Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949

1964-05-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 är 1964

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949

(nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

» ''

Genom en den 17 april 1964 dagtecknad proposition, nr 151, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183): om flottningen

i Torne och Muonio gränsälvar.

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås, under förutsättning överenskommelse därom

träffas mellan Sverige och Finland, att i den nu gällande gemensamma stadgan

angående flottning i gränsälvarna skall införas två nya paragrafer med

bestämmelser om flottningsskada på fiskebyggnad. Dessa innehåller dels

att den som uppför fiskebyggnad i flottleden skall ha rätt att hos länsstyrelse

påkalla bestämmelser om skyddsanordningar att bekostas av de flottande,

dels att, om någon bygger i strid mot lag eller givna föreskrifter, han

skall ha skyldighet att själv svara för skada på byggnaden i följd av flottningen.

överenskommelse i ämnet har den 23 api''il 1964 träffats mellan ländernas

regeringar.

Enligt vad i propositionen uppgives har det under förhandlingar mellan

Sverige och Finland förutsatts att överenskommelsen skulle träda i kraft

så snart som möjligt. Lagförslaget har därför ansetts böra behandlas av

riksdagen under dess vårsession.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 3 avd. AV 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 196i

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen

i Torne och Muonio gränsälvar

Härigenom förordnas som följer.

Under förutsättning att överenskommelse träffas mellan Sverige och Finland,

att i den vid lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen i Torne

och Muonio gränsälvar fogade stadgan skola införas två nya paragrafer, betecknade

8 a § och 22 a §, av nedan angiven lydelse, äger Konungen förordna,

att dessa bestämmelser här i riket skola lända till efterrättelse från den

dag som angives i överenskommelsen.

8 a §.

Menar någon, som uppfört eller ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden,

att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på

byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äger han genom

ansökan, som ingives till någon av länsstyrelserna, påkalla bestämmelse

om erforderliga skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet

att påkalla bestämmelse, som nu sagts, stadgas i 22 a §.

För behandling av ansökning enligt första stycket skola bestämmelserna

i 6—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

22 a §.

Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller givna föreskrifter,

svarar han själv för den skada, som kan uppstå på byggnaden i

följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida bestämmelse

om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i flottleden, svarar

han under tiden själv för skadan.

Inledning

Flottningen i Torne och Muonio älvar samt i ett havsområde utanför

Torne älvs mynning regleras enligt lag den 28 april 1949 (nr 183) genom

bestämmelser i en överenskommelse den 17 februari 1949 mellan Sverige

och Finland om flottningen i gränsälvarna och i en till överenskommelsen

fogad stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.

Bestämmelserna länder till efterrättelse i Sverige så länge överenskommelsen

är giltig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1964 3

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1954 förordnades ombud

att för Sveriges del deltaga i överläggningar med representanter för

den finländska regeringen rörande översyn dels av konventionen den 10

maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda

laxfisket i Torne och Muonio älvar dels av den med stöd av en sistnämnda

dag avgiven deklaration fastställda stadgan för fiskets bedrivande

inom Torne älvs fiskeområde dels ock av överenskommelsen den

17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och

Muonio älvar. De svenska och finländska ombuden antog som gemensam

benämning svensk-finska kommissionen för översyn av 1927 års konvention

angående det gemensamma laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m.

(laxfiskekommissionen).

Med skrivelse den 23 oktober 1962 har de svenska ombuden till Kungl.

Maj :t överlämnat ett betänkande med förslag till ny överenskommelse och

stadga rörande fisket i Torne älvs fiskeområde samt förslag till ändring

i flottningsöverenskommelsen och till ändringar i och tillägg till flottningsstadgan

(NU 1963:2). Förslagen är gemensamma för de svenska och de

finländska ombuden i laxfiskekommissionen men i betänkandet har endast

de svenska ombudens motiv till förslagen intagits.

Genom beslut den 14 februari 1964 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de

svenska sakkunniga i den år 1961 tillsatta svensk-finska gränsälvskommittén

att i samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en

översyn av förslaget till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande

fisket inom Torne älvs fiskeområde.

över betänkandet i vad det avser tillägg till flottningsstadgan har efter

remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, vattenrättsdomarna i

Övre Norrbygdens vattendomstol, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, över jägmästaren i övre Norrbottens

distrikt, skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, fiskeriintendenten i övre

norra distriktet, Haparanda byamän, svenska sakkunniga i finsk-svenska

gränsälvskommittén och Torne älvs flottningsförening.

Gällande bestämmelser m. m.

Beträffande innehållet i gällande bestämmelser, fiskekommissionens

förslag och de däröver avgivna remissyttrandena får utskottet hänvisa till

propositionen s. 4—10.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 34

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3''r år 196i

Departementschefen

Föredragande departementschefen anför följande.

Gränsvattnen mellan Sverige och Finland är under nuvarande förhållanden

nyttjade i huvudsak endast för flottning och fiske. Behov av mellanstatlig

reglering har därför förelegat endast beträffande dessa två verksamhetsformer.

För flottningens del har överenskommits gemensamma bestämmelser

som innebär en tämligen fullständig reglering av verksamheten. I

fråga om fisket är däremot motsvarande reglering icke lika uttömmande.

Endast för laxfisket finnes gemensamma bestämmelser och dessa gäller endast

till den del staterna innehar fiskerätten. Fiskekommissionen har funnit

påkallat att åvägabringa en ny allt slags fiske omfattande överenskommelse

men har ansett de nuvarande gemensamma flottningsbestämmelserna

kunna bibehållas med blott vissa ändringar och tillägg.

Kungl. Maj :t har såsom inledningsvis anförts genom beslut den 14 februari

1964 uppdragit åt de svenska sakkunniga i gränsälvskommittén att i

samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en översyn av förslaget

till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande fisket

inom Torne älvs fiskeområde. Efter denna bearbetning avses förslaget skola

läggas till grund för en mellanstatlig fiskeöverenskommelse.

Förslaget till ändring av gällande gemensamma flottningsbestämmelser

torde kunna behandlas fristående från förslaget till bestämmelser om

fisket. De bestämmelser som hänför sig till förhållandet mellan flottande

och ägare av byggnader för fiskeändamål synes böra upptagas nu.

Enligt 7 § flottningslagen är de flottande icke ansvariga för flottningsskada

på byggnad som uppförts annorledes än på sätt som överensstämmer

med lag eller givna föreskrifter eller som anlagts utan att anläggningens

ägare påkallat och avbidat vattendomstolens bestämmelse om åtgärd

till skydd mot skada av ifrågavarande slag. Någon motsvarighet till

denna bestämmelse har icke medtagits i flottningsstadgan och har tydligen

ansetts obehövlig med hänsyn till att staterna hävdat regalrätt till laxfisket.

Hithörande frågor har, såvitt avser skador på laxfiskebyggnader, i

stället kommit att regleras i de kontrakt om upplåtelse av laxfiske som upprättats

mellan staten som innehavare av laxfiskerätten och de fiskande.

Fiskekommissionen har befarat, att markägarna, om statens fiskerätt underkännes

eller åtminstone ifrågasättes såvitt gäller betydande älvsträckor,

kommer att i sina vattenområden sätta ut fångstanordningar för att utnyttja

den fiskerätt de möjligen kan anses ha vunnit med det förändrade

rättsläget. Mot bakgrunden härav har fiskekommissionen föreslagit en bestämmelse

i flottningsstadgan av innehåll, att ägare av fast fiskeverk, som

utsatts olagligt i flottleden, skall själv svara för skada som orsakas av framflytande

flottgods. Förslaget har lämnats utan erinran av remissorganen.

För egen del vill jag anföra följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 196b

Bland fångstanordningar som kan vara till förfång för flottning är främst

att nämna laxpator och liknande fasta fiskeredskap. Enligt vad fiskekommissionen

uttalat är gemensamt för pator av olika slag, att de är av mer stadigvarande

natur samt byggda eller timrade. På grund av sin beskaffenhet

är de således att hänföra till fiskebyggnader i vattenlagens mening.

Enär älvområdet är enskilt fiskevatten, får däri utsättas fasta fiskeredskap

utan att jämlikt fiskelagen myndighets tillstånd behöver inhämtas.

Däremot föreligger enligt vattenlagen beträffande fiskebyggnader i stor utsträckning

skyldighet för den byggande att på förhand inhämta tillstånd,

i detta fall av vattendomstol. Såsom framgått erfordras sålunda enligt 2

kap. 20 § 1 mom. vattendomstols tillstånd till fiskebyggnad, om byggnaden

skall uppföras i älv eller annat större vattendrag och därigenom kan ske

märkbar inverkan på vattenståndet eller vattnets lopp samt det ej är uppenbart,

att varken allmän eller enskild rätt förnärmas. Då fiskebyggnad i

annat fall än det nu angivna skall uppföras i enskilt vatten, är förprövning

av vattendomstol erforderlig, om det kan antagas att byggnaden förnärmar

allmän rätt.

Rätten att flotta är en sådan allmän rätt som avses i vattenlagen. Reglerna

om domstolsprövning torde omfatta alla fall av praktisk betydelse i vad

gäller förhållandet mellan dem som uppför fiskebyggnader och dem som

flottar i gränsälvarna och tillförsäkrar de flottande möjlighet att bevaka sina

intressen innan fiskebyggnader uppföres. Något undantag från nämnda

regler är icke stadgat beträffande dem som uppför fiskebyggnader på

platser som utarrenderats av kronan.

Uppförandet av fiskebyggnader i älvområdet såvitt gäller byggnader med

någon mer betydelsefull inverkan på motstående intressen är således reglerat

av vattenlagen. Däremot är flottningen i gränsälvarnas flottled icke

reglerad av vattenlagen och icke heller av flottningslagen. Den flottningsöverenskommelse

med Finland jämte tillhörande sladga som i stället gäller

ger såsom framgått av vad jag tidigare anfört icke flottningen samma

skydd som den rent svenska lagstiftningen mot skadeståndsanspråk från

innehavare av olagligt uppförda byggnader i vatten. Ehuru såsom jag nyss

uttalat prövningstvång gäller för fiskebyggnader som kan förnärma flottningen,

är det icke osannolikt att under rådande förhållanden sådana

byggnader kan komma att uppföras även i strid mot de regler som nu är i

fråga. Därjämte kan icke bortses från att den som bygger med vederbörligt

tillstånd för fiskeändamål, kan göra avvikelse från vad som vid tillståndsgivningen

föreskrivits angående byggnadens utformning. Flottande

i gränsälvarna bör liksom flottande i landet i övrigt ej ha att svara för

flottningsskador på byggnader som nu sagts.

Det kunde måhända övervägas att ej hänföra ansvarsbegränsningen till

enbart byggnader för fiskeändamål. Emellertid torde det icke behöva befaras,

att annat byggande i strid mot bestämmelser om prövningstvång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1964

skall förekomma i nagon betydande omfattning. Frågan synes därför kunna

anstå, till dess flottningsstadgan som en följd av en allmän vattenrättslig

konventions tillkomst kan behöva överses.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i flottningsstadgan intages

en bestämmelse, att om någon uppför fiskebyggnad i flottleden i

strid mot lag eller givna föreskrifter, han själv svarar för den skada som

uppstår på byggnaden i följd av flottningen. Bestämmelsen torde kunna

intagas som en första punkt i en ny paragraf, betecknad 22 a §.

Fiskekommissionen har vidare föreslagit, att en regel, som svarar mot

den nu avhandlade, skall införas beträffande skada på fiskeredskap som

nyttjas i strid mot den av kommissionen föreslagna stadgan för fisket

inom Torne älvs fiskeområde. Nämnda förslag till fiskestadga avses emellertid

icke bli genomfört nu. I den mån frågor om ersättningsskyldighet

uppkommer vid skadefall som här avses, torde avgörandena få grundas på

allmänt skadeståndsrättsliga bedömanden. En särskild regel av detta slag

synes därför icke böra tillskapas för gränsälvsområdet.

Under kommissionsförslagets remissbehandling har av över jägmästaren

i övre Norrbottens distrikt föreslagits, att endast skador orsakade av uppenbar

vårdslöshet från flottningsföreningens sida skulle omfattas av ersättningsskyldighet.

En regel av sagda innehåll skulle emellertid komma

att medföra ett betydande avsteg från de båda ländernas interna lagstiftning

såvitt gäller villkor för bedrivande av allmän flottning. Den ytterligare

begränsning av skadeståndsansvaret som sålunda ifrågasatts synes därför

icke vara att förorda.

Kommissionen har föreslagit ett stadgande om möjlighet för den som

bygger i flottleden för fiskeändamål att påkalla bestämmelser om anordningar

till skydd för byggnaden. Detta förslag har anknytning till en grundsats

inom den svenska vattenrätten. I rättsförhållandet mellan de flottande

och den som bygger i en befintlig flottled gäller nämligen icke blott att

den byggande är skyldig att tillse att flottningen i möjligaste mån skall

kunna fortgå obehindrat utan även att de flottande skall vidtaga skäliga

åtgärder för att skydda byggnaden mot skada genom flottningen. För en

sådan skyddsåtgärd har flottningsföretaget att bestrida kostnaden. Den

som bygger i flottled har enligt 6 kap. 18 § vattenlagen rätt att väcka

talan i detta hänseende.

Beträffande flottningsbestämmelserna för gränsälvarna saknas motsvarighet

till bestämmelsen i 6 kap. 18 § vattenlagen om rätt att få till stånd

skyddsanordningar på de flottandes bekostnad. Sådan rätt bör skäligen

föreligga även i gränsälvarna. Flottningsstadgan torde därför böra kompletteras

med en bestämmelse av detta innehåll. Denna bestämmelse bör

intagas som 8 a §. Vidare torde i stadgan böra föreskrivas, att den som

bygger i flottleden, innan bestämmelser om skyddsåtgärd meddelats, själv

får svara för flottningsskada som kan åsamkas byggnaden under denna

tid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 196b

Enligt gällande konvention mellan Sverige och Finland om staternas samfällda

nyttjande av laxfiske i Torne och Muonio älvar skall länsstyrelserna i

gränslänen företräda staterna i alla frågor som rör sådant fiske. Länsstyrelserna

upplåter laxfiskerätten till enskilda genom arrendekontrakt. I konventionen

är föreskrivet, att innan avtal slutes om utarrendering av laxfisken

bestämmelser skall träffas om de skyddsanordningar mot skada genom virkesflottning,

som må prövas nödiga. Det nu såsom 8 a § föreslagna tillägget

till flottningsstadgan bör givetvis icke anses medföra hinder för länsstyrelserna

att beträffande samfällda laxfisken såsom hittills genom särskilda

upplåtelsevillkor reglera frågor om skyddsanordningar mot flottningsskada.

Gränsälvskommittén och fiskeriintendenten har anfört betänkligheter

mot kommissionens förslag att länsstyrelserna även framgent skall avgöra

ärenden av vattenrättslig karaktär beträffande flottningen i gränsälvarna.

I avbidan på förslaget till en allmän vattenrättslig konvention mellan Finlan

och Sverige anser jag emellertid icke, att några organisatoriska förändringar

i förevarande hänseende bör genomföras.

Lagrådsgranskningen

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Överenskommelsen

överenskommelse har träffats mellan Sverige och Finland om de föreslagna

tilläggen till flottningsstadgan. Överenskommelsen har följande lydelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 196''r

Överenskommelse

mellan Sverige och Finland om tillägg till

den genom överenskommelsen den 17 februari

1949 antagna stadgan angående flottningen

i Torne och Muonio gränsälvars

flottled

Kungl. Svenska Regeringen och

Republiken Finlands Regering, vilka

gemensamt funnit erforderligt att

göra vissa tillägg till den genom

överenskommelsen mellan de båda

länderna den 17 februari 1949 antagna

stadgan angående flottningen

i Torne och Muonio gränsälvars

flottled hava i sådant syfte överenskommit

om följande:

I flottningsstadgan skola införas

två nya paragrafer, en efter 8 § betecknad

8 a § och eu efter 22 § betecknad

22 a §, av den lydelse här

nedan angives:

8 a §.

Menar någon, som uppfört eller

ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden,

att särskild anläggning eller

åtgärd till skydd mot skada eller intrång

å byggnaden i följd av flottningen

bör bekostas av de flottande,

äger han genom ansökan, som ingives

till någon av länsstyrelserna,

påkalla bestämmelse om erforderliga

skyddsanordningar. Om påföljd

av underlåtenhet att påkalla bestämmelse,

som nu sagts, stadgas i

22 a §.

För behandling av ansökning enligt

första stycket skola bestämmelserna

i 6—8 §§ i tillämpliga delar

gälla.

22 a §.

Uppför någon fiskebyggnad i flottleden

i strid mot lag eller givna föreskrifter,

svarar han själv för den

skada, som kan uppstå på byggnaden

i följd av flottningen. Om någon

utan att påkalla och avbida be
-

Sopimus

Suomen ja Ruotsin kesken lisäyksistä helmikuun

17 päivänä 1949 tehdyllä sopimuksella

annettuihin sääntöihin puutavaran

uitosta Tornion ja Muonion rajajokien

uitloväylässä

Suomen Tasavallan Hallitus ja

Kuninkaallinen Ruotsin Hallitus,

jotka ovat vhdessä katsoneet välttämättömäksi

tehdä määrättyjä lisäyksiä

molempien maiden keskiselle

17 pnä helmikuuta 1949 tehdyllä

sopimuksella annettuihin

sääntöihin puutavaran uitosta Tornion

ja Muonion rajajokien uittoväylässä,

ovat tässä tarkoituksessa

sopineet seuraavasta:

Uittosääntöihin lisätään kaksi uutta

pykälää, toinen 8 a § joka nierkitään

8 §:n jälkeen ja toinen 22 a §

joka merkitään 22 §:n jälkeen. Nämä

ovat näin kuuluvat:

8 a §.

Jos joku, joka on pystyttänyt tai

aikoo pystyttää kalastusrakennelman

uittoväylään, katsoo, että erityinen

laite tai toimenpide rakennelman

suojaamiseksi uitosta aiheutuvan

vahingon tai haitan varalta, on

uittajien kustannettava, olkoon hänellä

oikeus jommallekummalle lääninhallitukselle

antamallaan hakemuksella

anoa määräystä tarvittavista

suojalaitteista. Tässä sanotun

määräyksen hankkimisen laiminlyönnistä

säädetään 22 a § :ssä.

Ensimmäisessä momentissa tarkoitettua

hakemusta käsiteltäessä

noudatettakoon soveltuvin kohdin

6—8 §:ssä annettuja määräyksiä.

22 a §.

Joka uittoväylään pystyttää kalastusrakennelman

lain tai annettujen

määräysten vastaisesti, vastatkoon

itse siitä vahingosta, joka uiton

johdosta voi aiheutua rakennelmalle.

Jos joku pyytämättä ja odot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1961

stämmelse om skyddsåtgärd, som i

8 a § sägs, uppför fiskebyggnad i

flottleden, svarar han under tiden

själv för skadan.

Denna överenskommelse träder i

kraft å dag, varom överenskommes

på diplomatisk väg.

Till bekräftelse härav hava undertecknade

befullmäktigade, därtill

vederbörligen bemyndigade, underskrivit

överenskommelsen och försett

densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 23

april 1964, i två exemplar, på svenska

och finska språken, vilka båda

texter skola äga lika vitsord.

tamatta määräystä suojelutoimenpiteistä,

jotka 8 a §:ssä mainitaan,

uittoväylään pystyttää kalastusrakennelman,

vastatkoon ennen päätöksen

antamista aiheutuneesta vahingosta.

Tämä sopimus tulee voimaan päivänä,

josta sovitaan diplomaattista

tietä.

Tämän vakuudeksi ovat asianomaiset

valtuutetut allekirjoittaneet

tämän sopimuksen ja varustaneet

sen sineteillään.

Tehty Tukholmassa 23 päivänä

huhtikuuta 1964 kahtena suomen ja

ruotsinkielisenä kappaleena kummankin

tekstin ollessa yhtä todistusvoimainen.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

151.

Stockholm den 13 maj 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Jonasson,

Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson, Wirmark och Paul Jansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Johansson

i öckerö, Mattsson, Svanberg och Hammarberg.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag dngående tillägg till lagen den 28 april 19)9 a1 i texten