Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrakfikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och Ringaby.

1964-03-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrakfikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och Ringaby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 19t>4

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående begreppet

tjänstevikt i vägtrakfikförordningen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 383 i första kammaren av herrar Hubinette

och Sveningsson samt nr 455 i andra kammaren av herrar Hedin och

Ringaby.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma

en sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen

att detsamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande

monterings- och demonteringsbara anordningar till lastbilar».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:455.

Gällande rätt

I vägtrafikförordningen förstås med bils tjänstevikt sammanlagda vikten

av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta

till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg och

reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av fordonet.

Vidare förstås med bils maximilast den beräknade vikten av det

största antal personer — exklusive föraren -—- och den största mängd gods,

varför fordonet är inrättat. Med bils totalvikt menas slutligen summan av

fordonets tjänstevikt och maximilast (1 § 6 mom.). Om registrerat fordon

underkastas sådan ändring, att det icke längre överensstämmer med uppgifterna

rörande fordonets vikt i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg,

åligger det ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa

fordonet hos besiktningsman för registreringsbesiktning (10 § 5 mom.

första stycket). Underlåtenhet är straffbelagd (65 § 6 mom. första stycket).

Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som är chefsmyndighet för besiktningsmännen, att utfärda närmare

föreskrifter angående bl. a. fastställandet av fordons vikt och maximilast.

Vägtrafikförordningens bestämmelser är så utformade att tjänsteviktens

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i

storlek kan inverka på frågan om utrustning och tillåten hastighet för fordonet

(se t. ex. 3 § 1 mom. c och 56 § 1 mom.). Av särskilt intresse är emellertid

i detta sammanhang stadgandena i förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt. Enligt nämnda förordning gäller sedan år 1955

att för automobil eller släpvagn, som registrerats i riket, årligen skall erläggas

skatt (1 §). Skatten utgör för lastbil dels grundavgift å 110 kr. och

dels tilläggsavgift beräknad med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften

för lastbil utgår med 37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten

minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter som ej överstiger

3 000 kg. Om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kg, utgår tilläggsavgift

med 777 kr. för 3 000 kg och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg

av tjänsteviktens återstående del. överstiger tjänstevikten 7 000 kg, utgör

tilläggsavgiften 3 337 kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal

kg av återstående del av tjänstevikten.

Frågans tidigare behandling

Framställning till Kungl. Maj:t m. m.

Svenska petroleum institutet hemställde år 1957 hos Kungl. Maj:t att

vikten av s. k. löscisterner, avsedda för transport av flytande bränslen, icke

skulle inberäknas vid fastställande av lastbils tjänstevikt. I ärendet avgavs

utlåtande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som bl. a. anförde följande.

Eftersom tjänstevikten skall beräknas efter vikten av fordonet vid användning

av tyngsta till fordonet hörande karosseri, anser styrelsen att

s. k. löstank, avsedd att kvarligga på fordonet vid lastning och lossning av

innehållet, skall inräknas i tjänstevikten. Den omständigheten, att bilen

kan användas utan tankar, bör ej inverka på bedömandet. Om så skulle

ske, måste man fastställa en viss tidsgräns för den årliga användningen av

tankarna för att kunna skilja mellan rent tillfällig och mera stadigvarande

användning. Detta är ur bl. a. kontrollsynpunkt omöjligt att göra. Det kan

för övrigt framhållas att en fordonsägare knappast anskaffar så dyrbar utrustning

som »löstankar» endast för rent tillfällig användning. Styrelsen

förmenar därför, att så snart löstankar användes på fordonet dessa skall

anses tillhöra fordonet i »normalt, fullt driftfärdigt skick» och därför inräknas

i tjänstevikten.

Kungl. Maj :t fann i resolution den 19 september 1958 framställningen icke

föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till

1953 års trafikutredning att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens

uppdrag.

I ett av Kungl. Maj :t i högsta domstolen den 7 september 1962 avgjort

mål uppkom vidare frågan, huruvida en på en lastbils flak anbragt djurtransportbur

skulle anses höra till fordonets karosseri och följaktligen inräknas

i dess tjänstevikt. I målet upplystes bl. a. att buren, som endast använts

vid enstaka tillfällen, uppställts på flaket sedan flaklämmarna tagits

bort och stagats med rep, kätting eller järn som skruvats fast.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196k 3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i ett till högsta domstolen avgivet

yttrande i målet bl. a. följande.

Vid bedömande av frågan om kreatursbur av ifrågavarande slag är att

anses såsom till fordonet hörande karosseri och därför skall inräknas i fordonets

tjänstevikt måste enligt styrelsens mening hänsyn i huvudsak tagas

till hur buren ifråga användes tillsammans med den last den är avsedd för.

Därest den är så inrättad att den normalt av- och pålastas med innehållet

anser styrelsen den är att betrakta som emballage. Om däremot — som är

det normala och i flesta fall enda möjliga — buren monteras på fordonet,

och lasten — i det aktuella fallet djur — av- och pålastas separat, anser styrelsen

att den icke är emballage utan del av fordonets karosseri.

På grund av bl. a. vad nu återgivits ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att djurtransportburen borde inräknas i fordonets tjänstevikt. Högsta

domstolen fann emellertid —■ i motsats till styrelsen och underinstanserna

—- att buren med hänsyn till de förhållanden, under vilka den använts, var

att betrakta icke såsom tillhörande bilens karosseri utan såsom en del av

lasten (NJA 1962 B 28).

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och därmed sammanhängande

spörsmål rörande beskattning av lastbilar har genom väckta motioner

aktualiserats vid 1959 och följande års riksdagar.

I motionerna 1:293 och 11:363 vid 1959 års riksdag yrkades sålunda att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådana ändringar i

förordningen om automobilskatt, att skatten för fordon, som utrustats med

mer än ett karosseri eller med tillfällig lastningsanordning, bestämmes med

hänsyn till den tid under vilken de olika karosserierna respektive lastningsanordningarna

använts samt att Kungl. Maj :t måtte utfärda förordning angående

lättnader i fråga om besiktningsskyldighet för fordon som tillfälligt

förses med särskilt karosseri. Till stöd för yrkandena åberopades bl. a. att

lastbilar ofta förses med två eller flera karosserier, lastapparater eller andra

anordningar för att möjliggöra bilarnas användning för olika specialtransporter.

Som exempel nämndes en vanlig lastbil som vid dessa tillfällen

förses med särskilt höga lämmar för djurtransporter eller med lösa cisterner

för transport av olja eller andra vätskor. Skattebestämmelsernas utformning

motverkade enligt motionärerna en effektiv användning av lastbilsparken,

enär skatteökningen för ett specialkarosseri blev betydande,

även om karosseriet endast kom till begränsad användning.

Motionerna behandlades av bevillningsutskottet. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 13 år 1959 fann utskottet visserligen motionärernas synpunkter

värda beaktande men likväl icke av beskaffenhet att böra föranleda

någon riksdagens åtgärd i avvaktan på förslag i ämnet från 1953 års

trafikutredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

I motionerna 1:419 och 11:500 vid 1960 års riksdag hemställdes om åtgärder

i syfte att grunda fordonsbeskattningen av lastbilar på totalvikten

i stället för på tjänstevikten. Till stöd härför åberopades i huvudsak att

de lastbilar, som användes för tyngre transporter, till stor del utrustats med

kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknades i fordonets tjänstevikt.

Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 54 år 1960) under

hänvisning till att frågan om fordonsskattens utformning övervägdes av

1953 års trafikutredning. Riksdagen godkände utlåtandet.

Vid 1961 års riksdag hemställdes i motionerna 1:483 och 11:562 om modernisering

av vägtrafikförordningens bestämmelser om tjänstevikt och om

därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna för lastbil. I motionerna

påpekades bl. a. svårigheterna att draga en gräns mellan å ena sidan vad

som skall anses utgöra emballage för en varas transportekonomiska hantering

och å andra sidan vad som är att hänföra till fast anordning på fordon

och därmed att inräkna i fordonets tjänstevikt. Vägtrafikförordningen gav

enligt motionärerna ej några klara riktlinjer för frågans bedömande. Inom

gällande beskattningssystem borde, ansåg motionärerna, sådana klara definitioner

skapas att monterings- och demonteringsbara utrustningar på bilflak

— inklusive sidolämmar — icke ansågs ingå i bils tjänstevikt.

Jämväl dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 18 år

1961) under hänvisning till 1953 års trafikutrednings pågående arbete. Riksdagen

godkände utlåtandet.

I motionerna 1:305 och 11:377 vid 1962 års riksdag yrkades skyndsamma

åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet tjänstevikt

i vägtrafikförordningen att detsamma icke inkluderade emballagetankar,

djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara anordningar

till lastbilar. Till stöd för motionsyrkandena anfördes i huvudsak att det

betänkande som då avlämnats av 1953 års trafikutredning icke innehöll

något förslag rörande bilskatterna. Vidare hade de bestående svårigheterna

att tolka begreppet tjänstevikt bl. a. medfört åtal mot åtskilliga lastbilsägare

på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband med tillfällig

användning av sådana anordningar som omnämnts i yrkandet.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionerna, anförde i av riksdagen

godkänt utlåtande nr 29 år 1962 bl. a. följande.

Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning som skedde

år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av

vägkostnaderna. Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks

vägförslitningar och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande

i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon

gjordes icke, och de genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i

avvaktan på resultatet av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens

beskattning, därvid bl. a. även allmänna trafik- och näringspolitiska

synpunkter skulle komma under bedömande. Huruvida den inbördes för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 dr 196i

5

delningen av skattebördan olika fordonskategorier emellan är riktigt avvägd

prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning. Därvid torde

det av motionärerna behandlade spörsmålet komma att uppmärksammas i

samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens

beskattning i sin helhet.

Här må anmärkas att en minoritet, omfattande åtta av utskottets ledamöter,

ansåg motionerna böra bifallas.

Den 11 december 1962 besvarade chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Skoglund, en interpellation angående tjänstevikt för lastbil.

Härvid anförde departementschefen bl. a. att högsta domstolens ovannämnda

dom jämte två andra i intcrpellationen berörda domstolsutslag i

vissa avseenden ej syntes överensstämma med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets

innebörd som hävdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i dess egenskap av chefsmyndighet för bilinspektionen. Enligt departementschefens

uppfattning kunde någon allmängiltig lösning av problemet inte

sägas vara vunnen genom dessa domar, som behandlat endast vissa speciella

fall. I den mån de kunde anses vägledande på området komme de givetvis

att utan någon särskild åtgärd från departementschefens sida i fortsättningen

inverka på styrelsens bedömande (se andra kammarens protokoll 1962

nr 36 s. 36).

I motionerna 1:458 och 11:672 vid 1963 års riksdag framhölls bl. a. att

angelägenheten av en mera entydig tolkning av tjänsteviktsbegreppet accentuerats

genom 1962 års domstolsavgöranden. Det syntes motionärerna

orimligt att frågans lösning ytterligare fördröjdes genom att göras anhängig

av 1953 års trafikutredning, som ännu ej behandlat problemet. Motionärernas

hemställan hade samma utformning som i nu förevarande motioner.

Tredje lagutskottet anförde i utlåtande nr 8/1963 bl. a. följande.

På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har vid de senaste

årens riksdagar motionsvis framförts kritik mot tjänsteviktsbegreppets

nuvarande utformning och i anslutning därtill yrkanden om ändringar

i beskattningsreglerna för lastbil och i vägtrafikförordningens bestämmelser

om tjänstevikt. Motionerna har likväl icke föranlett någon riksdagens åtgärd

under motivering att spörsmålet om motorfordonstrafikens beskattning

övervägs av 1953 års trafikutredning. Såsom 1962 års bevillningsutskott

framhållit torde frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd komma

att uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till

nämnda spörsmål. På grund härav anser sig utskottet icke i detta sammanhang

böra taga ställning till den av motionärerna åsyftade ändringen i vägtrafikförordningen.

Motionärerna har emellertid påpekat att de anordningar som avses med

motionerna enligt vissa domstolsutslag icke bör anses som till fordon hörande

karosseri. Såsom chefen för kommunikationsdepartementet i interpellationssvar

anfört synes utslagen i vissa avseenden ej överensstämma

med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets innebörd som hävdats av

väg- och vattcnbyggnadsstyrelscn i dess egenskap av chefsmyndighet för

bilinspektionen. Departementschefen har emellertid jämväl framhållit att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196U

nämnda utslag icke kan sägas innefatta någon allmängiltig lösning av förevarande

fråga. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan

lösning vid rådande oklarhet i rättstillämpningen snarast möjligt bör åvägabringas.

Det bör ankomma på 1953 års trafikutredning, som har att utreda

hela problemkomplexet rörande fordonsbeskattningen, att avgöra huruvida

frågan om tjänstevikten kan utbrytas till särskild behandling. Utskottet,

som förutsätter att utredningsarbetet bedrives med största möjliga skyndsamhet,

finner med hänsyn härtill någon riksdagens åtgärd i saken för

närvarande icke påkallad.

Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

I propositionen nr 191/1963 angående riktlinjer för den statliga trafikpolitiken,

som grundades bl. a. på 1953 års trafikutrednings år 1962 avgivna

betänkanden (SOU 1962: 23, 24 och 35), berördes förevarande spörsmål

allenast i så måtto att i propositionen (s. 173) anmärktes att utredningen

för genomförande av den tredje reformetappen, vilket avses skola

ske den 1 juli 1968, förutsatt att det vid denna tidpunkt beträffande motorfordonen

klarlagts, vilken vägtrafikbeskattning som från samhällsekonomisk

synpunkt bör tillämpas, och att denna beskattning också trätt i kraft.

Av årets riksdagsberättelse (s. 174) framgår att 1953 års trafikutredning

i skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den

12 november 1963 hemställt, att kvarstående frågor av trafikpolitisk natur

måtte utredas i annan lämplig ordning och utredningen upphöra, samt att

departementschefen den 13 november 1963 beslutat att utredningen skulle

upphöra.

Utskottet

I fordons tjänstevikt skall enligt vägtrafikförordningen inräknas bl. a.

vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av

tyngsta till fordonet hörande karosseri. Tjänsteviktens storlek ligger till

grund för automobilskattens bestämmande. På sätt närmare framgår av den

föregående redogörelsen har riksdagen under senare år vid upprepade tillfällen

och senast år 1963 haft att taga ställning till motionsvis framförda

yrkanden om sådana ändringar i beskattningsreglerna eller i vägtrafikförordningen

att i tjänstevikten icke inräknas vissa anordningar med vilka

lastbilar förses för att möjliggöra olika specialtransporter. Motionerna har

emellertid städse avslagits under hänvisning till att frågan om motorfordonstrafikens

beskattning övervägdes av 1953 års trafikutredning.

I förevarande motioner upprepas ett åren 1962 och 1963 framfört yrkande

om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning

av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen att detsamma icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i

7

inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara

anordningar till lastbil.

Såsom motionärerna påpekat, har 1953 års trafikutredning upphört utan

att framlägga förslag beträffande vägtrafikbeskattningen. En översyn av

denna förberedes emellertid enligt uppgift inom finansdepartementet. Utskottet

förutsätter att frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd härvid

kommer att uppmärksammas. Utskottet vill nu liksom vid behandlingen av

1963 års motioner i ämnet påtala att oklarhet råder i rättstillämpningen,

huruvida de anordningar som avses med motionsyrkandet bör betraktas

som till fordon hörande karosseri. Med hänsyn härtill vill utskottet ånyo

framhålla att en allmängiltig lösning av ovannämnda fråga snarast möjligt

bör åvägabringas. Utskottet delar således motionärernas uppfattning

att frågan bör upptagas till skyndsam behandling. Då trafikutredningen för

genomförandet den 1 juli 1968 av den tredje reformetappen för trafikpolitikens

liberalisering, varom statsmakterna fattat beslut, förutsatt att det

vid nämnda tidpunkt klarlagts, vilken vägtrafikbeskattning som bör tilllämpas

och att denna beskattning också trätt i kraft, anser sig utskottet

kunna utgå från att den förestående översynen i ämnet bedrives med tillbörlig

skyndsamhet. Vid angivna förhållanden finner utskottet att någon

riksdagens åtgärd i anledning av motionerna ej är påkallad.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:383 och 11:455, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson,

Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Gunnar

Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Mattsson och Sundelin.

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.