Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 381 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 457 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl.

1964-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 381 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 457 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 7964

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk bostadsförmedling.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 381 i första kammaren av herrar Adolfsson

och Lager och nr 457 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta,

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådana åtgärder att förslag

till lag om obligatorisk bostadsförmedling kan föreläggas årets riksdag».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:457.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 10 § i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äger Konungen

förordna, att i kommun, där lagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens bekostnad. I 12 § stadgas, att

Konungen äger meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter rörande

hyresledighet och hyresavtal. — Enligt 1 § äger lagen tillämpning i

varje stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade

minst 2 000 invånare, där ej Konungen annorlunda förordnar. Den skall

vidare tillämpas i annan tättbebyggd ort, som Konungen bestämmer.

Med stöd av bl. a. det angivna stadgandet i 12 § hyresregleringslagen har

Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 3 december 1943 om skyldighet att

anmäla hyresledighet m. m. Enligt 3 § i kungörelsen åligger det hyresvärd

att göra anmälan om att hyresförhållande, avseende bostadslägenhet, upphört

eller skall upphöra i följande fall. Om hyresvärd i samband med eller

efter uppsägning av hyresavtal meddelat hyresgästen, att han ej önskar låta

denne kvarbo, skall anmälan göras inom tre veckor efter det sådant meddelande

lämnades. Om hyresgäst uppsagt hyresavtal eller överenskommelse

träffats om hyresförhållandes upphörande, skall anmälan göras inom tre dagar

efter det uppsägningen gjordes eller överenskommelsen träffades. Om

hyresavtal är slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall anmälan

göras inom tre dagar efter det hyresvärden lått kännedom om att hyresgästen

icke önskar förlänga hyresförhållandet, dock senast tre veckor före

dess upphörande. Om i andra fall än nu nämnts hyresförhållande upphör,

skall anmälan göras inom tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom där
-

H i hann till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 196h
om.

Har hyresgästen gjort framställning till hyresnämnden om ogiltigförklaring

av uppsägning eller om förlängning av hyresavtal, behöver anmälan enligt

denna kungörelse göras först efter anmaning av den myndighet eller inrättning,

till vilken anmälan eljest skulle ha avlåtits, och inom tid, som i anmaningen

föreskrives. Vidare stadgas i kungörelsen att, efter det lägenheten

ånyo blivit upplåten, anmälningsskyldighet inte längre föreligger. Enligt 5 §

åligger det hyresvärden att om, sedan anmälan gjorts, lägenheten därefter

ånyo upplåtes, underrätta den, till vilken anmälan gjorts. — Anmälan skall

enligt 8 § avlämnas till den myndighet eller inrättning i orten, som Kungl.

Maj :t bestämmer. — Kungörelsen skall bara äga tillämpning inom ort, där

hyresregleringslagen gäller och för vilken Kungl. Maj :t särskilt föreskriver

att kungörelsen skall tillämpas. — Den, som underlåter att fullgöra anmälnings-

eller underrättelseskyldighet enligt kungörelsen straffas enligt 9 §

i princip med böter, högst 100 kr.

Här må anmärkas att, även om uppgiftsskyldighet jämlikt denna kungörelse

införes, någon inskränkning i hyresvärds frihet att välja hyresgäst

inte sker.

Kungl. Maj :t har vidare utfärdat kungörelse den U april 19U om skyldighet

att lämna uppgift angående uthyrning av möblerad bostad. Beträffande

kungörelsens tillämpning gäller samma föreskrifter som i 1943 års nyss omtalade

kungörelse. Enligt 1944 års kungörelse åligger det envar, som uthyr

möblerad bostad, att i den utsträckning, å den tid och i den ordning statens

hyresråd föreskriver lämna uppgift därom till rådet i vissa närmare angivna

hänseenden. Enahanda straffsanktion gäller som enligt 1943 års kungörelse.

Hyresregleringslagen har senast förlängts att gälla t. o. m. den 31 december

1965.

Vissa bestämmelser, som skall gälla när hyresrégleringslagen upphört, är

intagna i en lag därom den 7 december 1956.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av behovsprövning på bostadsmarknaden har vid

flera tillfällen varit föremål för övervägande. Vid samtliga tillfällen har tanken

på obligatorisk bostadsförmedling avvisats. Såsom skäl härför har därvid

särskilt åberopats att nyttan av sådan förmedling inte kunde förväntas överstiga

de därmed förenade olägenheterna.

Beträffande frågans närmare behandling intill år 1950 hänvisas till redogörelse

s. 10—13 i utskottets utlåtande nr 9 år 1950 (ävensom — för en mer

utförlig redogörelse — till SOU 1952:37 s. 29 ff).

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1950 med bl. a. förslag

till lag angående ändring i hyresregleringslagen väcktes motioner, dels nr

1:42 och 11:6, dels också 11:420, i vilka hemställdes om åtgärder för införande

av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

3

I sitt utlåtande nr 9 erinrade tredje lagutskottet i här aktuell del om att

förslag angående införande av obligatorisk bostadsförmedling flera gånger

varit föremål för riksdagens prövning och att därvid framlagda förslag om

införande av en sådan ordning inte vunnit riksdagens bifall. Enligt utskottets

mening gjorde den omständigheten att bostadsbristen redan bestått i

flera år och tydligen skulle komma att vara ytterligare åtskillig tid det utomordentligt

angeläget att alla utvägar försöktes för att i möjligaste mån lindra

trycket, åtminstone för dem som hårdast drabbats av bristen på bostäder.

Utskottet fann inrättandet av obligatorisk bostadsförmedling i kommunal

regi utgöra en sådan utväg och ville därför tillstyrka att en utredning verkställdes

om möjligheterna att införa en sådan ordning. Utskottet uttalade

sig vidare i vissa hänseenden om den lämpliga utformningen av en sådan

förmedling. — Utskottet hemställde alltså bl. a. att riksdagen, i anledning av

motionerna, skulle anhålla att utredning måtte verkställas av frågan om införande

av en obligatorisk kommunal bostadsförmedling i enlighet med av

utskottet angivna riktlinjer samt att därefter förslag till lagstiftning i frågan

måtte framläggas för riksdagen.

Mot utlåtandet i nu aktuell del reserverade sig åtta av utskottets ledamöter,

som på anförda skäl hemställde, att motionerna icke skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd. — Utskottets beslut tillkom genom lottning.

Riksdagen godkände i förevarande del reservationen (FK 13:137 d, AK

13:187 d).

År 1951 tillkallades sakkunniga för att utreda bl. a. frågan i vilken utsträckning

och på vad sätt en fördelning av ledigblivna lägenheter efter behovsprinciper

borde genomföras. De sakkunniga antog benämningen hyresreglering

skommittén.

Jämväl vid 1951 års riksdag behandlades frågan om införande av obligatorisk

kommunal bostadsförmedling (se tredje lagutskottets utlåtande

nr 13).

År 1952 framlade hyresregleringskommittén ett betänkande om behovsprövning

på bostadsmarknaden (SOU 1952:37). Kommittén konstaterade

(s. 128 ff) att allvarliga missförhållanden förelåg i fråga om fördelningen

av bostadslägenheterna och att dessa missförhållanden kunde antagas komma

att bestå ännu flera år, om inga åtgärder däremot vidtogs. Kommittén

fann två vägar framkomliga, då det gällde att söka råda bot i situationen,

därvid båda gick ut på en bostadsmarknadsreglering. Den ena avsåg reglering

genom lagstiftning och den andra genom frivilliga överenskommelser

med fastighetsorganisationerna. Kommittén förordade (s. 141) på anförda

skäl det senare alternativet.

I proposition nr 151 till 1953 års riksdag angående bl. a. förlängning av

hyresregleringslagstiftningen förordade (s. 32) departementschefen ett försök

med frivilliglinjen.

Tredje lagutskottet behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

da utlåtande nr 18, vari jämväl prövades bl. a. motionerna 1:445 och 11:542,

som avsåg införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Utskottet

anslöt sig (s. 20) till frivilligalternativet och avstyrkte under hänvisning

härtill de angivna motionerna.

År 1955 avlämnade hyresregleringskommittén ett betänkande om hyresregleringens

avskaffande m. m. ( SOU 1955:35).

I anledning av bl. a. detta betänkande framlades vid 1956 års riksdag en

proposition, nr 168, med bl. a. förslag till lag angående ändring i hyresregleringslagen

och lag med vissa bestämmelser, som skall iakttagas, sedan hyresregleringen

upphör. I propositionen föreslogs bl. a. en successiv avveckling

av hyresregleringen skola taga sin början den 1 juli 1956. Kungl. Maj:t

skulle således äga besluta att bl. a. hyresregleringslagen skulle upphöra i ort

eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke krävde fortsatt reglering.

Om avvecklingen skulle medföra stora hyresstegringar, skulle hyresregleringen

kunna återinföras. För att bereda hyresgäst ett tillfredsställande

besittningsskydd till förhyrd lägenhet föreslogs vidare en provisorisk lagstiftning

om besittningsskydd för hyresgäst.

Propositionen behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 28 år 1956.

I samma utlåtande behandlades bl. a. motionerna 1:355 och 11:274, vari föreslogs

genomförande i viss form och utsträckning av lagstiftning om fördelning

av hyreslägenheter efter behovsprincip genom samhälleligt (kommunalt)

organ. Utskottet, som i förevarande avsnitt var enhälligt, angav (s. 71)

för sin del att enligt dess mening skäl ej fanns att, när hyresregleringen stod

inför sin avveckling, genomföra sådan lagstiftning. Utskottet hemställde

(s. 86) också att de ifrågavarande motionerna inte skulle föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll vad utskottet i denna del hemställt liksom — jämväl

i enlighet med utskottets hemställan (jfr därvid också utskottets utlåtande

nr 21 år 1956) — propositionen, dock med den ändringen att avvecklingen

skulle taga sin början den 1 januari 1957.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 24 år 1962 i anledning av motionen

nr 11:373 om införande av obligatorisk bostadsförmedling, vilken motion

icke föranledde någon riksdagens åtgärd, uttalade tredje lagutskottet

bl. a. att bostadsproduktionen för det dåvarande var väsentligt större än när

riksdagen tidigare behandlat frågan om obligatorisk bostadsförmedling, att

hyresregleringen kunnat upphävas i icke ringa utsträckning och att dess

avveckling fortgår. Under sådana omständigheter syntes det utskottet än

mindre än tidigare påkallat att införa en administrativt så tungrodd regleringsapparat

som en obligatorisk bostadsförmedling. Utskottet pekade också

på möjligheten att undanröja vissa brister hos de nu arbetande bostadsförmedlingsorganen

så att en effektivare förmedling med bättre utbyte för

de bostadssökande kunde ernås. I samma riktning syntes även, enligt utskottets

uppfattning, kunna verka en vidgad interkommunal förmedlingsverk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 är 196-i

5

samhet liksom en ytterligare utveckling av samarbetet såväl mellan organisationerna

på bostadsmarknaden inbördes som mellan dem och bostadsförmedlingarna.

Utskottet erinrade avslutningsvis om att 1962 års riksdag

hade att, efter ärendets behandling i allmänna beredningsutskottet, taga

ställning till frågan om bl. a. bostadsförmedlingsverksamhetens organisation

och principer.

Sistnämnda utskott anförde i utlåtande nr 37 år 1962 att ett klarläggande

av vissa förhållanden inom bostadsförmedlingen och en undersökning av

möjligheterna att vidtaga olika åtgärder skulle betyda ett stöd för kommunerna

i strävandena att göra bostadsförmedlingen så effektiv som möjligt.

Utskottet förordade därför en utredning beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens

område. Riksdagen biföll utskottets förslag.

I anledning av riksdagens ställningstagande i frågan tillkallades sakkunniga

(1962 års bostadsförmedlingsutredning) med uppgift att utreda frågor

rörande bostadsförmedlingens organisation och principer. Enligt de år 1962

meddelade direktiven (se riksdagsberättelsen år 1963 s. 143) har utredningen

bl. a. att pröva möjligheterna att nå större enhetlighet i de av bostadsförmedlingarna

tillämpade bedömningsnormerna vid tilldelning av

lägenheter åt bostadssökande. Utredningen bör också ta upp frågan hur

bostadsförmedlingarna skall få bättre tillgång till lägenheter. Vidare bör

utredningen pröva möjligheterna att åstadkomma en effektivt organiserad

interkommunal förmedling. I tilläggsdirektiv till utredningen, givna den

29 november 1963, anförs följande (se riksdagsberättelsen år 1964 s. 387).

Behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför

allt Storstockholmsområdet har efter hand blivit alltmer accentuerat. Det

synes angeläget, att möjligheter skyndsamt skapas för att förmå kommuner,

vilka ingår i ett område som kan anses utgöra en enhet i. bostadsförsörjningshänseende,

att anordna gemensam bostadsförmedling för hela området.

Bostadsförmedlingsutredningen bör därför närmast inrikta sitt arbete

på att undersöka vilka åtgärder som erfordras härför. Finner utredningen

därvid, att en effektivare bostadsförmedling inte kan åstadkommas

utan att obligatorisk bostadsförmedling införes, bör utredningen vara oförhindrad

att låta sina förslag omfatta även en sådan lösning. Det är emellertid

angeläget, att denna i så fall inte ges en vidare omfattning än soin påkallas

av det angivna syftet samt att en tungrodd administrativ regleringsapparat

undvikes.

Enligt uppgift i sistnämnda riksdagsberättelse (s. 387) beräknas utredningen

slutföra sitt arbete under år 1964.

Slutligen må nämnas att år 1963 tillkallades sakkunniga (hyreslagstiftningssakkunniga)

med uppgift att utreda frågor om förenkling av hyreskontrollen

och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst i den allmänna

hyreslagstiftningen (se samma riksdagsberättelse s. 62).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 196U

Utskottet

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har den av motionärerna

väckta frågan om införande av obligatorisk bostadsförmedling

tidigare vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Därvid har dock tanken på

sådan förmedling städse avvisats under hänvisning särskilt till att nyttan

därav inte kunde förväntas överstiga olägenheterna.

Sedan allmänna beredningsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 37 år 1962 förordat en utredning beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens

område tillkallades sakkunniga, vilka sedermera antog

benämningen 1962 års bostadsförmedlingsutredning, med uppgift att utreda

frågan om bostadsförmedlingens organisation och principer. Enligt de år

1963 givna tilläggsdirektiven för utredningen är denna, därest en effektivare

bostadsförmedling inte kan åstadkommas utan att obligatorisk bostadsförmedling

införes, oförhindrad att låta sina förslag i ämnet omfatta även en

sådan lösning.

I motionerna hemställes att frågan om obligatorisk bostadsförmedling får

sådan särbehandling att förslag till lag om obligatorisk bostadsförmedling

kan föreläggas 1964 års riksdag. Emellertid framgår av årets riksdagsberättelse

att utredningen beräknar slutföra sitt arbete under innevarande

år. Eftersom den av motionärerna aktualiserade frågan bör bedömas mot

bakgrunden av den utredning, som sålunda inom kort kommer att föreligga,

anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionerna

icke är påkallat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:381 och 11:457, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Göran Karlsson*.

Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik Jansson;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

Grebäck, Johansson i öckerö, Svenning, Ekström i Iggesund och

Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640160

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.