Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspensionering av vissa skogsarbetare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 297 i första kammaren av herr Jacobsson, Per, samt nr 389 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå m. fl.

1964-02-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspensionering av vissa skogsarbetare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 297 i första kammaren av herr Jacobsson, Per, samt nr 389 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 196i

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspensionering

av vissa skogsarbetare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 297 i första kammaren av

herr Jacobsson, Per, samt nr 389 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om en snabb utredning och förslag till riksdagen

om en förtidspensionering av skogsarbetare, som uppnått 60 år och

som genom rationaliseringen inom skogsbruket kommer att friställas och

ej kan beredas annan sysselsättning».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:389.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för

varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år. Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension

träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid

av dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är

födda åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—

1901.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då

Bihang till riksdagens protokoll 196rt. !) saml. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottet utlåtande nr 7 år 196å

han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års

ålder, 60 procent av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar

i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,

minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas

den med 0,6 procent för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning,

av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension

vid 63 års ålder, får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till

cirka 71 procent av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga

ålderspension vid 65 år får en reduktion till cirka 86 procent. — Den som

dröjer med pensionsuttaget till efter 67 års ålder, får eu motsvarande höjning

av pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga

om sådan höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den

försäkrade fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin

ålderspension får denna höjd med cirka 20 procent.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen

för tiden före den månad då ålderspension skall utgå föreligger i

princip för den försäkrade, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varaktig samt, beträffande tilläggspensioneringen,

den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före

det år, varunder pensionsfallet inträffat. Förtidspensionens storlek graderas

efter arbetsförmågans nedsättning.

Beträffande ersättning vid arbetslöshet finns bestämmelser i kungörelsen

angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet den

27 mai 1949 och i förordningen om erkända arbetslöshetskassor den 1i december

1956.

Historik

Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av

67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen:

Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av särskild

betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste stor

uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom vissa

arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få pension

från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskoilels utlåtande nr 7 år 196i

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till fragan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invahdoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp. o

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar denna

rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att ta ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. Jag finner en anordning av detta slag väl

värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän tilläggspensionering

uttalade föredragande departementschefen bland annat följande.

Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

att vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av

1 äggspension som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner vari hemställdes om

sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari

begärdes sänkning med det snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare

samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för

manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

Propositionen och motionerna behandlades av särskilda utskottet i dess

utlåtande nr 1 år 1959. I en vid utlåtandet fogad av riksdagen godkänd reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till en rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —

bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från en tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare utredning

bör pröva möjligheterna att vidga rätten lill pensioneringens för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1964

månd- och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man _

utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagtorslaget

— kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare an andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

ar invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67 års ålder

Däremot finner sig utskottet — av bland annat samhällsekonomiska

skal — icke kunna fororda en utredning rörande eu allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av dennas tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna biträda förevarande önskemål.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

ma nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 År 1961

5

gjort arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering

som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.

Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för

övriga medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna.

En sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tillläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam

prövning angående sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åtgärd

i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkringskommitténs

betänkande var att vänta till 1962 års vårriksdag.

De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposition

nr 90 år 1962. I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att

erhålla oreducerad ålderspension före 67 år anförde föredragande departementschefen:
Socialförsäkringskommitténs

rekommendation att pensionsbehovet i hithörande

fall i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört

om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera

pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av

att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade

möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den

utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,

som närmare behandlas i det följande.

I samband med behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet

att ta ställning till ett flertal motionsyrkanden beträffande pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i fråga om

oreducerad pension före 67 år till vissa grupper:

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 196i

ligga behov av eu lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga eu lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av

produktionen i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att

merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer

för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande fråga

bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet

om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna 1:657 och 11:785 framställt yrkande om en

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

I motioner till 1963 års riksdag yrkades att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,

byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen

sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 28. Utskottet ansåg att det ej hade inträffat något som föranledde

till ändrat ställningstagande i förhållande till vad utskottet i detta

avseende anförde i utlåtandet nr 27 vid 1962 års riksdag.

Utskottet

Inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utgår ålderspension

i princip från och med den månad, varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare,

dock tidigast fr. o. in. den månad, då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad,

som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till sådant

förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsdelarna.

Pensionsuttaget kan också uppskjutas. Uttages ålderspensionen i förtid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1964

7

minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad som da pensionen

börjar uttagas återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes

uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, dock att hänsyn därvid

inte tages till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.

Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension inom folkpensioneringen

träder i kraft successivt. Under år 1964 kan pensionen uttagas i förtid av

dem som är födda åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda

åren 1898—1901.

Förevarande motioner syftar till att förslag skall framläggas om sänkning

av pensionsåldern till 60 år för sådana skogsarbetare, som till följd

av rationaliseringen inom skogsbruket friställes och ej kan beredas annan

sysselsättning. I motionerna påpekas särskilt svårigheten att omskola äldre

arbetskraft och de problem som uppstår för äldre människor, om de till följd

av bristande arbetstillgång tvingas byta bosättningsort.

Utskottet har såväl 1962 som 1963 tagit ställning till frågan om lägre

pensionsålder än 67 år för vissa grupper med tungt och hälsofarligt arbete.

Utskottet har därvid uttalat, att enligt dess uppfattning talade såväl principiella

som praktiska skäl mot en anordning inom den allmänna pensioneringen,

som innebar oreducerad ålderspension före 67 års ålder till vissa

grupper. Visserligen kunde föreligga behov av en lägre pensionsålder bl. a.

för dem som var sysselsatta med tungt och hälsofarligt arbete, men det kunde

inte anses tilltalande att tillgodose dessa behov genom att inom tilläggspensioneringen

för särskilda grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest

inte avgiftsdifferentiering infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad

som skulle föranledas av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher,

få bäras av produktionen i dess helhet. För utskottet tedde det sig

mera naturligt att merkostnaden fick belasta ifrågavarande delar av produktionen.

Fn avgiftsdifferentiering åter skulle otvivelaktigt medföra betydande

komplikationer för administrationen. Härtill kom det vanskliga problemet

att rättvist utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara

och administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av

den särskilda förmånen. Härvid var särskilt att märka de svårigheter, som

låg i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande bytte sysselsättning

och anställning ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna

förde enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att frågan

borde lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser

avtalsvägen syntes utgöra den lämpligaste lösningen.

Utskottet finner ej anledning alt frångå sin tidigare uttalade principiella

uppfattning, att frågor av detta slag bör lösas utanför den allmänna pensionsförsäkringens

område. De syssclsättningssvårigheter som uppkommer

för vissa grupper skogsarbetare i samband med skogsbrukets fortgående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 196i

mekanisering synes i första hand vara ett arbetsmarknadsproblem. Enligt

direktiven till 1960 års arbetsmarknadsutredning torde frågor av denna art

komma att behandlas av utredningen. Slutligen kan nämnas att förslag till

ändrade regler beträffande arbetslöshetsförsäkring kommer att föreläggas

årets riksdag.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:297 och 11:389, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Hubinette, Erik Filip Petersson*

och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,

Rengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wiklund,

fru Gunne och herr Gustavsson i Alvesta*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640156

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.