Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett enhetligt register för landets fastigheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Skårman och nr 391 i andra kammaren av herr Antby.

1964-03-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:11, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett enhetligt register för landets fastigheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Skårman och nr 391 i andra kammaren av herr Antby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 196U

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett enhetligt register

för landets fastigheter.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Skårman

och nr 391 i andra kammaren av herr Antby.

I motionerna, som är likalydande, framhålles bl. a. att befintliga jordoch

fastighetsregister är behäftade med fel och brister i olika hänseenden.

Fastighetsbildningskommittén, som har i uppdrag att överse gällande regler

om fastighetsregistrering, har visserligen i sitt förslag till lag om fastighetsbildning

intagit vissa bestämmelser i ämnet. Kommittén har emellertid enligt

motionärerna utgått från att något nytt register icke skall uppläggas

utan ansett att de hittillsvarande registren skall bibehållas och utgöra sådant

register som avses i lagförslaget. Motionärerna erinrar om att lagförslaget

måste kompletteras med olika bestämmelser om fastighetsregister

och anger mot bakgrund av de påtalade bristerna i befintliga register vissa

riktlinjer för det fortsatta reformarbetet. Fastighetsredovisningen anses sålunda

böra ske enligt det på vissa håll utomlands förekommande katastersystemet.

Detta omfattar en fastighetsliggare med tillhörande registerkarta,

mätnings- och beskrivningshandlingar samt är så anordnat att det anger

varje fastighets aktuella beskaffenhet, areal, användning, nettoavkastning

m. m. Registret bör enligt motionärerna även kunna samordnas med taxeringsuppgifter

samt inskrivning av äganderätter och inteckningar. Den moderna

ekonomiska kartan anses kunna utgöra underlag för registerkartan.

Motionärerna framhåller slutligen att modern maskinbokföring på kort och

databehandling av materialet ger helt andra förutsättningar för ett rationellt

fastighetsregisters uppläggande och förande än de som förelegat, då nuvarande

register upplades på grundval av ett bristfälligt och traditionsbundet

material. På i huvudsak nu angivna skäl hemställer motionärerna »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag

till systematiskt uppbyggande av ett enhetligt och aktuellt register för redovisning

av landets fastigheter i enlighet med i motionen anförda riktlinjer

och syften».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till

motionen 1:304.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196). 9 samt. 3 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i

Gällande bestämmelser

Fastighetsregistrering

Fastighetsregistreringen har till uppgift att med individualiserande fastighetsbetecknmgar

vara ett register över samtliga fastigheter och att angiva

de markområden, av vilka varje fastighet består.

Rikets fastigheter redovisas antingen i jordregister eller i fastighetsregister

enligt reglerna för stad, vilket senare härefter betecknas stadsregiser.

Föreskrifter i ämnet återfinnes, i fråga om jordregistret huvudsakligen

i orordnmgen den 13 juni 1908 angående jordregister (jordregisterförordningen)

samt beträffande stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen den

12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen) och i

förordningen samma dag med närmare föreskrifter om fastighetsregister

för stad (fastighetsregisterförordningen).

Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras

stadmguter (? kaP'' 1 § fastighetsbildningslagen) och att för landsbygden

skall foras jordregister (§ 1 jordregisterförordningen). Från vad sålunda

föreskrivits äger emellertid Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

forordna om undantag. På grund härav kan efter omständigheterna

forordnas att jordregister skall föras för stad eller del därav (§ 1 jordregisterforordningen)

och att stadsregister skall föras för samhälle å landet,

d. v. s. köping eller municipalsamhälle, eller del därav, eller för annan

ort a landet (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen). Den på Kungl. Maj:t ankommande

beslutanderätten har genom kungörelsen den 5 mars 1954 (nr

86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning

delegerats till lantmäteristyrelsen.

Reglerna om tillämplig registerform tillkom genom lagstiftning år 1950.

I samband därmed angavs vissa riktlinjer för tillämpningen av den Kungl.

Maj :t tillagda prövningsrätten. Sålunda framhöll departementschefen bl. a.

att prövningsrätten borde vara obunden av schematiska regler. I varje fall

borde icke stadgas att stadsregister skulle få uppläggas endast inom de

planlagda delarna av en kommun. Tvärtom borde gränsen mellan områden

med olika registreringssystem redan från början dragas så, att tillräckligt

utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling inom

stadsregisterområdet. Stadsregisterområdena borde hellre tagas till för stora

än för små. Jordregister borde med andra ord föras endast inom sådana

områden av stad eller stadsliknande samhälle, som under överskådlig tid

kunde förväntas bevara en rent agrar karaktär. Vid utövningen av sin

prövningsrätt borde Kungl. Maj:t i varje enskilt fall laga efter lägligheten

och taga all möjlig hänsyn till den berörda kommunens egna intressen av

ekonomisk och annan art.

Jordregister är upplagt sockenvis och förvaras samt föres länsvis av

överlantmätaren. Stadsregister föres ofta av särskild registerförare och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 196U 3

förvaras då hos de särskilda kommunerna. 1 andra fall föres stadsregister

av överlantmätaren.

Folkbokföring

Den följande redogörelsen grundas i huvudsak på framställningen i propositionen

nr 32/1963 angående riktlinjer för organisationen av folkbokförings-

och uppbördsväsendet.

Folkbokföringens ändamål är att åstadkomma eu redovisning av den i

Sverige bosatta befolkningen. Detta sker enligt bestämmelser i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 genom kyrkobokföring, årligen återkommande

mantalsskrivning samt genom registrering hos länsbyråerna och

riksbyrån för folkbokföringen. Jämsides med folkbokföringen av fysiska

personer förekommer registrering bl. a. av fastigheter. Vid kyrkobokföringen,

enligt vilken fysisk person bokföres på den fastighet, där han är bosatt,

äger sålunda pastor föra fastighetslängd såsom en avdelning av församlingsboken.

Vid mantalsskrivningen uppföres i mantalslängd alla fysiska personer,

vilka den 1 november förrättningsåret skall vara kyrkobokförda i riket

samt alla vid ingången av mantalsåret bestående fastigheter jämte dit hörande

torp eller andra lägenheter samt byggnader å ofri grund med angivande

vid varje fastighet eller byggnad av bl. a. dess ägare och innehavare.

I mantalslängdens fastighetsliggare redovisas fastigheterna församlingsvis

per den 1 januari mantalsåret. Omfattar församling flera kommuner eller

taxeringsdistrikt eller delar av sådana områden eller ingår i församlingen

municipalsamhälle eller annat administrativt område, inom vilket menighet

äger utöva beskattningsrätt, eller föres för visst område inom föisamlingen

särskild tomtbok, hörande till jordregister, redovisas fastigheterna

särskilt för varje sådan del av församlingen. 1 fastighetsliggaren angives

fastighetens beteckning samt ägarens namn, titel och adress in. in.

Hos länsbyrå för folkbokföringen (i regel länsstyrelse) föres s. k. tryckande

register bl. a. över fastigheterna. Det ankommer på länsbyrå att fortlöpande

hålla registret aktuellt. Länsbyrås tryckande register över fastigheterna

användes i huvudsak för framställning av längder in. in. som erfordras

för mantalsskrivning och taxering av fastigheterna, ävensom för framställning

av avtryckskort efter registerändring inom fastighetsbeståndet.

Vidare föres hos lokal skattemyndighet kortregister över fastigheterna inom

fögderiet. Till registret erhålles nya kort från länsbyrån, allteftersom det

tryckande registret aktualiseras. 1 ill grund för aktualiseringen ligger eu

av länsbyrån tryckt förteckning över fastigheterna inom den lokala skattemyndighetens

tjänstgöringsområde, i vilken den lokala skattemyndigheten

infört rättelser. Underlag för dessa erhålles från överlantmätare, fastighetsregisterförare

för stad och inskrivningsdomare samt vid mantalsskrivningsförrättningarna.

Statistiska centralbyrån är f. n. riksbyrå för folkbokföringen med i hu-

H i haag till riksdagens protokoll 19tFi. 9 sand. .''i avd. Nr 11

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr it dr 196i

vudsak administrativa, juridiska, kamerala och organisatoriska arbetsuppgifter.

Enligt statsmakternas beslut år 1963 (se prop. 32/1963; SU 41/1963;

rskr 101/1963) skall emellertid den i administrativt hänseende erforderliga

ledningen av och tillsynen över folkbokförings- och uppbördsverksamheten

fr. o. m. den 1 juli 1964 åvila centrala uppbördsnämnden, som i anslutning

därtill ombildas och erhåller namnet centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden. Enligt samma beslut skall vidare maskiner för automatisk

databehandling införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och

för arbetet med uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Beslutet

innebär att länsstyrelserna med vissa undantag förses med egna anläggningar

för automatisk databehandling.

I propositionen 46/1964 har på grundval av 1963 års beslut framlagts förslag

till organisation av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden och

därav föranledda författningsändringar. Därjämte föreslås i propositionen

anslag till nämndens verksamhet för budgetåret 1964/65 samt till försöksverksamhet

med datamaskiner för folkbokföring och uppbörd under samma

budgetår.

Inskrivningsväsendet

1 fråga om rättigheter som avser fast egendom har i Sverige liksom i

många andra länder utbildats ett noggrant utformat inskrivningsväsende,

som här i landet av alder varit knutet till domstolarna. Inskrivningsväsendets

uppgift har ansetts vara att skapa ordning, översiktlighet och möjlighet

till kontroll inom de rättsförhållanden som rör fast egendom och göra dem

offentliga.

Med inskrivningsärenden förstås ärenden angående lagfart å fång till

fast egendom och inteckning i sådan egendom samt inskrivning av tomträtt

och vattenfallsrätt, ävensom andra ärenden vilka efter vad därom är föreskrivet

skall antecknas i lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet

(1 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden). Inskrivning skall i princip sökas hos inskrivningsdomaren

vid den rätt varunder egendomen lyder. De olika fastigheterna och

med dem vidtagna inskrivningsåtgärder redovisas, såvitt angår lagfartsoch

inteckningsärenden, i s. k. fastighetsböcker, vilka för stad med rådhusrätt

och praktiskt taget alla domsagor upplägges på grundval av de båda

fastighetsregistren. De grundläggande bestämmelserna härom återfinnes för

stad med rådhusrätt i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfartsoch

inteckningsböcker skall inrättas och föras samt för domsaga i lag den 3

juni 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I dessa fastighetsböcker,

som är gemensamma för lagfarts- och inteckningsärenden,

skall i princip varje fastighet ha sitt särskilda upplägg. På uppläggen redovisas

i särskilda spalter eller avdelningar i huvudsak dels anteckningar om

själva fastighetens innehåll, dels lagfarter och dels inteckningar. Vissa andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 19tU 5

förhållanden som berör fastigheten, såsom instämd klandertalan eller expropriationsanspråk,

kan jämväl på grund av särskilda bestämmelser i olika

författningar föranleda anteckning i fastighetsbok. Em närmare redogörelse

härutinnan lämnas bl. a. i utskottets utlåtande nr 18 år 1963. Anmärkas

må, att den i fastighetsbok lämnade redovisningen av de olika rättsförhållanden

som berör en fastighet ej är uttömmande; sålunda antecknas exempelvis

ej däri servitut som bildas vid lantmäteriförrättning. Ärenden rörande

tomträtt och vattenfallsrätt registreras efter i huvudsak samma principer

som gäller för fastighetsbok i tomträtts- och vattenfallsbok enligt bestämmelser

i kungörelsen den 20 november 1953 om nya tomträttsböcker

och vattenfallsböcker. Anteckning om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

göres jämväl i fastighetsbok.

Offentliga utredningar m. m.

Ifrågavarande rättsområden heröres av ett flertal framlagda reformförslag

och pågående utredningar.

Vad först angår fastighetsregistreringen tillkallades år 1953 särskilda sakkunniga

(1954 års fastighetsbildningskommitté) för utredning av frågan

om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande spörsmål.

Enligt direktiven (se riksdagsherättelsen år 1954 s. 43 ff.) hade utredningen

att närmare undersöka, om icke fördelar kunde vinnas genom att i

samma lag reglera fastighetsbildningen såväl i stad som på landsbygden.

Som en följd härav borde vid översynen av jordregisterförordningen och

fastighetsregisterförordningen övervägas, i vilken utsträckning reglerna för

registrering av fastigheter i stad och på landet kunde göras enhetligare och

sammanföras i en författning. Fastighetsbildningskommittén har i december

1963 avlämnat sitt huvudbetänkande med förslag till bl. a. lag om fastighetsbildning

(SOU 1963:68), vilket f. n. remissbehandlas. 1 nämnda lagförslag

har bland de inledande bestämmelserna intagits ett stadgande, enligt

vilket över fastighetsbeståndet i riket skall föras fastighetsregister (1

kap. 2 § första stycket). Efter en redogörelse för de skäl, som föranlett upptagande

av regler om fastighetsregister i civillag, anför kommittén beträffande

bestämmelsen i 1 kap. 2 8 första stycket följande (bet. s. 133).

Med bestämmelsen har kommittén icke velat utsäga att de nuvarande

båda registerformerna skola avlösas av ett nytt enhetligt register, utan meningen

är att hittillsvarande register skola kunna bibehållas och var för sig

utgöra sådant fastighetsregister som avses i den nya lagen. T vad mån man

skall kunna åstadkomma ett fullt enhetligt system för fastighetsredovisningcn

får bliva en senare fråga. Den omständigheten att de nuvarande båda

registren skola kunna bibehållas vid sidan av varandra hindrar emellertid

ej att lagreglerna om registerföringen och i viss mån även detalj föreskrifterna

få en enhetlig prägel.

Förslaget innehåller i 19 kap. vissa bestämmelser som anger huvudgrun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi Tredjc lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i

derna för fastighetsregistreringen. Härom anföres i betänkandet följande

(s. 782 f.).

Vid sidan av stadgandet i 1 kap. 2 § att fastighetsregister skall föras

över fastighetsbeståndet i riket erfordras såsom framhållits i anslutning

till nämnda lagrum vissa lagbestämmelser med angivande av huvudgrunderna

för fastighetsregistreringen. Av främsta betydelse då det gäller utformningen

av dessa bestämmelser----------synes vara att genom den när
mare

bestämning som fastighetsbegreppet erhållit den faktiska redovisningen

i registret hädanefter blir utslagsgivande för vad vid fastighetsbildningslagens

tillämpning skall anses utgöra särskild fastighet. Till följd

härav kommer registreringen att ingå som ett väsentligt moment i bildandet

av en ny fastighet och blir tidpunkten för fastighetens upptagande i registret

avgörande för när fastigheten skall anses ha tillkommit. Även oavsett huruvida

eu fastighetsbildningsåtgärd resulterar i uppkomsten av en ny självständig

fastighet eller icke är registreringen avsedd att få vissa verkningar.

I och med att åtgärden blir antecknad i fastighetsregistret uteslutes sålunda

enligt kommittéförslaget varje möjlighet att i ordinär väg få till stånd

en överprövning av det grundläggande beslutet om fastighetsbildningen.

Denna blir med andra ord slutligt gällande. Visserligen skola sakägare och

företrädare för allmänt intresse redan före registreringen ha gått förlustiga

sin rätt att med allmänna rättsmedel angripa avgörandet, men först med

anteckning i registret uteslutes underställning enligt 16 kap. t) -§. Även möjligheten

att genom återkallelse förhindra genomförandet av en fastighetsbildningsåtgärd

går förlorad senast i samband med registreringen.

Vad nu sagts rörande verkningarna i fastighetsbildningshänseende av registreringen

föranleder att man i lagen bör angiva principerna för vilka

åtgärder som skola antecknas i fastighetsregistret och vilka enheter som

därvid skola upptagas såsom fastigheter. Eftersom det kan bliva av utomordentlig

betydelse för sakägarna att registreringsfrågan ej onödigt uppehälles,

bör vidare regleras när registrering skall äga rum. Lagen bör dessutom

innehålla regler om hur rättelse av fel i registret skall vinnas och

vilka allmänna organ som skola bära det närmaste ansvaret för registrets

förande. Övriga föreskrifter rörande fastighetsredovisningen torde böra

utfärdas i administrativ väg. Bland de frågor som böra regleras i sådan ordning

märkes spörsmålet om och i vilken utsträckning en till fastighetsregistret

hörande karta skall föreligga. Hur redovisningen av samfälida ägolotter

samt genom fastighetsbildning instiftade servitut lämpligen bör anordnas

torde likaså böra lösas annorledes än i själva fastighetsbildningslagen.

Dessa frågor komma att upptagas till behandling i samband med utarbetandet

av följdförfattningar till lagen.

Den sålunda återstående översynen av reglerna om fastighetsregister har

jämlikt Kungi. Maj :ts bemyndigande den 17 januari 1964 uppdragits åt en

särskild sakkunnig. I direktiven för utredningsuppdraget anföres efter en

redogörelse för fastighetsbildningskommitténs verksamhet bl. a. följande.

Bland de arbetsuppgifter som----återstår för kommittén intager

översynen av reglerna om fastighetsregister en särställning. Uppgiften är

i många hänseenden av utpräglat teknisk natur och frågan om fastighetsregistreringens

framtida utformning äger ett påtagligt samband med folkbokförings-

och uppbördsväsendet. Bl. a. med hänsyn till sistnämnda om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i

7

ständighet är det angeläget att registreringsfrågan behandlas med största

möjliga skyndsamhet.---Utredningen bör ske under beaktande av

det arbete som bedrives inom uppbördsorganisationskoinmittén och under

medverkan av expertis från de myndigheter som beröres av utredningen.

I fråga om folkbokförings- och uppbördsväsendet har enligt Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 30 oktober 1958 uppdragits åt särskilda sakkunniga

(uppbördsorganisationskommittén) att utreda och framlägga förslag rörande

eventuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

och därmed sammanhängande frågor. Av direktiven (se riksdagsberättelsen

år 1959 s. 153 ff.) framgår bl. a. att statens organisationsnämnd framlagt

förslag till nytt tekniskt system för redovisning av rikets befolkning samt

för debitering, uppbörd och redovisning av skatt enligt uppbördsförordningen.

Enligt förslaget skulle för dessa arbeten användas hålkortsmaskiner

och maskiner för automatisk databehandling. Kommitténs uppdrag

omfattar bl. a. att i vissa i direktiven angivna hänseenden fullfölja organisationsnämndens

arbete. Kommittén har i första hand utrett frågan om

inom de nämnda verksamhetsområdena maskiner för automatisk databehandling

lämpligen kan användas ävensom spörsmålet om inrättande av

ett centralt organ för folkbokföring och uppbörd. Kommitténs överväganden

i dessa hänseenden redovisas i ett år 1960 avgivet betänkande (SOU 1961:4),

vilket legat till grund för statsmakternas i det föregående omnämnda beslut

i ämnet år 1963. Under det fortsatta utredningsarbetet kommer kommittén

att behandla frågan om den närmare utformningen av det nya systemet

samt alla de problem i övrigt som måste lösas innan eller i anslutning

till genomförandet av ett nytt tekniskt system. Kommittén har i september

1963 avgivit »Förslag till organisation m. m. för centrala folkbokföringsoch

uppbördsnämnden», på vilket förslag propositionen 46/1964 bygger. Utredningsarbetet

beräknas enligt uppgift i årets riksdagsberättelse (s. 223)

fortgå intill halvårsskiftet 1964, då centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

skall träda i funktion och bl. a. övertaga kommitténs återstående

arbetsuppgifter.

Beträffande slutligen inskrivningsväsendet skall enligt lagberedningens

förslag till jordabalk m. m. (SOU 1960:24—26) den nuvarande organisationen

bibehållas, då inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna enligt

beredningens mening innebär fördelar från såväl organisatorisk synpunkt

som rättssäkerhetssynpunkt. Beredningen anser ej heller någon ändring

i fråga om principerna för fastighetsbokföringen vara erforderlig. Även

i fråga om själva förfarandet i inskrivningsärenden bygger beredningens förslag

i huvudsak på gällande rätt (SOU 1960:25 s. 665). Förslaget undergår

f. n. remissbehandling. Eu från beredningens uppfattning i viss mån avvikande

mening har därefter anmälts av JO i en den 19 december 1962 gjord

framställning om utredning av fråga om större domkretsar beträffande in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1964

skrivningsväsendet (se JO:s ämbetsberättelse år 1963 s. 139 ff.). I framställningen.

som föranletts av svårigheterna för vissa domsagor att hålla

lagstadgad expeditionstid för inskrivningsärenden och gravationsbevis, anföres

bl. a. följande (berättelsen s. 149).

Med hänsyn till att de rådande missförhållandena förelegat sedan länge

och då hittills vidtagna åtgärder ej kunnat leda till en bättre ordning, anser

jag starka skäl tala för att man från grunden omprövar frågan hur inskrivningsväsendet

skall vara organiserat. Att handläggningen är spridd på mer

än 150 olika myndigheter, av vilka de flesta äro små arbetsenheter, är i och

för sig förenat med betydande nackdelar. De små arbetsenheternas känslighet

för varje förändring — tillfällig arbetsanhopning, sjukdomsfall, semester,

militärtjänst, personalbyten m. m. — har redan förut antytts. Arbetsbalanser,

som uppkomma av sådana anledningar, kunna icke avhjälpas med

de personalresurser, som stå de små arbetsenheterna till buds. Rekryteringssvårigheterna

torde åtminstone till en del sammanhänga med de dåliga befordringsutsikterna

vid domsagor med endast några få tjänster, av vilka

ingen hör till de högsta biträdeslönegraderna. Kontorstekniska hjälpmedel

torde endast i mycket begränsad omfattning kunna anskaffas och utnyttjas

vid sådana små arbetsenheter. Troligen skulle i hänseenden av nu berörd

art och även från andra synpunkter åtskilliga fördelar stå att vinna om man

i stället hade betydligt större enheter för handläggningen av inskrivningsärendena;

exempelvis kunde man tänka sig att ha landet uppdelat i inskrivningsområden,

motsvarande länen. Åt inskrivningsdomstolar med sådana

domkretsar skulle sannolikt kunna givas en betydligt effektivare organisation

än den nu förefintliga, och en dylik organisation torde från rättssäkerhetssynpunkt

icke behöva bli sämre än den nu gällande. Lagberedningen

har i sitt betänkande i korthet berört hithörande frågor (ovannämnda betänkande

del II sid. 665 och 669 f.) men har därvid — utan mera ingående

motivering — stannat för uppfattningen att nuvarande organisation borde

bibehållas. För min del är jag långt ifrån övertygad om lämpligheten härav.

Jag vill därför hemställa att spörsmålet om införande av betydligt större

inskrivningsområden upptages till närmare övervägande och då särskilt mot

bakgrunden av att, såvitt avser snabbheten i ärendenas behandling, den

nuvarande organisationen visat sig icke kunna fylla sin uppgift på ett godtagbart

sätt och att det från allmänhetens synpunkt måste anses vara av

synnerlig betydelse att dröjsmål av hittills vanlig art för framtiden förhindras.

Enligt vad jag erfarit har domstolskommittén haft anledning att uppmärksamma

vissa spörsmål avseende inskrivningsväsendets organisation.

I samband därmed kunde lämpligen ytterligare övervägas det här berörda

spörsmålet om fördelar kunna uppnås genom införande av betydligt större

enheter för handläggning av inskrivningsärenden.

Enligt uppgift i JO:s ämbetsberättelse år 1964 är frågan om inrättande

av större enheter för handläggning av inskrivningsärenden vilande i avbidan

på lösande av vissa principiella frågor bl. a. inom fastighetsrättens område.

Utskottet

Rikets fastigheter redovisas f. n. antingen i jordregister eller i fastighetsregister

enligt reglerna för stad. Grundläggande föreskrifter i ämnet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 196A

9

återfinnes, i fråga om jordregister i jordregisterförordningen samt beträffande

fastighetsregister för stad huvudsakligen i lagen om fastighetsbildning

i stad och den i anslutning därtill utfärdade fastighetsregisterförordningen.

Åt fastighetsbildningskommittén har hl. a. uppdragits att överse

gällande bestämmelser om fastighetsregistrering under övervägande av frågan,

i vilken utsträckning reglerna kunde göras enhetligare och sammanföras

i en författning. Kommittén har i sitt nyligen framlagda förslag till

lag om fastighetsbildning intagit vissa grundläggande stadganden rörande

fastighetsregistreringen, varvid förutsatts att frågan om erforderliga kompletterande

bestämmelser av beskaffenhet att böra utfärdas i administrativ

ordning skulle bli föremål för fortsatt utredning. Bland de spörsmål som

borde regleras i sådan ordning har kommittén särskilt angivit frågan om och

i vilken utsträckning en till fastighetsregistret hörande karta skall föreligga.

I motionerna föreslås vissa riktlinjer för det sålunda återstående reformarbetet.

Motionärerna anser att fastighetsredovisningen med utnyttjande

av moderna tekniska hjälpmedel hör ske enligt det på vissa håll utomlands

förekommande katastersystemet och därvid grundas på en registerkarta

och utformas så att den kan hållas aktuell och samordnas med taxeringsuppgifter

och inskrivning av äganderätter och inteckningar. I motionerna

hemställes om utredning och förslag till systematiskt uppbyggande av ett

enhetligt och aktuellt register för fastighetsredovisningen enligt de i motionerna

angivna riktlinjerna.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 januari 1964 har den återstående

översynen av bestämmelserna om fastighetsregistreringen uppdragits

åt eu särskilt tillkallad sakkunnig. I direktiven har bl. a. erinrats om

att uppgiften i många hänseenden är av utpräglat teknisk natur och att

frågan om fastighetsregistreringens framtida utformning äger ett påtagligt

samband med folkbokförings- och uppbördsväsendet. Såsom framgår av

den föregående redogörelsen skall på sistnämnda område enligt statsmakternas

beslut år 196.‘5 automatiska datamaskiner införas som hjälpmedel.

Jämväl frågan om inskrivningsväsendets framtida utformning kommer

efter lagberedningens förslag till jordabalk, som f. n. remissbehandlas, och

JO:s år 1962 avgivna framställning till Konungen om utredning av frågan

om större domkretsar för inskrivningsväsendet att bli föremål för övervägande.

Vid angivna förhållanden finner utskottet att motionärernas önskemål

om utredning i allt väsentligt har tillgodosetts. Med hänsyn till det pågående

utredningsarbetet synes något riksdagens ställningstagande till de i

motionerna framlagda förslagen ej vara påkallat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:304 och 11:391, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i

Stockholm den 3 mars 1964

l,\ .. > ,, , , ., .; it ... ti, i \ -.j. .,, . i

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson, Knut Johansson, Jonasson och

Åkesson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Johansson i öckerö, Hamrin i Kalmar, fröken Anderson i

Lerum och herr Wennerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

» fU\

!

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640209

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.