Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förarbevis vid passagerarbefordran med motorbåt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Hermansson m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herr Johansson i öckerö m. fl.

1964-04-09 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förarbevis vid passagerarbefordran med motorbåt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Hermansson m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herr Johansson i öckerö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196b

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förarbevis

vid passagerarbefordran med motorbåt.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Hermansson

m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herr Johansson i öckerö m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t i likhet med vad som skett

beträffande vissa varp- och bogserbåtar under 30 ton undantager i denna

motion angivna äldre motorbåtsägare från bestämmelserna i sjöbefälskungörelsen

eller, om inte detta anses möjligt, beviljar sjöfartsstyrelsen rätt att

efter prövning i varje särskilt fall meddela dispens».

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat utlåtanden från sjöfartsstyrelsen ävensom från länsstyrelserna i

Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Förstnämnda länsstyrelse har

vid sitt utlåtande fogat yttrande från landsfiskalen i Gustavsbergs distrikt.

På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgivits av Sveriges fiskares

riksförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Föreskrifter angående behörighet att utöva befäl på fartyg av olika kategorier

meddelades tidigare i förordningen den 12 juni 1936 (nr 315) angående

befäl å svenska handelsfartyg m. m. (befälsförordningen). Förordningen

ägde tillämpning på handelsfartyg ävensom på fiskefartyg med en dräktighet

av minst 30 ton (§ 1 mom. 1). Med handelsfartyg förstods fartyg som

nyttjades bl. a. till resandes fortskaffande (§ 2 mom. 1). För behörighet att

utöva befäl på handelsfartyg uppställdes i förordningen bl. a. krav på

svenskt medborgarskap, tillräcklig syn- och hörselförmåga samt på innehav

av behörighetsbevis (§ 3 mom. 1). Såvitt angick maskindrivet fartyg, vars

dräktighet understeg 30 ton och som yrkesmässigt nyttjades till befordran

av på en gång högst tolv passagerare, föreskrevs att på fartyget, om det nyttjades

i fart i svenskt farvatten, skulle såsom befälhavare finnas anställd förare

av 3:e klass (§ 9 mom. 1). För erhållande av bevis om sådan kompetens

fordrades att vederbörande vid förhör visat sig äga nödig kännedom om gällande

stadganden angående åtgärder till undvikande av ombordläggning

samt om sjökortet och om utprickning i svenskt farvatten (§ 14 mom. 1).

På fartyget skulle, om dess maskineri utgjordes av motor, befälhavaren eller

1 Dihang till riksdagens protokoll 196\. 9 samt. 3 and. AV 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196b

annan ombord anställd vara försedd med intyg, utvisande att han ägde nödig

kännedom om oljemotorer och deras skötsel och utfärdat av maskintekniskt

utbildad ordinarie lärare vid navigationsskola eller av sådan statens

tartygsinspektör, som ägde ingenjörs- eller maskinteknisk utbildning, eller

av sakkunnig person, som förordnats av kommerskollegium (§ 9 mom. 2).

Kommerskollegium ägde att på grund av lokala förhållanden eller andra

särskilda omständigheter medge undantag, i allmänhet eller i särskilda fall,

från bestämmelserna i § 9 (§ 9 mom. 3). Med stöd härav förordnade kommerskollegium

genom kungörelse den 24 april 1937 att vad i § 9 mom. 1

och 2 stadgades tills vidare icke skulle äga tillämpning beträffande sådan

varp- eller bogserbåt, vars bruttodräktighet understeg 30 ton, då den nyttjades

vid flottningsarbete i floder eller insjöar, dock med undantag av Vänern

(kommerskollegii författningssamling serie A nr 4/1937).

Bestämmelserna i 1936 års befälsförordning har sedermera ersatts av föreskrifter

i kungörelsen den 3 juni 1960 (nr b87) om befäl å svenska handelsfartyg

m. m. (sjöbefälskungörelsen). Kungörelsen äger tillämpning på

svenska handelsfartyg, dock ej linfärjor, samt på fiskefartyg med en dräktighet

av minst 20 ton (1 §). Jämväl enligt sjöbefälskungörelsen förstås med

handelsfartyg bl. a. fartyg som nyttjas till resandes fortskaffande. Med passagerarfartyg

förstås vidare fartyg som enligt gällande bestämmelser skall

vara försett med passagerarfartygscertifikat och som nyttjas till befordran

på en gång av flera än tolv passagerare (3 §). Enligt 20 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg skall fartyg, varå på en gång medföres

flera än tolv passagerare, vara försett med passagerarfartygscertifikat. För

behörighet att utöva befäl på handelsfartyg fordras enligt sjöbefälskungörelsen

bl. a. att vederbörande är svensk medborgare, som uppnått 21 års

ålder och ej omyndigförklarats, samt att han äger tillräcklig syn- och hörselförmåga

ävensom, i fråga om befälhavare och övrigt fartygsbefäl, normalt

färgsinne. För behörighet att utöva befäl å handelsfartyg, som ej är

passagerarfartyg och vars dräktighet understiger 30 ton, fordras i fall som

bl. a. framgår av 11 och 13 §§ examen eller examen jämte tjänstgöring (6

§). På maskindrivet fartyg, som ej är passagerarfartyg och vars dräktighet

understiger 30 ton, skall sålunda såsom befälhavare finnas anställd i inre

lart — d. v. s. bland annat fart inomskärs vid rikets kuster — person som

avlagt skepparexamen. Har ej befälhavaren på fartyg av angivet slag, vars

maskineri utgöres av motor, erhållit betyg över fullständig skepparutbildning

av 1 :a klass, skall befälhavaren eller annan ombord anställd ha avlagt

fartygsmekanikerexamen för motorfartyg (11 §). På segelfartyg med

hjälpmaskin skall befälhavare och övrigt fartygsbefäl finnas anställda bl. a.

i enlighet med bestämmelserna i 11 §. Har ej befälhavaren erhållit betyg

över fullständig skepparutbildning av l:a klass, skall befälhavaren eller

annan ombord anställd ha avlagt fartygsmekanikerexamen för motorfartyg

'' 13 §). I den mån tillämpning å visst fartyg av föreskrifterna bl. a. i 11 och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

13 §§ medför högre krav på befälsbemanning än som med hänsyn till fartygets

beskaffenhet och utrustning samt till omständigheterna i övrigt finnes

erforderligt från sjöfartssäkerhetens synpunkt, äger sjöfartsstyrelsen

beträffande fartyget medgiva undantag från vad som stadgas i nämnda paragrafer

(35 §).

Beträffande giltigheten av äldre behörighetsbevis föreskrives i kungörelsens

6 kap. bl. a. att förarbevis av 3:e klass medför behörighet att vara befälhavare

på fartyg, som avses i 11 §, i inre fart och fart utomskärs intill

sjögränsen (43 §). Sjöfartsstyrelsen äger i särskilt fall förordna att innehavare

av behörighetsbevis som avses bl. a. i 43 § eller av därmed jämställt

äldre behörighetsbevis skall vara bibehållen vid behörighet som eljest skulle

frångå honom jämlikt bestämmelserna i 6 kap. (56 §). Enligt övergångsbestämmelserna

skulle innehavaren vara bibehållen vid sådan behörighet intill

den 1 juli 1963.

Sjöbefälskungörelsen innehåller jämväl vissa ansvarsbestämmelser. Härutinnan

gäller bl. a. att, om någon utövar befäl på fartyg utan att inneha

behörighet som för varje särskilt fall erfordras enligt kungörelsen eller enligt

beslut, meddelat av sjöfartsstyrelsen med stöd av undantagsföreskrifterna,

och befälsutövningen ej föranletts av nöd under resa, vederbörande

skall straffas med dagsböter. Jämväl redaren är förfallen till dylikt straff,

såframt omständigheterna ej gör sannolikt att brottet skett utan hans vilja

och vetskap. Vad nu sagts om redaren gäller även befälhavaren så ock annan

som i redarens ställe haft befattning med fartyget (36 §). Straff må

dock ej ådömas, där gärningen skett av oaktsamhet som var ringa (40 §).

Enligt It § kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 488) om lägre nautisk och

maskinteknisk utbildning förrättas skepparexamen samt fartygsmekanikerexamen

för motorfartyg eller ångfartyg av rektor vid sjöbefälsskola, om

rektor äger nautisk respektive maskinteknisk utbildning, eller av därtill

av rektor utsedd lärare med sådan utbildning eller ock av särskild av sjötartsstyrelsen

förordnad sakkunnig. Fordringarna för avläggande av examen

fastställes enligt 12 § av Kungl. Maj :t, varjämte sjöfartsstyrelsen jämlikt

13 § har att meddela de föreskrifter i övrigt som kan erfordras för tilllämpning

av kungörelsen. Beträffande avläggande av examen, som avses i

kungörelsens 11 §, har från sjöfartsstyrelsen inhämtats följande.

De för avläggande av skepparexamen och fartygsmekanikerexamen uppställda

fordringarna anges i av Kungl. Maj :t den 7 juli 1960 fastställda undervisningsplaner

(sjöfartsstyrelsens meddelande A nr 1/1961). För avläggande

av skepparexamen anges fordringarna sålunda.

För att vid prövning till skepparexamen kunna godkännas skall examinand

ha visat sig äga nödig kännedom om:

De internationella sjövägsreglerna; lots- och nödsignaler; särskilda bestämmelser

för sjöfarten i svenskt inre farvatten.

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 3 and. Nr 23

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

Latitud och longitud, nautisk mil, kurs, fart och distans. Olika slags

svenska sjökort samt beteckningar däri; kort A; svensk fyrlista; Svensk

Lots; underrättelser för sjöfarande. Utprickningssystem i svenska farvatten.

Kännedom om litteratur omfattande angränsande farvattens ^prickning.

Logg och lod; kompass; pejIskiva; missvisning, deviation och avdrift;

omvandling av kurser och bäringar; deviationsbestämning under gång i enslinjer;

deviationskurva och deviationstabell. Utläggning och uppmätning av

kurser och distanser i sjökort; utläggning av bäringar. Ortsbestämning med

hjälp av enslinjer, krysspejlingar samt två pejlingar och utseglad kurs och

distans. Något om strömmens inverkan.

Rodrets och propellerns verkan.

Vad som bör iakttagas i händelse av sjöolycka; svenska författningar, vilkas

tillämpning ankommer på befälhavare å fartyg, där denne skall inneha

skepparbrev.

Sjöfartsstyrelsen har vidare med stöd av 13 § kungörelsen om lägre nautisk

och maskinteknisk utbildning lämnat följande närmare föreskrifter

angående skepparexamen (sjöfartsstyrelsens meddelande A nr 2/1961).

1. Förhör för erhållande av skepparexamen skall vara individuellt. Examinand

må icke förhöras av den som meddelat honom enskild undervisning

mot betalning. Det individuella förhöret må dock i särskilda fall ersättas

av skriftlig prövning med grupp av examinander beträffande sådana

avsnitt av fastställda examensfordringar, som lämpar sig för skriftliga prov.

2. Varje examinand skall i enlighet med fastställda fordringar underkastas

prövning beträffande vart och ett av följande områden:

a) sjövägsreglerna, lotssignaler;

b) sjökort, utprickning, fyrkaraktärer, uppslagsböcker;

c) nautiska instrument;

d) sjökortsarbete med bland annat kursrättning, kurssättning och ortsbestämning;
e)

rodrets och propellerns verkan;

f) vad som bör iakttagas i händelse av sjöolycka; samt

g) författningskunskap.

3. Fordringarna i författningskunskap omfattar:

kunskap om 5 a, 26 och 32 §§ sjölagen samt § 20 förordningen angående

registrering av svenska fartyg (anmälan om befälhavarbyte);

översiktlig kännedom om 6 kap. förordningen angående fartygs byggnad

och utrustning (de delar som berör fartyg, varå skeppare må utöva befäl);

förmåga att med hjälp av sjöbefälskungörelsen redogöra för den behörighet

som följer med innehav av skepparexamen, skepparbrev och fiskeskepparbrev;
översiktlig

kännedom om de viktigaste bestämmelserna i nyttj andeförordningen

(12—14, 17—27 §§) och nyttj andereglementet (föreskrifterna angående

förande av däckslast, spannmålslaster m. m.);

någon kännedom om gällande bestämmelser angående skyddsåtgärder vid

lastning och lossning och åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

kännedom om förefintligheten av sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, kungörelsen

om transport till sjöss av farligt gods samt förordningarna angående

explosiva varor och eldfarliga oljor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196b

1 sjöfartsstyrelsens meddelande A nr 1/1961 anges vidare följande fordringar

för avläggande av fartygsmekanikerexamen för motorfartyg.

För erhållande av betyg över fartygsmekanikerexamen för motorfartyg

fordras att vid förhör hava visat sig äga god kännedom om de allmänna

grunderna i motorlära samt om förbränningsmotorer och övrig maskinell

utrustning i mindre motorfartyg, ävensom deras skötsel, allt i överensstämmelse

med närmare anvisningar som överstyrelsen för sjöbefälsskolorna

äger meddela.

Jämväl beträffande denna examen har sjöfartsstyrelsen meddelat närmare

föreskrifter (sjöfartsstyrelsens meddelande A nr 12/1961). Härutinnan

äger de vid 1 ovan beträffande skepparexamen angivna föreskrifterna

motsvarande tillämpning. Varje examinand skall vidare i enlighet med fastställda

fordringar underkastas prövning beträffande vart och ett av följande

ämnen, nämligen

a) förluster, verkningsgrader och bränsleförbrukning hos förbränningsmotorer,

b) kolvmotorers huvuddelar, bränsle-, tänd-, smörjolje- och kylvattensystem

samt kolvmotorers skötsel och underhåll,

c) hjälpmaskiner tillhörande mindre motor fartyg ävensom styranordningar,

läns- och barlastledningar m. m.

Enligt beslut av sjöfartsstyrelsen den 24 augusti 1960 har den som anmäler

sig till skepparexamen eller fartygsmekanikerexamen att erlägga en

avgift av 25 kr. Beloppet tillfaller den som förrättar förhöret.

Beträffande sådana förhör, som avses i 11 § kungörelsen om lägre nautisk

och maskinteknisk utbildning, har vidare upplysts följande.

Då förhören i regel hålles av rektor eller lärare vid sjöbefälsskola, som

finnes i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand, kommer examen

principiellt att äga rum i sådan skolas lokaler. Det förekommer emellertid

även att examensförrättaren håller förhöret på ort, där studiecirkel är

anordnad. I några fall, särskilt då avståndet från examinandernas hemort

till närmaste sjöbefälsskola varit stort, har särskild förhörsförrättare på

platsen förordnats.

Efter anmälan till rektor hänvisas examinanden till förhörsförrättaren.

Förhöret inledes ofta med lappskrivning i anslutning till prövningsområdet,

varefter följer ett praktiskt inriktat förhör. För skepparexamen ingår en sjökortsuppgift,

och förhör rörande sjövägsreglerna intar en central ställning.

Vad angår fartygsmekanikerexamen sker förhöret i flera fall ombord på

fartyg, där eu för examinanden känd motor finnes.

De angivna förhören föregås icke av några vid sjöbefälsskolorna anordnade

kurser utan kursmaterialet får inhämtas av examinanderna antingen

genom deltagande i studiecirklar eller särskilda kurser eller också genom

korrespondensundervisning och självstudier. Sådana kurser anordnas av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196''i

olika ideella organisationer (ABF, TBV in. fl.), av fiskarenas studieorganisationer

och vissa fiskerikonsulenter samt av några folkhögskolor. Hermods

korrespondensinstitut har år 1963 utgivit »Kust- och skärgårdsnavigation»,

som lämpar sig för inhämtande av skepparkursen. Nautiska brevskolan har

till studiecirklarnas hjälp utgivit kursbok med studieanvisningar. Även NKIskolan

och Brevskolan har särskilt tillrättalagda kurser för ifrågavarande

examina. Slutligen kan nämnas att elever i sjömansskolornas kurser ofta beredes

tillfälle att avlägga skeppar- och fartygsmekanikerexamina.

Motionerna

Motionärerna påpekar att det alltsedan badgäströrelsens början för

många decennier sedan i den bohuslänska skärgården liksom på andra kuststräckor

och skärgårdar funnits personer som mot ersättning seglat med

sommargäster eller fört sportfiskare till holmar och skär. Oftast rör det sig

enligt motionärerna om äldre fiskare, som på detta sätt kan få en liten välbehövlig

inkomst. Enligt 1936 års befälsförordning erfordrades visserligen

särskilt förarbevis, om sådana transporter utfördes med motorbåt, men motionärerna

framhåller att man vid förordningens tillkomst huvudsakligen

använde segelbåtar för ändamålet, varför behörighetsbevis ej behövdes. Numera

användes emellertid motorjollar och motorsnäckor. Då de flesta ägarna

till sådana båtar på grund av sitt yrke ej tidigare behövt skaffa sig någon

behörighet, saknar de nu i många fall förarbevis och maskinteknisk utbildning.

Motionärerna fortsätter.

De skärgårdsbor, som bedriver denna tillfälliga befordran av sommargäster

och andra turister, är i allmänhet födda och uppvuxna i trakten och känner

väl till de områden de befar. Till detta kommer att de är försiktiga vid

sina färder och har stor respekt för havet och har genom sin långa erfarenhet

fått en praktik, som gör dem väl lämpade att med aktsamhet och säkeihet

befordra det ringa antal personer varje sådan båt kan medföra, och så

långt vi känner till har aldrig någon allvarlig olycka inträffat.

Eftersom vem som helst äger rätt att medföra andra personer vid sjöturer,

då vederbörande ej uppbär någon betalning för resan, och då det vid sådana

transporter förekommer att särskilt yngre båtförare framför sina båtar

med höga hastigheter och många gånger med stor ovarsamhet, måste man

förstå dessa förutnämnda skärgårdsbors reaktion, när de genom en förordning

hindras att få intjäna dessa biinkomster, samtidigt som de ser hur personer,

många med mycket liten erfarenhet från sjön, skall ha rätt att färdas

med motorbåtar, vilka vid vissa tillfällen är fullastade med folk. Det

bör kunna anses rimligt, att personer som genom intyg från kommunal eller

statlig myndighet t. ex. hamnmyndighet, lots, tullman eller liknande kan

styrka, att han utan klander utövat tillfällig personbefordran, skall få rätt

att fortsätta att bedriva denna trafik utan hinder av vad som i övrigt stadgas.

Detta skulle således innebära, att de som för närvarande bedriver nämnda

personbefordran får fortsätta härmed som förut, men att alla nytillkom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196b 7

na måste skaffa sig föreskriven behörighet. I praktiken skulle detta betyda

att efter övergångstidens slut alla har erforderlig behörighet utan att några

mer invecklade arrangemang behöver vidtagas.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till

motionen II: 394.

Remissyttrandena

Motionerna har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Sjöfartsstyrelsen,

länsstyrelsen i Stockholms län samt landsfiskalen i Gustavsbergs

distrikt avstyrker sålunda bifall till motionsyrkandet medan en positiv

inställning till detsamma redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län samt Sveriges fiskares riksförbund.

Vad först angår tillämpningen av sjöbefälskungörelsen på motorbåtar av

det slag, som avses i motionerna, uttalar sjöfartsstyrelsen att båtarna torde

vara att hänföra till kategorien maskindrivet handelsfartyg, som ej är passagerarfartyg

och vars dräktighet understiger 30 ton. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förmodar att motionärerna icke avser att bereda lättnad

för ägare av fartyg, vilkas dräktighet överstiger 30 ton, eller för båtägare,

som önskar befordra på en gång tolv passagerare eller befordra passagerare

utomskärs. Under sådana förhållanden utgår dessa remissinstanser

från att de kompetensfordringar för befälhavaren, som närmast är aktuella,

är de som återfinnes i It § sjöbefälskungörelsen.

Beträffande därefter de förordade undantagsbestämmelserna erinrar samma

remissinstanser ävensom Sveriges fiskares riksförbund om att de föreskrifter,

som sålunda f. n. gäller med avseende på kompetenskraven, i viss

mån innebär en skärpning i förhållande till tidigare bestämmelser i ämnet.

Sjöfartsstyrelsen yttrar i anslutning härtill.

Den skärpning av behörighetskraven i här behandlade avseenden, som inträdde

med ikraftträdandet av 1960 års sjöbefälskungörelse berör emellertid

väsentligen nytillträdande befälhavare (båtförare). Enligt p. 3 av ikraftträdandebestämmelserna

var nämligen innehavare av förarbevis av 3:e klass

intill den 1 juli 1963 bibehållen vid tidigare behörighet. Efter nämnda datum

gäller enligt kungörelsens 43 § som allmän, icke tidsbegränsad övergångsregel,

att innehavare av förarbevis av 3:e klass medför behörighet att vara

befälhavare å här behandlad kategori fartyg i inre fart och fart utomskärs

intill sjögränsen. Slutligen äger sjöfartsstyrelsen jämlikt 56 § i särskilt fall

förordna bl. a., att innehavare av förarbevis av 3:e klass skall vara bibehållen

vid behörighet som eljest skulle frångå honom. Från kravet på att befälhavaren

eller annan ombord anställd skall — därest icke befälhavaren erhållit

betyg över fullständig skepparutbildning av 1 :a klass — hava avlagt fartygsmekanikerexamen

för motorfartyg göres däremot icke något undantag

eller medgives någon övergångsanordning.

Vid en jämförelse mellan bestämmelserna i förevarande avseende i 1960

års befälskungörelse och 1936 års befälsförordning bör i anledning av vissa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

uttalanden i motionen jämväl framhållas, att enligt särskilt stadgande i

1936 års förordning kommerskollegium (sedan 1956 sjöfartsstyrelsen) ägde,

på grund av lokala förhållanden eller andra särskilda omständigheter medgiva

undantag i allmänhet eller i särskilda fall, från ifrågavarande föreskrifter.

Med stöd av nämnda dispensrätt har kommerskollegium och senare

sjöfartsstyrelsen medgivit ett antal individuella dispenser för äldre, erfarna

och i de farvatten som kommer i fråga väl kända sjömän. Kommerskollegium

förordnade jämväl genom kungörelse den 24 april 1937 om allmänt

undantag från berörda föreskrifter beträffande varp- eller bogserbåt,

vars dräktighet understiger 30 ton, då den nyttjas Aid flottningsarbete i floder

eller insjöar, dock med undantag av Vänern.

Någon mots\rarighet till denna bestämmelse finnes icke i 1960 års befälskungörelse.

Efter ikraftträdandet av kungörelsen har emellertid Kungl.

Maj :t i några fall medgivit sökande dispens från här förut angivna särskilda

behörighetskrav ävensom meddelat bestämmelser om undantag för varpoch

bogserbåtar av samma innehåll som i kommerskollegiums kungörelse.

Styrelsen erinrar i fortsättningen om att motionärerna anser det rimligt

att de som f. n. bedriver i motionerna avsedd personbefordran får fortsätta

därmed som förut men att alla nytillkomna måste skaffa sig föreskriven

behörighet. Detta ändamål är emellertid, i vad avser den nautiska kompetensen,

enligt styrelsens mening redan i allt väsentligt tillgodosett genom

bestämmelserna i 1960 års sjöbefälskungörelse. Till följd härav återstår,

anser styrelsen, endast att bedöma frågan, huruvida kravet på fartygsmekanikerutbildning

kan eftergivas i dylika fall. Styrelsen yttrar vidare.

1960 års sjöbefälskungörelse tillkom efter ett omfattande utredningsarbete

och torde få anses angiva vad som på grund av erfarenheten beträffande inträffade

sjöolyckor och andra förhållanden måste vara minimum i fråga

om utbildning för befälhavare och annat befäl å sådana fartyg varå kungörelsen

äger tillämpning. Att nu göra ett allmänt undantag från dessa sjösäkerhetsbestämmelser

för en särskild kategori fartyg, kan sjöfartsstyrelsen

icke tillstyrka.

Emellertid ligger det i sakens natur att sjöbefälskungörelsens föreskrifter

i viss utsträckning måste vila på generaliseringar. De behörighetskrav, som

uppställes måste \rara tillräckliga för alla fartyg inom hela den grupp, för vi 1- ken de angivits skola gälla. Hänsynstagande till den individuella erfarenhet

och lämplighet, som i särskilt fall kan förefinnas men ej dokumenteras genom

sådana behörighetshandlingar, som angives i kungörelsen, kan endast

göras vid individuell prövning av förekommande dispensansökningar. Såsom

förut angivits har efter kungörelsens ikraftträdande Kungl. Maj :t meddelat

ett antal personliga dispenser. Härför erfordras sålunda icke någon

ändring av gällande bestämmelser.

Styrelsen anser sig icke böra uttala sig i frågan, huruvida rätten att meddela

dispens enligt sjöbefälskungörelsen åter bör delegeras till styrelsen.

Landsfiskalen i Gustavsbcrgs distrikt anför följande.

Inom distriktet, som omfattar en större del a\r vad som benämnes Stockholms

mellersta skärgård, utövas passagerarbefordran med motorbåt dels

yrkesmässigt av skärgårdsbor, som uteslutande har denna verksamhet som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1964

försörjningskälla, och dels av personer såväl bofasta som andra, som i mindre

omfattning huvudsakligen under sommarhalvåret sysslar med sådan

verksamhet. Motorbåtsförarna av den förstnämnda kategorien uppfylla som

regel behörighetsvillkoren jämlikt befälsförordningen under det att till den

sistnämnda gruppen hänförliga förare icke alltid torde inneha erforderlig

kompetens.

Med den intensiva trafik till sjöss, som är rådande särskilt under sommaren,

är det ur säkerhetssynpunkt synnerligen angeläget att förare av

motorbåt i passagerartrafik innehar kompetensbevis. Genom årligen anordnade

navigationskurser gives tillfälle för ifrågavarande skärgårdsbor att

erhålla erforderliga kompetensbevis.

Mot motionärernas önskan om undantag från behörighetsbestämmelserna

står önskemålet om ökad säkerhet i sjötrafiken. Det sistnämnda önskemålet

väger tyngst. Enligt mitt förmenande skulle bifall till motionen komma att

medföra en betänklig försämring av säkerheten till sjöss inom skärgårdsoch

kustområdena.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar.

Gnstavsbergs landsfiskalsdistrikt torde omfatta den del av länet, där

ifrågavarande trafik mest förekommer. Denne landsfiskal torde därför ha

den största erfarenheten därav. Även länsstyrelsen känner väl till den intensiva

trafik till sjöss som under sommaren samt fredag—lördag—söndag

under vår och höst råder inom stora delar av länets skärgård. Det måste

med hänsyn till omfånget av denna trafik framstå som synnerligen angeläget

att särskilt de förare, som yrkesmässigt ägna sig åt passagerartrafik,

äga härför erforderlig kompetens. Som motionärerna framhålla ha de nog

som regel stor erfarenhet av sjön, men då föreligga ej heller några större

svårigheter för dem att vid de talrika navigationskurser som anordnas skaffa

sig bevis härom. Det må framhållas, att särskilt när det gäller förande av

lanternor, skärgårdsbefolkningen aldrig varit så noga härmed. Genomgående

av en kurs, där bland annat vikten av att ha båten försedd med reglementsenliga

lanternor inskärpes hos vederbörande, är därför synnerligen

önskvärd, även när det gäller skickliga båtförare. Länsstyrelsen anser sig

sålunda icke böra tillstyrka bifall till motionärernas hemställan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Ilohus län framhåller att föreskrift om att

befälhavare på motorbåt, som befordrar passagerare mot betalning, skall ha

viss formell kompetens funnits mycket länge. Länsstyrelsen finner att motionärernas

aktion i betraktande härav är märkligt senkommen. Förklaringen

torde enligt länsstyrelsen vara den, att övervakande myndigheter tidigare

ägnat föga uppmärksamhet åt efterlevnaden av behörighetsreglerna. Det

upplyses att kontrollen inom länet i detta hänseende aktiverats, vilket lett

till att strafföreläggande i flera fall utfärdats. Länsstyrelsen fortsätter.

Länsstyrelsen har icke närmare undersökt hur många trafikutövare av

detta slag som del finns i länet. Efter samtal med vederbörande polischefer

uppskattar länsstyrelsen antalet till 350—400. Hur många av dessa som

inneha formell behörighet alt vara befälhavare på motorbåt i yrkesmässig

trafik är för länsstyrelsen helt obekant.

Den yrkesmässiga trafiken är för flertalet båtägare endast en binäring

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 196b

som giver ett värdefullt men merendels icke omistligt inkomsttillskott. Det

kan antagas att många båtägare hellre avstår från att tillhandagå allmänheten

med transporter än underkastar sig besväret med att skaffa sig föreskriven

kompetens för förande av motorbåt i sådan trafik.

Det är icke så mycket den bofasta kustbefolkningen som fastmer turister,

badgäster och sportfiskare som utnyttja motorbåtsägarnas trafiktjänst.

För turistnäringen och friluftslivet i länet är det av stort intresse att det här

finnes god tillgång på motorbåtar i yrkesmässig trafik.

Efter samtal med direktören för Svenska Sällskapet för räddning af

skeppsbrutne Hans Hansson och överinspektör Claes Berg vid Statens fartyginspektion

i Göteborg samt landsfiskalerna i kustdistrikten har länsstyrelsen

funnit, att det knappast innebär någon fara ur sjöfartssäkerhetens

synpunkt att i fråga om äldre vederhäftiga kustbor, som under längre tid

utan anmärkning sysslat med personbefordran, släppa kravet på behörighetsbevis.

Länsstyrelsen förordar, att så sker och att det göres i form av individuella

dispenser efter samråd med polismyndigheten i orten.

Enligt länsstyrelsen, som hänvisar till 35 § sjöbefälskungörelsen, bör

uppdraget att meddela dispens lämnas åt sjöfartsstyrelsen, som enligt nämnda

bestämmelse redan har dispensbefogenhet i fråga om befälsbemanning.

I sammanhanget erinras jämväl om den kommerskollegium tidigare jämlikt

§ 9 mom. 3 befälsförordningen tillagda befogenheten att medge undantag

från kravet på att befälhavare skulle vara förare av 3:e klass.

Sveriges fiskares riksförbund, som anser motionärernas förslag vara motiverat,

framhåller att de nya behörighetsreglerna i sjöbefälskungörelsen

såvitt nu är i fråga innebar en del olägenheter för vissa äldre kust- och skärgårdsbor.

Enligt förbundet hade en övergångsbestämmelse, som öppnat möjlighet

till dispens då så varit motiverat, redan vid ikraftträdandet kunnat

undanröja en del av de nya problemen.

Utskottet

Enligt bestämmelser i 1960 års sjöbefälskungörelse skall på maskindrivet

handelsfartyg, som ej är passagerarfartyg och vars dräktighet understiger

30 ton, såsom befälhavare finnas anställd i inre fart person som avlagt

skepparexamen. Utgöres fartygets maskineri av motor, skall befälhavaren,

om han ej erhållit betyg över fullständig skepparutbildning av 1 :a

klass, eller annan ombord anställd ha avlagt fartygsmekanikerexamen för

motorfartyg, överträdelse av bestämmelserna är straffbelagd.

Såsom i motionerna framhållits är nu angivna bestämmelser tillämpliga

bl. a. i fråga om bemanningen av mindre motorjollar och motorsnäckor

vid tillfälliga passagerartransporter inomskärs mot betalning. Enligt motionärerna

har ägarna av sådana båtar — ofta äldre fiskare — på grund

av sitt yrke ej tidigare behövt skaffa sig behörighetsbevis och saknar där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagtuskottets utlåtande nr 23 år 196i

11

för i många fall den formella kompetens som kungörelsen föreskriver vid

transporter av angivet slag. De hindras därigenom att skaffa sig en välbehövlig

inkomst genom transporter av sommargäster och sportfiskare i skärgården.

Motionärerna hemställer i första hand om sådan ändring i sjöbefälskungörelsen

att dessa äldre fiskare undantages från angivna kompetenskrav

eller, i andra hand, att sjöfartsstyrelsen erhåller rätt att efter

prövning i varje särskilt fall meddela dispens därifrån.

Sjöfartsstyrelsen har anfört att de i sjöbefälskungörelsen fastställda kompetenskraven

utgör ett minimum i fråga om utbildning för befälhavare

och annat befäl på sådana fartyg varå kungörelsen äger tillämpning, varför

styrelsen ej ansett sig kunna tillstyrka ett allmänt undantag från dessa

sjösäkerhetsbestämmelser beträffande en särskild kategori fartyg. Även

i andra remissvar har sjösäkerhetssynpunkter åberopats mot bifall till motionerna.

Vid bedömande av frågan, huruvida en reform i av motionärerna

önskad riktning från nämnda synpunkt bör genomföras, måste enligt

utskottets mening till en början beaktas, att bestämmelserna omfattar en

vid kategori fartyg och att kompetenskraven närmast synes anpassade till

den övre gränsen — 30 ton. På sätt i motionerna närmare utvecklats är vidare

de nu aktuella befälhavarna väl förtrogna med farvattnen och de besitter

även eljest en betydande erfarenhet av trafik till sjöss. I sammanhanget

bör även framhållas att kompetensbevis ej erfordras för passagerartransporter

mot betalning i smärre segelbåtar, vilkas handhavande likväl

ställer större krav på befälhavarens sjömanskap. Ej heller erfordras sådant

bevis för gratistransporter eller för rätt att framföra nöjesfartyg. Mot

bakgrund av det sagda kan utskottet ej dela de betänkligheter som från

sjöfartssäkerhetssynpunkt anförts mot en uppmjukning av bestämmelserna

i av motionärerna önskad riktning. Utskottet anser således i likhet med

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att det knappast innebär någon

fara från nämnda synpunkt att i fråga om äldre vederhäftiga kustbor,

som under längre tid utan anmärkning sysslat med personbefordran, släppa

kravet på behörighetsbevis. Härtill kommer alt en sådan reform är ägnad

att tillgodose ett transportbehov som av nämnda länsstyrelse ansetts

vara av stort intresse för länets turistnäring och friluftsliv. Även på andra

håll, exempelvis i Stockholms skärgård, är tillgången på transportmedel av

nu aktuellt slag av betydelse för transportproblemets lösning.

Spörsmålet, bur ett undantag författningstekniskt bör genomföras, kan

lösas på flera sätt. Ett undantag kan sålunda tänkas avse viss kategori fartyg,

viss trafik eller transporter med visst antal passagerare. Enligt utskottets

mening synes det lämpligaste dock vara att i huvudsaklig överensstämmelse

med motionärernas andrahandsyrkande och nyssnämnda

länsstyrelses förord tillskapa ett dispensförfarande vilket, utan att sjöfartssäkerhetens

krav eftersättes, medger en smidig och liberal dispensgivning.

Dispensrätten kunde då läggas hos någon lämplig lokal myndighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagtuskottets utlåtande nr 23 år 1964

och i varje fall bör den icke som nu i viss utsträckning är förhållandet vara

förbehållen Kungl. Maj :t. Något närmare ställningstagande till de olika

alternativen är emellertid nu ej möjligt. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att föranstalta om en översyn av de berörda bestämmelserna och på

grundval därav genomföra de författningsändringar som erfordras för att

motionernas syfte skall vinnas. Vad sålunda anförts torde böra givas

Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 302

och II: 394, måtte såsom sin mening giva Kungl. Maj:t till

känna vad utskottet anfört rörande kompetensbevis vid

passagerarbefordran med motorbåt.

Stockholm den 9 april 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Ebbe Ohlsson,

Jonasson*, Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson och Wirmark*;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Wachtmeister, fru Torbrink*,

herrar Grebäck, Johansson i öckerö, Persson i Tandö* och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:143 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av bestämmelserna om minimimått på torsk. a1 i texten