Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966

1964-03-17 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:16, Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1966

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående högsta tilllåtna

axel- och boggietryck för motorfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta, till

lagutskott hänvisade motioner, nämligen

a) nr 345 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 395 i andra

kammaren av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Nyberg, i vilka motioner,

som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte föreslå en sådan ändring av vägtrafikförordningen, 54 § 1 mom., att

högsta tillåtna axeltrycket ändras från 6 till 8 ton, högsta boggitrycket ändras

från 8 till 12 ton samt att den i bilaga A redovisade bruttoviktstabellen

ökas med 4 ton», samt

b) nr 442 i första kammaren av herr Virgin och nr 531 i andra kammaren

av herrar Cassel och Bohman, i vilka motioner, som ävenledes är likalydande,

hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte föreslå sådan

ändring av vägtrafikförordningens 54 § 1 mom. att högsta tillåtna axeltrycket

ändras från 6 till 8 ton, högsta boggitrycket ändras från 8 till 12 ton

samt att den i bilaga A redovisade bruttoviktstabellen ökas med 4 ton».

Beträffande grunderna för motionsyrkandena får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna 1:345 och 11:531.

Gällande bestämmelser

Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får enligt 54 § 1 mom.

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 icke föras på allmän väg,

gata eller annan allmän plats:

a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger

6,00 ton;

b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även

kallat boggietryck, överstiger 8,00 ton;

c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,

vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 8,00 ton,

vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,

8,50 ton,

vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,

fiihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 8 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196A

8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet

överstiger 2,2 meter.

Om befogenhet för myndighet att göra undantag från nu återgivna bestämmelser

stadgas i 61 och 63 §§ i förordningen. Enligt 61 § 1 mom. tillkommer

det länsstyrelsen — såvitt angår stads område dock stadsmyndighet

— att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats eller

beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter, avseende bl. a. förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken

beträffande bl. a. fordons axeltryck och bruttovikt ävensom medgivande

till större axeltryck eller bruttovikt å fordon, in. in., än som tillätes i 54 §

(lokal trafikföreskrift). Vidare äger enligt 63 § 1 inom., såvitt angår stads

område, stadsmyndighet och eljest länsstyrelsen att för visst ändamål medgiva

undantag från bl. a. bestämmelserna i 54 § 1 mom. om axeltryck in. in.

ävensom från lokal trafikföreskrift, som meddelats av myndigheten. Sådana

undantag må ock meddelas, om trafiken berör såväl stad som landsbygd

inom visst län, av länsstyrelsen samt, om trafiken berör mer än ett län, av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid medgivande av sådant undantag som

nu är i fråga skall enligt 63 § 2 mom. fästas sådana villkor, som kan anses

nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten eller skada å vägen.

Jämlikt 62 § 1 mom. i förordningen åligger det länsstyrelse ävensom ovan

angiven stadsmyndighet att före viss tid varje år utfärda kungörelse om

vägar och gällande lokala trafikföreskrifter enligt de närmare grunder vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer.

Har beträffande allmän väg, gata eller annan plats utfärdats lokal trafikföreskrift,

avseende förbud eller påbud för trafiken på vägen, skall enligt

64 § 2 mom. föreskriften, om så lämpligen kan ske, tillkännages genom förbudsmärke

respektive påbudsmärke.

Befordras med fordon last i strid mot 54 § 1 mom., skall föraren enligt

67 § fjärde stycket vägtrafikförordningen straffas med dagsböter. Även

ägaren är enligt samma stycke förfallen till sådant straff, då omständigheterna

gör sannolikt, att förseelsen skett med hans vetskap och vilja.

Biyter någon mot sådan av myndighet meddelad bestämmelse, som avses i

61 § eller 63 § 2 mom., straffas han enligt 68 § med dagsböter. För att ytterligare

trygga efterlevnaden av bestämmelserna om bl. a. högsta tillåtna

axeltryck infördes fr. o. m. den 1 juli 1955 i 57 § 1 mom. vägtrafikförordningen

ett stadgande om viss rätt och plikt för polisman att hindra fortsatt

färd. Finner polisman, att å fordon tagits så stor last eller sådant antal

passagerare, att den för fordonet fastställda maximilasten eller det vid fordonets

färd å vägen tillåtna högsta axeltrycket överskridits, äger han sålunda,

därest tortsatt färd med fordonet icke kan äga rum utan fara eller

olägenhet, förbjuda fortsatt lärd, sa ock, där förbudet icke efterkoinmes,

hindra färden. Har maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

3

axeltrycket med mer än 10 procent, åligger det polismannen att vidtaga

åtgärd, som nu sagts, där ej särskilda skäl till annat föranleder.

Genévekonventionen

Efter förhandlingar i Geneve tillkom den 19 september 1949 en ny internationell

konvention rörande vägtrafik (Genévekonventionen), vilken i avseende

å Sverige trädde i kraft den 26 mars 1952.

I konventionen framhålles inledningsvis, att de fördragsslutande staterna

önskar att genom fastställandet av vissa enhetliga regler främja den internationella

vägtrafikens utveckling och säkerhet.

Enligt artikel 1 i konventionen samtycker varje fördragsslutande stat,

med bibehållande av sin befogenhet att reglera användningen av vägarna i

eget land, till att upplåta dessa vägar för internationell trafik på villkor

som angives i konventionen. Största tillåtna mått och vikt å fordon, som

må färdas på väg inom fördragsslutande stat eller del därav, bestämmes

enligt artikel 23 genom inhemsk lagstiftning. På vissa vägar, vilka angivits

av stater, anslutna till regionala avtal, eller, i avsaknad av dylika avtal, av

en fördragsslutande stat, skall emellertid högsta tillåtna mått och vikter

vara de, som är angivna i bilaga 7 till konventionen. I artikel 2 stadgas

vidare, att till konventionen hörande bilagor skall anses såsom delar av

själva konventionen.

1 punkt 2 i bilaga 7 stadgas, att på de i artikel 23 avsedda vägarna skall

tillåtna maximimått och maximivikter, med eller utan last, vara de nedan

angivna, dock under iakttagande att med fordon ej må befordras last, som

överstiger den av vederbörande myndighet i det land, där fordonet är registrerat,

fastställda maximilasten. Tillåten maximivikt skall vara på tyngst

belastad axel 8,00 ton och på tyngst belastad dubbelaxel 14,50 ton; avståndet

mellan axlarna i sistnämnda grupp skall utgöra minst 1,00 meter och understiga

2,00 meter. I punkt 3 i nämnda bilaga till konventionen utsäges vidare,

att de fördragsslutande staterna genom regionala överenskommelser kan

fastställa högre tillåtna maximivikter men att det är önskligt, att tillåten

maximivikt på mest belastade axel icke överstiger 13.00 ton.

Historik

19Öl års riksdag

I propositionen nr 30 till 1951 års riksdag, varigenom riksdagens

yttrande inhämtades över förslag till gällande vägtrafikförordning, anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, bl. a., att den internationella

bestämmelsen, vilken tillkommit på amerikanskt initiativ, grundade

sig väsentligen på hållfasthetsberäkningar för amerikanska vägar och

broar. Vid dessa beräkningar torde enligt statsrådet hänsyn ej ha behövt

tagas till sådana särskilda förhållanden som gäller för svenska broar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

Inom kommunikationsdepartementet hade, anförde statsrådet Nilsson,

närmare undersökts, huruvida det vore möjligt att — med tillämpning av

liknande metod som i 1949 års konvention —- lösa spörsmålet om axeltrycksoch

bruttoviktsbestämmelserna på ett sätt, som tillbörligen tillgodosåg såväl

intresset av framkomlighet på vägarna för den tunga trafiken som behovet

av vägars och broars säkerhet och bestånd. I sådant syfte hade utarbetats

ett i tre alternativ upprättat utkast till författningstext.

I departementets utkast hade, betonade statsrådet Nilsson, nödig hänsyn

tagits till de för vårt land säregna broförhållandena. Grunderna för detta

utkast föreföll även i övrigt lämpliga. På grund härav ansåg statsrådet

vägtrafikförordningens hithörande stadganden böra i princip utformas i

enlighet med något av de i utkastet upptagna tre alternativen.

Vad angår valet mellan dessa tre alternativ erinrade statsrådet Nilsson

om att vad i vägtrafikförordningen bestämdes om axeltryck etc. endast blev

en normalregel, vilken förutsattes kunna av vederbörande myndighet för

särskilda fall i mån av behov modifieras genom undantagsföreskrifter, avseende

å ena sidan dispenser för tunga fordon och å andra sidan restriktioner

för svaga vägar och broar. Tydligen var det lämpligast, att normalregeln

valdes så, att såväl dispensernas som restriktionernas antal hölls

inom rimliga gränser. Valet mellan de tre alternativen blev vid sådant förhållande

närmast ett rent praktiskt problem, d. v. s. den regel borde gälla,

som var ett uttryck för vad som kunde tillåtas på den övervägande delen

av våra vägar och broar. Vid bedömandet härav borde beaktas icke blott

antalet broar och vägkilometer utan även trafikintensiteten på de olika

vägarna. Vidare syntes vägars och broars nuvarande beskaffenhet ej böra

bli enbart utslagsgivande, utan det var enligt statsrådets mening lämpligt,

att hänsyn togs också till de väg- och broförbättringar, som påräknades

bli utförda under de närmaste åren. Statsrådet ansåg en grundregel, vilken

i början av sin tillämplighetstid förutsatte ett ökat antal restriktioner, som

emellertid undan för undan bortföll, vara att föredraga framför en regel,

som visserligen motsvarade dagens läge men inom några få år blev föråldrad

på grund av vägars och broars fortskridande utveckling.

Enligt propositionen fick motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon

icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats: »a) då den vikt,

som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6 ton; b) då den sammanlagda

vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes avstånd än 2 meter belägna

hjulaxlar på fordonet eller fordonståget (= boggietrycket), överstiger 8

ton». Ytterligare upptogs i propositionen bestämmelser om bl. a. maximal

bruttovikt.

I de likalydande motionerna 1:303 och 11:402 hemställdes bl. a. att de

föreslagna bestämmelserna måtte jämkas så. att ett boggietryck av 10 ton

medgavs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196U

5

Propositionen och motionerna behandlades jämte andra motioner av

andra lagutskottet i dess utlåtande nr SO. I fråga om boggietryck anförde

utskottet bl. a. att av landets huvudvägnät — varå mer än hälften av trafikflödet

framgick — var cirka 70 procent tillåtna för ett axeltryck av 6 ton

och ett boggietryck av 10 ton. Det föreföll bl. a. ur psykologisk synpunkt

icke riktigt, att detta förhållande icke skulle komma till synes i den grundläggande

vägtrafikförfattningen. Enligt utskottets mening skulle det föreliggande

spörsmålet på ett praktiskt sätt lösas, om man bibehöll propositionens

förslag som huvudregel men för huvudvägarna såsom undantag

från denna regel stadgade 10 ton som högsta tillåtna boggietryck.

Utskottet förordade sådan jämkning av propositionens förslag, att det

tillåtna boggietrycket bestämdes till 8 ton samt att för fordon, som fördes

på huvudväg (riks- eller länshuvudväg), denna viktsiffra ökades med 2 ton.

Vid utskottets utlåtande var fogad reservation av tre ledamöter, vilka

ansåg, att utskottet bort förorda propositionens förslag oförändrat.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och förordade alltså att det

maximala boggietryck på huvudväg måtte bestämmas till 10 ton. Bestämmelserna

i vägtrafikförordningen utformades på sätt riksdagen förordat.

1956 års riksdag

I de likalydande motionerna 1:27 och 11:30 till 1956 års riksdag

hemställdes »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

en skyndsam utredning angående möjligheterna för en höjning av maximigränserna

för axel- och boggietryck på landets vägar».

Andra lagutskottet anförde i anledning av motionerna i sitt utlåtande nr

39 bl. a. följande:

För de möjligheter, som kan föreligga att effektivare än hittills utnyttja

det nuvarande vägnätet för tyngre trafik, sätter givetvis vägarnas bärighet

en gräns. Särskilt kommer här broarnas bärkraft i blickpunkten. Undersökningar

har enligt vad som upplysts inför utskottet gjorts genom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen av vissa broars bärighet, men för ett betydande

antal broar är den maximala bärigheten icke med säkerhet känd.

Då man vid sådant förhållande har måst välja axeltrycket så, att man icke

riskerar en överbelastning, torde här finnas visst utrymme för höjningar.

Detta förutsätter emellertid vissa närmare undersökningar. Bristen på tekniker

gör det emellertid f. n. svårt att verkställa dylika undersökningar i

önskvärd utsträckning. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att

— på sätt i viss utsträckning redan skett -— i samråd mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och länsstyrelserna å ena samt näringslivets organisationer

å andra sidan klargöra, var tillgänglig personal i första hand hör

insättas för undersökningar. I en del fall torde det för övrigt vara möjligt

att avsevärt minska påfrestningen på broarna genom alt förbjuda möte på

desamma.

Förekomsten av svaga broar omöjliggör givetvis i en del fall tyngre genomgångstrafik.

Detta förhållande behöver dock ej innebära att vägsträc
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

korna mellan broarna icke skulle tillåtas för tyngre trafik. Där man inom

ett område har att räkna med huvudsakligen lokal trafik torde väsentliga

fördelar stå att vinna genom att högsta tillåtna axeltryck bestämmes med

hänsyn till bärigheten hos vägavsnitten mellan broarna, därvid tyngre trafik

förbjudes endast över broarna. I sammanhanget må framhållas, att transportavstånden

för godstrafiken på landsvägarna — t. cx. inom skogsbruket

— i allmänhet är relativt korta. Då hänsyn till de lokala förhållandena här

spelar en avgörande roll, synes överläggningar mellan länsstyrelserna och

representanter för det lokala näringslivet kunna vara av värde.

Vägbanans bärighet påverkas i regel starkt av växlingarna i årstiderna

och av de klimatiska förhållandena i övrigt. Vägarna torde sålunda tåla en

vida större belastning då vägkroppen är tjälad samt sommartid då vägbanan

är hård och fast. Under tjällossningsperioden och under tider då vägbanan

uppmjukats genom ihållande regn inverkar tung trafik på vägen däremot

ogynnsamt. Vägslitaget särskilt på grusvägar blir då onormalt högt

och kräver hårdare begränsning av axeltrycket och i vissa fall förbud för

tyngre Iastbilstrafik. Det är givelvis ett önskemål att de nämnda faktorernas

inverkan beaktas, då axeltrycksbestämmelserna utformas. Med dessa frågor

torde man kunna komma till rätta genom att utnytt ja dispensmöjligheterna

i gällande lagstiftning. Tillfälliga inskränkningar kan skona vägarna för

onödigt stor förstörelse under svaghetsperioder. Ä andra sidan — och detta

är ett intresse icke minst för skogsbruket — torde högre axeltryck dispensvägen

kunna tillåtas t. ex. när marken är frusen.

En särskild fråga — av betydelse icke minst för genomgångstrafiken —

gäller samordningen mellan länen i avseende å det tillåtna axeltrycket. Enligt

uppgifter som varit för utskottet tillgängliga synes det ha'' brustit i

denna samordning. Här synes ett intensifierat samråd över länsgränserna

lätt kunna åstadkommas.

Givetvis måste man räkna med att cn ökad användning av tyngre lastbilar

på vägarna medför ökade kostnader för vägunderhåll. Man har här

att väga mot varandra å ena sidan de vinster, som följer av att den bestående

fordonsparken kan utnyttjas fullt ut, och å andra sidan kostnaderna för

det ökade underhållsarbetet ävensom för de förstärkningsarbeten av broar

eller särskilda vägavsnitt som kan bli erforderliga. I fråga om underhållskostnaderna

torde vissa beräkningar kunna göras på grundval av erfarenheterna

beträffande de vägar inom vissa län, för vilka sedan några år tillbaka

genom dispens medgivits ett från 6 till 7 eller 8 ton förhöjt axcltrvck. I

fråga om förlusterna för näringslivet i anledning av att den bestående fordansparken

ej kunnat utnyttjas fullt ut har vissa beräkningar redan gjorts.

Även om det måste anses vanskligt att fastställa storleken av dylika förluster

är det dock uppenbart, att en väsentlig fördyring av transportkostnaderna

måste följa av alt axeltrycket icke anpassats efter fordonsbeståndet.

En höjning av axeltrycket är givetvis av intresse också ur den synpunkten,

att de svenska delarna av det europeiska huvudvägnätet skulle bättre

anpassas till förhållandena på kontinenten. Eu dylik anpassning skulle

givetvis befrämja det internationella trafikutbytet.

Utskottet — som ovan berört vissa möjligheter till anpassning av axeltrycksbestämmelserna

efter fordonsbeståndet och näringslivets behov av

tyngre trafik, utan att ändring göres i vägtrafikförordningens bestämmelser

i ämnet kan för sin del i förevarande läge icke tillstyrka en ändring av de

generella bestämmelserna i vägtrafikförordningen. För en sådan utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

7

som motionärerna begärt skulle väl, även om man synes böra inrikta sig på

mera lokala frågor, föreligga vissa arbetsuppgifter. Emellertid synes det

utskottet som om den ytterligare anpassning av axeltrycksbestämmelserna,

som kan vara möjlig, kan genomföras genom vägförvaltningarna i länen

i nära samarbete med näringslivets organisationer och i förekommande fall

efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utskottet avstyrkte härefter motionernas yrkande om en särskild utredning

men hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som

sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. nr 347).

Den 15 juni 1956 förordnade Kungl. Maj:t att tryckt exemplar av riksdagens

skrivelse samt andra lagutskottets ifrågavarande utlåtande skulle

överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom länsstyrelserna i

samtliga län för kännedom och för vidtagande av de åtgärder, som i de hänseenden,

vilka i utskottets utlåtande angivits, kunde ifrågakomma för att

tillgodose det däri angivna syftet.

1958 års A-riksdag

I proposition nr 69 till 19 5 8 års A-riksdag, varigenom riksdagens

yttrande inhämtades över förslag till ändringar i vägtrafikförordningen

m. m., föreslogs slopande av bestämmelsen i 54 § 1 mom. andra stycket vägtrafikförordningen,

att eljest tillåtet största boggietryck för motordrivet fordon

finge på huvudväg överskridas med 2 lon. I en till grund för förslaget

liggande skrivelse framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den belastning,

som tillätes på en viss väg, icke bör bero uteslutande på vägens bärighet

och icke ha något samband med dess benämning. Tillåtna boggietryck

och bruttovikter framgår, fortsatte styrelsen, av kungörelser, som länsstyrelserna

varje år utfärdar före mars månads utgång. Såväl länsstyrelserna

som vägmyndigheterna strävar målmedvetet efter att höja belastningen så

mycket som möjligt, anförde styrelsen vidare, och ett upphävande av särbestämmelserna

om huvudvägar kommer därför icke att medföra någon sänkning

av de i praktiken gällande belastningsbcstäminelserna för ifrågavarande

vägar.

Riksdagen hade ingen erinran mot propositionens förslag i ifrågavarande

del. Ändring av vägtrafikförordningen i enlighet med förslaget har skett genom

SFS nr 222/1958.

1958 års B-riksdag

I de likalydande motionerna nr B 125 i första kammaren och nr B 162 i

andra kammaren till 19 5 8 års B-riksdag yrkades, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte giva till känna den stora vikt riksdagen fäster

vid att möjligheter till dispens från gällande bestämmelser om axel- och

boggietryck noggrant tillvaratages.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196h

I remissyttrande anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Enligt gällande vägtrafikförordning är det största generellt tillåtna axeltrycket

6 ton och det största tillåtna boggietrycket, vid ett avstånd av 2,0 m

eller mindre mellan hjulaxlarna, 8 ton. Vidare är ett fordons eller fordonstågs

bruttovikt maximerad till 8,0 ton, när avståndet mellan första och

sista hjulaxeln är mindre än två meter, och till 33,5 ton när samma avstånd

är 22,0 m, allt i enlighet med en till vägtrafikförordningen fogad tabell.

Sagda axel- och boggietryck samt bruttovikler är att betrakta som normalvärden,

vilka vederbörande lokala myndigheter äger ändra genom särskilda

föreskrifter. Som även framhålles av motionärerna har axeltrycket genom

sådana lokala föreskrifter redan höjts till 7,0 ton på ca 24 procent och till

8,0 ton på ca 7 procent av landets vägar. Boggietrycket har därjämte höjts

till 10,0 ton på ca 53 procent, 11,0 ton på ca 9 procent och 12,0 lon på ca 1

procent av vägnätet. Vidare kan nämnas att 16 av landets länsstyrelser, efter

rekommendation därom från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i början av

innevarande år, föreskrivit, att de i ovannämnda tabellbilaga angivna värdena

på tillåten bruttovikt generellt eller i vissa fall får höjas med lika

många ton som det för vägen i fråga medgivna boggietrycket överstiger

8 ton.

Genom cirkulär den 15/6 1956 har Kungl. Maj:t anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och länsstyrelsen att vidtaga de åtgärder, som kunna

ifrågakomma för att snarast möjligt söka tillgodose den tyngre lastbiltrafikens

behov av höjda axel- och boggietryck. Med anledning därav igångsattes

inom styrelsen bl. a. eu inventering av broars bärförmåga. Hittills har denna

inventering, som är mycket omfattande och tidskrävande, genomförts för

samtliga riksvägar. Enär broarna framför allt i det sekundära vägnätet utgör

flaskhalsar, har därjämte redan undersökts ett antal broar av denna

kategori. Berörda vägförvaltningar har efter hand lämnats meddelande om

dels de ev. förhöjda axel- och boggietrycken som kunnat tillåtas, dels vilka

åtgärder som kan vidtagas för att vid de svagare broarna skall uppnås en

bärförmåga motsvarande 12,0 resp. 14,5 tons boggietryck. I anslutning härtill

har styrelsen i årets petita äskat särskilda anslag av underhållsmedel för

ombyggnad och förstärkning av ett antal mindre broar, vilka för närvarande

utgör hinder för höjning av axel- och boggietryck på vissa vägar.

För att bereda den tyngre trafiken möjligheter att bättre utnyttja vägarnas

större bärighet under vintern kan lokalt utfärdas antingen allmänna

föreskrifter för vissa vägar och/eller meddelas särskilda dispenser från gällande

trafikföreskrifter avseende vissa fordon, företag e. d. och på vissa angivna

vägar. Innevarande år har inom nio län utfärdats särskilda s. k. vinterkungörelser

för trafiken, varvid bl. a. medgivits 1—2 tons högre axeltryck

än eljest gällande under den tid vägarna är tjälade. Dessutom har vissa länsstyrelser

på ansökan meddelat generella dispenser från gällande belastningsbestämmelser

till bl. a. vässa större skogsbolag m. fl. avseende vissa angivna

vägar.

Allteftersom styrelsens ovannämnda inventering av broars bärförmåga

fortskrider och ekonomiska möjligheter skapas för att i förekommande fall

vidtaga erforderliga förstärkningsåtgärder, får man räkna med att allt flera

önskemål om högre tillåten belastning, såväl allmängiltigt som under vass

del av vintern, kommer att bli tillgodosedda. Helt naturligt är de allmänna

förutsättningarna för en generell höjning av tillåtna belastningar under vintern

större i de norra delarna av landet. Det är också i första hand i de nord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

9

ligaste länen som särskilda vinterkungörelser med längre varaktighet har

kunnat utfärdas.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr B 15 år 1958:

I anledning av riksdagens ovan berörda skrivelse vid 1956 års riksdag

förordnade Kungl. Maj:t i juni 1956, att ett tryckt exemplar av skrivelsen

jämte andra lagutskottets utlåtande i ärendet skulle överlämnas till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna i samtliga län för kännedom

och vidtagande av de åtgärder, som i de hänseenden vilka utskottet i

utlåtandet angivit kunde ifrågakomma för att tillgodose det däri angivna

syftet. Såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande över

föreliggande motioner igångsatte styrelsen i anledning härav bl. a. en inventering

av broarnas bärförmåga. En sådan inventering har ansetts erforderlig,

enär broarna, framför allt i det sekundära vägnätet, utgör flaskhalsar,

när det gäller att bedöma vilka tryck som kan tillåtas för vägarna.

Efter hand som inventeringen fortskridit har berörda vägförvaltningar lämnats

meddelanden om vilka tryck som kan tillåtas och vilka åtgärder som

kan vidtagas för att ernå större bärförmåga. Styrelsen har även i årets petita

äskat särskilda anslag av underhållsmedel för ombyggnad och förstärkning

av ett antal mindre broar. Av styrelsens yttrande framgår vidare, att för

att bereda den tyngre trafiken möjligheter att bättre utnyttja vägarnas

större bärighet under vintern innevarande år inom nio län utfärdats s. k.

vinterkungörelser för trafiken, varvid för tid då vägarna är tjälade medgivits

1—2 tons högre axeltryck än eljest. Dessutom har vissa länsstyrelser

på ansökan meddelat generella dispenser från gällande belastningsbestämmelser

till vissa större skogsbolag m. fl. avseende vissa angivna vägar. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare i sitt yttrande, att man efter hand

som styrelsens inventering av broars bärförmåga fortskrider och ekonomiska

möjligheter skapas att i förekommande fall vidtaga erforderliga förstärkningsåtgärder

får räkna med att allt flera önskemål om högre tillåten

belastning, såväl allmängiltigt som under viss del av vintern, kommer att

bli tillgodosedda.

Utskottet delar för sin del helt motionärernas uppfattning angående värdet

av att vägarnas kapacitet till fullo utnyttjas, när det gäller att fastställa

högsta tillåtna vägbelastningar. Det måste även vara ett angeläget intresse

att tillse att vägarna hålles vid en sådan standard, att de moderna trafikmedlens

transportmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas. Av särskild

vikt synes även vara att i möjligaste mån likformiga regler kommer att gälla

för olika delar av landet. Framför allt synes böra eftersträvas samordning

av bestämmelserna för angränsande län. Av den redogörelse som ovan lämnats

framgår emellertid, att vederbörande myndigheter för närvarande ägnar

stor uppmärksamhet åt de i motionerna berörda problemen. Det synes

utskottet därför icke påkallat att föreslå riksdagen att nu återigen ingå till

Kungl. Maj:t med skrivelse i ämnet.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets utlåtande.

1960 års riksdag

I de likalydande, vid 1960 års riksdag väckta motionerna 1:313 och 11:389

hemställdes om en översyn av bestämmelserna angående axel- och boggie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i

tryck i syfte att höja de i sådant avseende tillåtna högsta belastningarna.

Motionärerna förmenade, att de gällande bestämmelserna var föråldrade

och icke i rimlig utsträckning anpassade efter den moderna transportteknikens

krav.

Andra lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22

att, eftersom vederbörande myndigheter ägnade stor uppmärksamhet åt de

i motionerna berörda problemen, det icke var påkallat att riksdagen gjorde

någon framställning i ämnet. Efter år 1958, då motioner av i huvudsak

samma innehåll behandlades, hade enligt utskottet ej heller någonting inträffat

av beskaffenhet att föranleda till ett ändrat ställningstagande i

frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning i ämnet, m. m.

I årets statsverksproposition (bil. 8 s. 37 ff) redogöres för vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande anför beträffande den de! av verksamheten

som avser utredningar rörande vägnätets tillstånd samt fordonsoch

trafikutvecklingen. Styrelsen uttalar i huvudsak följande.

Kvalitetsgraderingcn av vägnätet, som började med riksvägarna, har fortgått

även under år 1963 och främst gällt de primära delarna av länsvägnätet.

I petita hösten 1962 angavs att endast ca 20 % av riksvägnätet har fullgod

standard i förhållande till vägplanens målsättning. I förhållande till

dagens trafik har ca 60 % av riksvägnätet tillfredsställande standard, medan

40 % är i behov av omedelbar ombyggnad. Inventeringen har i stort

sett avslutats för de viktigaste delarna av länsvägnätet. Inom styrelsen har

upprättats ett preliminärt förslag till primärt länsvägnät, som tills vidare begränsats

till ca 10 000 km. Av kvalitetsgraderingen framgår att ca 40 % av

det primära länsvägnätet har tillfredsställande standard i förhållande till

dagens trafik, medan 60 % av detta vägnät är i behov av omedelbar ombyggnad.

Betydande variationer i standarden förekommer i olika delar av

landet. Inom Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna har sålunda ca

50 % av det primära länsvägnätet tillfredsställande standard, medan i de

nordligaste delarna av landet samt i vissa delar av mellersta Sverige endast

25 å 30 % kan anses ha godtagbar standard. Kvalitetsgraderingen av riksvägnätet

och det primära länsvägnätet kommer att vara i stort sett avslutad

vid utgången av år 1963. Styrelsen avser att senare verkställa en stickprovsmässig

inventering av standarden för det övriga länsvägnätet.

Av broinventeringen framgår att ett axeltryck av åtta ton eller mera och

ett boggietryck av tolv ton eller mera f. n. kan tillåtas på resp. 88 och 83 %

av totala antalet broar. På enbart europavägarna kan samma axel- och boggietryck

tillåtas på resp. 100 och 99 % av broarna. För övriga riksvägar är

motsvarande procenttal resp. 98 och 95 och för primära länsvägar resp. 92

och 89. Möjligheten att framföra fordon med 10 tons axeltryck och 14,5

tons boggietryck är mera begränsad och endast resp. 68 och 67 % av samtliga

broar tillåter denna last. Av europavägarnas broar kan emellertid 92 %

tillåtas för dessa tryck. Största förändringen har skett beträffande europavägarna

där 10 tons axcltryck och 16 tons boggietryck nu kan tillåtas på 87

% av broarna mot 61 % föregående år. Detta innebär att endast ca 70 broar

återstår att bygga om eller förstärka för att nämnda trafikbelastning skall

kunna tillåtas på samtliga 559 broar på europavägarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i

It

Härefter anger styrelsen ett väsentligt syfte med väginvesteringarna vara

ett skapande av snabba och bärkraftiga vägar för godstransporterna för att

därigenom möjliggöra lägre transportkostnader. Senast tillgängliga uppgifter

rörande tillåtna axel- och boggietnjck visar att 99,7 % av riksvägarna

är upplåtna för 8 tons axeltryck och 12 tons boggietryck. För de viktigare

Hinsvägarna är motsvarande procenttal 94,8 och för övriga länsvägar

55,9. Den andel av det totala vägnätet som upplåtes för 8 tons axeltryck och

12 tons boggietryck har under det senaste året ökat från 54 till 67 %. Styrelsen

erinrar i sammanhanget om att styrelsen i skrivelse den 16 maj 1963

till Kungl. Maj:t förordat ett axeltryck av åtta ton och ett boggietryck av

tolv ton som generellt tillåten belastning på det allmänna vägnätet. Till följd

av bl. a. den förbättrade standarden har en generell höjning av hastighetsgränserna

för vissa lastfordon till 70 km/tim kunnat genomföras under år

1962.

Styrelsen anför vidare följande.

Samtidigt med att en allt större del av vägnätet upplåtits för en högre

belastning har en förskjutning skett inom lastbilsparkens sammansättning

mot en allt större andel lastbilar och släpvagnar, som skulle kunna utnyttja

högre axel- och boggietryck än 8/12 ton. En undersökning visar, att en

höjning av axel- och boggietrycken från 8/12 ton till 10/16 ton torde kunna

utnyttjas av en så stor andel av fordonen, att dessas sammanlagda last skulle

kunna ökas med ca 20 %. Transportkostnaderna kommer emellertid att

minska med endast 15—20 %, då hl. a. drifts- och amorteringskostnader

ökar.

Lastbilstrafiken på utlandet har ökat mycket snabbt. I trafiken över Öresund

ökade sålunda antalet lastbilar under år 1962 med 20 % och godsvikten

med 30 %. Uttryckt i absoluta tal uppgick den sammanlagda på lastbil

transporterade godsvikten detta år till 540 000 ton. De länder, som huvudsakligen

beröres av denna trafik, tillämpar samtliga 10/16 ton eller högre

axel- och boggietryck. Axel- och boggietryck av 10/16 lön har rekommenderats

av den europeiska transportministerkonferensen år 1960.

Under år 1963 har undersökts vilka vägar, som f. n. skulle kunna upplåtas

för ett axeltryck av 10 ton och ett boggietryck av 16 ton. Undersökningen

har visat, att i allmänhet endast kortare och isolerat liggande vägsträckor

kan upplåtas för 10/16 ton. På större riksvägar och länsvägar är dock

möjligheterna härför något bättre. Styrelsen har utgått från att högtrafikerade

vägar, som bildar längre sammanhängande transportsträckor, i första

hand bör upplåtas för det högre axel- och hoggietrycket. I enlighet härmed

har två alternativ diskuterats. Det första av dessa omfattar enbart europavägarna,

d. v. s. i stort sett de vägar som förutom att de utgör huvudstråk för

den internationella trafiken även har den största långväga godstrafiken och

knyter samman de tre storstadsområdena. Det andra alternativet omfattar

europavägarna i kombination med främst vissa vägar inom Skåneregionen,

Göteborg-Vänerregionen samt Stoekholm-Mälarområdct med Bergslagen.

Kostnaderna för en upprustning till eu bärighet av 10/16 ton enligt det senare

alternativet beräknas till ca 675 mkr. Många av dessa vägar har emellertid

eu sådan geometrisk standard att en upprustning enbart i bärighetsavseende

icke är försvarbar. En upprustning jämväl i fråga om den geomet
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 196b

riska standarden av de i detta avseende sämsta vägarna medför att nämnda

kostnad ökar till ca 5 000 mkr. Tidpunkten för förverkligandet av detta

vägnät kommer därför att ligga långt fram i tiden. Ett betydande antal

vägsträckor kan emellertid redan nu eller efter endast smärre förbättringsarbeten

upplåtas för 10/16 ton. Styrelsen kommer därför att medverka till

att delar av vägnätet successivt upplåtes för ett axeltryck av 10 ton och ett

boggietryck av 16 ton.

Motionerna

I motionerna 1:345 och 11:395 erinras om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 maj 1963 föreslagit att axeltrycksbestämmelserna

i vägtrafikförordningen ändras så att 8 tons axeltryck,

12 tons boggietryck och motsvarande bruttovikt blir generellt medgivna.

Enligt motionärerna har detta förslag hittills ej lett till någon åtgärd

från Kungl. Maj :ts sida, och ej heller har det antytts att frågan avses att bli

behandlad i den aviserade propositionen angående ändringar i vägtrafikförordningen.

I sagda motioner samt i motionerna 1:442 och 11:531 påpekas att fordonsbeståndet

anpassats för de högre axeltrycken, varför en stor del av

lastbilsparken ej är lämpad för trafik på vägar med mindre bärighet. Oaktat

sålunda den övervägande delen av vägnätet anpassats till trafikens krav har

någon ändring av bestämmelserna om axeltryck och bruttovikter ej företagits,

vilket innebär att avvikelser från vad som kommit att bli gängse förhållanden

ej behöver särskilt markeras genom vägmärken. Det förväntas enligt

motionärerna att bilföraren på eget initiativ skaffar sig kännedom om

de axeltrycksbestämmelser som gäller för de vägar han ämnar befara.

Särskilt i de fall bilföraren utför körningar långt från hemorten bereder

detta honom självfallet betydande svårigheter. Motionärerna gör slutligen

gällande att överträdelser av de gällande axeltrycksinskränkningarna torde

i många fall kunna tillskrivas bristande kännedom om de aktuella förhållandena.

Utskottet

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen får motordrivet fordon eller

därtill kopplat fordon icke föras på allmän väg. gata eller annan allmän

plats, då axeltrycket överstiger 6 ton, då boggietrycket överstiger 8

ton eller då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger, vid mindre

avstånd än 2 m mellan första och sista hjulaxeln, 8 ton samt, vid större

avstånd än 2 in, en i förhållande till avståndet avpassad, successivt stigande

bruttovikt.

I förevarandc båda motionspar framhålles att under senare år en stegrad

andel av de svenska vägarna har upplåtits för ett axeltryck av 8 ton

och ett boggietryck av 12 ton. Motionärerna erinrar om att lastbilsparken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje, lagutskottets utlåtande nr 16 år 196i

13

numera har högre axeltryck, vilket medfört att en stor del av detta fordonshestånd

ej är lämpad för trafik på vägar med mindre bärighet. Trots att den

övervägande delen av vägnätet anpassats till trafikens krav, har, framhåller

motionärerna, någon ändring av de sedan år 1952 gällande bestämmelserna

icke skett, vilket innebär att avvikelser från vad som kommit att bli gängse

förhållanden ej behöver särskilt markeras genom vägmärken. Under åberopande

av bl. a. det anförda hemställer motionärerna att högsta tillåtna

axel- och boggietryck fastställes till respektive 8 och 12 ton samt att de i

vägtrafikförordningen föreskrivna bruttovikterna ökas med 4 ton.

Motioner med samma syfte har väckts även tidigare och senast vid 1960

års riksdag. Vid sistnämnda tillfälle fann andra lagutskottet, som avstyrkte

motionerna, i sitt av riksdagen godkända utlåtande att, eftersom vederbörande

myndigheter ägnade stor uppmärksamhet åt de i motionerna berörda

problemen, det icke var påkallat att riksdagen för det dåvarande gjorde

någon framställning i ämnet.

Syftet med nu förevarande motioner att åvägabringa en anpassning av

gällande bestämmelser till den moderna transportteknikens krav är enligt

utskottets mening värt beaktande. Såsom framgår av den ovanstående

redogörelsen har emellertid, sedan riksdagen senast behandlade spörsmålet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t våren

1963 förordat ett med motionsyrkandena helt överensstämmande axel- och

boggietryck som generellt tillåten belastning på det allmänna vägnätet.

Initiativ har således redan tagits för att bringa frågan, vilken f. n. ytterligare

utreds inom styrelsen, till en för motionärerna tillfredsställande lösning.

På grund härav anser utskottet, som förutsätter att förslag i ämnet

snarast möjligt frainlägges, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning

av motionerna ej erfordras.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

a) 1:345 och 11:395 samt

b) 1:442 och 11:531,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1964

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Lindahl, Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson,

Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Gunnar Pettersson*;
från

andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg,

Wachtmeister, fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Mattsson och Sundelin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.