Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrakfikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och Ringaby.
1964-03-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1964:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrakfikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och Ringaby.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 19t>4
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet
tjänstevikt i vägtrakfikförordningen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette
och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och
Ringaby.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma
en sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen
att detsamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande
monterings- och demonteringsbara anordningar till lastbilar».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:455.
Gällande rätt
I vägtrafikförordningen förstås med bils tjänstevikt sammanlagda vikten
av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg och
reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av fordonet.
Vidare förstås med bils maximilast den beräknade vikten av det
största antal personer — exklusive föraren -—- och den största mängd gods,
varför fordonet är inrättat. Med bils totalvikt menas slutligen summan av
fordonets tjänstevikt och maximilast (1 § 6 mom.). Om registrerat fordon
underkastas sådan ändring, att det icke längre överensstämmer med uppgifterna
rörande fordonets vikt i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg,
åligger det ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa
fordonet hos besiktningsman för registreringsbesiktning (10 § 5 mom.
första stycket). Underlåtenhet är straffbelagd (65 § 6 mom. första stycket).
Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som är chefsmyndighet för besiktningsmännen, att utfärda närmare
föreskrifter angående bl. a. fastställandet av fordons vikt och maximilast.
Vägtrafikförordningens bestämmelser är så utformade att tjänsteviktens
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 12
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i
storlek kan inverka på frågan om utrustning och tillåten hastighet för fordonet
(se t. ex. 3 § 1 mom. c och 56 § 1 mom.). Av särskilt intresse är emellertid
i detta sammanhang stadgandena i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt. Enligt nämnda förordning gäller sedan år 1955
att för automobil eller släpvagn, som registrerats i riket, årligen skall erläggas
skatt (1 §). Skatten utgör för lastbil dels grundavgift å 110 kr. och
dels tilläggsavgift beräknad med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften
för lastbil utgår med 37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten
minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter som ej överstiger
3 000 kg. Om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kg, utgår tilläggsavgift
med 777 kr. för 3 000 kg och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg
av tjänsteviktens återstående del. överstiger tjänstevikten 7 000 kg, utgör
tilläggsavgiften 3 337 kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal
kg av återstående del av tjänstevikten.
Frågans tidigare behandling
Framställning till Kungl. Maj:t m. m.
Svenska petroleum institutet hemställde år 1957 hos Kungl. Maj:t att
vikten av s. k. löscisterner, avsedda för transport av flytande bränslen, icke
skulle inberäknas vid fastställande av lastbils tjänstevikt. I ärendet avgavs
utlåtande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som bl. a. anförde följande.
Eftersom tjänstevikten skall beräknas efter vikten av fordonet vid användning
av tyngsta till fordonet hörande karosseri, anser styrelsen att
s. k. löstank, avsedd att kvarligga på fordonet vid lastning och lossning av
innehållet, skall inräknas i tjänstevikten. Den omständigheten, att bilen
kan användas utan tankar, bör ej inverka på bedömandet. Om så skulle
ske, måste man fastställa en viss tidsgräns för den årliga användningen av
tankarna för att kunna skilja mellan rent tillfällig och mera stadigvarande
användning. Detta är ur bl. a. kontrollsynpunkt omöjligt att göra. Det kan
för övrigt framhållas att en fordonsägare knappast anskaffar så dyrbar utrustning
som »löstankar» endast för rent tillfällig användning. Styrelsen
förmenar därför, att så snart löstankar användes på fordonet dessa skall
anses tillhöra fordonet i »normalt, fullt driftfärdigt skick» och därför inräknas
i tjänstevikten.
Kungl. Maj :t fann i resolution den 19 september 1958 framställningen icke
föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till
1953 års trafikutredning att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens
uppdrag.
I ett av Kungl. Maj :t i högsta domstolen den 7 september 1962 avgjort
mål uppkom vidare frågan, huruvida en på en lastbils flak anbragt djurtransportbur
skulle anses höra till fordonets karosseri och följaktligen inräknas
i dess tjänstevikt. I målet upplystes bl. a. att buren, som endast använts
vid enstaka tillfällen, uppställts på flaket sedan flaklämmarna tagits
bort och stagats med rep, kätting eller järn som skruvats fast.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196k 3
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i ett till högsta domstolen avgivet
yttrande i målet bl. a. följande.
Vid bedömande av frågan om kreatursbur av ifrågavarande slag är att
anses såsom till fordonet hörande karosseri och därför skall inräknas i fordonets
tjänstevikt måste enligt styrelsens mening hänsyn i huvudsak tagas
till hur buren ifråga användes tillsammans med den last den är avsedd för.
Därest den är så inrättad att den normalt av- och pålastas med innehållet
anser styrelsen den är att betrakta som emballage. Om däremot — som är
det normala och i flesta fall enda möjliga — buren monteras på fordonet,
och lasten — i det aktuella fallet djur — av- och pålastas separat, anser styrelsen
att den icke är emballage utan del av fordonets karosseri.
På grund av bl. a. vad nu återgivits ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att djurtransportburen borde inräknas i fordonets tjänstevikt. Högsta
domstolen fann emellertid —■ i motsats till styrelsen och underinstanserna
—- att buren med hänsyn till de förhållanden, under vilka den använts, var
att betrakta icke såsom tillhörande bilens karosseri utan såsom en del av
lasten (NJA 1962 B 28).
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och därmed sammanhängande
spörsmål rörande beskattning av lastbilar har genom väckta motioner
aktualiserats vid 1959 och följande års riksdagar.
I motionerna 1:293 och 11:363 vid 1959 års riksdag yrkades sålunda att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådana ändringar i
förordningen om automobilskatt, att skatten för fordon, som utrustats med
mer än ett karosseri eller med tillfällig lastningsanordning, bestämmes med
hänsyn till den tid under vilken de olika karosserierna respektive lastningsanordningarna
använts samt att Kungl. Maj :t måtte utfärda förordning angående
lättnader i fråga om besiktningsskyldighet för fordon som tillfälligt
förses med särskilt karosseri. Till stöd för yrkandena åberopades bl. a. att
lastbilar ofta förses med två eller flera karosserier, lastapparater eller andra
anordningar för att möjliggöra bilarnas användning för olika specialtransporter.
Som exempel nämndes en vanlig lastbil som vid dessa tillfällen
förses med särskilt höga lämmar för djurtransporter eller med lösa cisterner
för transport av olja eller andra vätskor. Skattebestämmelsernas utformning
motverkade enligt motionärerna en effektiv användning av lastbilsparken,
enär skatteökningen för ett specialkarosseri blev betydande,
även om karosseriet endast kom till begränsad användning.
Motionerna behandlades av bevillningsutskottet. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 13 år 1959 fann utskottet visserligen motionärernas synpunkter
värda beaktande men likväl icke av beskaffenhet att böra föranleda
någon riksdagens åtgärd i avvaktan på förslag i ämnet från 1953 års
trafikutredning.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964
I motionerna 1:419 och 11:500 vid 1960 års riksdag hemställdes om åtgärder
i syfte att grunda fordonsbeskattningen av lastbilar på totalvikten
i stället för på tjänstevikten. Till stöd härför åberopades i huvudsak att
de lastbilar, som användes för tyngre transporter, till stor del utrustats med
kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknades i fordonets tjänstevikt.
Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 54 år 1960) under
hänvisning till att frågan om fordonsskattens utformning övervägdes av
1953 års trafikutredning. Riksdagen godkände utlåtandet.
Vid 1961 års riksdag hemställdes i motionerna 1:483 och 11:562 om modernisering
av vägtrafikförordningens bestämmelser om tjänstevikt och om
därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna för lastbil. I motionerna
påpekades bl. a. svårigheterna att draga en gräns mellan å ena sidan vad
som skall anses utgöra emballage för en varas transportekonomiska hantering
och å andra sidan vad som är att hänföra till fast anordning på fordon
och därmed att inräkna i fordonets tjänstevikt. Vägtrafikförordningen gav
enligt motionärerna ej några klara riktlinjer för frågans bedömande. Inom
gällande beskattningssystem borde, ansåg motionärerna, sådana klara definitioner
skapas att monterings- och demonteringsbara utrustningar på bilflak
— inklusive sidolämmar — icke ansågs ingå i bils tjänstevikt.
Jämväl dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 18 år
1961) under hänvisning till 1953 års trafikutrednings pågående arbete. Riksdagen
godkände utlåtandet.
I motionerna 1:305 och 11:377 vid 1962 års riksdag yrkades skyndsamma
åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet tjänstevikt
i vägtrafikförordningen att detsamma icke inkluderade emballagetankar,
djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara anordningar
till lastbilar. Till stöd för motionsyrkandena anfördes i huvudsak att det
betänkande som då avlämnats av 1953 års trafikutredning icke innehöll
något förslag rörande bilskatterna. Vidare hade de bestående svårigheterna
att tolka begreppet tjänstevikt bl. a. medfört åtal mot åtskilliga lastbilsägare
på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband med tillfällig
användning av sådana anordningar som omnämnts i yrkandet.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionerna, anförde i av riksdagen
godkänt utlåtande nr 29 år 1962 bl. a. följande.
Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning som skedde
år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av
vägkostnaderna. Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks
vägförslitningar och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande
i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon
gjordes icke, och de genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i
avvaktan på resultatet av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens
beskattning, därvid bl. a. även allmänna trafik- och näringspolitiska
synpunkter skulle komma under bedömande. Huruvida den inbördes för
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 dr 196i
5
delningen av skattebördan olika fordonskategorier emellan är riktigt avvägd
prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning. Därvid torde
det av motionärerna behandlade spörsmålet komma att uppmärksammas i
samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens
beskattning i sin helhet.
Här må anmärkas att en minoritet, omfattande åtta av utskottets ledamöter,
ansåg motionerna böra bifallas.
Den 11 december 1962 besvarade chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Skoglund, en interpellation angående tjänstevikt för lastbil.
Härvid anförde departementschefen bl. a. att högsta domstolens ovannämnda
dom jämte två andra i intcrpellationen berörda domstolsutslag i
vissa avseenden ej syntes överensstämma med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets
innebörd som hävdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i dess egenskap av chefsmyndighet för bilinspektionen. Enligt departementschefens
uppfattning kunde någon allmängiltig lösning av problemet inte
sägas vara vunnen genom dessa domar, som behandlat endast vissa speciella
fall. I den mån de kunde anses vägledande på området komme de givetvis
att utan någon särskild åtgärd från departementschefens sida i fortsättningen
inverka på styrelsens bedömande (se andra kammarens protokoll 1962
nr 36 s. 36).
I motionerna 1:458 och 11:672 vid 1963 års riksdag framhölls bl. a. att
angelägenheten av en mera entydig tolkning av tjänsteviktsbegreppet accentuerats
genom 1962 års domstolsavgöranden. Det syntes motionärerna
orimligt att frågans lösning ytterligare fördröjdes genom att göras anhängig
av 1953 års trafikutredning, som ännu ej behandlat problemet. Motionärernas
hemställan hade samma utformning som i nu förevarande motioner.
Tredje lagutskottet anförde i utlåtande nr 8/1963 bl. a. följande.
På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har vid de senaste
årens riksdagar motionsvis framförts kritik mot tjänsteviktsbegreppets
nuvarande utformning och i anslutning därtill yrkanden om ändringar
i beskattningsreglerna för lastbil och i vägtrafikförordningens bestämmelser
om tjänstevikt. Motionerna har likväl icke föranlett någon riksdagens åtgärd
under motivering att spörsmålet om motorfordonstrafikens beskattning
övervägs av 1953 års trafikutredning. Såsom 1962 års bevillningsutskott
framhållit torde frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd komma
att uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till
nämnda spörsmål. På grund härav anser sig utskottet icke i detta sammanhang
böra taga ställning till den av motionärerna åsyftade ändringen i vägtrafikförordningen.
Motionärerna har emellertid påpekat att de anordningar som avses med
motionerna enligt vissa domstolsutslag icke bör anses som till fordon hörande
karosseri. Såsom chefen för kommunikationsdepartementet i interpellationssvar
anfört synes utslagen i vissa avseenden ej överensstämma
med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets innebörd som hävdats av
väg- och vattcnbyggnadsstyrelscn i dess egenskap av chefsmyndighet för
bilinspektionen. Departementschefen har emellertid jämväl framhållit att
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196U
nämnda utslag icke kan sägas innefatta någon allmängiltig lösning av förevarande
fråga. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan
lösning vid rådande oklarhet i rättstillämpningen snarast möjligt bör åvägabringas.
Det bör ankomma på 1953 års trafikutredning, som har att utreda
hela problemkomplexet rörande fordonsbeskattningen, att avgöra huruvida
frågan om tjänstevikten kan utbrytas till särskild behandling. Utskottet,
som förutsätter att utredningsarbetet bedrives med största möjliga skyndsamhet,
finner med hänsyn härtill någon riksdagens åtgärd i saken för
närvarande icke påkallad.
Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
I propositionen nr 191/1963 angående riktlinjer för den statliga trafikpolitiken,
som grundades bl. a. på 1953 års trafikutrednings år 1962 avgivna
betänkanden (SOU 1962: 23, 24 och 35), berördes förevarande spörsmål
allenast i så måtto att i propositionen (s. 173) anmärktes att utredningen
för genomförande av den tredje reformetappen, vilket avses skola
ske den 1 juli 1968, förutsatt att det vid denna tidpunkt beträffande motorfordonen
klarlagts, vilken vägtrafikbeskattning som från samhällsekonomisk
synpunkt bör tillämpas, och att denna beskattning också trätt i kraft.
Av årets riksdagsberättelse (s. 174) framgår att 1953 års trafikutredning
i skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den
12 november 1963 hemställt, att kvarstående frågor av trafikpolitisk natur
måtte utredas i annan lämplig ordning och utredningen upphöra, samt att
departementschefen den 13 november 1963 beslutat att utredningen skulle
upphöra.
Utskottet
I fordons tjänstevikt skall enligt vägtrafikförordningen inräknas bl. a.
vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av
tyngsta till fordonet hörande karosseri. Tjänsteviktens storlek ligger till
grund för automobilskattens bestämmande. På sätt närmare framgår av den
föregående redogörelsen har riksdagen under senare år vid upprepade tillfällen
och senast år 1963 haft att taga ställning till motionsvis framförda
yrkanden om sådana ändringar i beskattningsreglerna eller i vägtrafikförordningen
att i tjänstevikten icke inräknas vissa anordningar med vilka
lastbilar förses för att möjliggöra olika specialtransporter. Motionerna har
emellertid städse avslagits under hänvisning till att frågan om motorfordonstrafikens
beskattning övervägdes av 1953 års trafikutredning.
I förevarande motioner upprepas ett åren 1962 och 1963 framfört yrkande
om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning
av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen att detsamma icke
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i
7
inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara
anordningar till lastbil.
Såsom motionärerna påpekat, har 1953 års trafikutredning upphört utan
att framlägga förslag beträffande vägtrafikbeskattningen. En översyn av
denna förberedes emellertid enligt uppgift inom finansdepartementet. Utskottet
förutsätter att frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd härvid
kommer att uppmärksammas. Utskottet vill nu liksom vid behandlingen av
1963 års motioner i ämnet påtala att oklarhet råder i rättstillämpningen,
huruvida de anordningar som avses med motionsyrkandet bör betraktas
som till fordon hörande karosseri. Med hänsyn härtill vill utskottet ånyo
framhålla att en allmängiltig lösning av ovannämnda fråga snarast möjligt
bör åvägabringas. Utskottet delar således motionärernas uppfattning
att frågan bör upptagas till skyndsam behandling. Då trafikutredningen för
genomförandet den 1 juli 1968 av den tredje reformetappen för trafikpolitikens
liberalisering, varom statsmakterna fattat beslut, förutsatt att det
vid nämnda tidpunkt klarlagts, vilken vägtrafikbeskattning som bör tilllämpas
och att denna beskattning också trätt i kraft, anser sig utskottet
kunna utgå från att den förestående översynen i ämnet bedrives med tillbörlig
skyndsamhet. Vid angivna förhållanden finner utskottet att någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionerna ej är påkallad.
Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, 1:383 och 11:455, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lindahl, Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson,
Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Gunnar
Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,
fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Mattsson och Sundelin.
*Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.