Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av fastighetsböckerna. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Alexanderson och nr 393 i andra kammaren av herr Fröding in. fl.
1964-04-09 · 22 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1964:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av fastighetsböckerna. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Alexanderson och nr 393 i andra kammaren av herr Fröding in. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961
1
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förenkling av fastighetsböckerna.
Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Alexanderson
och nr 393 i andra kammaren av herr Fröding in. fl.
I motionerna, som är likalydande, anföres till en början följande.
Under senare år har vid skilda tillfällen förelegat stora svårigheter för
särskilt häradsrätternas inskrivningsavdelningar att expediera förekommande
ärenden och utlämna begärda gravationsbevis inom föreskrivna expeditionstider.
Detta missförhållande medför både praktiska olägenheter och
ekonomiska förluster för därav berörda personer. Bl. a. föranledes i många
fall uppskov med utbetalning av statliga lån för nybyggda hyresfastigheter,
vilket försvårar byggnadsverksamheten och ökar hyrorna. Under alla omständigheter
är en eftersläpning av det slag som förekommit icke acceptabel.
Vissa åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med förhållandena,
framför allt genom ökad insats av personal, och utredningar rörande rationaliserande
åtgärder av kontorsteknisk natur torde även pågå. Risk för
nya eftersläpningar torde emellertid trots detta föreligga. Det finnes emellertid
ett område, som icke berörts av hittills prövade rationaliseringsåtgärder
och där möjlighet till goda resultat i dylikt avseende torde föreligga. Det
förhåller sig nämligen så att fastighetsböckerna innehåller en stor mängd
inteckningar, särskilt för servitut eller nyttjanderätt, vilka i själva verket
saknar betydelse för vederbörande fastighet men ändock kvarstår i fastighetsboken
och avsevärt tynger arbetet. Som exempel må anföras servitutsinteckningar,
som efter genomförda fastighetsindelningar är antecknade på
ett stort antal fastigheter, som lokalt ej beröres av servituten, rättigheter
som till sitt innehåll icke längre är aktuella, anteckningar om expropriation
eller utmätning, som redan är avslutade. Beträffande fall av det förstnämnda
slaget finnes en bestämmelse, som kan tillämpas i samband med sammanläggning
av fastigheter men som borde kunna göras tillämplig även på
andra fall. I förslaget till ny jordabalk finnes en bestämmelse, som möjliggör
avförande av vissa servitut berörande stadsplanelagda områden. Denna
kunde eventuellt göras tillämplig redan innan nya jordabalken i övrigt antages
eller träder i kraft. I övrigt torde det vara önskvärt, att avföring av
servitutsanteckningar, eventuellt upphörande av servitut, kunde i större utsträckning
beslutas utan yrkande av fastighetsägaren. Detta skulle särskilt
vara av betydelse med hänsyn till kostnadsfrågan. Vidare kunde man tillskapa
ett förfaringssätt, som ger vederbörande inskrivningsdomare möjlighet
alt verkställa utredning och med anledning därav utrensa onyttiga anteckningar
ur fastighetsböckerna. Ett sådant förfaringssätt skulle givetvis
förses med erforderliga rättssäkerhetsgarantier.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 25
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år W61
Motionärerna framhåller avslutningsvis att åtgärder i den angivna riktningen
visserligen skulle kräva en viss arbetsinsats från domstolarnas sida,
men att kostnaderna därför säkerligen skulle mångfaldigt förränta sig genom
besparingar i framtiden. Enligt motionärerna föreligger ej anledning
att avvakta väntade reformer på inskrivningsväsendets område, eftersom genomförandet
av desamma — hur de än utformas — säkerligen skulle underlättas
av de ifrågasatta åtgärderna. Under åberopande av nu återgivna
skäl hemställer motionärerna »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och åtgärder i det ovan angivna syftet».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till
motionen I: .‘101.
över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat utlåtanden från Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige.
På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Föreningen Sveriges
häradshövdingar och styrelsen för Föreningen Sveriges stadsdomare.
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelserna om inskrivning av rättsförvärv till fast egendom har sedan
gammalt varit uppdelade på två särskilda rättsinstitut: lagfart för äganderättsförvärv
och inteckning för förvärv av begränsade sakrätter. När i
början av detta århundrade instituten tomträtt och vattenfallsrätt infördes,
tillskapades samtidigt nya former av inskrivning, nämligen inskrivning av
tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt ävensom inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt.
Inskrivningsväsendet har av ålder varit anknutet till domstolarna. Enligt
1734 års lag skulle lagfarts- och inteckningsärenden handläggas vid rätten
på de allmänna rättegångsdagarna. Systemet uppbars av tanken att sökanden
inställde sig vid rätten och påkallade rättens åtgärd till skydd för det
ifrågavarande rätt sförvärvet samt att domstolen efter förhandling och prövning
avkunnade beslut av innehåll att den begärda åtgärden bifölls eller
förklarades icke kunna beviljas. Vad som därvid förekom upptecknades i
rättens protokoll, d. v. s. den allmänna domboken eller — vilket redan under
1700-talet blev föreskrivet — särskilda lagfartsprotokoll och inteckningsprotokoll.
Den kronologiska inskrivningsmetod som protokollföringen innebar kunde
emellertid icke i längden tillgodose den växande fastighetskreditens och
fastighetsomsältningens behov av en praktiskt användbar upplysningskälla
i fråga om vilka rättigheter som gällde i en viss fastighet och företrädesordningen
mellan dessa. Med hänsyn till att inskrivna rättsförhållanden rörande
eu och samma fastighet återfanns på spridda ställen i olika protokollsårgångar
var det nämligen förenat med stora svårigheter att ur protokollen
inhämta erforderliga upplysningar om en viss fastighets gravationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 ur W6''i
I syfte att undanröja dessa olägenheter infördes genom 1875 års lagstitthing
angående lagfart och inteckning realregister till lagfarts- och inteckningsprotokollen
i form av fastighetsböcker. Vad angår landsbygden delades
dessa fastighetsböcker i lagfartsböcker för lagfartsärenden och inteckningsböcker
för inteckningsärenden. Ehuru böckerna rättsligt sett endast
hade karaktären av register till protokollen, kom de emellertid i praktiken
att användas som en självständig upplysningskälla. Det blev i praxis \anligt
att gravationsbevis utfärdades enbart med ledning av böckerna och detta
förfarande vann slutligen formell sanktion.
I fråga om lagfarts- och inteckningsböckerna för landet framträdde snart
nog avsevärda tekniska brister. Dessa sammanhängde i första hand med att
böckerna inrättats efter den i jordeboken redovisade kamerala fastighetsindelningen.
»å förändringar i fastighetsindelningen genom jorddelning icke
antecknades i jordeboken, måste alla inskrivningar rörande de särskilda
fastigheter som bildats genom delning av en jordeboksenliet införas på samma
upplägg. Till följd härav blev böckerna, efter hand som jorddelningen
fortskred och antalet inskrivningar ökades, alltmer svåröverskådliga. Ytterligare
olägenheter förorsakades av att de kamerala fastighetsbeteckningarna
icke var ägnade att tillfredsställande individualisera de inskrivna rättigheternas
föremål. Beträffande fastighetsböckerna för stad hade däremot redan
från början föreskrivits att varje fastighet skulle ha sitt särskilda uppegg''-
Sedan
genom jordregistrets inrättande tillskapats en grundval tör eu bättre
fastighetsbokföring, utfärdades år 1932 en lag om uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet. I dessa böcker, som är gemensamma för lagfarts-
och inteckningsärenden, skall i princip varje fastighet erhålla sitt särskilda
upplägg.
Vid tomträttsinstitutets införande inrättades särskilda tomträttsprotokoll
och tomträttsböcker. När några år senare vattenfallsrätten tillkom, utvidgades
tom trät tsprotokollet till att omfatta även inskrivningsärenden rörande
vattenfallsrätt; däremot tillskapades för sådana ärenden en särskild
inskrivningsbok benämnd vattenfallsrättsbok. I samband med den år 1953
genomförda reformen av lomträttsinstitutet utfärdades nya bestämmelser
om tomträttsböcker och vattenfallsrättsböcker.
Intill genomförandet av 1932 års inskrivningsreform gällde att inskrivningsärenden
skulle handläggas av rätten. Genom 1932 års lag med särskilda
bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden överflyttades
inskrivningsärendena från rätten till inskrivningsdomaren. I samband
därmed föreskrevs att ärendena skulle handläggas å särskilda inskrivningssammanträden,
benämnda inskrivningsdagar, vilka i regel skulle hållas eu
gång i veckan. Protokollen i inskrivningsärenden bibehölls i princip, låt
vara i förenklad form, men lagen inrymde befogenhet för Kungl. Maj :t att
beträffande viss domkrets föreskriva alt protokollen skulle ersättas av s. k.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965
aktsystem. På några enstaka undantag när har aktsystemet numera genomförts
i samtliga domkretsar. I övriga hänseenden lämnade inskrivningsreformen
de tidigare gällande reglerna om inskrivningsväsendet orubbade.
Vid sidan av 1932 års inskrivningslag kom sålunda 1875 års lagfarts- och
inteckningsförordningar samt de särskilda inskrivningsförfattningarna alltjämt
att gälla.
De olika förhållanden, varom fastighetsböckerna skall lämna uppgift,
framgår i huvudsak av följande redogörelse för gravationsbevisets innehåll.
Bestämmelserna härom återfinnes i kungörelsen den 25 februari 1921 med
vissa bestämmelser att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande
fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt samt av äganderåttsbevis och
bevis om innehav av tomträtt eller vattenfallsrätt.
Gravationsbevis rörande annan fast egendom än järnväg skall enligt 1 §
upptaga egendomens namn och beteckning i övrigt samt belägenhet till socken
eller stad ävensom ägarens namn och dagen, då lagfart för honom beviljats
eller sökts. Gravationsbevis för järnväg skall upptaga järnvägens
namn. I 2 § meddelas föreskrifter rörande de förhållanden vilka skall anmärkas
i gravationsbevis, som vid underätt utfärdas rörande fast egendom.
Härutinnan gäller följande.
a) I gravationsbeviset skall till en början anmärkas, vilka inteckningar
som besvärar egendomen. Skedda förändringar skall angivas. Har i inteckningsprotokollet
gjorts anteckning om avbetalning å intecknat belopp, skall
i gravationsbeviset också anmärkas, att avskrivningen icke medför minskning
i det belopp, för vilket egendomen häftar på grund av inteckningen.
b) Beviset skall vidare upptaga ansökningar om inteckning, vilka angår
egendomen och som ej veterligen förfallit eller avslagits genom beslut, som
äger laga kraft.
c) Ett stort antal författningar innehåller bestämmelser om att vissa förhållanden
rörande fast egendom skall antecknas i inteckningsprotokollet.
En redogörelse härvidlag lämnas i utskottets utlåtande nr 24/1960 och 18/
1963. I nedan angivna fall skall sådana anteckningar redovisas i gravationsbeviset.
1. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller om
ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom
avträtts och ersättningen nedsatts å behörig ort, eller, där fråga är om strömfall,
för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen bestämts att utgå i form
av kraftöverföring, skall vad sålunda avståtts enligt 24 § 1 inom. första
stycket inteckningsförordningen ej vidare häfta för inteckning som meddelats
i egendomen. Sedan anmälan om sådant förhållande inkommit till inskrivningsdomaren,
skall anteckning därom göras i inteckningsprotokollet.
Detsamma gäller enligt paragrafens andra stycke, sedan inlösen fullbordats
beträffande egendom som avträtts jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nytt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år I96''t
janderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen).
I paragrafens tredje stycke föreskrives slutligen att om egendom
återköpes enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom, densamma skall,
sedan rättens utslag vunnit laga kraft och löseskilling, där så skall ske, nedsatts
hos vederbörande myndighet, ej vidare häfta för andra inteckningar
än dem, som påvilar egendomen med rätt framför återköpsrätten. Anteckning
därom skall göras i inteckningsprotokollet, sedan anmälan inkommit
att löseskillingen nersatts eller, där nedsättning ej skall ske, rättens utslag
visats ha vunnit laga kraft.
2. Då fast egendom blivit utmätt eller fordring enligt lagsökningslagen
fastställs till betalning ur intecknad fast egendom liksom då jämlikt 70 §
konkurslagen äskats försäljning av konkursbos fastighet i den ordning,
som om utmätt fast egendom är stadgad, skall sedan bevis härom inkommit,
beviset införas i inteckningsprotokollet. Inkommer anmälan, att utmätningen
upphävts eller att frågan om försäljning av egendomen eljest förfallit,
skall också detta antecknas i protokollet. Bestämmelserna härom återfinnes
i 38 § första stycket inteckningsförordningen.
3. Enligt 21 § konkurslagen skall, där den i anledning av konkurs upprättade
bouppteckningen utvisar att fast egendom finnes i boet, så snart
ske kan göras anteckning om konkursen i inteckningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo,
skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen
till inskrivningsdomaren i den ort, där egendomen ligger, insända
bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.
4. Enligt 23 § expropriationslagen har expropriationsdomstol att hos inskrivningsdomaren
göra anmälan, när talan om expropriation, som ej avser
endast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, anhängiggjorts
vid domstolen.
Då expropriation, som nu sagts, blivit fullbordad, åligger det enligt 58 §
expropriationslagen KB att därom ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren.
Anteckning om anhängiggjort expropriationsmål eller om
att fastighet exproprierats eller om särskild rätt, som förvärvats genom
expropriationen, skall å nästa inskrivningsdag göras i fastighets- eller inteckningsboken.
Utfaller, då intecknad egendom i förtid tillträdes efter nedsättning
jämlikt 38 § expropriationslagen eller då en del av intecknad fastighet
eller en eller flera av gemensamt inlecknade fastigheter exproprieras
eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet förvärvas genom expropriation,
vid fördelning av ersättning likvid å intecknings huvudstol, åligger
det också KB att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan, sedan
fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft.
5. Har lantmätare förordnats att verkställa förrättning enligt ensitlarlagen,
skall KB enligt 7 § samma lag hos inskrivningsdomaren göra anmälan
om förordnandet. Förordnandet skall nästa inskrivningsdag antecknas
lf Bilxang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 and. AV 26
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1964
i inteckningsprotokollet samt anmärkas i intecknings- eller faslighetsboken.
6. Enligt 4 § lagen om avlösning av vissa frälseräntor skall, då ansökning
om sådan avlösning inkommit, KB göra anmälan därom hos inskrivningdomaren
i orten. Anteckning om ansökningen skall å nästa inskrivningsdag
införas i lagfarts- och inteckningsprotokollen. Har ansökning om
avlösning avslagits, skall enligt 10 § samma lag, när beslutet vunnit laga
kraft, KB eller, där beslutet meddelats av högre myndighet, vederbörande
föredragande göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren. Anteckning
därom skall göras såsom i 4 § sägs. Sedan utslag, varigenom ansökning
om avlösning bifallits, vunnit laga kraft, skall KB jämlikt 14 § till inskrivningdomaren
insända anmälan om frälseräntans upphörande, om förskott
samt om de årliga avbetalnings- och räntebeloppen. På nästa inskrivningsdag
skall anteckning om räntans upphörande göras i lagfarts- och inteckningsprotokollen
samt anteckning om förskottet och vad därtill hör införas
i inteckningsprotokollet. När förskjutet belopp till fullo betalts, skall
också anmälan härom göras och införas i inteckningsprotokollet enligt vad
nyss sagts. Beträffande ärende om inlösen av frälseränta meddelas molsvarande
bestämmelser i 5, 11 och 14 §§ lagen om inlösen av vissa frälseräntor.
7. Då lån från statens avdikningslånefond (avdikningslån) utbetalats
eller, där lånebeloppet ej utbetalts på en gång, då första utbetalningen ägt
rum, skall enligt 1 § lagen om kronans förmånsrätt för avdikningslån ofördröjligen
till inskrivningsdomaren i orten överlämnas uppgift om lånet
samt å den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats. Detsamma gäller
sedermera inträffade förändringar med avseende å de förhållanden, under
vilka lånet beviljats. Då beslut om ordningen för lånets återbetalning och
om lånets fördelning på berörda fastigheter vunnit laga kraft, skall om de
årliga avbetalnings- och räntebeloppen samt, sedan lånet till fullo betalts,
därom enligt 3 § samma lag ofördröjligen lämnas uppgift till inskrivningsdomaren.
Uppgift, som lämnats jämlikt 1 eller 3 §, skall enligt 4 § införas
i inteckningsprotokollet å nästa inskrivningsdag ävensom anmärkas i intecknings-
eller fastighetsboken. I 5 § föreskrives vidare att om ägare av
fastighet, beträffande vilken anteckning om lån gjorts i intecknings- eller
fastighetsbok, visar att ändring skett i förhållande som framgår av boken,
eller att han befriats från delaktighet i företaget i därför tidigare stadgad
ordning eller att han till fullo betalt på fastigheten belöpande andel i lånet,
anteckning därom skall göras såsom i 4 § sägs. Enligt övergångsbestämmelser
i 6 § skall vad i lagen stadgas om lämnande av uppgift till inskrivningsdomaren
samt om anteckning i inteckningsprotokollet och i intecknings- eller
fastighetsboken äga tillämpning jämväl beträffande lån. som utbetalats
före lagens ikraftträdande, därest sålunda förskriven åtgärd icke vidtagits
på grund av förut gällande bestämmelser.
8. Enligt 13 § byggnadsminneslagen skall riksantikvarien ofördröjligen
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 106i
underrätta inskrivningsdomaren, då fråga väckts om byggnads förklarande
för byggnadsminne, så ock då genom lagakraftägande beslut byggnad förklarats
för byggnadsminne, ansökan därom avslagits eller beslut därom
hävts. Inskrivningsdomaren har jämlikt samma lagrum att så snart ske
kan efter inkommen underrättelse å inskrivningsdag göra anteckning om
förhållandet i fastighetsboken.
9. Enligt bestämmelserna om tomtexpropriation i 45 § byggnadslagen
äger Konungen i visst fall föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyggelse
skall ha bragts i överensstämmelse med stadsplan, vid äventyr att efter utgången
av sagda tid hinder mot tomtexpropriation ej vidare skall anses föreligga.
Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas inskrivningsdomaren,
som har att så snart ske kan å inskrivningsdag göra
anteckning därom i fastighets- eller inteckningsboken.
d) Gravationsbevis skall ytterligare ange egendomen angående förhållande
av beskaffenhet att jämlikt bestämmelserna i lagen om avstyckat eller
avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet
böra anmärkas i intecknings- eller fastighetsboken eller antecknas i inteckningsprotokollet.
Sålunda skall enligt 2 § anteckning göras i intecknings-
eller fastighetsboken, om ägare av avstyckat område i vederbörlig
ordning ansökt om begränsning av områdets inteckningsansvar eller om
tillstånd att avlösa ansvaret. Sådan anteckning skall jämväl enligt 5 §
göras om beslut i ärendet. Har ägare av avstyckat område berättigats avlösa
områdets inteckningsansvar, och vill han verkställa sådan avlösning,
skall han hos KB nedsätta det för avlösningen fastställda beloppet. Sedan
sådan nedsättning skett, är enligt 8 § området ej vidare besvärat av inteckning
i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst eller annan fordran.
Anteckning härom skall, då anmälan om nedsättningen inkommit till
inskrivningsdomaren, göras i inteckningsprotkollet å nästa inskrivningsdag
samt införas i intecknings- eller fastighetsboken.
e) I 13 § lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom föreskrives
att då talan väckts om upplösning av sådant förhållande, å nästa inskrivningsdag
anteckning därom skall ske i fastighets- eller inteckningsboken.
Gjord anteckning skall anmärkas i gravationsbevis.
f) I beviset skall jämväl antecknas talan om klander å åtkomst till fast
egendom, där anteckning om den talan gjorts i lagfarts- eller fastighetsboken.
g) Gravationsbevis skall ytterligare upptaga i lagfartsprotokollet jämlikt
1 eller 2 § lagen angående ryttare-, soldal- och båtsmanstorps befriande
i vissa fall för inteckningar i stamfastigheten gjord anteckning rörande
egendomen eller därtill hörande område. Sådan anteckning må enligt 1 i;
göras på ansökning av lägenhetens ägare, om lägenheten är avsöndrad från
hemman och det, då lagfart sökes eller eljest, vederbörligen stvrkes, att lägenheten
utgör område, som varit anslaget till ständigt ryttare-, soldat- el
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år
ler båtsmanstorp. Styrkes att visst till hemman hörande område utgör eller
utgjort sådant torp, må jämlikt 2 § på ansökning av hemmanets ägare
anteckning därom införas i lagfartsprotokollet, ändå att området ej avsöndrats
från hemmanet.
h) Enligt bestämmelser i 7 a servitutslagen kan domstol på vissa villkor
godkänna medgivande att skogsfångs- eller mulbetesservitut helt eller delvis
må upphöra. Sådant godkännande får meddelas bl. a. om servitutet ersättes
med annat servitut, som prövas medföra lika fördel för den fastighet till vars
förmån det gäller, eller om servitutet ersättes med äganderätt till område,
som kan sammanläggas med den fastighet till vars förmån servitutet gäller,
och som prövas svara mot den förmån servitutet innebär. Om domstols beslut
i sådana fall skall genom dess föranstaltande så snart ske kan anteckning
göras i fastighets- eller inteckningsboken. Även sådant förhållande
skall anmärkas i gravationsbevis.
i) Uti It § jordförvärvslagen stadgas att egendom som förvärvats medelst
inrop på exekutiv auktion skall, om vid vanligt köp skulle ha krävts förvärvstillstånd
enligt lagen, åter avyttras innan två år förflutit från det auktionen
vann laga kraft, såvida ej dessförinnan, före eller efter auktionen
inroparen erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen. Har
inropet skett för skyddande av någon inroparens fordran eller rättighet,
varför egendomen häftar på grund av inteckning eller jämlikt It kap. 2 §
jordabalken, må länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med egendomens
avyttrande, om sannolika skäl visas att förlust för inroparen eljest
skulle uppkomma. Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen
på framställning av lantbruksnämnden förordna, att den skall säljas
på offentlig auktion. Anteckning om vad sålunda stadgas skall göras i
det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och
skall tillika, när lagfart sökes, införas i fastighetsboken, såframt ej sökanden
visar att hans skyldighet att avyttra egendomen upphört. I gravationsbevis
skall anmärkas egendomen angående förhållande, som jämlikt nämnda
lagrum eller däremot svarande stadgande i äldre lag antecknats i fastighetsboken.
Sådana förhållanden, som anges ovan under c) eller som avses i 8 § av
den under d) anförda lagen, skall, ändå att anteckning därom ännu ej skett
i inteckningsprotokollet, anmärkas i gravationsbevis, då stämning i expropriationsärende
avser fast egendom inom rättens domvärjo, så snart stämningen
utfärdats, då konkurs inträffat, så snart bouppteckningen eller utdrag
av denna inkommit, och i övriga fall så snart bevis eller anmälan om
förhållandet kommit till rätten eller domaren till handa.
Vidare gäller att anteckning, som avses under c), d), e), f), h) eller i),
icke skall uppptagas i gravationsbevis, där det finnes uppenbart att den ej
vidare är av betydelse. Ej heller skall anteckning, som avses under g), anmärkas
i gravationsbevis, som utfärdas efter utgången av den i 3 § av där
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 är 196b
anförda lag stadgade sexmånadersfristen för vissa yrkanden, utan skall
därefter i enlighet med vad under a) är sagt vid utfärdande av dylikt bevis
iakttagas den förändring i fråga om inteckningsansvär, som kan ha inträtt
till följd av anteckningen.
Enligt 3 § i 1921 års kungörelse skall gravationsbevis för varje inteckning
eller ansökan därom innehålla dels uppgift om belopp av fordran med utfäst
ränta och låneomkostnad, dels namn på den, till vilken fordringshandling är
ställd, och dels beskaffenheten av servitut, nyttjanderätt, rätt till elektrisk
kraft eller annan förmån liksom, såvitt angår återköpsrätt, uppgift om giltighetstid
och om villkor angående fastighetens användning. Har i inteckningsprotokollet
antecknats, att inteckning eller ansökan därom avser säkerhet
för ogulden köpeskilling, skall detta förhållande anmärkas i gravationsbeviset
och utgivningsdag för den handling, på vilken inteckning eller
ansökan därom grundats, och utgivarens namn uppgivas. När så begäres
eller gravationsbevis^ utfärdas i anledning av förestående exekutiv auktion,
skall i beviset, utöver nu angivna uppgifter upptagas dels utgivningsdag för
den handling, på vilken inteckning eller ansökan därom grundats, dels namnet
på den, till vilken handlingen är ställd, eller på egendom, till vars förmån
servitutsavtal slutits, dels utgivarens namn, dels namn och adress på
den, vilken senast antecknats såsom innehavare av handlingen, dels slutligen
dag, då sådan anteckning skett.
Bestämmelserna om innehållet i övriga bevis, som avses i kungörelsen
lämnas här åsido.
De inledningsvis angivna författningarna innehåller vissa bestämmelser
om utmönstring av icke aktuella införingar angående de förhållanden som
skall redovisas i fastighetsbok.
Beträffande inteckning för nyttjanderätt gäller enligt 44 § inteckningsförordningen
bl. a. att innehavare av nyttjanderätt kan låta därför meddelad
inteckning helt och hållet eller till viss del dödas, förutsatt att inteckningshandlingen
inges till inskrivningsdomaren. Fastighetsägarens medgivande
till åtgärden erfordras ej. Vidare stadgas i 45 § samma förordning att, om
den tid för vilken nyttjanderätt upplåtits gått till ända, eller om det visas
alt nyttjanderätten av annan anledning upphört, inteckningen får dödas på
begäran av fastighetsägaren, även om inteckningshandlingen ej företes. Bestämmelserna
är jämlikt 54 och 55 §§ samma förordning tillämpliga även
på inskrivning för avkomsträtt, servitut, rätt till elektrisk kraft och återköpsrätt.
Inteckning för servitut, som innefattar rättighet för all framtid
till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, och som tillkommit
före den 1 januari 1928 i samband med tillkomsten av den fastighet, till
vars förmån det gäller, får dock ej dödas, med mindre det v isas att servitutet
upphört.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 19()''r
Enligt 5 § lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet skall
till upplägget för varje fastighet i princip överföras å fastigheten senast
meddelad lagfart och i fastigheten gällande inteckningar. Jämväl övriga inteckningar
och andra inskrivningar skall överföras, om de icke uppenbarligen
saknar betydelse. Avsikten med sistnämnda bestämmelse är enligt motiven
(jfr NJA II 1932 s. 171) att tillse, att fastighetsboken icke onödigtvis belastas
med sådana inskrivningar, som i verkligheten mist varje betydelse.
Föredragande departementschefen framhöll att det särskilt beträffande nyttjanderättsinteckningar
är ganska vanligt, att dessa formellt kvarstår i boken,
oaktat tiden för rättighetens bestånd utlupit, samt att även servitutsinteckningar
mången gång torde ha förlorat all betydelse. Där för verkställande
av överföring till vederbörligt upplägg erforderlig upplysning ej kan vinnas
på annat sätt, skall enligt 6 § samma lag undersökning anställas vid
sammanträde med sakägare och andra, som kan antagas äga kännedom om
förhållandena. Till biträde vid sådan undersökning får lantmätare eller annan
sakkunnig person anlitas.
Slutligen må anmärkas att lagen i 7 § föreskriver att om det vid undersökning,
som i 6 § sägs, eller eljest visar sig att fastighet vid inskrivning
angivits med felaktig eller missvisande beteckning eller i övrigt redovisats
oriktigt, så skall vid överföringen till fastighetsboken rättelse i inskrivningen
vidtagas. Rättelse får dock ej ske, med mindre kända sakägare kallats till
sammanträde eller eljest beretts tillfälle att avge yttrande i ärendet. I praxis
har rättelseåtgärder ansetts kunna vidtagas, även om fastighetsboken redan
upplagts (jfr NJA I 1961 s. 782).
1 14 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet lämnas vissa föreskrifter
om villkoren för sammanläggning med avseende på inteckningsförhållandena.
Härutinnan gäller
1) att icke mera än en av de berörda fastigheterna får vara besvärad av
beviljad eller sökt inteckning;
2) att, där två eller flera av fastigheterna är sålunda besvärade, icke någon
av dem får häfta för andra inteckningar än sådana, som är i samma inbördes
ordning gällande jämväl i envar av de andra, eller ock, om i någon av
fastigheterna tillika finnes inteckning med sämre rätt, innehavare av sådan
inteckning medgivit sammanläggningen; eller
3) att, där i annat fall än som avses under 2 mera än en av fastigheterna
är besvärad av beviljad eller sökt inteckning, envar inteckningshavare medgivit
sammanläggningen på grundval av det av ägodelningsdomaren upprättade
förslaget till förmånsordning för inteckningarna i den sammanlagda
fastigheten.
Vid tillämpning av vad sålunda stadgats skall enligt lagrummet avseende
icke fästas vid bl. a. inteckning för servitut eller nyttjanderätt, om den intecknade
rättigheten icke rör mark som skall ingå i sammanläggningen. In
-
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1Uf>''i
teckning som sålunda lämnas utan avseende skall enligt 16 § samma lag
icke gälla i den nybildade fastigheten.
Till belysande av sist berörda stadgande i 14 §, som infördes genom lagstiftning
år 1947, må återges följande uttalande av föredragande departementschefen
(se prop. 232/1947 s. 260).
Om eu inteckning, som är intecknad för exempelvis ett kraftledningsservitut,
genom avstyckning delas så, att därifrån avskiljes ett område, varöver
kraftledningen icke går fram, kommer inteckningen formellt att besvära
även det avstyckade området, ehuru detta icke beröres av den intecknade
rättigheten. I 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet
har stadgats bl. a. att till upplägget för varje fastighet skola överföras
alla fastigheten besvärande inteckningar, såframt de icke uppenbarligen sakna
betydelse. I enlighet härmed behöver alltså den i exemplet omnämnda servitutsinteckningen
icke upptagas bland inteckningarna i det avstyckade området.
Motsvarande gäller givetvis även andra inteckningar, då de intecknade
rättigheterna äro lokaliserade på sådant sätt att de reellt icke röra viss fastighet
som formellt besväras av inteckningarna. Den princip som sålunda
stadgats för uppläggande av nya fastighetsböcker synes böra göras tillämplig
jämväl vid sammanläggningar. Fastigheter som skola sammanläggas äro
ofta besvärade av ett flertal inteckningar för servitut eller nyttjanderätt utan
reell motsvarighet, och i många fall är det lätt att genom intyg av lantmätare,
nämndeman eller annan trovärdig person få utrett att rättigheterna icke
röra mark som skall ingå i sammanläggningen. I den mån sådan utredning
föreligger, bör man alltså kunna helt bortse från inteckningarna.
I 3 kap. 3 § och 4 kap. 2 § lagen om fastighetsbildning i stad har intagits
bestämmelser angående sammanläggning av fastigheter i stad som överensstämmer
med det nu behandlade stadgandet i 14 § sammanläggningslagen.
Enligt 16 § fjärde stycket förordningen angående expeditionslösen skall
hos inskrivningsdomare expedition, som utfärdas för part, hållas tillgänglig
inom fjorton dagar från den inskrivningsdag, då ärendet behandlades.
Som en undantagsregel gäller att längre anstånd i särskilda fall må förekomma
då så oundgängligen är av nöden, i vilket fall ett uttryckligt beslut
rörande det längre anståndet skall meddelas och tillställas parten.
Reformförslag på inskrivningsväsendets område m. m.
Lagberedningens förslag till jordabalk (SOU 1960: 24 -26) är indelat i
två avdelningar, av vilka den första innehåller de materiella bestämmelserna
om fast egendom och rättsförhållandena rörande sådan egendom.
Den andra avdelningen, omfattande kap. 27—33, innehåller föreskrifter om
inskrivningsväsendet. Detta senare regelkomplex har väsentligen organisatorisk
och
de materiella grundreglerna skall inverka på inskrivningsförfarandet.
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196i
1 den första avdelningen meddelas sålunda föreskrifter bl. a. om fång av
fast egendom och om panträtt, ränterätt och särskild rättighet till sådan
egendom. Förutom nyttjanderätt avses i sistnämnda hänseende bl. a. servitut,
rätt till andel i samfällt strömfall och rätt till elektrisk kraft eller
annan dylik nyttighet. Även om det faktiska föremålet för särskild rättighet,
såsom servitut, skulle utgöras av ett begränsat område av registerlastighet,
kan det formella objektet för upplåtelsen enligt förslaget i princip
endast vara hel registerfastighet. De särskilda rättigheterna uppkommer
genom upplåtelse men deras sakrättsliga verkan kan förstärkas genom inskrivning,
som rättighetshavaren äger ovillkorlig befogenhet att påkalla.
Den förmån som inskrivningen bereder innebär framför allt att förvärvet
av den särskilda rättigheten därigenom i regel får företräde framför andra
rättsförvärv. Förslagets bestämmelser om servitut bygger i stora delar på
samma grunder som gällande servitutslagstiftning. Det bör framhållas att
förslagets servitutsbestämmelser enlast avser servitut som grundas på upplåtelse.
Bland reformförslagen på servitutslagstiftningens område må nämnas
de i motionerna åsyftade bestämmelserna att servitut ej skall få upplåtas
i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan
genomförts, om servitutet avser ändamål som omfattas av planen.
Avser servitut, som upplåtils innan sådan plan genomförts, ändamål som
omfattas av planen, skall servitutet med planens genomförande ej längre
gälla. I den föreslagna promulgationslagen stadgas i anslutning härtill att,
om servitut före nya balkens ikraftträdade upplåtits i eller till förmån
för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller
sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål som omfattas av
planen, servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen ännu ej
var genomförd, med planens genomförande ej längre skall gälla. Ifrågavarande
bestämmelser har föreslagits i syfte att förhindra att servitut av angivet
slag hindrar genomförandet av den bebyggelse, som vid planering funnits
lämplig, och att öppna möjlighet att på ett någorlunda enkelt sätt få de
gamla servituten ur världen.
Förslagets första avdelning innehåller bestämmelser om godtrosförvärv
på grund av inskrivning. Bestämmelserna grundar sig på det förhållandel
att fastighetsböckerna ansetts kunna tillmätas ökad trovärdighet. Härvid har
till en början beaktats att böckerna numera är moderniserade och tämligen
väl individualiserar de skilda fastighetsenheterna. Vidare kommer förslagets
genomförande att åstadkomma cn utbyggnad av inskrivningsdomarens prövning
i inskrivningsärenden. Slutligen har det ansetts att de föreslagna skärpta
formbestämmelserna vid överlåtelse av fast egendom kommer att få positiva
konsekvenser för tilltron till fastighetsböckerna. Med dessa utgångspunkter
har i förslaget intagits bestämmelser som förlänar inskrivningen
en inverkan på det materiella rättsförhållandet. Reglerna kan sägas gå ut
på att den som i tillit till fastighetsböekernas uppgifter förvärvar en rätt till
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961
fast egendom skall vara skyddad i sitt förvärv. Till dessa stadganden anknytes
undantagsföreskrifter avseende vissa kvafilicerade fall av ogiltighet.
Bestämmelserna i förslagets avdelning om inskrivningsväsendet ersätter
gällande inskrivningsrättsliga stadganden till den del nya sådana ej utfärdas
i administrativ ordning. Förslaget innebär att inskrivningsväsendets
nuvarande organisation bibehålies. Beredningen har ej heller ansett någon
ändring av principerna för fastighetsbokföringen erforderlig. Det har förutsatts
att förslaget medför åtskilliga ändringar i detalj föreskrifterna om böckernas
förande, vilka ändringar ansetts böra utlärdas i administrativ ordning.
Såsom en gemensam benämning på fastighets-, tomträtts- och vattenfallsbok
bar i förslaget införts begreppet grundbok. Även i fråga om förfarandet
i inskrivningsärenden bygger förslaget i huvudsak på gällande rätt.
Beredningen har härvidlag sökt att ytterligare utveckla de rättsliga garantierna
för trovärdigheten av företagna inskrivningar och deras överensstämmelse
med de faktiska förhållandena. Sålunda föreslås en på alla slag
av inskrivning tillämplig regel att, när särskild anledning förekommer till
antagande att det förvärv som ligger till grund för inskrivningsansökan är
ogiltigt eller ej må göras gällande eller att den sökta åtgärden eljest skulle
kränka annans rätt, inskrivningsdomaren skall bereda den vars rätt är i
fråga tillfälle att yttra sig i ärendet.
Det har för de rättssökande ansetts vara av stor betydelse att inskrivning
i de ärenden som handlägges på inskrivningsdag utan dröjsmål upptages
i grundbok. Enligt förslaget skall införingen ha skett före nästa inskrivningsdag,
d. v. s. inom en vecka. Även om det lör uppnåendet av detta mål
erfordras viss förstärkning av organisationen, har beredningen ansett att
de såväl allmänna som enskilda intressen vilka hänför sig till grundbokföringen
är av den vikt, alt nämnda konsekvens måste tagas.
f fråga om utmönstring av inaktuella införingar innehåller förslaget eu
motsvarighet till bestämmelserna i 44, 45, 54 och 55 §§ inteckningsförorduingen.
Enligt det föreslagna stadgandet må sålunda inskrivning på begäran
av rättighetshavaren dödas helt eller till viss del; såvitt angår särskild
rättighet får det dock ske endast med fastighetsägarens samtycke. Inskrivning
får också på samma sätt dödas, om fastighetsägaren visar att rättigheten
helt eller till viss del upphört. Fastighetsägarens medverkan skall således
alltid erfordras vid dödningsåtgärden. Visas eller är del eljest uppenbart
att anteckning, som skett i grundbok, till följd av ändrade törhållan •
den ej längre kan vara av betydelse, skall den enligt eu föreslagen bestämmelse
kunna avföras.
Vid företagen partiell remissbehandling av lagberedningsförslaget riktades
kritik särskilt mot ett av lagberedningen förordat förbud mot gemensamma
inteckningar och vad därmed hörde samman. Med anledning därav
uppdrogs åt jordabalksutredningen att överarbeta förslaget i syfte 1)1. a. att
14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961
infoga regler som möjliggjorde gemensamma inteckningar. Utredningen har
vidare upptagit spörsmålet om en rationalisering av panthandlingens form
och utfärdande ävensom frågan om inte lagberedningsförslagets bestämmelser
angående rättsinstituten ränterätt och födoråd kunde utgå. De båda
instituten avsågs av lagberedningen skola utgöra moderna motsvarigheter
till den nuvarande avkomsträtten i vad denna möjliggör upplåtelser av s. k.
undantagsförinåner. Utredningens överväganden, som redovisas i ett betänkande
kallat »Reviderat förslag till jordabalk m. m.» (SOU 1963:55),
bär lett till de båda rättsinstitutens utmönstrande. Utredningen har också
ansett sig böra utesluta reglerna om vattenfallsrätt. Vidare förordas hl. a.
vissa jämkningar i förslagets bestämmelser om fastighetsköpets form.
Fastighetsbildningskommitténs förslag till lag om fastighetsbildning (se
SOU 1963: 68) avser att ersätta såväl 1917 års lag om fastighetsbildning i
stad som den för landsbygden gällande jorddelningslagen av år 1926 och
den därtill anslutande sammanläggningslagen. Genom fastighetsbildning
skall möjliggöras bl. a. instiftande, ändring eller upphävande av servitutsrättigheter.
Sådan åtgärd skall få ske även beträffande upplåtelseservitul.
Frågan härom kan upptagas av förrättningsmannen utan särskild ansökan,
när det tinnes vara av betydelse för annan fastighetsregleringsåtgärd och
sker i samband med denna. Bland villkoren i inteckningshänseende för sammanläggning
upptages föreskrifter rörande behandlingen av lokalt begränsade
servitutsinteckningar som motsvarar nu gällande bestämmelser i ämnet
i fastighetsbildningslagen för stad och i sammanläggningslagen. Vid avstyckning
skall varje servitut, oavsett hur det bildats, liksom annan rättighet
som tillkommer fastigheten kunna disponeras enligt förrättningsmannens
Instämmande.
Förslagen till jordabalk och till lag om fastighetsbildning reinissbehandlas
f. n. Remisstiden utgår den 1 oktober 1964.
I justitieombudsmannens ämbetsberättelse år 1963 (s. 139 ff.) påtalades
att vid ungefär hälften av rikets domsagor expediering av inskrivningsärenden
och gravationsbevis icke sker inom lagstadgad tid. JO gjorde med anledning
härav framställning hos Konungen om utredning av fråga om större
domkretsar för inskrivningsväsendet och, i avbidan härå, om skyndsamma
åtgärder för avhjälpande av de sedan lång tid tillbaka föreliggande missförhållandena.
Av årets ämbetsberättelse (s. 579) framgår att frågan om inrättande
av större enheter för handläggning av inskrivningsärenden är vilande
i avbidan på lösande av vissa principiella frågor bl. a. inom fastighetsrättens
område. Rörande övriga i framställningen berörda frågor har särskilda åtgärder
vidtagits. Sålunda har bl. a. personalen vid domsagornas inskrivningsavdelningar
förstärkts genom tillförande av såväl rättsbildad som icke
rättsbildad personal, varjämte vissa organisationsändringar genomförts.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 dr 19<>''i 15
De av JO påtalade missförhållandena på inskrivningsväsendets område
aktualiserades även vid 1993 års riksdag i samband med behandlingen av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna
för budgetåret 1963/64 inom justitiedepartementets verksamhetsområde.
I de likalydande motionerna I: 351 och II: 404 hade sålunda föreslagits
att i första hand ytterligare cirka 294 000 kr. skulle anvisas för erforderliga
personalförstärkningar m. in. i sex stockholmsdomsagor samt att
åtgärder skulle vidtagas för att minska balansen av icke avgjorda mål och
ärenden. Vidare föreslogs i motionerna I: 414 och II: 503 en medelsanvisning
av 200 000 kr. för att avhjälpa vissa i motionerna påtalade missförhållanden
inom inskrivningsväsendet, varjämte motionärerna föreslog en utredning
i syfte att rationalisera inskrivningsväsendet.
Statsutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2/1963
bifall till motionerna under framhållande bl. a. av att de i motionerna påtalade
förhållandena i viss utsträckning beaktats vid den av departementschefen
föreslagna uppräkningen av medelsreserven. Beträffande den förordade
utredningen i syfte att rationalisera inskrivningsväsendet framhöll utskottet,
att en undersökning rörande arbetsrutinerna m. m., vid inskrivningsväsendet
i domsagorna då pågick genom statskontorets försorg, varvid vissa
av de i motionerna berörda frågorna torde komma att belysas. Enligt utskottets
mening var det angeläget, att de för allmänheten besvärande dröjsmålen
vid handläggningen av särskilt inskrivningsärenden kunde minskas. Den
nämnda undersökningen borde dock avvaktas, innan frågan om ytterligare
utredning prövades.
I årets statsverks proposition (bil. 4 s. 31 f.) anför chefen för justitiedepartementet
bl. a. följande.
På grund av den pågående livliga byggnadsverksamheten i riket har antalet
inskrivningsärenden under senare år ökat kraftigt i domsagorna, särskilt
i storstadsområden och i områden med omfattande fritidsbebyggelse. Detta
har i vissa domsagor lett till att föreskrivna expeditionstider inom inskrivningsväsendet
inte kunnat hållas. För att bemästra svårigheterna vid domsagornas
inskrivningsavdelningar har kraftiga personalförstärkningar och
modern kontorsteknisk materiel tillförts domsagorna. Vidare har i justitiedepartementets
regi kursverksamhet ägt rum för icke rättsbildad personal
vid inskrivningsavdelningarna. Likväl har i ett antal domsagor svårigheter
förelegat att hålla expeditionstiderna och att avarbeta balanserna. Särskilda
åtgärder i organisatoriskt hänseende har i sådana fall vidtagits och har lett
till snar förbättring.
Det är av stor vikt för fastighetsmarknaden och fastighetskreditväsendet,
att föreskrivna expeditionstider hålls inom inskrivningsväsendets område
Alla möjligheter att underlätta och förenkla arbetet vid domsagornas inskrivningsavdelningar
måste tillvaratas. Inom statskontoret har i angivet
syfte bedrivits en undersökning om möjligheterna att förenkla arbetsrutinerna
inom inskrivningsväsendet och därjämte bär i ett antal domsagor förfarandet
med stämplar och redovisning av stämpelmedel genomgåtts. Stats
-
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961
kontoret torde inom kort avge rapport över undersökningarna. Vidare ämnar
chefen för finansdepartementet föreslå Kungl. Maj:t att till årets riksdag
framlägga förslag till förenklingar på stämpelväsendets område. Det är även
angeläget, att genom hovrätternas försorg organisationen vid inskrivningsavdelningarna
fortlöpande följs.
Statskontoret har med en den 5 mars 1964 dagtecknad skrivelse till chefen
för justitiedepartementet avlämnat redogörelse för den av statskontoret
verkställda undersökningen av domsagornas inskrivningsärenden. Av redogörelsen
framgår att undersökningsarbetet genomförts som metodstudier,
varvid gällt att inom ramen för nuvarande författningar förenkla det mera
rutinbetonade arbetet med inskrivningsärendena och utröna vilka åtgärder
i övrigt som lämpligen kan vidtagas i syfte att nedbringa behandlingstiderna.
Undersökningsarbetet har huvudsakligen förlagts till Södra Roslags samt
Sollentuna och Färentuna domsagor. I syfte att förenkla inskrivningsärendenas
handläggning föreslås sammanfattningsvis följande åtgärder.
1. För de förrättningssökande utarbetas lättfattliga anvisningar rörande
kraven på inlämnade handlingar;
2. Den formella granskningen av handlingarna förlägges till ett så tidigt
skede i handläggningen som möjligt;
3. Restriktivitet iakttages vid upprättande av promemorior till inskrivningsärenden;
4.
Enhetliga anvisningar utarbetas rörande förfarandet vid inskrivning i
fastighetsbok;
5. Gravationsbevisens utformning överses, varvid överväges dels ökad utnyttjning
av förtryckt text, dels förenklat skrivsätt;
6. Vid framställning av gravationsbevis tages kopia, vilken framgent kan
utnyttjas för fotokopiering eller som förelägg vid förnyad utskrift;
7. En närmare prövning göres av lämpligheten att utnyttja ljudupptagningsapparatur
i samband med kontrollen av upprättade handlingar;
8. I syfte att uppnå en jämnare arbetsbelastning skall domsaga beakta
möjligheten att med de ofta återkommande förrättningssökandena överenskomma
om särskilda dagar för ärendenas inlämning; samt
9. En successiv dagboksföring möjliggöres genom att densamma förlägges
till expeditionen.
Det föreslås vidare, att ökade krav ställes på arbetsledning och arbetsplanering
för den icke rättsbildade personalen. Särskild utbildning härvidlag
anses önskvärd. Slutligen framlägges vissa synpunkter rörande lokalernas
och arbetsplatsernas utformning m. m., vilka anses böra beaktas särskilt vid
Hybyggnad. Överslagsberäkning säges ha visat att förslagens genomförande
skulle kunna reducera nuvarande arbetsvolym med omkring 50 000 arbetstimmar
per år. Full effekt anses emellertid kunna uppnås först efter relativt
lång tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196''i
17
Remissyttrandena
Motionerna tillstyrkes av Föreningen Sveriges häradshövdingar medan
övriga remissinstanser ställer sig mer eller mindre avvisande till motionsyrkandet.
Beträffande först behovet av åtgärder i motionernas syfte anför hovrätten
för Västra Sverige att hovrätten kan vitsorda att domstolarnas inskrivningsavdelningar
på sina håll alltjämt brottas med vissa svårigheter,
då det gäller att hålla de föreskrivna tiderna för expediering av inskrivningsärenden.
Varje dröjsmål därvidlag är, sägs det, ägnat att medföra
olägenheter för allmänheten och kan naturligtvis också få ekonomiska
konsekvenser. Hovrätten finner att alla åtgärder därför bör övervägas i syfte
att rationalisera inskrivningsväsendet. Styrelsen för Föreningen Sveriges
stadsdomare, som erinrar om att motionärerna närmast avser förhållandena
på domsagornas inskrivningsavdelningar, säger sig kunna vitsorda
att betydelselösa införingar förekommer även i rådhusrätternas fastighetsböcker,
dock ej i den omfattningen att de utgör något egentligt problem.
För iakttagande av föreskrivna expeditionstider anses de sakna varje betydelse.
Även om den av motionärerna väckta frågan sålunda icke är av
större vikt för rådhusrätterna, anser styrelsen det dock angeläget att varje
åtgärd, som kan leda till förenkling av arbetet med inskrivningsväsendet,
också vidtages. Föreningen Sveriges häradshövdingar är ense med motionärerna
om att utrensning ur fastighetsböckerna av onyttiga anteckningar
skulle innebära en stor rationaliseringsvinst.
Vad därefter angår möjligheterna att f. n. genomföra den av motionärerna
önskade utrensningen erinrar hovrätten för Västra Sverige bl. a. om bestämmelserna
i 7 § lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker på landet
samt anför vidare.
Sedan några år tillbaka gäller förenklade regler om utfärdande av gravationsbevis.
I fråga om inteckningar för servitut, nyttjanderätt och dylika
förmåner behöver numera i beviset endast antecknas — förutom inteckningens
dag och nummer — beskaffenheten av rättigheten i stark förkortning,
t. ex. » vägser vitut». Detta medför uppenbarligen en arbetsbesparing
vid utskrivande av gravationsbevis. Redan dessförinnan gällde att i dylikt
bevis icke skall upptagas vissa anteckningar, där det finnes uppenbart att
de ej vidare är av betydelse.
De angivna reglerna möjliggör en viss sanering av fastighetsböckernas
anteckningar. Utredning kan sålunda bland annat ske rörande anteckningar
om utmätning och expropriation. I den mån anteckningarna befinnes vara
uppenbart betydelselösa kan de därefter lämnas utan avseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196i
Styrelsen för Föreningen Sveriges stadsdomare framhåller att åtgärder
i motionernas syfte redan i ej ringa omfattning vidtagits vid rådhusrätternas
inskrivningsavdelningar och upplyser härom följande.
När vid utfärdande av gravationsbevis eller eljest påträffas någon nytjanderätts-
eller servitutsinteckning som förefaller betydelselös, göres ofta
hos fastighetens ägare eller hos den bank, som beställt gravationsbevis^,
förfrågan om inteckningen alltjämt är av betydelse. Visar sig så ej vara
fal let, uppmanas vederbörande att låta döda inteckningen. Riktas uppmaningen
till fastighetsägaren själv, får han ej sällan hjälp med att skriva ansökningen
om inteckningens dödande samt anvisning å de medgivanden
som kan vara erforderliga. Kostnaden för intecknings dödning — vanligen
7 kronor brukar aldrig innefatta något problem. På nu antytt sätt har
ett stort antal betydelselösa inteckningar försvunnit ur fastighetsböckerna.
Motionärerna omnämner den bestämmelse som kan tillämpas i samband
med sammanläggning av fastigheter samt uttalar, att denna bestämmelse
borde kunna göras tillämplig även i andra fall. Den åsyftade bestämmelsen
torde vad avser stadsfastigheter vara 3 kap. 3 § tredje stycket och 4
kap. 2 § andra stycket lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad.
Bestämmelsen öppnar möjlighet att vid sammanläggning bortse från inteckning
för servitut eller nyttjanderätt, »såframt den intecknade rättigheten
icke rör mark som skall ingå i sammanläggningen». Utredning att
så är fallet torde i sammanläggningsärende vanligen förebringas genom
intyg från vederbörande stadsingenjör.
Styrelsen har sig bekant att nu nämnda bestämmelse analogiskt tillämpas
även i fall, när det icke är fråga om sammanläggning. När ett antal fastigheter
genom tomtindelning eller avstyckning avskiljes från en stamfastighet,
vari finnes inteckning för nyttjanderätt eller servitut, göres ofta från
inskrivningsavdelningens sida en undersökning om inteckningens betydelse.
Föreligger möjlighet alt döda inteckningen helt, göres detta, och inteckningen
behöver då ej medtagas på uppläggen för någon av de nybildade
fastigheterna. Visar det sig emellertid att inteckningen alltjämt är av
betydelse för vissa fastigheter men utan betydelse för andra, göres anteckningen
härom på stamfastighetens upplägg och inteckningen medtages
därefter endast på uppläggen för de nybildade fastigheter beträffande vilka
den är av betydelse.
Styrelsen finner av det anförda framgå att redan gällande bestämmelser
erbjuder möjlighet att komma till rätta med den av motionärerna väckta
frågan. Styrelsen vill därför endast på det sättet tillstyrka motionerna
att styrelsen förordar att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa att
upplysningar om sättet för frågans lösande på lämpligt sätt bringas till underdomstolarnas
kännedom.
Beträffande de möjligheter att sanera fastighetsböckerna som ytterligare
bör öppnas anför hovrätten för Västra Sverige följande.
Vad motionärerna närmast har i tankarna är sådana inteckningar för
servitut och nyttjanderätt som icke längre är aktuella eller som efter faslighetsdelningar
kommit att upptagas som belastning på åtskilliga fastigheter
vilka icke beröres av rättigheten. Inskrivningsdomaren äger icke ex
officio verkställa dödning av en dylik inteckning (45 och 55 §§ intecknings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196)
19
förordningen i. Här skulle kunna övervägas all tillägga inskrivningsdomare
ökade befogenheter. I sammanhanget må framhållas att ägodelningsdoinare
i sammanläggningsärende kan efter verkställd utredning lämna just
inteckningar för servitut och nyttjanderätt utan avseende (14 § tredje stycket
och 16 g första stycket i 1926 års lag om sammanläggning av fastigheter
å landet).
En ytterligare möjlighet att begränsa anteckningarna i fastighetsböckerna
vore att — vid avstyckning utan villkor om sammanläggning — låta
förrättningslantmätaren verkställa utredning huruvida servituts- eller nyttjanderättsinteckningar,
som belastar stamfastigheten, även faktiskt kommer
att besvära det avstyckade området, övervägas borde då också huruvida
inskrivningsdomaren kunde vid uppläggandet av den nya fastigheten underlåta
att till det nya upplägget överföra inteckningarna.
Föreningen Sveriges häradshövdingar yttrar.
Vid överföring av inskrivningar från äldre böcker gjordes regelmässigt av
fastighetsboksuppläggaren en sådan undersökning av äldre anteckningar,
t. ex. avkomst-, nyttjande- och servitutsrättigheter, som i motionerna omnämnes
och genom medverkan av vederbörande rätts- eller fastighetsägare
kunde med stöd av 5 § i 1932 års lag en stor mängd mycket gamla inskrivningar
rensas ut. I dagens läge är förhållandet emellertid sådant att en
ny genomgång av böckerna är påkallad. Det förekommer en mängd anteckningar
om expropriationer, exekutiva försäljningar, kungörelser av olika
slag, servitut angående elektriska ledningar och vattenledningar, villaservitut,
nyttj anderätter, åtgärder enligt byggnadslagen m. m. Som motionärerna
påpekar saknar dessa inteckningar och anteckningar ofta betydelse
för vederbörande fastighet men kvarstår ändock i böckerna och tynger arbetet
vid utskrivandet av gravationsbevis och vid uppläggandet av nybildade
fastigheter. För att bringa reda i dessa förhållanden torde samma förfarande
som anvisas i 1932 års lag säkerligen vara ändamålsenligt.
Ytterligare skäl för den begärda utredningen är följande. Enligt kommentaren
till 14 § sammanläggningslagen — Henkow-von Schultz: Avstyckning
och sammanläggning, s. 237 — kan sådan utredning som erfordras för
utrensning av inteckningar för servitut och nyttjanderätt, som besvärar fastigheter
vilka skall sammanläggas, erhållas genom intyg från lantmätare,
nämndeman eller annan trovärdig person. I den mån sådan utredning föreligger
kan man bortse från inteckningar, som inte berör mark som skall
ingå i sammanläggningen. Samma förfarande skulle måhända kunna användas
vid avstyckning utan samband med sammanläggning om lorrättningsmannen
i avstyckningsprotokollet intygade förut nämnt förhållande.
Därest sådan utredning förebragts skulle inskrivningsdomaren kunna utesluta
nämnda inteckningar vid uppläggande av den nybildade fastigheten.
Den s. k. avstyckningsremsan ger för närvarande ej besked härutinnan utan
remsan skulle i de åsyftade fallen vara åtföljd av intyg eller protokollsutdrag
angående avstyckningsförrättningen.
Föreningen framhåller att det i motionerna avsedda utrensningsarbetet är
en mycket tidskrävande arbetsuppgift, som med nuvarande arbetsbörda och
personaluppsättning i domsagorna ej kan förenas med vederbörande inskrivningsdomares
ordinarie arbete utan härför erfordras arbetskraftsförstärkning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196''i
Rörande sambandet mellan de i motionerna yrkade åtgärderna och pågående
reformarbete på inskrivningsväsendets område framhåller Svea hovrätt
att åtgärderna, som berör frågor av materiell beskaffenhet, icke kan
genomföras utan eu ingående prövning av de därav föranledda rättsverkningarna.
En sådan prövning bör enligt hovrättens mening icke ske lösryckt
ur ett större sammanhang utan upptagas till behandling samtidigt
med övriga frågor av intresse för inskrivningsarbetet. Hovrätten fortsätter.
I såväl lagberedningens som jordabalksutredningens förslag till jordabalk
(SOU 1960: 24—26 resp. SOU 1963: 55) avhandlas åtskilliga frågor av betydelse
för inskrivningsväsendet, däribland — i särskilda kapitel — under vilka
förutsättningar anteckning skall ske i eller må avföras ur fastighetsbok
och tomträttsbok. Betänkandena är för närvarande föremål för remissbehandling.
Innan de däri upptagna frågorna slutgiltigt remissbehandlats —
vilket enligt vad för hovrätten upplysts beräknas kommer att ske inom ungefär
ett år —- saknas därför enligt hovrättens mening anledning att låta verkställa
särskild utredning i nu föreslagna hänseenden.
På grund av det anförda avstyrker hovrätten bifall till de i motionerna
framförda yrkandena.
Hovrätten för Västra Sverige anser att frågan om möjliga reformåtgärder
står i nära samband med den nya jordabalk på vilken arbetet nu är inne i
sin slutfas. Härvid hänvisas till vad jordabalksförslaget innehåller beträffande
servitut och nyttj anderätter. Beträffande frågan om viss genom förrättningslantinätare
i samband med avstyckning verkställd utredning angående
servitutsförhållandena måste enligt hovrättens mening beaktas vad i hithörande
hänseenden föreslås i det nyligen avgivna betänkandet med förslag
till lag om fastighetsbildning. Hovrätten anför avslutningsvis.
Det anförda ger enligt hovrättens mening vid handen att det måste ifrågasättas
huruvida för närvarande mycket står att vinna med den av motionärerna
önskade utredningen. Så länge icke de berörda rättsförhållandena fått
sin slutgiltiga reglering och medan inskrivningsväsendet är i färd med att
omstöpas på väsentliga punkter, synes det knappast vara ändamålsenligt att
igångsätta en särskild utredning för reformer, vilkas räckvidd måste bli
starkt begränsad och där man icke ens kan vara säker på något påtagligt resultat
innan de större reformerna väntas träda i kraft. Däremot är det uppenbarligen
av vikt att under arbetet med den slutgiltiga utformningen av
de nya lagverken uppmärksamheten är riktad på de i motionerna berörda
frågorna.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 19(Jt
21
Utskottet
Det ökande antalet inskrivningsärenden har i vissa domsagor lett till att
föreskriven expeditionstid för sådana ärenden ej kunnat hållas. För att bemästra
svårigheterna har olika åtgärder vidtagits. Sålunda har bl. a. kraftiga
personalförstärkningar och modern kontorsteknisk materiel tillförts
domsagorna. Inom statskontoret har vidare verkställts en undersökning om
möjligheterna att förenkla arbetsrutinerna inom inskrivningsväsendet, och
vissa åtgärder har föreslagits i detta hänseende. De rådande missförhållandena
på området påtalades senast år 1962 av justitieombudsmannen i framställning
till Kungl. Maj:t och föranledde jämväl vissa motionsyrkanden
vid 1963 års riksdag, avseende utom annat en utredning i syfte att rationalisera
inskrivningsväsendet. Detta yrkande avslogs emellertid av riksdagen
under hänvisning till den inom statskontoret pågående utredningen.
I förevarande motioner framhålles att arbetet med fastighetsböckerna icke
berörts av hittills prövade rationaliseringsåtgärder. Det påpekas att böckerna
innehåller en stor mängd inteckningar, särskilt för servitut och nyttjanderätt,
vilka i själva verket saknar betydelse för fastigheten men ändå kvarstår
i fastighetsboken och avsevärt tynger arbetet. Likaså kvarstår inaktuella
anteckningar av olika slag, exempelvis rörande avslutat expropriationsförfarande.
Motionärerna anser att arbetet på domsagornas inskrivningsavdelningar
skulle underlättas, om betydelselösa införingar av angivet
slag kunde utrensas ur fastighetsböckerna, och anger vissa riktlinjer för
erforderliga reformer. I motionerna hemställes om utredning och åtgärder
i det angivna syftet.
Såsom framhållits vid remissbehandlingen pågår f. n. ett omfattande lagstiftningsarbete
med nära anknytning till det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet. Gällande inskrivningsrättsliga författningar avses sålunda
skola ersättas av den nya jordabalken eller i anslutning därtill i administrativ
ordning utfärdade bestämmelser. Även förslaget till lag om fastighetsbildning
innehåller stadganden, bl. a. rörande tillskapande och upphävande
av servitut, som blir av betydelse för inskrivningsväsendet. De nämnda lagförslagen
är nu föremål för remissbehandling. I likhet med de i förevarande
ärende hörda hovrätterna anser utskottet alt det vid angivna förhållanden
ej kan anses motiverat med en särskild utredning på sätt i motionerna
föreslagits. Åtskillig tid återstår emellertid, innan de nya bestämmelserna
kan träda i kraft. Såsom chefen för justitiedepartementet understrukit i
årets statsverksproposition är det av stor vikt för fastighetsmarknaden och
fastighetskreditväsendet att föreskriven expeditionstid hålles inom inskrivningsväsendets
område, varför alla möjligheter att underlätta och förenkla
arbetet vid domsagornas inskrivningsavdelningar måste tillvaratagas. Detta
bär jämväl betonats i remissyttranden över motionerna. För nämnda in
-
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2o år 196b
tressen får det också anses vara av vikt att utfärdade gravationsbevis är lätt
överskådliga och ej innehåller uppgifter som är betydelselösa vid säkerhetsvärderingen.
Mot bakgrund av det sagda finner utskottet i likhet med hovrätten
för Västra Sverige det vara angeläget att under det fortsatta lagstiftningsarbetet
på området uppmärksamheten är riktad på de i motionerna
berörda frågorna. Det synes sannolikt, att under denna tid en del åtgärder
i motionernas syfte kan vidtagas, som blir av värde även sedan den nya lagstiftningen
genomförts och som t. o. m. är ägnade att underlätta övergången
till denna. I den mån så kan ske bör därför enligt utskottets mening,
även innan den nya lagstiftningen helt genomföres, lämpliga åtgärder vidtagas
för att förenkla fastighetsböckerna i påtalade hänseenden. Härvid synes
särskilt böra övervägas den i motionerna och vissa remissyttranden anvisade
möjligheten att på upplägg för fastighet, som bildats vid avstyckning
utan samband med sammanläggning, utesluta inteckningar för lokalt begränsade
servitut eller nyttjanderätter, som ej berör den nybildade fastigheten.
Vad sålunda anförts torde böra givas Kungl. Maj :t till känna.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 301
och II: 393, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört om förenkling av fastighetsböckerna.
Stockholm den 9 april 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSOX
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexander son, Lindahl*, Ebbe Ohlsson,
Jonasson’, Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson och Wirmark*;
från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Wachtmeister, fru Torbrink*,
herrar Grebäck, Johansson i öckerö, Persson i Tandö* och Hammarberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640143
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:144 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förenkling av fastighetsböckerna. a1 i texten