Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

1964-04-23 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1964

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj

1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 mars 1964 dagtecknad proposition, nr 95, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

kompletteras med en fullmakt för Kungl. Maj :t att, då allvarlig brist

på byggarbetskraft råder inom visst område, förordna att under viss tid

igångsättningstillstånd skall krävas för sådant byggnadsarbete inom området,

som är att anse såsom mindre angeläget från allmän synpunkt.

Bihan g till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 3 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att 1 § lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Därest inom---------visst slag.

Råder inom visst område allvarlig

brist på arbetskraft i byggnadsindustrien,

äger Konungen för viss tid

förordna, att byggnadsarbete av visst

slag, som är att anse såsom mindre

angeläget från allmän synpunkt, icke

må påbörjas inom området utan

igångsättning stillstånd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motioner

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

a) nr 704 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, m. fl. och nr

861 i andra kammaren av herr Eliasson i Sundborn m. fl., i vilka motioner,

som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte avslå propositionen

nr 95 angående fullmakt för Kungl. Maj :t till viss reglering av byggnadsverksamheten»

;

b) nr 705 i första kammaren av herr Hansson, Nils, m. fl. och nr 863 i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

andra kammaren av herr Nyberg m. fl., i vilka motioner, som är likalydande,

hemställes »att riksdagen med understrykande av vikten av ökad rekrytering

av arbetskraft till byggnadsbranschen med särskilt sikte på bostadsbyggandets

behov måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 95 angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete»; samt

c) nr 706 i första kammaren av herr Virgin m. fl. och nr 862 i andra kammaren

av herr Heckscher m. fl., i vilka motioner, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 95».

Beträffande grunderna för motionsyrkandena får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna 11:861, 11:863 och

II: 862.

Inledning

Den 1 juli 1963 upphörde 1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete.

I stället avses enligt den av riksdagen godkända prop. 1963: 124

(L*U 24, Rskr 284), att säsongutjämningen för byggnadsindustrins arbetskraft

skall bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens

parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida.

För den händelse att de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa

sig otillräckliga, kan Kungl. Maj :t enligt lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, som trädde i kraft den 1 juli

1963, förordna, att byggnadsarbete inom området i fråga inte får påbörjas

utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt lagen. Förutsättning för

sådant förordnande är, att det inom visst område visat sig att jämn sysselsättning

under olika delar av året inte kan upprätthållas på annat sätt för

byggnadsindustrins arbetskraft.

Med byggnadsarbete menas enligt lagen såväl åtgärder för nybyggnad,

såsom rivning av hus, schaktning för husbyggnad och uppförande av hus,

som om- och tillbyggnader samt reparations- och underhållsarbeten. Till

byggnadsarbete hänför lagen också anläggande av väg, järnväg, spårväg och

annan större fast transportanordning samt bro, hamn, gata, park, vattenbyggnads-

och torrläggningsföretag och annat liknande anläggningsarbete.

Förordnande att igångsättningstillstånd skall krävas kan begränsas till

byggnadsarbete av visst slag.

Igångsättningstillstånd meddelas normalt av länsarbetsnämnden och

eljest av arbetsmarknadsstyrelsen. I tillståndet kan anges storleken och

sammansättningen av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas

i arbete.

Om någon bedriver byggnadsarbete utan igångsättningstillstånd, kan

länsarbetsnämnden eller arbetsmarknadsstyrelsen förbjuda honom vid vite

att fortsätta arbetet. Vitet utdöms av domstol på talan av åklagare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

För de områden där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd

skall enligt en övergångsbestämmelse till lagen fortfarande krävas

sådan tillstånd till utgången av juni 1965, om inte Kungl. Maj:t bestämmer

annat. Meningen är att tillståndstvånget under den tvååriga övergångstiden

successivt skall avvecklas, allteftersom förutsättningar skapas för en frivillig

säsongutjämning.

Samtidigt med lagen trädde även en kungörelse med tillämpningsföreskrifter

till lagen i kraft (SFS nr 269: 1963). Enligt kungörelsen skall till

följd av lagens övergångsbestämmelser förordnande enligt lagen anses meddelat

t. o. m. den 30 juni 1965 för riket med undantag av Östergötlands län,

Uppsala, Växjö, Karlskrona, Hälsingborgs, Uddevalla, Västerås, Hudiksvalls,

Skellefteå och Luleå städer samt Rottne, östra Torsås, Mellersta Kinnevalds,

Bergunda, Jämjö, Ramdala, Lyckeby, Rödeby, Fridlevstads,Tvings,Nättraby,

Hasslö, Sturkö, Lane-Ryrs, Forshälla, Skredsviks, Dingtuna, Skultuna, Tillberga,

Kungsåra, Hälsingtuna, Forsa, Njutångers, Skellefteå och Nederluleå

landskommuner. Vissa slag av byggnadsarbeten har i kungörelsen generellt

undantagits från tillståndstvånget. Hit hör först och främst allt arbete avseende

bostadshus som inrymmer högst två bostadslägenheter samt därtill

hörande uthusbyggnader. Vidare arbete avseende ekonomibyggnader för

jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov och växthus. Ytterligare

har undantagits elektriska installationer, måleriarbeten, mindre kompletteringar

av värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning inom byggnad

samt annat reparations- och underhållsarbete, om sammanlagt högst

tre personer sysselsätts i arbetet. Generellt undantag gäller också för arbeten

med enskild väg, till vilken utgår statsbidrag, och skogsväg, vissa dikningsföretag,

muddringsarbete samt reparations- och förbättringsarbeten på flottled.

Slutligen har även statliga och statskommunala beredskapsarbeten

undantagits från tillståndstvånget.

I ett vid propositionen fogat utdrag av protokollet över inrikesärenden för

den 7 februari 1964 anföres följande.

Med hänsyn till den under senare delen av 1963 starkt ökade efterfrågan

på arbetskraft för byggnadsverksamhet blev det under hösten nödvändigt

att vidta särskilda åtgärder i syfte att dämpa denna efterfrågan. Sålunda

utfärdades cirkulär till samtliga statsmyndigheter angående begränsning

av den statliga byggnadsverksamheten. Detta ledde till att ett flertal statliga

byggnadsföretag, väsentligen i storstadsregionerna, senarelades. På motsvarande

sätt förfor även vissa kommuner. De härigenom försenade byggnadsföretagen

representerar till övervägande del angelägna projekt. Legala möjligheter

har inte stått till buds att i stället begränsa sådan enskild byggnadsverksamhet,

som avser mindre angelägna projekt.

I syfte att skapa nämnda legala möjligheter har inom inrikesdepartementet

upprättats en den 12 december 1963 dagtecknad promemoria (stencilerad)

angående reglering vid akut arbetskraftsbrist inom byggnadsindu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

strin. Vid promemorian har fogats förslag till lag om ändrad lydelse av 1 §

lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet

(som bifogat yttrande av Stockholms stadskollegium), länsstyrelserna

i Stockholms och Östergötlands län (som bifogat yttrande av länsarbetsnämnderna),

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund gemensamt, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges

allmännyttiga bostadsföretag, SABO, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet samt Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund, de tre sistnämnda gemensamt, Svenska byggnadsarbetareförbundet

och Svenska riksbyggen.

Departementspromemorian och remissyttrandena

Beträffande innehållet i departementspromemorian och de däröver avgivna

remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—15.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Johansson, följande.

Utvecklingen har lett till att vi i dag har en utomordentligt stark efterfrågan

på byggnader och anläggningar av olika slag. Bostadsefterfrågan har

genom den allmänna inkomststegringen samt genom den omfattande befolkningsomflyttningen

från glesbygd till tätort fått tidigare oanade dimensioner.

Med hänsyn till befolkningsutvecklingen är i varje fall inte någon minskning

i efterfrågan att emotse under återstoden av 1960-talet. Antalet bostadshushåll

i tätorterna beräknas öka under 1960-talet med ungefär 500 000. Enligt

1960 års bostadsräkning bor mer än 200 000 åldringar i dåliga bostäder. Inkomststegringen

för den enskilde och förkortningen av arbetstiden har vidare

medfört en ökad efterfrågan på varor, service och fritidsanläggningar,

vilket allt föranlett nya byggnadsbehov. Den utveckling som skett inom sjukvården,

socialvården och undervisningsväsendet har likaledes skapat betydande

byggnadsbehov. Industrins fortsatta utveckling, varav våra möjligheter

att upprätthålla och ytterligare höja vår levnadsstandard i hög grad

beror, ställer också stora krav på byggenskapen.

Självfallet är det samhällets uppgift att genom positiva åtgärder söka

göra det möjligt att tillgodose alla dessa byggnadsbehov. Av största betydelse

är därvid att utbildad arbetskraft finns att tillgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1964

När det gäller de åtgärder som bör vidtas härför måste i första hand tillses,

att den redan befintliga byggarbetskraften får full sysselsättning året

om. I den mån säsongutjämningen kan ytterligare effektiveras, är det därför

angeläget att så sker. Omflyttning av byggarbetskraft från områden med

underskott på arbete till överskottsområden måste också underlättas.

Ansträngningarna måste vidare inriktas på att genoin utbildning och

omskolning öka tillgången på byggnadsarbetare. Det är glädjande, att en

avsevärd ökning av denna verksamhet nu synes möjlig och att parterna på

byggarbetsmarknaden synes beredda att medverka till kraftfulla insatser i

detta hänseende. Vid sidan härav bör dock även finnas vissa möjligheter

att genom tillskott utifrån av färdigutbildad byggarbetskraft redan på kort

sikt minska den svenska arbetskraftsbristen på området.

Som framhållits från bl. a. byggnadsindustrins sida är det synnerligen

angeläget att möjligheterna att genom rationalisering höja produktionskapaciteten

inom byggnadsindustrin tillvaratas. För att skapa ytterligare

förutsättningar härför bör byggnadsforskningen intensifieras. I detta syfte

föreslås i årets statsverksproposition att byggnadsforskningen tillförs väsentligt

ökade resurser.

På sina håll hämmas byggenskapen av otillräcklig samhälls- och byggplanering.

Utöver den pågående utbyggnaden av teknikerutbildningen och

rationaliseringen beträffande planväsendet utgör en ytterligare ökning och

samordning av resurserna härför nödvändiga led i ansträngningarna att

tillgodose byggnadsbehoven.

För min del hyser jag sålunda ingen tvekan om att det är främst genom

nu angivna produktionsstimulerande åtgärder, som man efter hand skall

nå fram till en balans mellan tillgång och efterfrågan på byggnadsmarknaden.

Vissa av nämnda åtgärder ger emellertid full effekt först på längre

sikt. Det torde därför inte kunna undvikas, att knappheten på resurser i

vissa lägen kan komma att tillspetsa situationen, så att en överkonjunktur

hotar inom byggnadssektorn i vissa delar av landet. I sådana lägen måste

möjligheter finnas att temporärt begränsa byggnadsverksamheten. Det är

då inte rimligt, att —- såsom måste ske förra året — mycket angelägna allmänna

byggnadsprojekt uppskjuts, medan mindre angelägna projekt får

ta resurserna i anspråk. Legala möjligheter måste därför skapas att tidsförskjuta

igångsättningen även av enskilda byggnadsprojekt, vilket den

nuvarande för enbart säsongutjämning avsedda lagen inte medger.

Den reglering, som jag förordar, avses alltså inte få annat än en marginell

effekt. Med hänsyn härtill behöver den inte beröra mer än en mindre del av

byggnadsvolymen.

Såsom föreslagits i departementspromemorian kan regleringen lämpligen

få formen av ett tillägg till 1 § lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

och komplettering av tillämpningskungörelsen till samma lag.

I lagen bör sålunda skrivas in en fullmakt för Kungl. Maj :t att vid allvarlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

brist på byggarbetskraft inom visst område förordna om tillståndstvång för

sådant byggnadsarbete inom området, som är att anse såsom mindre angeläget

från allmän synpunkt.

Enligt min uppfattning bör regleringen inte tillämpas i vidare omfattning

än det aktuella läget motiverar. Förordnande om igångsättningstillstånd

bör därför begränsas till att avse endast de delar av landet, där akut arbetskraftsbrist

råder. Med denna min inställning kan jag inte dela den under

remissbehandlingen framförda meningen, att också brist på andra för byggnadsverksamheten

erforderliga resurser skall kunna föranleda förordnande

om tillståndstvång. Dessa andra resurser är nämligen inte så lokalt bundna,

som arbetskraften till stor del är. En begränsning av byggnadsverksamheten

med hänsyn till brist på arbetskraft ger dock som bieffekt även en kraftsamling

beträffande övriga resurser.

Vad som skall hänföras till mindre angelägna byggnadsobjekt kan inte

bestämmas en gång för alla. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att med

hänsyn till den rådande situationen på byggnadsmarknaden och övriga på

frågan inverkande omständigheter välja ut dessa objekt. Klart är emellertid,

att det angelägna bostadsbyggandet måste ges högsta prioritet och att i

bostadsbyggandet därvid bör inräknas för ett bostadsområde nödvändiga

anläggningar. Jag delar alltså den av några remissinstanser framförda uppfattningen,

att lagen bör tillämpas enligt den funktionella principen som

innebär, att hänsyn tas till byggnadsobjektens roll i den större funktionella

enheten. Självfallet måste sålunda förutom skolor och anläggningar för

vatten och avlopp även butiker i nya bostadsområden tillhöra de prioriterade

objekten, liksom anläggningar för kommunikationerna till och inom

dessa områden. Till de angelägna objekten, som avses skola prioriteras

genom regleringen, är vidare att hänföra industrianläggningar samt byggnader

för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet i övrigt.

De slag av byggnadsobjekt, för vilka tillstånd skall krävas, bör anges så

specificerat som möjligt. Härigenom vinner man att de angelägna byggnadsobjekten

— dvs. den största delen av byggnadsvolymen — i stort sett lämnas

oberörda av regleringen. Emellertid får man räkna med att en del objekt,

som generellt sett kan hänföras till de mindre angelägna, i det särskilda

fallet bör få komma till utförande utan dröjsmål. Frågan om när igångsättning

skall få ske bör alltså prövas från fall till fall och med hänsynstagande

till de lokala förhållandena. Prövningen bör liksom när det gäller andra

tillstånd enligt lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete ankomma

på arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, länsarbetsnämnden,

som i förekommande fall bör inhämta yttrande från vederbörande

byggarbetsnämnd och hålla denna underrättad om utgången i ärendena. Jag

förutsätter vidare, att myndigheterna vinnlägger sig om att genom samråd

med berörda kommunala organ och andra intressenter få en smidig tillämpning

av regleringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196i

Som påpekats i ett remissyttrande behöver den nu föreslagna regleringen

inte hindra eller ens nämnvärt påverka förutsättningarna för fortsatt övergång

till en helt på frivillig samverkan grundad säsongutjämning inom

byggnadsindustrin. Förberedelserna för denna övergång bör således fortsättas.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr

268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Övriga paragrafer i

lagen kan utan vidare avse även den genom ändringen införda regleringen.

Lagrådsgranskningen

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet

Den byggnadsreglering, som utövades med stöd av 1943 års lag om tillståndstvång

för byggnadsarbete, tillkom som ett led i strävandena att skapa

ekonomisk stabilitet i en tid av stor brist på arbetskraft och byggnadsmaterial.

Under större delen av den tid lagen var i kraft var dess huvuduppgift

av investeringsbegränsande natur. Regleringen användes sålunda som

ett instrument vid utväljandet av de byggnadsföretag som med hänsyn till

sin betydelse ansetts böra främst få ta de disponibla investeringsutrymmena

i anspråk. Vid sidan därav begagnades den som ett medel att till förmån

för näringslivet på andra orter begränsa de största städernas expansion.

Slutligen var en viktig uppgift för regleringen att bidra till en sådan spridning

av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att största möjliga

vinterbyggande uppnåddes och säsongarbetslösheten inom byggnadsbranschen

motverkades. Från och med år 1959 tjänade byggnadsregleringen

endast det sistnämnda syftet. Regleringen avskaffades år 1963 och ersattes

av gällande lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Syftet med

den nya lagen är begränsat till behovet att åstadkomma önskvärd säsongutjämning

inom byggnadsindustrin. Lagen är emellertid konstruerad som

en fullmaktslag, som träder i tillämpning först genom Kungl. Maj :ts förordnande.

Detta innebär att säsongutjämningen i första hand blivit en angelägenhet

för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under

aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas sida. Om de frivilliga

åtgärderna visar sig otillräckliga, äger emellertid Kungl. Maj :t med stöd av

lagen förordna, att igångsättningstillstånd av arbetsmarknadsmyndighet

skall inhämtas, innan byggnadsarbete påbörjas.

Enligt vad i förevarande proposition anföres, blev det under hösten 1963

nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att dämpa den starkt ökande

efterfrågan på arbetskraft för byggnadsverksamhet. Cirkulär utfärdades till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1964 9

samtliga statsmyndigheter angående begränsning av den statliga byggnadsverksamheten.

Detta ledde till att ett flertal statliga byggnadsföretag, väsentligen

i storstadsregionerna, senarelades. På motsvarande sätt förfor även

vissa kommuner. De härigenom försenade allmänna byggnadsföretagen representerar

till övervägande del angelägna objekt. Det i propositionen framlagda

lagförslaget avser att möjliggöra en tidsförskjutning även av enskilda

byggnadsprojekt. I detta syfte föreslås sådan ändring i 1963 års lag att igångsättningstillstånd

skall kunna krävas även vid allvarlig brist på byggarbetskraft.

Förslaget innebär fullmakt för Kungl. Maj :t att, då sådan brist råder

inom visst område, för viss tid förordna att byggnadsarbete av visst slag,

som är att anse som mindre angeläget från allmän synpunkt, icke får påbörjas

utan igångsättningstillstånd. Departementschefen anser att eu balans

mellan tillgång och efterfrågan på byggnadsmarknaden efter hand skall

vinnas främst genom produktionsstimulerande åtgärder. I detta hänseende

skall ansträngningarna inriktas på att öka tillgången på byggnadsarbetare,

tillvarata möjligheterna att genom rationalisering höja produktionskapaciteten

inom byggnadsindustrin samt öka och samordna resurserna för

samhälls- och byggnadsplanering. Vissa av dessa åtgärder anses emellertid

ge full effekt först på längre sikt. Knappheten på resurser befaras därför

under mellantiden kunna leda till en överkonjunktur inom byggnadssektorn

i vissa delar av landet. I sådana lägen anses möjlighet böra finnas att temporärt

begränsa byggnadsverksamheten.

I motionerna I: 704 och II: 861, I: 705 och II: 863 samt I: 706 och II: 862

yrkas avslag på propositionen.

I det förstnämnda motionsparet kritiseras bl. a. som en brist i propositionen

att däri ej närmare angivits vilka byggnadsföretag och geografiska

områden som skall omfattas av den ifrågasatta regleringen. Motionärerna

anser också att regleringen kommer att bli produktionshämmande

och i väsentlig mån motverka strävandena till ökad effektivitet och produktivitet

inom näringslivet. Under helt extraordinära förhållanden kan

enligt motionärernas mening en detaljreglering i vissa lägen befinnas nödvändig.

De nu aktuella svårigheterna anses dock inte ge belägg för att det

ökade byggnadsbehovet i framtiden kommer att möta sådana arbetsmarknadsproblem

att dessa skulle kräva detaljreglering. Vad i ärendet förekommit

kan enligt motionärerna ej heller anses ge underlag för slutsatser i

denna riktning. I stället för den föreslagna fullmaktslagen, som innebär

detaljreglering, bör åtgärder av mer generell karaktär vidtagas, om det från

samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att temporärt begränsa byggnadsverksamheten.

Trycket på tätregionerna, särskilt i fråga om bostadsmarknaden,

anses kunna lättas också genom en aktiv lokaliseringspolitik.

Enligt motionerna 1:705 och 11:863 kan bristen på arbetskraft med

större framgång angripas med andra medel än den föreslagna regleringen.

Nämnda brist anses ej heller ensam ha förorsakat den aktuella situationen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 19£t

på byggnadsmarknaden. Härutinnan hänvisas till mindre effektiv byggnadsplanering

och läget på kreditmarknaden. Den föreslagna lagändringen anses

innebära en återgång till fysisk reglering av byggnadsverksamheten och

lida av en detaljreglerings alla brister. Även dessa motionärer påtalar att

propositionen icke anger vilka byggnadsohjekt som skall omfattas av regleringen

och att en bedömning av dennas verkningar därigenom försvåras.

I motionerna framhålles att det i nu föreliggande situation från allmän

synpunkt kan vara fördelaktigt om befintliga resurser på byggnadsmarknaden

kan koncentreras på bostadsproduktion, industribyggnader och andra

socialt sett viktiga objekt. En individuell angelägenlietsbedömning av föreslagen

art anses emellertid lätt kunna drabba även angelägna företag, till

följd varav förseningar och fördyringar uppstår och resurserna ej effektivt

kan utnyttjas. Ett genomförande av regleringen anses vidare försvåra rationaliseringen

inom byggnadsindustrin. En prioritering bör därför enligt

motionärernas mening åstadkommas endast genom generellt verkande medel,

t. ex. på finansieringssidan. Balans mellan tillgång och efterfrågan anses

böra åvägabringas genom en hård och medveten aktion för att förbättra

tillgången på utbildade arbetare. Motionärerna finner att tillräckligt starka

skäl ej föreligger för den föreslagna lagändringen. I motionerna understrykes

slutligen vikten av att förberedelserna för övergång till en på frivillig samverkan

grundad säsongutjämning inom byggnadsindustrin fortsättes.

I motionerna I: 706 och II: 862 framhålles att beslutet om avveckling av

den tidigare byggnadsregleringen hälsades med stor tillfredsställelse. Man

förväntade också, sägs det, att regeringen skulle fortsätta på den inslagna

vägen och under innevarande år föreslå ytterligare avveckling av gällande

regleringar, inte minst på bastadsbyggnadsområdet. Mot bakgrunden härav

finner motionärerna det mer än anmärkningsvärt att det nu framlägges

ett lagförslag som i princip innebär en återgång till de under krigs- och

efterkrigstiden tillämpade reglerings- och prioriteringssystem, på vilka bl. a.

1943 års lag grundades. Starka principiella betänkligheter anses kunna

anföras mot ingrepp av det slag förslaget möjliggör. De praktiska erfarenheterna

av ett dylikt regleringssystem anses också vara entydigt negativa.

Motionärerna säger sig vara medvetna om att speciella åtgärder kan behöva

vidtagas för att öka bostadsproduktionen i de av bostadsbristen hårdast

drabbade regionerna. Ej heller byggbehovet inom exempelvis sjukvårdens

och undervisningsväsendets områden får enligt motionärerna eftersättas. I

den mån svårigheterna inom dessa byggnadssektorer beror på akut brist på

arbetskraft, måste åtgärderna emellertid främst inriktas på att förbättra tillgången

därav i de värst utsatta regionerna, något som icke vinnes genom

den föreslagna regleringen. Bl. a. bör genom en utbyggnad av den frivilliga

samverkan på byggnadsmarknaden möjliggöras en intensifierad förflyttning

av arbetskraft. Enligt motionärernas mening bör den uppkomna situationen

icke mötas med krisbetonade regleringsåtgärder utan med större till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr SO år 1964

11

tro till byggnadsmarknadens parter. Detta torde, anser motionärerna, vara

den enda möjligheten att åstadkomma den större aktivitet inom byggnadssektorn

som fordras för att öka framför allt tillgången på nybyggda bostäder.

Riksdagen har vid olika tillfällen och senast i samband med 1961 års lagstiftning,

varigenom giltighetstiden för byggnadsregleringslagen förlängdes,

understrukit det önskvärda i att regleringen helt avskaffades. Under hänvisning

till strävandena att trygga en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen

har emellertid också framhållits att en sådan avveckling endast

borde ske i den mån en motsvarande planering i annan ordning kommit till

stånd. Dessa uttalanden får anses ha inneburit att riksdagen icke ansett att

regleringen såsom tidigare skett borde utnyttjas i investeringsutjämnande

eller lokaliseringspolitiskt syfte. Införandet av 1963 års lag har av riksdagen

ansetts innebära ett steg i önskad riktning. Såsom framhållits i flera remissyttranden

och i motionerna, innebär Kungl. Maj :ts förslag likväl i viss mån

en återgång till den tidigare byggnadsregleringen. Mot bakgrund av riksdagens

tidigare ställningstaganden i fråga om denna reglering finner utskottet

i likhet med motionärerna att starka principiella betänkligheter måste

anses föreligga mot ett sådant steg. Det föveslagna tillägget till 1963 års

lag kan icke heller sägas stå i överensstämmelse med denna lagstiftnings

allmänna grunder och syfte.

Vid bedömande av frågan, huruvida det av sakliga skäl kan vara motiverat

att genomföra den ifrågasatta regleringen, vill utskottet i likhet med

vissa remissinstanser och motionärer till en början framhålla att erfarenheterna

av den tidigare detaljregleringen icke är enbart positiva. Riksdagen

underströk sålunda år 1952 i överensstämmelse med tidigare uttalanden i

ämnet att byggnadsregleringen med dess individuella prövningsförfarande

icke var i och för sig önskvärd, då den fordrade en tung och vidlyftig administrativ

apparat och för den som berördes därav ofta framstod som tillkrånglad

och irriterande. Såsom i motionerna I: 706 och II: 862 anföres har

det också i praktiken visat sig omöjligt att finna några objektiva och allmänt

acceptabla normer för en prioriteringsprövning av olika slag av byggnadsverksamhet.

I det gemensamma remissyttrandet från byggnadsindustrins

organisationer anföres att en prioritering endast med hänsyn till de olika

byggnadernas ändamål och utan beaktande av produktionstekniska och

byggnadsekonomiska faktorer medför ökade kostnader, som inte är försvarbara

från vare sig samhällsekonomisk eller företagsekonomisk synpunkt.

I likhet med motionärerna finner utskottet att det också måste befaras att

regleringen får eu produktionshämmande verkan. Med hänsyn bl. a. till att

riksdagen nyligen understrukit vikten av att kraftfulla åtgärder vidtages

för att få till stånd en ökning av bostadsproduktionen ter sig enligt utskottets

mening eu sådan verkan av regleringen särskilt betänklig.

Såsom på flera håll påpekats låter det sig emellertid över huvud taget

icke göra att på grundval av det i propositionen framlagda materialet när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr SO är 1964

mare bedöma regleringens verkningar. Det måste anses som en anmärkningsvärd

brist i Kungl. Maj :ts förslag att däri icke anges vad som skall

hänföras till mindre angelägna byggnadsobjekt. Det har i stället förutsatts

att dessa skall specificeras i administrativ ordning. Av handlingar i ärendet

framgår visserligen att vid förarbetena till förslaget regleringen ansetts böra

omfatta profana och kyrkliga samlingslokaler, bensinstationer, garage och

varuhus, som ej utgör bostadskomplement, parkerings-, kontors- och bankhus,

kommunala förvaltningsbyggnader, sporthallar och andra idrottsanläggningar,

enfamiljshus av lyxkaraktär samt fritidsbostäder. Det kan emellertid

ej ens på dessa uppgifter bedömas vilka resurser i form av arbetskraft

och kapital som tages i anspråk för sådana som mindre angelägna betecknade

projekt. Vid remissbehandlingen har också påpekats att en reglering avföreslagen

art sannolikt medför gränsdragningssvårigheter, som kommer

att tynga och komplicera regleringens administration. Utskottet vill i detta

sammanhang påpeka att av de angivna objekten endast enfamiljshus av

lyxkaraktär utan vidare skulle kunna betecknas som mindre angelägna. Ej

heller har som i motionerna I: 704 och II: 861 framhållits i propositionen

närmare angivits vilken geografisk omfattning den föreslagna regleringen

avses skola få. På sätt motionärerna funnit torde emellertid regleringen

huvudsakligen vara avsedd för storstadsregionerna. Inom dessa kan självfallet

förhållandena understundom bli sådana att tillgängliga resurser i

första hand bör inriktas på de objekt som i motionerna I: 705 och II: 868

betecknas som socialt viktiga. En sådan prioritering bör dock, som i vissa

fall redan skett, kunna åvägabringas utan stöd av en sådan lagbestämmelse,

som föreslagits i propositionen.

Samhället har genom konjunktur- och finanspolitiska åtgärder avsevärda

möjligheter att påverka realkapitalbildningen i allmänhet. Som ett led i

stabiliseringssträvandena har också dessa möjligheter i viss utsträckning

utnyttjats. Bl. a. tillämpar affärsbankerna f. n. på initiativ av riksbanken

en restriktiv lånegivning. En icke oväsentlig del av investeringarna hänför

sig vidare till den statliga sektorn och regleras till sin omfattning genom statliga

beslut. Föreskrifter om begränsningar i detta hänseende har nyligen utfärdats.

Ytterligare är omfattningen av viss annan investeringsverksamhet

så gott som helt beroende av statsbidrag eller statliga lån. Icke heller härvidlag

möter något hinder för staten att reglera storleken av investeringarna

genom bidrags- och låneverksamheten. Slutligen kan staten bl. a. genom

bostadskreditgivningen utöva ett betydande inflytande över bostadsbyggandets

omfattning. Såsom framhållits i motionerna 1:704 och 11:861 samt

I: 705 och II: 863 är det genom åtgärder av denna generella natur som den

erforderliga kontrollen över investeringsutveckiingen normalt bör utövas.

Den eftersträvade balansen mellan tillgång och efterfrågan på byggnadsmarknaden

bör kunna vinnas genom fortsatta åtgärder på detta område i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196t

förening med produktionsstimulerande åtgärder, bl. a. snabbutbildning av

arbetskraft, och en aktiv lokaliseringspolitik.

Utskottet vill emellertid samtidigt fästa uppmärksamheten på nuvarande

samhällsekonomiska läge i stort. De ökade risker för en inflationistisk utveckling

som på sistone framträtt är enligt utskottets mening oroväckande.

Situationen kan komma att kräva ytterligare inflationsbekämpande åtgärder,

såsom en hårdare begränsning av de offentliga investeringarna och tillfälliga

konjunkturpolitiska åtgärder. Med den byggnads- och bebyggelsepolitik

som förts kan givetvis en kris inträffa för bostadsproduktionen och

andra angelägna byggnadsobjekt inom exempelvis näringslivet, sjukvården

och undervisningsväsendet. Erforderliga åtgärder bör emellertid ges en så

smidig utformning som möjligt och sålunda inte drabba objekt av mindre

samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk betydelse, såsom exempelvis

byggande av kyrkor och samlingslokaler. I första hand bör generella

åtgärder prövas även i en sådan krissituation. Utskottet finner det angeläget,

att en skärpt beredskap hålles mot en befarad inflationsutveckling och att

Kungl. Maj :t i god tid överväger olika åtgärder till en samlande lösning,

därest inflationstendenserna under den närmaste tiden skulle tillta i styrka.

På grund av det anförda finner utskottet i likhet med motionärerna att riksdagen

bör avslå förevarande proposition. Såsom understrukits i motionerna

I: 705 och II: 863 är det givetvis av vikt att åtgärderna för övergång till en

på frivillig samverkan grundad säsongutjämning inom byggnadsindustrin

fortsätter.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 704 och II: 861,

I: 705 och II: 863 samt I: 706 och II: 862 måtte avslå förevarande

proposition, nr 95.

Stockholm den 23 april 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson, Svante Kristiansson,

Knut Johansson, Åkesson, Herbert Larsson, Gunnar Pettersson, Holmberg

och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg,

Svenning, Hamrin i Kalmar, Turesson*, Mattsson och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196A

Reservation

av herrar Göran Karlsson, Soante Kristiansson, Knut Johansson, Herbert

Larsson, Levin, Johansson i Torp, Svenning och Hammarberg, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar på s. 9 med »I motionerna

I: 704» och slutar med »inom byggnadsindustrin fortsätter», bort ha

följande lydelse:

»Utskottet finner den föreslagna fullmaktslagstiftningen väl motiverad.

Den avses som ett instrument som skall kunna tillgripas för att skapa erforderlig

balans på byggnadsområdet inom de regioner där arbetskraftstillgången

är otillräcklig för att kunna klara av de byggnadsprojekt som planeras.

Läget på byggnadsmarknaden kännetecknas, särskilt inom storstadsregionerna,

av en stark efterfrågan på arbetskraft. Detta har medfört att

staten och kommunerna sett sig nödsakade alt inskränka eller senarelägga

vissa byggnadsobjekt, varvid en del mycket angelägna sådana har måst

skjutas på framtiden.

Inom den enskilda sektorn finns det för närvarande inte motsvarande

möjligheter till ingripande för att uppskjuta en del mindre angelägna projekt.

Detta har medfört att bl. a. bensinstationer, varuhus och banklokaler

för att nämna några exempel, kunnat uppföras utan att hänsyn härvid har

tagits till angelägenhetsgraden, medan man på den samhälleliga sidan har

fått avstå från angelägna byggnadsobjekt.

De medel som samhället nu har möjlighet att använda sig av är kreditrestriktioner.

Dessa är emellertid icke tillräckliga på de orter där efterfrågan

på arbetskraft är större än tillgången. Dessutom drabbar de i första hand

bostadsbyggandet medan de däremot inte har samma effekt när det gäller

den enskilda sektorn och dess önskemål att uppföra affärskomplex o. d.,

då de intressenter som står bakom dessa genom självfinansiering oftast kan

ordna de för investeringsobjekten nödvändiga ekonomiska åtagandena. Utskottet

finner för sin del att det inte kan vara rimligt att exempelvis uppskjuta

angelägna sjukhusbyggen och andra viktiga samhälleliga byggnader medan

uppförande av enskilda, mindre angelägna byggnadsobjekt fritt får ske.

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att i de lägen då överkonjunktur

råder på vissa håll inom byggnadssektorn det måste finnas

möjligt att temporärt kunna begränsa byggnadsverksamheten. För att så

skall kunna ske måste samhället genom en fullmaktslagstiftning erhålla

befogenheter. Utskottet betraktar det som naturligt att man därvid tillgriper

lagstiftningsvägen, sedan andra vägar prövats och befunnits otillräckliga.

Såsom framhållits vid remissbehandlingen måste det åvila samhället att

ansvara för att, då så befinnes nödvändigt, mindre angelägna byggnadsin
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1064

vesteringar hålles tillbaka för att skapa utrymme för investeringar av större

angelägenhetsgrad, främst då bostäder.

Genom den föreslagna fullmalctslagstiftningen kan också i viss utsträckning

lokaliseringssynpunkterna tillgodoses. Om byggnationen helt får utvecklas

utan några åtgärder från samhällets sida är det risk för att mindre

attraktiva områden kommer i en sämre ställning än vad nu är fallet i förhållande

till de mera expansiva orterna. Detta kan medföra att arbetskraften

i ännu snabbare takt än nu lämnar avfolkningsområdena, varigenom ytterligare

svårigheter skapas.

Den nuvarande, enbart för säsongutjämning avsedda lagen av år 1963

ger inte möjlighet till en effektiv lösning av denna fråga. Ej heller är den frivilliga

samverkan som sker mellan arbetsmarknadens parter tillräcklig för

att klara dessa problem. I likhet med departementschefen och flera remissinstanser

finner utskottet att legala möjligheter måste skapas för att tidsförskjuta

igångsättningen av vissa byggnadsobjekt. Den föreslagna lagen

erbjuder sådana möjligheter och bör genomföras.

Som departementschefen anfört, bör regleringen icke tillämpas i vidare

omfattning än vad det aktuella läget kräver. Förordnandet om igångsättningstillstånd

bör därför begränsas till att avse endast de delar av landet

där akut arbetskraftsbrist råder. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen

anfört om gränsdragningen mellan angelägna och mindre angelägna

byggnadsobjekt. Bostadsbyggandet måste sålunda ges högsta möjliga

prioritet och härvid skall också inräknas de för ett bostadsområde erforderliga

anläggningarna i övrigt. Frågan om när igångsättningstill stånd skall

tillgripas hör prövas från fall till fall och med hänsyn tagen till de lokala

förhållandena. Ett intimt samarbete mellan kommunerna och länsarbetsnämnderna

bör härvid upprätthållas, för att åstadkomma en smidig tilllämpning

av lagstiftningen. Eftersom denna utgör ett led i samhällets olika

åtgärder för att åstadkomma en riktig fördelning av tillgängliga resurser

på byggnadsmarknaden, är det enligt utskottets mening viktigt att åtgärderna

grundas på en långsiktig planering av byggnadsverksamheten. Härvidlag

är det av stor vikt att byggrådet blir i tillfälle att kontinuerligt följa

frågan. På grund av det anförda finner utskottet att riksdagen bör, med

avslag på de i ämnet väckta motionerna, bifalla förevarande proposition.

Som en remissinstans och departemenschefen påpekat behöver den föreslagna

lagstiftningen inte hindra eller ens nämnvärt påverka förutsättningarna

för en fortsatt övergång till en helt på frivillig samverkan grundad säsongutjämning

inom byggnadsområdet.»

b) alt utskottet hort hemställa,

»att riksdagen med avslag å motionerna I: 704 och II: 861,

I: 705 och II: 863 samt 1: 706 och II: 862 måtte bifalla förevarande

proposition, nr 95».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 81 maj 1963 a1 i texten