Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa paragrafer i riksdagens år 1963 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket. l:o) Under jordbruksdepartementet, § 30, har revisorerna behandlat vissa frågor rörande ersättning för mistad fiskerätt

1964-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:33, Utlåtande i anledning av vissa paragrafer i riksdagens år 1963 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket. l:o) Under jordbruksdepartementet, § 30, har revisorerna behandlat vissa frågor rörande ersättning för mistad fiskerätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1964

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av vissa paragrafer i riksdagens år 1963

församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverket.

l:o) Under jordbruksdepartementet, § 30, har revisorerna behandlat vissa

frågor rörande ersättning för mistad fiskerätt (Del I, s. 268—281).

Utlåtanden har avgivits av kammarkollegiet, riksrevisionsverket, lantmäteristyrelsen,

fiskeristyrelsen ävensom fiskevärderingsnämnderna för saltsjökusterna

av Stockholms och Gotlands län, för Kalmar och Blekinge län,

för Västernorrlands och Jämtlands län samt för Norrbottens och Västerbottens

län (Del II, s. 247—264).

Utskottet. 1950 års lagar om gräns mot allmänt vattenområde och om

rätt till fiske medförde bl. a. rätt för envar att fiska på vissa vatten som

tidigare varit förbehållna enskilda fastighetsägare. Genom den samtidigt genomförda

lagen om ersättning för mistad fiskerätt åtog sig statsverket att

bereda de tidigare fiskerättsägarna gottgörelse för det intrång som förorsakats

dem genom de nämnda lagarna.

Dessa lagar tillkom främst på grundval av det år 1947 av fiskerättskommittén

avgivna betänkandet med förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande

författningar. Statsmakternas beslut innebar emellertid att fisket

frigavs i en omfattning, som väsentligt översteg vad kommittén föreslagit.

Sålunda utökades i förhållande till detta förslag rätten till frifiske med

dels fiske med rörligt redskap, utom efter lax, vid Norrlandskusten och Uppsala

län, dels fiske med fast redskap vid västkusten, dels ock fiske med rörligt

redskap i Mälaren.

Tiden för anmälan om anspråk på ersättning för genom denna lagstiftning

förorsakat intrång har numera utgått. Antalet inkomna ersättningsmål

uppgår till 1650, av vilka i september 1963 994 hade avgjorts.

Fiskerättskommittén räknade med att de ersättningsbelopp, som skulle

komma att utgå i anledning av de förslag kommittén framlagt, ej skulle

överstiga ett belopp av 2 milj. kr. De belopp, som t. o. m. budgetåret 1962/63

utbetalats i ersättning i anledning av förevarande lagstiftning, sådan den

slutligen bestämdes, uppgår till ca 21,8 milj. kr.

Revisorerna förmenar nu att sistnämnda ersättningsbelopp kan beräknas

komma att stiga till 45 milj. kr. eller däröver, innan samtliga ersättnings
1

nihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 aud. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196i

anspråk är slutligt reglerade. Med denna summa har revisorerna jämfört det

av fiskerättskommittén uppskattade beloppet om ca 2 milj. kr. samt anfört

att, även om viss del av kostnadsökningen belöpte på den penningvärdeförändring,

som inträtt sedan kommitténs kalkyl uppgjordes, skillnaden likväl

måste betraktas som anmärkningsvärd. Oaktat dessa förhållanden torde det

dock icke enligt revisorerna vara möjligt att nu avbryta den pågående ersättningsregleringen

vare sig genom att återgå till tidigare gällande bestämmelser

eller genom att stanna vid nuläget. Revisorerna anser det emellertid

vara möjligt att i vissa hänseenden åstadkomma en förbättring av den rådande

situationen framför allt genom att påskynda utredningen i målen och

deras slutliga avgörande. Till en böx-jan föreslås därför att sökandeparten

i målet snarast bör förebringa all den utredning som står till hans förfogande,

exempelvis utredning angående gränser och djup i fiskevatten, fastighets-

och delägarförhållanden, beskrivning av fångstmetoder och fångstmängder,

avsättningsförhållanden och priser in. m. Det är antagligt, framhåller

revisorerna, att åtskillig tid därigenom skulle sparas och att bevismaterialet

skulle vinna i tillförlitlighet. Vidare påpekar revisorerna att någon

undersökning eller sammanställning av rättspraxis i fiskeersättningsmål

icke kommit till stånd trots att en sådan år 1960 ställdes i utsikt, ävensom

att kammarkollegiets tillgång på expertis för vissa uppgifter, främst för

fiskeribiologiska och statistiska uppgifter, närmast försämrats under de senare

åren oaktat för sistnämnda ändamål särskilda medel beräknats under

kollegiets avlöningsanslag. Då dessa båda frågor enligt revisorerna ingalunda

är oväsentliga för ersättningsmålens avveckling, anser revisorerna att

kraftigare ansträngningar är påkallade för att ge dem en tillfredsställande

lösning. Slutligen framliålles att i ersättningsmålen en utförlig utredning om

fiskeförhållandena inom stora delar av landets fiskevatten ofta förebringas,

och efter hand som värderingsnämndernas eller överdomstolarnas avgöranden

vinner laga kraft erhålles klarhet om det gällande läget inom vattenområdena.

Det vore enligt revisorernas mening ändamålsenligt om de resultat

som härigenom vinnes kunde successivt åskådliggöras på kartor eller

sjökort, vilka gjordes tillgängliga för fiskeriorganisationer, kommuner och

enskilda. Det erforderliga grundläggande arbetet därmed borde enligt revisorerna

ankomma på fiskevärderingsnämnderna och hushållningssällskapens

fiskerikonsulenter.

Vad först gäller den av revisorerna gjorda jämförelsen mellan det av fiskerättskommittén

uppskattade ersättningsbeloppet om 2 milj. kr. och det av

revisorerna beräknade beloppet om ca 45 milj. kr. vill utskottet i likhet med

bl. a. kammarkollegiet och fiskeristyrelsen framhålla att 1950 års fiskelagstiftning

i sin slutliga utformning innebar, såsom framgått av den tidigare

redogörelsen, en icke obetydlig utökning av rätten till frifiske i förhållande

till fiskerättskommitténs förslag. Denna omständighet i förening med

penningvärdeförändringen utgör en väsentlig anledning till den betydande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196i

differensen mellan kommitténs kostnadskalkyl och det taktiska utfallet.

Beträffade härefter revisorernas förslag vill utskottet till en början instämma

i det av revisorerna uttalade önskemålet, att ersättningsfrågornas

avgörande i möjligaste mån påskyndas. Det är från denna synpunkt angeläget,

att erforderlig fiskeriteknisk och juridisk expertis ställes till de utredande

organens och värderingsnämndernas förfogande. Det kan emellertid

ifrågasättas, om den av revisorerna anvisade utvägen att anmoda parterna

att förebringa erforderlig utredning — förelägganden att avhjälpa brister i

ansökningen har nämnderna redan enligt gällande lagstiftning möjlighet

att utfärda — kan vara ägnad att i nämnvärd mån påskynda målens avgörande,

då dröjsmålen framför allt torde bero på bristen på den expertis,

som erfordras som underlag för anspråkens preciserande och bedömande.

I fråga om revisorernas förslag om utredning eller sammanställning av

rättspraxis på området vill utskottet framhålla att år 1960, då frågan var

aktuell, vägledande domar icke fanns från högsta domstolen. Numera föreligger

emellertid, såsom framhållits av flera remissinstanser, ett flertal sådana

avgöranden. Dessa har tillställts samtliga hovrätter och fiskevärderingsnämnder

samt refererats i »Nytt juridiskt arkiv». Avgörandena är av

sådan art, att en överarbetning av tidigare av hovrätter och nämnder meddelade

domar synes i det närmaste sakna betydelse. Ytterligare avgöranden

i fiskevärderingsmål, vilka även kommer att utsändas, torde också vara

att vänta från högsta domstolen. Med hänsyn till det sagda synes något behov

av utredning eller sammanställning av rättspraxis enligt utskottets

mening ej längre föreligga.

Vad angår frågan om erforderlig expertis för kammarkollegiets del vill

utskottet understryka vikten av att kollegiet erhåller den sakkunskap som

är nödvändig för att kollegiet på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla

sin uppgift att föra kronans talan i fiskevärderingsmål. Utskottet förutsätter

dock att kollegiet självt vidtager de i detta hänseende lämpliga åtgärderna

inom ramen för de anslag som härutinnan tillföres kollegiet.

Vad slutligen gäller möjligheterna att för allmänt bruk redovisa gränserna

mellan allmänna och enskilda vattenområden vill utskottet i likhet med

lantmäteristyrelsen framhålla att frågan kompliceras av ett tlertal faktorer.

Bl. a. är ifrågavarande gränser icke fixerade och kan bara bestämmas vid

varje särskild tidpunkt med utgångspunkt (rån, jämte annat, rådande

medelvattendjup och avstånd till strand. Vidare innebär värderingsnämndernas

och överdomstolarnas beslut i fiskcersättningsmålen icke något rättskraftigt

avgörande beträffande dessa gränser. Jämväl bör framhållas att

värderingsnämnderna icke äger erforderliga resurser att genomföra det

grundläggande arbetet, vilket ej heller faller inom ramen för deras verksamhet.

Oaktat dessa omständigheter synes det dock vara önskvärt alt det i akterna

förekommande kartmaterialet in. in. göres lättare tillgängligt för alla

berörda intressenter och närmare bearbetas av exempelvis tiskerikonsulen(er

eller fritidsfiskets organisationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196b

Med hänsyn till det sålunda anförda begränsar sig utskottet till att vad i

ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o) Under inrikesdepartementet, § 34, har revisorerna framlagt ett förslag

om användning på visst sätt av överskottsmedel från vissa allmänningsfonder

i Norrbottens län (Del I s. 309—314).

Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket, skogsstyrelsen, länsstyrelsen

i Norrbottens län, som i sin tur inhämtat yttrande från Norrbottenallmänningarnas

förbunds styrelse, samt arbetsmarknadsstyrelsen (Del II s.

288—295).

Utskottet. Enligt lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna, vilken trädde i kraft den 1 januari 1954, skiljes i fråga om

inkomsterna från en allmänningsskog mellan avkastning och kapitalinkomst.

Behållen avkastning kan bl. a. användas till främjande av jordbruket

inom den eller de socknar, för vilkas jordägare skogen blivit avsatt,

eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för befolkningen

i socknarna; den kan även fonderas. Kapitalinkomst återigen skall användas

eller fonderas för verkställande av grundförbättringar å allmänningsskogen

eller för inköp av mark för skogens utvidgning eller för annat dylikt ändamål.

Det tillkommer länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen

meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.

På sätt närmare framgår av revisorernas berättelse (del I s. 312) redovisas

i Norrbottens läns huvudbok ett flertal allmänningsfonder. Enligt revisorerna

uppgick den sammanlagda behållningen av dessa fonder vid utgången

av budgetåret 1962/63 till ca 13 milj. kr. mot ca 10,7 milj. kr. tio år tidigare.

De fonderade medlen har nu enligt revisorernas mening nått en sådan storlek,

att det kan ifrågasättas, om denna fortskridande anhopning av kapital

verkligen tjänar något rimligt syfte. Revisorerna anser att en snabbare omsättning

av kapitalet med inriktning på direkt produktiva investeringar vore

att föredraga, och möjligheterna härtill skulle enligt deras mening otvivelaktigt

förbättras om fonderna finge en vidgad, friare användning. På

grund härav föreslår revisorerna, att en närmare undersökning rörande förutsättningarna

härför snarast kommer till stånd.

Av de förklarande myndigheterna har riksrevisionsverket, skogsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkt den föreslagna utredningen. Länsstyrelsen

i Norrbottens län uttalar, att vissa ändrade bestämmelser rörande

allmänningsfondernas placering och ianspråktagande kan vara befogade

men knappast i den omfattning revisorerna antyder och att det i första hand

bör ankomma på allmänningsdelägarna själva att taga initiativ i dessa frågor.

Norrbottensallmänningarnas förbunds styrelse avstyrker utredning i

frågan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196b

Sistnämnda styrelse andrager med instämmande av länsstyrelsen i Norrbottens

län att skogsmedelsfondernas kapitalbelopp vid utgången av budgetåret

1962/63 uppgår till ca 9,3 milj. kr. och ej som revisorerna anger ca 13

milj. kr. I sistnämnda belopp ingår nämligen enligt dessa remissorgan löpande

medel som disponeras av allmänningsstyrelserna och som länsstyrelsen

på rekvisition har att utbetala. Eftersom skogsmedelsfonderna vid utgången

av budgetåret 1952/53 enligt samma remissorgan uppgick till ca

16,4 milj. kr. har sålunda behållningen, sedan den nya lagen trätt i kraft,

icke ökat utan i stället avsevärt nedgått i storlek.

Med hänsyn härtill och då det i första hand torde böra ankomma på ägarna

av allmänningsskogarna att taga initiativ till nödiga reformer på området,

finner utskottet någon riksdagens åtgärd ej vara påkallad i frågan,

vilket utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 5 maj 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Ebbe

Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Herbert Larsson, Wirmark* och

Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Persson i Tandö*, Mattsson, Tobé* och Wennerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.