Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen jämte i ämnet väckta motioner, dels väckt motion om utbyggnad av vattenvården, dels ock väckt motion angående förvaringen av petroleumprodukter i underjordisk cistern.

1964-03-17 · 58 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:14, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen jämte i ämnet väckta motioner, dels väckt motion om utbyggnad av vattenvården, dels ock väckt motion angående förvaringen av petroleumprodukter i underjordisk cistern.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 196b

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändring i vattenlagen jämte i ämnet

väckta motioner, dels väckt motion om utbyggnad

av vattenvården, dels ock väckt motion angående

förvaringen av petroleumprodukter i underjordisk

cistern.

Genom en den 30 december 1963 dagtecknad proposition, nr 42 år 1964,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det i propositionen framlagda förslaget syftar främst till att bereda bättre

skydd för vattenförsörjningen. Enligt förslaget skall länsstyrelserna ha

befogenhet att fastställa skyddsområden för vattentäkter och grundvattentillgångar

samt meddela skyddsföreskrifter med generell giltighet inom sådana

områden. Vidare föreslås, att vattendomstolar skall kunna helt förbjuda

utsläpp av kloakvatten i ytvattenområden för att skydda vattenförsörjning

för samhällen eller för livsmedelsindustrier och liknande inrättningar.

Vattendomstolarna skall enligt förslaget kunna mellan vattentäktsägare

och dem som avleder eller ämnar avleda kloakvatten etter skälighet

fördela merkostnader som uppkommer för att ytvattentäkter skall befrias

från tillförsel av kloakvatten eller för att särskilt långtgående kloakvattenrening

skall vidtagas av hänsyn till vattenförsörjning.

Slutligen föreslås ändringar i vattenlagen i syfte att sätta strålskyddsmyndigheten

i tillfälle att följa de ärenden rörande radioaktivt avloppsvatten,

som behandlas vid syneförrättningar eller av vattendomstolar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 nod. Nr

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

F örfattningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i vattenlagen

har följande lydelse.

Härigenom förordnas beträffande vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)dels att 2 kap. 58 § skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 45 §,

8 kap. 23, 28 och 29 §§, 10 kap. 44, 68 och 74 §§,11 kap. 17 och 59 §§ samt

62 § 3 mom. ävensom 13 kap. 14 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att i 2 kap. skola införas sju nya paragrafer, betecknade

62—68 §§, av den lydelse här nedan angives, dels att i 2 kap. 38, 42__

^4, 47 56 och 59—61 §§, 9 kap. 46 § 1, 2, 3 och 5 mom., 11 kap. 30, 36,

37, 50, 60, 63 och 83 §§, 13 kap. 1, 3, 4, 8 och 11—13 §§ samt 14 kap. 6 §

ordet »vattentäkt» eller böjningsformer av detta ord skola ersättas med

ordet »grundvattentäkt» eller motsvarande former härav, dels ock att rubriken

till 2 kap. och överskriften före 2 kap. 42 § skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att i 2 kap. skola införas två nya överskrifter,

en omedelbart före 42 § och en omedelbart före 62 §, med nedan angiven

lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

2 KAP.

Om byggande i vatten och om

vattentäkt.

Om byggande i vatten och om

grundvattentäkt.

Om vattentäkt.

Om grundvattentäkt.

Om anordnande och nyttjande au

gi undvattentäkt.

i Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 38 § SFS 1941:614, 2 kap. 42—45. 47—56 och

58—61 §§ 1939: 146, 8 kap. 23 § 1956:581, 8 kap. 28 § 1941:614, 8 kap. 29 § 1955:315,

9 kap. 46 § 1939: 146, 10 kap. 44 § 1961:548, 10 kap. 68 och 74 §§ 1956 : 581, 11 kap 17 5

1954:124, 11 kap. 30 § 1948:479, 11 kap. 36 § 1956:581, 11 kap. 37 § 1954:124, 11 kap. 50

och 59 §§ 1961: 548, 11 kap. 60 § 1939: 146, 11 kap. 62 § 3 mom. och 63 § 1944: 87 11 kap

83 8 1948 *470 13 lön 1 Q a rr 1 oon. 1 Ad 101___ o ..i. << «n ~ . _ ’ .

83 § 1948:479, 13 kap. 1, 3 och 4 §§ 1939: 146, 13 kap. 8 och 11 §§ 1961: 48, 13 kap 12 §

1 9K4 • 1 94 1 Q bon 1 Q 1 A R R 1 oon . 1 A C___* ■« ,1 1 n o . 7 r °

1954: 124, 13 kap. 13 och 14 §§ 1939: 146 samt 14 kap. 6 § 1954: 124.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i4 år t96)

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

42 §.

Tarvas för--

45 §.

— -— är stadgat.

Erfordras till skydd mot förorening

av grundvatten, att å annan

tillhörig fastighet lägges besvär eller

last, skall ock vad i första stycket

är stadgat äga tillämpning. Meddelas

beslut härom, skall vattenrättsdomaren

ofördröjligen göra anmälan

om beslutet hos inskrivningsdomaren;

och varde med anmälan

så förfaret, som om bevis

angående verkställd utmätning av

fest egendom finnes föreskrivet.

Om skydd för grundvatten.

62 §.

Erfordras till skydd mot förorening

av grundvatten, att å annan tillhörig

fastighet lägges besvär eller

last, vare fastighetens ägare pliktig

att tåla sådant intrång mot ersättning,

som sägs i 9 kap.

Meddelas beslut som avses i första

stycket, skall vattenrättsdomaren

ofördröjligen göra anmälan om beslutet

hos inskrivningsdomaren. Med

anmälan skall så förfaras, som finnes

föreskrivet om bevis angående

verkställd utmätning av fast egendom.

63 §.

Vill någon utföra grävning eller

sprängning eller anordna upplag eller

vidtaga annan åtgärd, som kan

befaras medföra menlig inverkan å

grundvattentillgång, vilken tillgodogöres

eller kan antagas komma att

framdeles tillgodogöras, vare han

skyldig att till skydd för grundvattnet

vidtaga de anordningar och tåla

den begränsning av verksamheten

ävensom i övrigt iakttaga de försiktighetsmått,

som skäligen föranledas

av omständigheterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

64 §.

Konungens befallningshavande

äger för att bereda skydd för grundvattentillgångsom

tillgodogöres eller

kan antagas komma att framdeles

tillgodogöras för vattenförsörjningen

inom tätbebyggelse, fastställa erforderligt

skyddsområde för grundvattentillgången

samt med giltighet

inom detta område meddela allmänna

föreskrifter rörande vad som jämlikt

63 § skall iakttagas.

65 §.

Konungens befallningshavande

äger, om ansvar ej finnes stadgat,

vid vite tillhålla den, som ämnar

vidtaga åtgärd varom sägs i 63 §,

att iakttaga vad honom åligger enligt

nämnda paragraf eller enligt föreskrift

som meddelats med stöd av

64 §.

Har försummelse förelupit i hänseende

som angives i första stycket,

äger Konungens befallningshavande

efter vad som finnes tjänligast antingen

förordna om rättelse på den

försumliges bekostnad eller vid vite

tillhålla den försumlige att själv vidtaga

rättelse.

66 §.

Innan allmänna föreskrifter meddelas

för skyddsområde enligt 64 §,

skall förslag till sådana föreskrifter

upprättas samt skriftlig underrättelse

om förslagets innehåll genom

Konungens befallningshavandes föisorg

sändas till varje ägare av fastighet

inom skyddsområdet samt till

de kända nyttjanderättshavare, vilkas

rätt beröres. Är mark samfälld

för flera fastigheter, erfordras ej

underrättelse till de särskilda delägarna

i den samfällda egendomen;

finnes för denna känd styrelse, skatt

styrelsen underrättas. I underrättelsen

skall angivas vad sakägare,

som vill framföra erinran mot förslaget,

har att iakttaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

67 §.

När skyddsområde enligt 64 §

fastställts eller tidigare meddelade

bestämmelser för sådant område

ändrats eller upphävts, skall

Konungens befallningshavande ofördröjligen

införa beslutet härom i

länskungörelserna ävensom ombesörja

att kungörelse om beslutet

anslås å anslagstavla för kommun,

som beröres av beslutet, och införes

i en eller flera ortstidningar. Genom

Konungens befallningshavandes försorg

skola tryckta exemplar av föreskrifter,

som meddelats för visst

skyddsområde, finnas att tillgå för

allmänheten mot betalning.

Har beslut som i första stycket

sägs meddelats i anledning av ansökan,

skola kostnaderna för kungörandet

bestridas av sökanden.

68 §.

Har kommunal myndighet meddelat

beslut jämlikt föreskrift utfärdad

med stöd av 64 §, må däröver anföras

besvär hos Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavandes

beslut enligt 64 eller 65 § så ock

kommunal myndighets beslut, som

avses i första stycket, skola omedelbart

lända till efterrättelse och gälla

intill dess annorlunda förordnas.

S KAP.

23 §.

— enskild synpunkt.

Till vattendrag, sjö eller annat

vattenområde, vars vatten användes

eller kan antagas komma att framdeles

användas för samhälles vattenförsörjning

eller i fabrik eller

annan inrättning för framställning

av varor avsedda att förtäras av allmänheten,

må kloakvatten icke avledas,

om därigenom kan uppkomma

fara för spridning av smitta eller

eljest våda ur hälsosynpunkt.

---utan olägenhet.

Den, som —----------— —

Kloakvatten som

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har, där

29

Vad i 27 och 28 §§ är stadgat i

fråga om två eller flera samhällen

skall äga motsvarande tillämpning

med avseende å två eller flera fastigheter

så ock beträffande samhälle

och en eller flera fastigheter, som

äro belägna utom samhället.

28 §.

prövas skäligt.

Nödgas någon på grund av vad i

23 § första eller andra stycket är

stadgat att av hänsyn till vattenförsörjningen

för samhälle eller inrättning,

som i 23 § andra stycket sägs,

vidkännas ökad kostnad för kloakvattens

avledande eller för åtgärd

till motverkande av förorening genom

kloakvatten, må samhället eller

ägaren av inrättningen förpliktas att

utgiva bidrag till den ökade kostnaden

efter vad prövas skäligt.

§•

Vad i 27 § och 28 § första stycket

är stadgat i fråga om två eller

flera samhällen skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å

två eller flera fastigheter så ock beträffande

samhälle och en eller flera

fastigheter, som äro belägna utom

samhället.

10 KAP.

44 §.

Beträffande företag, som avses i

32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

utan dröjsmål avsändas till

statens vatteninspektion.

Avskrift av

Beträffande företag, som avses i

32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

utan dröjsmål avsändas till

statens vatteninspektion och, där

fråga är om avledande av radioaktivt

avloppsvatten, till strålskyddsmyndighcten.

Konungens befallningshavande.

68 §.

Har i — --------angående företaget.

Har fiskeritjänsteman---—-----av företaget.

Har statens vatteninspektion avgivit

yttrande angående företag, som

avses i 43 § tredje stycket, eller är

fråga om företag enligt 8 kap., skall

ock avskrift av förslaget till utlåtande

översändas till vatteninspektionen.

Har statens vatteninspektion avgivit

yttrande angående företag, som

avses i 43 § tredje stycket, eller är

fråga om företag enligt 8 kap., skall

ock avskrift av förslaget till utlåtande

översändas till vatteninspektionen.

Avser företaget avledande

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av radioaktivt avloppsvatten, skall

avskrift som nu sagts sändas även

till strålskyddsmyndigheten.

Avskrift av----

I andra--—--

Har fiskeritjänsteman

Har statens vatteninspektion avgivit

yttrande till förrättningsmannen

angående företag, som avses

i 43 § tredje stycket, eller är fråga

om företag enligt 8 kap., skall avskrift

av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i första

stycket sägs, översändas till vatteninspektionen.

av företaget.

Har statens vatteninspektion avgivit

yttrande till förrättningsmannen

angående företag, som avses

i 43 § tredje stycket, eller är fråga

om företag enligt 8 kap., skall avskrift

av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i första

stycket sägs, översändas till vatteninspektionen.

Avser företaget avledande

av radioaktivt avloppsvatten,

skall avskrift eller meddelande

jämte underrättelse som nu sagts

sändas även till strålskyddsmyndigheten.

74 §.

— — nämnda ställen,

avskrift därav.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

7. ansökan om prövning jämlikt

2 kap. 47 §, huruvida och under

vilka villkor vattentäkt må anläggas

eller nyttjas;

8. ansökan om prövning jämlikt

2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig

vattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 56 §

första stycket om meddelande av

bestämmelser angående den omfattning,

i vilken grundvatten må tillgodogöras

vid annan tillhörig vattentäkt;
10.

ansökan jämlikt 2 kap. 59 §

andra stycket om prövning, under

vilka villkor vattentäkt må tagas

ur bruk;

7. ansökan om prövning jämlikt

2 kap. 47 §, huruvida och under

vilka villkor grundvattentäkt må

anläggas eller nyttjas;

8. ansökan om prövning jämlikt

2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig

grundvattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 56 §

första stycket om meddelande av

bestämmelser angående den omfattning,

i vilken grundvatten må tillgodogöras

vid annan tillhörig

grund vattentäkt;

10. ansökan jämlikt 2 kap. 59 §

andra stycket om prövning, under

vilka villkor grundvattentäkt må tagas

ur bruk;

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

B. stämningsmål:

B. stämningsmål:

31. talan om borttagande eller

ändrande av annan tillhörig vattentäkt,

som ej är avsedd allenast för

viss fastighets förseende med vatten

till husbehovsförbrukning, eller

om förbud mot tillgodogörande av

grundvatten vid sådan vattentäkt,

såframt talan grundas därå att vattentäkten

icke tillkommit i laga ordning

eller icke är av laga beskaffenhet

eller att grundvatten vid vattentäkten

tillgodogöres till större

myckenhet än lagligen är tillåten;

32. talan om ersättning för skada

eller intrång av sådan vattentäkt,

som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan

vattentäkt anlagts eller ändrats eller

nyttjats i strid mot stadgande i denna

lag eller mot föreskrift, som med

stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om

ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen

meddelat tillstånd, eller

om ändrade föreskrifter rörande

tillgodogörande av grundvatten vid

sådan vattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra

stycket om meddelande av föreskrifter

rörande tillgodogörande av

grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt

eller ändrande av förut givna

sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med

ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

45 § om rätt till intrång å annans

fastighet i vissa avseenden;

31. talan om borttagande eller

ändrande av annan tillhörig grundvattentäkt,

som ej är avsedd allenast

för viss fastighets förseende

med vatten till husbehovsförbrukning,

eller om förbud mot tillgodogörande

av vatten vid sådan grundvattentäkt,

såframt talan grundas

därå att grundvattentäkten icke tillkommit

i laga ordning eller icke är

av laga beskaffenhet eller att vatten

vid grundvattentäkten tillgodogöres

till större myckenhet än lagligen är

tillåten;

32. talan om ersättning för skada

eller intrång av sådan grundvattentäkt,

som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan

grundvattentäkt anlagts eller ändrats

eller nyttjats i strid mot stadgande

i denna lag eller mot föreskrift,

som med stöd av denna lag

meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om

ändrande av grundvattentäkt, vartill

vattendomstolen meddelat tillstånd,

eller om ändrade föreskrifter rörande

tillgodogörande av vatten vid sådan

grundvattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra

stycket om meddelande av föreskrifter

rörande tillgodogörande av

grundvatten vid annan tillhörig

grundvattentäkt eller ändrande av

förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med

ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

45 eller 62 § om rätt till intrång å

annans fastighet i vissa avseenden;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om

ändring i vad förut bestämts angående

vederlag för vatten, som skall

tillhandahållas i ersättning för förlust

av grundvatten, eller om rätt att

åter komma i åtnjutande av möjlig
-

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om

ändring i vad förut bestämts angående

vederlag för vatten, som skall

tillhandahållas i ersättning för förlust

av gundvalten, eller om rätt att

åter komma i åtnjutande av möjlig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 74 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

het att vid egen vattentäkt tillgodo- het att vid egen grundvattentäkt tillgöra

grundvatten; godogöra vatten;

C. besvärsmål: C. besvärsmål:

D. underställningsmål:

D. underställningsmål:

Hurusom, efter------

59

De handlingar — —-----

Är fråga om företag enligt 8 kap.,

skall avskrift av utslaget utan dröjsmål

översändas till statens vatteninspektion.

--i 68 §.

§•

--angivna ställena.

Är fråga om företag enligt 8 kap.,

skall avskrift av utslaget utan dröjsmål

översändas till statens vatteninspektion

och, där företaget avser

avledande av radioaktivt avloppsvatten,

till strålskyddsmyndigheten.

62

3 mom. Vad i---------

I mål rörande vattentäkt skall, såframt

medgivande att vid vattentäkten

tillgodogöra grundvatten lämnas,

utslaget tillika, där ersättning

skall utgå genom tillhandahållande

av vatten eller det eljest kan anses

erforderligt, angiva fastighet, med

vilken rätten till tillgodogörandet

skall för framtiden vara förenad

(vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren

bör fördenskull, när omständigheterna

därtill föranleda, i

mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt

möjligt, en för ändamålet lämpad

fastighet varder under målets handläggning

bildad.

I utslag — — — — — -----10

§•

— andra ansökningsmål.

I mål rörande grundvattentäkt

skall, såframt medgivande att vid

grundvattentäkten tillgodogöra

grundvatten lämnas, utslaget tillika,

där ersättning skall utgå genom

tillhandahållande av vatten eller

det eljest kan anses erforderligt,

angiva fastighet, med vilken rätten

till tillgodogörandet skall för

framtiden vara förenad (vattentäktsfastighet).

Vattenrättsdomaren hör

fördenskull, när omständigheterna

därtill föranleda, i mål, som nu

nämnts, tillse att, såvitt möjligt, en

för ändamålet lämpad fastighet varder

under målets handläggning bildad.

kap. 67 §.

13 KAP.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon Borttager eller fördärvar någon

uppsåtligen vattenmärke eller obser- uppsåtligen vattenmärke eller observationsrör

eller särskilt anbragt fix- vationsrör eller särskilt anbragt fixpunkt,

vartill domstols eller annan punkt, vartill domstols eller annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

(Gällande lydelse)

myndighets beslut om byggande i

vatten eller anläggande av vattentäkt

eller vattenreglering eller rörande

hushållning med eller tillgodogörande

av vatten hänför sig, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

(Föreslagen lydelse)

myndighets beslut om byggande i

vatten eller anläggande av grundvattentäkt

eller vattenreglering eller

rörande hushållning med eller tillgodogörande

av vatten hänför sig,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader.

Har Konungens befallningshavande

förordnat att överträdelse av föreskrift

som meddelats med stöd av

2 kap. 64- § skall föranleda ansvar,

dömes den som överträder föreskriften

till böter, högst trehundra kronor,

eller, om förseelsen avsett åliggande

av större vikt eller därigenom

förorsakats avsevärd skada eller olägenhet,

till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Har fråga om villkoren för avledande av kloakvatten före ikraftträdandet

blivit av vattendomstol eller synemän slutligen prövad, skall vid fullföljd

av talan eller vid underställning äldre lag äga tillämpning.

Ändå att avledande påbörjats före ikraftträdandet, skall 8 kap. 23 § i nya

lydelsen gälla, dock allenast därest frågan om åtgärder till motverkande

av vattenförorening icke blivit prövad i ansöknings- eller underställningsmål

före ikraftträdandet och ej heller därefter med tillämpning av äldre lag.

Ej må på grund av vad i 8 kap. 28 § andra stycket stadgas bidragsskyldighet

åläggas för ökad kostnad, som uppkommit före ikraftträdandet

eller inträtt därefter i anledning av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 661 av herr Jonasson m. fl. samt i andra kammaren

nr 807 av herrar Persson i Heden och Elmwall; och

dels i första kammaren nr 662 av herrar Hansson, Nils, och Pettersson,

Gunnar, samt i andra kammaren nr 806 av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

I motionerna I: 661 och II: 807, som är likalydande, hemställes

»I. att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 42 måtte

A. besluta 1. a) att skyddsområde avseende grundvattentäkt må fastställas

av vattendomstol på framställning av länsstyrelse, dock att länsstyrelse

om så prövas nödvändigt må meddela interimistiskt beslut om skyddsområde

för högst ett år i sänder och sammanlagt högst tre år,

b) att sakägare, som till följd av föreskrift om skyddsområde åsamkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

större intrång än han enligt aktsamhetsregelns allmänna tillämpning är

skyldig tåla utan ersättning, må äga rätt till ersättning i den omfattning som

av vattendomstol prövas skäligt;

2) att den i propositionen föreslagna lydelsen av 8 kap. 23 § andra stycket

vattenlagen skall ändras så att det i stycket stadgade förbudet kommer

att gälla därest avledande av kloakvatten kan medföra fara för spridning av

parasiter, smittosamma sjukdomar eller eljest våda ur hälsosynpunkt eller

sanitär olägenhet;

3) att sakägare må, om han åsamkas merkostnad till följd av tillämpning

av 8 kap. 23 § första stycket vattenlagen, av motpart erhålla bidrag till

merkostnaden och, om han åsamkas merkostnad till följd av tillämpning

av i propositionen föreslagna andra stycket nämnda lagrum, ersättning för

merkostnaden, allt enligt vad som av vattendomstol prövas skäligt;

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande lagstiftnings-

och andra åtgärder i syfte att motverka vattenföroreningar och sanera

förorenade vattenområden samt om undersökning rörande vattenföroreningarnas

omfattning m. m.;

C. beakta vad i motionen i övrigt anförts; samt

It. att vederbörande utskott måtte utarbeta lagförslag som föranledes av

ovan nämnda yrkanden».

I motionerna I: 662 och II: 806, som ävenledes är likalydande, hemställes

»A. att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 42 måtte

1) för sin del besluta sådan utformning av författningen,

a) att laglig möjlighet öppnas att anordna skyddsområden för ytvatten,

b) att förändringar av ytvattensituationen ej tillåts utan föregående obligatorisk

prövning,

c) att länsstyrelse ges möjlighet att fastställa skyddsområde och särskilda

föreskrifter utan beaktande av frågan om intrånget har sådan karaktär att

ersättning skall utgå,

d) att sakägare, när skyddsområde fastställts eller särskilda föreskrifter

meddelats, skall ha rätt att föra talan om ersättning vid domstol, ävenså

rätt att föra talan om oförutsedd skada;

2) avslå Kungl. Maj :ts förslag till lydelse av 8 kap. 28 § vattenlagen om

kostnadsfördelning mellan vattenförsörjningsintresse och avloppsintresse;

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) betona angelägenheten av att lokal myndighet bereds tillfälle att i

större omfattning än i Kungl. Maj :ts förslag antingen dispensera från

skyddsområdesföreskrifter eller, där så är lämpligare, höras innan länsstyrelse

avgör dispensärenden,

b) betona vikten av att vattenvårdens organisationsproblem snarast löses,

c) hemställa om utredning om i vilken omfattning det är lämpligt och

praktiskt möjligt att skydda ytvatten enligt samma normer som i Kungl.

Maj ds förslag för grundvatten;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningstexter

som erfordras enligt yrkandena under A. 1) ovan».

Därjämte har utskottet i samband med propositionen behandlat två inom

riksdagen väckta fristående motioner, nämligen dels i andra kammaren

nr 166 av herrar Elmwall och Persson i Heden och dels i samma kammare

nr 382 av fru Ekroth in. fl.

1 motionen It: 166 hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj :t

måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande

a) förstärkning av den officiella vattenvården i fråga om sakkunskap

samt personella och ekonomiska resurser, så att även utförlig behandling

av vattenvårdsärenden, inklusive rådgivning åt kommunerna, möjliggöres

i enlighet med vad som angivits i motionen;

b) ändring och komplettering av gällande lag på vattenvårdens område,

så att å ena sidan alla ekonomiskt berörda näringar erhåller skydd, även av

ekonomisk natur, samt å andra sidan en mera omfattande skyldighet kommer

att åvila även mindre bebyggelseområden, särskilt med hänsyn till rening

av avloppsvatten».

I motionen II: 382 hemställes

*att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om brandfarliga

varor SFS 568/61 23 § 3 mom. att i marken kring underjordisk cistern

för förvaring av petroleumprodukter skall finnas skydd i form av betongkasun

av fullgod beskaffenhet eller annan fullt säker anordning som verksamt

förhindrar skada på yt- eller grundvattentäkt,

att föreskrifter utfärdas avseende kontinuerlig kontroll av i marken redan

nedlagda oljecisterner samt

att uppdraga åt vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 166, II: 382, II: 806

och il: 807.

Propositionens tillkomst

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1953 tillkallade

dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson särskilda sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag om åtgärder till motverkande av förorening

av sjöar och vattendrag. Efter att tidigare ha avgivit två betänkande!!

angående lagstiftnings- och organisationsfrågor inom vattenvårdens område

har de sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén, den

6 december 1960 avgivit ett betänkande med titeln »Skydd för vattenförsörjningen»

(SOU 1960: 38)1.

1 Betänkandet är undertecknat av vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, överinspektören

Sven Andersson, direktören Torsten Andersson, ledamoten av riksdagens första

kammare, chefredaktören Torsten Bengtsson, laboratorn G. Laurell, ledamoten av riksdagens

andra kammare greve T. G. von Seth, förutvarande distriktsingenjören för vatten och avlopp

Ossian Svensson, förutvarande överinspektören Sten Vallin och direktören Gösta Åqvist.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr l''i år 196b 13

Vattenvårdskommittén föreslår i betänkandet vissa ändringar i vattenlagen

för att bereda bättre skydd för vattenförsörjningen. Förslagen avser

att såvitt möjligt mot förorening skydda grundvatten och ytvatten, som

användes eller avses skola användas för konsumtion inom tätbebyggelse

eller av livsmedelsindustri o. d. Beträffande vattenvårdskommitténs förslag

till lag om ändring i vattenlagen hänvisas tiil propositionen s. 100—105

(Bilaga B).

Över betänkandet jämte vid detta fogat lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna,

medicinalstyrelsen (med överlämnande av yttranden från statens bakteriologiska

laboratorium, Förste provinsialläkarnes förening, Svenska

stadsläkarföreningen, Svenska provinsialläkarföreningen samt förste provinsialläkarna

i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs

och Jämtlands län, förste stadsläkarna i Göteborg, Malmö och Norrköping,

två hälsovårdskonsulenter samt medlemmen av styrelsens vetenskapliga

råd professor L. Friberg), statens institut för folkhälsan, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen,

veterinär styrelsen (med yttranden från Svenska länsveterinärföreningen

och Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien),

statens vatteninspektion, kommerskollegium (med yttranden från Stockholms

handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län,

handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare),

Sveriges geologiska undersökning, överståthållarämbetet (med yttrande

från Stockholms stadskollegium), länsstyrelsen i Stockholms län (med

yttranden från Stockholms läns och stads lantbruksnämnd, Stockholms

förorters samarbetsnämnd och Stockholms norra förorters vattenverksförbund),

länsstyrelsen i Uppsala län (med yttranden från förste provinsialläkaren

samt distriktsingenjören för vatten och avlopp i länet ävensom

från hälsovårdsnämnderna i Uppsala och Enköpings städer, i Tierps

köping samt i Upplands-Bro och Älvkarleby kommuner), länsstyrelsen i

Södermanlands län (med yttranden från förste provinsialläkaren och

distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Jönköpings län, länsstyrelsen

i Kalmar län (med yttranden från lantbruksnämnden, förste provinsialläkaren

och distriktsingenjören i länet samt från hälsovårdsnämnderna i

Kalmar, Oskarshamn och Västervik), länsstyrelsen i Kristianstads län

(med yttranden från förste provinsialläkaren, länsveterinären, länsarkitekten

och distriktsingenjören i länet samt från hälsovårdsnämnderna i

Osby och Åstorps köpingar och kommunalnämnden i Barkåkra kommun),

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län (med yttranden

från förste provinsialläkaren, länsarkitekten och hushållningssällskapet

i länet samt drätselkammaren i Halmstad), länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län (med yttranden från förste provinsialläkaren, länsveterinären

och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Älvsborgs län (med

yttrande från distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Örebro län (med

yttranden från förste provinsialläkaren, länsarkitekten och distriktsingenjören

i länet, drätselkamrarna i Örebro och Karlskoga samt kommunalnämnderna

i Hällefors köping och Linde kommun), länsstyrelsen i Kopparbergs

län (med yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören

i länet), länsstjrrelsen i Västernorrlands län (med yttranden

från vägförvaltningen, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören och

naturskyddsrådet i länet, Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott,

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt från

stadsfullmäktige i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik ävensom från

kommunalfullmäktige i Timrå och Sköns köpingar samt Ytterlännäs, Selångers

och Själevads landskommuner), länsstyrelsen i Västerbottens län

(med yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i länet

samt drätselkammaren i Skellefteå och hälsovårdsnämnderna i Lycksele

stad samt i Umeå och Stensele landskommuner), naturvårdsutredningen,

institutionerna för vatten och avloppsteknik r?id tekniska högskolan

i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola, Ingeniörsvetenskapsakademien,

Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunaltekniska föreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Föreningen för vattenhygien, Svenska naturskyddsföreningen

(med yttrande från Skaraborgs läns naturskyddsförening), Svenska

petroleum institutet, Svenska konsulterande ingenjörers förening samt

Svenska distriktsingenjörers förening.

Kungl. Maj :t har den 14 juni 1962 uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att upprätta förslag till normalskyddsbestämmelser för

grundvattentillgång i anslutning till vad som anförts i vattenvårdskommitténs

betänkande om skydd för vattenförsörjningen. Styrelsen har den

1 december 1962 avgivit förslag till skyddsbestämmelser för grundvattentillgång,

vilket förslag återfinnes i propositionen som Bilaga C å s. 106—107.

Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,

medicinalstyrelsen (med yttranden från statens bakteriologiska

laboratorium, länsläkarna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands,

Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län samt från

två hälsovårdskonsulenter), statens institut för folkhälsan, järnvägsstyrelsen,

kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen (med yttranden

från Stockholms läns och stads lantbruksnämnd samt från lantbruksnämnderna

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år l!)6b

Malmöhus och Hallands län, i Älvsborgs läns norra område samt i Skaraborgs

och Västernorrlands län), veterinärstyrelsen, statens vatteninspektion,

kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i

Stockholms län (med yttranden från länsläkaren, länsveterinären samt

från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms och Gotlands

län), länsstyrelsen i Uppsala län (med yttranden från länsläkaren och

distriktsingenjören samt från hälsovårdsnämnderna i städerna Uppsala och

Enköping, i Tierps köping samt i Håbo och Älvkarleby landskommuner),

länsstyrelsen i Malmöhus län (med yttranden från biträdande länsläkaren

och från distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län (med yttranden från distriktsingenjören i länet) vattenvårdskommittén,

Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska vatten- och

avloppsverksföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska naturskyddsföreningen,

Samfundet för hembygdsvård samt Svenska petroleum institutet.

Vattenvårdskommittén har den 23 februari 1962 avgivit ytterligare ett

betänkande. I detta, som har titeln »Tillsyn över radioaktiv vattenförorening»

(stens. Jo 1962:2) föreslår kommittén bl. a. viss ändring av vattenlagen

i syfte att sätta strålskyddsmyndigheten i tillfälle att följa de ärenden

rörande radioaktivt avloppsvatten, som behandlas vid syneförrättningar

eller av vattendomstol. Detta betänkande bilagt förslag till lag om

ändring i vattenlagen är fogat vid propositionen som Bilaga Då s. 108—109.

Över betänkandet med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna i

Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar, försvarets

forskningsanstalt, medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, statens

lönenämnd, fiskeristyrelsen, statens vatteninspektion, länsstyrelsen

i Stockholms län (med yttranden från överståthållarämbetets och länsstyrelsens

civilförsvarssektion, Stockholms läns och stads lantbruksnämnd,

förste provinsialläkaren, länsveterinären och distriktsingenjören för vatten

och avlopp i Stockholms och Gotlands län, Stockholms läns hälsovårdsförbund,

Stockholms förorters samarbetsnämnd och Stockholmstraktens

vattenverksförbund), länsstyrelsen i Södermanlands län (med

yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i länet),

länsstyrelsen i Östergötlands län (med yttranden från förste provinsialläkaren

och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Kalmar län, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län (med yttranden från förste provinsialläkaren,

länsveterinären och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen

i Skaraborgs län (med yttranden från förste provinsialläkaren, distriktsingenjören

i länet, fiskeriintendenterna i övre södra distriktet och nedre

södra distriktet samt från Skaraborgs läns hushållningssällskap), läns
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr tå år 196å

styrelsen i Västmanlands län (med yttranden från förste provinsialläkaren

och distriktsingenjören i länet), professor W. Rodhe vid Uppsalt

universitets limnologiska institution, professor S. Thunmark vid Lunds

universitets limnologiska institution, delegationen för atomenergifrågor,

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Ingenj örsvetenskapsakademien,

Sveriges industriförbund, Atomkraftkonsortiet Krångede aktiebolag

och Co, aktiebolaget Atomenergi, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges

fiskares riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för

hembygdsvård samt Föreningen för vattenhygien.

Gällande bestämmelser m. m.

Utskottet får i denna del hänvisa till den redogörelse som intagits i propositionen

å s. 15—20.

Förslagets allmänna grunder

A. Skydd för vattenförsörjningen

V attenvårdskommittén

En närmare redogörelse för vattenvårdskommitténs betänkande med förslag

till lagstiftning angående skydd för vattenförsörjningen lämnas i propositionen

s. 20—29.

Yttrandena

Utskottet hänvisar beträffande innehållet i remissyttrandena till propositionen

s. 29—41.

Departementschefen

Som en följd av den alltmer omfattande föroreningen av landets ytvatten

liksom av den flerstädes förekommande grundvattensänkningen föreligger

på flera håll inom landet en brist på naturligt rena, opåverkade vattentillgångar,

varmed de ökande behoven av vatten för konsumtion och andra

försörjningsändamål kan tillgodoses. För att trygga vattnets kvalitet kräves

därför särskilda åtgärder. Samtidigt som anspråken på rent konsumtionsvatten

ökar, gör sig emellertid behovet av områden, där avloppsvatten

kan släppas ut, i allt högre grad gällande. I tekniskt hänseende torde de

motsättningar mellan vattenförsörjnings- och avloppsintressena som upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år 196b

kommer därvid med hänsyn till framstegen på vatten- och avloppsteknikens

område icke vara oövervinneliga. Ofta synes de kunna begränsas till att

gälla frågor om reningsåtgärder. Beträffande de rättsliga förhållandena

föreligger däremot som vattenvårdskommittén ådagalagt i sitt år 1960 avgivna

betänkande vissa brister. I det föregående har framhållits, att bestämmelser

som direkt eller indirekt tjänar till att bereda skydd för vattenförsörjningen

har meddelats såväl i vattenlagen som i ett flertal andra författningar.

Enligt kommitténs uppfattning är det bestämmelserna i vattenlagen

som bör förtydligas och fullständigas för att de påtalade bristerna

bäst skall avhjälpas. Till denna mening, som genomgående biträtts vid remissbehandlingen,

kan även jag ansluta mig.

Kommitténs förslag till ändringar i vattenlagen syftar i första hand till

att skapa möjligheter att effektivt skydda vattentillgångar vilka har betydelse

för försörjningen med vatten för hushållsändamål och andra ändamål

som förutsätter vatten av hög kvalitet. Detta utredningens förslag synes mig

i huvudsak väl ägnat att läggas till grund för den önskvärda lagrevisionen.

Beträffande utformningen av den nya lagstiftningen vill jag till en början

beröra frågan om olika regler för grundvattenskydd

och för ytvattenskydd. Vattenvårdskommittén har i överensstämmelse

med gällande rätt för sin del föreslagit en lösning efter olika linjer

för grundvattentäkter och för ytvattentälcter. Som den föregående redogörelsen

visar har vissa remissinstanser kritiserat kommitténs uppläggning

på denna punkt och framfört önskemål om enhetliga bestämmelser. Med

hänsyn till att ytvattentäkterna redan nu spelar en stor roll för vår vattenförsörjning

och att deras betydelse med all sannolikhet kommer att öka,

framstår det i och för sig som önskvärt att genom enhetlig lagstiftning

markeras, att grundvatten och ytvatten från skyddssynpunkt bör betraktas

som lika betydelsefulla. En sådan uppläggning skulle emellertid stämma

mindre väl överens med vattenlagens allmänna systematik. Den vattenrättsliga

lagstiftningen rörande vattenförsörjning och avledande av spillvatten

har tillkommit etappvis. Vattenlagen innehöll vid sin tillkomst bestämmelser

om byggande i vatten och såsom ett särskilt fall av byggande upptogs

bortledande av vatten ur sjöar och vattendrag. Av de företag som nu är i

fråga är således tillgodogörande av ytvatten för försörjningsändamål det

som tidigast blev föremål för lagstiftning. Bestämmelser om rätt till underjordiska

vattentillgångar och om villkoren för utnyttjande av sådana infördes

i vattenlagen år 1939. Huvudsakligen genom lagstiftning år 1941

tillkom stadgandena om avledande av avloppsvatten till ytvattenområden.

De sålunda efterhand utarbetade reglerna om förelag med olika ändamål —

ytvattenbortledning, grundvattentäkt och avloppsföretag —- bestämmer de

förutsättningar under vilka företagen må komma till stånd och anger villkor

som bör gälla för att vatten skall få tillgodogöras för de med företagen

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 avd. Nr 14

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 74 år 1961

avsedda ändamålen. I den lagstiftning som ägnats visst slag av företag enligt

vattenlagen ingår därför de principiella stadgandena om företagarens

skyldighet gentemot motstående intressen. Avpassade efter de olika företagstypernas

beskaffenhet och ändamål är bestämmelserna om skydd för

motstående intressen icke primära i systematiskt hänseende; vattenlagens

systematik bygger icke på arten av skyddsobjekt utan på företagens ändamål.

Om man i dagens läge inom detta område över huvud taget skall kunna

genomföra reformer, som betraktas såsom angelägna, måste dessa bygga

på den nuvarande systematiken. I annat fall måste reformarbetet på detta

rättsområde ställas på en oviss framtid. Jag kan därför icke nu förorda,

att tillämnade ändringar i lagstiftning om skydd för vattenförsörjning skall

föranleda en lagteknisk anordning som avviker från vattenlagens nuvarande

regelsystem.

Som framgår av vad tidigare sagts har kommittén föreslagit en allmän

aktsamhetsregel till skydd för grundvatten, vilken avses

skola ersätta den nu i 2 kap. 58 § första stycket vattenlagen intagna

skyddsregeln. I förhållande till denna innebär förslaget en ändring i förtydligande

syfte och en anpassning till den nuvarande regelns i praxis utformade

innebörd. Förslaget har genomgående biträtts vid remissbehandlingen

och jag vill även för egen del uttala min anslutning till detsamma.

Yppad tvekan huruvida den nuvarande regeln avser skydd också för grundvattentillgång,

som ännu ej tagits i anspråk, har föranlett kommittén att

föreslå, att såsom skyddsobjekt skall uttryckligen angivas vattentillgång,

som kan antagas bli tillgodogjord. Det föreslagna tillägget, som torde undanröja

all oklarhet, synes mig böra intagas i lagtexten. Däremot torde ej

böra angivas såsom förutsättning att utnyttjandet av vattentillgången kan

antagas ske inom någon på visst sätt angiven tidrymd.

Av förarbetena till det nuvarande stadgandet i 2 kap. 58 § synes framgå,

att frågan om omfattningen av de inskränkningar i verksamheten som företagaren

måste underkasta sig med hänsyn till förekommande grundvattentillgångar

avsetts skola bedömas enligt de allmänna regler som får anses

gälla inom grannskapsrätten eller beträffande farlig verksamhet (jfr prop.

1939:9 s. 67). De nu tillämnade ändringarna i stadgandet bör enligt min

mening icke föranleda någon ändring i detta förhållande. Att uttryckligen

betona detta i själva lagen torde emellertid ej vara erforderligt.

Några remissinstanser har funnit det böra föreskrivas, att den allmänna

regeln om aktsamhet till skydd för grundvatten ej blott har avseende på

tilläinnad verksamhet utan även äger tillämpning på befintliga, skadehotande

anläggningar. Med anledning härav vill jag erinra om att länsstyrelse

har befogenhet att förordna om rättelse i fall av försummelse mot aktsamhetsstadgandet.

Merendels torde i vetskap om detta, som avses gälla oförändrat,

innehavare av bristfälliga anläggningar självmant vidtaga sådana

åtgärder som eljest skulle kunna framtvingas till skydd för grundvatten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1061

Den av kommittén förordade bestämmelsen om anordnande av s k y d d so

mråden för grundvattentillgångar är cn huvudpunkt i kommittéförslaget

och åsyftar att avhjälpa väsentliga brister i den nuvarande skyddslagstiftningen.

Av vattendomstolarna kan skyddsområden för närvarande fastställas i

den formen att besvär eller last lägges på de särskilda fastigheterna inom

ett område kring eu vattentäkt på begäran av dess ägare; rådigheten över

de besvärade fastigheterna kan härigenom begränsas i den mån det är erforderligt

för att skydda vattentillgången mot faror som hotar av anordningar

eller verksamhet på fastigheterna. För intrång, som sålunda tillskapat

servitut innebär, har vattentäktsägaren att utgiva ersättning. Till följd

av servitutskonstruktionen kan skydd i denna form icke tillskapas för vattentillgångar

som ej är tagna i anspråk eller vilkas utnyttjande icke ar

aktuelli. Genom hälsovårdsordningar, utfärdade med stöd av hälsovårdsstadgan,

är det vidare möjligt att meddela generella skyddsföreskrifter för ett

område utan anknytning till de särskilda fastigheterna därinom. Icke heller

denna skyddsform lärer vara att begagna för sådana vattentillgångar, som

ej har tagits i anspråk för vattenförsörjning.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen innebär, att vattenförsörjningen

inom samhällen och andra mera sammanhängande bebyggelseområden

skall kunna beredas skydd — annorledes än servitutsvägen — genom

att allmänna föreskrifter, med giltighet inom ett fastställt område, utfärdas

angående vad som är att iakttaga jämlikt den allmänna aktsamhetsregeln.

Stadgandet föreslås skola uttryckligen gälla även i fråga om grundvattentillgångar

som blott utgör reserv för framtida behov. Förslaget har tillvunnit

sig allmänt gillande bland remissinstanserna. Vattenförsörjningens skyddsbehov

torde också enligt min mening effektivt kunna tillgodoses genom ingripanden

i den föreslagna formen.

Som framgår av redogörelsen för remissyttrandena har på flera håll föreslagits,

att skyddsområden av nu ifrågavarande slag skall kunna fastställas

icke blott som kommittén förutsatt för grundvattentillgångar utan också

för ytvattenområden, som tjänar försörjningsändamal. Från tekniska och

hydrologiska synpunkter torde det emellertid föreligga avsevärda svårigheter

att fastställa skyddsområden för ytvattentäkter. I fråga om grundvattentillgångar

kan skyddsområdens erforderliga utsträckning fastställas efter

bedömning av strömningshastigheter och markbeskaffenhet. Genom grundvattnets

låga strömningshastighet och därav följande långa uppehållstid i

marken bör avgränsning av skyddsområden kunna ske med tämligen stor

säkerhet och områdena ej behöva givas en betydande utsträckning. Vid ytvattentäkter

är däremot förhållandena annorlunda. Många gånger är här

strömningshastigheterna höga, särskilt vid flöden. Föroreningar kan därför

i ytvatten snabbt spridas över stora områden och medföra skadliga

verkningar för vattentäkter, långt avlägsna från föroreningsplatscrna. Om

effektivt skydd skall åvägabringas genom införande av skyddsområde, torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 196b

detta oftast icke vara möjligt med mindre skyddsområdet utsträckes att omfatta

hela eller avsevärd del av tillrinningsområdet för ytvattentäkten. Att

meddela generella skyddsföreskrifter med giltighet inom så vidsträckta områden

vore en allför ingripande och administrativt omständlig åtgärd. Ett

lämpligare tillvägagångssätt att skapa skydd för ytvattentäkter är enligt

min mening ingripanden i särskilda skadefall med stöd av lagstiftningen mot

ytvattenförorening. Som exempel på fall, då skyddsområden svårligen skulle

kunna fastställas må nämnas ytvattentäkterna i Mälaren för Stockholm

och Västerås samt Göteborgs vattentäkt i Göta älv. Härtill kommer att vattenlagens

systematik såsom jag tidigare berört försvårar införandet av helt

likartade skyddsregler för olika slag av vattentillgångar. Jag är sålunda icke

beredd att för närvarande förorda någon lagändring för att möjliggöra att

skyddsområden av här ifrågavarande typ tillskapas för ytvattentäkter.

Mot förslaget att skyddsområdet skall kunna fastställas i syfte att skydda

vattenförsörjningen endast inom vissa samhällsbildningar har vid remissbehandlingen

anmärkts, att landsbygdens vattenförsörjning ej kan anses

vara mindre skyddsvärd än tätorternas samt att det är ett vitalt intresse

även för glesbygdernas befolkning att kunna säkra tillgången till

fullgott konsumtionsvatten. Såsom kommittén betonat bör det emellertid

alltjämt finnas möjlighet att till skydd för vattentäkterna för enskilda fastigheter

eller industrianläggningar inskrida med individuella förelägganden

av det slag, varom nu är stadgat i 2 kap. 58 § andra stycket vattenlagen.

Det kan enligt min mening då icke finnas något verkligt behov av

att utvidga stadgandet om skyddsområdes inrättande att gälla i fråga om

vattenförsörjningen för bebyggelse som ej är samlad.

Spörsmålet om skyddsföreskrifternas sakliga innehåll vill jag upptaga

senare i samband med redogörelsen för förslaget till normalskyddsbestämmelser.

Stort intresse har ägnats organisationsfrågan. Kommittén har i detta

hänseende föreslagit, att befogenheten att fastställa skyddsområden bör anförtros

åt länsstyrelserna, som enligt kommitténs mening utan tvekan är

de myndigheter som är bäst lämpade att omhänderha dessa frågor. Denna

ståndpunkt har accepterats i flertalet remissyttranden, häribiand vattenöverdomstolens.

Bland remissinstanserna har dock röster också höjts för

uppfattningen att uppgiften i stället bör tillkomma vattendomstolarna. För

egen del vill jag framhålla att syftet med den nya lagstiftningen är att aktivera

skyddsverksamheten och skapa bättre möjligheter att planmässigt tillgodose

vattenförsörjningens skyddsbehov, så att tillgången på tillfredsställande

konsumtionsvatten kan säkerställas för framtiden. Otvivelaktigt är

länsstyrelserna med deras möjligheter att taga egna initiativ bättre ägnade

att fullgöra sådana förvaltningsmässiga uppgifter än vattendomstolarna, vilkas

huvudsakliga uppgift självfallet är rättsskipning. Den omständigheten

att länsstyrelserna har flerfaldiga uppgifter beträffande verksamhet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 11)61 21

som äger sakligt samband med skyddet för vattenförsörjningen, och dessutom

såsom kommittén påpekat äger tillgång till för ändamålet lämpad

medicinsk och teknisk expertis ger dem ett klart försteg framför vattendomstolarna

i fråga om möjlighet till samordning och översiktlig planering.

Enligt kommitténs förslag skall länsstyrelsens befogenhet att fastställa

skyddsområden anknytas till den allmänna aktsamhetsregeln, som berörts

i det föregående. Därigenom blir befogenheten i så måtto begränsad, att

skyddsföreskrifterna icke får medföra ett större intrång än som berörda

fastighetsägare och andra sakägare är skyldiga att tåla utan ersättning.

Med anledning av kommitténs förslag på denna punkt har länsstyrelsen i

Stockholms län framhållit, att det måste vara en onöjaktig anordning, att

länsstyrelserna vid bestämmandet av skyddsföreskrifter skall nödgas anpassa

det sakliga innehållet efter den för skyddsbehovets tillgodoseende

ovidkommande frågan huruvida rätt till ersättning föreligger. Länsstyrelserna

bör enligt samma remissmyndighet kunna meddela de beslut skyddsbehovet

påkallar helt obundna av ersättningsfrågorna, som i förekommande

fall bör prövas av domstolar. Från vattendomstolshåll har betonats, att

bedömandet av vad sakägare är pliktiga att tåla utan ersättning är av så

utpräglat rättslig natur, att det borde skapas möjlighet för sakägare att

få innehållet i länsstyrelses skyddsföreskrifter prövat av domstol i första

instans.

Beaktar man att vattentäkts ägare liksom hittills skall vara oförhindrad

att hos vattendomstol utverka skydd för sin vattentäkt i form av servitut,

varvid domstolen också prövar uppkommande frågor om ersättning

för det intrång som servitutet föranleder, kan enligt min mening ett godtagbart

skydd för våra grundvattentillgångar i de flesta fall beredas inom

ramen för den ordning kommittén förordat. Vissa fördelar skulle måhända

stå att vinna, om länsstyrelserna tillädes befogenhet att meddela skyddsföreskrifter

utan att behöva taga hänsyn till intrång, medan det skulle få

ankomma på domstol att i efterhand pröva ersättningsfrågan. Likväl synes

mig en sådan ordning svårligen kunna komma i fråga med hänsyn

till de komplikationer i ersättningshänseende som skulle uppkomma, om

länsstyrelse i syfte att tillgodose skyddsbehovet meddelade skyddsbestämmelser

som ginge längre än grundvattentillgångens ägare begärt eller önskat.

Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag på ifrågavarande

punkt.

Besvär i ärenden om fastställande av skyddsområden och meddelande

av skyddsbestämmelser avser rättsfrågor och bör därför prövas av regeringsrätten.

önskemålet om möjlighet för sakägare att 1''å frågor om gränsdragningen

mellan ersättningsgillt och icke ersättningsgillt intrång hänskjutna

till domstols prövning torde härigenom bli tillgodosett i erforderlig

utsträckning. Förslag om erforderlig ändring i regeringsrättslagen torde få

anmälas i annat sammanhang.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr l''r år 1961

För ytvattenskyddets vidkommande torde en bestämmelse angående

förbud mot a v lopps utsläpp i vissa fall till skydd för

viktiga ytvattentäkter få anses motsvara ett betydande praktiskt

behov. Med stigande förbrukning tvingas efter hand allt fler samhällen

att begagna ytvatten för vattenförsörjning, direkt eller genom någon

form av infiltration i grunden. Oundgängliga behov av ytvatten för

konsumtion och liknande ändamål lärer framgent icke utan svårighet

kunna tillgodoses, om icke vattenförsörjningen genom ändrad skyddslagstiftning

beredes en från rättslig synpunkt bättre ställning. Framförallt

gäller detta i förhållande till intresset att begagna ytvattenområden som

recipienter för avloppsvatten. Jag vill därför tillstyrka en närmare rättslig

reglering, så vitt avser utsläpp av kloakvatten. Beträffande industriellt

avloppsvatten torde däremot enligt gällande lagstiftning tillräckliga

möjligheter stå till buds att skapa skydd för ytvattentäkter. I fråga om annan

förorening, som kan vara till skada för ytvattentäkt, än sådan som

sker genom avloppsutsläpp, har i ett par remissyttranden förordats, att

bestämmelser skall meddelas därom i samband med de tillämnade ändringarna

i skyddslagstiftningen. Närmast åsyftas förorening som vållas genom

utstjälpning av fast avfall i vatten samt genom nedsmutsning av

stränder och uppläggning av skadliga ämnen på strandfastigheter. I anledning

av dessa framställningar vill jag framhålla, att vad i vattenlagen

föreskrivits om motverkande av ytvattenförorening jämlikt 8 kap. 2 § i

tillämpliga delar skall gälla i fråga om utkastande, utsläppande eller

uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet så, att vattnet kan

förorenas; åt länsstyrelserna har uppdragits att meddela föreskrifter som erfordras

till förebyggande av att ytvattenförorening sker på sätt som nu

sagts. Av betydelse i förevarande sammanhang är även föreskrifterna till

förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Ytvattenskydd

i den form som kan åvägabringas med stöd av fridlysningsstadganden,

av lokalt utfärdade hälsovårdsföreskrifter och av vattenlagens bestämmelse

angående servitut med ändamål att hindra förorening, är ej begränsat

att gälla enbart skydd mot utsläpp av avloppsvatten. Åtminstone för

närvarande synes ej vara av något behov påkallat att lagstiftningsvägen

förbättra skyddet för ytvattentäkter gentemot andra föroreningsfaror än

sådana som är hänförliga till kloakvattenutsläpp.

Såsom skyddsobjekt bör upptagas främst ytvatten som behöver användas

för samhälles vattenförsörjning. Därjämte bör den nya bestämmelsen

bli tillämplig på ytvatten, som livsmedelsindustri eller annan liknande inrättning

behöver tillgodogöra genom egen vattentäkt. Syftemålet är i båda

fallen att förekomma risk för smittspridning och annan fara från hälsosynpunkt.

Distribution av vatten och livsmedel möjliggör uppenbarligen

smittspridning. Hälsovåda i övrigt kan uppkomma därigenom, att avloppsvatten

från samhälle innehåller gifter och radioaktiva ämnen, härrörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr l''i år 1064

från speciell, inom samhället bedriven verksamhet. Sammanblandning av

kloakvatten med ytvatten som användes för vattenförsörjning kräver således

långtgående försiktighetsåtgärder och kan under vissa omständigheter

vara något så riskfyllt från hälsosynpunkt, att det måste helt undvikas.

Företrädare för veterinärväsendet har påpekat, att de risker av kloakvattentillförsel

som bestämmelsen tager sikte på kan anses föreligga i någon

mån även då ytvatten användes för kreatursvattning och i samband

med livsmedelsframställning på lantgårdar. Någon utvidgning av förbudsmöjligheten

till förmån för livsmedelsframställning som sker annorledes

än industriellt eller för boskapshållning har jag dock ej ansett nng

böra tillstyrka. I den mån skydd mot förorening är påkallat i fråga om vatten

för angivna behov, torde det vara tillfyllest med de möjligheter som

erbjudes enligt lagstiftningen i övrigt angående åtgärder mot ytvattenförorening.

Förslaget till bestämmelse om viss kostnadsfördelning mellan

vattenförsörjningsintresse och avloppsintresse

har närmast föranletts av det stadgande kommittén föreslagit om förbud

mot kloakvattenutsläpp till skydd för viktiga ytvattentäkter. Därjämte har

redan med nuvarande lagstiftning ansetts föreligga ett behov av en lagstadgad

bidragsmöjlighet i de fall särskilt långtgående reningsåtgärder

krävs för att hindra menlig inverkan för en ytvattentäkt. Det synes vara

av stort värde att förslaget i denna del genomföres. Med hänsyn till den

samhälleliga och tekniska utveckling som kan väntas torde vattenförsörjnings-

och avloppsintressena i ökad utsträckning komma att konkurrera

om ytvattenområden. Vanligtvis kan de icke utesluta varandra utan är tvingade

att jämte varandra nyttja det ytvatten som kan vara att tillgå. Förhållandena

är alltför skiftande för att genom lagstiftning skall vara möjligt reglera

vid vilka faktorer avgörande vikt skall läggas för bestämmande av

bidragspliktens omfattning. Vad som i varje särskilt fall kan anses skäligt

får enligt de linjer som kommittén dragit upp bedömas med hänsyn

till de motstridande intressenas betydelse från allmän synpunkt, förutsättningar

för olika tekniska anordningars utförande, relationer emellan intressena

i fråga om ekonomisk bärkraft samt ortsförhållanden av betydelse

för frågor om vattenbeskaffenheten. Endast i undantagsfall bör prioriteten

avgöra vilket intresse som skall ha företräde; vanligen är de konkurrerande

samhällsintressena av lika vikt och det förhållandet att ett ytvattenområde

bär kommit att tidigare användas som recipient än för

vattenförsörjningsändamål är oftast en följd endast av stegvis teknisk utveckling

inom vatten- och avloppsväsendet. Efter det tio år förflutit från

det villkor fastställts för kloakvattenföretag — och under väsentligt ändrade

förhållanden redan dessförinnan — kan villkoren ändras etter vad

som finnes skäligt. Ehuru omprövning av villkoren ej kan föranleda att

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr U är 196''/

tillståndet till avloppsutsläpp återtages, begränsas dock härigenom möjligheterna

för avloppsföretag att göra gällande anspråk på prioritet i förhållande

till motstående intressen. Vattenlagen innehåller en regel som

är likartad den föreslagna i stadgandet, att där kloakvatten avledes till

samma vattenområde från två eller flera samhällen och något samhälle

vidtagit reningsåtgärder men ett annat icke, bidragsplikt kan föreskrivas

för det förorenande samhället till det förstnämndas reningskostnader. Ej

heller här har funnits anledning att föreskriva annat än att bidragspliktens

omfattning skall bestämmas efter skälighetsprövning. Stadgandet kan

det oaktat antagas ha spelat en icke obetydlig roll som medel att uppnå

ekonomiska uppgörelser.

Som Kommunaltekniska föreningen framhållit är det åtminstone teoretiskt

tänkbart, att man beträffande något ytvattenområde kan ha att

välja mellan avloppsvattenrening och rening av råvatten för försörj ningsändamål.

Med hänsyn till de risker som måste anses förbundna med

kloakvattenutsläpp i en ytvattentäkt, därvid särskilt faran av virusspridning

är att beakta, torde alternativet att tillgripa de särskilda reningsåtgärderna

först i samband med produktionen av konsumtionsvattnet så

sällan komma i fråga, att någon lagregel om bidragskyldighet i sådant fall

för avloppsföretag ej bör införas.

Gällande bestämmelser angående de förutsättningar under vilka industriellt

avloppsvatten må utledas i vattenområde utesluter icke tolkningen,

att vidtagande av sådan särskild åtgärd för att motverka förorening, som

är behövlig till skydd för visst intresse, kan göras i rättsligt hänseende

beroende därav, att kostnadsbidrag utgår från den som påkallat åtgärderna.

Vid genomförande av 1941 års lagstiftning ansågs något särskilt stadgande,

som skulle ge stöd åt en sådan tillämpning, icke erforderligt. Ej

heller har nu kommittén för de industriella föroreningsfallen upptagit en

kostnadsfördelningsregel motsvarande den som föreslagits beträffande fall

av kloakvattenförorening. För egen del finner jag riktigt, att åtgärder, vilka

eljest icke skäligen hade kunnat fordras av ett industriföretag till förebyggande

av vattenförorening, bör kunna föreskrivas därest bidrag till

kostnaderna utgår från motpart. Tvekan kan emellertid uppkomma angående

de rättsliga förutsättningarna för ett sådant avgörande, om kommittéförslaget

genomföres oförändrat. Bidragsregeln torde visserligen kunna

utformas med avseende på kloakvatten och intagas bland hithörande

regler i vattenlagen, men något undantag, såsom föreslagits av kommittén,

bör icke göras för dess tillämpning beträffande industriellt avloppsvatten.

Med kommittéförslaget angående fridlysning av ytvattentäkt

e r har främst avsetts att möjliggöra att sådana ytvattentäkter för

samhällsbehov, som ännu är opåverkade av föroreningar, kunde för framtiden

fredas från tillförsel av avloppsvatten. Ingripande genom fridlysning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lå år 196i 25

skulle enligt förslaget kunna riktas mot såväl kloakvattenutsläpp som avledande

av industriellt avloppsvatten. Förutom orörda vattenområden

skulle genom fridlysning kunna skyddas vattenområden, som redan innan

förbudet meddelats tillföres avloppsvatten, mot fortsatt förorening. I sistnämnda

fall vore dock en förutsättning att den som börjat avleda avloppsvattnet

icke lider oskäligt intrång.

Endast i tämligen sällsynta fall skulle såvitt jag kunnat finna fridlysning

jämlikt den föreslagna bestämmelsen kunna komma i fråga för vattenområden,

som redan nyttjas för kloakvattenutsläpp. Det får nämligen

antagas att ett ingripande, som har den verkan att påbörjad kloakvattenavledning

måste inställas, ofta skulle innebära ett oskäligt intrång för den,

som redan börjat avledningen. I den mån tillämnat kloakvattenutsläpp i

något opåverkat vattenområde anses böra förhindras, gives rättslig möjlighet

därtill för de praktiskt betydelsefulla fallen genom tillämpning av

den nu föreslagna bestämmelsen om förbud mot kloakvattenutsläpp; även

med den förbudsbestämmelsen åsyftas att skapa skydd för samhälles behov

av vatten.

Utsläpp av industriellt avloppsvatten sker vanligen efter prövning enligt

8 kap. 38 § vattenlagen. Att med stöd av en fridlysningsbestämmelse

meddela förbud mot fortsättande av utsläppet låter sig väl sällan, om över

huvud taget någonsin, göra utan att företagaren därigenom kommer att

lida intrång av större betydelse. Företagaren torde merendels ha nedlagt

särskilda kostnader för avloppsanordningar och om sådana kostnader blir

helt eller delvis onyttiga, innebär det en förlust som ej skäligen bör åsamkas

honom. Således torde icke heller till motverkande av påbörjad industriell

förorening den föreslagna fridlysningsbestämmelsen få någon praktisk

betydelse. Om slutligen det vattenområde som behöver förbehållas ett

samhälles vattenförsörjning är opåverkat, men fråga uppkommer om att

däri utleda industriellt avloppsvatten, torde vattenförsörjningsintresset enligt

min mening kunna tillgodoses i skälig män genom tillämpning av gällande

bestämmelser om skydd mot industriell vattenförorening.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden kan de av kommittén föreslagna

fridlysningsbestämmelserna icke anses motsvara något behov av särskild

skyddslagstiftning. Jag finner mig därför icke böra biträda kommitténs

förslag på ifrågavarande punkt.

B. Skyddsbestämmelser för grundvattentillgång

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

Beträffande väg- och valtenbyggnadsstyrelsens förslag till normalskyddsbestämmelser

för grundvattentillgång får utskottet hänvisa till propositionen

s. 50—52.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

Yttranden över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

Utskottet hänvisar till propositionen s. 52—59.

Departementschefen

Förslaget att länsstyrelserna skall ha att fastställa skyddsområden för

grundvattentillgångar och att meddela föreskrifter att gälla inom de olika

skyddsområdena innebär, att på länsstyrelserna lägges en i viss mån ny

uppgift. Såsom antytts bl. a. i vissa yttranden över vattenvårdskommitténs

år 1960 avgivna betänkande skulle länsstyrelsernas handläggning av dessa

frågor otvivelaktigt underlättas, om normalskyddsbestämmelser kunde

upprättas till länsstyrelsernas ledning. Även andra fördelar skulle stå

att vinna. Sålunda skulle säkerligen vattentäktsägarna, om normalskyddsbestämmelser

funnes att tillgå, vara mera hågade att taga initiativ till

fastställande av skyddsområden än eljest, då de i så fall lätt skulle på förhand

kunna bedöma, vilket innehåll och vilken utformning skyddsföreskrifterna

för deras vattentäkt kunde få. Självfallet skulle normalskyddsföreskrifterna

också komma att bidraga till enhetligheten på området, en

enhetlighet vilken såsom medicinalstyrelsen betonat skulle vara av stor

betydelse då det gäller efterlevnaden och kontrollen av givna föreskrifter.

I syfte att skapa en bas för bedömningen av hithörande frågor har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag upprättat ett preciserat

förslag till normalskyddsbestämmelser, upptagande delvis olika

föreskrifter för område i vattentäkts omedelbara närhet, s. k. brunnsområde,

och för inre och yttre skyddsområden.

Vid remissbehandlingen av förslaget har mot tanken på normalskyddsbestämmelser

invänts, att varierande lokala förhållanden svårligen låter

sig beaktas inom ramen för sådana bestämmelser. Otvivelaktigt förhåller

det sig även så, att man i sammanhanget aldrig kan bortse från att vissa

faktorer varierar starkt från plats till plats. Ytvegetationens natur och

jordlagrens beskaffenhet ävensom grundvattenströmmarnas utbredning,

riktning och strömningshastighet må nämnas såsom exempel på dylika

faktorer. Även befarade föroreningars biologiska, kemiska och fysikaliska

verkningar är variabla faktorer. I ett yttrande har särskilt understrukits att

gränsdragningen mellan ersättningsgillt och icke ersättningsgillt intrång

genom skyddsföreskrifterna med hänsyn till de ofta skiftande omständigheterna

knappast kan ske i form av generella stadganden, i varje fall om

man vill undvika att dessa blir så uttunnade, att de ej i nämnvärd grad

kan fylla sin uppgift. Vidare har framhållits, att förekomsten av normalskyddsbestämmelser

lätt kan leda till schematiska bedömanden, så att

skyddsföreskrifterna i det särskilda fallet kan bli onödigt stränga eller

ofullständiga. Vad sålunda framhållits synes mig ha den styrka, att det

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr U år 106''r 27

iiiåste tillmätas eu avgörande betydelse. Jag anser mig därför icke böra

förorda, att särskilda normalskyddsbestämmelser utfärdas.

Låter man tanken på utfärdande av normalskyddsbestämmelser falla,

innebär detta emellertid ingalunda, att länsstyrelser och vattentäktsägare

blir ställda helt utan ledning. Framhållas må att det redan nu finnes avgöranden

i högsta instans av betydelse i sammanhanget (se t. ex. NJA I

1962 s. 508 ff och RÅ 1956 s. 52 ff). Vidare må erinras om att redogörelser

och anvisningar finnes meddelade i fackpressen samt i 1960 års

betänkande av vattenvårdskommittén och den därvid fogade tekniska

bilagan. Självfallet kan också väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bär ifrågavarande

förslag och remissyttrandena däröver vara till betydande hjälp

vid skyddsföreskrifters upprättande.

För egen del vill jag såsom komplement till det sålunda berörda materialet

framlägga vissa sammanfattande synpunkter på frågan om skyddsföreskrifters

innehåll. Dessa synpunkter kan sammanställas i följande olika

punkter.

1. Skyddsområdena synes böra givas den utbredning som är erforderlig

för att grundvattnets uppehållstid skall vara tillräcklig för oskadliggörande

av olika, grundvattnet förorenande ämnen. Länsstyrelserna har sålunda

främst att sammanställa de geohydrologiska förutsättningarna för grundvattenskyddet

med de arter av föroreningsrisker, som bedömes vara de

mot vilka skydd behöver tillskapas. Stora variationer föreligger i fråga om

den tid som åtgår för naturlig reduktion av föroreningar av olika typer.

Med hänsyn härtill torde det oftast vara lämpligt, att skyddsområdet indelas

i skilda zoner och att för var och en av dessa gives föreskrifter, som

anpassas efter skyddszonens avstånd från befintlig vattentäkt eller tillämnad

uttagsplats. På så sätt är möjligt att undvika onödiga inskränkningar

i nyttjandet av fastigheterna inom skyddsområdet. Liksom beträffande

yttre avgränsning av skyddsområde kan zonindelning ske allenast

med utgång från de lokala betingelserna för grundvattenskyddet.

2. Markområdet i vattentäktens omedelbara närhet torde böra skyddas

mot varje fara för grundvattenförorening. I vissa fall lärer det visa sig erforderligt

att för erhållande av ändamålsenliga bestämmelser för dessa

brunn sområden hänföra sig till den servitutsregel, som nu finnes upptagen

under 2 kap. 45 § vattenlagen.

3. Inom hela det skyddade området bör vara förbjudet att anordna förråd

av petroleumprodukter och andra brandfarliga varor annorledes än i

överensstämmelse med kommerskollegiets tillämpningsföreskrifter till

förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor. Härvidlag

torde således endast en hänvisning till dessa föreskrifter vara erforderlig.

4. Anordnande av förråd av andra för grundvattnet skadliga ämnen torde

böra anmälas till hälsovårdsnämnd och ej få ske med mindre nämnden

efter särskild prövning meddelat tillstånd. Såsom exempel på ämnen, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1t år 196b

nu avses, må nämnas tjärprodukter, organiska lösningsmedel, industriella

avfallsämnen, dammbindningsmedel samt gifter för bl. a. skadedjurs bekämpning

och växtutrotning, allt i den mån dessa ämnen ej skall hänföras

till gruppen brandfarliga varor. På nämnden bör ankomma att dels bestämma

intill vilken mängd ämnena får lagras på fastighet, dels ock föreskriva

de skyddsåtgärder som i förekommande fall måste vidtagas.

5. För uppställning av stationära, med flytande bränsle drivna maskiner

torde böra föreskrivas att säkerhetskärl för spill skall anordnas under

motorer och bränslebehållare. Kärlen bör rymma hela den vid maskinen

förekommande bränslemängden och vara så beskaffade, att uppsamlat

bränsle med säkerhet hindras nedtränga i marken. Det bör åligga innehavaren

av maskinen att tillse, att uppsamlingsanordningen icke genom

vattenfyllning eller annorledes bringas ur funktionsdugligt skick.

6. Gödselstäder och ensilageanläggningar bör få anordnas endast i den

män det är möjligt att vidtaga helt betryggande åtgärder mot grundvattenförorening.

Det synes erforderligt att föreskriva, att avloppsvattnet skall

kunna bortledas i slutna ledningar från det skyddade området. Skyddsåtgärderna

torde utföras enligt av hälsovårdsnämnden för varje särskilt fall

lämnade anvisningar.

7. Spridning av naturgödsel och andra gödningsämnen, av djur- och

växtbekämpningsmedel och dammbindningsmedel torde väl i regel icke

kunna förbjudas utan att därav uppkommer intrång för vilket ersättning

bör utgå. Åtminstone där fråga är om normalt nyttjande av fastigheter inom

skyddsområdet för jordbruk och skogsbruk och om sedvanligt underhåll

av vägar inom området, synes begagnande av ämnen och medel, som

nyss sagts, rätteligen kunna förhindras blott medelst servitut. Beträffande

sådana grundvattentillgångar som hålles i reserv för framtida bruk, lärer

väl icke vara av förhållandena påkallat, att redan innan tillgodogörandet

börjat, tillskapa ett föroreningsskydd i form av förbud mot gödselspridning

och liknande. Därför synes fråga om sådana förbud ej heller behöva

uppkomma i andra fall än då ägare av en vattentäkt tillgodogör grundvatten

och lagliga förutsättningar finnes att utverka servitut vid vattendomstol.

8. Tippning av sopor och annat avskräde bör hindras äga rum där grundvattnet

kan förorenas genom urlakning av avfallet. Sålunda bör avfall alls

icke få läggas i grusgropar och på andra platser med ringa markskikt som

skydd för grundvattnet. Om ej heller ytlagren inom skyddsområdet i övrigt

bedömes vara tillräckligt tätande eller filtrerande, bör generellt föreskrivas

skyldighet att regelbundet bortskaffa avfallet till förhindrande att

ansamling sker någonstädes på mark inom skyddsområdet.

9. Förbud mot utsläpp av avloppsvatten i grunden torde behöva stadgas

med giltighet inom skyddsområden i deras helhet. Sagda förbud bör avse

såväl det fallet att spillvatten och annan flytande orenlighet direkt slås ut

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 196t 29

på markytan som det att avloppsvatten efter att ha passerat en slambrunn

infiltreras i marken. Det bör krävas att spillvattenförande ledningar inom

skyddsområde utföres av tätt material och med täta fogar.

Hälsovårdsnämnd bör ha möjlighet att lämna dispens från de i denna

punkt berörda skyddsområdesföreskrifterna. Med hänsyn till markbeskaffenheten,

grundvattnets strömningsförhållanden och liknande lokalt betingade

faktorer kan nämligen förbud mot spillvatteninfiltration understundom

framstå som ett onödigt ingrepp i fastigheternas nyttjande. Ej heller kan

antagas vara behövligt att undantagslöst upprätthålla förbud, som nu är

i fråga, till skydd för grundvattentillgångar som blott hålles i reserv för

framtida bruk.

10. Liksom andra utnyttjare av fastigheter med grundvattenförande

marklager har den som bedriver grus-, sand- eller lertäkt inom ett skyddsområde

att utan ersättning iakttaga skäliga försiktighetsmått för att skada

på grundvattnet skall undvikas. Skyddsbestämmelse i detta hänseende

torde i regel kunna givas formen av en föreskrift, att täkt tillätes blott

ned till viss nivå, bestämd i förhållande till högsta grundvattenytan (jfr

RÅ 1956 s. 52 ff). Ofta torde det kunna krävas, att ett till sin mäktighet

bestämt skyddsskikt skall lämnas orört av exploatören. Då länsstyrelse har

att fastställa bestämmelse av denna innebörd måste den beakta — förutom

grundvattentillgångens betydelse från allmän och enskild synpunkt —

mot vilka föroreningsrisker skydd skall åvägabringas. Avgörande för vilken

omfattning det täckande skiktet skall ha bör också vara beskaffenheten

av marklagret och den därav beroende förmågan att oskadliggöra tillförda

föroreningar. Det är att märka, att med skyddsföreskrifterna i övrigt

avses att skapa skydd mot de mest påtagliga föroreningsriskerna,

såsom oljespill från stationära maskiner, ansamling av avskräde i grusgropar

och infiltration av avloppsvatten i grunden. Mången gång torde

fördenskull ej vara påkallat att som säkerhetsåtgärd kräva något mera

betydande skyddsskikt. I allmänhet bör dock åligga exploatören att över

grundvattenytan kvarlämna ett skikt av sådant djup, att tillräcklig dränering

kan erhållas för att vegetation skall återkomma och därmed på

längre sikt grundvattenskyddet säkerställas. Regelmässigt lärer kravet på

skäliga försiktighetsmått i förevarande hänseende uppfyllas, därest man

avstår från utvinning av grus, sand och lera på lägre nivå än en meter

över den högsta grundvattenytan.

Till följd av att geologiska och andra förutsättningar för att hålla grundvattnet

fritt från föroreningar kan variera inom ett och samma skyddsområde

bör länsstyrelsen kunna förbehålla sig alt pröva huruvida grus-,

sand- eller lertäkt i särskilda fall bör tillåtas under den nivå som länsstyrelsen

av skyddshänsyn fastställt som den generellt lägsta. Sådana dispensärenden

bör avgöras av länsstyrelsen själv efter hörande av hälsovårdsnämnden

i orten. Härför talar att länsstyrelserna redan nu enligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Tredje lagutskottets utlåtande nr i fy är 196 i

21 § naturskyddslagen och 14 a § kungörelsen den 30 december 1952 med

närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen har

att taga befattning med täktfrågorna ävensom att dessa arbetsuppgifter

kan väntas få ökad omfattning enligt den väntade nya naturvårdslagen,

varigenom generell tillståndsplikt för grusbrytning torde komma att införas

(jfr SOU 1962: 36 s. 292 ff och prop. 1963: 71 s. 108 f). Av betydelse

i sammanhanget är också att länsstyrelserna har tillgång till speciell sakkunskap

genom anknytningen till länsläkar- och länsingenjörsorganisationerna.

C. Tillsyn över radioaktiv vattenförorening

Vattenvårdskommittén

Beträffande vattenvårdskommitténs år 1962 avgivna betänkande om lillsvn

över radioaktiv vattenförorening hänvisas till propositionen s. 63—65.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 65—67.

Departementschefen

Efter förslag i 1963 års statsverksproposition har för budgetåret 1963/

64 anvisats medel för särskild expertis såsom förstärkning av vatteninspektionen

för forskning och behandling av ärenden rörande utsläpp i

vatten av radioaktiva ämnen. Enligt uttalanden av föredragande departementschefen

är personalens anknytning till vatteninspektionen motiverad

av det önskvärda i en nära kontakt mellan radioaktivitetsforskningen

på vattenområdet och övrig forskning inom vatten- och fiskevården. I

frågan om vilken myndighet som bör åläggas att handhava tillsynen över

de radioaktiva vattenföroreningarna var departementschefen icke beredd

att taga ställning; tills vidare borde valteninspektionen i förekommande

fall i enlighet med gällande bestämmelser utöva tillsynen (prop. 1963: 1

bil. 11 p. 127). Jag får nu anföra följande rörande organisationen av tillsynen

över radioaktiv vattenförorening och den lagstiftning som äger samband

därmed.

I samband med förslaget till ändringar i vattenlagen i syfte att bereda

strålskyddsmyndigheten tillfälle att följa ärenden om radioaktiv vattenförorening

har spörsmålet om tillsyn över sådana föroreningar ytterligare

övervägts. Med tillsyn, som nu är i fråga, åsyftar jag övervakning i gemen

-av vattendrag, sjöar och andra vattenområden, däremot icke den särskilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 196''/- 31

tillsynsverksamhet varom förordnas av vattendomstolar och andra organ

i avgöranden om företag som påverkar vattenförhållanden.

Den aktivitetskontroll som ankommer på strålskyddsnämnden såsom

central strålskyddsmyndighet har den allmänna hälsovården som ändamål

och gäller radioaktivitet oavsett i vad slags materia sådan förekommer.

Strålningsnivån i landet studeras under medverkan av ett flertal

myndigheter och institutioner, som bl. a. sörjer för provtagning och kontroll

inom särskilda verksamhetsområden. Även vatteninspektionens tillsynsuppgifter

omfattar radioaktiv förorening utan att det i detta hänseende

har gjorts undantag för förorening av beskaffenhet att vara till skada

för människor. Formellt sett har således både strålskyddsnämnden och

vatteninspektionen övervakningsuppgifter inom den sektor av tillsynsverksamheten

som avser hälsovådlig radioaktiv vattenförorening. Någon

olägenhet härav torde hittills icke ha förmärkts.

Om således kontroll över radioaktiv vattenförorening, såvitt nu är i

fråga, i dagens läge icke innebär något problem blir förhållandena måhända

ändrade i framtiden till följd av atomenergiens ökade användning.

Atomteknikens utveckling och forskningens framsteg ökar efterhand kunskaperna

om vad som är betydelsefullt för kontrollen av radioaktivitet.

Ännu synes emellertid icke tillräcklig erfarenhet och överblick ha vunnits

för att tillsynsverksamheten genom lagstiftning lämpligen skall givas en

annan utformning än den har för närvarande. Om utvecklingen föranleder

det torde framdeles få övervägas att författningsmässigt närmare reglera

strålningslcontrollen beträffande vattenområden. Tillsynsmyndigheternas arbetsförhållanden

och funktioner, liksom ansvarsfördelningen mellan myndigheterna,

kan därvid fastläggas, detta såvida icke uppdelning på särskilda

organ visats vara en anordning som bör ersättas med koncentration

av all tillsynsverksamhet till en enda strålningskontrollerande myndighet.

Intill dess så kan ske, bör emellertid de arbetsuppgifter som nu

behandlas i 1956 års tillsynslag odelat ligga kvar hos vatteninspektionen.

Varken detta förhållande eller den omständigheten att inspektionen

som nyss nämnts tillförts särskild expertis för behandling av ärenden rörande

radioaktiv vattenförorening innebär emellertid, att inspektionen

får underlåta att vid fullgörande av sina nu ifrågavarande arbetsuppgifter

på lämpligt sätt samråda med andra fackorgan, däribland främst strålskyddsmyndigheten.

När det gäller sådana vitala frågor på strålskyddsområdet

som fastställandet av tolerabla aktivitetsnivåer och dosbelastningar

måste självfallet ett intimt samråd äga rum mellan inspektionen och strålskyddsmyndigheten.

Inspektionen torde sålunda icke böra fatta något beslut

i dessa frågor utan att dessförinnan intimt ha samrått med strålskyddsmyndigheten

såsom den på området främsta instansen i landet.

Hålles strålskyddsmyndigheten successivt orienterad om aktuella mål

och ärenden rörande radioaktiv vattenförorening, torde detta vara till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

fromma för effektiviteten i samarbetet mellan de båda myndigheterna.

Strålskyddsmyndigheten sätts därigenom i tillfälle att själv taga erforderliga

initiativ till samverkan med de myndigheter som äger föra det allmännas

talan. Såsom vattenvårdskommittén föreslagit bör därför bestämmelser

intagas i vattenlagen av innebörd, att strålskyddsmyndigheten

framgent skall hållas underrättad om mål och ärenden rörande radioaktiv

vattenförorening.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har ifrågasatts om icke

från handläggning vid syneförrättning skall undantagas ärenden rörande

utsläpp av avloppsvatten med radioaktivt innehåll. Ärendena skulle i så

fall helt förbehållas vattendomstols prövning. Den omständigheten att avloppsvatten

är radioaktivt förorenat synes mig dock icke böra medföra att

det i förevarande hänseende skall intaga en särställning i förhållande till

annat svårbemästrat avloppsvatten. Genom föreskrift i vattenlagen om

underställningsskyldighet är sörjt för att utlåtanden om företag för avledande

av avloppsvatten städse prövas av vattendomstol.

Enligt gällande regler skall till förrättningsman förordnas person som

på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet av Kungl.

Maj :t förklarats behörig att hålla syneförrättning rörande avledande av

avloppsvatten. Vidare är stadgat, att därest vid syneförrättning förekommer

fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper synemännen

äger hos länsstyrelse begära förordnande för sakkunnig person att

biträda dem. Med nu angivna regler är det enligt min mening icke erforderligt

att, såsom föreslagits, i vattenlagen införa särskilda kvalifikationskrav

för syneförrättare i fråga om avledande av spillvatten med radioaktivt

innehåll.

Företag enligt vattenlagen vilka kan direkt orsaka radioaktiv förorening

av vatten torde utan undantag vara att hänföra under bestämmelserna

om avledande av avloppsvatten. Indirekt lär väl sådan skadeverkan

kunna uppkomma även genom andra typer av företag i vatten. Detta torde

dock knappast förekomma i den omfattning, att föreskrift om skyldighet

att underrätta strålskyddsmyndigheten är påkallad. Det bör framhållas, att

vatteninspektionen enligt vattenlagen skall underrättas även om andra företag

än avledande av spillvatten, om de kan antagas leda till ökad vattenförorening.

Med denna ordning torde tillräckligt uppmärksammas de

föroreningsfaror som nu är i fråga. Jag finner mig fördenskull icke böra

tillstyrka ett under remissbehandlingen framfört förslag, att skyldigheten

att underrätta strålskyddsmyndigheten skall omfatta andra mål och

ärenden än sådana som gäller avledande av radioaktivt avloppsvatten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år 196b

33

Specialmotivering till lagförslaget

Beträffande vattenvårdskommitténs förslag samt remissyttrandena hänvisas

såvitt nu är i fråga till propositionen s. 70—88.

Beträffande de särskilda stadgandena anför departementschefen, utöver

vad som framgår av den tidigare framställningen, följande.

Lagens ingress

Departementsförslaget omfattar ändring i ett antal paragrafer i vattenlagen

vilka innehåller termen vattentäkt.

Enligt 2 kap. 42 § vattenlagen förstås i samma lag med vattentäkt anläggning

för tillgodogörande av grundvatten. I allmänt tekniskt språkbruk menas

emellertid numera med vattentäkt anläggning för tillgodogörande avvatten,

oavsett om vattnet förekommer som grundvatten eller ytvatten. Termen

grundvattentäkt har däremot den begränsade betydelse som ligger däri,

att enbart grundvattenuttag kan förekomma vid anläggningen. Så länge ytvattnet

spelade en helt underordnad roll i vattenhushållningen, lades väl

icke särskild vikt vid denna språkliga distinktion. Emellertid synes mig lagtexten

nu böra bringas i överensstämmelse med gängse tekniska språkbruk

och jag förordar därför, att ordet »vattentäkt» på de ställen det förekommer

i vattenlagen utbytes mot ordet »grundvattentäkt». Det ankommer på

Kungl. Maj :t att föranstalta om motsvarande ändring i 1 § kungörelsen den

8 oktober 1954 (nr 622) om vattenbokens inrättande och förande.

Förutom i vattenlagen och sistnämnda kungörelse återfinnes ordet »vattentäkt»

i förevarande betydelse i övergångsbestämmelserna till lagen den

5 maj 1939 (nr 146) om ändring i vissa delar av vattenlagen. Någon

ändring i dessa övergångsbestämmelser synes dock icke vara erforderlig.

Förslaget att i vattenlagen införa termen »ytvattentäkt» finner jag mig

ej böra biträda.

2 KAP.

Beträffande de nya underrubrikernas lydelse har jag icke funnit anledning

frångå kommittéförslaget annat än såtillvida att, i överensstämmelse

med vad jag anfört i det föregående, ordet »vattentäkt» utbytes mot ordet

»grundvattentäkt». För de båda rubriker som behöver ändras till följd av den

nya underavdelningens tillkomst vill jag förorda lydelser som fullständigare

än vad kommittéförslaget innebär redovisar innehållet. Rubriken till 2 kap.

torde sålunda böra erhålla lydelsen »Om byggande i vatten och om grundvatten»

och kapitlets andra huvudavdelning rubriceras »Om grundvatten».

3 liihanq litl riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 and. Nr li

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr lå år 196k

45 och 62 §§.

Den nuvarande servitutsregeln i 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen

bör med oförändrat sakligt innehåll överflyttas till den nya avdelning som

omfattar regler om skydd för grundvatten. Stadgandet, som i kommittéförslaget

upptagits under 65 §, torde såsom hittills böra placeras före

övriga bestämmelser om grundvattenskyddet.

63 §.

Förevarande paragraf motsvarar nuvarande 58 § första stycket och 62 §

i kommittéförslaget.

Som jag tidigare förklarat, tillstyrker jag den av kommittén föreslagna

ändringen i den allmänna aktsamhetsregeln så att den kommer att bättre

svara mot den innebörd som givits åt densamma i rättstillämpningen och

klart anger att den gäller även i fråga om grundvattentillgångar som ännu

icke börjat utnyttjas för vattenförsörjningen. Vilka försiktighetsmått som

kan erfordras beträffande grundvattentillgångar, som hålles i reserv för

framtida behov, torde få bedömas med hänsyn till bl. a. tidpunkten för exploatering.

För grundvatten, som med säkerhet kan antagas bli utnyttjat

först långt fram i tiden, bör skyddet såvitt gäller förorening kunna begränsas

till att motverka mer bestående skada, såsom förorening genom petroleumprodukter

och andra mot kemiska och biokemiska förändringar beständiga

organiska ämnen. Onödigtvis bör icke förhindras tillförsel av lättsönderdelbara

organiska substanser och av ämnen som utan större svårighet

kan avlägsnas eller oskadliggöras. Däremot kan för grundvatten som tämligen

snart kommer att brukas för vattenförsörjning skydd behöva anordnas

även mot jämförelsevis övergående skador, exempelvis bakteriologiska

föroreningar.

64 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § i kommittéförslaget.

Den nya bestämmelsen om länsstyrelses befogenhet att fastställa skyddsområde

för grundvattentillgång och att meddela skyddsföreskrifter för sådant

område torde kunna avfattas i enlighet med kommitténs förslag. Såsom

kommittén anfört torde en lämplig avgränsning av bestämmelsens tilllämpningsområde

vinnas, om tillämpligheten anknytes till begreppet »tätbebyggelse»

sådant detta definierats i byggnadslagen.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört är länsstyrelsernas möjligheter

att taga egna initiativ en viktig omständighet till stöd för att bestämmanderätten

i fråga om skyddsområden och skyddsföreskrifter skall åvila

dem och icke exempelvis vattendomstolarna. Från denna utgångspunkt

anser jag det vara riktigt att i enlighet med kommitténs förslag icke kräva

kommunal medverkan vid tillkomsten av beslut i skyddsområdesfrågor.

Självfallet utesluter detta icke att kommunerna kan och bör såväl taga

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år i96b

«gna initiativ som medverka aktivt i utredningsarbetet på det sätt kommittén

förutsatt. Med anledning av vad Svenska stadsförbundet uttalat i

sitt remissyttrande vill jag i detta sammanhang understryka angelägenheten

av att länsstyrelserna — även i de fall då de självmant upptar en

skyddsområdesfråga — på ett tidigt stadium av utredningsarbetet samråder

med berörda kommunala organ.

Redan tidigare har förekommit, att länsstyrelser fastställt skyddsföreskrifter

med giltighet inom bestämda områden kring grundvattentillgångar,

nämligen i form av särskilda hälsovårdsordningar, utfärdade med stöd

av 1919 års hälsovårdsstadga. Enligt den nya hälsovårdsstadgan skall föreskrifter

avseende den allmänna hälsovården, vilka för kommun eller

del därav finnes erforderliga utöver stadgan, också meddelas i form av

lokal hälsovårdsordning. Hälsovårdsstadgan innehåller bestämmelse om

att sådana lokala föreskrifter icke må avse förhållanden som reglerats

genom annan allmän författning än hälsovårdsstadgan. Härmed åstadkommes

en gränsdragning i fråga om de lokala särbestämmelsernas innehåll

mot föreskrifter som tillkommit i annat syfte än att direkt förebygga

sanitär olägenhet. Begränsningen är däremot icke så att förstå att med hänsyn

till grundvattenlagstiftningen icke skulle kunna meddelas lokala hälsovårdsföreskrifter

som riktar sig mot grundvattenförorening. Möjligheten

att jämlikt vattenlagen tillskapa skyddsområden kommer väl i de allra

flesta fall att onödiggöra reglering med stöd av hälsovårdsstadgan. I den

mån särskilda föreskrifter angående grundvattenskydd finnes otvetydigt

sanitärt påkallade för något område bör emellertid icke möta något formellt

hinder att utfärda dem såsom lokal hälsovårdsordning. I sammanhanget

förtjänar att framhållas, att det kan tänkas föreligga behov av

skyddsområden för vattenförsörjning inom bebyggelse, som icke motsvarar

beteckningen tätbebyggelse. Om exempelvis två eller flera fastigheter

genom egna brunnar utnyttjar en och samma grundvattentillgång utan att

det finnes något behov av gemensamma anordningar, synes grundvattenskyddet

kunna tillgodoses — förutom servitutsvägen enligt 62 § i departementsförslaget

eller genom individuella förelägganden av det slag som

åsyftas i nästa paragraf — genom föreskrifter i lokal hälsovårdsordning,

t. ex. innebärande förbud mot vissa upplag eller grundvattenfarlig infiltration

av avloppsvatten. Skydd av grundvattentillgångar som ännu icke

börjat utnyttjas torde emellertid kunna beredas blott med stöd av vattenlagen.

Skyddet bör då avse såväl det fallet, att en grundvattentillgång

behöver reserveras för att trygga den framtida vattenförsörjningen inom

befintlig tätbebyggelse, som det fallet, att en grundvattentillgång behöver

hållas i beredskap för en tätbebyggelse som ännu icke kommit till stånd, men

som kan förutses.

Såväl kommittén som flera remissorgan bar understrukit behovet av en

noggrann inventering av våra grundvattentillgångar. Även enligt min me
3j

Iiihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. and. Nr I t

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år 196b

ning är det betydelsefullt att en sådan kommer till stånd, i varje fall inom

områden där knapphet på fullgott konsumtionsvatten redan föreligger eller

är att vänta. Ståndpunkt i denna fråga kan emellertid icke tagas på

grundval av den i lagstiftningsärendet föreliggande utredningen. Frågan

torde liksom väckta frågor om personalförstärkningar få upptagas i annat

sammanhang.

65 g.

Paragrafen motsvarar nuvarande 58 § andra stycket och 64 § i kommitténs

förslag.

Vad kommittén föreslagit synes ej giva anledning till erinran, varför stadgandet,

efter viss redaktionell jämkning, bör upptagas i överensstämmelse

med kommittéförslaget. Då stadgandet såsom kommittén framhållit kan bli

av betydelse för genomdrivande av efterlevnaden av skyddsområdesbestämmelser,

torde det böra placeras efter den paragraf, som gäller sådana bestämmelser.

I det fall att för ett skyddsområde gäller straffsanktionerad bestämmelse

torde, enligt allmänna grundsatser, vite ej böra föreläggas med mindre underlåtenhet

att efterkomma bestämmelsen förelupit.

66 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget.

Icke minst från rättsskyddssynpunkt är det angeläget, att de som kan

komma att beröras av tilltänkta föreskrifter till skydd för vattenförsörjningen

blir underrättade om föreliggande förslag och sättes i tillfälle att

yttra sig över dem. Fördelar av processekonomisk karaktär står också att

vinna därigenom. Kommittén har emellertid icke ansett det påkallat att i lagen

stadga skyldighet för länsstyrelserna att bereda sakägarna tillfälle att

yttra sig, varvid kommittén framhållit att snabba ingripanden kan vara nödvändiga,

om skada på grundvattnet skall förhindras, ävensom att sakägarnas

yttrande icke kan avvaktas i sådana fall. När det gäller att fastställa

skyddsområden och meddela skyddsföreskrifter för sådana områden lärer

emellertid, såsom kommittén själv i annat sammanhang berört, ofta krävas

ingående undersökningar av teknisk och annan art. önskemålet att icke

hindra snabba beslut synes mig i dessa ärenden vara av underordnad betydelse.

Jag vill därför ansluta mig till den mening som framförts i några remissyttranden

att bestämmelser bör meddelas om skyldighet för länsstyrelse

att bereda sakägarna tillfälle att yttra sig över förslag om inrättande

av skyddsområde och om skyddsföreskrifter. Däremot är jag ense med

kommittén i så måtto, att jag icke finner nödvändigt att föreskriva en motsvarande

skyldighet i fråga om tilltänkta ingripanden i enskilda fall med

stöd av bestämmelsen i departementsförslagets 65 §. Även i fall av sistnämnt

slag bör dock självfallet länsstyrelsen höra berörda sakägare, därest

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 i år 1961 37

icke omständigheterna föranleder annat (jfr 36 § 3 mom. och 38 § 1 mom.

länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958).

Den bestämmelse som på grund av vad jag nu anfört bör införas i lagen

synes kunna upptagas under denna paragraf och — delvis efter mönster

av föreskriften i 11 kap. 33 § andra stycket — avfattas såsom ett påbud

om att, innan allmänna föreskrifter må meddelas för skyddsområde, förslag

till sådana föreskrifter skall upprättas och skriftlig underrättelse om

förslagets innehåll genom länsstyrelsens försorg sändas till varje ägare av

fastighet inom skyddsområdet samt till de kända nyttjanderättshavare, vilkas

rätt beröres. Huruvida förslaget i enlighet med vad i det föregående anförts

upprättats inom länsstyrelsen eller av annan, exempelvis av en kommun

i egenskap av sökande, bör i förevarande sammanhang vara utan

betydelse. Huruvida andra sakägare än fastighetsägare och nyttjanderättshavare

-_t. ex. innehavare av gruvrätt eller annan begränsad sakrätt utom

nyttjanderätt — skall underrättas, bör överlämnas åt länsstyrelsens eget

bedömande i det särskilda fallet. Detsamma torde böra gälla i frågan om

ärendet bör bringas till vidare kännedom genom kungörelse i ortstidning

eller annorledes, exempelvis genom anslag å kommunens anslagstavla.

1 paragrafen torde vidare, utöver vad nyss nämnts, böra föreskrivas att

i underrättelsen till sakägarna skall anges vad de har att iaktta för att

bevaka sin rätt. Sådan uppgift bör avse bl. a. den tid inom vilken sakägaren

skall inkomma med sitt yttrande för att länsstyrelsen skall vara

skyldig att beakta hans synpunkter.

67 §.

Denna paragraf svarar mot 66 § i kommitténs förslag.

Jag förordar att bestämmelsen med en mindre redaktionell jämkning avfattas

i överensstämmelse med kommitténs förslag. Någon anledning att i

vattenlagen meddela föreskrift om rätt för sakägare att kostnadsfritt fa

tryckt exemplar av skyddsföreskrifterna synes mig ej föreligga. I administrativ

ordning torde få övervägas att föreskriva, att alla enligt 66 § delgivna

sakägare skall gratis tillställas avskrift av beslut i ärende om skyddsföreskrifter.

68 §.

Den föreslagna bestämmelsen angående besvär över länsstyrelses beslut

avviker ej till sitt innehåll från vad som är stadgat i 57 § länsstyrelseinstruktionen

den 30 maj 1958 och torde fördenskull kunna utgå.

Ofrånkomligt synes vara att till hälsovårdsnämnder och andra kommunala

myndigheter i viss utsträckning delegeras att bestämma vilka villkor

som i de särskilda fallen skall gälla för grundvattenfarlig verksamhet

på fastigheter inom skyddsområden. Den enskilda fastighetsägaren

måste emellertid tillerkännas rätt att få sådant avgörande prövat av läns
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

styrelsen. Ärendet torde vanligtvis innefatta lämplighetsfrågor, och besvär

bör kunna anföras även på andra grunder än de för kommunalbesvär

stadgade. Länsstyrelsen bör också ha möjlighet att sätta annat beslut i

det överklagade beslutets ställe. Stadgandet i vattenlagen om besvärsrätt

i fråga om kommunal myndighets beslut torde därför icke kunna undvaras.

Det har i departementsförslaget upptagits som första stycke i förevarande

paragraf. I andra stycket har upptagits en bestämmelse, som i sak

överensstämmer med kommittéförslagets tredje stycke.

Beträffande besvärstid torde få gälla de allmänna reglerna enligt lagen

den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut.

8 KAP.

23 §.

Med den avfattning kommittén givit sitt förslag till bestämmelse om förbud

mot utsläppande av kloakvatten, betingat av hänsynen till viktiga ytvattentäkter,

kan samhällets vattenförsörjning på grund av den definition,

som lämnas i 2 § sista stycket, skyddas endast om den baseras på allmän

vatten- och avloppsanläggning. Då detta som kommittén anmärkt icke torde

innebära någon större olägenhet, lärer det kunna godtagas.

Jag finner icke anledning att förorda någon skärpning av den i kommittéförslaget

intagna bestämmelsen i enlighet med vad som föreslagits

i ett par remissyttranden. Kommitténs förslag synes mig innebära en lämplig

avvägning mellan vattenförsörjnings- och avloppsintressena.

Någon särskild straffbestämmelse torde ej böra införas med anledning

av det nya stadgandet. Med detta stadgande avses att vattendomstol skall

kunna under angivna förutsättningar förbjuda kloakvattenutsläpp. Förbud

som meddelas i denna ordning kommer att omfattas av straffbestämmelsen

i 13 kap. 12 § andra stycket vattenlagen.

28 §.

Den av kommittén förordade kostnadsfördelningsregeln i andra stycket

av paragrafen torde kunna avfattas i enlighet med förslaget. Beträffande

innebörden av uttrycket samhälle må hänvisas till vad som anförts därom

vid behandlingen av 23 §.

Anmärkas må, att tillämpningen av kostnadsfördelningsregeln icke nödvändigtvis

förutsätter, att även företrädaren för avloppsintresset är ett

samhälle. Bidrag bör också principiellt kunna komma i fråga till avledare

av kloakvatten oavsett huruvida gemensamma anordningar tillskapats för

utsläppet. Detta kan vara av betydelse för avloppsförhållanden vid glesbebyggelse.

Stränder invid jämförelsevis opåverkade vattenområden är

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1964

självfallet särskilt lockande för fritidsbebyggelse. Samma områden kan

just till följd av vattnets beskaffenhet vara begärliga som vattentäkter

för samhällen och andra sådana förbrukare. I den mån vattentäktsintresset

icke kan godtaga avloppsutsläpp från glesbebyggelsen eller det kräver

särskilt långtgående reningsåtgärder synes bidrag från detsamma till den

enskilde fastighetsägaren för ordnandet av hans avloppsförhållanden böra

kunna ifrågakomma.

29 g.

Till skillnad från övriga stadganden i 27 och 28 §§ avser den föreslagna

kostnadsfördelningsregeln i 28 § andra stycket icke enbart förhållandet

mellan två eller flera samhällen. Jämkning torde därför böra ske i 29 §.

10 KAP.

44, 68 och 74 §§.

De av kommittén förordade tilläggen till ifrågavarande paragrafer torde

böra införas. Det synes ej vara påkallat att lämna föreskrifter om strålskyddsmyndighetens

åligganden i förevarande sammanhang. Förutom genom

strålskyddslagen har i Kungl. Maj :ts brev den 28 juli 1958 meddelats

bestämmelser om myndighetens verksamhet. Enligt nämnda brev skall myndigheten

tjänstgöra såsom ett centralt samordnande organ för olika strålskyddsintressen

i riket och i detta hänseende ägna oavlåtlig uppmärksamhet

åt de faror och olägenheter, som kan uppkomma till följd av joniserande

strålning, samt intimt samverka med av strålskyddsfrågor berörda myndigheter

och sammanslutningar. Med hänsyn icke minst till dessa strålskyddsmyndighetens

uppgifter att samordna olika strålskyddsintressen är angeläget,

att myndigheten kan erhålla överblick över förekommande ärenden rörande

radioaktiv vattenförorening.

11 KAP.

17 §.

I paragrafens punkt 36 torde ändring böra ske i enlighet med kommittéförslaget.

Därjämte bör ordet »vattentäkt» enligt vad förut nämnts ändras

till »grundvattentäkt» i de punkter det förekommer. Den av några vattendomstolar

väckta frågan om att överföra fristående servitutstalan till ansökningsmål

anser jag mig icke böra upptaga i förevarande sammanhang.

19 §.

Ändringen i denna paragraf är betingad av det föreslagna tillägget i

13 kap. 14 §.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

59 §.

Bestämmelsen om översändande till strålskyddsmyndigheten av ansökningshandlingar

och kungörelse vid syneförrättning bör äga motsvarande

tillämpning i mål som handlägges vid vattendomstol; genom hänvisningen

i nuvarande 11 kap. 36 § sista stycket till 10 kap. 44 § erfordras

icke någon lagändring för att detta skall bli fallet. Särskild föreskrift

om översändande till strålskyddsmyndigheten av vattendomstols

avgörande av mål angående radioaktivt avloppsvatten torde som

kommittén föreslagit böra fogas till bestämmelsen i 11 kap. 59 § andra

stycket.

62 §.

Rörande utbyte av ordet vattentäkt mot ordet grundvattentäkt torde

få hänvisas till vad därom tidigare anförts i samband med lagens ingress.

Någon terminologisk ändring torde icke böra vidtagas i sammansättningen

vattentäktsfastighet.

13 KAP.

14 §.

Enligt min mening bör bestämmelsen om straff för överträdelse av bestämmelser

som meddelats med stöd av 2 kap. 64 § införas i vattenlagen.

Länsstyrelsen torde i bestämmelserna endast böra hänvisa till vattenlagens

straffbud. Denna lagtekniska anordning har sin motsvarighet i vad som är

stadgat om påföljder för överträdelser av lokala ordningsstadgor och hälsovårdsanordningar.

Även med avseende på redaktionell utformning bör bestämmelsen

bringas i överensstämmelse med denna lagstiftning. Straffbestämmelsen

i vattenlagen bör givas en såtillvida begränsad giltighet, att det

åt länsstyrelsen överlämnas att avgöra, huruvida viss skyddsföreskrift skall

vara straffsanktionerad eller icke. Härigenom erhåller länsstyrelsen möjlighet

att beträffande skyddsområde för grundvattentillgång meddela såväl

föreskrifter av anvisningskaraktär som bestämmelser vilkas åsidosättande

anses böra föranleda ansvar.

Straffbestämmelsen torde böra placeras såsom ett andra stycke i förevarande

paragraf.

I paragrafens första stycke i departementsförslaget har ordet »vattentäkt»

ändrats till »grundvattentäkt» i överensstämmelse med vad tidigare

anförts.

Ö vergångsbes tämmelserna

Kommittén föreslår, att det nya stadgandet i 8 kap. 23 § andra stycket,

vilket ger vattendomstol möjlighet att helt förbjuda utsläpp av kloakvatten

till skydd för viktiga ytvattentäkter, skall vara tillämpligt beträffande av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

loppsutsläpp, soin blivit föremål för lagakraftvunnet beslut före ikraftträdandet,

såvida omprövning kan ske enligt 8 kap. 40 § vattenlagen. Det bör

emellertid erinras om att stadgandet i sistnämnda lagrum gäller rättskraften

hos vattendomstols beslut endast såvitt detta avser villkoren för utsläppande

av avloppsvatten i vederbörande recipient. Ett laga tillstånd att utsläppa avloppsvatten

skall icke kunna upprivas, så att utsläppandet förbjudes; vid

omprövning skall blott villkoren för utsläppet kunna jämkas efter ändrade

förhållanden. Omprövningsstadgandet i 8 kap. 40 § kan dock komma att

erhålla en annan och vidare innebörd, därest nu införes en bestämmelse som

gör det möjligt att vid omprövning av tillstånd att avleda avloppsvatten helt

återtaga tillstånden genom tillämpning av den nya förbudsregeln. För dem

som anordnat avloppsutsläpp i enlighet med givna föreskrifter bör den lagstadgade

omprövningsskyldigheten icke gå utöver vad som i detta hänseende

varit gällande, då villkoren för avledandet fastställdes. Regeln i 8 kap.

23 § andra stycket bör därför icke bli tillämplig vid omprövning av sådana

villkor för avloppsutsläpp, som fastställts före ikraftträdandet.

Övriga av kommittén föreslagna övergångsbestämmelser föranleder ingen

erinran.

Den nya lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1964.

Lagrådsbehandlingen

Förevarande förslag till lag om ändring i vattenlagen föranledde följande

uttalanden från lagrådets sida.

Rubrikerna till 2 kap.

Lagrådet föreslår att i huvudrubriken till 2 kap. och rubriken till kapitlets

andra avdelning användes ordet »grundvattentäkt» i stället för ordet »grundvatten».

2 kap. 64 §.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upprättat ett förslag till normalskyddsbestämmelser,

avsedda att tjäna till vägledning då länsstyrelserna

jämlikt förevarande lagrum fastställa skyddsområde och i samband därmed

skola utforma allmänna föreskrifter om vad som skall iakttagas inom området.

Departementschefen har på anförda skäl avböjt tanken att normalskyddsbestämmelser

skulle utfärdas men framlagt vissa sammanfattande

synpunkter i fråga om innehållet i de skyddsföreskrifter som i de individuella

fallen måste utformas. I anslutning till vad departementschefen uttalat

vill lagrådet understryka vikten av att föreskrifternas innehåll anpassas

efter vad som kan vara påkallat inom olika delar av skyddsområdet; här
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

igenom undvikas, såsom departementschefen framhållit, onödiga inskränkningar

i fastigheternas nyttjande.

2 kap. 65 §.

Justitieråden Homanus, Digman och Nordström:

1 motsats till vad som är fallet beträffande det nuvarande stadgandet i

2 kap. 58 § andra stycket om Konungens befallningshavandes rätt att förelägga

vite upptages icke i 2 kap. 65 § av förslaget såsom förutsättning

för befogenheten att förelägga vite att ansvar ej finnes särskilt stadgat.

Fråga kan härigenom uppkomma huruvida dubblering av påföljd för samma

förfarande inträffar. Departementschefen uttalar emellertid i motiven

till 65 § att, i det fall att för ett skyddsområde gäller straff sanktionerad

bestämmelse, enligt allmänna grundsatser vite icke torde böra föreläggas

med mindre underlåtenhet att efterkomma bestämmelsen förelupit. Denna

förutsättning synes dock böra komma till uttryck i lagtexten.

Det praktiska behovet av vitesföreläggande i de sålunda åsyftade situationerna

torde kunna hänföras till vad som angives i senare ledet av 65 §,

där det sägs att Konungens befallningshavande, i händelse försummelse att

iakttaga en föreskrift förelupit, äger efter vad som finnes tjänligast antingen

förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla

den försumlige att själv vidtaga rättelse. Därest såsom är fallet i det remitterade

förslaget denna bestämmelse göres tillämplig, oavsett om den

föreskrift som försummelsen rört är straff sanktionerad eller ej, kommer

vitesföreläggande att kunna riktas mot fortsatt underlåtenhet att iakttaga

en straffbelagd föreskrift som innebär skyldighet att vidtaga en positiv åtgärd;

rättelse innefattar här vidtagande av den åtgärd som underlåtits.

Straff och vite komma i dessa fall att hänföra sig till åtminstone delvis olika

tidsperioder, och på grund härav har i flera fall en dylik utformning av bestämmelser

om vitesföreläggande godtagits i lagstiftningen, se 30 § i 1954

års allmänna förfogandelag (prop. 20/1954 s. 160 och 204), 10 § i 1956 års

atomenergilag (prop. 178/1956 s. 32 och 33) och 78 § i 1960 års civilförsvarslag

(prop. 5/1960 s. 211); i samtliga dessa fall har i själva lagtexten

såsom förutsättning för vitesföreläggande angivits att underlåtenhet redan

förekommit. Även vitesbestämmelsen i 31 § av 1956 års allmänna ordningsstadga

innefattar samma konstruktion (prop. 143/1956 s. 134), och bestämmelsen

om vitesföreläggande i 75 § av 1958 års hälsovårdsstadga — vid vars

tillkomst 31 § allmänna ordningsstadgan åberopades — behöver icke avse

någon principiell avvikelse härifrån (prop. B 46/1958 s. 316).

Den i senare ledet av 65 § upptagna bestämmelsen om vitesföreläggande

kommer vidare att innebära möjlighet att, när någon åsidosatt en förbudsföreskrift,

vare sig straffsanktionerad eller ej, medelst vite framtvinga rättelse

d. v. s. undanröjande av den skada som kan ha vållats genom det för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 196b

bjudna handlandet. Däremot synes icke böra öppnas möjlighet att, när en

förbudsföreskrift är straffsanktionerad, i förväg meddela ett vitesföreläggande

som avser identiskt samma positiva handlande som det, vilket är

straffbelagt; en dylik regel torde icke stå i god överensstämmelse med allmänna

rättsgrundsatser. (Se närmare angående de problem som uppkomma

vid kombination av straff och vite en uppsats av Håkan Strömberg i

Förvaltningsrättslig tidskrift 1955 s. 197). Vid utformningen av skyddsföreskrifterna

torde Konungens befallningshavande ha att bedöma vilka förbudsföreskrifter

som böra straffsanktioneras och vilka som böra överlåtas

åt vitesföreläggande i de enskilda fallen. Har Konungens befallningshavande

valt att förse förbudsföreskrift med straffsanktion enligt 13 kap. 14 § andra

stycket, kan straff utdömas för varje gång förbudet äsidosättes, och vitesföreläggande

torde i dylikt fall böra användas för att framtvinga rättelse

av vad som redan skett.

I enlighet med det anförda hemställa vi att 2 kap. 65 § uppdelas på två

stycken, varvid i första stycket utsäges, att Konungens befallningshavande

äger, om ansvar ej finnes stadgat, vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga

åtgärd varom sägs i 63 §, att iakttaga vad honom åligger enligt nämnda

paragraf eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 64 §, och i andra

stycket stadgas, att om försummelse förelupit i hänseende som angives i

första stycket, Konungens befallningshavande äger efter vad som finnes

tjänligast antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller

vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

Regeringsrådet Holmgren:

I detta stadgande har Konungens befallningsliavare erhållit befogenhet

att vid vite tillhålla den som ämnar vidtaga åtgärd enligt 63 § — t. ex. grävning

eller sprängning eller annan åtgärd med antaglig menlig inverkan å

grundvattentillgång — att iakttaga vad honom (enligt bl. a. skyddsområdesföreskrifter

på grund av 64 §) åligger i fråga om återhållsamhet eller nödiga

försiktighetsmått. Stadgandet innehåller också att Konungens befallningshavande

i händelse av försummelse i berört hänseende äger antingen

förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla

den försumlige att själv vidtaga rättelse.

Stadgandets första led skiljer sig i så måtto från motsvarande bestämmelser

i gällande rätt (se 58 § andra stycket i början) som en för närvarande

uppställd förutsättning för vitesföreläggande, nämligen att ansvar

ej finnes särskilt stadgat, uteslutits i den nya lydelsen. Vattenvårdskommittén,

från vars betänkande den nya föreskriften är hämtad, har motiverat

förändringen bl. a. med hänvisning till ett uttalande i proposition rörande

ny hälsovårdssladga (prop. B 46/1958 s. 316). Enligt detta är möjligheten

att förelägga vite visserligen framför allt av betydelse, för alt man

skall komma till rätta med fortsatt tredska efter utdömande av straff,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

men kan också tillgripas, då ett åtal t. ex. icke skulle kunna medföra tillräckligt

snabbt resultat eller då ett kanske relativt ringa bötesstraff icke

kan väntas förmå till viss åtgärd. Kommittén har själv tillagt att det föreslagna

stadgandet — till skillnad från vad som är fallet beträffande dess

motsvarighet i gällande lagstiftning — kan användas även för att medelst

vitesföreläggande genomdriva efterlevnaden av bestämmelser, som meddelats

för ett skyddsområde (enligt remissförslagets 64 §), därest en företagare

trots stadgad påföljd medvetet åsidosätter dessa bestämmelser. Härvidlag

torde kommittén ej minst haft i tankarna sådana fall då en företagare,

t. ex. den som driver ett grustag, har ett starkt ekonomiskt intresse att

så långt som möjligt utnyttja marken i fråga, ett intresse som är avgjort

starkare än obehaget att nödgas erlägga böter.

Någon invändning mot kommitténs förslag i denna del har ej redovisats

från remissinstansernas sida.

Departementschefen har förklarat, att kommittéförslaget ej synes giva

anledning till erinran och kan vara av betydelse för efterlevnaden av skyddsområdesbestämmelser.

Emellertid har departementschefen tillagt att, i det

fall att för ett skyddsområde gäller straffsanktionerad bestämmelse, vite

enligt allmänna grundsatser ej torde böra föreläggas med mindre underlåtenhet

att efterkomma bestämmelsen förelupit.

Huru sistnämnda uttalande bör tolkas kan, med hänsyn till den invecklade

beskaffenheten av olika spörsmål berörande förhållandet mellan straff

och vite (se t. ex. prop. 20/1954 s. 160, 205 samt Strömberg i Förvaltningsrättslig

tidskrift 1955 s. 209 —12), möjligen vara föremål för tvekan. Enligt

min mening ligger det närmast till hands att fatta uttalandet efter ordalagen;

det skulle då utgöra ett råd till länsstyrelserna att ej begagna möjligheten

att ålägga vite förrän vederbörande redan en gäng, t. ex. genom

för djup grävning i grustag nära vattentillgång, åsidosatt straffbestämmelsen

och det alltså blir fråga om att avskräcka från fortsatt verksamhet av

samma slag. Länsstyrelserna skulle alltså ej böra begagna vitesförlägganden

i de av kommittén åsyftade fall — ingalunda opraktiska — då man

kan antaga att hotet om det måttliga bötesstraff, som generellt gäller för

överträdelser mot skyddsområdesföreskrifter, och som kanske räcker bra

i flertalet fall (se förslaget till skyddsbestämmelser, särskilt 3 § g), 4 § e)

samt 7 §), ej kommer att avhålla vederbörande från ett ekonomiskt givande

ingrepp i grustaget. För egen del finner jag visserligen uttalandet, fattat som

ett råd för normalfallet, motiverat men jag är särskilt efter departementschefens

av riksdagen utan erinran lämnade uttalande i 1958 års proposition

om ny hälsovårdsstadga obenägen medge, att allmänna rättsgrundsatser

skulle utesluta användningen av vitesförelägganden i hela den omfattning

65 § första ledet enligt ordalagen möjliggör. Mot vad vattenvårdskommittén

i sak åberopat vågar jag i varje fall ej antaga, att det praktiska behovet av

vitesförelägganden skulle kunna tillgodoses genom bestämmelserna i 65 §

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lå år 196i 45

andra ledet; det praktiska önskemålet är ju att direkt avskräcka vederbörande

från ekonomiskt inbringande men för vattenvården skadliga (fortsatta)

grävningar; att efteråt råda bot för vållad skada lär i många fall ej

ens vara möjligt.

Allmänt vill jag framhålla att det inom det ekonomiska livet i våra dagar

ej sällan förekommer situationer, då medborgaren har ett så starkt

ekonomiskt intresse av en otillåten gärning, att han finner det förmånligt

att utföra gärningen och betrakta väntade böter som en överkomlig kostnad

i rörelsen. Att länsstyrelsen eller annan administrativ myndighet för sådana

fall kan förstärka de avhållande faktorerna genom föreläggande av

kännbara viten — såsom i kommittéförslaget avsetts och såsom även eljest

förekommit t. ex. i den nya hälsovårdsstadgan och i 1943 års lag om tillståndstvång

för byggnadsarbete — finner jag enbart tillfredsställande. Utvägen

att vinna den önskade effekten genom ändring i straffskalorna är

av lätt insedda praktiska skäl ofta oframkomlig. För att vitesmöjligheten

ej missbrukas är i riklig måtto sörjt dels genom att beslutet om vitesföreläggandet

kan överklagas till regeringsrätten och dels genom att frågan

om utdömande av vite också skall prövas av behörig myndighet, som regel

de allmänna domstolarna.

Ett spörsmål för sig blir frågan, huru i här avsedda fall en mindre önskvärd

dubblering av vite och böter skall kunna undvikas. Praktiskt torde

emellertid detta spörsmål icke vara, och jag finner ej påkallat att ifrågasätta

ett särskilt stadgande av innebörd t. ex. att sedan vite förelagts böter

ej må utdömas för en gärning som innebär åsidosättande av föreläggandet.

Åt rättstillämpningen torde kunna överlämnas att sörja för att den totala

samhälleliga reaktionen icke blir för hård i de sannolikt mycket sällsynta

fall, då en dubblering hotar uppstå.

Lagrådet:

2 kap. 66 §.

I fall då fråga är om samfälld mark bör ett förenklat underrättelseförfarande

kunna användas; jfr 10 kap. 8 § första stycket och 40 § samt 11 kap.

33 § fjärde stycket. Lagrådet föreslår därför att i paragrafen upptages en

bestämmelse av innehåll att, om mark är samfälld för flera fastigheter, underrättelse

till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen ej erfordras

och att, om för denna finnes känd styrelse, styrelsen skall underrättas.

11 kap. 19 §.

Av förarbetena till 13 kap. 14 § första stycket framgår, att stadgandet är

subsidiärt i förhållande till bestämmelser i strafflagen. Detta torde vara

anledningen till att förevarande paragraf ej innehåller någon hänvisning

till nämnda lagrum. Enligt lagrådets mening måste även straffstadgandet

4 fiihang till riksdagens protokoll 19Gb. 9 samt. 3 and. Nr 14

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Tredje lagutskottets utlåtande nr /4 år 196i

i det nya andra stycket av 13 kap. 14 § anses vara subsidiärt i förhållande

till strafflagens bestämmelser; det bör sålunda exempelvis icke tillämpas

å gärning, som är straffbar enligt 19 kap. 8 § strafflagen. Med hänsyn härtill

torde den föreslagna ändringen i förevarande paragraf böra utgå ur lagförslaget.

I så fall måste förslagets ingress jämkas.

13 kap. U §.

Den avsedda innebörden av det föreslagna stadgandet i andra stycket

torde komma till bättre uttryck om stadgandet gives den lydelsen att, om

Konungens befallningshavande förordnat att överträdelse av föreskrift

som meddelats med stöd av 2 kap. 64 § skall föranleda ansvar, den som överträder

föreskriften dömes till böter, högst trehundra kronor, eller, om förseelsen

avsett åliggande av större vikt eller därigenom förorsakats avsevärd

skada eller olägenhet, till dagsböter.

Departementschefen anför i anledning av lagrådsgranskningen följande.

Lagrådet har understrukit betydelsen av att föreskrifter för skyddsområde,

vilka länsstyrelserna avses skola utfärda med stöd av 2 kap. 64 §,

till sitt innehåll anpassas efter vad som kan vara påkallat inom skilda

delar av skyddsområdet. I anslutning härtill vill jag framhålla, att länsstyrelserna

förutsättes skola alltefter grundvattenskyddets växlande betingelser

avgöra såväl huruvida föreskrift i något visst hänseende alls är

erforderlig som i vad mån det är möjligt att begränsa en föreskrifts giltighet

till blott någon del av det totala skyddsområdet. Begränsning som

nu sagts kan vara motiverad exempelvis i fråga om föreskrifter som gäller

anordnande av slutna ledningar för avloppsvatten från gödselstäder och

ensilageanläggningar eller avser skyldighet att regelbundet bortskaffa sopor

och annat avskräde. Likaså kan förbud mot utsläpp av avloppsvatten i

grunden finnas böra föreskrivas endast för någon särskild del av ett

skyddsområde.

I fråga om utformning av vitesbestämmelserna i 2 kap. 65 § delar jag

uppfattningen, att det från rent praktiska synpunkter kunde vara av

värde att möjliggöra vitesföreläggande på förhand om i något fall straffhot

ej kan antagas förmå en person att efterleva viss föreskrift till skydd

för grundvatten. Härvidlag förefinnes icke någon principiell skillnad mellan

det fall att någon överträdelse av skyddsområdesföreskrift alls ännu icke

skett och det att en tidigare företagen straffbar verksamhet befaras bli

upprepad. Emellertid kan jag icke tillstyrka att denna rent praktiska syn

på behovet av ingripanden föranleder, att man överger rättsgrundsatsen,

att dubbla påföljder ej stadgas för en och samma förseelse. Om överträdelse

av straffsanktionerad skyddsföreskrift består däri, att en prestation

underlåtes, torde man vid fortsatt underlåtenhet ej ha att räkna med

att straff och vite kan komma att sammanträffa. Länsstyrelserna har ock

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 74 år 1!)64 47

ber etts möjlighet förelägga vederbörande vid vite att fullgöra den underlåtna

skyldigheten. Lagförslaget torde i detta hänseende ha erhållit en

nöjaktig avfattning. Däremot torde den nyss berörda begränsningen av

vitesmöjlighetens användning böra komma till uttryck genom att lagtexten

i förtydligande syfte omarbetas så som tre av lagrådets ledamöter

hemställt.

Rubrikerna till 2 kap. samt bestämmelserna i 2 kap. 66 § och 13 kap.

14 § torde böra jämkas i enlighet med lagrådets hemställan.

På det skäl lagrådet anfört kan jag tillstyrka, att någon ändring i 11

kap. 19 § icke nu vidtages.

Utöver vad som framgår av det anförda torde i lagförslaget få ske

vissa redaktionella jämkningar.

Offentlig utredning

Såsom framgår av årets riksdagsberättelse fortsätter vattenvårdskommittén

sitt utredningsarbete med en förnyad översyn av vattenvårdens organisation

och i samband därmed frågan om anordnande av vattenvårdsförbund

för tillsyn av särskilda vattendrag eller vattenområden samt frågan

om forskning inom vattenvården. Enligt ett av statsrådet Holmqvist den 4

februari i år lämnat interpellationssvar avser kommittén att om möjligt

lägga fram sitt slutbetänkande till innevarande sommar.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till vissa ändringar i

vattenlagen i syfte att dels bereda bättre skydd för vattenförsörjningen och

dels sätta strålskyddsmyndigheten i tillfälle att följa de ärenden rörande

radioaktivt avloppsvatten, som behandlas vid syneförrättningar eller av vattendomstolar.

Vad först angår frågan om skydd för vattenförsörjningen

må till en början erinras om att företag för bortledande av vatten för vattenförsörjningsändamål

omfattas av vattenlagens allmänna bestämmelser

om byggande i vatten, medan särbestämmelser meddelats beträffande företag

för tillgodogörande av grundvatten och för utsläpp av avloppsvatten.

Som en följd härav saknas f. n. enhetliga bestämmelser om skydd för tillgångar

av grundvatten och av ytvatten, vilka utnyttjas för vattenförsörjningen.

I förstnämnda hänseende gäller bl. a. enligt 2 kap. 58 § vattenlagen att

den som vill vidtaga åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan på

grundvattentillgång, är skyldig att iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen

föranledes av omständigheterna. Såsom departementschefen i proposi
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 74 år 7,964

Iionen berört, skall frågan om företagarens åligganden härvidlag bedömas

enligt de allmänna regler som får anses gälla inom grannskapsrätten eller

beträffande farlig verksamhet. Länsstyrelse kan vid vite ålägga vederbörande

att iakttaga nämnda aktsamhetsregel och förordna om rättelse i fall av

försumlighet. Till skydd mot förorening av grundvatten kan vattentäktsägaren

med stöd av 2 kap. 45 § hos vattendomstol utverka att besvär eller last

i vissa fall mot ersättning lägges på annan tillhörig fastighet. En motsvarande

möjlighet att bereda skydd för ytvattentäkt erbjudes genom bestämmelser

i 2 kap. 14 § vattenlagen.

På sätt närmare framgår av den i propositionen intagna redogörelsen för

gällande rätt tillgodoses skyddsbehov, som är förenade med vattenområdes

egenskap av ytvattentäkt i viss omfattning jämväl genom bestämmelserna

om avloppsvatten i 8 kap. vattenlagen. Vid utsläpp av kloakvatten i sådant

område kan sålunda enligt 8 kap. 23 § första stycket längre gående reningsåtgärder

föreskrivas, än som eljest skulle varit fallet. Principiellt förbud

råder vidare enligt 8 kap. 32 § vattenlagen att avleda industriellt avloppsvatten

så att genom förorening av ytvatten uppkommer olägenhet av någon betydelse.

Någon skyldighet att begära förprövning av företag för utsläpp av

avloppsvatten föreligger emellertid icke enligt vattenlagen. Det har i stället

överlämnats åt vederbörande att i första hand själv bedöma vilka reningsåtgärder

som enligt lagen bör komma i fråga. I vissa fall har det dock ansetts

innebära alltför stor risk att överlåta bedömningen åt vederbörande.

Kung]. Maj :t har därför i 8 kap. 38 § vattenlagen bemyndigats att meddela

förbud mot vissa avloppsföretag, innan reningsfrågan prövats enligt vattenlagen.

Med stöd häraAr har utfärdats den s. k. förprövningskungörelsen, i vilken

uppräknas vissa slag av industriella inrättningar, som ej får anläggas

innan frågan om erforderliga åtgärder till motverkande av vattenförorening

blivit lagligen prövad. Skyldighet att begära förprövning beträffande kloakvatten

har icke stadgats. Däremot föreligger beträffande tillämnade utsläpp

av vissa slags kloakvatten skyldighet att göra anmälan till statens vatteninspektion.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall 2 kap. 58 § vattenlagen

ersättas av en allmän aktsamhetsregel av i huvudsak motsvarande innehåll

men så utformad att grundvattentillgång som är eller kan antagas bli

tillgodogjord utgör skyddsobjekt. Länsstyrelse får befogenhet att fastställa

skyddsområden för grundvattentäkt och grundvattentillgång samt att meddela

skyddsföreskrifter med generell giltighet inom sådana områden. I propositionen

framlägger departementschefen vissa sammanfattande synpunkter

på frågan om skyddsföreskrifternas innehåll. Länsstyrelsernas befogenhet

att fastställa skyddsområden anknytes till den allmänna aktsamhetsregeln,

varigenom befogenheten i så måtto begränsas att skyddsföreskrifterna

icke får medföra ett större intrång än som berörda fastighetsägare och andra

sakägare är skyldiga att tåla utan ersättning. Erfordras längre gående fö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1961

reskrifter, har vattentäktens ägare liksom hittills möjlighet att hos vattendomstol

utverka skydd för vattentäkten i form av servitut, varvid domstolen

också prövar uppkommande frågor om ersättning för det intrång som servitutet

föranleder.

Medan de sålunda föreslagna bestämmelserna endast är tillämpliga på

grundvattentillgångar, innehåller förslaget jämväl vissa stadganden som avser

att bereda bättre skydd för ytvattnet. I detta hänseende föreslås att vattendomstol

skall kunna helt förbjuda utsläpp av kloakvatten i ytvattenområden

för att skydda vattenförsörjning för samhällen eller för livsmedelsindustrier

och liknande inrättningar. Vattendomstolarna skall enligt ett föreslaget

tillägg till 8 kap. 28 § vattenlagen kunna mellan vattentäktsägare

och den som avleder eller ämnar avleda kloakvatten efter skälighetsprövning

fördela den merkostnad som uppkommer för att ytvattentäkten skall

befrias från tillförsel av kloakvatten eller för att särskilt långtgående kloakvattenrening

skall vidtagas av hänsyn till vattenförsörjning.

I de likalydande motionerna I: 661 och II: 807 samt I: 662 och II: 806 yrkas

vissa ändringar i lagförslaget. Enligt det förstnämnda motionsparet är det

sålunda från rättslig synpunkt mindre lämpligt med så långtgående befogenheter

för länsstyrelse som föreslagits i propositionen. Enligt motionärerna

måste det inge mycket starka betänkligheter att frågan om den enskildes

skyldighet alt utan ersättning tåla intrång genom skyddsbestämmelser skall

avgöras i administrativ ordning. Motionärerna hemställer därför om sådan

ändring i förslaget att skyddsområde för grundvattentäkt skall fastställas

av vattendomstol på framställning av länsstyrelse med rätt för denna att om

så erfordras meddela interimistiskt beslut i ämnet. Vidare yrkas, att sakägare,

som till följd av skyddsbestämmelser åsamkas större intrång än han

är skyldig att tåla utan ersättning, skall äga rätt till ersättning i den omfattning

som av vattendomstol prövas skäligt. I fråga om skydd för ytvatten

framhålles i motionerna att betande djur ofta ådrager sig sjukdomar eller

parasiter till följd av att betesmarkerna infekterats av kloakvatten vid högflöde.

Motionärerna anser att de föreslagna bestämmelserna om förbud mot

utsläpp av kloakvatten bör utformas så att de bereder skydd jämväl i detta

hänseende. Motionärerna anser också att bestämmelserna om kostnadsfördelning

i 8 kap. 28 § vattenlagen bör ändras så att avloppsintressent kan

få full ersättning för merkostnad som förorsakas av det nya stadgandet om

förbud mot utsläpp av kloakvatten.

I motionerna I: 662 och II: 806 yrkas att länsstyrelse skall få möjlighet att

fastställa skyddsområde och särskilda föreskrifter utan beaktande av frågan,

huruvida därav föranlett intrång är ersättningsgillt, samt att sakägare,

sedan länsstyrelse fastställt skyddsområde, skall äga föra ersättningstalan

vid domstol. Vidkommande ytvattenskyddet yrkas i motionerna sådan ändring

i förslaget att möjlighet öppnas att anordna skyddsområden även för

ytvatten samt att obligatorisk förprövning införes beträffande företag som

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1064

påverkar ytvattensituationen. Slutligen hemställes att det föreslagna tillägget

till 8 kap. 28 § vattenlagen ej måtte godtagas.

Såsom departementschefen framhållit, föreligger som en följd av den

alltmer omfattande föroreningen av landets ytvatten liksom av den på flera

håll förekommande grundvattensänkningen brist på naturligt rena, opåverkade

vattentillgångar. Eftersom anspråken på rent konsumtionsvatten ständigt

ökar samtidigt som behovet av områden, där avloppsvatten kan släppas

ut, gör sig i allt högre grad gällande, kräves vittgående åtgärder till förhindrande

av förorening av vattentillgångarna i syfte att trygga vattnets kvalitet.

Som ett led i dessa åtgärder föreslås nu ändringar i förtydligande och

fullständigande riktning uti vattenlagens bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen.

Utskottet hälsar förslaget med tillfredsställelse men vill

samtidigt understryka att den av departementschefen antydda utvecklingen

uppenbarligen kräver att frågan om skydd för vattenförsörjningen och om

vattenvården i allmänhet även i fortsättningen följes med uppmärksamhet

och att alla möjligheter till förbättring i detta hänseende tillvaratages. De

förslag som härutinnan framlägges i ovannämnda motioner och i de av utskottet

samtidigt behandlade fristående motionerna II: 166 och II: 382 är på

sätt nedan närmare skall beröras i många hänseenden förtjänta av beaktande

under det fortsatta arbetet på området.

Vidkommande det framlagda lagförslaget och de däri motionsvis yrkade

ändringarna vill utskottet anföra följande.

De i flera remissyttranden och i motionerna 1:662 och 11:806 framförda

önskemålen om enhetliga skyddsbestämmelser för grundvatten- och

ytvattentillgångar har främst motiverats av behovet av skyddsområden för

ytvattentäkter. Såsom departementschefen framhållit spelar ytvattentäkterna

redan nu eu stor roll för vår vattenförsörjning och deras betydelse kommer

med all sannolikhet att öka. I likhet med departementschefen finner

utskottet att det därför i och för sig varit önskvärt att genom enhetlig

lagstiftning markera att grundvatten och ytvatten från skyddssynpunkt

är lika betydelsefulla. På sätt departementschefen närmare utvecklat överensstämmer

en sådan uppläggning emellertid mindre väl med vattenlagens

allmänna systematik och kan för sitt genomförande fordra ett tidskrävande

lagstiftningsarbete. Med hänsyn härtill har det nu framlagda förslaget,

som bedömts angeläget, uppbyggts på nuvarande regelsystem. Den ståndpunkt

som departementschefen sålunda intagit måste enligt utskottets mening

anses berättigad. Vid sådant förhållande kan utskottet ej tillstyrka

det i motionerna I: 662 och II: 806 framställda yrkandet om införande

genom ändring i Kungl. Maj:ts förslag av möjlighet att anordna skyddsområden

för ytvatten.

De förordade bestämmelserna om skyddsområden för grundvattentill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Tredje lagutskottets utlåtande nr tå år 196å

gångar bär betecknats som en huvudpunkt i kommittéförslaget och åsyftar

att avhjälpa väsentliga brister i den nuvarande skyddslagstiftningen. Såsom

i det föregående berörts innebär förslaget att vattenförsörjningen inom

samhällen och andra mera sammanhängande bebyggelseområden skall

kunna beredas skydd — annorledes än servitutsvägen — genom att generella

föreskrifter, med giltighet inom ett fastställt område, utfärdas angående

vad som är att iakttaga jämlikt den allmänna aktsamhetsregeln.

Medan förslaget härutinnan mottagits med gillande, har såväl vid remissbehandlingen

som i motionerna kritik riktats mot att befogenheten att

fastställa skyddsområden anförtrotts länsstyrelserna. Eftersom skyddsföreskrifterna

icke får innebära större intrång för berörda sakägare, än

vad dessa enligt allmänna rättsgrundsatser är pliktiga att tåla utan ersättning,

tillägges sålunda, såsom i motionerna framhållits, administrativ

myndighet genom förslaget kompetens att avgöra mången gång svårbedömbara

judiciella frågor. Med hänsyn till att sådana frågor redan med

gällande ordning avgöres av vattendomstol bl. a. vid bestämmande av servitut

till skydd för befintliga grundvattentäkter kan således starka skäl

anses föreligga för att jämväl uppgiften att fastställa skyddsområden anförtros

domstolarna. I likhet med departementschefen vill utskottet framliålia

att syftet med den nya lagstiftningen är att aktivera skyddsverksamheten

och skapa bättre möjligheter att planmässigt tillgodose vattenförsörjningens

skyddsbehov, så att tillgången på tillfredsställande konsumtionsvatten

kan säkerställas för framtiden. Utskottet vill vidare erinra om

att länsstyrelserna redan nu äger meddela skyddsföreskrifter enligt hälsovårdsstadgan,

och genom att icke heller dessa föreskrifter får sträcka sig

längre än vad sakägaren enligt nyssnämnda principer är skyldig att tåla

utan ersättning, ankommer således redan med gällande regler på administrativ

myndighet att i viss omfattning pröva frågor av förevarande slag.

Med hänsyn härtill, och då länsstyrelserna med deras möjligheter att taga

egna initiativ för att planmässigt tillgodose vattenförsörjningens skyddsbehov

får anses väl ägnade att fullgöra hithörande uppgifter, anser sig

utskottet kunna biträda departementschefens förslag i denna organisationsfråga.

Utskottet avstyrker därför bifall till vad i motionerna 1:661

och II: 807 i förevarande hänseende yrkats.

Såsom departementschefen funnit skulle väl vissa fördelar kunna vinnas,

om länsstyrelserna tillädes befogenhet att meddela skyddsföreskrifter

utan att behöva taga hänsyn till intrång, medan det skulle ankomma på

domstol att i efterhand avgöra ersättningsfrågan. Utskottet delar departementschefens

uppfattning att vissa komplikationer i ersättningshänseende

kan uppkomma, om länsstyrelse i syfte att tillgodose skyddsbehovet meddelade

längre gående skyddsbestämmelser än grundvattentillgångens ägare

begärt eller önskat. Då dessa förhållanden i vart fall torde böra närmare

opaginerad Kontrollera mot PDF

52 Tredje lagutskottets utlåtande nr 74 år 1964

utredas, innan en kompetensfördelning av angivet slag genomföres, avstyrker

utskottet bifall till de yrkanden om ändring i Kungl. Maj :ts förslag

som på denna punkt framförts i motionerna 1:662 och 11:806.

Del skydd för ytvatten som innefattas i de föreslagna bestämmelserna

om förbud mot avloppsutsläpp i vissa fall till skydd för viktiga ytvattentäkter

har i motionerna I: 661 och II: 807 ansetts otillräckligt för boskapsskötselns

behov. I likhet med motionärerna finner utskottet det självfallet

angeläget att betande djur såvitt möjligt skyddas från olägenheter genom

vattenförorening också av det slag som åsyftas i motionerna. Även andra

beaktansvärda intressen, t. ex. friluftsbad och det allmänt hygieniska intresset

av att hindra förorening av sjöar och vattendrag, kunde i och för

sig motivera möjlighet till förbud mot kloakvattenutsläpp. De båda motstående

intressena måste emellertid här vägas mot varandra och det synes

därför nödvändigt att gå fram i etapper. Med hänsyn härtill synes man

böra godtaga propositionens ståndpunkt, att tills vidare endast vattenförsörjningen

för samhälle eller livsmedelsindustri skall kunna utgöra grund

för förbud mot avledning av kloakvatten. I detta sammanhang bör även

framhållas, att jordbruket, som för sina anläggningar i betydande mån är

i behov av möjligheten att leda bort avloppsvatten, i den här föreliggande

avvägningsfrågan är engagerad på båda sidor, samt att den föreslagna

kompensationsregeln i 8 kap. 28 § andra stycket skulle vara svår att tilllämpa

i det ifrågasatta fall, då skydd påfordrades för boskapsskötseln. Utskottet

kan därför ej tillstyrka de i motionerna föreslagna tilläggen till 8

kap. 23 § andra stycket vattenlagen. De synpunkter som anlagts på nu berörda

spörsmål gör sig enligt utskottets mening jämväl gällande beträffande

den i motionerna I: 662 och II: 806 föreslagna bestämmelsen om obligatorisk

förprövning av företag som kan förändra ytvattenförhållandena.

Utskottet avstyrker därför bifall även till dessa motioner, såvitt nu är i

fråga.

De föreslagna stadgandena om viss kostnadsfördelning mellan vattenförsörjningsintresse

och avloppsintresse har närmast föranletts av förbudet

mot kloakvattenutsläpp till skydd för viktiga ytvattentäkter. Därjämte har

redan med nuvarande lagstiftning behov ansetts föreligga av en lagstadgad

bidragsmöjlighet i de fall särskilt långtgående reningsåtgärder krävs för

att hindra menlig inverkan på en ytvattentäkt. Den förordade lösningen

överensstämmer enligt vad kommittén anfört med det förfaringssätt som

följts vid uppgörelser i godo rörande skydd för ytvatten. Såsom departementschefen

anmärkt innehåller vidare vattenlagen redan nu en likartad

regel, avseende det tall att kloakvatten avledes till samma vattenområde från

två eller flera samhällen och något samhälle, men ej ett annat, vidtagit reningsåtgärder.

För sådant fall kan det förorenande samhället efter slcälighetsprövning

åläggas att bidraga till det förstnämnda samhällets reningskostnader.

Vid angivna förhållanden, och då vattendomstolarna således re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 i år 196b

dan enligt gällande lag har att bedöma frågor av detta slag, kan utskottet

ej dela de i motionerna I: 662 och II: 806 uttalade betänkligheterna rörande

tillämpningen av den nu förordade bestämmelsen om kostnadsfördelning

mellan vattenförsörjnings- och avioppsintressen. Utskottet avstyrker därför

bifall till dessa motioner, i vad däri yrkats avslag på Kungl. Maj :ts förslag

till ändrad lydelse av 8 kap. 28 § vattenlagen. Utskottet vill emellertid framhålla,

att man vid tillämpningen av denna bestämmelse icke får bortse

från att intresset av att hålla vattendragen rena från vissa synpunkter kan

anses vara av större vikt än intresset att till lägsta kostnad bortleda avloppsvatten.

Genom att bidragsskyldigheten skall avgöras efter skälighetsprövning

torde vidare möjlighet föreligga att i enlighet med det i motionerna

1: 661 och II: 807 framförda önskemålet tillerkänna avloppsintressent full

ersättning för uppkommande merkostnader för reningsåtgärder vid förbud

enligt 8 kap. 23 § andra stycket vattenlagen. Utskottet avstyrker därför

bifall också till dessa motioner, såvitt nu är i fråga.

Mot de av departementschefen föreslagna ändringarna i vattenlagen avseende

tillsyn över radioaktiv förorening har utskottet icke

funnit anledning till anmärkning.

På grund av vad sålunda upptagits, och då skäl till erinran mot det föreliggande

lagförslaget ej heller eljest föreligger, tillstyrker utskottet alt riksdagen

med avslag å motionerna I: 661 och II: 807 samt I: 662 och II: 806,

såvitt därigenom yrkats ändring i förslaget, antager det framlagda förslaget

till lag om ändring i vattenlagen.

1 propositionen behandlas även frågan om den närmare utformningen av

de skyddsbestämmelser för grundvattentillgång som

skall utfärdas av länsstyrelse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på

uppdrag av Kungl. Maj :t utarbetat ett preciserat förslag till normalskyddsbestämmelser

i syfte att underlätta länsstyrelsernas verksamhet vid fastställandet

av skyddsområden. Departementschefen, som funnit att särskilda

sådana bestämmelser ej bör utfärdas, har i propositionen framlagt vissa

sammanfattande synpunkter på frågan om skyddsföreskrifternas innehåll.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

uttalanden i ämnet, vill med anledning av motionerna 1:662 och II: 806 i

sammanhanget understryka vikten av att skyddsbestämmelserna utformas

och dispens därifrån meddelas under tillvaratagande av den lokala sakkunskap

som representeras av vederbörande kommunala myndigheter.

1 den fristående motionen It: 382 upptages vissa frågor om förvaringen

av petroleumprodukter i underjordisk cistern. Departementschefen bär i frågan

om skyddsbestämmelsernas utformning bl. a. anfört att inom hela det

skyddade området det bör vara förbjudet att anordna förråd av petroleum
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

produkter och andra brandfarliga varor annorledes än i överensstämmelse

med kommerskollegiets tillämpningsföreskrifter till förordningen om brandfarliga

varor. Enligt bestämmelser i denna förordning skall i marken kring

underjordisk cistern för förvaring av brandfarlig vätska, där det med hänsyn

till förhållandena är nödvändigt, särskilt skydd vara anordnat som

verksamt förhindrar skada till följd av läckage från cisternen. Vidare gäller

att kommerskollegium skall utfärda de närmare föreskrifter som erfordras

för tillämpning av förordningen ävensom de allmänna anvisningar

till densamma, vilka må finnas erforderliga.

1 motionen II: 382 hemställes nu om sådan ändring i förordningen att

därav framgår att i marken kring underjordisk cistern för förvaring av

petroleumprodukter skall finnas skydd i form av betongkasun av fullgod

beskaffenhet eller annan fullt säker anordning som verksamt förhindrar

skada på yt- eller grundvattentäkt. Vidare föreslås att föreskrifter utfärdas

angående kontinuerlig kontroll av i marken redan nedlagda oljecisterner.

Till stöd för motionsyrkandena anföres i huvudsak att oljebehållare

ofta läcker efter ett antal år, varigenom risk uppkommer för att olja sprides

i marken i riktning mot grundvatten eller mot dräneringar med anslutning

till avloppssystemet med påföljd att biologiska avloppsreningsverk kan sättas

ur funktion.

Motionärerna berör enligt utskottets mening problem av mycket stor betydelse

för vattenförsörjningen. I likhet med motionärerna finner utskottet

det angeläget att alla rimliga åtgärder vidtages i den riktning som angives

i motionen. F. n. utarbetas inom kommerskollegium tillämpningskungörelsen

till förordningen om brandfarliga varor jämte anvisningar. Utskottet

förutsätter att de av motionärerna berörda spörsmålen därvid ägnas vederbörlig

uppmärksamhet. Vid sådant förhållande synes motionen icke böra

föranleda annan riksdagens åtgärd, än att riksdagen som sin mening giver

till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen II: 382.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna samt i motionen

11: 166 beröres vissa frågor om den framtida vattenvården.

Vad först angår vattenvårdens organisation, erinras i motionerna I: 662

och II: 806 om de nya och mångskiftande uppgifter som avses skola tillkomma

främst länsstyrelse. Dessa kan enligt motionärerna ej fullgöras på

ett tillfredsställande sätt, om icke nya personella och ekonomiska resurser

tillskapas och de nuvarande provisorierna snarast följes av en effektiv och

slutlig lösning av vattenvårdens organisatoriska problem. Motionärerna hemställer

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t betonar vikten av vad sålunda

anförts.

Krav på utbyggnad av vattenvårdens organisation framställes jämväl i

motionen II: 166. Motionärerna hemställer om sådan förstärkning av den

officiella vattenvården att denna tillföres sakkunskap på bl. a. medicinens,

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 i år 196''r

teknikens, jordbrukets och fiskets områden och erhåller sådana resurser

att aktuella ärenden kan behandlas mera ingående än f. n. och viss rådgivande

verksamhet gentemot kommunerna utövas.

Vattenvårdskommittén fortsätter enligt uppgift i årets riksdagsberättelse

sitt arbete med en förnyad översyn av vattenvårdens organisation och i

samband därmed överväges dels frågan om anordnande av vattenvårdsförbund

för tillsyn över särskilda vattendrag eller vattenområden och dels

spörsmålet om forskning inom vattenvården. Enligt ett vid innevarande

riksdag lämnat interpellationssvar avser kommittén att om möjligt till

sommaren 1964 framlägga sitt slutbetänkande. Utskottet, som i sammanhanget

vill understryka forskningens betydelse, finner det liksom motionärerna

angeläget att berörda frågor snarast bringas till en lösning. Med

hänsyn till att utredningsarbetet inom kort kan beräknas vara avslutat

anser utskottet att något närmare ställningstagande från riksdagens sida

till de förslag som framföres i motionen II: 166 icke är påkallat. Motionen

innehåller emellertid otvivelaktigt synpunkter som kan förtjäna beaktande.

Vid angivna förhållanden anser utskottet att berörda motioner, såvitt nu

är i fråga, icke bör föranleda annan riksdagens åtgärd än en hemställan

att motionen II: 166 måtte överlämnas till vattenvårdskommittén för att

övervägas vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Utskottet upptager slutligen till behandling vissa motionsvis framförda

yrkanden om utredningar angående vattenvården.

I motionerna I: 661 och II: 807 framhålles bl. a. att det genom propositionen

framlagda förslaget medför vissa förbättringar i fråga om vattenförsörjningen,

dock endast under förutsättning att exploateringsintresset

är av mera betydande omfattning. Enskilda personer eller andra smärre

vattentäktsintressen tillgodoses sålunda ej, icke heller allmänna naturvårds-,

folkhälso- och trivselsynpunkter annat än i den mån de direkt

sammanfaller med ett mera betydande vattentäktsintresse. Vidare har enligt

motionärerna vattenskyddet icke genom propositionen blivit tillräckligt

tillgodosett såvitt gäller glesbebyggelsen. Jordbrukets med vattenföroreningen

sammanhängande problem har ej heller lösts. Motionärerna finner

därför att en allmän förbättring av vattenvårdslagstiftningen är angelägen.

I motionerna, vari anvisas vissa riktlinjer för det fortsatta reformarbetet,

erinras vidare om att möjligheterna att begränsa vattenföroreningarna

och sanera redan förorenade vattenområden är beroende av tekniska

och ekonomiska resurser, vilkas tillräcklighet särskilt i sistnämnda avseende

är avhängig av de nuvarande föroreningarnas omfattning. Motionärerna,

som betonar vikten av fortsatt forskningsarbete, anser slutligen att till

komplettering av vattenvårdskommitténs år 1954 lämnade redovisning av

föroreningssituationen en undersökning nu bör göras, avseende rådande

förhållanden, inträffade förbättringar och föreliggande planer på fortsatta

reningsåtgärder. Motionärerna hemställer om utredning av de sålunda berörda

spörsmålen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964

I motionerna I: 662 och II: 806 hemställes vidare om utredning rörande

den omfattning, i vilken det är lämpligt och praktiskt möjligt att skydda

ytvatten enligt samma normer som nu genomföres beträffande grundvatten.

Slutligen framhålles i motionen II: 166 att gällande lag tillgodoser vattenvården,

så långt fiske- och bebyggelseintressen beröres, men även i dessa

fall på ett otillräckligt sätt. I sistnämnda avseende hänvisas till att det

beträffande mindre bebyggelseområden i praktiken råder stor frihet i

fråga om reningsåtgärder. Vissa näringar av väsentligt större ekonomiskt

intresse än fisket, i första hand jordbruk och boskapsskötsel, liksom naturskyddet

över huvud taget, tillgodoses enligt motionärerna f. n. på intet

sätt tillräckligt. I motionen hemställes därför om sådan ändring i gällande

lag att det skydd mot föroreningar som därigenom beredes kommer att omfatta

jämväl nu angivna intressen.

Det föreliggande lagförslaget innebär ett viktigt steg mot bällre förhållanden

på vattenvårdens område. Såsom utskottet tidigare framhållit måste

emellertid alla möjligheter till fortsatt förbättring tagas till vara. Mot bakgrund

av den vid remissbehandlingen omvittnade utvecklingen mot ett större

utnyttjande av ytvatten för vattenförsörjningsändamål är det uppenbart

att de framtida åtgärderna i stor utsträckning måste inriktas på att

skydda ytvattentillgångarna. Vad i detta hänseende föreslagits i motionerna

förtjänar allvarligt beaktande. Något närmare ställningstagande från

riksdagens sida till de olika uppslagen är emellertid nu icke möjligt. Dessa

torde i stället få övervägas i samband med det fortsatta utredningsarbete

på vattenvårdens område som utskottet i likhet med motionärerna anser

böra komma till stånd. Utredningsuppdraget bör således till en början omfatta

de i motionerna I: 661 och II: 807 åsyftade ytterligare åtgärder som

i form av lagstiftning eller eljest må erfordras för att motverka förorening

av vattenområden. Härvid bör bl. a. undersökas möjligheterna att i

enlighet med de i flera remissyttranden och i motionerna I: 662 och II: 806

framförda önskemålen tillskapa skyddsområden för ytvattentäkter. Utredningen

bör i detta hänseende vara oförhindrad att föreslå annan lösning

av organisationsfrågorna än som innefattas i bestämmelserna om skyddsområden

för grundvattentäkt. En samordning av bestämmelserna för ytvatten-

och grundvattentäkter bör eftersträvas. Avvägningen mellan vattentäktsintresse

och avloppsintresse synes även böra upptagas till övervägande

i hela sin vidd. Slutligen bör undersökas, huruvida ett ökat skydd mot förorening

bör beredas de intressen som avses med motionen II: 166. Det

torde få ankomma på Ivungl. Maj :t att avgöra, om utredningsarbetet bör

uppdragas åt vattenvårdskoinmittén eller utföras på annat sätt.

Med anledning av vad sålunda anförts synes riksdagen böra i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i dessa frågor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1964 57

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å följande motioner,

nämligen

1) I: 661 och II: 807 samt

2) I: 662 och 11:806,

såvitt i motionerna yrkats ändring i den föreslagna lagtexten,

antaga det genom förevarande proposition, nr 42, framlagda

förslaget till lag om ändring i vattenlagen;

B. att riksdagen måtte i anledning av motionen 11:382

som sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört om förvaringen av petroleumprodukter i underjordisk

cistern;

C. att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 166,

i vad avser vattenvårdens organisation, hos Kungl. Maj :t

anhålla att motionen överlämnas till vattenvårdskommittén

för att i nämnt hänseende beaktas vid kommitténs arbete;

D. att riksdagen måtte i anledning av därom i motionerna

I: 661 och II: 807, I: 662 och II: 806 samt II: 166 framställda

yrkanden hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning i

av utskottet angivna hänseenden angående vattenvården;

E. att följande motioner, nämligen

1) 1: 661 och II:807,

2) I: 662 och II: 806,

3) II: 166 samt

4) II: 382,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson,

Svante Kristiansson, Knut Johansson*, Åkesson, Lennart Geijer* och Axel

Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg,

Wachtmeister, Grebäck, Svenning, Hamrin i Kalmar och fru Ekroth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr t b år 196 i

Särskilt yttrande

av herrar Axel Kristiansson, Nyberg, Grebäck och Hamrin i Kalmar, vilka

anfört:

»Såsom framgår av utskottets utlåtande har delade meningar framkommit

rörande förfaringssättet i fråga om skyddsområde för grundvattentillgång.

Motioner har sålunda väckts om att den judiciella bedömning, som

blir förknippad med dylika skyddsområden, skall åvila domstol i stället

för administrativ myndighet. Liknande synpunkter har framförts i ett betydande

antal remissvar. Vi delar de betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt,

som sålunda kommit till uttryck.

Frågan om det lämpligaste tillvägagångssättet, då det gäller att föra

den åsyftade bedömningen under judiciell instans, har emellertid inte utretts.

Betydande lagtekniska problem innefattas också i denna fråga. Av

dessa skäl har vi ansett oss tills vidare böra godtaga utskottets ställningstagande

i förevarande hänseende. Dock har vi förutsatt att spörsmålen i fråga

i enlighet med vad utskottet förordat tages upp till förnyad prövning

vid det utredningsarbete rörande vattenvården som avses komma till stånd.

Vi förväntar även att bestämmelserna såsom de nu förordas utformade,

kommer att tillämpas med stor varsamhet.»

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:123 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen jämte i ämnet väckta motioner, dels väckt m a1 i texten