Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående hyresvärds rätt att höja hyran i samband med ombyggnadsarbete. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 731 av herrar Bengtson i Solna och Nordgren.

1964-04-02 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående hyresvärds rätt att höja hyran i samband med ombyggnadsarbete. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 731 av herrar Bengtson i Solna och Nordgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196i

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion angående hyresvärds rätt

att höja hyran i samband med ombyggnadsarbete.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 731 av herrar Bengtson i Solna

och Nordgren. I motionen framhålles att staten bör stimulera och understödja

en modernisering av det äldre bostadsbeståndet. Det erinras om att

bostadsbyggnadsutredningens prognos angående lägenhetsbehovet under

perioden 1961—1965 reviderats med beaktande av material som framkommit

genom 1960 års bostadsräkning. Härefter anföres följande.

Av den reviderade prognosen framgår att inte mindre än 28 000 lägenheter

årligen försvinner ur marknaden, huvudsakligen genom rivning och

kontorisering. Ytterligare 45.000 behövs varje år för att täcka det behov

som skapas av höjd hushållsfrekvens, ändringar i befolkningens åldersstruktur,

befolkningsomflyttningar och folkökning. Detta sammanlagda årliga

behov av 73.000 lägenheter gäller emellertid endast tätorterna. Härtill kommer

sålunda det förnyelsebehov, som finns på landsbygden. Det är sålunda

uppenbart att inte det mycket höga bostadsbyggande, som vi presterar idag

är tillräckligt för att med den av statsmakterna tillämpade hyrespolitiken

tillfredsställa det växande behovet, än mindre få det att förslå till att minska

bostadsköerna. Det framstår i denna situation som ytterligt angeläget att

söka minska det stora bortfallet av äldre lägenheter. En betydande del av

vårt äldre bostadsbestånd skulle kunna erbjuda goda bostäder efter en ombyggnad.

Genom intensifierade ombyggnadsarbeten skulle även det betydande

kapital som är investerat i äldre fastigheter kunna tillvaratas och reaktiveras.

Emellertid förhindrar hyresregleringen mången gång att objektivt

sett lönsamma ombyggnadsarbeten företas. Den förräntning som kan medges

enligt denna lag på det i ombyggnaden nedlagda kapitalet blir ofta lägre

än den som blir resultatet av rivning och nybyggnad. Härigenom undandras

marknaden i onödan ett stort antal äldre lägenheter.

Det hinder för en angelägen ökning av ombyggnadsverksamheten, som

hyresregleringen sålunda anses utgöra, bör enligt motionärerna undanröjas

genom att parterna ges möjlighet att överenskomma om ny hyra i samband

med väsentligare ombyggnadsarbeten. Med i huvudsak denna motivering

hemställes i motionen

»att riksdagen måtte antaga följande

1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 sand. 3 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196t

Förslag

till

Lag

iangående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 19i2 (nr i29)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

26 §.

Vad i---myndighets tillstånd.

Stadgandena i---Konungen bestämmer.

Konungen äger ock förordna att för viss ort eller visst slag av lägenheter

hyresreglering enligt 2 § ej skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.»

Gällande bestämmelser m.m.

Genom lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. in., som genom lag

den 31 maj 1963 förlängts att gälla t. o. m. den 31 december 1965, har stadgats

begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till

tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Lagen äger enligt 1 § tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle,

som vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare, där ej

Konungen annorlunda förordnar, så ock i annan tättbebyggd ort, som Konungen

bestämmer. Konungen äger även bestämma, att lagen i ort där den

gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.

För lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och ej uthyres i möblerat skick, skal! enligt 2 § hyran regleras jämlikt

bestämmelserna i 3—5 §§, och detsamma gäller beträffande lägenhet som

icke är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej

hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för

skilda tider. I fråga om annan lägenhet, som inte är underkastad hyresreglering

enligt 2 §, gäller enligt 6 § att, om lägenheten är uthyrd mot en

hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter

föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran efter vad som finnes

skäligt; nämnden äger därvid föreskriva att lägenheten skall vara underkastad

bestämmelserna i 3—5 §§.

Enligt 3 § första stycket må hyresvärden icke mottaga, träffa avtal om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196i

3

eller begära högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran,

där ej annat föranledes av vad som särskilt stadgas i lagen. För lägenhet,

som färdigställts före den 1 januari 1942 och som var uthyrd vid denna

tidpunkt, anses såsom grundhyra det hyresbelopp som lägenheten då betingade.

Var lägenheten ej uthyrd vid denna tid, fastställes grundhyran efter

hyresläget vid samma tid. För lägenhet i hus eller del av hus, som färdigställts

senare än den 1 januari 1942, skall grundhyran fastställas till det

belopp, som med hänsyn till byggnadskostnaderna och övriga omständigheter

finnes skäligt. Enligt 3 § andra stycket äger hyresnämnd under vissa

förutsättningar höja eller sänka grundhyran för eu lägenhet. Var hyran den

1 januari 1942 avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter eller har

lägenhetens värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat skäl av därmed jämförlig betydelse, må

hyresnämnden sålunda på framställning av hyresvärden höja grundhyran

till det belopp som föranledes därav. Har ombyggnads- eller ändringsarbete

eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen, får

emellertid grundhyran i anledning därav höjas endast om särskilda skäl

ger anledning därtill. Sänkning av grundhyra kan förekomma, om lägenheten

den 1 januari 1942 betingade en hyra som i avsevärd mån översteg

hyran för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens skick avsevärt försämrats

eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts. Enligt

3 § tredje stycket medför höjning av grundhyra ej ändring av gällande hyresavtal,

medan däremot nedsättning av grundhyra skall lända till efterrättelse,

oavsett vad parterna avtalat. Utöver grundhyran må hyresvärden

enligt i § avtala om skälig ersättning för lägenhetens uppvärmning och

förseende med varmvatten eller, om gottgörelse därför ingår i grundhyran,

för den ökade kostnad som för sådant ändamål åsamkas hyresvärden. Avtalsfrihet

gäller även beträffande sådan ökning av avgifter för vatten och

avlopp, som inträtt efter den 1 juli 1955. I 5 § regleras Kungl. Maj:ts rätt

att tillåta generell hyreshöjning. Förutsättningen är, att detta finnes påkallat

till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning i viss kommun.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, hyresrådet äger då

■medge att avtal må för tid som anges i beslutet trättas om hyreshöjning utöver

grundhyran.

Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en

ändring som den 7 december 1956 vidtogs i lagens 26 §, icke tillämpning på

upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant

statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga

hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts

till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 i 26 § är bestämmelserna

från ingången av år 1958 icke heller tillämpliga på upplåtelse i

första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl. Maj:t bestämmer.

u Hihang till riksdagens protokoll 196 i. 9 sand. 3 avd. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196i

Med stöd av detta bemyndigande bär Kungl. Maj :t i kungörelse den 5 oktober

1962 förordnat, att från lagens reglering av hyran skall undantagas upplåtelse

i första hand av lägenhet i hus, soin förvaltas av landstingskommun,

borgerlig primärkommun eller municipalsamhälle eller av företag, som enligt

vissa angivna kungörelser om bostadslån in. in. erkänts såsom allmännyttigt

eller jämställts med kommun, eller av annat bostadsföretag, i vilket

landstingskommun eller borgerlig primärkommun äger ett bestämmande inflytande

och som arbetar utan enskilt vinstsyfte. Efter ändring den 2 juni

1961 i 26 § är hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll inte

tillämpliga på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att

helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t

tillagts den i 1 i§ stadgade befogenheten att bringa hyresregleringen att upphöra

i ort eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fast

reglering, samt att bestämma att lagen i den ort där den gäller skall äga

tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter. Kungl.

Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget

till Kungl. Maj:t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande, vartill

utredningen kan ge anledning. Efter utredning i denna ordning har

genom beslut av Kungl. Maj :t hyresregleringslagstiftningen t. o. in. år 1963

helt upphört att gälla i sammanlagt 239 kommuner och orter, upphört att

gälla i samtliga kommuner beträffande lägenheter, som uthyres till garage,

i 237 kommuner och orter beträffande övriga lägenheter som uthyres för

annat ändamål än bostad samt i 283 kommuner och orter beträffande lägenheter

som uthyres i möblerat skick. Vidare har Kungl. Maj:t i beslut den 29

november 1963 (SFS 640/1963) förordat om regional avveckling fr. o. m.

den 1 mars 1964 i 27 kommuner och orter. Beträffande lokaler har Kungl.

Maj :t förordnat om avveckling från samma dag i 45 kommuner och orter

och beträffande möblerade rum i 15 kommuner och orter.

Frågans tidigare behandling

1961 års riksdag

Genom propositionen nr 128/1961 framlades förslag till lag angående

ändrad lydelse av hyresregleringslagen samt om fortsatt giltighet av samma

lag, m. m. I de i anledning av propositionen väckta motionerna 1:658 och

11:784 yrkades bl. a. att Kungl. Maj:t måtte med tillämpning fr. o. m. den 1

januari 1962 upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen i vad angick fall, där

hyresvärd vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenhet, dock

med rätt för hyresgäst att påkalla hyresnämnds medverkan, därest enighet

om hyran ej kunde uppnås. Till stöd för detta yrkande anfördes följande.

Uppenbarligen har hyresregleringen förhindrat eller försvårat en upprustning

och modernisering av det äldre lägenhetsbeståndet, så att detta kunnat

anpassas till de krav som hyresgästerna ställer på en fullvärdig bostad. Det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr IS år 196U

5

totala upphävandet av avtalsfriheten har här fått orimliga konsekvenser.

Det är sålunda otillåtet för rättskapabla parter att med bindande verkan

ingå avtal om exempelvis en hyreshöjning motsvarande viss standardförbättring

i en lägenhet. Avtal om köp av egnahem, bilar och båtar, televisionsapparater

och rörande utlandsresor må fritt ingås oavsett vilka belopp det

kan vara fråga om, men en hyresgäst är på grund av hyresregleringen icke

rättskapabel att med sin hyresvärd sluta ett bindande avtal om exempelvis

en höjning av hyran med 5 kronor per månad för installation av ett kylskåp

i lägenheten. Inte ens det förhållandet att hyresgästen vid en i anledning

härav upptagen tids- och kostnadskrävande förhandling inför hyresnämnd

lämnar sitt medgivande till hyreshöjningen har någon självständig betydelse

för utgången.

Det synes oss orimligt att parterna i ett bestående hyresförhållande icke

skall kunna träffa ett bindande avtal om viss hyreshöjning på grund av

standardförbättring i lägenheten. Enligt vår mening bör Kungl. Maj:t därför

upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen beträffande fall där fastighetsägaren

låter verkställa en väsentlig upprustning av lägenheten, vilken enligt

nuvarande regler skulle medföra höjning av grundhyran. Hyresnämndens

medverkan borde här kunna begränsas till de tillfällen då parterna ej kan

enas om hyrans storlek. Härigenom skulle hyresnämndernas arbetsbörda

väsentligen lättas och moderniseringsverksamheten stimuleras.

I utlåtande nr 24/1961 framhöll tredje lagutskottet i förevarande hänseende

till en början att Kungl. Maj:t icke torde äga förordna om ett sådant

upphävande som avsågs i motionerna. Även bortsett från denna formella

synpunkt ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka motionärernas förslag.

Ett genomförande av förslaget skulle nämligen enligt utskottets mening

medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Trots möjligheten att

påkalla hyresnämnds prövning skulle hyresgästen komma att få en mera

utsatt ställning än f. n. Svårigheter skulle vidare uppkomma att draga gränsen

mellan »väsentlig standardförbättrande åtgärd» och reparationer hänförliga

till normalt underhåll. Utskottet ansåg vidare att ovisshet i många

fall skulle komma att råda om gällande grundhyra, vilket skulle medföra

tvister vid procentuella höjningar av grundhyran. Slutligen var enligt utskottets

mening att märka att den prövning som f. n. sker inför hyresnämnden

i ärende av ifrågavarande slag icke kunde anses särskilt betungande vare

sig för parterna eller för hyresnämnderna. Utskottet hemställde därför om

avslag på motionsyrkandet.

I en vid utlåtandet fogad reservation biträddes motionärernas förslag

på det sättet att enligt reservanterna 26 § hyrcsregleringslagen borde erhålla

ett tredje stycke av följande lydelse.

Bestämmelserna i 3—5 §§ skola icke äga tillämpning, då fråga är om avtal

rörande hyresökning på grund av att hyresvärd vidtagit väsentlig standardförbättrande

åtgärd i lägenhet, dock att part må påkalla hyresnämnds

medverkan, därest enighet om hyresökningens storlek icke uppnås.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1961

! lyreslagst tf tningssak kunniga

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1963 har chefen för

.justitiedepartementet tillkallat särskilda sakkunniga (hyreslagstiftningssakkunniga)

för att utreda frågan om förenkling av hyreskontrollen och

utformning av besiktningsskyddet för hyresgäst i den allmänna hyreslagstiftningen.

I direktiven anföres hl. a. följande (se riksdagsberättelsen år

1964 s. 62 ff).

Hyresregleringslagstiftningen tillkom för att mildra verkningarna av den

brist på bostäder och andra lägenheter som under krigsförhållandena i början

på 1940-talet uppstod på grund av en markant minskning av byggnadsproduktionen.

Det var då av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl

angeläget att undvika en höjning av hyresnivån. Sålunda framhölls, att en

mera avsevärd hyreshöjning skulle särskilt för de mindre bemedlade vålla

stora ekonomiska svårigheter, vilka skulle göra sig så mycket mera gällande

som befolkningens realinkomster blivit minskade på grund av kristidsförhållandena.

Det ansågs vidare angeläget att hindra en avsevärd hyresökning

på grund av de inflatoriska förhållanden som skulle följa därav. Regleringen

har alltså en klar kristidskaraktär och denna har satt sin prägel på

lagstiftningens utformning. Framför allt reglerna om kontroll av hyressättningen,

vilka ursprungligen syftade till eu fastlåsning av hyresnivån, har

blivit relativt ingripande och komplicerade.

Alltjämt råder på vissa orter en betydande lägenhetsbrist. Denna har

emellertid andra orsaker än dem som motiverade hyresregleringslagstiftningens

införande. Den nuvarande bristen har sålunda inte sin grund i

minskat byggande. Byggnadsproduktionen har varit synnerligen intensiv

under en lång följd av år och produktionsnivån har stigit kraftigt. Att en

omfattande bostadsbrist ändock råder på vissa orter torde väsentligen bero

på en fortgående omdaning av samhällsstrukturen, innebärande hl. a. en

koncentration av näringslivet till tätorterna. Denna utveckling får antagas

komma att pågå under lång tid. Vidare bör framhållas, att den realinkomstminskning

som år 1942 utgjorde motiv för en genomgripande reglering av

hyrornas storlek förbytts i en fortgående stegring av levnadsstandarden.

Detta i förening med att hyrorna inte stigit så mycket som andra priser har

bidragit till en betydande ökning av efterfrågan på bostadslägenheter.

Mot bakgrunden av det sagda är det naturligt att ta utformningen av reglerna

om hyressättningen under omprövning. Det kan därvid icke bestridas

att tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser blivit komplicerad och

svåröverskådlig, vilket medför olägenheter såväl för allmänheten som för de

hyresreglerande myndigheterna. De årligen återkommande generella besluten

om hyresnivån föregås av en omfattande och invecklad utredning och

är till sitt innehåll svårbegripliga för dem de gäller. Såsom hyresrådet framhållit,

har hyresregleringen i sin nuvarande form inte hindrat uppkomsten

av betydande nivåskillnader mellan hyror i hus av olika ålder och med olika

finansieringsformer. En följd av regleringen är att de skillnader i lägenheternas

bruksvärde som exempelvis i större städer föreligger mellan centralt

och perifert belägna hus endast i ringa grad återspeglas i hyrorna.

Det är av intresse att få en närmare kännedom om såväl hur omfattande

den påtalade hyressplittringen är på olika orter som i vad mån en lägenhets

mer eller mindre förmånliga läge för närvarande återverkar på hyresnivån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

1

Hyresrådet har vidare såsom en olägenhet med nuvarande ordning framhållit,

att hänsyn vid hyressättningen icke kan tagas till lägenhetens skick

i underhållsavseende. Även jag anser detta vara en brist i det gällande systemet.

I den mån det visar sig, att den gällande lagstiftningen motverkar en

erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas bruksvärde, bör undersökas,

vilka ändrade regler som kan komma i fråga.---

Hyresrådet har anvisat utvägen att i likhet med vad som nu enligt 6 §

hyresregleringslagen gäller beträffande hyra för möblerat rum låta avtalsfrihet

i princip råda mellan hyresvärd och hyresgäst med möjlighet för hyresnämnd

att nedsätta oskälig hyra. Det bör ankomma på utredningen att

undersöka och bedöma, vilka verkningar på hyresmarknaden en sådan förenklad

regel kan tänkas få i orter där påtaglig lägenhetsbrist föreligger. Av

särskild vikt är frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen av

hyran. Kan det befaras, att väsentliga olägenheter uppstår vid ett system

som det skisserade, bör undersökas, vilka regler som eljest kan erfordras för

att åstadkomma ett ändamålsenligt utnyttjande av lägenhetsbeståndet utan

att oskäliga hyreshöjningar inträder. Därvid bör bl. a. övervägas, om icke

vid en mera marknadsmässig anpassning av hyrorna erforderlig jämförlighetsprövning

bör begränsas till hyror för lägenheter, som utnyttjas för väsentligen

samma ändamål. Särskilt bör därvid beaktas, vilken betydelse föreskrifter

i stadsplan m. in. kan ha i detta sammanhang. Det bör även undersökas,

om en friare hyressättning av det slag som förordats kan avse

blott viss del av en tätort eller vissa grupper av hus. Vidare bör övervägas,

om en hyreskontroll av det skisserade slaget kan tänkas ersätta den med

statslånen förbundna speciella hyreskontrollen.

Utredningsarbetet, som enligt direktiven bör bedrivas med all den skyndsambet

som omständigheterna medger, beräknas pågå under hela år 1964.

1968 års riksdag

T den vid 1963 års riksdag väckta fristående motionen 11:666 berördes

ånyo möjligheten till hyreshöjning i samband med ombyggnad. I motionen

betonades angelägenheten av att moderniseringsarbeten kontinuerligt kommer

till stånd i äldre fastigheter, bl. a. med hänsyn till att investeringar i

ombyggnadsverksamhet merendels är nationalekonomiskt mer lönsamma än

i nybyggnader. Sådana arbeten kunde vidare bevara uppskattade stadsbilder

och värdefulla miljöer. I motionen underströks även att en vidgad moderniseringsverksamhet

komme att avgörande förbättra sysselsättningsmöjligheterna

för de äldre byggnadsarbetarna. T motionen anfördes vidare.

Med hänsyn till de uppenbara fördelar som en vidgad ombyggnadsverksamhet

vid sidan av nyproduktionen erbjuder är den hittillsvarande negativa

inställningen härtill svårbegriplig. Först under 1962 borttogs den uppenbara

diskrimineringen av ombyggnadsinvesleringar beträffande möjligheterna

att erhålla statliga lån. Man kan förutsätta att de förbättrade låneinöjligheterna

kommer att leda till en viss ökning av moderniseringsarbetena.

Emellertid kommer säkerligen allt framgent en betydande del av ombyggnadsverksamheten

inte att uppfylla kraven för statliga lån, varför finansiering

i andra former blir nödvändig. Fastighetsägarnas möjlighet att erhålla

en skälig förräntning av ombyggnadskapitalet blir härvid avgörande

för om någon modernisering kommer till stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 nr 1964

Enligt hyresreglerings lagstiftningen äger fastighetsägaren erhålla en höjning

av grundhyran för utförda förbättringsarbeten, men däremot inte för

reparations- och underhållsarbeten. Det är emellertid ofta svårt att bedöma

vilka åtgärder som skall räkn as till den ena eller andra kategorien, varför

fastighetsägaren inte i förväg med säkerhet kan kalkylera, om en viss åtgärd

är ekonomiskt motiverad eller ej. Än värre är måhända, att mer genomgripande

moderniseringsarbeten drar med sig en rad underhållsarbeten,

som utan moderniseringen inte på länge skulle ha aktualiserats men

som fastighetsägaren trots att de äger intimt samband med moderniseringen

inte kan erhålla hyreshöjning för. Härigenom blir många planerade moderniseringsarbeten

direkt olönsamma och kommer således inte till stånd.

Ifrågavarande hinder för en angelägen ökning av ombyggnadsverksamheten

torde endast kunna undanröjas genom att hyresvärd och hyresgäst ges möjlighet

att i samband med väsentligare ombyggnadsarbeten överenskomma

om ny hyra.

På grund av det anförda hemställdes i motionen om sådan ändring av 2 §

hyresregleringslagen att dess första mening erhöll följande lydelse.

För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och ej uthyres i möblerat skick, eller efter den 1 juli 1963 undergått ombyggnad,

varigenom dess närde väsentligt ökats, regleras hyran enligt bestämmelserna

i 3—5 §§.

Tredje lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande

26/1963, såvitt nu är i fråga, om avslag på motionen och anförde som skäl

härför att det visserligen givetvis var önskvärt att underhållet av äldre hus

icke eftersattes, utan att i stället åtgärder vidtoges för att underlätta en upprustning

av detta byggnadsbestånd, men att de i 1961 års utlåtande redovisade

invändningarna mot det förordade undantaget från hyresregleringen

alltjämt kvarstod. Utskottet ville dock erinra om att en hyresreglering enligt

de principer, som angivits i direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga, i

huvudsak skulle tillgodose de synpunkter som framförts i motionen.

Utskottet

Jämlikt 2 § hyresregleringslagen''regleras hyran för lägenhet, som är avsedd

att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad och ej uthyres i möblerat

skick, enligt bestämmelserna i lagens 3—5 §§. Till följd härav äger

hyresvärden enligt 3 § ej mottaga, träffa avtal om eller begära högre hyra

än det belopp som utgör den för lägenheten tillåtna grundhyran jämte generell

höjning därav. Har lägenhetens värde avsevärt ökats genom ombyggnads-

eller ändringsarbeten, kan hyresnämnden likväl på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det belopp som föranledes därav.

I syfte att stimulera moderniseringsarbeten inom det äldre bostadsbeståndet

anser motionärerna att avtalsfrihet bör skapas beträffande hyressättningar

i samband med väsentligare ombyggnadsarbeten. Motionärerna hemställer

därför att riksdagen måtte för sin del antaga ett i motionen framlagt

förslag till ändring i undantagsbestämmelsen i 26 § hyresregleringsla
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196b

9

gen, innefattande fullmakt för Kungl. Maj :t att för viss ort eller visst slag

av lägenheter förordna att hyresreglering enligt lagens 2 § ej skall tillämpas.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har riksdagen tidigare

och senast år 1963 avslagit motionsyrkanden vilka liksom det nu föreliggande

avsett att införa avtalsfrihet i berört hänseende. Riksdagen har därvid

godtagit utskottets uppfattning att det å ena sidan givetvis är önskvärt

att åtgärder vidtages för att underlätta en upprustning av det äldre

bostadsbeståndet men att å andra sidan ett genomförande av förslagen skulle

medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Sålunda skulle hyresgästens

ställning försvagas och ovisshet i många fall uppstå om gällande

grundhyra. Dessa skäl finner utskottet alltjämt bärande. Härtill kommer

att ansvariga myndigheter enligt utskottets mening ägnar moderniseringsverksamheten

stort intresse och att tillämpningen av gällande bestämmelser

om hyressättningen i dylika fall är så generös, att den icke kan antagas

verka hämmande på moderniseringar och förbättringar av äldre fastigheter,

då dessa är sakligt välmotiverade. En rimlig förräntning av det på sådana

arbeten nedlagda kapitalet torde således i regel kunna erhållas även

inom ramen för nuvarande hyresreglering. Om rivning sker av äldre fastigheter,

vilka i och för sig ännu under lång tid kunnat erbjuda godtagbara

bostäder, synes detta ofta kunna bero mindre på tillämpningen av reglerna

om höjning av grundhyra i anledning av förbättringsarbeten än på en önskan

hos ägaren att genom hyrorna i ett nvuppfört hus kunna tillgodogöra

sig ett stegrat tomtvärde. Av direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga

framgår vidare att de sakkunnigas uppdrag omfattar en utredning bl. a. av

frågan om en anpassning av hyrorna till lägenhetens bruksvärde samt av

spörsmålet huruvida, i likhet med vad nu enligt 6 § hyresregleringslagen

gäller beträffande möblerade rum, avtalsfrihet beträffande hyran i princip

bör tillskapas med möjlighet för hyresnämnd att nedsätta oskälig hyra.

Utskottet vill anmärka att ett genomförande av motionärernas lagförslag

leder till en hyresreglering av det slag, som sålunda är föremål för de sakkunnigas

överväganden. Enligt utskottets mening kan det ej komma i fråga

att på detta begränsade område genom eu omedelbar lagändring föregripa

utredningens resultat. Vid angivna förhållanden, och då utredningen enligt

direktiven skall bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna

medger, anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen

ej är påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:731, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1964

På tredje lagutskottets vägnar

ERIK ALEXANDERSON

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson*, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik

Jansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Nyberg, Svenning,

Mattsson, Tobé*, Bengtson i Solna, fru Ekroth och herr Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson och Bengtson i Solna, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar på s. 9 med »Såsom

framgår» och slutar med »ej är påkallad», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har icke utan oro tagit del av den revidering av bostadsbyggnadsutredningens

prognos angående lägenhetsbehovet under perioden 1961

—65 som nyligen publicerats med beaktande av bostadsräkningens siffermaterial.

Av prognosen framgår bl. a. att inte mindre än 28 000 lägenheter

årligen försvinner ur marknaden, huvudsakligen genom rivning och kontorisering.

En ändring av hyresregleringslagstiftningen i enlighet med motionärernas

förslag synes vara ägnad att undanröja hindren för en önskvärd

modernisering av det äldre fastighetsbeståndet. En sådan ändring skulle

också innebära ett steg i riktning mot vad .statens hyresråd föreslog i sin

skrivelse till Konungen den 26 november 1962, dvs. en hyressättning som

tog sikte på lägenheternas bruksvärde. Emellertid är hela problemkomplexet

om hyresregleringens avveckling föremål för övervägande av hyreslagstiftningssakkunniga

och det resultat till vilket utredningen kan komma bör ej

föregripas genom en omedelbar lagändring. Utskottet anser det dock nödvändigt

att de genom motionen aktualiserade frågorna behandlas med förtur

av de sakkunniga. Tilläggsdirektiv bör därför lämnas, innebärande att de

sakkunniga redan innevarande år bör inkomma med förslag till sådana åtgärder

som är ägnade att stimulera reparations-, underhålls- och förbättringsarbeten

för den del av fastighetsbeståndet som fortfarande är föremål

för hyresreglering.»

b) att utskottet bort hemställa

»att riksdagen i anledning av motionen 11:731 i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla, att Kungl. Maj :t lämnar sådana tilläggsdirektiv för hyreslagstiftningssakkunniga

att dessa får i uppdrag att med förtur och om möjligt

senast den 31 december 1964 överväga och redovisa möjligheterna att

stimulera reparations-, underhålls- och förbättringsarbeten för den del av

fastighetsbeståndet som är föremål för hyresreglering».

Särskilt yttrande

av herrar Alexanderson, Åkesson, Nyberg och Tobé, vilka anfört:

»Det i motionen ställda yrkandet om lagändring överensstämmer helt med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 196b

11

det yrkande som vid 1963 års riksdagsbehandling av hyresregleringslagstiftningen

ställdes i motionerna 1:748 och 11:906 samt i reservationen nr III till

utskottets utlåtande nr 26. Ändamålet med lagändringen, som innebär bemyndigande

för Kungl. Maj:t att för viss ort eller visst slag av lägenheter

förordna om tillämpning av den mera begränsade form av hyresreglering,

som enligt nuvarande lag gäller för bl. a. möblerade rum, var emellertid

denna gång att försöksvis och i avbidan på igångsatt utredning om ändring

i hyresregleringslagen, tillämpa bestämmelsen på några orter beträffande

lägenheter, färdigställda före den 1 januari 1942. Vi är fortfarande av den

uppfattningen, att en dylik tillämpning skulle vara lämplig för att påskynda

avvecklingen av hyresregleringen och lämna erfarenheter, som kunde utnyttjas

för det pågående utredningsarbetet. Då det nu framställda yrkandet

om enahanda lagändring är avsett för tillämpning i andra fall, och då vi

delar utskottets bedömning i denna del, har vi nu icke ansett oss böra biträda

det föreliggande motionsyrkandet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.