Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk stötfångare på lastbil och släpfordon. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Jansson, Paul, och herr Hjorth samt nr 278 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

1964-11-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk stötfångare på lastbil och släpfordon. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Jansson, Paul, och herr Hjorth samt nr 278 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1964

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk stötfångare

på lastbil och släpfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Jansson,

Paul, och herr Hjorth samt nr 278 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

I motionerna, som är likalydande, föreslås »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen att

i denna införes bestämmelser om obligatorisk stötfångare baktill på lastbil

och släpfordon».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen I: 226,

över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens

trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttrande därjämte

avgivits av Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Gällande rätt

För att förebygga påkörning av bilar bakifrån har i vägtrafikförordningen

intagits bestämmelser om att bil och släpvagn skall baktill vara försedda

med två baklyktor och två reflexanordningar samt stopplykta. Vidare

har i förordningen föreskrivits att bil, som under mörker är uppställd på

väg annorstädes än på parkeringsplats, skall, såvida tillfredsställande vägbelysning

icke är anordnad, vara försedd med nämnda belysnings- och

reflexanordningar. Baklyktorna skall därvid vara tända.

Några bestämmelser om obligatorisk stötfångare på fordon för att förhindra

olyckor av angivet slag finns icke i vägtrafikförordningen.

Remissyttrandena

Icke något av remissorganen har tillstyrkt bifall till motionärernas hemställan.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen anser dock att ytterligare undersökningar

på området bör komma till stånd. Svenska lasttrafikbilägareförbundet

finner någon ändring i vägtrafikförordningen på sätt motionärerna

yrkat ej böra ske tills vidare, medan statens trafiksäkerhetsråd avstyrker

bifall till motionsyrkandena.

llihang till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 3 avd. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1964

I fråga om förekomsten av de föreslagna anordningarna upplyser vägoch

vattenbgggnadsstyrelsen att föreskrifter härom finnes i vissa länder

bl. a. Belgien, Frankrike och USA. Frågan har enligt styrelsen även

tagits upp i ett under Förenta Nationernas ekonomiska kommission för

Europa sorterande arbetsutskott för konstruktion av motorfordon. Detta

utskott har utarbetat en rekommendation i ämnet. Denna innebär i korthet,

att lastbilar och släpfordon, som baktill har mer än 70 cm (i vissa fall 60

cm) fri markhöjd över en bredd av mer än 60 cm, skall vara utrustade med

stötfångare eller liknande anordning, vilka icke får befinna sig mer än 60

cm från fordonets bakersta del.

Beträffande statistiken över vägtrafikolyckor anför statens trafiksäkerhetsråd

följande.

Vår officiella riksstatistik rörande polisundersökta vägtrafikolyckor

redovisar icke särskilt de olyckor, som inträffat därigenom att ett fordon

bakifrån kört på ett annat, och således finns i denna statistik icke heller

uPP§ift om i hur många fall personbilar kört på lastbilar bakifrån och med

frampartiet kilats in under lastbilarnas flak.

Trafiksäkerhetsrådets arbetsgrupp TRÄD studerar sedan några år tillbaka

olika olyckstypers frekvens inom gruppens särskilda undersökningsområde

Uppsala län. En av olyckstyperna är rubricerad som påkörning

bakifrån. Av tillgängligt material från studierna under åren 1962 och 1963

kan inhämtas, att av totala antalet polisundersökta olyckor under dessa två

år i Uppsala län — 2 836 st. — olyckor av typ påkörning bakifrån (såväl

påkörning av fordon i rörelse som påkörning av uppställt eller stannat fordon)

uppgick till 427. Av dessa 427 olyckor var emellertid endast 20 sådana

olyckor, där lastbil med eller utan släp påkörts av personbil, vilket motsvarar

ett procenttal av 4,7. Av totala antalet olyckor under de nämnda åren

i Uppsala län utgjorde vidare dessa olyckor, där lastbilar med eller utan

släp påkörts bakifrån av personbil endast 7 %o. Detta »/oo-värde är lika för

tättbebyggt och icke tättbebyggt område.

I andra sammanhang inom olycksstatistiken, där jämförelser kunnat ske

mellan data för hela riket och data beträffande Uppsala län, har relativt god

överensstämmelse kunnat konstateras. Sannolikheten talar därför för, att

de nyss angivna talen i stort kan tillämpas även i rikssammanhang.

I Sverige inträffade år 1963 enligt förefintliga preliminära officiella uppgifter

i runt tal 63 000 polisundersökta trafikolyckor. Av dessa skulle enligt

vad tidigare sagts ca 450 st. vara olyckor, där lastbil med eller utan släp

påkörts bakifrån av personbil.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekar att den officiella statistiken

över vägtrafikolyckor ej utvisar antalet olyckor av sådant slag motionerna

behandlar. Styrelsen fortsätter:

År 1951 utgjorde »körning mot stillastående fordon eller annat hinder på

körbanan» ca 12 % av totala antalet olyckor på landsbygden (10 262 st.).

1961 var motsvarande tal 3,6 %, av totalt 24 692 olyckor. Hur stor del av

dessa olyckor som utgöres av påkörning bakifrån av lastbil eller släpvagn

med personbil kan ej fastställas utan tillgång till primärmaterialet. Uppskattningsvis

torde det utgöra mindre än 1 % av totala antalet olyckor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 196i

Samtliga remissinstanser behandlar mer eller mindre ingående de föroch

nackdelar, som kan vara förenade med den föreslagna ändringen av

vägtrafikförordningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför härom:

Såvitt av tillgängligt statistiskt material kan bedömas skulle effekten av

den av motionärerna nu föreslagna bestämmelsen bliva relativt obetydlig.

Den kommer även att medföra vissa kostnader och olägenheter, som måste

vägas mot den förväntade vinsten i form av reducerat antal olyckor eller

minskad svårighetsgrad hos inträffade olyckor. En sådan avvägning är ej

möjlig att göra utan ytterligare undersökningar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordar att sådan undersökning kommer till stånd.

Sedan trafiksäkerhetsrådet förklarat, att de i motionerna ifrågasatta åtgärderna

skulle ha en viss säkerhetsfrämjande effekt, anföres följande:

Även om rådet i detta remissammanhang icke kunnat närmare utreda

möjligheterna att utrusta lastbilarna och dessa fordons släp med de avsedda

stötfångarna och bilda sig en uppfattning om de kostnader sådana

åtgärder skulle medföra, kan rådet utgå från att åtgärderna rent tekniskt

icke låta sig genomföras utan betydande kostnader. Vidare håller rådet före

att dessa kostnader skulle vida överstiga värdet av åtgärdernas trafiksäkerhetsfrämjande

effekt. Här bör även antecknas, att avsedd effekt av de

föreslagna åtgärderna skulle nås endast i de fall då lastbilar och släp icke

medförde överskjutande last. Vidare må anföras, att de stora moderna lastbilarna

ha en sådan »fri höjd» runtom, att de borde ha stötfångare på alla

sidor för att följdverkningarna av olyckor av den typ som avses i motionerna

skulle kunna effektivt begränsas.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet uttalar följande.

Alla åtgärder i avsikt att förhindra trafikolyckor och nedbringa antalet

dödade och skadade bör stödjas så långt det någonsin är möjligt. Det kan

dock ibland vara tekniskt svårlösligt att konstruera en stötfångare för fordon,

utrustade med tippanordning, stenkorgar, betongblandare, o. s. v. Stora

fordonsgrupper skulle alltså behöva undantagas från en sådan förordning.

Därtill kommer nackdelarna av en svensk särlagstiftning innan denna fråga

lösts på det internationella planet. En stötfångare baktill har inte avsedd

verkan förrän man har standardiserat höjden mellan vägbanan och stötfångaren.

Frågor angående standardisering av fordonens utrustning, bl. a.

i det aktuella fallet, handlägges för närvarande av olika kommittéer inom

Sveriges Mekanförbund. Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser därför

att någon ändring av vägtrafikförordningen ej bör ske på denna punkt tills

vidare.

Trafiksäkerhetsrådet tar slutligen upp frågan om effektiviteten av lyktor

och reflexer och säger härom följande.

Enligt trafiksäkerhetsrådets mening skulle åtskilliga av de olyckor, som

här är i fråga kunna undvikas, därest lastbilarna och deras släp — såväl vid

färd som vid stannande och uppställning på väg — under mörker eller

överhuvudtaget då siktförhållandena icke är fullgoda, var försedda med

effektiva lyktor och reflexer. Ej så sällan kan inträffandet av påkörningsolycka

tillskrivas det förhållandet att lyktorna och reflexanordningarna på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 196i

lastbil eller dess släp varit nedsmutsade och därför icke iakttagits av föraren

av det påkörande fordonet. Åtgärder för att förmå lastbilsförarna att

städse hålla noggrann kontroll på lyktor och reflexer skulle vara av stort

värde i det här sammanhanget. Därjämte bör övervägas, om lastbilarna och

deras släp icke bör baktill förses med ytterligare reflexanordningar utöver

dem som för närvarande är i författning föreskrivna.

Utskottet

I vägtrafikförordningen har vissa bestämmelser införts i avsikt att förebygga

påkörning av bilar bakifrån. Sålunda har föreskrivits att bil och släpvagn

skall baktill vara försedda med två baklyktor och två reflexanordningar

samt stopplykta. Vid färd under mörker skall lyktorna vara tända;

detta gäller även för bil, som under mörker är uppställd på väg annorstädes

än på parkeringsplats, om tillfredsställande vägbelysning icke är anordnad.

I motionerna göres gällande att många svåra olyckor uppstår då personbilar

bakifrån kolliderar med lastbilar på sådant sätt att personbilens framparti

inkilas under lastbilens flak. På grund av det ringa motstånd, som personbilens

överdel kan bjuda, skalar lastbilsflaken ofta med förödande kraft

bort denna del, och avsevärda skador kan uppstå även vid mycket låg hastighet.

Om lastbilar och släpfordon baktill förses med buffertanordning

eller stötdämpare i samma höjd som personbilarnas stötfångare kan enligt

motionärerna följdverkningarna vid detta slag av trafikolyckor reduceras i

hög grad med förhållandevis enkla och föga kostnadskrävande medel. Med

hänvisning till det sagda hemställer motionärerna att vägtrafikförordningen

kompletteras med bestämmelser om obligatorisk stötfångare baktill för lastbilar

och släpfordon.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen torde enligt av statens trafiksäkerhetsråd

gjorda uppskattningar antalet påkörningsolyckor av förevarande

slag (lastbil bakifrån påkörd av personbil) icke uppgå till mer än

7 °/oo av hela antalet vägtrafikolyckor i landet. Verkningarna av dessa påkörningsolyckor

är dock ofta sådana att allvarliga personella skador därvid

inträffar. Självfallet är det angeläget att sådana olyckor i möjligaste mån

undvikes, och syftet med motionerna är därför förtjänt av beaktande.

Enligt utskottets mening torde, såsom trafiksäkerhetsrådet påpekar, åtskilliga

olyckor av det slag varom här är fråga kunna undvikas om lastbilar

och deras släp under mörker eller eljest, då siktförhållandena icke är fullgoda,

är försedda med effektiva lyktor och reflexer. Ej så sällan kan nämligen

inträffade påkörningsolyckor tillskrivas det förhållandet att lyktorna

och reflexanordningarna på lastbilar och släp varit nedsmutsade och därför

icke iakttagits av föraren av det påkörande fordonet. Åtgärder för att förmå

lastbilsförarna att hålla noggrann kontroll på lyktor och reflexer eller som

minskar risken för nedsmutsning är därför av stor betydelse i detta sammanhang.

Dylika åtgärder, som kan förebygga trafikolyckor, är givetvis i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 196i 5

och för sig av större värde än sådana, som endast mildrar verkningarna av

olyckorna.

För att mildra verkningarna av den typ olyckor som avses med motionerna

är de av motionärerna föreslagna anordningarna av intresse. Såsom

framgått av remissyttrandena torde dock svårigheter möta vid konstruktionen

av stötfångare framför allt för fordon utrustade med tippanordningar,

stenkorgar och betongblandare. För stora fordonsgrupper skulle därför undantag

från bestämmelser i ämnet behöva föreskrivas och ett omständligt

dispensförfarande tillgripas. Avsedd säkerhetsfrämjande effekt torde vidare

enbart kunna nås i de fall då lastbilar icke medför överskjutande last, och

måhända borde stötfångare anbringas även på sidorna av lastbilarna och

släpen. Ehuru sålunda vissa olägenheter synes vara förknippade med förslaget

kan det dock från trafiksäkerhetssynpunkt icke frånkännas betydelse.

Emellertid är de grundläggande frågorna om standardisering av utrustningen

på området och om enhetliga bestämmelser rörande höjden mellan

vägbanan och stötfångaren under utredning såväl inom Sveriges mekanförbund

som inom ett under Förenta Nationernas ekonomiska kommission för

Europa sorterande arbetsutskott. Det kan förutsättas att ansvariga myndigheter

följer förevarande spörsmål med uppmärksamhet. Vid angivna förhållanden

synes någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna ej vara

påkallad.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:226 och 11:278, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Ebbe

Ohlsson, Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Lennart

Ge i jer*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Grebäck, Persson i Tandö* och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.