Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om domstolsprövning av körkor tsindragning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 29 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 34 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

1964-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om domstolsprövning av körkor tsindragning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 29 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 34 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner om domstolsprövning av

körkor tsindragning.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 29 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 34

i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte begära en sådan behandling av trafiknykterhetskommitténs

förslag, att frågan om överförande från länsstyrelserna till domstolarna

av prövningen av körkortsindragning i anledning av brott och lagöverträdelser

kan behandlas av innevarande års riksdag”.

Rörande skälen för motionärernas hemställan får utskottet, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan, hänvisa till motionen I: 29.

Gällande rätt

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (VTF)

ankommer det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande

och återkallelse av körkort. Om återkallelse av körkort stadgas i 33 § 1 mom.

VTF att länsstyrelse, som med hänsyn till inkomna underrättelser om person,

för vilken länsstyrelsen utfärdat körkort, finner skälig anledning till antagande

att denne icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet

i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar som gäller för erhållande

av körkort, skall skyndsamt upptaga frågan om hans lämplighet till omprövning.

Länsstyrelsen äger därvid förelägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg,

läkarintyg eller kompetensbevis. Föreläggande må förenas med föreskrift

att den undersökning eller det prov som föregår utfärdandet av sådan

handling skall verkställas av viss person eller av person med viss sakkunskap

eller avse visst forhållande. Länsstyrelsen äger ock själv eller genom polismyndighet

införskaffa den utredning angående föraren som finnes erforderlig.

I vissa särskilt angivna fall skall, om förutsättningarna i 34 § VTF för varning

ej föreligger, körkortet återkallas av den länsstyrelse som utfärdal körkortet.

Dessa fall, som anges under åtta punkter i 33 § 2 mom. första stycket

VTF, är följande, nämligen

om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket lagen om straff

för vissa trafikbrott, dvs. till grov vårdslöshet i trafik (punkt 1);

om föraren brutit mot 4 § nämnda lag, dvs. gjort sig skyldig till trafikBihang

till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. S avd. Nr S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

nykterhetsbrott, eller varit vallande till trafikolycka med personskada som

följd och därefter genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandragit sig

att i mån av förmåga medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen bort

föranleda (punkt 2);

om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser som i trafikens

eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna fordon i

väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter dessa bestämmelser

(punkt 3);

om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten

väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom såsom förare åliggande förpliktelser

(punkt 4);

om föraren gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej kan

anses uppenbart, att föraren ändock är att bedöma som en skötsam person,

eller om föraren med hänsyn till onyktert levnadssätt icke bör betros med att

inneha körkort (punkt 5);

om föraren genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn till

andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses lämplig

såsom förare av körkortspliktigt fordon (punkt 6);

om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon blivit

så väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han från trafiksäkerhetssynpunkt

icke vidare bör inneha körkort (punkt 7); samt

om föraren icke efterkommer länsstyrelsens föreläggande att inkomma med

lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis eller underlåter att ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter som meddelats honom i samband med sådant

föreläggande (punkt 8).

Återkallelse av körkort på grund av straffbelagd förseelse må enligt 33 §

2 mom. sista stycket VTF icke äga rum, förrän frågan om straff för förseelsen

blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom, såvida ej omständigheterna är

sådana, att föraren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig att

föra körkortspliktigt fordon.

Uppstår fråga om återkallelse av körkort och kan det på sannolika skäl

antagas att körkortet kommer att slutligt återkallas, skall länsstyrelsen, redan

innan beslut om återkallelsen fattas, återkalla körkortet tills vidare i avvaktan

på det slutliga beslutet (33 § 3 mom. första stycket VTF). Har till länsstyrelsen

inkommit beslut om körkorts omhändertagande enligt bestämmelserna därom

i 35 § VTF, skall länsstyrelsen skyndsamt förordna, huruvida körkortet skall

återkallas tills vidare eller återställas till föraren, Har beslutet meddelats i

samband med misstanke om trafikonykterhetsbrott och uppgick alkoholkoncentrationen

i förarens blod under färden till 0,8 promille eller däröver, skall

dock länsstyrelsen efter mottagen underrättelse om beslutet återkalla körkortet

tills vidare (33 § 3 mom. andra stycket VTF).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

3

Har körkort återkallats enligt 2 mom. första stycket punkt 1, må nytt körkort

icke utfärdas innan två år förflutit från den dag, då rätten att föra körkortspliktigt

fordon fråntogs föraren. Där återkallelse skett enligt 2 mom. första

stycket punkterna 2—6, må nytt körkort ej utfärdas innan ett år förflutit från

sagda dag. Om synnerliga skäl därtill föreligger, må länsstyrelsen i beslutet

om återkallelsen föreskriva kortare tid än nu sagts, dock lägst ett år, om återkallelsen

sker enligt 2 mom. första stycket punkt 1, och eljest lägst tre månader.

Har körkort återkallats jämlikt 2 mom. första stycket punkt 7 eller 8,

äger föraren, så snart det förhållande som föranlett återkallelsen upphört, ansöka

om återfående av körkortet eller, därest ett år eller mera förflutit från

återkallelsen, om erhållande av nytt körkort (33 § 5 mom. första stycket VTF).

Över länsstyrelsens beslut om återkallelse av körkort må besvär anföras hos

Kungl. Maj:t.

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och

81 §§ vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges här

en omfattande underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa brott

och förseelser m. m. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av betydelse

för bedömningen av dennes lämplighet att inneha körkort.

Varning kan enligt 34 § VTF ersätta återkallelsebeslut vid förstagångsförseelse

mot trafiknykterhetsbestämmelserna, där förseelsen är av lindrigt slag.

Varning kan jämväl meddelas, där mot förare förebragts sådan omständighet,

som avses i 32 § 2 mom. första stycket 3—6, eller annat förhållande som är

ägnat att allvarligt minska tilltron till hans lämplighet som förare.

Frågans tidigare behandling

Spörsmålet huruvida länsstyrelse eller domstol skall handlägga frågor om

indragning av körkort behandlades utförligt under förarbetena till 1936 ars

motorfordonsförordning, vars bestämmelser i ämnet föregick vägtrafikförordningens

regler. Förslag till motorfordonsförordning hade framlagts av 1934 års

vägtrafiksakkunniga (SOU 1935: 23). De sakkunniga hade bl. a. haft att taga

ställning till vissa framställningar som syftade till att bereda domstolarna möjlighet

att avgöra eller i vart fall rätt att yttra sig i frågor om indragning av

körkort. De sakkunniga kunde emellertid på anförda skäl icke ansluta sig till

de sålunda framförda synpunkterna. Ej heller biträddes dessa av föredragande

departementschefen vid förslagets framläggande inför 1936 års riksdag (prop.

nr 213). Enligt det av riksdagen godtagna förslaget skulle också hithörande

frågor liksom förut ankomna på länsstyrelsens prövning.

Frågan behandlades vidare vid 1951 års riksdag i samband med genomförandet

av nu gällande vägtrafikförordning. Enligt det framlagda förslaget (prop.

nr 30) skulle liksom förut återkallelse av körkort ankomma på länsstyrelse,

även om återkallelsen föranletts av straffbelagd förseelse. Andra lagutskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 år 1951 bl. a. att inom utskottet

upptagits frågan, vilken myndighet som i förevarande fall lämpligen

borde avgöra frågan om återkallelse. Enligt utskottets mening förelåg likväl

icke tillräcklig anledning att göra ändring i gällande regel, som visat sig i stort

sett tillfredsställande.

I en motion vid 1956 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning om

överflyttning från länsstyrelse till domstol av frågor om indragning av körkort

på grund av trafikförseelse. Motionen avstyrktes av andra lagutskottet (utlåtande

nr 9 år 1956) under hänvisning till att spörsmålet komme att behandlas

av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Riksdagen godkände utlåtandet. Fragan, vilken myndighet beslutanderätten

i återkallelseärenden borde tillkomma, berördes emellertid ej av utredningen

i dess år 1957 framlagda betänkande (SOU 1953: 18). Utredningen förutsatte,

utan diskussion av andra alternativ, att frågorna skulle handläggas av länsstyrelserna.

I proposition till 1957 ars riksdag (prop. nr 72) framlades förslag till viss

ändring av lagen om straff för vissa trafikbrott. Vid sin behandling av propositionen

yttrade första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 16

år 1957 bl. a. följande.

Enligt utskottets mening bör vidare det men en motorförare lider genom att

hans körkort indrages kunna beaktas vid bestämmande av den straffrättsliga

påföljden för hans brott. En förutsättning härför är emellertid att frågan om

körkortets indragning avgöres av domstol i samband med prövning av mål om

ansvar för trafikonykterhet eller rattfylleri. Från några håll har också framförts

den meningen att domstol vore bättre ägnad än länsstyrelse att bedöma

frågor om indragning av körkort i sådana fall då ifrågasatt åtgärd föranledes

av trafiknykterhetsbrott. Risken för schablonmässig bedömning av dylika frågor

skulle elimineras, om körkortsfrågan kunde avgöras i samband med rättegången.

Om i anledning av den nu föreliggande reformen ifrågasatta ändringar

vidtages i körkortsreglerna kommer att med än större skärpa framträda önskemålet

om garantier för att dylika frågor avgöres under hänsynstagande till

samtliga på fallet inverkande omständigheter.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1957 tillkallades särskilda

sakkunniga (1957 års trafiknykterhetskommitté) för att överse lagstiftningen

om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor. I utredningens

direktiv (se riksdagsberättelsen år 1958 s. 121 ff) anfördes bl. a. följande.

vill även hänvisa till vad första lagutskottet anfört om en omgestaltning

av förfarandet i fråga om körkortsindragning.

Beträffande sistnämnda fråga vill jag särskilt framhålla att det ur rättssäkerhetssynpunkt

är angeläget att åtgärder med anledning av brott i största

möjliga utsträckning bestämmes inom ramen för ett judiciellt förfarande. Vid

trafikbrott förekommer emellertid jämväl ett administrativt ingripande i form

av prövning hos länsstyrelsen av körkortets giltighet. Genom att åtgärderna

med anledning av brottet på detta sätt är uppdelade på skilda organ, kan enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

5

vad första lagutskottet påpekat åtgärderna ej på önskvärt sätt samordnas med

varandra. Det är även oekonomiskt att, då samhället anordnar ett muntligt

förfarande vid domstol för utredning av brottet och bestämmande av brottspåföljd,

detta icke utnyttjas för att avgöra även fråga om körkortsindragning.

Utredningen bör därför överväga i vad mån prövningen av fråga om indragning

av körkort kan överflyttas från länsstyrelse till domstol. På denna punkt bör

utredningen ej begränsas till trafiknykterhetsbrotten utan avse trafikbrott över

huvud.

Vid 1960 års riksdag väcktes två likalydande motioner, i vilka anhölls om

en skyndsam undersökning och utredning rörande förevarande spörsmål. Motionerna

avstyrktes av första lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande

nr 7 år 1960 under hänvisning till den pågående utredningen.

Justitieombudsmannen hemställde i skrivelse till Konungen den 12 juli 1961

(se JO:s ämbetsberättelse år 1962 s. 331 ff) om åtgärder i syfte att åstadkomma

en från rättssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande ordning vid handläggning

av ärenden om återkallelse av körkort. Framställningen överlämnades till

trafiknykterhetskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet

av utredningsuppdraget.

I motioner vid 1963 års riksdag hemställdes om sådan ändring i vägtrafikförordningen

att allmän domstol vid bestämmande av straff rättslig påföljd i

trafikmål skulle ha att pröva frågan om återkallelse av den tilltalades körkort.

Motionerna avstyrktes av tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 4 år 1963 under hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Trafiknykterhetskommitténs betänkande

Trafiknykterhetskommittén har den 12 december 1963 avgivit delbetänkande

rörande trafiknykterhetslagstiftningen för vägtrafiken samt förfarandet i ärenden

angående körkortsåterkallelse (SOU 1963:72).

I fråga om trafiknykterhetslagstiftningen lagfästes enligt kommitténs förslag

grundregeln att motorfordon icke får föras i anslutning till alkoholförtäring.

Förseelser, som kan anses ringa, undantages emellertid från straffansvar. Bestämmelserna

härom innehåller en motsvarighet till den nuvarande nedre promillegränsen

men är så utformade att straff skall kunna ådömas även vid

underskridande, om en gärning med hänsyn till alla inverkande omständigheter

befinnes icke böra anses ringa. Vidare har regeln föreslagits anknuten, icke till

promillevärdet under körningen, utan till den alkoholförtäring som skett före

färdens avslutande. Kommittén föreslår tre brottstyper: ”trafiknykterhetsförseelse”,

”onykterhet i trafik” och ”grov onykterhet i trafik”. Klassificeringen

av en gärning förordas ske med beaktande av alla omständigheter som påverkat

dess farlighetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt utan den starka bundenhet

vid promillevärdet som karakteriserar gällande rätt. Medan ansvar för

rattfylleri ifrågakommer, där föraren varit påverkad i viss högre grad, föreslås

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

ansvar för ”onykterhet i trafik” inträda, där påtaglig fara för trafikolycka

under färden uppkommit. Den nuvarande presumtionsregeln, enligt vilken den

som haft 1,5 promille skall ådömas ansvar för rattfylleri, förordas ersatt med

en anvisning att vid bedömningen av ett brott skall särskilt beaktas, om före

färdens avslutande skett sådan alkoholförtäring, som lett till högre alkoholkoncentration

i förarens blod än 1 promille under eller efter färden. Straffmätningen

föreslås bli mer differentierad än f. n. Sålunda anses ovillkorliga

frihetsstraff av större längd än som nu förekommer böra ådömas för ”grov

onykterhet i trafik”. För ”onykterhet i trafik” har kommittén funnit att villkorlig

dom jämte böter i ej oväsentlig utsträckning bör kunna komma i fråga

som ett alternativ till kort ovillkorligt straff eller höga böter. Har en gärning

klassificerats som ”trafiknykterhetsförseelse”, anses endast bötesstraff böra

ådömas. Kommittén har vidare bl. a. föreslagit en uttrycklig lagreglering av

ansvaret för medverkan till trafiknykterhetsbrott.

Vad därefter angår frågan om förfarandet i samband med återkallelse av

körkort anför kommittén sammanfattningsvis följande (betänkandet s. 197 f.).

Kommittén har haft att överväga, om icke dylika frågor borde överflyttas

till domstols handläggning. Tre huvudsynpunkter har härvid beaktats. Rättssäkerhetsskäl

har synts tala för att vissa återkallelseärenden, där körkortsreaktionen

är beroende av brottslig gärning, avgöres av domstol. Väsentliga

arbetsbesparingar och därmed ökad effektivitet skulle vidare stå att vinna i de

fall, där återkallelse beslutes till följd av ett bestämt brott, annat än fylleri.

Det dubbla förfarande, som nu förekommer, med först domstol och sedan länsstyrelse

engagerade med anledning av förares brott, skulle kunna ersättas av

en enda handläggning. Slutligen skulle en önskvärd samordning kunna åvägabringas

av de olika åtgärderna i anledning av brott. En sådan samordning får

emellertid ej undanskymma straff- och körkortsreaktionernas olika innebörd

och syften. Huruvida körkort skall återkallas eller icke bör sålunda avgöras

uteslutande under hänsynstagande till trafiksäkerhetssynpunkter och icke betraktas

som en straffmätningsfråga. Bestämmandet av den minsta tid, som

måste förflyta innan nytt körkort må utfärdas efter återkallelse, har emellertid

ofrånkomligen delvis karaktären av ett straffmätningsavgörande. Att denna

fråga avgöres samtidigt med bestämningen av den vanliga straffrättsliga reaktionen,

med möjlighet till avvägning av den totala samhällsreaktionens styrka,

synes därför innebära en viktig fördel.

Kommittén föreslår att domstol skall besluta om återkallelse av körkort

i alla de fall, där sådan åtgärd föranledes av brott, dock icke fylleri. Vid utformandet

av författningsbestämmelserna har kommittén utgått från gällande

regler, vilka enligt vad kommittén anför utan svårighet kunnat anpassas till

de föreslagna nya bestämmelserna om förfarandet. Bestämmelserna om återkallelse

av körkort skall sålunda jämväl enligt förslaget intagas i 33 § VTF,

varvid domstolsfallen regleras i 1 mom. och länsstyrelsefallen i 2 mom. Kommittén

föreslår ändrad avfattning av de nuvarande återkallelsegrunderna i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

7

33 § 2 mom. punkterna 1 och 2 med hänsyn till de förut redovisade förslagen

till nya stadganden om trafiknykterhetsbrott. ”Grov onykterhet i trafik” jämställes

med grov vårdslöshet i trafik (punkt 1) medan ”onykterhet i trafik”

sammanföres med smitningsfallen (punkt 2) och ”trafiknykterhetsförseelse”

upptages i en särskild punkt (punkt 3). Enligt kommitténs förslag skall det

vidare ankomma på domstol att taga ställning till återkallelse av körkort enligt

nuvarande punkt 4. I denna del anför kommittén följande (betänkandet s. 177 f.).

Avfattningen av denna borde bli föremål för omprövning. Särskilt borde

härvid uppmärksammas det av trafikmålskommittén framlagda förslaget till

ny lydelse av 1 § första stycket trafikbrottslagen. ”Brister vägtrafikant i väsentlig

mån i den försiktighet, som erfordras för att undvika trafikolycka”, skall

enligt detta förslag ådömas ansvar för ”trafikovarsamhet”. Någon saklig skillnad

lärer icke föreligga mot uttrycket i den fjärde grunden för körkortsåterkallelse,

att föraren ”vid färd med motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten

väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom såsom förare åliggande förpliktelser”.

Upphöjes trafikmålskommitténs förslag till lag, synes alltså körkortsåterkallelse

bli en närmast obligatorisk påföljd för ”trafikovarsamhet”,

därest icke subtiliteter tillgripes vid rättstillämpningen.

De av kommittén förordade ändringarna i trafiknykterhetslagstiftningen har

föranlett förslag till annan avfattning även av VTF:s bestämmelser om interimistisk

återkallelse och omhändertagande av körkort. Varning skall enligt

förslaget ej kunna meddelas av domstol, varjämte länstyrelsens befogenhet att

meddela varning begränsats.

Remissbehandling av betänkandet pågår. Remisstiden utgår den 30 maj 1964.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra frågor

om återkallelse av körkort. I ett av trafiknykterhetskommittén nyligen avgivet

delbetänkande har frågan om överflyttande av denna prövning till domstol i

enlighet med av riksdagen tidigare uttalade önskemål upptagits till övervägande

och förslag framlagts om sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser att

domstol skall besluta om återkallelse av körkort i alla fall, där åtgärden föranledes

av brott med undantag för fylleri. Därjämte framlägges i betänkandet

förslag till ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen.

Under hänvisning till det från olika synpunkter angelägna i att den förordade

reformen av återkallelseförfarandet snarast genomföres hemställer motionärerna

om sådan behandling av kommitténs förslag att nämnda reformfråga kan

behandlas av innevarande års riksdag.

Enligt vad utskottet erfarit skall den pågående remissbehandlingen av kommitténs

betänkande avslutas med utgången av maj månad 1964, vilket innebär

att proposition på grundval av betänkandet kan framläggas under vårsessionen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

med 1965 års riksdag. Då det med hänsyn härtill kan förutsättas att frågan

om domstolsprövning av körkortsåterkallelse inom en snar framtid bringas till

en lösning, finner utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

ej är påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 29 och II: 34, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik Jansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

Grebäck, Johansson i Ockerö, Persson i Tandö* och Svenning.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.