Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående belysningsoch reflexanordningar på cykel. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 606 i första kammaren av herr Lundström och nr 739 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

1964-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående belysningsoch reflexanordningar på cykel. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 606 i första kammaren av herr Lundström och nr 739 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1964

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående belysningsoch

reflexanordningar på cykel.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 606 i första kammaren av herr Lundström

och nr 739 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära en sådan ändring att vägtrafikförordningen

§ 7 kommer att föreskriva som utrustningsnorm, att cykel och till cykel

eventuellt kopplade fordon skall vara försedda med i § 7 1 mom. b) och

2 mom. föreskrivna ljus- och reflexanordningar».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen 1:606.

Gällande bestämmelser

Regler om belysnings- och reflexanordningar på cykel återfinns i 7 §

vägtrafikförordningen. Enligt denna gäller, att cykel vid cykling under

mörker skall vara försedd med dels framtill en lykta, som visar gult eller

vitt sken av tillräcklig ljusstyrka för att cykeln skall kunna föras på betryggande

sätt och som, därest den har bländande sken, snabbt kan avbländas

på tillfredsställande vis, dels ock baktill en lykta, som visar rött

sken bakåt, och reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken

bakåt. Det tillätes dock att baklykta och reflexanordning kombineras.

Vissa regler gives också i samma paragraf för fordon, som kopplats vid

sidan av eller efter cykeln. Även dessa har tillämpning endast vid cykling

under mörker.

Historik

Enligt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen skulle cykel

vid cykling under mörker vara utrustad baktill antingen med lykta, som

visade rött sken bakåt, eller med reflexanordning, som vid belysning återkastade

rött sken.

I propositionen nr 112 till 1955 års riksdag föreslogs emellertid den

skärpningen av bestämmelserna, att cykel baktill skulle vara försedd såväl

med baklykta som med reflexanordning. Till grund för propositionen låg det

av 1953 års trafiksäkerhetsutredning år 1954 framlagda betänkandet. Vid remissbehandlingen

av detta framhölls i yttrande från statspolisintendenten,

att den föreslagna bestämmelsen troligen på sina håll icke kom att lända

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196b

till efterrättelse. I syfte att möjliggöra ökad kontroll yrkades därför en sädan

jämkning av bestämmelsen, att cyklar, som brukades på väg — oavsett

om det skedde i mörker eller icke — skulle vara försedda med lykta och

reflexanordning baktill. Liknande synpunkter framfördes även av andra

remissinstanser. Propositionen följde emellertid inte förslagen, enär de enligt

föredragande departementschefen fordrade för sitt förverkligande undersökningar

och överväganden, som icke lämpligen kunde komma till

stånd i sammanhanget.

Vid behandlingen av propositionen anförde andra lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 34 att det mot förslaget kunde anföras

huvudsakligen kostnadsskäl. Utskottet ville icke motsätta sig att den föreslagna

bestämmelsen infördes i vägtrafikförordningen men ansåg, att

Kungl. Maj :t borde överväga, om det icke kunde anstå tills vidare med

ikraftträdandet. Vid en sådan anordning skulle man nämligen enligt utskottets

mening ha anledning räkna med att baklykta kom att ingå i standardutrustningen

på nya cyklar och att bruket av baklykta alltså efter

hand blev mera allmänt. Bestämmelsen kunde sedan vid lämplig tidpunkt

sättas i kraft.

Kungl. Maj.t följde emellertid inte riksdagen, utan den föreslagna bestämmelsen

trädde i kraft den 1 juli 1956, såsom förordats i propositionen.

Vid 1960 års riksdag väcktes motioner i vilka bl. a. hemställdes att skyldigheten

att ha cykel förseddd med ljus- och reflexanordningar skulle utvidgas

att gälla även vid färd under dagsljus. Andra lagutskottet anförde

i sitt utlåtande nr 63 att en sådan utvidgning framstod som ur trafiksäkerhetssynpunkt

önskvärd. Mot en sådan reform talade visserligen att

kostnaden för anskaffandet av sådan utrustning för många cyklister, som

ofta hörde till de ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå

som väl betungande. Med hänsyn till det stora antalet mörkerolyckor,

vari cyklar var inblandade, syntes det emellertid utskottet — om även med

viss tveksamhet — som skälen för förslaget vägde över. Utskottet tillstyrkte

därför bifall till förslaget. I en vid utlåtandet fogad reservation

avstyrktes emellertid förslaget med följande motivering:

Med hänsyn till att det för närvarande torde finnas omkring 300 000

cyklar som saknar belysningsanordning och då dessa torde vara avsedda

att endast användas för färd under dagen och särskilt då under den ljusa

årstiden, finner utskottet det inte vara tillräckligt motiverat att av hänsyn

till trafiksäkerheten ålägga cyklisterna den merkostnad som en särskild

belysningsanordning medför.

Vid kamrarnas behandling av utskottsutlåtandet bifölls reservationen

— i första kammaren med 69 röster mot 51 och i andra kammaren med

131 röster mot 46. Ett i samma utlåtande tillstyrkt förslag att utvidga

förenämnda skyldighet beträffande mopeder vann emellertid kamrarnas

bifall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i

3

Jämväl vid 1961 års riksdag väcktes motioner med förslag att skyldigheten

att ha cykel utrustad med belysnings- och reflexanordningar skulle utsträckas

att gälla även vid färd under dagsljus. Andra lagutskottet uttalade

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 68 bl. a. följande.

Samma fråga var föremål för riksdagens behandling förra hösten. Riksdagen

avstyrkte därvid förslaget under anförande att kostnaden för anskaffandet

av belysningsutrustning för många cyklister, som ofta hörde till de

ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå som väl betungande

samt att ett stort antal cyklar, omkring 300 000, saknade sådan

utrustning och var avsedda att användas endast vid färd under dagen. Enligt

utskottets mening har därefter icke förekommit något som bör föranleda

till ett ändrat ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motionerna

i denna del.

Utskottet

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen skall cykel vid cykling under

mörker vara försedd med dels framtill en lykta, som visar vitt eller

gult sken av tillräcklig ljusstyrka för att cykeln skall kunna föras på betryggande

sätt och som, om den har bländande sken, kan snabbt avbländas

på tillfredsställande sätt, dels ock baktill en lykta som visar rött sken och

reflexanordning som vid belysning återkastar rött sken. Regler är jämväl

meddelade beträffande ljus- och reflexanordningar för fordon, som kopplats

vid sidan av eller efter cykeln. Även dessa regler äger endast tillämpning

vid färd under mörker.

I förevarande motioner föreslås nu att i vägtrafikförordningen föreskrives

som utrustningsnorm, att cyklar och till sådana kopplade fordon skali

vara försedda med i förordningen stadgade ljus- och reflexanordningar. Till

stöd för motionsyrkandet framhålles att de gällande bestämmelserna på

området har lett till att cyklister färdas på fordon med bristfälliga reflexoch

ljusanordningar även i mörker. Det finns därför enligt motionärerna

med tanke på riskerna för mörkerolyckor vägande skäl för, såsom skett i

fråga om mopeder, en revidering av lagstiftningen på denna punkt. Det

inträffar eljest, påpekar motionärerna, blott alltför lätt att cyklisten startar

en färd i tanke att vara åter före mörkrets inbrott men misstager sig.

Frestelsen blir då givetvis stor att begagna fordonet trots att mörkret fallit.

Det vore f. ö., framhåller motionärerna vidare, orealistiskt att tro att man

i Sverige med dess mörka vinterhalvår skulle kunna utnyttja en cykel på

praktiskt sätt utan att någon gång färdas i mörker. Slutligen framhålles

att förslaget medför en stor fördel från övervakningssynpunkt och att förslaget

torde leda till att fordonen redan på fabrikationsstadiet framställes

i komplett skick i fråga om förevarande detaljer.

Enligt utskottets mening är det uppenbarligen eu nackdel från kontrollsynpunkt

att reglerna om cykels utrustning med belysnings- och reflexanordningar

är — i motsats till vad som gäller för bilar, motorcyklar och mopeder

— begränsade till att avse färd under mörker. Eu utsträckning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i

reglerna i föreslagen riktning skulle därför i och för sig framstå som från

trafiksäkerhetssynpunkt önskvärd. Vid bedömande av förevarande spörsmål

måste dock mot trafiksäkerheten vägas de olägenheter, som förslaget

kan medföra för den enskilde trafikanten, särskilt för den som nyttjar cykeln

endast under dagsljus och vid enstaka tillfällen.

Av den tidigare redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta

frågan senast behandlats vid 1960 och 1961 års riksdagar. Vid dessa tillfällen

avslogs motioner i ämnet under åberopande av att kostnaden för

anskaffandet av belysningsutrustning för många cyklister, som ofta hörde

till de ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå som

väl betungande, samt att ett stort antal cyklar saknade sådan utrustning

och var avsedda att användas endast vid färd under dagen. Utöver dessa

skäl torde här böra framhållas sannolikheten av att den av motionärerna

föreslagna bestämmelsen på många håll ej kommer att efterlevas och det

med motionerna avsedda syftet således ej uppnås. Utan att de nuvarande

reglerna om ljus- och reflexanordningar på området utsträckes att gälla

vid färd även under dagsljus, torde från trafiksäkerhetssynpunkt vida mer

stå att vinna genom en effektiviserad kontroll av att fordonen vid färd under

mörker är försedda med de föreskrivna anordningarna och att de befinner

sig i funktionsdugligt skick. Ehuru utskottet vill framhålla angelägenheten

av att icke någon åtgärd lämnas oprövad, som är ägnad att öka

trafiksäkerheten, anser utskottet emellertid med hänsyn till det ovan sagda

att anledning för närvarande ej föreligger att frångå riksdagens senaste

ställningstagande i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:606 och 11:739, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson*, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik

Jansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Svenning,

Mattsson, Tobé*, Bengtson i Solna och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nyberg.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640293

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.