Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
1964-05-05 · 36 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 28 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1964:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 6b8), m. m.
Genom en den 20 mars dagtecknad proposition, nr 132, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,
dels inhämtat riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag
till
1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648);
2) förordning om ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om
mopeder; och
3) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)
angående yrkesmässig automobiltrafilc m. m.,
dels ock berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande över vad föredragande
departementschefen anfört angående tillämpningen framdeles av 56 §
4 mom. vägtrafikförordningen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till ändringar i vägtrafikförordningen
med anledning av den föregående år beslutade reformen om årlig besiktning
av vissa fordon.
Enligt förslaget skall den nya säkerhetskontrollen inordnas bland nu föreskrivna
kontrollbesiktningar. Den skall, liksom fordonsbesiktningarna i
övrigt utom typbesiktningarna, utföras inom det för ändamålet bildade Aktiebolaget
Svensk Bilprovning. I vägtrafikförordningen skall upptagas den
beslutade huvudregeln om årlig besiktning av minst tre år gamla registrerade
motorfordon och släpvagnar. För att möjliggöra en successiv utbyggnad
av verksamheten och en anpassning till erfarenheterna under utbyggnadstiden
skall Kungl. Maj :t kunna förordna om inskränkning i besiktningsskyldighetens
omfattning och meddela regler om tider för fordonens
inställelse. Avsikten är att besiktningsskyldighet till en början skall föreligga
endast för fordon av 1960 års och äldre modell.
Vid kontrollbesiktning skall fordonet godkännas eller, om det inte kan
1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 avd. Nr 32
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
ske, föreläggande ges om ny besiktning eller körförbud meddelas. Den som
underlåter att inställa fordon skall inte som nu dömas till böter utan i stället
skall körförbud automatiskt inträda. Körförbud skall kunna meddelas
av besiktningsmannen vid själva besiktningen. Länsstyrelserna skall inte
längre pröva körförbudsfrågor.
Uppföljningen av att reglerna om kontrollbesiktning efterkommes skall
ske med hjälp av märken på fordonen och genom att besiktningsinstruinent
och typintyg alltid skall medföras vid färd. Kungl. Maj :t skall kunna förordna
om att särskild vagnbok skall för ändamålet kunna ersätta besiktningshandlingen.
Skyldigheten att inställa fordon för besiktning föreslås träda i kraft den
1 januari 1965. För varje fordon — utom släpvagnarna — kommer att gälla
en särskild inställelsemånad, som beror av slutsiffran i fordonets registreringsnummer.
Möjlighet kommer att öppnas till viss frivillig besiktning
under sista halvåret 1964 med giltighet för år 1965.
I propositionen behandlas vidare frågan om tillfälliga hastighetsbegränsningar
i motortrafiken. Sådana begränsningar har genom 1961 års trafiksäkerhetskommittés
undersökningar befästs vara ett effektivt medel att
nedbringa antalet trafikolyckor, särskilt svåra olyckor. Detta instrument bör
därför enligt propositionen i fortsättningen utnyttjas i trafiksäkerhetens
intresse.
Slutligen bör enligt propositionen föreskrivas utrustning med backspegel
för vissa trehjuliga motorcyklar.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
3
Förslag
till
förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas dels att i följande stadganden i vägtrafikförordningen1
den 28 september 1951 ordet »besiktningsman» eller former av detta
ord skola ersättas med ordet »bilinspektör» eller motsvarande former
härav, nämligen 3 § 6 mom. första stycket, 12 § 2 mom. femte stycket, 23 a
§ första, andra och fjärde styckena, 27 § 4 mom. sjätte stycket, 29 § 4 mom.,
31 § 1 mom. första stycket och 2 mom., 36 § 1 mom. andra stycket, 3 mom.
första och fjärde styckena, 4 mom. första och tredje styckena samt 8 mom.
andra stycket, 37 § 2 mom. sjunde stycket, 40 § 2 mom. andra stycket, 57 §
2 mom. fjärde stycket, 65 § 7 mom. första stycket samt 74 §, dels att 1 § 9
mom., 4 § 1 mom., 10 § 4 och 6 mom., 12 § 1 och 4 mom., 13 § 1 och 4 mom.,
14 § 1 mom., 22, 23, 24 och 24 a §§ samt 65 § 2, 5 och 6 mom. nämnda förordning2
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i
samma förordning till 20 § skall fogas ett nytt moment, betecknat 6 mom.,
och till 21 § skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av nedan angiven
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
9 mom. Besiktning och annan förrättning,
som i denna förordning avses,
verkställes, där ej annorlunda
är angivet, av särskilda besiktningsmän.
Närmare föreskrifter angående besiktningsmännen
och deras verksamhet
meddelas av Konungen eller
av Konungen förordnad chefsmyndighet.
(Föreslagen lydelse)
§■
9 mom. Om bilinspektör
och besiktningsman, som i
denna förordning sägs, samt om dessa
befattningshavares verksamhet
meddelas närmare föreskrifter av
Konungen eller av Konungen förordnad
chefsmyndighet.
4 §•
1 mom. Motorcykel skall-------- svarande anordningar.
Motorcykel på tre hjul, vilken är
försedd med förarhytt eller slutet
karosseri, skall härjämte vara försedd
med backspegel, så placerad,
1 Senaste lydelse av 3 § 6 mom. se SFS 1961: 297; av 31 § 1 mom., 36 § 4 mom. och
36 § 8 mom. se SFS 1958: 222; samt av 40 § 2 mom. se SFS 1957: 356; 23 a § och 65 § 7
mom. införda genom SFS 1963: 652.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 6 mom. se SFS 1955: 313; av 14 § 1 mom. se
SFS 1953: 300; av 24 § 1 mom. se SFS 1958: 222; 65 § 2 och 6 mom. se SFS 1961:297;
24 a § införd genom SFS 1961: 297.
lf Bihang till riksdagens protokoll W64. .9 samt. 3 avd. :Vr 32
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år i,964
(Nuvarande lydelse)
Vad i
(Föreslagen lydelse)
att föraren med densamma kan iakttaga
den bakomvarande trafiken.
för motorcykel.
10 §4
4 mom. Såsom villkor för fordons
upptagande i bilregister skall gälla,
att fordonet inom ett år före ingivandet
av registreringsansökan antingen
godkänts vid registreringsbesiktning
enligt 14 § eller ock upptagits
i typintyg enligt 15 §, samt att
fordonet icke därefter underkastats
sådan ändring, att det ej längre
överensstämmer med uppgifterna i
utfärdat besiktningsinstrument eller
typintyg.
Skall fordon-------
Med ändring------
6 mom. Vid färd med lastbil skall
för fordonet gällande besiktningsinstrument
eller typintyg eller styrkt
avskrift eller fotografisk kopia härav
medföras och på tillsägelse uppvisas
för besiktningsman eller polisman.
Handlingen skall vara i sådant
skick, att den utan svårighet kan läsas.
4 mom. Såsom villkor för fordons
upptagande i bilregister skall gälla,
att fordonet inom ett år före ingivandet
av registreringsansökan antingen
godkänts vid registreringsbesiktning
enligt 14 § eller upptagits i
typintyg enligt 15 § eller ock, om
fordonet är reservregistrerat, godkänts
vid kontrollbesiktning enligt
24 §, samt att fordonet icke därefter
underkastats sådan ändring, att det
ej längre överensstämmer med uppgifterna
i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg,
angiven tid.
än förut.
6 mom. För fordon gällande besiktningsinstrument
eller typintyg
skall vid färd medföras och på tillsägelse
uppvisas för bilinspektör eller
polisman. Handlingen skall vara
i sådant skick, att den utan svårighet
kan läsas.
Har för visst fordon enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen,
utfärdats särskild vagnbok, skall
vad i första stycket sägs i stället gälla
denna.
12 §.
1 mom. Utan hinder-----
3. att fordonet inom ett år före
brukandet antingen godkänts vid registreringsbesiktning
eller ock upptagits
i typintyg, samt att fordonet
icke därefter underkastats sådan
ändring, som avses i 10 § 4 mom.
--21 § 1 mom.; samt
3. att fordonet inom ett år före
brukandet antingen godkänts vid registreringsbesiktning
eller upptagits
i typintyg eller ock, om fordonet är
reservregistrerat, godkänts vid kontrollbesiktning
enligt 24 §, samt att
fordonet icke därefter underkastats
sådan ändring, som avses i 10 § 4
mom.
Under 3-------- vid besiktning.
På reservregistrerat-------— eller släpfordon.
4 mom. Vid färd med fordon en- 4 mom. Vid färd med fordon enligt
interimslicens i andra fall än ligt interimslicens i andra fall än
1 Betr. 4 mom. jfr SFS 1964: 40.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196A
5
(S''uvarande lydelse)
som i 1 mom. a—d) avses skall kunna
styrkas, att fordonet inom ett år
före brukandet godkänts vid registreringsbesiktning
eller upptagits i
lypintyg. Såsom bevis tjänar intyg,
tecknat å licensen av den, som utfärdat
besiktningsinstrumentet eller
typintyget, eller av polismyndighet,
för vilken instrumentet eller typintyget
företetts. Saknas sådant bevis,
skall till styrkande av förhållandet
medföras antingen instrumentet eller
typintyget eller ock särskilt bevis,
meddelat av den, som utfärdat
instrumentet eller typintyget, eller
av polismyndigheten. Här avsett
instrument, typintyg eller bevis skall
på tillsägelse uppvisas för besiktningsman
eller polisman. i
(Föreslagen lydelse)
som i 1 mom. a- -d) avses skall kunna
styrkas, att fordonet inom ett år
före brukandet godkänts vid registreringsbesiktning
eller upptagits i
typintyg eller ock, i förekommande
fall, godkänts vid kontrollbesiktning.
Såsom bevis i förstnämnda hänseenden
tjänar intyg, tecknat å licensen
av den, som utfärdat besiktningsinstrumentet
eller typintyget, eller av
polismyndighet, för vilken instrumentet
eller typintyget företetts.
Saknas sådant bevis, skall till styrkande
av förhållandet medföras antingen
instrumentet eller typintyget
eller ock särskilt bevis, meddelat av
den, som utfärdat instrumentet eller
typintyget, eller av polismyndigheten.
Såsom bevis om kontrollbesiktning
tjänar intyg av den, som utfört
besiktningen. Här avsett instrument,
typintyg eller bevis skall på tillsägelse
uppvisas för bilinspektör eller
polisman.
13 S
1
mom. Utan hinder------
3. i andra fall än som i 12 § 1
mom. a—d) avses, att fordonet inom
ett år före brukandet antingen godkänts
vid registreringsbesiktning eller
ock upptagits i typintyg, samt att
fordonet icke därefter underkastats
sådan ändring, som avses i 10 g 4
mom.
i mom. Vid färd med fordon enligt
saluvagnslicens i andra fall än
som i 12 g 1 mom. a—d) avses skall,
till styrkande av att fordonet inom
ett år före brukandet godkänts vid
registreringsbesiktning eller upptagits
i typintyg, medföras antingen
besiktningsinstrumentet eller typintyget
eller ock särskilt bevis, meddelat
av den, som utfärdat instrumentet
eller typintyget, eller av polismyndighet,
för vilken instrumentet
eller lypintyget företetts. Här av
-
--21 § 1 mom.; samt
3. i andra fall än som i 12 § 1
mom. a—d) avses, att fordonet inom
ett år före brukandet antingen godkänts
vid registreringsbesiktning eller
upptagits i typintyg eller ock,
om fordonet är reservregistrerat,
godkänts vid kontrollbesiktning enligt
24 §, samt att fordonet icke därefter
underkastats sådan ändring,
som avses i 10 § 4 mom.
4 mom. Vid färd med fordon enligt
saluvagnslicens i andra fall än
som i 12 § 1 mom. a—d) avses skall
kunna styrkas, att fordonet inom ett
år före brukandet godkants vid registreringsbesiktning
eller upptagits
i typintyg eller ock, i förekommande
fall, godkänts vid kontrollbesiktning.
Såsom bevis i förstnämnda
hänseenden tjänar antingen besiktningsinstrumentet
eller typintyget
eller ock särskilt bevis, meddelat av
den, som utfärdat instrumentet eller
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 är 196i
(Nuvarande lydelse)
sett instrument, typintyg eller bevis
»kall på tillsägelse uppvisas för besiktningsman
eller polisman.
(Föreslagen lydelse)
typintyget, eller av polismyndighet,
för vilken instrumentet eller typintyget
företetts. Såsom bevis om kontrollbesiktning
tjänar intyg av den,
som utfört besiktningen. Här avsett
instrument, typintyg eller bevis skall
på tillsägelse uppvisas för bilinspektör
eller polisman.
14 §.i
1 mom. Befinnes vid — —----här brukas.
Gäller besiktningen fordon, som
avses i 24 § 1 mom., skola föreskrifterna
i 3 mom. samma stadgande om
märke på fordon tillämpas. Föreskrifterna
i sistnämnda mom. tredje,
fjärde och femte styckena skola
äga motsvarande tillämpning vid registreringsbesiktning
av registrerat
fordon.
20 §.
6 mom. Har besiktningsinstrument
eller typintyg förstörts eller
förkommit eller undergått sådan
förändring, att det icke lämpligen
kan användas, må efter ansökan hos
den länsstyrelse, där fordonet är registrerat,
duplett av handlingen med
särskild markering innehållande ordet
>dnplett> utfärdas. Ansökan
skall, om handlingen förstörts eller
förkommit, innehålla försäkran om
förlusten. Finnes handlingen i behåll,
skall densamma bifogas ansökningen.
Skulle förlorat besiktningsinstrument
eller typintyg komma tillrätta,
skall det ofördröjligen översändas
till länsstyrelse, som utfärdat duplett
därav.
Vad i detta moment sägs skall
jämväl gälla vagnbok, som avses i
10 § 6 mom. andra stycket. I
21 §.
I mom. Om märke angående
kontrollbesiktning stadgas i 24 § 3
mom.
Betr. 1 mom. jfr SFS 1964: 40.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
7
(Nuvarande lydelse)
22
Länsstyrelse äger — -— —---
Då besiktning eller annan undersökning
av motordrivet fordon eller
släpfordon därtill föranleder eller då
sådant fordon undanhålles besiktning,
som förelagts av länsstyrelse
eller vid flygande inspektion, som i
23 § sägs, må länsstyrelsen meddela
förbud att använda fordonet (körförbud).
Förbudet, som skall delgivas
fordonets ägare, länder till
omedelbar efterrättelse och gäller för
hela riket intill dess besiktningsman
efter kontrollbesiktning intygat, att
fordonet är i föreskrivet skick.
23
Polisman, som länsstyrelse förordnat
härtill, så ock besiktningsman
äger att undersöka och provköra
motordrivet fordon eller släpfordon,
som av honom anträffas på väg, för
kontroll av fordonets beskaffenhet
och utrustning (flygande inspektion).
Befinnes fordonet vara så bristfälligt,
att det ej utan uppenbar fara
för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas,
äger förrättningsmannen meddela
körförbud beträffande fordonet.
Förbudet länder till omedelbar efterrättelse
och gäller för hela riket intill
dess bristen blivit avhjälpt och
besiktningsman efter kontrollbesiktning
intygat, att fordonet är i föreskrivet
skick. Förbudet må dock
dessförinnan hävas av länsstyrelse,
om skäl därtill anses föreligga.
Befinnes fordonet
(Föreslagen lydelse)
§•
enligt 24 §.
Har i sådant föreläggande angiven
tid gått till ända, utan att kontrollbesiktning
skett, skall — där under
sagda tid ej heller registreringsbesiktning
av fordonet ägt rum — gälla
förbud att använda fordonet
(körförbud). Förbudet skall
bestå, intill dess kontrollbesiktning
eller registreringsbesiktning av fordonet
företages. Utan hinder av att
körförbud inträtt må fordonet brukas
vid provkörning i omedelbart
samband med reparation ävensom
för färd kortaste lämpliga väg till
reparationsverkstad för reparation
och till besiktningsman för besiktning.
§•
Polisman, som länsstyrelse förordnat
härtill, så ock bilinspektör äger,
i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer,
undersöka och provköra
motordrivet fordon eller släpfordon
för kontroll av fordonets beskaffenhet
och utrustning (flygande inspektion).
Befinnes fordonet vara så bristfälligt,
att det ej utan uppenbar fara
för trafiksäkerheten kan vidare
nyttjas, äger förrättningsmannen
meddela körförbud beträffande fordonet.
Förbudet länder till omedelbar
efterrättelse och gäller för tid
som sägs i 22 ,§ andra stycket. Utan
hinder av att körförbud meddelats
må fordonet brukas vid provkörning
i omedelbart samband med reparation
ävensom för färd kortaste lämpliga
väg från plats, där reparation
utförts, till besiktningsman för besiktning.
är avgiftsfritt.
Har i föreläggande om kontrollbesiktning
angiven tid gått till ända,
utan att sädan besiktning skett, skola
bestämmelserna om körförbud i
22 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196i
(Nuvarande lydelse)
24
1 mom. Registrerat motorfordon —
Om skyldighet att för kontrollbesiktning
inställa motordrivet fordon
eller släpfordon i anledning av körförbud
eller föreläggande stadgas i
22, 23 och 23 a §§.
Angående skyldighet att för kontrollbesiktning
inställa fordon, som
användes i yrkesmässig trafik eller
uthyrningsrörelse, gäller vad därom
särskilt stadgas.
2 mom. Vid anmälan av fordon
till kontrollbesiktning skall företes:
a)
i fråga om fordon, för vilket
utfärdats besiktningsinstrument eller
typintyg, det senast utfärdade
instrumentet eller intyget; och
b) i fråga om fordon, för vilket
meddelats körförbud eller föreläggande
om kontrollbesiktning enligt
vad i 22, 23 och 23 a §§ stadgas,
handling, som utfärdats över förbudet
eller föreläggandet.
3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick, skall besiktningsmannen
utfärda intyg härom.
(Föreslagen lydelse)
§•
-------sådant gasverk.
Kontrollbesiktning skall jämväl
ske av vissa fordon, som användas i
sådan yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,
varom särskilt
stadgas. För detta ändamål skall bil
eller släpfordon, som i yrkesmässig
trafik användes för personbefordran.
inom ett år efter närmast föregående
besiktning, samt bil, som
användes i uthyrningsrörelse, inom
sex månader efter närmast föregående
besiktning, av ägaren inställas
hos besiktningsman.
Annat registrerat motorfordon och
annan registrerad släpvagn än nu
sagts, skall, om fordonet är minst
tre år gammalt, i den mån Konungen
ej annorlunda förordnar årligen
undergå kontrollbesiktning på tid,
som bestämmes av Konungen eller
den myndighet Konungen förordnar.
2 mom. Om kontrollbesiktning i
anledning av körförbud och föreläggande
stadgas i 3 inom., samt i 22,
23 och 23 a §§.
3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick eller behäftat med fel av
allenast ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt.
skall fordonet
godkännas. Avser besiktningen fordon,
som sägs i 1 mom. första och
andra styckena, skall besiktnings
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
9
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
mannen i samband med godkännandet
förse fordonet med märke, utvisande
tiden för nästa inställelse
till kontrollbesiktning. Motsvarande
skall äga tillämpning, då besiktningen
gäller fordon, som avses i 1 mom.
tredje stycket, och företages å tid,
då skyldighet att inställa fordonet
föreligger, eller då sådan tid gått till
ända, utan att fordonet försetts med
märke.
Märke, som nu sagts, må ej avlägsnas.
Har märket förstörts eller
förkommit, skall fordonets ägare
utan oskäligt dröjsmål föranstalta
om att nytt märke åsättes fordonet.
Befinnes fordonet vara så bristfälligt,
att det ej utan uppenbar
fara för trafiksäkerheten kan vidare
nyttjas, skall besiktningsmannen
meddela körförbud för fordonet.
Förbudet länder till omedelbar efterrättelse
och gäller för tid, som
sägs i 22 § andra stycket, samt med
inskränkning, som anges i 23 § andra
stycket.
Företer fordonet brister av annan
art än förut i detta moment
sägs, skall besiktningsmannen förelägga
fordonets ägare att avhjälpa
anmärkta bristfälligheter på fordonet
och att inom viss Hd inställa
detsamma hos besiktningsman för
kontrollbesiktning.
Har i sådant föreläggande angiven
tid gått till ända, utan att fordonet
inställts till kontrollbesiktning, skola
bestämmelserna om körförbud i
22 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning.
4 mom. Har tid, inom vilken
visst fordon skolat inställas till kontrollbesiktning
enligt 1 inom., gått
till ända, utan att sådan besiktning
skett, skola bestämmelserna om körförbud
i 22 § andra stycket äga
motsvarande tillämpning.
5 mom. Närmare föreskrifter
om kontrollbesiktning och om märke,
som sägs i 3 mom., meddelas
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 ar 1964
<Nuvarande lydelse)
24 a
Har Konungen — — —----
Rörande besiktning som nu avses
skola bestämmelserna i 24 § 2 och
3 mom. äga motsvarande tillämpning.
Det av besiktningsmannen utfärdade
intyget skall medföras under
färd med släpvagnen och skall på
tillsägelse uppvisas för besiktningsman
eller polisman. Intyget skall
vara i sådant skick, att det kan
avläsas utan svårighet.
65
2 mom. Brukas motordrivet fordon
eller släpfordon i strid mot 11 §,
12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller 24 a §
första stycket eller mot bestämmelse,
som meddelats med stöd av 27 § 1
mom., eller mot 27 § 2 eller 3 mom.,
eller brukas fordonet i strid mot förbud,
som meddelats enligt 22, 23 eller
23 a §, vare ägaren förfallen till
dagsböter.
5 mom. Envar, som — -----
Till samma straff vare den förfallen,
som lämnar veterligen oriktig
uppgift i typintyg, varom förmäles
i 15 § 2 mom., eller i ansökningshandling,
som avses i 12 § 2 mom.
andra stycket eller 27 § 4 mom. andra
stycket. 6
6 mom. Den, som bryter mot 10 §
5 mom. första stycket eller 24 § 1
(Föreslagen lydelse)
av Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer.
§•
----till bilen.
Intyg, utfärdat vid besiktning som
nu avses, skall medföras under färd
med släpvagnen och skall på tillsägelse
uppvisas för bilinspektör eller
polisman. Intyget skall vara i sådant
skick, att det kan avläsas utan svårighet.
Närmare föreskrifter om särskild
kopplingsbesiktning meddelas av
Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer.
§•
2 mom. Brukas motordrivet fordon
eller släpfordon i strid mot 11
§, 12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller
24 a § första stycket eller mot bestämmelse,
som meddelats med stöd
av 27 § 1 mom., eller mot 27 § 2 eller
3 mom., eller brukas fordonet i
strid mot körförbud, som meddelats
enligt 14 § 1 mom. andra stycket, 23
§ andra stycket, 23 a § tredje stycket
eller 24 § 3 mom. tredje stycket,
eller som eljest gäller jämlikt 14 §
1 mom. andra stycket, 22 § andra
stycket, 23 § fjärde stycket eller
24 § 3 mom. femte stycket eller 4
mom., vare ägaren förfallen till dagsböter.
----med dagsböter.
Till samma straff vare den förfallen,
som lämnar veterligen oriktig
uppgift i typintyg, varom förmäles
i 15 § 2 mom., eller i ansökningshandling,
som avses i 12 § 2 mom.
andra stycket, 20 § 6 mom. första
eller tredje stycket eller 27 § 4 mom.
andra stycket.
6 mom. Den, som bryter mot 10 §
5 mom. första stycket eller icke ef
-
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
(Nuvarande lydelse)
mom. första stycket eller icke efterkommer
föreläggande, som meddelats
enligt 22 § första stycket eller
23 § tredje stycket, straffes med
dagsböter.
Till samma----------
Förseelse mot 10 § 6 mom., 12 §
2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje
stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.
fjärde stycket eller 4 mom., 21 §
2 mom. första stycket a—d), samma
moment första stycket e), såvitt
angår tjänstevikt, bredd, maximilast
och största antal passagerare,
eller andra stycket eller 3 mom. eller
24 a § tredje stycket, 27 § 4 mom.
sjätte stycket eller 5 mom. fjärde
stycket, straffes med böter, högst
trehundra kronor.
(Föreslagen lydelse)
terkommer föreläggande enligt 23 §
tredje stycket om styrkande för förrättningsman
av att bristfälligheter
på fordon blivit avhjälpta, straffes
med dagsböter.
--sjätte stycket.
Förseelse mot 10 § 6 mom., 12 §
2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje
stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.
fjärde stycket eller 4 mom., 20 §
6 mom. andra stycket, jämväl såvitt
detta äger tillämpning enligt
samma mom. tredje stycket, 21 §
2 mom. första stycket a—d), samma
moment första stycket e), såvitt
angår tjänstevikt, bredd, maximilast
och största antal passagerare,
eller andra stycket eller 3 mom.,
24 § 3 mom. andra stycket, jämväl
såvitt detta äger tillämpning enligt
14 § 1 mom. andra stycket, eller
24 a § tredje stycket, 27 § 4 mom.
sjätte stycket eller 5 mom. fjärde
stycket, straffes med böter, högst trehundra
kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965, från och med vilken
dag förordningen den 25 mars 1955 (nr 98) angående tillfälligt upphävande
av viss i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven
besiktningsskyldighet, m. m. skall upphöra att gälla.
2-f llihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 avd. i\r 32
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196i
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134)
om mopeder
Härigenom förordnas, att i 6 § förordningen den 5 maj 1960 om mopeder
ordet »bilinspektör» och detta ord i bestämd form skola utbytas emot motsvarande
former av ordet »besiktningsman», samt att i 9 g samma förordning
och i övergångsbestämmelsen till förordningen ordet »besiktningsman»
skall utbytas mot ordet »bilinspektör».
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
13
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Härigenom förordnas, att i 27 § 2 mom. första, fjärde och sjätte styckena
samt 6 mom. förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.1 ordet »besiktningsman» och detta ord i bestämd
form skola utbytas emot motsvarande former av ordet »bilinspektör», samt
att 25 § 4 mom., 32 § 5 mom., 34 § 2 mom. och 42 § samma förordning,2
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
25 §.
b mom. Automobii eller släpfordon,
som i yrkesmässig trafik användes
för personbefordran, skall
inom ett år efter närmast föregående
besiktning av ägaren inställas
hos besiktningsman för kontrollbesiktning,
varom i vägtrafikförordningen
förmäles.
De befogenheter att förordna om
kontrollbesiktning av automobii eller
släp fordon och att meddela förbud
mot sådant fordons användande,
vilka jämlikt vägtrafikförordningen
tillkomma länsstyrelse, skola
med avseende å fordon, som användes
i yrkesmässig trafik, jämväl
tillkomma annan myndighet, som
meddelat trafiktillstånd.
b mom. Om skyldighet att för
kontrollbesiktning inställa automobii
eller sMpfordon, som i yrkesmässig
trafik användes för personbefordran,
stadgas i vägtrafikförordningen.
32 §.
5 mom. Automobii, som användes
i uthyrningsrörelse, skall inom sex
månader efter närmast föregående
besiktning av ägaren inställas hos
besiktningsman för kontrollbesiktning,
varom i vägtrafikförordningen
förmäles.
5 mom. Om skyldighet att för
kontrollbesiktning inställa automobii,
som användes i uthyrningsrörelse,
stadgas i vägtrafikförordningen.
34 §.
2 mom. Bryter någon mot före- 2 mom. Bryter någon mot föreskrifterna
i 25 § b mom. första styc- skrifterna i 25 § 7 inom.,
Senaste lydelse av 27 § 2 mom. se SFS 1958: 226.
Senaste lydelse av 25 § 4 mom. samt 34 § 2 mom. se SFS 1957:474; av 32 § 5 mom.
se SFS 1951: 653.
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ket eller 7 mom. eller i 32 § 5 mom.,
eller för någon i yrkesmässig trafik
eller uthyrningsrörelse automobil
eller släpfordon med vetskap om
att vederbörlig kontrollbesiktning
icke verkställts,
eller uraktlåter---------med dagsböter.
42
Föreskrifter om avgifter för vissa
förrättningar, som enligt denna förordning
utföras av besiktningsman,
meddelas av Konungen.
§•
Föreskrifter om avgifter för vissa
förrättningar, som enligt denna förordning
utföras av bilinspektör eller
besiktningsman, meddelas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.
Inledning
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anför i
propositionen inledningsvis följande.
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m. avlämnade
i juni 1962 betänkandet Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar
(SOU 1962: 29), däri framlades förslag om årlig teknisk kontroll
av i princip samtliga i bilregister upptagna motorfordon och släpvagnar.
Kontrollen skulle utövas genom ett privatägt aktiebolag, medan övrig fordonsbesiktning
allt fortfarande skulle ske inom statens bilinspektion.
Sedan infordrade yttranden över utredningens förslag inkommit och
ärendet varit föremål för beredning inom kommunikationsdepartementet,
föreslog Kungl. Maj :t, på min hemställan, genom propositionen 1963:91,
att riksdagen skulle för sin del besluta om införande av säkerhetsinspektion
av motorfordon och släpvagnar från och med den 1 januari 1965 i huvudsaklig
överensstämmelse med propositionens förslag. Dessa innebar i
förhållande till utredningsförslaget en inskränkning av kontrollens omfattning
till treåriga och äldre fordon. I fråga om den framtida organisationen
av besiktningsverksamheten innebar förslaget, att ett särskilt för ändamålet
bildat bolag skulle ombesörja såväl de nya besiktningarna som i huvudsak
all den besiktningsverksamhet statens bilinspektion nu omhänderhar, utom
typbesiktningarna. Propositionen bifölls av riksdagen (L3 U 22; SU 83; rskr
184 och 198).
Kungl. Maj :t bemyndigade genom beslut den 15 mars 1963 chefen för
kommunikationsdepartementet att tillsätta en arbetsgrupp om högst sex
personer med uppgift att närmare undersöka och överväga de särskilda
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
detal.jspörsmål som vid riksdagens bifall till de i förutnämnda proposition
föreslagna riktlinjerna för verksamheten återstod att lösa, innan reformen
skulle träda i kraft.
Med stöd av bemyndigandet uppdrog jag den 22 mars 1963 åt statssekreteraren
i kommunikationsdepartementet N. J. Hörjel, ordförande, direktören
i Motorförarnas helnykterhetsförbund N. R. G. Andréasson, överdirektören
och souschefen för väg- och vattenbyggnadsverket G. V. Hall, byråchefen
i kommunikationsdepartementet E. Nilsson, direktören i Motorbranschens
riksförbund B. F. Rosenquist och direktören i Svenska lasttrafikbilägareförbundet
K. A. B. Thorell att ingå i en arbetsgrupp med i bemyndigandet
angiven uppgift.
Arbetsgruppen framlade den 15 januari 1964 en promemoria (stencilerad),
däri dels behandlas vissa frågor av omedelbar betydelse för innehållet
i de författningar som i anledning av statsmakternas berörda beslut skall utfärdas
under år 1964, dels på grundval av de gjorda övervägandena framlägges
vissa författningsförslag.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
Svea hovrätt, armétygförvaltningen, statspolisintendenten, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län, Aktiebolaget Svensk
Bilprovning (bilprovningsbolaget), Automobilbesiktnings&nännens förening,
Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen
Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Kungl.
automobilklubben (KAK), Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF),
Motorbranschens riksförbund (MRF), Motormännens riksförbund (M), Närinsgslivets
trafikdelegation, Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska omnibusägareförbundet, Svenska polisförbundet,
Trafikförsäkringsföreningen samt Akeriföretagarnas centralförening.
KAK, MHF och M har avgivit gemensamt yttrande genom Motororganisationernas
samarbetsdelegation (MSD). överståthållarämbetet och de
hörda länsstyrelserna har vid sina yttranden fogat yttranden från skilda
lokala myndigheter.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 mars 1961 uppdrog jag
den 24 samma månad åt generaldirektören, numera vice verkställande direktören
i Skandinaviska banken O. Karleby, ordförande, verkställande direktören
i Motormännens riksförbund N. Ahlgren, ledamoten av riksdagens
första kammare, redaktören N. B. Lundström, numera polisintendenten
H. A. L. Rydberg samt numera häradshövdingen A. W. Stoltz att såsom sakkunniga
inom departementet verkställa utredning angående tillfälliga hastighetsbegränsningar
för motorfordon och därmed sammanhängande spörsmål.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1961 års trafiksäkerhet skom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
mitté, avgav, efter verkställda studier över verkningarna av de hastighetsbegränsningar
som gällde under tiden maj—september 1961, till mig eu
stencilerad redogörelse betitlad »Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken
under år 1961». Innehållet i nämnda redogörelse jämte däröver
infordrade yttranden redovisades i propositionen 1962: 155, däri jämväl behandlades
frågan om fortsatt försöksverksamhet under år 1962. I skrivelse
nr 278 år 1962 gav riksdagen såsom sin mening till känna vad tredje lagutskottet
i sitt utlåtande nr 34 samma år anfört i anledning av propositionen.
Utskottet anslöt sig i utlåtandet till den i propositionen uttalade upptattningen
att försöksverksamheten borde fortgå, så att tillräckligt underlag
erhölls för ställningstagande till frågan om användbarheten av tillfällig
hastighetsbegränsning såsom reguljärt trafikpolitiskt instrument att användas
under särskilda förhållanden.
1961 års trafiksäkerhetskommitté har därefter den 5 oktober 1963 framlagt
ett på 1961 och 1962 års försök grundat betänkande, »Tillfällig hastighetsbegränsning
i motortrafiken under åren 1961 och 1962» (SOU 1963: 59).
I betänkandet har uttalats, att enligt kommitténs mening tillfällig hastighetsbegränsning
av den art som kommittén prövat är ett tjänligt och lämpligt
instrument till förekommande av trafikolyckor, allrahelst svårare olyckor.
Vid betänkandet har fogats en av kommitténs experter, professorn vid
tekniska högskola^ i Stockholm B. J. Andersson, fil. kand. S. B. Erlander
samt fil. kand. J. O. Gustavsson, under ledning av professorn Andersson
författad redogörelse, innefattande redovisning av det samlade undersökningsmaterialet
samt för metoderna för dess insamling, gruppering och
vetenskapliga utvärdering.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statspolisintendenten,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens väginstitut,
statens trafiksäkerhetsråd, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, Folksam, Föreningen Sveriges landsfiskaler,
KAK, M, MHF, NTF, Näringslivets trafikdelegation, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska lokaltrafikföreningen. Svenska matematikersamtundet,
Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska vägföreningen
samt Trafikförsäkringsföreningen. KAK, M, MHF, Sveriges trafikbilägares
riksorganisation och Svenska vägföreningen — fortsättningsvis benämnda
motororganisationerna — har avgivit gemensamt yttrande. Över ståthål larämbetet
och samtliga länsstyrelser har vid sina yttranden fogat särskilt infordrade
yttranden av skilda myndigheter och organisationer.
1 propositionen 1963: 41 anmälde jag, med hänsyn till att då vunna erfarenheter
gav anledning till antagande, att hastighetsbegränsningar bidragit
till en minskning av trafikolyckorna, min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att
jämlikt 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen förordna om tillfälliga hastighetsbegränsningar
även under tiden fram till dess att statsmakterna tagit
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
ställning till trafiksäkerhetskommitténs betänkande. Jag framhöll därvid,
att, ehuru dessa hastighetsbegränsningar inte i första hand borde karakteriseras
som försök, det var givet, att utvecklingen skulle komma att noga
följas av vederbörande myndigheter, institutioner och organisationer på
trafiksäkerhetsområdet, och att inträdda förändringar i olycksutvecklingen
skulle komma att redovisas. I samband med att Kungl. Maj :t därefter dels
inför sommaren 1963, dels med tillämpning på helgerna kring årsskiftet
1963/64 och dels i anslutning till påsk innevarande år utfärdat kungörelser
om hastighetsbegränsning för motorfordon, har Kungl. Maj:t uppdragit åt
statens trafiksäkerhetsråd att statistiskt följa förhållandena i trafiken. Rådet
har hittills avgivit utlåtande såvitt rör hastighetsbegränsningsperioderna
under sommaren 1963.
I skrivelse den 18 september 1963 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt om viss ändring av bestämmelserna om motorcykels utrustning
i 4 § 1 mom. vägtrafikförordningen, över skrivelsen har Nordisk vägtrafikkommitté
yttrat sig.
Årlig besiktning av vissa fordon
Gällande bestämmelser
Beträffande innehållet i gällande bestämmelser får utskottet hänvisa till
propositionen s. 18—22.
Principbeslutet
Genom riksdagens bifall till propositionen 1963: 91 (rskr 184 och 198)
föreligger principiellt beslut om införande av årlig besiktning av registrerade
motorfordon och släpvagnar äldre än tre år. En redogörelse för beslutets
innebörd lämnas i propositionen s. 22—24.
Promemorian
Samtidigt som arbetsgruppen övervägt, hur det närmare förfarandet för
de nya säkerhetsbesiktningarna bör utformas, har en översyn företagits
av bestämmelserna om de besiktningsformer i övrigt som framdeles skall
omhänderhas inom det nybildade besiktningsbolaget. Det har nämligen
ansetts nödvändigt med en samordning av reglerna för besiktningsverksamheten
som helhet, dels för att åstadkomma så långt möjligt enhetliga
rutiner vid alla besiktningar, dels därför alt besiktningar av olika slag men
utförda på enhetligt sätt måste få samma verkan för fordonsägaren i den
vid besiktningstillfället föreliggande situationen. Vidare har beaktats vissa
från olika håll framförda synpunkter om modifiering av nu gällande regler
på området, särskilt beträffande körförbudsfrågor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196t
De periodiska säkerhelsbesiktningar av fordon som f. n. är föreskrivna
(d. v. s. besiktning av brandbilar m. fl. specialfordon enligt 24 § 1 mom.
VTF samt av vissa fordon i yrkesmässig trafik och i uthyrningsrörelse enligt
YTF) benämnes kontrollbesiktningar och har författningsmässigt inordnats
bland övriga kontrollbesiktningar upptagna i 24 § vägtrafikförordningen.
Arbetsgruppen finner något skäl numera inte kunna anföras
för att de nya säkerhetsinspektionerna i motsats härtill skulle i författningarna
behandlas som ett fristående institut. Anledningen till att man
i betänkandet om säkerhetsinspektion fann det nödvändigt att såväl terminologiskt
som eljest särskilja denna besiktningsform, anför gruppen,
torde huvudsakligen ha varit att den skulle omhänderhas av särskilda enskilda
besiktningsanstalter, medan alla övriga besiktningar även fortsättningsvis
tänktes utförda vid statens bilinspektion.
Det tekniska förfarandet vid kontrollbesiktningarna (till vilka alltså
räknas de beslutade periodiska besiktningarna medan i sammanhanget bortses
från de speciella kontrollbesiktningar av turistvagnar, som avses i 27 §
6 mom. VTF) bör, med de avvikelser som betingas av de olika fordonstyperna,
enligt gruppens mening bli likartat för alla former av sådan besiktning.
Sker besiktningen inom en månad efter föregående besiktning,
skall undersökningen, om inte särskilda skäl föranleder till annat, kunna
begränsas till de hänseenden, i vilka fordonet underkänts vid den tidigare
besiktningen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall ha att närmare bestämma
om besiktningarnas tekniska genomförande. Arbetsgruppen har,
vid övervägande av möjligheterna att anpassa produktionen för den händelse
bilprovningsbolagets kapacitet inte skulle hinna utbyggas till den
1 januari 1965, bl. a. hänvisat till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under
ett övergångsskede kan medge avkall i kraven på besiktningarnas utförande
på de orter där organisationen ej kunnat färdigställas.
I fråga om kör förbud innehåller promemorian i huvudsak följande synpunkter
och förslag.
Bilinspektörerna har, påpekas det, med nu gällande bestämmelser inte
någon befogenhet att meddela körförbud i annan mån än om man — med
tillämpning av 23 § VTF — i samband med kontrollbesiktningen kan »arrangera»
en flygande inspektion »på väg». Det normala förfarandet med
den nuvarande regleringen — som innebär att det ankommer på länsstyrelse
att avgöra körförbudsfrågan, sedan fordonsägaren erhållit tillfälle
att inom av besiktningsmannen angiven tid visa att bristen avhjälpts —
torde på många håll uppfattas som en onödig och opraktisk omgång. Enligt
arbetsgruppens mening bör det vid varje form av kontrollbesiktning
ankomma på besiktningsmannen att, om fordonet befinnes trafikfarligt,
meddela körförbud. Länsstyrelsen bör ej längre besluta i körförbudsfrågor.
Prövning av besvär över körförbud bör, såsom förutsatts i principbeslutet
om säkerhetsinspektion, ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196å
som i högre grad än länsstyrelserna inom sig representerar den tekniska
sakkunskapen för avgörande av dessa frågor. I konsekvens härmed föreslås,
att länsstyrelsernas uppgift att överpröva körförbud, som meddelats
av förrättningsman vid flygande inspektion, skall upphöra och ersättas
med en besvärsregel motsvarande den i fråga om körförbud, som meddelats
vid kontrollbesiktning.
Genom principbeslutet har fastställts, att underlåtenhet att inställa fordon
till periodisk besiktning enligt de nya reglerna ej skall leda till annan
påföljd än förbud att bruka fordonet. Den som inte efterkommer den f. n.
föreskrivna skyldigheten att inställa fordon till periodisk kontrollbesiktning,
är liksom den som inte iakttar föreläggande om kontrollbesiktning,
förfallen till bötesstraff enligt 65 § 6 mom. första stycket vägtrafikförordningen.
Underlåtenhet att efterkomma föreläggande om kontrollbesiktning
kan dessutom — 22 § vägtrafikförordningen jämförd med 55 § sista stycket
vägtrafikkungörelsen — föranleda körförbud efter särskild prövning
av länsstyrelse. Viss osäkerhet lär ha gjort sig gällande vid denna prövning,
vilket kan förklaras av att fordonets faktiska tillstånd endera kan
ha varit obekant (i vissa fall då föreläggandet givits av länsstyrelse) eller
ha konstaterats ej vara sådant att körförbud befunnits påkallat (då föreläggandet
meddelats vid flygande inspektion). Såsom ett konsekvent och enligt
gruppens mening rimligt system föreslås nu såsom en enda och enhetlig
påföljd för samtliga fall av underlåtenhet att inställa fordon till
kontrollbesiktning — alltså såväl då i författning angiven frist utlöper som
då av förrättningsman särskilt meddelad tidsfrist försittes — att körförbud
för fordonet automatiskt skall inträda i och med att fristen går till
ända.
Körförbud upphör med nu gällande regler först sedan vid besiktning
konstaterats, att fordonet är i föreskrivet skick. Det har upplysts, att det
ofta vållar irritation hos allmänheten, att meddelat körförbud inte upphör
i sådana fall då obetydliga fel förbisetts och kvarstår men de egentliga
brister som påkallat körförbudet avhjälpts. Därest körförbud upphör i och
med att fordon inställes för besiktning, kan vid varje besiktning beslutas
den åtgärd som är adekvat till fordonets beskaffenhet. Det saknas f. n.
regler, som modifierar körförbuden så att trots ett sådant förbud provkörning
vid reparation och besiktning samt framförande till besiktningsman,
sedan reparation skett, tillätes. Om körförbud, som nyss sagts, upphör i
och med inställelse till besiktning, hindrar förbudet inte provkörning vid
besiktningen. De undantag som i övrigt påkallas angående rätt att framföra
fordon trots körförbud bör givetvis göras restriktiva. Gruppens förslag
innebär något olika regler för fall av automatiskt körförbud, å ena, och de
fall då körförbud meddelats — och fordonet således konstaterats vara
trafikvådligt — å andra sidan. 1 sistnämnda fall bör framförande ej få
ske, innan fordonet reparerats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196i
Vad därefter angår frågan vilka åtgärder konstaterade felaktigheter av
olika slag bör föranleda anföres i promemorian följande.
Till en början bör förfarandet — liksom det tekniska som förut sagts
— vara detsamma i fråga om alla former av kontrollbesiktningar.
Endast fordon som är uppenbart trafikfarliga bör — liksom vid flygande
inspektion — beläggas med körförbud. Alla fel som kan förekomma bör
inte rimligen föranleda, att fordonen måste återinställas för ny besiktning.
Vid flygande inspektion, där körförbud inte meddelas, leder endast de allvarligare
felen till föreläggande om reparation och inställelse för kontrollbesiktning.
För mindre allvarliga fel föreskrives reparation och uppvisande
för förrättningsmannen av intyg från reparatör eller polisman om bristernas
avhjälpande. Helt obetydliga felaktigheter får passera med påpekande
eller erinran.
Att fel, som i händelse det varit fråga om flygande inspektion skulle
töranlett föreläggande om kontrollbesiktning, även vid kontrollbesiktning
skall uppföljas genom ny besiktning synes givet. Då sådana fel konstateras,
bör därför föreläggande ges om ny inställelse inom en med hänsyn till
omständigheterna i det särskilda fallet bestämd tid.
För trafiksäkerheten helt betydelselösa bristfälligheter bör lika givet få
passera utan särskilda åtgärder.
Svårare är frågan om förfarandet vid fel motsvarande de s. k. visningsfelen
vid flygande inspektion, där en förnyad besiktning i många fall —
särskilt för den som bor på långt avstånd från besiktningsställe — måste
tramstå som oproportionerligt betungande. Situationen kompliceras av att
enligt principbeslutet märke om nästkommande besiktningstillfälle skall
åsättas fordon, som godkännes vid periodisk kontrollbesiktning. Ett intygsförfarande
såsom vid flygande inspektion måste därför, trots att ny
besiktning inte behöver ske, ändå innebära en återinställelse vid besiktningsstationen
för erhållande av märke på fordonet. Ett alternativ som
övervägts är att vederbörande reparatör eller polisman — som eljest skulle
ha avfattat intyget i fråga — får befogenhet att meddela det slutliga godkännandet.
Detta skulle förutsätta någon form av delade märken. Att överlämna
avgörandet av frågor om godkännande på helt privata verkstäder
möter emellertid vissa betänkligheter bl. a. i fråga om auktorisation av ett
antal verkstäder. Att anförtro polismyndigheterna uppgiften synes komma
att medföra en väsentligt ökad arbetsbörda för polispersonalen. Inte heller
torde man inom poliskåren alltid besitta erforderliga tekniska kunskaper
för att kunna bedöma, om reparation i visst hänseende skett på godtagbart
sätt.
Mot bakgrund av det anförda och då här är fråga om fel av endast ringa
betydelse för trafiksäkerheten föreslås, att felen i fråga får passera utan
åtgärd på samma sätt som de helt betydelselösa bristfälligheterna. Den eftekten
av besiktningarna bör inte heller förbises som uppnås enbart ge
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 dr 196b
nom att felen upptäcks och bringas till fordonsägarens kännedom. I ett
stort antal fall torde delta leda till att felen frivilligt avhjälpas. 1 upplysningsverksamheten
kring de nya besiktningarna bör emellertid inskärpas
nödvändigheten av att, för undvikande av risk för åtal, fel som nu sagts
utan dröjsmål repareras.
Det bör ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utfärda detaljerade
föreskrifter till ledning för bedömandet av vilka bristfälligheter
hos fordonen som enligt det nyss sagda inte skall föranleda underkännande
från kontrollbesiktningssynpunkt.
Gruppen betecknar det som väsentligt, att förfarandets effektivitet inte
uteblir på grund av en bristande uppföljning av att reglerna efterlevs. Gruppens
förslag till nya författningsbestämmelser utgår från, att bilprovningsbolaget
inte skall omhänderha någon form av uppföljning av enskilda besiktningsärenden,
samt innebär i fråga om uppföljning och övervakning i
huvudsak följande.
Tillsynen över att bestämmelserna om periodisk kontrollbesiktning av
vissa fordon — såväl enligt den nu gällande som enligt de tilltänkta nya
bestämmelserna — efterlevs skall ske genom polisens försorg med hjälp
av det märkessystem, vars principer angivits i utredningsförslaget om säkerhetsinspektion.
Bilregistret kommer normalt inte att redovisa, huruvida
fordon godkänts vid sådan besiktning, och ej heller, huruvida automatiskt
körförbud inträtt till följd av att tid för inställelse till periodisk kontrollbesiktning
försuttits.
Vad därefter angår körförbud och förelägganden, som meddelas i samband
med kontrollbesiktning, har gruppen i och för sig funnit det önskvärt
med en redovisning i bilregistret, eftersom sådana beslut ger en viktig
upplysning om vederbörande fordon. För undvikande av för stor arbetsbelastning
hos registreringsmyndigheterna har gruppen emellertid valt medelvägen,
att anteckning i registren skall ske i fråga om dels körförbuden,
dels de förelägganden som ej är möjliga att kontrollera med hjälp av märkessystemet.
Övervakning via bilregistret finner arbetsgruppen emellertid
inte nog för att en tillfredsställande kontroll skall kunna upprätthållas.
Förutom anteckning i registren skall därför enligt gruppens förslag körförbud
och förelägganden i motsvarande utsträckning instämplas i besiktningsinstrument
eller typintyg. Detta förutsätter, att medförande av nämnda
handlingar blir obligatoriskt vid färd. Gruppen motiverar ytterligare sitt
förslag härom med, alt medförandet torde påkallas även med hänsyn till
polisens möjligheter att i fråga om fordon, som ej försetts med märke om
inställelse, kontrollera, huruvida inställelseskyldighet jämlikt reglerna om
den nya periodiska besiktningen föreligger. Det påpekas i promemorian, att
ett ändrat format och utförande av nämnda handlingar torde böra följa av
eu sådan reform.
Liksom sedan den 1 januari 1!)64 är föreskrivet i fråga om körförbud,
22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196t
meddelade enligt 23 och 23 a §§ vägtrafikförordningen, skall enligt gruppens
förslag körförbud, som meddelas vid kontrollbesiktning, utmärkas på
fordonen.
Förfarandet vid flygande inspektion föreslås — bortsett från detaljbestämmelserna
angående uppföljningen, vilka bl. a. för underlättande av
kontrollmöjligheterna föreskriver vissa anteckningar i besiktningsinstrument
och typintyg — i princip oförändrat, utom såtillvida att, som tidigare
berörts, beslut om körförbud ej längre skall överprövas av länsstyrelse.
I vägtrafikkungörelsen bör enligt arbetsgruppen föreskrivas, att den som
inställer fordon till kontrollbesiktning alltid bör erhålla protokoll över förrättningen.
Beträffande reglerna om registreringsbesiktning, anför arbetsgruppen,
synes reformen inte aktualisera någon materiell ändring annat än för de
besiktningar — upptagna i 10 § 5 mom. VTF — där fråga är om registrerade
fordon. Fn registreringsbesiktning innefattar — förutom de speciella
kontroller som föranleds av besiktningens särskilda syfte att utgöra underlag
för fordonsskattens bestämmande — alla de moment som ingår i en
kontrollbesiktning. Företas en sådan besiktning av ett registrerat fordon
bör den därför, påpekar gruppen, få samma verkan som en kontrollbesiktning
i den föreliggande situationen. Detta innebär, att körförbud och föreläggande
om kontrollbesiktning upphör i och med inställelsen, att märke i
förekommande fall skall åsättas, om fordonet kan godkännas från kontrollbesiklningssynpunkt,
och att körförbud och föreläggande om ny registreringsbesiktning
skall kunna meddelas.
Gruppen påpekar, att dess tidigare angivna förslag om obligatoriskt medförande
av besiktningsinstrument respektive typintyg vid färd måste innebära
en avsevärd förbättring av möjligheterna att kontrollera fullgörandet
av den i 10 kap. 5 § vägtrafikförordningen föreskrivna skyldigheten att
låta registreringsbesiktiga fordon som ändrats i förhållande till uppgifterna
i sådant instrument eller intyg.
Gruppen har konstaterat, att till bolaget kommer att överföras de i 24 a §
VTF avsedda kopplingsbesiktningarna, de särskilda besiktningarna av mopeder
enligt Mop F samt i övrigt vissa speciella besiktningar enligt särskilt
utfärdade bestämmelser. Någon ändring av reglerna rörande dessa besiktningar
har arbetsgruppen inte befunnit påkallad av reformen.
Beträffande det direkta handhavandet av besiktningsverksamheten upptager
promemorian följande.
I principbeslutet om säkerhetsinspektion har förutsatts, att besiktningsverksamheten
inom det nybildade bilprovningsbolaget skall kontrolleras
och övervakas av föreståndare eller biträdande föreståndare vid besiklningsstationerna,
samt att dessa befattningshavare skall ha ställning som offentliga
tjänstemän. Behörighetsbevis för dem bör utfärdas — och i förekom
-
23
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år Wtii
mande fall kunna återkallas — av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
bör utöva tillsyn över deras verksamhet. Tillsynen kan enligt gruppen
lämpligen utövas genom inspektioner, företagna av befattningshavare vid
statens bilinspektion.
Enligt gruppens bedömning finns inte någon reell möjlighet att de befattningshavare,
som således skall handla under tjänstemannaansvar, skall
kunna följa upp besiktningen av varje fordon. Beslut, som innebär meddelande
av körförbud, torde alltid böra meddelas av föreståndare eller biträdande
föreståndare. För att verksamheten skall kunna bedrivas rationellt
synes det emellertid gruppen nödvändigt, att dessa befattningshavare skall
på annan tillräckligt kvalificerad anställd i bolaget kunna delegera befogenheten
att — efter givna anvisningar och under övervakning på lämpligt
sätt — meddela övriga förekommande beslut.
Den författningsmässiga utformningen av de nya reglerna har arbetsgruppen
tänkt sig på i princip följande sätt.
Då den egentliga besiktningsverksamheten — utom typbesiktningarna
— från den 1 januari 1965 närmast skall omhänderhas av de vid besiktningsbolaget
anställda föreståndarna och biträdande föreståndarna för bolagets
besiktningsstationer, har den i VTF upptagna termen »besiktningsman»
ansetts böra reserveras för dessa befattningshavare. Med samma författningsteknik
som f. n. har någon närmare definition av termen dock ej
funnits böra intagas i VTF. Innehållet i besiktningsmannabegreppet skall
i stället framgå av en särskild instruktion för de nämnda befattningshavarna.
I denna bör enligt promemorian upptagas den i principbeslutet förutsatta
särskilda bestämmelsen att föreståndare och biträdande föreståndare
vid besiktningsstation skall ha ställning som offentlig tjänsteman. Avinstruktionen
skall vidare framgå, i vilken utsträckning dessa tjänstemän
lämpligen bör på övriga anställda inom bolaget kunna delegera olika uppgifter
inom besiktningsverksamheten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ställning som överordnad myndighet för besiktningsmännen i deras egenskap
av offentliga tjänstemän bör framgå av instruktionen för styrelsen.
Beträffande de i vägtrafikförfaltningarna reglerade uppgifter, som anges
skola utföras av besiktningsman, och som även fortsättningsvis skall
utföras av tjänstemän inom statens bilinspektion, föreslår gruppen att beteckningen
besiktningsman ersättes av ordet bilinspelctör.
Enligt förslaget fastställes i vägtrafikförordningen den nya besiktningsskyldigheten
till att avse fordon av angivna kategorier, som uppnått tre års
ålder, men lämnas - - mot bakgrund av principbeslutet om verksamhetens
successiva utbyggnad — bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om
inskränkning i denna besiktningsskyldighet. Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj:t bestämmer skall också äga meddela de erforderliga
föreskrifterna om inställelsetider för fordonen. Med tanke på att reglerna
i dessa hänseenden i möjligaste mån avses skola anpassas efter utbyggnads
-
24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 År 1964
takten inom bolaget och de erfarenheter som vinnes i verksamhetens inledningsskede,
har det befunnits lämpligt alt tills vidare några bestämmelser
härutinnan inte upptages i vägtrafikkungörelsen, utan att i stället för vart
är utlärdas särskild kungörelse i ämnet. Förslag till den kungörelse, som
ansetts böra gälla från och med den 1 januari 1965, har bilagts promemorian.
Den föreslagna ikraftträdande bestämmelsen härtill innebär, att inställelseskyldighet
såvitt angår 1965 uppliäves i fråga om fordon, som före
kungörelsens ikraftträdande undergått besiktning vid Aktiebolaget Svensk
Bilprovning i de'' hänseenden som gäller beträffande kontrollbesiktning och
därvid — enligt intyg på formulär som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
fastställt — befunnits vara i föreskrivet skick. Förutom förslag till de ändringar
i vägtrafikförordningen som befunnits påkallade med anledning av
gruppens förut redovisade ställningstaganden i olika frågor har i promemorian
vidare framlagts förslag till nya och ändrade bestämmelser i vägtrafikkungörelsen,
innehållande de föreskrifter om det närmare förfarandet vid
och i samband med de olika besiktningarna som gruppen funnit erforderliga.
Gruppen liar förutsatt, att kungörelse angående avgiftsbeläggning av
de olika förrättningarna kommer att utfärdas, sedan besiktningsboiaget till
Kungl. Maj :t inkommit med förslag härtill.
Nyssnämnda särskilda kungörelse angående besiktningsskyldighetens
omfattning och inställelsetiderna under det första verksamhetsåret avviker
såtillvida från vad som förutsatts i propositionen 1963 : 91 som fordonsåldern
enligt kungörelsen skall avgöras med ledning av årsmodellbeteckningen
i besiktningsinstruinent eller typintyg i stället för datum för första
registrering av fordonet. Inställelseskyldigheten skall således enligt kungörelseförslaget
tills vidare från och med den 1 januari 1965 gälla fordon av
1960 eller tidigare års modell. Ändringen motiveras av att företagen undersökning
i saken givit anledning till antagande, alt ett stort antal besiktningsinstrument
och typintyg saknar anteckning om tidpunkten för första
registrering. Som ytterligare skäl anföres att om besiktningsskyldighetens
inträde skall bestämmas med utgångspunkt från första registrering av fordonen,
förväxlingar kan antas komma att ske mellan registreringsdatum
enligt registreringsmyndighetens underskrift på instrumentet eller intyget,
å ena, och datum för första registreringen, å andra sidan. I fråga om
inställelsesystemet bygger förslaget till kungörelse väsentligen på det i förutnämnda
proposition redovisade utredningsförslaget. För varje fordon,
som skall inställas på grund av de nya reglerna om besiktning, skall således
gälla en inställelsetermin om fem hela månader, därav den mellersta utgör
den egentliga inställelsemånaden och bestämmes med ledning av sista siffran
i fordonens registreringsnummer. För fordon med inställelsemånaderna
januari och februari 1965 skall inställelseterminerna dock utgöras av inställelsemånaden
jämte därpå närmast följande fyra månader. Dubbel avgift
skall uttagas, då besiktningen ej sker förrän efter inställelsemånadens
25
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
utgång. Med hänsyn till de olägenheter, som utredningsförslagets föreskrifter
om koncentration till januari och november av dubbla normala »raänadsbelastningen»
enligt gruppens mening kan komma att medföra för
allmänheten genom risk för köbildning men också för bolaget, i vart fall
under uppbyggnadsperioden, förordar gruppen emellertid att — åtminstone
till dess närmare erfarenheter vunnits av systemets praktiska verkningar
— såväl maj som augusti upptages som inställelsemånader, och att
således endast juni och juli månader uteslutes ur tabellen. För att möjliggöra
samtidig inställelse av dragfordon jämte släpvagn, utan komplikation
för de fall dragfordon utbytes, föreslås att för släpvagn inga regler
om inställelsetermin skall gälla, utan att dessa fordon skall kunna inställas
på valfri tidpunkt under löpande kalenderår. Kungörelseförslaget innehåller
vidare bl. a. regler för de fall fordon, som är underkastat regler
om inställelse enligt det system som för närvarande gäller, »byter status»,
så att systemet med inställelseterminer i stället blir tillämpligt. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen bemyndigas enligt förslaget att för särskilt fall
meddela föreskrift om annan inställelsetermin än den författningarna anger.
En sådan undantagsregel kan enligt gruppen motiveras bl. a. av att
möjlighet bör ges till besiktning vid ett och samma tillfälle av ett större
antal fordon hos ett företag eller eljest tillhöriga samme ägare. Däremot
har gruppen efter ingående övervägande funnit någon förlängning eller förskjutning
av inställelsetermin ej böra ske av den anledningen att laga förfall
— såsom sjukdom eller utrikes resa — förelegat under inställelseterminen.
Inte heller anses inställelsetermin böra förskjutas, då väntetid vid
besiktningsstation förhindrar inställelse inom föreskriven tid. Inställelseterminens
längd anses anpassad efter angivna båda situationer. Prövning
av alla de påståenden om laga förfall som eljest måste förväntas ter sig
dessutom för gruppen helt ogörlig. Beträffande frågan om försenad inställelse
p. g. a. väntetid har gruppen övervägt någon form av dispens som utfärdades
av bolaget och uppsköt senaste dag för inställelse men funnit att
ett sådant förfarande skulle bli alltför svårhanterligt och komplicera övervakningen
av besiktningsskyldighetens fullgörande. Den tänkta påföljden
för utebliven inställelse — nämligen förbud mot fordonets framförande
utan att besiktning skett — har inte i någotdera fallet förefallit gruppen
orimlig. Härvid har påpekats möjligheten för den som är sjuk etc. att inställa
fordonet genom annan och för den som inte bokat plats i tillräckligt
god tid och därför p. g. a. köbildning inte kan få sitt fordon besiktigat vid
eu station att uppsöka en mindre fullbelagd sådan.
Remissyttrandena
Arbetsgruppens förslag har på samtliga punkter, såväl vad angår det materiella
innehållet som beträffande den formella utformningen av författningarna,
vunnit anslutning biand det helt övervägande antalet remissin
-
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
stanser. Enligt Föreningen Sveriges landsfogdar fyller de av arbetsgruppen
iramförda förslagen högt ställda anspråk i fråga om att reglera verksamheten
på ett klart och enkelt sätt och samtidigt åstadkomma ett rationellt förfarande.
Liknande uttalanden förekommer från övriga bland remissorganen
företrädda intressegrupper.
Promemorian har i de särskilda frågorna mött vissa synpunkter och erinringar
vid remissbehandlingen. En redogörelse härutinnan lämnas i propositionen
s. 32—38.
Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken
Gällande bestämmelser
I fråga om innehållet i gällande bestämmelser hänvisas till propositionen
s. 39. En redogörelse för tidigare behandling av frågan om generell fartbegränsning
återfinnes i utskottets utlåtande nr 4 år 1962.
1%1 års trafiksfikerhetskommitté; remissyttrandena
Beträffande innehållet i trafiksäkerhetskommitténs betänkande och däröver
avgivna remissyttranden får utskottet hänvisa till propositionen s.
40—57.
Backspegel på vissa motorcyklar
I den inledningsvis nämnda skrivelsen den 18 september 1963 hemställer
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att åtgärder vidtages för komplettering
av 4 § 1 mom. VTF med föreskrift om att trehjulig motorcykel med överbyggd
förarplats skall vara försedd med backspegel, så placerad, att föraren
med densamma kan iakttaga den bakomvarande trafiken. Till stöd för sin
hemställan anför styrelsen i huvudsak följande.
I marknaden förekommer trehjuliga motorcyklar med överbyggt förarutrymme,
vilka beträffande möjligheterna för förarna att iakttaga bakomvarande
trafik är att jämställa med bil. För att föraren på tillfredställande
sätt skall kunna iakttaga bakomvarande trafik erfordras, enligt styrelsens
mening, att sådant fordon är försett med för ändamålet lämpligt placerad
backspegel. Oaktat förhållandet inte varit till avsevärd olägenhet, beroende
på att sådana fordon som regel ändock är försedda med godtagbar backspegel,
anser styrelsen det vara en brist, att bestämmelse härom ej finns.
Styrelsen, som avser att komplettera och förnya de närmare föreskrifterna
om olika anordningar på fordon inför det stundande överförandet av besiktningsverksamheten
från statens bilinspektion till bilprovningsbolaget,
anser därför en sådan bestämmelse nu böra införas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
Styrelsen hänvisar också till en av Underkommittén för vägtransporter
inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa utfärdad rekommendation
i ämnet. Rekommendationen, vilken på underkommitténs
uppdrag slutligt utformats inom arbetsgruppen för fordons konstruktion
(se kommissionens dokument TRANS/SC1/168; TRANS/WP 29/54) är i
översättning av följande lydelse i det nu aktuella hänseendet:
De stater som önska reglera utrustningen av fordon såvitt avser backspeglar
mer ingående än som skett i 1949 års konvention rörande vägtrafik
(bilaga 6 kapitel III b) rekommenderas att helt eller delvis antaga följande
regler och att inte införa någon annan regel.
Antal
4. a) Motorcyklar, motorcyklar med sidvagn och andra motorfordon på
tre hjul som ej är försedda med förarhytt eller slutet karosseri: ingen bindande
föreskrift.
b) Motorfordon på tre hjul utrustade med förarhytt eller slutet karosseri:
eu backspegel.
Nordisk vägtrafikkommitté har förklarat sig intet ha att erinra emot bifall
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning.
Departementschefen
Statistiken över trafikolycksfall 1963 visar en påtaglig förbättring av trafiksäkerheten
relativt sett, d. v. s. om man beaktar, att under året inregistrerades
inte mindre än i runt tal 250 000 nya fordon. Preliminära siffror ur
statistiska centralbyråns månadsstatistik över polisundersökta vägtrafikolyckor
under januari och februari 1964 visar emellertid en betydande
stegring av antalet i sådana olyckor dödade och skadade personer i förhållande
till 1963 års siffror. Stegringen är särskilt markant i fråga om svåra
personskador. Även om ökningen är mindre framträdande vid en jämförelse
med 1962 års statistik — antalet dödade i trafiken under februari
månad visar samma siffra för åren 1962 och 1964 — är förhållandet oroväckande.
Den omständigheten att fordonsparken kraftigt växer får inte
leda till att man godtar en ständigt stegrad olyckssiffra som ofrånkomlig.
Jag ser trafiksäkerheten som ett av departementets väsentligaste arbetsområden.
Vid återkommande tillfällen har jag tidigare lämnat riksdagen utförliga
redogörelser för de initiativ på detta område soin tagits inom departementet
och för det arbete på olika fronter som i saken bedrivs inom
landet och i internationellt samarbete. Framför allt hänsynen till de rent
mänskliga intressena kräver en intensifiering och ytterlig«re samordning av
detta arbete. Uppgiften att finna nya vägar härför måste ständigt hållas
aktuell.
I förevarande sammanhang behandlas två frågor som länge uppmärk
-
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1964
sammats i debatten kring trafiksäkerheten, nämligen frågorna om kontroll
av fordonens beskaffenhet och om tillfälliga hastighetsbegränsningar.
Under senare tid har jag föreslagit flera reformer som, enligt min mening,
sammantagna är ägnade att på ett avgörande sätt reducera fordonets
roll såsom olycksfaktor. Den mest ingripande av dessa är den av statsmakterna
förra året beslutade årliga säkerhetskontrollen av motorfordon och
släpvagnar äldre än tre år. Vidare antogs under hösten 1968 ett förslag till
lagstiftning, som innebär, att från och med innevarande års ingång inspektion
kan ske hos bilförsäljare för att utröna beskaffenheten hos saluförda
begagnade fordon. Jag åsyftar slutligen också det förslag till åtgärder för en
effektivare typbesiktning som framlagts i propositionen 1964: 71.
En särskild arbetsgrupp har nu, som framgår av det föregående, utarbetat
en promemoria, vari upptagits olika förslag med anledning av principbeslutet
om årlig besiktning av vissa fordon. Förslagen har mottagits väl vid
remissbehandlingen och synes mig i allt väsentligt kunna läggas till grund
för bestämmelser i ämnet.
Gruppens förslag innebär, att besiktningarna materiellt och formellt inordnas
i institutet kontrollbesiktning i vägtrafikförfattningarna. Från ett
par håll har i remissyttranden rests invändningar emot att härigenom termen
säkerhetsinspektion — som man anser vara cn från allmänhetens synpunkt
mera tilltalande beteckning — inte längre blir aktuell. Vidare anser
motororganisationerna, att reglerna skulle bli mera lättförståeliga, om de
upptogs i en fristående författning. Besiktningarnas syfte är visserligen att
- inte minst i fordonsägarnas eget intresse — tillgodose trafiksäkerheten.
Detsamma är emellertid i normalfallet huvudsyftet också med de kontrollbesiktningar
som för närvarande företas. Någon anledning att med hänsyn
till syftet särskilja de båda besiktningsformerna föreligger därför inte. Då
dessutom såsom arbetsgruppen funnit enhetliga regler bör gälla för de nya
besiktningarna och de redan nu föreskrivna kontrollbesiktningarna, biträder
jag promemorian i denna del. Givetvis föreligger intet hinder emot att i upplysningsverksamheten
kring de nya besiktningarna betona dessas egenskap
av en säkerhetskontroll och beteckna dem därefter.
Besiktningarnas tekniska utförande — varom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
såsom fastställts redan i principbeslutet, skall ha att närmare bestämma
— bör alltså i princip omfatta endast för bedömande av trafiksäkerheten
nödvändiga kontrollåtgärder. De protokoll över kontrollbesiktningarna
som allmänheten skall erhålla torde bl. a. med hänsyn härtill kunna erhålla
en rationell och lättfattlig utformning.
Jag anförde i anslutning till det förutberörda principförslaget om årlig
fordonskontroll, att avkall på inspektionskraven inte bör ske utan synnerliga
skäl. I remissyttrandena över promemorian är man i allmänhet inte
främmande för tanken på ett provisorium i fråga om förhållandena vid besiktningarna
under ett övergångsskede. Liksom hittills statens bilinspektion
opaginerad Kontrollera mot PDF
29
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
haft att arbeta under delvis provisoriska förhållanden, utan att därför fordonskontrollen
eftersatts, torde under en uppbyggnadstid bilprovningsbolaaet
kunna driva en effektiv kontroll, även om resurser i form av lokaler och
utrustning inte motsvarar de krav som måste ställas på den utbyggda organisationen.
Arbetsgruppen har förordat vissa — vid remissbehandlingen genomgående
godtagna — nya principer i fråga om körtörbud. Dessa innebär i huvuddrag
följande. Körförbud skall alltid kunna meddelas av vederbörande förrättningsman
vid besiktning. Länsstyrelserna skall inte längre sakligt prova
frågor om körförbud. Körförbud skall — som uteslutande påtöljd — utan
särskild prövning inträda, så snart i författningarna föreskriven eller särskilt
meddelad frist för inställelse till kontrollbesiktning utlöper utan att
inställelse skett. Körförbud skall upphöra att gälla i och med inställelse
till besiktning. Vissa undantag om rätt att framföra fordon trots körförbud
införes. Till vad arbetsgruppen sålunda och i övrigt anfört i denna del
ansluter jag mig utom såtillvida, att jag finner bilprovningsbolagets förslag
om ett formlöst förfarande för den som önskar påkalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
prövning av körförbud välgrundat. Utfärdande av regler härom
torde ankomma på Kungl. Maj :t, som i VTK upptagit föreskrifter om
fullföljd av talan angående typbesiktning. — I sammanhanget vill jag påpeka,
att hinder för förrättningsman vid flygande inspektion att — om fordonets
beskaffenhet påkallar det — meddela körförbud inte bör anses föreligga
av det skälet att körförbud för fordonet automatiskt inträtt till följd
av försummad inställelse. — Med anledning av ett uttalande vid remissbehandlingen
torde böra erinras om, att det förbud mot användande av fordon,
varom 9 § VTF stadgar, inte är att jämställa med körförbud. Någon ändrad
reglering av detta förfarande synes inte vara påkallad. Länsstyrelserna bibehåller
enligt förslaget möjligheten att jämlikt 22 § VTF meddela föreläggande
om kontrollbesiktning. Härigenom tillgodoses bl. a. önskemålet, att ett
förbud enligt 9 § skall kunna följas upp på ett adekvat sätt. — Den befogenhet
länsstyrelserna f. n. har enligt 22 § VTF att meddela körförbud
och föreläggande tillkommer enligt 25 § 4 mom. andra stycket YIP beträffande
fordon i yrkesmässig trafik även annan myndighet, som meddelat
trafiktillstånd. Denna bestämmelse har visat sig sakna praktisk
betydelse och torde därför böra helt utgå. Jag föreslår vidare, att bestämmelserna
om kontrollbesiktning av fordon för personbefordran i yrkesmässig
trafik och av fordon i uthyrningsrörelse, samtidigt som de i fråga
om påföljd för underlåten inställelse m. m. erhåller en med övriga regler
om kontrollbesiktning enhetlig utformning, överföres från YTF till VTF.
Det förslag jag framlägger till ändring i VTF bygger helt på promemorians
i remissyttrandena godtagna innehåll rörande de åtgärder - i
form av körförbud, föreläggande om ny besiktning eller godkännande
som fordonets vid besiktningen konstaterade beskaffenhet bör kunna för
-
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964
anleda. Tanken på övervakning — motsvarande den vid flygande inspektion
— över att fel av ringa betydelse för trafiksäkerheten repareras får
avvisas av skäl som arbetsgruppen anfört. Som riksåklagarämbetet påpekat
är sådana fel undantagna i bestämmelserna om ansvar för brukande
av bristfälliga fordon.
Jag delar den i promemorian hävdade uppfattningen, att en effektiv övervakning
över att besiktningsbestämmelserna efterlevs är möjlig endast om,
vid sidan av det märkessystem som fastställts genom principbeslutet om
årlig fordonsbesiktning, föreskrifter ges om generell skyldighet att medföra
besiktningsinstrument eller typintyg vid färd med fordon. Jag föreslår
därför införande av eu sådan regel jämte därav påkallade föreskrifter beträffande
möjligheterna att utbekomma duplett av handlingarna i fråga
ävensom erforderliga ansvarsbestämmelser. I sammanhanget bör beaktas
vad bilprovningsbolaget anfört om nödvändigheten av att särskilja duplett,
avsedd att ersätta förlorat original, från i vanlig ordning utfärdad avskrift
av samma handling.
Ehuru endast ett fåtal remissorgan haft någon invändning rörande behovet
av reformen, har i flera yttranden påpekats vissa nackdelar av att det
vid färd blir obligatoriskt att medföra besiktningshandling. Jag kan förstå
och delvis ansluta mig till de synpunkter som därvid uttalats. Jag avser
därför att, under förutsättning av bifall till mina förslag, snarast vidta
åtgärder för att handlingarna för de syften, om vilka här är fråga, skall —
i linje med vad Föreningen Sveriges landsfogdar anfört och också i huvudsak
med statspolisintendentens önskemål —- kunna ersättas med en speciellt
för vederbörande fordon utfärdad vagnbok. — Även om vägande skäl
kan anföras för riksåklagarämbetets och statspolisintendentens uppfattning,
att föreskriften om medförande av besiktningshandling inte bör modifieras
efter mönstret i 69 § VTF, har jag stannat för att härutinnan inte
göra någon åtskillnad i förhållande till bestämmelserna om körkort och
övriga i stadgandet avsedda handlingar.
Systemet för övervakning av bestämmelsernas efterlevnad förutsätter en
rad detalj föreskrifter angående antecknings- och uppgiftsskyldighet, varom
jag ämnar sedermera framlägga förslag för Kung], Maj:t. Härvid avser jag
att också föreslå, att körförbud som meddelas vid besiktning — såsom sedan
den 1 januari i år är stadgat rörande körförbud meddelat vid flygande inspektion
och inspektion hos försäljare — skall utmärkas på fordonen.
Jag vill erinra om, att frågan om en reformering av förfarandet för fordonsregistrering
är aktuell. Den utredning jag tidigare förutskickat torde
komma till stånd inom kort. En reform i detta hänseende kan givetvis
komma att skapa nya förutsättningar för övervakning av att körförbud
och besiktningsskyldighet efterkommes.
Beträffande flygande inspektion har i promemorian inte föreslagits an
-
31
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
nan ändring i VTF än vad som föranledes av de ändrade reglerna om
körförbud. Då bilprovningsbolaget över huvud taget inte bör ha någon uppgift
i fråga om övervakning av att besiktningsskyldighet iakttas, kan jag inte
biträda vad länsstyrelsen i Östergötlands län anfört om överförande i viss
del av uppföljningen beträffande föreläggande vid flygande inspektion från
förrättningsmannen till befattningshavare inom bolaget. Statspolisintendenten
framhåller i sammanhanget angelägenheten av sådan ändring i 23 §
VTF att anträffande på väg inte längre förutsattes för rätt att företa flygande
inspektion. Jag föreslår, för att tillgodose de synpunkter som föranlett
denna hemställan, att Kungl. Maj :t ges befogenhet att närmare bestämma
i vilken omfattning flygande inspektion skall få ske. Det bör öppnas möjlighet
för vederbörande bilinspektör eller polisman att inspektera fordon, som,
ehuru det uppenbarligen framförts i trafik, hunnit föras av vägen innan denne
kommer till platsen. Behov av en sådan möjlighet torde vara särskilt uttalat
beträffande fordon som varit inblandat i en trafikolycka. De nya bestämmelserna
bör inte kunna åberopas till stöd för någon rätt att, utöver
den polisman kan äga enligt gällande allmänna regler, beträda enskilt område.
Företas registreringsbesiktning av fordon som är underkastade bestämmelserna
om periodisk kontrollbesiktning bör i förekommande fall registreringsbesiktningen
tillika gälla som kontrollbesiktning så att märke
åsätts fordon, som uppfyller de härför i 24 § 3 mom. första stycket i dess
föreslagna lydelse angivna förutsättningarna. Om märket bör gälla vad som
sägs i samma mom. andra stycket. Föreläggande om inställelse till ny registreringsbesiktning
ävensom körförbud bör i förekommande fall meddelas
vid registreringsbesiktning av registrerat fordon. Dessa synpunkter föranleder
ändrad lydelse av 14 § 1 mom. VTF.
Om innehållet i författningsförslagen vill jag tillägga, att jag funnit de
närmare föreskrifterna om kontrollbesiktning och särskild kopplingsbesiktning
— liksom är fallet beträffande registrerings- och typbesiktningarna —
böra till alla delar upptagas i VTK, vilket bör föranleda, att föreskrifterna i
nuvarande 24 § 2 och 3 mom. och 24 a § andra stycket VTF utgår.
Det har förutsatts i det förutnämnda principbeslutet, att för all besiktningsverksamhet
inom bilprovningsbolaget skall svara särskilda, av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen auktoriserade befattningshavare i bolaget, vilka
skall stå under styrelsens tillsyn och vilkas ställning skall anses förenad
med ämbetsansrar. Detta torde inte nödvändiggöra, att den direkta verksamheten
skall handhas av dessa besiktningsmän. Det är uppenbarligen
uteslutet, att de skall kunna i detalj följa varje besiktning eller ens meddela
alla förekommande beslut. Körförbudsfrågor bör emellertid, som arbetsgruppen
uttalat, alltid avgöras direkt av besiktningsmannen, som också bör omedelbart
svara för registrerings- och kopplingsbesiktningar. Med anledning
32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 7.964
av vad riksåklagarämbetet anfört i denna del vill jag såsom min mening
uttala, att handlingarna i inspektionsärenden torde bli att anse som allmänna
handlingar.
I enlighet med arbetsgruppens förslag bör i VTF upptas huvudregeln angående
omfattningen av den nya besiktningsskyldigheten och — mot bakgrund
av beslutet om en successiv utbyggnad av verksamheten — Kungl.
Maj :t bemyndigas att meddela undantag från denna huvudregel. Det bör
också läggas i Kungl. Maj :ts hand att utfärda bestämmelser om inställelsetid
för fordonen. Jag biträder även i övrigt vad som anförts i promemorian
rörande den författningsmässiga utformningen av de erforderliga bestämmelserna.
Rörande innehållet i de författningar, till vilka jag senare — under givna
förutsättningar — har att framlägga förslag, torde jag få anföra följande.
Promemorians innehåll synes mig i huvuddrag väl ägnat att läggas till
grund för förslagen. Jag avser således, bland annat, att föreslå, att fordonens
årsmodell skall tas till utgångspunkt vid bestämmande av inställelseskyldigheten,
och att denna tills vidare endast skall omfatta fordon av 1960
eller tidigare års modell. I fråga om inställelsesystemet, som skall utformas
efter i huvudsak de principer utredningen angående kontrollbesiktning
av bilar utarbetat, möter bl. a. problemet om verkstadsbranschens
kapacitet under sommarsäsongen och inställelsernas anpassning härefter.
Ehuru jag är väl medveten om toppbelastningen på verkstäderna under
försommaren och svårigheterna därefter med hänsyn till semesterledighet
för personalen, anser jag arbetsgruppens förslag, att endast två sommarmånader
bör uteslutas som inställelsemånader — och att således fordonen
efter slutsiffrorna i registreringsnumren fördelas på tio inställelsemånader
— i allmänhetens intresse böra prövas. Befinnes mot mitt antagande svårigheter
av betydelse komma att uppstå med berörda system, bör givetvis
frågan omprövas. De frågor om »januari- och februaribilarna» som upptagits
i promemorian och remissvaren däröver torde böra avgöras av Kungl. Maj:t
på grundval av den vid beslutet föreliggande situationen. För släpvagnarna
bör som gruppen föreslår inga särskilda inställelseterminer gälla. Statspolisintendentens
förslag om motsvarande regel för motorcyklar är jag åtminstone
tills vidare inte beredd att förorda.
En presumtion för bristfälligheter hos fordonen har föranlett, att vid inställelsefrists
utgång körförbud föreslås automatiskt skola inträda, om
fordonet inte besiktigats. Rent principiellt bör detta förhållande inte förändras
av att orsaken till den uteblivna inställelsen är att söka i personliga
förhinder för vederbörande ägare. Med hänsyn härtill och på de skäl
arbetsgruppen anfört delar jag den i promemorian hävdade meningen, att
ägare av fordon, även om han kan åberopa laga förfall eller väntetid rid
besiktningsstation, i princip ej bör få bruka sitt fordon, sedan inställelsefristen
utgått, förr än det vid besiktningen konstaterats, att fordonet inte
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1964 33
är trafikfarligt. Uppfattningen delas av det allt övervägande antalet remissinstanser.
Enligt 10 § 4 inom. VTF gäller som förutsättning för fordons registrering,
att registreringsbesiktning skett eller fordonet upptagits i typintyg
inom ett år före registreringsansökningen. Genom 1955 års förordning om
tillfälligt upphävande av viss i VTF föreskriven besiktningsskyldighet m. in.
(SFS 1955:98) har detta villkor ävensom motsvarande villkor enligt 12 §
1 mom. 3 punkten och 13 § 1 mom. 3 punkten VTF för fordons brukande
enligt interimslicens och saluvagnslicens i princip upphävts dels såvitt
avser reservregistrerade personbilar och motorcyklar yngre än fem år —
räknat från första registreringsdagen — vilka varit avregistrerade högst
sex månader, dels beträffande andra reservregistrerade fordon som godkänts
vid kontrollbesiktning inom ett år före registreringsansökningen eller
brukandet. Förordningen gäller enligt senast utfärdad kungörelse om
giltighetstiden (SFS 1958: 323) tills vidare. Av förarbetena till förordningen
framgår, att en omprövning i ämnet förutsatts skola ske i samband
med att frågan om periodisk fordonskontroll erhöll sin lösning. Jag
föreslår nu, att nämnda förordning upphäves och att eftergiften genom viss
ändring av de nämnda paragraferna bibehålies såtillvida, att i fråga om
reservregistrerade fordon kontrollbesiktning inom ett år före registreringsansökningen
respektive brukandet skall kunna ersätta den föreskrivna registreringsbesiktningen
eller upptagandet i typintyg.
Jag övergår härefter till frågan om tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken.
Den redogörelse av 1961 års trafiksäkerhetskommitté som framlades i
november 1961 och behandlade erfarenheterna av hastighetsbegränsningarna
samma år mottogs i stort sett positivt men föranledde dock en del kritik
i remissyttrandena däröver och i den allmänna debatten. Då kommittén
nu framlagt sitt betänkande på grundval av försöksverksamheten såsom
helhet, d. v. s. i fråga om de begränsningar som gällt under åren
1961 och 1962, är anslutningen i remissvaren i det närmaste total till kommitténs
uppfattning, att tillfällig hastighetsbegränsning av den art som prövats
är ett tjänligt instrument till förebyggande av allrahelst svårare trafikolyckor.
Den uppföljning statens trafiksäkerhetsråd verkställt av fartbegränsningarna
under sommaren 1963 stöder i allt det av kommittén framlagda
utredningsresultatet. Jag anser mig därför kunna fastställa, att man
bär funnit ett effektivt medel att nedbringa antalet olyckor i trafiken. EU
mycket väsentligt konstaterande i sammanhanget är, att de meddelade föreskrifterna
i påfallande hög grad lojalt följts av fordonsförarna.
Det har från något håll vid remissbehandlingen anförts och har också vid
olika tillfällen gjorts gällande i andra sammanhang, att en markant ökning
av antalet trafikolyckor trots fartbegränsningen ägt rum under jul- och
nyårshelgerna 1963—64. Statens trafiksäkerhetsråd — som ännu inte kun
-
34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196i
nät insamla och slutligt bearbeta allt material rörande denna begränsning
— har tillhandahållit mig vissa preliminära uppgifter om begränsningens
effekt. En jämförelse har gjorts, avseende bl. a. årsskiftena fr. o. m. 1960/61,
mellan för varje årsskifte hastighetsbegränsningsperioden över jul-, nyåroch
trettonhelgerna, å ena, samt föregående och efterföljande frifartsperioder
(1/12—ca 20/12 och ca 8/1—31/1) å andra sidan. Jämförelsen visar
dagsmedeltalen för de olika perioderna av samtliga olyckor och av olyckor
som medfört personskada. I båda hänseendena visar siffrorna för den senaste
begränsningen, liksom i fråga om de föregående, en markant nedgång
för begränsningsperioden i förhållande till de omgivande perioderna.
Personskadeolyckorna minskade senaste årsskiftet från period 1 till 2 med
34.5 procent och ökade från period 2 till 8 med 27,9 procent. 1960/61 var
motsvarande värden: 31,4 och 43,1; 1961/62: 33,3 och 38,3; samt 1962/63:
29.6 och 16,8. Olyckskurvan ligger emellertid totalt sett — såväl under hastighetsbegränsningsperioden
som under perioderna med fri fart — på en
högre nivå vid senaste årsskiftet. Med reservation för siffrornas preliminära
karaktär och för de från vetenskaplig synpunkt grova beräkningarna
kan sägas, att materialet inte på något sätt jävar påståendet om den
tillfälliga hastighetsbegränsningens reducerande effekt på trafikolycksfallen
utan tvärtom ger ett visst stöd för påståendet.
De företagna utredningarna får anses ge tillfredsställande belägg för att
hastighetsbegränsningarna, sådana de hittills genomförts, inte inneburit någon
olägenhet från trafikteknisk eller trafikekonomisk synpunkt av sådan
betydelse, att institutet av den anledningen inte bör användas.
Stadgandet i 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen om rätt för Kungl. Maj :t
att, då särskilda förhållanden påkallar det, föreskriva hastighetsbegränsning
för viss tid, infördes, som framgår av uttalandes vid dess tillkomst
(prop. 1961: 130; L2U 48) för att möjliggöra en försöksverksamhet. Efter resultatet
av denna verksamhet skulle beslutas om institutets fortsatta användning.
Jag föreslår nu, mot bakgrund av det förut anförda, att institutet tillfällig
hastighetsbegränsning i motortrafiken fortsättningsvis så länge trafikbilden
är väsentligen oförändrad regelbundet utnyttjas i trafiksäkerhetens
intresse.
En rad synpunkter på och önskemål om innehållet i kommande författningar
om tillfällig hastighetsbegränsning har framkommit vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag. Någon radikal förändring i uppläggningen
i förhållande till de hittills meddelade bestämmelserna anser jag mig för
närvarande inte böra förorda. Ehuru de kommande begränsningarna inte
längre skall karakteriseras som försök i samma mening som de tidigare
företagna, kommer de givetvis att med största uppmärksamhet följas avberörda
myndigheter och andra trafiksäkerhetsorgan. Jag ämnar fortlöpande
tillse, att utvecklingen bevakas och att materialet bearbetas och redovi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
35
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
sas på ett sådant sätt att vunna erfarenheter tillvaratas vid utformandet av
kommande bestämmelser och i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet över huvud
taget. Den av kommitténs experter utarbetade redovisningen av och
redogörelsen för undersökningarna kommer också i fortsättningen att utnyttjas
som en synnerligen värdefull källa till information.
Åtskilliga remissinstanser har som alternativ till eller medel för reducering
av trafikolyckorna vid sidan av de tillfälliga hastighetsbegränsningarna
pekat på åtgärder i form av vägförbättringar eller särskilda trafikföreskrifter
på trafikfarliga vägavsnitt. Givetvis får hastighetsbegränsningarna
inte uppfattas som något universalmedel i strävandena att åstadkomma
ökad trafiksäkerhet. Som jag inledningsvis antytt måste trafiksäkerhetsproblemet
angripas från olika utgångspunkter med anlitande av till utformning
och verkningar olika instrument. Vad beträffar frågan om speciella åtgärder
på trafikfarliga vägavsnitt redogjorde jag i den proposition, vari
det principiella förslaget om årlig fordonsbesiktning framlades, för en
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen företagen undersökning rörande
särskilt olycksbelastade vägsträckor. Denna undersökning fullföljes och
bearbetas fortlöpande och har i flera fall lett till konkreta åtgärder. I avvaktan
på att resultaten i större omfattning kan avsättas i vägombyggnadsoch
vägförbättringsarbeten torde efter omständigheterna i det särskilda
fallet anpassade lokala trafikföreskrifter kunna få en påtaglig effekt. Radikala
sådana föreskrifter bör gälla för vägsträckor med erfarenhetsmässigt
särskilt hög olycksfrekvens. En nära kontakt i dessa frågor mellan vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande myndigheter som svarar för
den lokala trafikregleringen har inletts.
Jag vill slutligen föreslå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan
om ändring av utrustningsbestämmelserna, såvitt rör backspegel på trehjulig
motorcykel med förarhytt eller slutet karosseri, föranleder erforderlig
författningsändring.
Utskottet
Utskottet har icke något att anmärka mot de i propositionen föreslagna
författningsändringarna eller mot vad departementschefen anfört angående
tillämpningen framdeles av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen mätte i skrivelse till Kungl. Maj:l anmäla
att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot förevarande
proposition, nr 132.
Stockholm den 5 maj 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
36
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 196b
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Ebbe
Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Herbert Larsson, Wirmark* och
Gunnar Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Johansson i öckerö*, Persson i Tandö*, Mattsson och Wennerfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Eoktryckeri Aktiebolag 640143
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.