Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om hustrutillägg till folkpension på grund av hustrus egen sjuklighet.

1964-12-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:71, Utlåtande i anledning av väckt motion om hustrutillägg till folkpension på grund av hustrus egen sjuklighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196b

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckt motion om hustrutillägg till folkpension

på grund av hustrus egen sjuklighet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

165, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Martinsson m.fl.

hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

utredning och förslag beträffande lagen den 16 maj 1962 om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension att hustru med bortseende

från 60-årsregeln på grund av egen sjuklighet kan erhålla hustrutillägg».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Motionen

I motionen anföres:

Genom riksdagens beslut den 16 maj 1962, då lagen om allmän försäkring

och därmed sammanhängande författningar beslutades, togs ett betydande

steg framåt mot större social trygghet för stora medborgargrupper.

Före 1962 års beslut kunde gift kvinna i åldern 50—59 år med åberopande

av egen sjuklighet beviljas hustrutillägg. Härigenom kunde hon och hennes

invalid- eller ålderspensionerade make — under den förutsättningen att

deras sammanlagda årsinkomst ej översteg det avdragsfria beloppet — komma

i åtnjutande av pensionsförmåner motsvarande vad som utgick till två

ålderspensionerade makar. Dåvarande praxis synes ha inneburit att man i

regel fordrade att arbetsförmågan var nedsatt med 50 procent. Förtidspension

kan nu beviljas vederbörande när arbetsförmågan är nedsatt med 50

procent, men förmånerna uppgår då endast till 1/3 av full förtidspension.

Om arbetsförmågan är nedsatt med 2/3, sker även reducering av förtidspensionen
Med

stöd av uttalanden från 1958 års socialförsäkringskommitté synes nu

riksförsäkringsverket i sin praxis ha intagit den ståndpunkten att hustrutillägg

på grund av hustruns egen sjuklighet ej kan beviljas. Sökanden hänvisas

i sådana fall till förtidspension. I slutet av år 1963 hade något sådant

fall ej varit föremål för avgörande i försäkringsdomstolen. Om man bortser

från de införda förbättringar av förmånerna i absoluta tal som gör en jämförelse

svår, kan man för en kvinna med till hälften nedsatt arbetsförmåga

llihang till riksdagens protokoll 196b. 9 saml. 2 and. AV 7/

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1964

med nuvarande pensionspristal konstatera en årlig förlust å 1 325 kronor

på grund av de nya bestämmelserna. Detta framstår som särskilt graverande

i de delar av vårt land där det är omöjligt för en kvinna utan yrkesutbildning

att över huvud taget erhålla något arbete. För en 55-årig hustru,

som utfört hela sin livsgärning inom hemmet, framstår det som ganska

orealistiskt att hon skulle kunna gå ut på arbetsmarknaden och med sin till

hälften nedsatta arbetsförmåga försöka bidraga till familjens försörjning,

när mannen blir 67 år gammal eller blir förtidspensionerad.

Gällande bestämmelser m. m.

Socialvårdskommitténs år 1945 framlagda förslag till ny folkpensioneringslag

upptog en del nya pensionsförmåner, bland dem hustrutillägget.

Denna förmån motiverades med att i olika sammanhang mot folkpensioneringen

anmärkts att, då en av två makar tillerkänts folkpension men den

andra maken icke erhållit pension, makarna ofta blev hänvisade att båda

försörja sig på en pension, som var avsedd blott för den ena maken. Detta

missförhållande hade framträtt särskilt starkt, då den icke pensionsberättigade

maken — i regel hustrun — på grund av relativt hög ålder inte

kunde ägna sig åt förvärvsarbete. Utan bestämmelser om hustrutillägg i dylika

fall skulle den av kommittén föreslagna pensionsreformen i ett betydande

antal fall ha förfelat sitt syfte att bereda en dräglig försörjning..

Föredragande departementschefen, som fann förslaget om hustrutillägg

vara välgrundat, framhöll i proposition nr 220 till 1946 års riksdag, att det

icke syntes rimligt att två åldriga makar skulle vara hänvisade att leva på

en pension, som var beräknad för mannen ensam. Även om hustrun inte var

så arbetsoförmögen, att hon var berättigad till invalidpension, torde hennes

arbetsförmåga dock ofta vara avsevärt nedsatt. Omvänt gällde att om

hustrun genom förvärvsarbete förmådde bidraga till makarnas försörjning,

hennes årsinkomst skulle komma att verka minskande på hustrutillägget.

Bestämmelserna om hustrutillägg godtogs av riksdagen. Med beaktande av

sedermera vidtagna lagändringar gäller nu i förevarande avseende följande.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon fyllt

60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna

varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägget är i sin helhet inkomstprövat och motsvarar högst skillnaden

mellan pensionsbeloppet för två pensionsberättigade makar och pensionen

för en ensam pensionär.

Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension. Då

hustru som uppbär hustrutillägg fyller 67 år, omräknas hustrutillägget

automatiskt till ålderspension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196i

3

Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medgavs före

införandet av lagen om allmän försäkring enligt praxis huvudsakligen i

följande fall:

1) då mannen stadigvarande vårdades i hemmet och hans tillstånd var

sådant att hustrun ej mera än tillfälligt kunde lämna honom utan hjälp

och tillsyn,

2) då hustrun på grund av egen sjuklighet — utan att arbetsförmågan

var så nedsatt att rätt till invalidpension eller sjukbidrag förelåg — var ur

stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet (i regel fordrades omkring

50 procents nedsättning av arbetsförmågan) samt

3) då hustrun med hänsyn till förekomsten i hemmet av små barn var ur

stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.

I fråga om hustrur i relativt ung ålder borde enligt uttalande i förarbetena

dispensregeln tillämpas mera restriktivt än med avseende å äldre hustrur.

I fallen 1 och 3 tillmättes emellertid hustruns ålder inte alltför stor betydelse,

enär hon ju då oavsett åldern som regel var ur stånd att utföra nämnvärt

förvärvsarbete utom hemmet. I fallet 2 fästes däremot stor vikt vid

åldern, därvid man i praxis icke torde ha gått lägre än 50 år. I fallet 3 iakttogs

den gränsdragningen att endast barn under 12 år ansågs vara små. Vidare

beaktades mannens eller annan hemmavarande familjemedlems möjligheter

att öva tillsyn över barnen. Hustrutillägg i fallet 3 torde inte ha

beviljats med stöd av undantagsbestämmelsen, om endast ett barn under

12 år fanns som redan inom något år skulle uppnå denna ålder.

Invalidpension utgick före införandet av lagen om allmän försäkring till

den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet

eller annat lyte var ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som

motsvarade hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsättningen

av arbetsförmågan kunde anses varaktig. Den som var blind skulle

alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som

berättigade till invalidpension. Invalidpensionen bestod av grundpension

och tilläggspension, vilka förhöjdes, grundpensionen med indextillägg och

tilläggspensionen med standardtillägg. Tilläggspensionen var inkomstprövad.

Sjukbidrag utgavs under förutsättning att sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som krävdes för invalidpension varit oavbrutet bestående

minst sex månader samt att den, utan att anses varaktig, kunde anses

bli bestående under avsevärd tid. I övrigt gällde detsamma om sjukbidrag

som om invalidpension.

Enligt lagen om allmän försäkring utgår förtidspension till försäkrad,

som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är

nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan ned
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196&

sättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan antagas bli bestående

avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av

sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt gäller vad

som är stadgat om förtidspension även sjukbidrag.

Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,

att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller

endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan

nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår

två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av hel

förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt

skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte,

varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar

hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med

hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden

och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst av arbete

likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som åtnjuter förtidspension,

skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Det är emellertid endast en väsentlig förbättring av arbetsförmågan, som

medför denna effekt.

Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages

vid 67 års ålder.

Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension

förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg

och invaliditetstillägg.

I sitt år 1961 avgivna betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

m. m. (SOU 1961:29) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté

beträffande hustrutilläggen:

De hittillsvarande erfarenheterna av hustrutillägget torde giva vid handen,

att tillägget är ett mycket värdefullt komplement till ålders- och invalidpensionen

genom det ekonomiska stöd det lämnar två makar, av vilka

blott mannen är pensionsberättigad. Därjämte kan framhållas, att tillvaron

av hustrutillägg många gånger underlättat prövningen av ansökningar om

invalidpension till gifta kvinnor främst i åldern 60—67 år. Om mannen i

sådana fail uppburit folkpension, har man nämligen icke sällan, då hustruns

invaliditet icke varit styrkt eller frågan därom varit tveksam, kunnat i stället

för den sökta invalidpensionen bevilja hustrutillägg med samma belopp

som invalidpensionen.

I det nya allmänna pensionssystemet, som nära motsvarar nuvarande

tjänstepensionssystem för stats- och kommunalanställda, blir läget annorlunda

än i den hittillsvarande folkpensioneringen. I de nämnda pensionssystemen

förekommer inte någon anordning motsvarande hustrutilläggen.

Detta är inte heller fallet inom SPP-försäkringen eller inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Behovet av hustrutillägg torde uppenbarligen minska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 är 1(161 5

i den mån 1''olkpcnsionsbeloppen stiger och tilläggspensioneringen blir effektiv.

Hustrutillägg torde också bli mindre behövliga än eljest vid bifall

till kommitténs förslag att sänka det inom folkpensioneringen för rätt till

invalidpension nu tillämpade kravet på minst två tredjedels nedsättning av

arbetsförmågan till minst halv nedsättning. Principiellt och på längre sikt

skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger att bibehålla

anordningen med hustrutillägg.

Bedömes frågan om behovet av hustrutillägg på något kortare sikt eller

under den allmänna tilläggspensioneringens utbyggnadsskede, är det enligt

kommitténs mening uppenbart, att ett relativt stort antal familjer har

behov av hustrutillägg eller motsvarande förhöjning av mannens pension.

Så torde vara fallet i fråga om de familjer, i vilka mannens enda eller huvudsakliga

inkomst är folkpensionen och i vilka hustrun saknar möjlighet

att i större mån bidraga till försörjningen. I första hand faller härvid tanken

på de familjer, till vilka hustrutillägg redan utgår vid tiden för ikraftträdandet

av en ny lagstiftning. För de familjer åter, där mannen kommer i

åtnjutande av såväl folkpension som allmän tilläggspension, gäller att

tilläggspensionerna under en övergångstid i ett stort antal fall kommer

att vara reducerade i anledning av att vederbörande inte har eller kan

uppnå tillräckligt antal år för full pension. Så blir företrädesvis förhållandet

i fråga om ålderspensionärer samt övriga försäkrade, som vid pensionsfallets

inträffande är komna till en högre ålder, alltså i många fall gifta mai;

med hustrur i åldern 60—67 år. Även i dessa fall torde presumtionen tala

för att det inte sällan föreligger behov av att komplettera mannens pension

med hustrutillägg.

Kommittén anser sålunda, att det under avsevärd tid framåt föreligger

behov av hustrutillägg, samt föreslår att sådana tillägg alltjämt skall finnas.

Angående den närmare utformningen av tilläggen må framhållas följande.

Kommittén finner inte anledning ifrågasätta ändring i de nu gällande

bestämmelserna, att hustrutillägg utgår till pensionsberättigads hustru, som

själv ej åtnjuter folkpension, därest hustrun fyllt 60 år och makarna varit

gifta minst fem år samt att, när särskilda skäl föreligger, hustrutillägg kan

utgå oaktat dessa förutsättningar ej är uppfyllda. Av den förut lämnade

redogörelsen för nuvarande praxis framgår bl. a., att hustrutillägg till hustru

under 60 år kan utgå, då hustrun på grund av egen sjuklighet är ur stånd

att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet. Den av kommittén tidigare

i detta betänkande förordade sänkningen av kravet på arbetsförmågans

nedsättning för rätt till förtidspension torde få till följd, att hustruns sjuklighet

icke såsom enda omständighet kommer att motivera undantag från

60-årsregcln.

I proposition nr 60 till 1962 urs riksdag anförde departementschefen i

frågan om hustrutilläggen:

Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen avser att mera allmänt

svara för sådana försörjningsbehov som inte täckes av den allmänna

pensionen och den försäkrades övriga inkomster. I likhet med socialförsäkringskommittén

är jag övertygad om att det under avsevärd tid framåt

föreligger behov av en tilläggsförmån i fall av den art att h u s t r u t i 11-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196i

lägg nu kan utgå. En annan sak är att det längre fram kan visa sig lämpligt

att sammansmälta hustrutillägget och det kommunala bostadstillägget

till en förmån. Jag har inte något att erinra mot den föreslagna ändrade

konstruktionen av hustrutillägget, som innebär att tillägget i fortsättningen

kommer att motsvara skillnaden mellan pensionsbeloppet för två pensionsberättigade

makar och pensionen för en ensam pensionär. Ändringen påverkar

inte storleken av det högsta sammanlagda belopp som tillkommer

makarna. Även i övrigt tillstyrker jag vad kommittén föreslagit beträffande

detta tillägg. Bl. a. bör liksom hittills gälla, att hustrutillägget skall vara

inkomstprövat.

Remissyttrande

Riksförsäkringsverket uttalar att erfarenheterna av den nya lagstiftningen

och dess tillämpning ännu är begränsade. Verket finner det därför vara

alltför tidigt att nu aktualisera lagstiftningsåtgärder av det i motionen avsedda

slaget. Vidare anföres:

Vid tillämpningen av bestämmelserna i folkpensioneringslagen ansågs enligt

praxis särskilda skäl föreligga för medgivande av undantag från huvudregeln

i fråga om ålderskravet i sådana fall där hustruns sjuklighet utgjorde

ett hinder för henne att i nämnvärd omfattning ägna sig åt förvärvsarbete

utom hemmet. Det förutsattes härvid att hennes sjuklighet utgjorde

ett hinder för henne att i nämnvärd omfattning ägna sig åt förvärvsarbete

utom hemmet. Det förutsattes härvid att hennes sjuklighet medförde nedsättning

av arbetsförmågan till omkring hälften. Arbetsförmågan fick dock

icke vara nedsatt i sådan grad att en självständig rätt till invalidpension

eller sjukbidrag förelåg. Undantagsbestämmelsen tillämpades i allmänhet

restriktivt särskilt i sådana fall där hustrun var i åldern mellan 50 och 55

år. Undantag medgavs regelmässigt icke vid ålder under 50 år.

I sitt betänkande angående förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

m. m. (SOU 1961:29 sid. 125) anförde socialförsäkringskommittén

beträffande denna fråga följande.

»Kommittén finner inte anledning ifrågasätta ändring i de nu gällande

bestämmelserna, att hustrutillägg utgår till pensionsberättigads hustru, som

själv ej åtnjuter folkpension, därest hustrun fyllt 60 år och makarna varit

gifta minst fem år samt att, när särskilda skäl föreligger, hustrutillägg kan

utgå oaktat dessa förutsättningar ej är uppfyllda. Av den förut lämnade

redogörelsen för nuvarande praxis framgår bl. a., att hustrutillägg till hustru

under 60 år kan utgå, då hustrun på grund av egen sjuklighet är ur stånd

att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet. Den av kommittén tidigare

i detta betänkande förordade sänkningen av kravet på arbetsförmågans nedsättning

för rätt till förtidspension torde få till följd att hustruns sjuklighet

icke såsom enda omständighet kommer att motivera undantag från 60- årsregeln.»

Vid departementsbehandlingen av förslaget tillstyrkte departementschefen

vad kommittén föreslagit (prop, 1962:90 sid. 301). Riksdagen hade inte

något att erinra mot förslaget i denna del.

Av nämnda uttalanden synes framgå, att avsikten varit, att hustrutillägg

icke skall utgå i de fall där hustrun befinner sig i sådant tillstånd att hon

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196/1

7

är berättigad till förtidspension. Anledningen härtill torde vara att förtidspension

förutsatts som regel kunna utgå i fall då enligt äldre praxis hustrutillägg

beviljades på grund av hustruns sjuklighet. Visserligen kan denna

pension vara partiell. Å andra sidan är den i motsats till hustrutillägget

inte inkomstprövad, vilket är av betydelse bl. a. när mannen uppbär tillläggspension

och sålunda får större vikt allt eftersom tilläggspensioneringen

får ökad effektivitet. Vidare kan vid invaliditetsprövningen i viss utsträckning

tas hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena.

Utskottet

Enligt 1962 års lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till

folkpension utgår hustrutillägg till pensionsberättigads hustru, om hon fyllt

60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna

varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget är i sin helhet inkomstprövat

och motsvarar högst skillnaden mellan pensionsbeloppet för

två pensionsberättigade makar och pensionen för en ensam pensionär. I

huvudsak samma regler gällde för hustrutillägg även före införandet av

nämnda lag. Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medgavs

före införandet av lagen om allmän försäkring enligt praxis bl. a. då

hustru i åldern 50—59 år på grund av egen sjuklighet var ur stånd att utföra

förvärvsarbete av någon betydenhet; i regel fordrades omkring 50 procents

nedsättning av arbetsförmågan.

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i princip förtidspension till försäkrad

om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen

kan anses varaktig. Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans

nedsättning så att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i

sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt

mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga

fall utgår en tredjedel av hel förtidspension.

I förevarandc motion anföres, att riksförsäkringsverket efter införandet

av lagen om allmän försäkring i sin praxis intagit den ståndpunkten att

hustrutillägg till kvinna under 60 år inte kan beviljas enbart på grund av

hustrus egen sjuklighet. Verket hänvisar, enligt motionärerna, i sådana fall

till förtidspensioneringen. Denna praxis medför, framhålles det i motionen,

att en hustru i åldern 50—59 år med till hälften nedsatt arbetsförmåga ofta

kommer i ett ekonomiskt sämre läge än före införandet av lagen om allmän

försäkring.

Riksförsäkringsverket uppger i remissyttrande över motionen, att verket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

tillämpar den av motionärerna påtalade praxisen. Med hänsyn till alt erfarenheterna

av den nya lagstiftningen och dess tillämpning är begränsade

anser verket det vara alltför tidigt att överväga lagstiftningsåtgärder.

Det nu aktuella stadgandet är allmänt avfattat och frågan huruvida särskilda

skäl föreligger för undantag från 60-årsregeln får uppenbarligen bedömas

från fall till fall. När riksdagen genom lagen om allmän försäkring

bl. a. införde förbättrade invalidpensioner inom folkpensioneringen torde

avsikten icke ha varit att dessa skulle ersätta andra förmånligare bidrag.

Om någon enligt den nya lagstiftningen är berättigad till såväl förtidspension

som hustrutillägg bör, enligt utskottets mening, den i andra sammanhang

inom folkpensioneringen gällande principen, att den försäkrade skall

erhålla den största av alternativa förmåner, gälla även i detta fall. En sådan

tillämpning finner utskottet möjlig med bestämmelsens nuvarande utformning.

Med hänsyn härtill och då något avgörande i högsta instans ännu

icke meddelats, anser utskottet att något riksdagens initiativ i frågan för

närvarande inte är påkallat.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 165, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 december 1964

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,

herrar Eric Carlsson, Edström, fru Nilsson och herr Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,

Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson

i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta och Ringaby*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

SVENSKA TRYCKERI BOLAGEN STB AB STOCKHOLM 1964

640507

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.