Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1964-03-17 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1964:16, Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående högsta tilllåtna
axel- och boggietryck för motorfordon.
Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta, till
lagutskott hänvisade motioner, nämligen
a) nr 345 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 395 i andra
kammaren av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Nyberg, i vilka motioner,
som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte föreslå en sådan ändring av vägtrafikförordningen, 54 § 1 mom., att
högsta tillåtna axeltrycket ändras från 6 till 8 ton, högsta boggitrycket ändras
från 8 till 12 ton samt att den i bilaga A redovisade bruttoviktstabellen
ökas med 4 ton», samt
b) nr 442 i första kammaren av herr Virgin och nr 531 i andra kammaren
av herrar Cassel och Bohman, i vilka motioner, som ävenledes är likalydande,
hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte föreslå sådan
ändring av vägtrafikförordningens 54 § 1 mom. att högsta tillåtna axeltrycket
ändras från 6 till 8 ton, högsta boggitrycket ändras från 8 till 12 ton
samt att den i bilaga A redovisade bruttoviktstabellen ökas med 4 ton».
Beträffande grunderna för motionsyrkandena får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna 1:345 och 11:531.
Gällande bestämmelser
Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får enligt 54 § 1 mom.
vägtrafikförordningen den 28 september 1951 icke föras på allmän väg,
gata eller annan allmän plats:
a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger
6,00 ton;
b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes
avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även
kallat boggietryck, överstiger 8,00 ton;
c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,
vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets
första och sista hjulaxel, 8,00 ton,
vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,
8,50 ton,
vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,
fiihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 8 avd. Nr 16
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196A
8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet
överstiger 2,2 meter.
Om befogenhet för myndighet att göra undantag från nu återgivna bestämmelser
stadgas i 61 och 63 §§ i förordningen. Enligt 61 § 1 mom. tillkommer
det länsstyrelsen — såvitt angår stads område dock stadsmyndighet
— att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats eller
beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga
föreskrifter, avseende bl. a. förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken
beträffande bl. a. fordons axeltryck och bruttovikt ävensom medgivande
till större axeltryck eller bruttovikt å fordon, in. in., än som tillätes i 54 §
(lokal trafikföreskrift). Vidare äger enligt 63 § 1 inom., såvitt angår stads
område, stadsmyndighet och eljest länsstyrelsen att för visst ändamål medgiva
undantag från bl. a. bestämmelserna i 54 § 1 mom. om axeltryck in. in.
ävensom från lokal trafikföreskrift, som meddelats av myndigheten. Sådana
undantag må ock meddelas, om trafiken berör såväl stad som landsbygd
inom visst län, av länsstyrelsen samt, om trafiken berör mer än ett län, av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid medgivande av sådant undantag som
nu är i fråga skall enligt 63 § 2 mom. fästas sådana villkor, som kan anses
nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten eller skada å vägen.
Jämlikt 62 § 1 mom. i förordningen åligger det länsstyrelse ävensom ovan
angiven stadsmyndighet att före viss tid varje år utfärda kungörelse om
vägar och gällande lokala trafikföreskrifter enligt de närmare grunder vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer.
Har beträffande allmän väg, gata eller annan plats utfärdats lokal trafikföreskrift,
avseende förbud eller påbud för trafiken på vägen, skall enligt
64 § 2 mom. föreskriften, om så lämpligen kan ske, tillkännages genom förbudsmärke
respektive påbudsmärke.
Befordras med fordon last i strid mot 54 § 1 mom., skall föraren enligt
67 § fjärde stycket vägtrafikförordningen straffas med dagsböter. Även
ägaren är enligt samma stycke förfallen till sådant straff, då omständigheterna
gör sannolikt, att förseelsen skett med hans vetskap och vilja.
Biyter någon mot sådan av myndighet meddelad bestämmelse, som avses i
61 § eller 63 § 2 mom., straffas han enligt 68 § med dagsböter. För att ytterligare
trygga efterlevnaden av bestämmelserna om bl. a. högsta tillåtna
axeltryck infördes fr. o. m. den 1 juli 1955 i 57 § 1 mom. vägtrafikförordningen
ett stadgande om viss rätt och plikt för polisman att hindra fortsatt
färd. Finner polisman, att å fordon tagits så stor last eller sådant antal
passagerare, att den för fordonet fastställda maximilasten eller det vid fordonets
färd å vägen tillåtna högsta axeltrycket överskridits, äger han sålunda,
därest tortsatt färd med fordonet icke kan äga rum utan fara eller
olägenhet, förbjuda fortsatt lärd, sa ock, där förbudet icke efterkoinmes,
hindra färden. Har maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
3
axeltrycket med mer än 10 procent, åligger det polismannen att vidtaga
åtgärd, som nu sagts, där ej särskilda skäl till annat föranleder.
Genévekonventionen
Efter förhandlingar i Geneve tillkom den 19 september 1949 en ny internationell
konvention rörande vägtrafik (Genévekonventionen), vilken i avseende
å Sverige trädde i kraft den 26 mars 1952.
I konventionen framhålles inledningsvis, att de fördragsslutande staterna
önskar att genom fastställandet av vissa enhetliga regler främja den internationella
vägtrafikens utveckling och säkerhet.
Enligt artikel 1 i konventionen samtycker varje fördragsslutande stat,
med bibehållande av sin befogenhet att reglera användningen av vägarna i
eget land, till att upplåta dessa vägar för internationell trafik på villkor
som angives i konventionen. Största tillåtna mått och vikt å fordon, som
må färdas på väg inom fördragsslutande stat eller del därav, bestämmes
enligt artikel 23 genom inhemsk lagstiftning. På vissa vägar, vilka angivits
av stater, anslutna till regionala avtal, eller, i avsaknad av dylika avtal, av
en fördragsslutande stat, skall emellertid högsta tillåtna mått och vikter
vara de, som är angivna i bilaga 7 till konventionen. I artikel 2 stadgas
vidare, att till konventionen hörande bilagor skall anses såsom delar av
själva konventionen.
1 punkt 2 i bilaga 7 stadgas, att på de i artikel 23 avsedda vägarna skall
tillåtna maximimått och maximivikter, med eller utan last, vara de nedan
angivna, dock under iakttagande att med fordon ej må befordras last, som
överstiger den av vederbörande myndighet i det land, där fordonet är registrerat,
fastställda maximilasten. Tillåten maximivikt skall vara på tyngst
belastad axel 8,00 ton och på tyngst belastad dubbelaxel 14,50 ton; avståndet
mellan axlarna i sistnämnda grupp skall utgöra minst 1,00 meter och understiga
2,00 meter. I punkt 3 i nämnda bilaga till konventionen utsäges vidare,
att de fördragsslutande staterna genom regionala överenskommelser kan
fastställa högre tillåtna maximivikter men att det är önskligt, att tillåten
maximivikt på mest belastade axel icke överstiger 13.00 ton.
Historik
19Öl års riksdag
I propositionen nr 30 till 1951 års riksdag, varigenom riksdagens
yttrande inhämtades över förslag till gällande vägtrafikförordning, anförde
föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, bl. a., att den internationella
bestämmelsen, vilken tillkommit på amerikanskt initiativ, grundade
sig väsentligen på hållfasthetsberäkningar för amerikanska vägar och
broar. Vid dessa beräkningar torde enligt statsrådet hänsyn ej ha behövt
tagas till sådana särskilda förhållanden som gäller för svenska broar.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
Inom kommunikationsdepartementet hade, anförde statsrådet Nilsson,
närmare undersökts, huruvida det vore möjligt att — med tillämpning av
liknande metod som i 1949 års konvention —- lösa spörsmålet om axeltrycksoch
bruttoviktsbestämmelserna på ett sätt, som tillbörligen tillgodosåg såväl
intresset av framkomlighet på vägarna för den tunga trafiken som behovet
av vägars och broars säkerhet och bestånd. I sådant syfte hade utarbetats
ett i tre alternativ upprättat utkast till författningstext.
I departementets utkast hade, betonade statsrådet Nilsson, nödig hänsyn
tagits till de för vårt land säregna broförhållandena. Grunderna för detta
utkast föreföll även i övrigt lämpliga. På grund härav ansåg statsrådet
vägtrafikförordningens hithörande stadganden böra i princip utformas i
enlighet med något av de i utkastet upptagna tre alternativen.
Vad angår valet mellan dessa tre alternativ erinrade statsrådet Nilsson
om att vad i vägtrafikförordningen bestämdes om axeltryck etc. endast blev
en normalregel, vilken förutsattes kunna av vederbörande myndighet för
särskilda fall i mån av behov modifieras genom undantagsföreskrifter, avseende
å ena sidan dispenser för tunga fordon och å andra sidan restriktioner
för svaga vägar och broar. Tydligen var det lämpligast, att normalregeln
valdes så, att såväl dispensernas som restriktionernas antal hölls
inom rimliga gränser. Valet mellan de tre alternativen blev vid sådant förhållande
närmast ett rent praktiskt problem, d. v. s. den regel borde gälla,
som var ett uttryck för vad som kunde tillåtas på den övervägande delen
av våra vägar och broar. Vid bedömandet härav borde beaktas icke blott
antalet broar och vägkilometer utan även trafikintensiteten på de olika
vägarna. Vidare syntes vägars och broars nuvarande beskaffenhet ej böra
bli enbart utslagsgivande, utan det var enligt statsrådets mening lämpligt,
att hänsyn togs också till de väg- och broförbättringar, som påräknades
bli utförda under de närmaste åren. Statsrådet ansåg en grundregel, vilken
i början av sin tillämplighetstid förutsatte ett ökat antal restriktioner, som
emellertid undan för undan bortföll, vara att föredraga framför en regel,
som visserligen motsvarade dagens läge men inom några få år blev föråldrad
på grund av vägars och broars fortskridande utveckling.
Enligt propositionen fick motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon
icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats: »a) då den vikt,
som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6 ton; b) då den sammanlagda
vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes avstånd än 2 meter belägna
hjulaxlar på fordonet eller fordonståget (= boggietrycket), överstiger 8
ton». Ytterligare upptogs i propositionen bestämmelser om bl. a. maximal
bruttovikt.
I de likalydande motionerna 1:303 och 11:402 hemställdes bl. a. att de
föreslagna bestämmelserna måtte jämkas så. att ett boggietryck av 10 ton
medgavs.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196U
5
Propositionen och motionerna behandlades jämte andra motioner av
andra lagutskottet i dess utlåtande nr SO. I fråga om boggietryck anförde
utskottet bl. a. att av landets huvudvägnät — varå mer än hälften av trafikflödet
framgick — var cirka 70 procent tillåtna för ett axeltryck av 6 ton
och ett boggietryck av 10 ton. Det föreföll bl. a. ur psykologisk synpunkt
icke riktigt, att detta förhållande icke skulle komma till synes i den grundläggande
vägtrafikförfattningen. Enligt utskottets mening skulle det föreliggande
spörsmålet på ett praktiskt sätt lösas, om man bibehöll propositionens
förslag som huvudregel men för huvudvägarna såsom undantag
från denna regel stadgade 10 ton som högsta tillåtna boggietryck.
Utskottet förordade sådan jämkning av propositionens förslag, att det
tillåtna boggietrycket bestämdes till 8 ton samt att för fordon, som fördes
på huvudväg (riks- eller länshuvudväg), denna viktsiffra ökades med 2 ton.
Vid utskottets utlåtande var fogad reservation av tre ledamöter, vilka
ansåg, att utskottet bort förorda propositionens förslag oförändrat.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande och förordade alltså att det
maximala boggietryck på huvudväg måtte bestämmas till 10 ton. Bestämmelserna
i vägtrafikförordningen utformades på sätt riksdagen förordat.
1956 års riksdag
I de likalydande motionerna 1:27 och 11:30 till 1956 års riksdag
hemställdes »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
en skyndsam utredning angående möjligheterna för en höjning av maximigränserna
för axel- och boggietryck på landets vägar».
Andra lagutskottet anförde i anledning av motionerna i sitt utlåtande nr
39 bl. a. följande:
För de möjligheter, som kan föreligga att effektivare än hittills utnyttja
det nuvarande vägnätet för tyngre trafik, sätter givetvis vägarnas bärighet
en gräns. Särskilt kommer här broarnas bärkraft i blickpunkten. Undersökningar
har enligt vad som upplysts inför utskottet gjorts genom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen av vissa broars bärighet, men för ett betydande
antal broar är den maximala bärigheten icke med säkerhet känd.
Då man vid sådant förhållande har måst välja axeltrycket så, att man icke
riskerar en överbelastning, torde här finnas visst utrymme för höjningar.
Detta förutsätter emellertid vissa närmare undersökningar. Bristen på tekniker
gör det emellertid f. n. svårt att verkställa dylika undersökningar i
önskvärd utsträckning. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att
— på sätt i viss utsträckning redan skett -— i samråd mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och länsstyrelserna å ena samt näringslivets organisationer
å andra sidan klargöra, var tillgänglig personal i första hand hör
insättas för undersökningar. I en del fall torde det för övrigt vara möjligt
att avsevärt minska påfrestningen på broarna genom alt förbjuda möte på
desamma.
Förekomsten av svaga broar omöjliggör givetvis i en del fall tyngre genomgångstrafik.
Detta förhållande behöver dock ej innebära att vägsträc
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
korna mellan broarna icke skulle tillåtas för tyngre trafik. Där man inom
ett område har att räkna med huvudsakligen lokal trafik torde väsentliga
fördelar stå att vinna genom att högsta tillåtna axeltryck bestämmes med
hänsyn till bärigheten hos vägavsnitten mellan broarna, därvid tyngre trafik
förbjudes endast över broarna. I sammanhanget må framhållas, att transportavstånden
för godstrafiken på landsvägarna — t. cx. inom skogsbruket
— i allmänhet är relativt korta. Då hänsyn till de lokala förhållandena här
spelar en avgörande roll, synes överläggningar mellan länsstyrelserna och
representanter för det lokala näringslivet kunna vara av värde.
Vägbanans bärighet påverkas i regel starkt av växlingarna i årstiderna
och av de klimatiska förhållandena i övrigt. Vägarna torde sålunda tåla en
vida större belastning då vägkroppen är tjälad samt sommartid då vägbanan
är hård och fast. Under tjällossningsperioden och under tider då vägbanan
uppmjukats genom ihållande regn inverkar tung trafik på vägen däremot
ogynnsamt. Vägslitaget särskilt på grusvägar blir då onormalt högt
och kräver hårdare begränsning av axeltrycket och i vissa fall förbud för
tyngre Iastbilstrafik. Det är givelvis ett önskemål att de nämnda faktorernas
inverkan beaktas, då axeltrycksbestämmelserna utformas. Med dessa frågor
torde man kunna komma till rätta genom att utnytt ja dispensmöjligheterna
i gällande lagstiftning. Tillfälliga inskränkningar kan skona vägarna för
onödigt stor förstörelse under svaghetsperioder. Ä andra sidan — och detta
är ett intresse icke minst för skogsbruket — torde högre axeltryck dispensvägen
kunna tillåtas t. ex. när marken är frusen.
En särskild fråga — av betydelse icke minst för genomgångstrafiken —
gäller samordningen mellan länen i avseende å det tillåtna axeltrycket. Enligt
uppgifter som varit för utskottet tillgängliga synes det ha'' brustit i
denna samordning. Här synes ett intensifierat samråd över länsgränserna
lätt kunna åstadkommas.
Givetvis måste man räkna med att cn ökad användning av tyngre lastbilar
på vägarna medför ökade kostnader för vägunderhåll. Man har här
att väga mot varandra å ena sidan de vinster, som följer av att den bestående
fordonsparken kan utnyttjas fullt ut, och å andra sidan kostnaderna för
det ökade underhållsarbetet ävensom för de förstärkningsarbeten av broar
eller särskilda vägavsnitt som kan bli erforderliga. I fråga om underhållskostnaderna
torde vissa beräkningar kunna göras på grundval av erfarenheterna
beträffande de vägar inom vissa län, för vilka sedan några år tillbaka
genom dispens medgivits ett från 6 till 7 eller 8 ton förhöjt axcltrvck. I
fråga om förlusterna för näringslivet i anledning av att den bestående fordansparken
ej kunnat utnyttjas fullt ut har vissa beräkningar redan gjorts.
Även om det måste anses vanskligt att fastställa storleken av dylika förluster
är det dock uppenbart, att en väsentlig fördyring av transportkostnaderna
måste följa av alt axeltrycket icke anpassats efter fordonsbeståndet.
En höjning av axeltrycket är givetvis av intresse också ur den synpunkten,
att de svenska delarna av det europeiska huvudvägnätet skulle bättre
anpassas till förhållandena på kontinenten. Eu dylik anpassning skulle
givetvis befrämja det internationella trafikutbytet.
Utskottet — som ovan berört vissa möjligheter till anpassning av axeltrycksbestämmelserna
efter fordonsbeståndet och näringslivets behov av
tyngre trafik, utan att ändring göres i vägtrafikförordningens bestämmelser
i ämnet kan för sin del i förevarande läge icke tillstyrka en ändring av de
generella bestämmelserna i vägtrafikförordningen. För en sådan utredning
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
7
som motionärerna begärt skulle väl, även om man synes böra inrikta sig på
mera lokala frågor, föreligga vissa arbetsuppgifter. Emellertid synes det
utskottet som om den ytterligare anpassning av axeltrycksbestämmelserna,
som kan vara möjlig, kan genomföras genom vägförvaltningarna i länen
i nära samarbete med näringslivets organisationer och i förekommande fall
efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Utskottet avstyrkte härefter motionernas yrkande om en särskild utredning
men hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet anfört.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. nr 347).
Den 15 juni 1956 förordnade Kungl. Maj:t att tryckt exemplar av riksdagens
skrivelse samt andra lagutskottets ifrågavarande utlåtande skulle
överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom länsstyrelserna i
samtliga län för kännedom och för vidtagande av de åtgärder, som i de hänseenden,
vilka i utskottets utlåtande angivits, kunde ifrågakomma för att
tillgodose det däri angivna syftet.
1958 års A-riksdag
I proposition nr 69 till 19 5 8 års A-riksdag, varigenom riksdagens
yttrande inhämtades över förslag till ändringar i vägtrafikförordningen
m. m., föreslogs slopande av bestämmelsen i 54 § 1 mom. andra stycket vägtrafikförordningen,
att eljest tillåtet största boggietryck för motordrivet fordon
finge på huvudväg överskridas med 2 lon. I en till grund för förslaget
liggande skrivelse framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den belastning,
som tillätes på en viss väg, icke bör bero uteslutande på vägens bärighet
och icke ha något samband med dess benämning. Tillåtna boggietryck
och bruttovikter framgår, fortsatte styrelsen, av kungörelser, som länsstyrelserna
varje år utfärdar före mars månads utgång. Såväl länsstyrelserna
som vägmyndigheterna strävar målmedvetet efter att höja belastningen så
mycket som möjligt, anförde styrelsen vidare, och ett upphävande av särbestämmelserna
om huvudvägar kommer därför icke att medföra någon sänkning
av de i praktiken gällande belastningsbcstäminelserna för ifrågavarande
vägar.
Riksdagen hade ingen erinran mot propositionens förslag i ifrågavarande
del. Ändring av vägtrafikförordningen i enlighet med förslaget har skett genom
SFS nr 222/1958.
1958 års B-riksdag
I de likalydande motionerna nr B 125 i första kammaren och nr B 162 i
andra kammaren till 19 5 8 års B-riksdag yrkades, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte giva till känna den stora vikt riksdagen fäster
vid att möjligheter till dispens från gällande bestämmelser om axel- och
boggietryck noggrant tillvaratages.
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196h
I remissyttrande anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Enligt gällande vägtrafikförordning är det största generellt tillåtna axeltrycket
6 ton och det största tillåtna boggietrycket, vid ett avstånd av 2,0 m
eller mindre mellan hjulaxlarna, 8 ton. Vidare är ett fordons eller fordonstågs
bruttovikt maximerad till 8,0 ton, när avståndet mellan första och
sista hjulaxeln är mindre än två meter, och till 33,5 ton när samma avstånd
är 22,0 m, allt i enlighet med en till vägtrafikförordningen fogad tabell.
Sagda axel- och boggietryck samt bruttovikler är att betrakta som normalvärden,
vilka vederbörande lokala myndigheter äger ändra genom särskilda
föreskrifter. Som även framhålles av motionärerna har axeltrycket genom
sådana lokala föreskrifter redan höjts till 7,0 ton på ca 24 procent och till
8,0 ton på ca 7 procent av landets vägar. Boggietrycket har därjämte höjts
till 10,0 ton på ca 53 procent, 11,0 ton på ca 9 procent och 12,0 lon på ca 1
procent av vägnätet. Vidare kan nämnas att 16 av landets länsstyrelser, efter
rekommendation därom från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i början av
innevarande år, föreskrivit, att de i ovannämnda tabellbilaga angivna värdena
på tillåten bruttovikt generellt eller i vissa fall får höjas med lika
många ton som det för vägen i fråga medgivna boggietrycket överstiger
8 ton.
Genom cirkulär den 15/6 1956 har Kungl. Maj:t anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och länsstyrelsen att vidtaga de åtgärder, som kunna
ifrågakomma för att snarast möjligt söka tillgodose den tyngre lastbiltrafikens
behov av höjda axel- och boggietryck. Med anledning därav igångsattes
inom styrelsen bl. a. eu inventering av broars bärförmåga. Hittills har denna
inventering, som är mycket omfattande och tidskrävande, genomförts för
samtliga riksvägar. Enär broarna framför allt i det sekundära vägnätet utgör
flaskhalsar, har därjämte redan undersökts ett antal broar av denna
kategori. Berörda vägförvaltningar har efter hand lämnats meddelande om
dels de ev. förhöjda axel- och boggietrycken som kunnat tillåtas, dels vilka
åtgärder som kan vidtagas för att vid de svagare broarna skall uppnås en
bärförmåga motsvarande 12,0 resp. 14,5 tons boggietryck. I anslutning härtill
har styrelsen i årets petita äskat särskilda anslag av underhållsmedel för
ombyggnad och förstärkning av ett antal mindre broar, vilka för närvarande
utgör hinder för höjning av axel- och boggietryck på vissa vägar.
För att bereda den tyngre trafiken möjligheter att bättre utnyttja vägarnas
större bärighet under vintern kan lokalt utfärdas antingen allmänna
föreskrifter för vissa vägar och/eller meddelas särskilda dispenser från gällande
trafikföreskrifter avseende vissa fordon, företag e. d. och på vissa angivna
vägar. Innevarande år har inom nio län utfärdats särskilda s. k. vinterkungörelser
för trafiken, varvid bl. a. medgivits 1—2 tons högre axeltryck
än eljest gällande under den tid vägarna är tjälade. Dessutom har vissa länsstyrelser
på ansökan meddelat generella dispenser från gällande belastningsbestämmelser
till bl. a. vässa större skogsbolag m. fl. avseende vissa angivna
vägar.
Allteftersom styrelsens ovannämnda inventering av broars bärförmåga
fortskrider och ekonomiska möjligheter skapas för att i förekommande fall
vidtaga erforderliga förstärkningsåtgärder, får man räkna med att allt flera
önskemål om högre tillåten belastning, såväl allmängiltigt som under vass
del av vintern, kommer att bli tillgodosedda. Helt naturligt är de allmänna
förutsättningarna för en generell höjning av tillåtna belastningar under vintern
större i de norra delarna av landet. Det är också i första hand i de nord
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
9
ligaste länen som särskilda vinterkungörelser med längre varaktighet har
kunnat utfärdas.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr B 15 år 1958:
I anledning av riksdagens ovan berörda skrivelse vid 1956 års riksdag
förordnade Kungl. Maj:t i juni 1956, att ett tryckt exemplar av skrivelsen
jämte andra lagutskottets utlåtande i ärendet skulle överlämnas till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna i samtliga län för kännedom
och vidtagande av de åtgärder, som i de hänseenden vilka utskottet i
utlåtandet angivit kunde ifrågakomma för att tillgodose det däri angivna
syftet. Såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande över
föreliggande motioner igångsatte styrelsen i anledning härav bl. a. en inventering
av broarnas bärförmåga. En sådan inventering har ansetts erforderlig,
enär broarna, framför allt i det sekundära vägnätet, utgör flaskhalsar,
när det gäller att bedöma vilka tryck som kan tillåtas för vägarna.
Efter hand som inventeringen fortskridit har berörda vägförvaltningar lämnats
meddelanden om vilka tryck som kan tillåtas och vilka åtgärder som
kan vidtagas för att ernå större bärförmåga. Styrelsen har även i årets petita
äskat särskilda anslag av underhållsmedel för ombyggnad och förstärkning
av ett antal mindre broar. Av styrelsens yttrande framgår vidare, att för
att bereda den tyngre trafiken möjligheter att bättre utnyttja vägarnas
större bärighet under vintern innevarande år inom nio län utfärdats s. k.
vinterkungörelser för trafiken, varvid för tid då vägarna är tjälade medgivits
1—2 tons högre axeltryck än eljest. Dessutom har vissa länsstyrelser
på ansökan meddelat generella dispenser från gällande belastningsbestämmelser
till vissa större skogsbolag m. fl. avseende vissa angivna vägar. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare i sitt yttrande, att man efter hand
som styrelsens inventering av broars bärförmåga fortskrider och ekonomiska
möjligheter skapas att i förekommande fall vidtaga erforderliga förstärkningsåtgärder
får räkna med att allt flera önskemål om högre tillåten
belastning, såväl allmängiltigt som under viss del av vintern, kommer att
bli tillgodosedda.
Utskottet delar för sin del helt motionärernas uppfattning angående värdet
av att vägarnas kapacitet till fullo utnyttjas, när det gäller att fastställa
högsta tillåtna vägbelastningar. Det måste även vara ett angeläget intresse
att tillse att vägarna hålles vid en sådan standard, att de moderna trafikmedlens
transportmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas. Av särskild
vikt synes även vara att i möjligaste mån likformiga regler kommer att gälla
för olika delar av landet. Framför allt synes böra eftersträvas samordning
av bestämmelserna för angränsande län. Av den redogörelse som ovan lämnats
framgår emellertid, att vederbörande myndigheter för närvarande ägnar
stor uppmärksamhet åt de i motionerna berörda problemen. Det synes
utskottet därför icke påkallat att föreslå riksdagen att nu återigen ingå till
Kungl. Maj:t med skrivelse i ämnet.
På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets utlåtande.
1960 års riksdag
I de likalydande, vid 1960 års riksdag väckta motionerna 1:313 och 11:389
hemställdes om en översyn av bestämmelserna angående axel- och boggie
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i
tryck i syfte att höja de i sådant avseende tillåtna högsta belastningarna.
Motionärerna förmenade, att de gällande bestämmelserna var föråldrade
och icke i rimlig utsträckning anpassade efter den moderna transportteknikens
krav.
Andra lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22
att, eftersom vederbörande myndigheter ägnade stor uppmärksamhet åt de
i motionerna berörda problemen, det icke var påkallat att riksdagen gjorde
någon framställning i ämnet. Efter år 1958, då motioner av i huvudsak
samma innehåll behandlades, hade enligt utskottet ej heller någonting inträffat
av beskaffenhet att föranleda till ett ändrat ställningstagande i
frågan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning i ämnet, m. m.
I årets statsverksproposition (bil. 8 s. 37 ff) redogöres för vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande anför beträffande den de! av verksamheten
som avser utredningar rörande vägnätets tillstånd samt fordonsoch
trafikutvecklingen. Styrelsen uttalar i huvudsak följande.
Kvalitetsgraderingcn av vägnätet, som började med riksvägarna, har fortgått
även under år 1963 och främst gällt de primära delarna av länsvägnätet.
I petita hösten 1962 angavs att endast ca 20 % av riksvägnätet har fullgod
standard i förhållande till vägplanens målsättning. I förhållande till
dagens trafik har ca 60 % av riksvägnätet tillfredsställande standard, medan
40 % är i behov av omedelbar ombyggnad. Inventeringen har i stort
sett avslutats för de viktigaste delarna av länsvägnätet. Inom styrelsen har
upprättats ett preliminärt förslag till primärt länsvägnät, som tills vidare begränsats
till ca 10 000 km. Av kvalitetsgraderingen framgår att ca 40 % av
det primära länsvägnätet har tillfredsställande standard i förhållande till
dagens trafik, medan 60 % av detta vägnät är i behov av omedelbar ombyggnad.
Betydande variationer i standarden förekommer i olika delar av
landet. Inom Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna har sålunda ca
50 % av det primära länsvägnätet tillfredsställande standard, medan i de
nordligaste delarna av landet samt i vissa delar av mellersta Sverige endast
25 å 30 % kan anses ha godtagbar standard. Kvalitetsgraderingen av riksvägnätet
och det primära länsvägnätet kommer att vara i stort sett avslutad
vid utgången av år 1963. Styrelsen avser att senare verkställa en stickprovsmässig
inventering av standarden för det övriga länsvägnätet.
Av broinventeringen framgår att ett axeltryck av åtta ton eller mera och
ett boggietryck av tolv ton eller mera f. n. kan tillåtas på resp. 88 och 83 %
av totala antalet broar. På enbart europavägarna kan samma axel- och boggietryck
tillåtas på resp. 100 och 99 % av broarna. För övriga riksvägar är
motsvarande procenttal resp. 98 och 95 och för primära länsvägar resp. 92
och 89. Möjligheten att framföra fordon med 10 tons axeltryck och 14,5
tons boggietryck är mera begränsad och endast resp. 68 och 67 % av samtliga
broar tillåter denna last. Av europavägarnas broar kan emellertid 92 %
tillåtas för dessa tryck. Största förändringen har skett beträffande europavägarna
där 10 tons axcltryck och 16 tons boggietryck nu kan tillåtas på 87
% av broarna mot 61 % föregående år. Detta innebär att endast ca 70 broar
återstår att bygga om eller förstärka för att nämnda trafikbelastning skall
kunna tillåtas på samtliga 559 broar på europavägarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i
It
Härefter anger styrelsen ett väsentligt syfte med väginvesteringarna vara
ett skapande av snabba och bärkraftiga vägar för godstransporterna för att
därigenom möjliggöra lägre transportkostnader. Senast tillgängliga uppgifter
rörande tillåtna axel- och boggietnjck visar att 99,7 % av riksvägarna
är upplåtna för 8 tons axeltryck och 12 tons boggietryck. För de viktigare
Hinsvägarna är motsvarande procenttal 94,8 och för övriga länsvägar
55,9. Den andel av det totala vägnätet som upplåtes för 8 tons axeltryck och
12 tons boggietryck har under det senaste året ökat från 54 till 67 %. Styrelsen
erinrar i sammanhanget om att styrelsen i skrivelse den 16 maj 1963
till Kungl. Maj:t förordat ett axeltryck av åtta ton och ett boggietryck av
tolv ton som generellt tillåten belastning på det allmänna vägnätet. Till följd
av bl. a. den förbättrade standarden har en generell höjning av hastighetsgränserna
för vissa lastfordon till 70 km/tim kunnat genomföras under år
1962.
Styrelsen anför vidare följande.
Samtidigt med att en allt större del av vägnätet upplåtits för en högre
belastning har en förskjutning skett inom lastbilsparkens sammansättning
mot en allt större andel lastbilar och släpvagnar, som skulle kunna utnyttja
högre axel- och boggietryck än 8/12 ton. En undersökning visar, att en
höjning av axel- och boggietrycken från 8/12 ton till 10/16 ton torde kunna
utnyttjas av en så stor andel av fordonen, att dessas sammanlagda last skulle
kunna ökas med ca 20 %. Transportkostnaderna kommer emellertid att
minska med endast 15—20 %, då hl. a. drifts- och amorteringskostnader
ökar.
Lastbilstrafiken på utlandet har ökat mycket snabbt. I trafiken över Öresund
ökade sålunda antalet lastbilar under år 1962 med 20 % och godsvikten
med 30 %. Uttryckt i absoluta tal uppgick den sammanlagda på lastbil
transporterade godsvikten detta år till 540 000 ton. De länder, som huvudsakligen
beröres av denna trafik, tillämpar samtliga 10/16 ton eller högre
axel- och boggietryck. Axel- och boggietryck av 10/16 lön har rekommenderats
av den europeiska transportministerkonferensen år 1960.
Under år 1963 har undersökts vilka vägar, som f. n. skulle kunna upplåtas
för ett axeltryck av 10 ton och ett boggietryck av 16 ton. Undersökningen
har visat, att i allmänhet endast kortare och isolerat liggande vägsträckor
kan upplåtas för 10/16 ton. På större riksvägar och länsvägar är dock
möjligheterna härför något bättre. Styrelsen har utgått från att högtrafikerade
vägar, som bildar längre sammanhängande transportsträckor, i första
hand bör upplåtas för det högre axel- och hoggietrycket. I enlighet härmed
har två alternativ diskuterats. Det första av dessa omfattar enbart europavägarna,
d. v. s. i stort sett de vägar som förutom att de utgör huvudstråk för
den internationella trafiken även har den största långväga godstrafiken och
knyter samman de tre storstadsområdena. Det andra alternativet omfattar
europavägarna i kombination med främst vissa vägar inom Skåneregionen,
Göteborg-Vänerregionen samt Stoekholm-Mälarområdct med Bergslagen.
Kostnaderna för en upprustning till eu bärighet av 10/16 ton enligt det senare
alternativet beräknas till ca 675 mkr. Många av dessa vägar har emellertid
eu sådan geometrisk standard att en upprustning enbart i bärighetsavseende
icke är försvarbar. En upprustning jämväl i fråga om den geomet
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196b
riska standarden av de i detta avseende sämsta vägarna medför att nämnda
kostnad ökar till ca 5 000 mkr. Tidpunkten för förverkligandet av detta
vägnät kommer därför att ligga långt fram i tiden. Ett betydande antal
vägsträckor kan emellertid redan nu eller efter endast smärre förbättringsarbeten
upplåtas för 10/16 ton. Styrelsen kommer därför att medverka till
att delar av vägnätet successivt upplåtes för ett axeltryck av 10 ton och ett
boggietryck av 16 ton.
Motionerna
I motionerna 1:345 och 11:395 erinras om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 maj 1963 föreslagit att axeltrycksbestämmelserna
i vägtrafikförordningen ändras så att 8 tons axeltryck,
12 tons boggietryck och motsvarande bruttovikt blir generellt medgivna.
Enligt motionärerna har detta förslag hittills ej lett till någon åtgärd
från Kungl. Maj :ts sida, och ej heller har det antytts att frågan avses att bli
behandlad i den aviserade propositionen angående ändringar i vägtrafikförordningen.
I sagda motioner samt i motionerna 1:442 och 11:531 påpekas att fordonsbeståndet
anpassats för de högre axeltrycken, varför en stor del av
lastbilsparken ej är lämpad för trafik på vägar med mindre bärighet. Oaktat
sålunda den övervägande delen av vägnätet anpassats till trafikens krav har
någon ändring av bestämmelserna om axeltryck och bruttovikter ej företagits,
vilket innebär att avvikelser från vad som kommit att bli gängse förhållanden
ej behöver särskilt markeras genom vägmärken. Det förväntas enligt
motionärerna att bilföraren på eget initiativ skaffar sig kännedom om
de axeltrycksbestämmelser som gäller för de vägar han ämnar befara.
Särskilt i de fall bilföraren utför körningar långt från hemorten bereder
detta honom självfallet betydande svårigheter. Motionärerna gör slutligen
gällande att överträdelser av de gällande axeltrycksinskränkningarna torde
i många fall kunna tillskrivas bristande kännedom om de aktuella förhållandena.
Utskottet
Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen får motordrivet fordon eller
därtill kopplat fordon icke föras på allmän väg. gata eller annan allmän
plats, då axeltrycket överstiger 6 ton, då boggietrycket överstiger 8
ton eller då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger, vid mindre
avstånd än 2 m mellan första och sista hjulaxeln, 8 ton samt, vid större
avstånd än 2 in, en i förhållande till avståndet avpassad, successivt stigande
bruttovikt.
I förevarandc båda motionspar framhålles att under senare år en stegrad
andel av de svenska vägarna har upplåtits för ett axeltryck av 8 ton
och ett boggietryck av 12 ton. Motionärerna erinrar om att lastbilsparken
Tredje, lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i
13
numera har högre axeltryck, vilket medfört att en stor del av detta fordonshestånd
ej är lämpad för trafik på vägar med mindre bärighet. Trots att den
övervägande delen av vägnätet anpassats till trafikens krav, har, framhåller
motionärerna, någon ändring av de sedan år 1952 gällande bestämmelserna
icke skett, vilket innebär att avvikelser från vad som kommit att bli gängse
förhållanden ej behöver särskilt markeras genom vägmärken. Under åberopande
av bl. a. det anförda hemställer motionärerna att högsta tillåtna
axel- och boggietryck fastställes till respektive 8 och 12 ton samt att de i
vägtrafikförordningen föreskrivna bruttovikterna ökas med 4 ton.
Motioner med samma syfte har väckts även tidigare och senast vid 1960
års riksdag. Vid sistnämnda tillfälle fann andra lagutskottet, som avstyrkte
motionerna, i sitt av riksdagen godkända utlåtande att, eftersom vederbörande
myndigheter ägnade stor uppmärksamhet åt de i motionerna berörda
problemen, det icke var påkallat att riksdagen för det dåvarande gjorde
någon framställning i ämnet.
Syftet med nu förevarande motioner att åvägabringa en anpassning av
gällande bestämmelser till den moderna transportteknikens krav är enligt
utskottets mening värt beaktande. Såsom framgår av den ovanstående
redogörelsen har emellertid, sedan riksdagen senast behandlade spörsmålet,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t våren
1963 förordat ett med motionsyrkandena helt överensstämmande axel- och
boggietryck som generellt tillåten belastning på det allmänna vägnätet.
Initiativ har således redan tagits för att bringa frågan, vilken f. n. ytterligare
utreds inom styrelsen, till en för motionärerna tillfredsställande lösning.
På grund härav anser utskottet, som förutsätter att förslag i ämnet
snarast möjligt frainlägges, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionerna ej erfordras.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, nämligen
a) 1:345 och 11:395 samt
b) 1:442 och 11:531,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Lindahl, Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson,
Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Gunnar Pettersson*;
från
andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg,
Wachtmeister, fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Mattsson och Sundelin.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640247
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.