift efter samma procentsats

som fastställes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.

De avgiftsintäkter, som inflyter och belöper på inkomster upp

till gränsen för basbeloppet, kan avskiljas från övriga inbetalda avgifter.

Inflytande avgifter, som hänför sig till inkomster som är pensionsgrundande

inom tilläggspensioneringen, skall givetvis avse tilläggspensioneringens finansiering

och tillföras allmänna pensionsfonden. Återstoden av ifrågavarande

avgifts intäkter skall tillföras de angivna av beredningens förslag

omfattade socialförsäkringsgrenarna. Då emellertid ett avgiftsuttag, som

på angivet sätt begränsades till att avse endast inkomster upp till basbe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196i

loppsgränsen, från avkastningssynpunkt ej skulle erbjuda en tillfredsställande

lösning av fmansieringsproblemcn, fick man utgå från, att ett på detta

satt konstruerat avgiftsuttag måste ytterligare utbyggas. Därvid kunde övervagas

att bibehålla en viss egenavgift till socialförsäkringens grundförmåner,

måhända konstruerad på i princip likartat sätt som folkpensionsavgitten

En annan möjlighet är att komplettera avgiftsuttaget å inkomster

upp till gränsen för basbeloppet med ytterligare ett avgiftsuttag av viss procentuell

storlek, som kunde fastställas att motsvara viss procent å hela

lönesumman upp till tilläggspensioneringens övre gränsbelopp. Ännu ett

alternativ är att konstruera avgiftsuttaget så, att en avgift av viss procentuell

storlek uttas å samma underlag, som ifrågakommer inom tilläggspensioneringen.

Med en konstruktion av sist antydd innebörd skulle alltså basbeloppsavdraget

bibehållas.

Det är företrädesvis dessa nu skisserade förslag till lösningar som närmare

övervägts av beredningen.

En avgift beräknad å inkomst inom basbeloppet på förut antytt sätt

skulle medföra, att de anställdas grundförmåner från socialförsäkringen

till en del finansierades genom avgifter av i princip samma slag som avgifterna

till tilläggspensioneringen. Systemet skulle innebära en följsamhet

till kostnadsutvecklingen såtillvida, att avkastningen automatiskt ökade i

takt med stegringen i avgiftsuttaget inom tilläggspensioneringen. I denna

mening skulle den ifrågasatta ordningen kunna sägas besitta en dynamisk

effekt och en inbyggd automatik, som måste bedömas som en fördel mot

bakgrunden av den förestående snabba kostnadsökningen på området.

EU avgiftsuttag å basbeloppsinkomsterna skulle innebära ett mera enhetligt

system för kostnadsansvaret samt en i princip rättvisande anknytning

mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering.

Denna skulle kunna sägas återspegla den materiella uppbyggnaden av de

båda pensionsformerna.

En avgift även å inkomst inom ramen för basbeloppet skulle få till följd,

att frågan om en viss inkomst härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete

betydde mindre för den samlade avgift — i form av arbetsgivaravgift

eller egenavgift som följde med inkomsten. Den i vissa fall mindre

goda överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,

som det nuvarande systemet inrymmer, skulle genom "reformen

tillrättaläggas såtillvida som allmänna pensionsfonden ej skulle komma

att tillföras avgiftsintäkter för inkomster, som ej tillika medförde pensionsrätt

inom tilläggspensioneringen.

För att anknyta till de i det föregående angivna exemplen skulle sålunda

i ex. 1 den å anställningsinkomsten utgående arbetsgivaravgiften ej till

någon del tillföras allmänna pensionsfonden utan i stället i sin helhet överföras

till staten och användas till bestridande av kostnaderna för socialförsäkringens

grundförmåner. Ett sådant resultat framstår som motiverat

på grund av att någon pensionsgrundande inkomst i förevarande fall ej beräknas.

Såvitt avser ex. 2 skulle allmänna pensionsfonden ej komma att

tillföras den på anställningsinkomsten belöpande arbetsgivaravgiften utan

denna kommer att på förut angivet sätt tillgodoföras staten. Jämväl i detta

praktiskt viktiga — fall skulle således ernås en riktig relation mellan

förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen. Vad härefter beträffar

ex. 3 skulle allmänna pensionsfonden tillföras ett belopp, motsvarande den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196b

9

arbetsgivaravgift som skall erläggas å den pensionsgrundande inkomsten

15 200 kr, under det att återstoden av utgående arbetsgivaravgifter i enlighet

med vad förut angetts tillgodoföres statsverket. Liksom i de båda föregående

skulle också i detta exempel allmänna pensionsfonden tillföras ett

belopp motsvarande avgiften å den pensionsgrundande inkomst som beräknas

för den försäkrade. Detsamma gäller ex. 4. Jämväl i detta fall skulle

ett slopande av basbeloppsavdraget medföra, att allmänna pensionsfonden

tillfördes ett belopp motsvarande den avgift, som skall utgå å den pensionsgrundande

inkomsten, dvs å 31 200 kr.

Den ifrågasatta ordningen skulle alltså innebära, att endast sådana inkomster,

som gav pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medförde avgift

till densamma. Resultatet härav skulle bli att avgifterna till allmänna

pensionsfonden i vissa fall blev något lägre eller — undantagsvis — något

större än vid tillämpning av nu gällande regler. Hur dessa effekter beloppsmässigt

skulle påverka allmänna pensionsfonden lärer ej kunna kvantitativt

bestämmas.

Å andra sidan kunde inträffa, att statsverket vid ett avgiftsuttag å basbeloppsinkomster

i vissa fall erhöll för stora avgiftsbelopp — såsom i ex.

4 -—- om nämligen man jämför med vad som skall erläggas för en avgiftspliktig

med inkomst från endast en anställning. Det torde dock kunna förutsättas,

att sådana effekter inträffar endast i undantagsfall.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas problem som angår sambandet mellan

avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

Motionärerna kritiserar bl. a. det förhållandet att en del arbetstagare med

deltids- och korttidsanställning inte får såsom pensionsgrundande

tillgodoräkna sig den inkomst som arbetsgivaren erlagt avgift

för. Härav följer också att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för

den försäkrade inte alltid får någon motsvarighet i pensionspoäng. Motionerna

syftar till lagändring, som undanröjer dessa olägenheter.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare, har varit föremål för riksdagens behandling under

åren 1961—1963. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet har

andra lagutskottet inte funnit något riksdagens initiativ i frågan påkallat.

Utskottet har därvid erinrat om att tilläggspensioneringen bygger på ett

fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras och inbetalas kollektivt,

att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt för varje

försäkrad samt att det på grund därav inte är möjligt att åstadkomma absolut

överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

Utskottet har vidare understrukit att frågan har samband med finansieringssystemet

i stort inom socialförsäkringen. Därtill koinmer att allmänna

skatteberedningen under året i sitt betänkande Nytt skattesystem framlagt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196i

förslag bl. a. till finansiering av socialförsäkringen, som om det genomföres

kommer att lösa de i motionerna i denna del påtalade problemen.

Med hänsyn till vad utskottet tidigare uttalat och till att allmänna skatteberedningens

förslag för närvarande är föremål för överväganden anser sig

utskottet böra avstyrka motionsyrkandena.

I princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen

att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.

Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då

poängen varit högst.

I motionerna 1:220 och 11:267 göres gällande att 30-årsregeln missgynnar

de låglönegrupper, som tidigt kommer ut i förvärvslivet och får erlägga

avgifter för sin pensionering under mer än 30 år och under avsevärt

längre tid än andra grupper. Genom 15-årsregeln gynnas enligt motionärernas

uppfattning de grupper som har brant stigande inkomster under senare

delen av sin aktiva tid. Därför bör enligt motionärernas mening pensionssystemet

reformeras så, att samtliga poängår göres pensionsgrundande och

pensionen beräknas efter inkomsten under samtliga dessa år.

Andra lagutskottet har under åren 1961—1963 haft att taga ställning till

motionsyrkanden av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden

har utskottet avstyrkt motionerna och därvid anfört, att regeln om

30 pensionsgrundande år har sin förebild inom den statliga pensioneringen,

där det gäller ett krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension.

Genom att antalet poänggivande år, som fordras för full pension, begränsats

till 30, tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan

utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor som på

grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade

att ha förvärvsarbete, har fördel av 30-årsregeln. Detsamma gäller,

har utskottet vidare anfört, personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet

tvingas vara borta från förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn

till dessa omständigheter fann utskottet att nämnda regel innefattade

en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Vad beträffar 15-årsregeln fann utskottet, att den måste innebära enbart

fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett i realinkomsten

under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att vissa lönegrupper

kunde ha större nytta av regeln än andra motiverade enligt utskottets mening

inte att regeln togs bort.

Utskottet finner inte skäl till ändrat ställningstagande i denna del och

kan därför inte biträda motionsyrkandet.

I motionen 1:300 framföres förslag om att anställda hos arbetsgivare

med högst en eventuellt två anställda skall utan kostnad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1964

11

för sig eller arbetsgivaren erhålla ATP-försäkring på pensionsfondens bekostnad.

En sådan ordning skulle emellertid, enligt utskottets mening, strida

mot den vid pensionssystemets genomförande godtagna principen att arbetsgivare

skall erlägga avgift för sina anställda. Utskottet kan inte finna att de

fördelar som eventuellt kan vara förenade med motionärernas förslag ger

anledning till avsteg från denna princip. Utskottet avstyrker därför detta

motionsyrkande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att förevarande motioner, 1:220 och 11:267 samt 1:300,

såvitt de avser deltids- och korttidsanställda, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:220 och 11:267, såvitt de avser lågavlönade,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionen 1:300, såvitt den avser arbetsgivaravgifter

från arbetsgivare med högst en eventuellt två anställda,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionen 1:300, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. och C. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1964

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,

Eric Carlsson, fru Nilsson, herrar Hiibinette, Dahlberg* och Erik

Filip Petersson*;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson*, Jönsson i Ingemarsgården,

Gustavsson i Alvesta och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 196i

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under A.

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Hubinette, Erik Filip Petersson,

Rimmerfors, Jönsson i Ingmarsgården, Gustavsson i Alvesta och

Ringaby, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å sid. 9 med orden

”Frågan om sambandet” och slutar med orden ”böra avstyrka motionsyrkandena”

bort ersättas med text av följande lydelse:

”Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen

av tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för korttids- och

deltidsanställda utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra

fall erlägges avgift för anställda av den åsyftade kategorien utan att de erhåller

så stor pensionsrätt som avgiftens storlek motiverar. Utskottet finner

dessa förhållanden otillfredsställande och vill särskilt påpeka att olägenheterna

till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.

Enligt utskottets mening bör åtgärder vidtagas för att skyndsamt avveckla

dessa olägenheter till förmån för en ordning, som ur de korttids- och deltidsanställdas

synpunkt är tillfredsställande, övervägandena kring det förslag

till finansiering av socialförsäkringen som föreslagits av skatteberedningen

i betänkandet Nytt skattesystem får enligt utskottet inte försena

lösandet av de korttids- och deltidsanställdas pensionsproblem.”

b) att utskottet under A. bort hemställa,

”att riksdagen med bifall till motionerna 1:220 och 11:267

samt i anledning av motionen 1:300, samtliga motioner såvitt

de avser deltids- och korttidsanställda, i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag

rörande avlägsnande inom tilläggspensioneringen av

den nu förekommande disproportionen mellan avgift och

förmån beträffande deltids- och korttidsanställda, som innebär

att avgift erlägges utan att motsvarande pensionsrätt

erhålles.”

II. Vid utskottets hemställan under B.

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å sid. 10 med orden

”Andra lagutskottet har” och slutar med orden ”inte biträda motionsyrkandet”

bort ersättas med text av följande lydelse:

”Enligt utskottets mening måste förevarande fråga bedömas från utgångspunkten

att det skall finnas en väl utbyggd folkpensionering, grundad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1964

13

på principen att alla medborgare skall ha samma rätt till pension. Denna

pensionering måste finansieras på sådant sätt att även medborgare med liten

eller ingen inkomst erhåller en lika god grundtrygghet som andra medborgare.

Vissa inkomstöverföringar till de lägre inkomsttagarnas förmån

måste således förekomma inom folkpensioneringen. Beträffande tilläggspensioneringen

är inte inkomstöverföringar motiverade och enligt utskottets

mening måste det särskilt undvikas att inkomster genom tilläggspensioneringen

överföres från lägre inkomstgrupper till högre. Den vägledande

principen bör vara att en viss avgiftssumma skall ge samma förmån oavsett

under vilken tidrymd och fördelning på olika år m. m. den inbetalats.

Såsom framhållits i motionerna missgynnas låginkomstgrupperna av de

nuvarande reglerna för beräkning av avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

En sådan ordning strider mot de ovan angivna principerna

och medför att inkomster överföres från lägre inkomstgrupper till högre.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att dessa olägenheter avvecklas

så snart det är möjligt. Det torde finnas goda möjligheter att genomföra en

sådan reformering av pensionssystemet att detta bringas i överensstämmelse

med de ovannämnda principerna. Utredning i detta syfte bör snarast igångsättas.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till den del nu är i fråga.”

b) att utskottet under B. bort hemställa,

”att riksdagen med bifall till motionerna 1:220 och 11:267

samt i anledning av motionen 1:300, samtliga motioner såvitt

de avser lågavlönade, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande en

sådan reformering av allmänna tilläggspensioneringen att

den nu för låginkomstgrupperna förekommande disproportionen

mellan avgift och förmån avlägsnas.”

III. Vid utskottets hemställan under C.

av herr Eric Carlsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.