Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1964-11-24 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:43, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år i96b

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag med vissa bestämmelser angående

fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 29 juni 1964 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring

i kommunal indelning m. m.;

2) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till en särskild lag vars huvudsakliga

syfte är att förhindra att en kommunal indelningsändring, varigenom landskommun

förenas med stad, automatiskt får till följd att de för stad gällande

reglerna om fastighetsbildning blir gällande även inom den del av den nya

staden som motsvarar den förutvarande landskommunen. Som en följd av

den föreslagna lagen föreslås vissa ändringar i lagen om fastighetsbildning

i stad.

Den föreslagna ändringen i jorddelningslagen är en konsekvens av 1962

års ändringar i kommunallagen, varigenom reglerna om ersättning till fullmäktige

m. m. reformerades.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196t. 9 samt. 3 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr b3 år 196b

F ör fattningsförslagen

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om genom ändring i kommunal indelning till stad överföres område, där

beträffande fastighetsbildning bestämmelserna för landet äga tillämpning,

skola utan hinder av vad som stadgas i lagen om fastighetsbildning i stad

nämnda bestämmelser gälla för området även efter indelningsändringen.

Vad i första stycket sägs skall gälla även vid nybildning av stad.

2§.

För område som avses i 1 § må Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, i samband med indelningsändringen eller senare, i den utsträckning

stadens utveckling så påkallar förordna att beträffande fastighetsbildning

bestämmelserna för stad skola tillämpas.

3 §.

Om det av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket finnes påkallat

inom viss del av stad, där beträffande fastighetsbildning bestämmelserna

för stad gälla, må Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, i

eller utan samband med ändring i kommunal indelning, förordna att i stället

bestämmelserna för landet skola tillämpas.

Förordnande som nyss sagts må, om staden ansökt därom eller staden

icke har egen organisation för mätningsväsendet, meddelas även om det ej

kräves av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket.

4§.

Skola enligt denna lag bestämmelserna om delning av jord å landet äga

tillämpning inom stad, må avstyckning ske jämväl från mark som ej ingår i

fastighetsindelning.

5 §•

Vad i denna lag sägs om stad skall gälla även samhälle å landet, om för

samhället eller del därav föres fastighetsregister enligt bestämmelserna för

stad, så ock annan ort å landet, för vilken sådant register föres.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Genom lagen upphävas lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, i den mån

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr b 3 år 196b

ej annat följer av vad nedan stadgas, samt lagen den 3 juni 1955 (nr 378)

med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 8) innefattande vissa bestämmelser angående

laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens

län skall alltjämt äga tillämpning å sådana laga skiften som avses i nyssnämnda

lag angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Har före denna lags ikraftträdande med stöd av nämnda lag den 27 februari

1948 förordnats att vad för landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning beträffande visst område, skola bestämmelserna

i samma lag fortfarande äga tillämpning inom området.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 2 kap. 15 §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap.

15 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

15 §.

Vad i-------meddelade bestämmelser.

I fråga —------delar gälla.

Vad i 13 § andra stycket stadgas

skall ej äga tillämpning i den mån

annat föranledes av lagen med vissa

bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

4 kap.

4 §

Vad i-------register

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet

av de för landet meddelade bestäm
-

föres.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med

vissa bestämmelser angående fas
-

» Senaste lydelse av 2 kap. 15 § och 6 kap. 15 §, se SFS 1950: 209, samt av 4 kap. 4 §

och 5 kap. 20 §, se SFS 1954: 82.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. t) samt. 3 avd. Nr 43

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

melserna är stadgat i lagen med tighetsbildning efter ändring i kom
särskilda

bestämmelser om fastig- munal indelning m. m.

hetsbildning inom vissa områden av

stad.

5 kap.

20 §.

Bestämmelserna i------

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet av

de för landet meddelande bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av

stad.

— skall föras.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med

vissa bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

6 kap.

15 §.

Vad i —----------skall föras.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med vissa

bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Har förordnande meddelats enligt lagen den 27 februari 1948 (nr 96)

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av

stad, skall äldre lydelsen av 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § fortfarande gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1964

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 kap.

'' 3 §.

Ägodelningsnämndemän utses — — -— samma tid.

Val äger —--inför häradsrätten.

Valet verkställes---av kommunalfullmäktige.

För kommun---— överskjutande folkmängd.

För varje----—--som valmän.

Höra delar — —-----—■ den tillhör.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning

efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas

angående sådan gottgörelse till

ledamöter i styrelser och nämnder.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta arvode, traktamente

och resekostnadsersättning efter de

grunder, som i kommunallagarna

stadgas angående sådan gottgörelse

till ledamöter i styrelser och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Motioner

1 samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen dels i första kammaren nr 839 av

herr Skärman och dels i andra kammaren nr 1036 av herr Svenning m. fl.

I motionen I: 839 hemställes att »riksdagen i stället för det vid propositionen

fogade lagförslaget måtte för sin del antaga följande lydelse med ingress

och promulgationsbestämmelser oförändrade:

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 235.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 är 1964

1 §•

Ändring i kommunal indelning skall för därav berörda områden icke medföra

ändring av de bestämmelser för fastighetsbildning, som voro gällande

vid indelningsbeslutet.

2 §■

Om kommunens utveckling så kräver eller hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket det påkallar, må Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer för visst område förordna om ändrade bestämmelser för fastighetsbildning.

3 §•

Skola bestämmelserna om delning av jord på landet äga tillämpning inom

stad, må avstyckning ske jämväl från mark, som ej ingår i fastighetsindelning.

»

I motionen II: 1036 hemställes att »riksdagen vid behandling av proposition

nr 169: 1964 ville besluta om de ändringar i det framlagda lagförslaget

som föranleds av de i denna motion redovisade synpunkter och med i huvudsak

den utformning som närmare angivits i bifogade »Nytt förslag till

lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m.».»

Det genom sistnämnda motion framlagda förslaget har följande lydelse.

»Härigenom förordnas som följer. 1 2

1 §•

Föres område, där beträffande fastighetsbildning bestämmelserna på

landet äga tillämpning genom ändring i kommunal indelning till stad, må

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, om så befinnes påkallat

av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att beträffande

fastighetsbildning inom området skall utan hinder av vad som

stadgas i lagen om fastighetsbildning i stad nämnda bestämmelser gälla för

området även efter indelningsändringen.

Vad i första stycket sägs skall gälla även utan samband med ändring i

kommunal indelning och vid nybildning av stad.

Sådant förordnande som ovan nämnts må av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer återkallas, när förhållandena föranleda därtill,

och skall vara förfallet beträffande mark, för vilken stadsplan fastställts,

så ock beträffande mark, för vilken byggnadsplan fastställts efter den 1

januari 1948, såvida marken enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

2 §•

Förordnande enligt denna lag medför icke ändring av vad i lagen om fastighetsbildning

i stad stadgas angående ansökan om förrättning, behörighet

att verkställa förrättning, förfarandet då förrättningsman finner sig jävig,

underrättelse till registerförare och förvaring av konceptakt. Är fråga

om förrättning för nybildning av fastighet avsedd för jordbruk eller skogsbruk

eller att i samma syfte ändra befintliga, dylika fastigheter, och är ej

den, som enligt sistnämnda lag skolat verkställa förrättningen, behörig därtill

enligt lagen om delning av jord å landet eller särskilt av Konungen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

7

meddelat bemyndigande, skall dock byggnadsnämnden för förrättningens

verkställande överlämna ansökningen till distriktslantmätaren.

3 §•

Avser ifrågasatt sammanläggning mark, belägen såväl inom som utom

område som omfattas av förordnande enligt denna lag, skall sammanläggningen

ävensom fråga om förrättning som påkallas för densamma handläggas

och bedömas, som om förordnandet gällt all den i sammanläggningen

ingående marken.

Meddelas förordnande enligt denna lag eller upphör sådant förordnande

att gälla skall detta icke inverka å ärende, däri förrättning börjats dessförinnan,

eller å ärende rörande sammanläggning, som sökts tidigare eller

varav ärende som nyss nämnts är beroende; dock skall, då förordnande upphört

att gälla, vad i 19 kap. 2 och 3 §§ lagen om delning av jord å landet

stadgas ej utgöra hinder för avstyckning eller sammanläggning.»

4 och 5 §§ samt övergångsbestämmelserna i propositionsförslaget avses

enligt motionen att bibehållas oförändrade.

För motionernas närmare innehåll redogöres nedan.

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen

inledningsvis följande.

Den omfattande utflyttning från glesbygder och mindre tätorter, som

pågått i flera år och som ännu ej upphört, medför stora förskjutningar i

kommunernas folkmängd. I förening med de ökade krav som ställes på

kommunerna i fråga om samhällsservice har detta framtvingat reformer i

fråga om den kommunala indelningen i riket, senast genom beslut av 1962

års riksdag. Utvecklingen medför därvid bl. a. att betydande landsbygdsområden

förenas med städer. Detta får automatiskt till följd att de för

stad gällande reglerna för fastighetsbildningsverksamheten utsträckes att

även omfatta nämnda landsbygdsområden. Enligt gällande rätt är nämligen

kommuntypen i princip avgörande för huruvida för fastighetsbildningen

skall gälla de regler, som finns i lagen om delning av jord å landet

och den därtill anslutande lagen om sammanläggning av fastigheter å landet,

eller de regler, som finns i lagen om fastighetsbildning i stad. övergång

från det ena regelsystemet till det andra har vid utformandet av fastighetsbildningslagstiftningen

förutsatts förekomma endast i tämligen ringa utsträckning.

I en den 12 februari 1962 dagtecknad promemoria (stencilerad) har lantmäteristyrelsen

till behandling upptagit de problem som från nyssnämnda

synpunkt är förenade med indelningsändringarna. Styrelsen har överlämnat

promemorian till Kungl. Maj :t och uttalat, att sådana ändringar kan

medföra så allvarliga olägenheter att en särskild lagstiftning är nödvändig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av Göta hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Malmöhus, Örebro, Kopparbergs och Västmanlands län, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges lantmätareförening

och Svenska kommunal-tekniska föreningen.

Av länsstyrelsen i Jönköpings län har överlämnats yttrande från överlantmätaren

i länet, av länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från överlantmätaren

och länsarkitekten i länet samt från Alvesta köpings kommunalnämnd

och från drätselkammaren i Växjö, av länsstyrelsen i Örebro län

yttranden från överlantmätaren och länsarkitekten i länet samt från byggnadsnämnderna

i Örebro och Karlskoga, av länsstyrelsen i Kopparbergs län

yttranden från lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och överlantmätaren

i länet samt byggnadsnämnden i Ludvika stad, av länsstyrelsen i Västernorrlands

län yttranden från överlantmätaren i länet samt drätselkamrarna

i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga den i lantmäteristyrelsens

promemoria behandlade frågan. I samband därmed upptager jag även en

i annat sammanhang aktualiserad fråga om ändring i 21 kap. 3 § jorddelningslagen.

A. Tillämplig lag angående fastighetsbildning efter ändring

i kommunal indelning

Gällande bestämmelser

Beträffande gällande bestämmelser angående fastighetsregistrering, fastighetsbildning,

behörighet för förrättningsmän samt huvudmannaskapet

för fastighetsbildningsverksamheten får utskottet hänvisa till propositionen

s. 7—10.

Lantmäteristyrelsens promemoria

De fall i vilka en ändring i den kommunala indelningen

kan få inverkan på fastighetsbildningen är

enligt styrelsen följande, nämligen 1) då en egentlig landskommun eller

del därav sammanslås med stad, 2) då egentlig landskommun eller del

därav sammanslås med köping inom vilken stadsregister föres och 3) då

köping utan stadsregister (s. k. jordregisterköping) helt eller delvis sammanslås

med stad eller köping, allt under förutsättning att den sålunda

tillkomna kommunen får karaktär av stad eller av köping med stadsregister.

Om däremot endast städer och köpingar med stadsregister (stads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år 196i

registersamhällen) eller enbart egentliga landskommuner och jordregisterköpingar

ingår i kommunsammanslagningar, påverkar detta icke frågan

vilka fastighetsbildningsregler som skall gälla inom kommunerna.

Styrelsen framhåller, att allvarliga olägenheter från fasti ghetsbildningssynpunkt

ofta uppkommer därigenom att de för

stad gällande fastighetsbildningsreglerna blir gällande inom en förutvarande

landskommun. Vissa av dessa olägenheter kan undanröjas genom förordnande

enligt 1948 års lag. Därigenom blir de i jorddelningslagen och sammanläggningslagen

inskrivna jordpolitiska reglerna tillämpliga inom sådana

delar av den nya stadskommunen som fortfarande utgör landsbygdsområden.

Dessutom kan förordnas, att jordregister fortfarande skall föras

inom område som införlivas med stad.

Enligt lantmäteristyrelsens mening kan emellertid de genom ändringar

i den kommunala indelningen uppkomna olägenheterna numera icke i

tillräcklig grad elimineras genom tillämpning av 1948 års lag. Orsaken

härtill anser styrelsen främst vara att fastighetsbildningslagen icke är avsedd

att reglera fastighetsförhållanden på landsbygden. Styrelsen anför härom

följande.

Vid lagens tillkomst omfattade stadskommunerna utom det för stadsbebyggelse

ianspråktagna området huvudsakligen endast sådana angränsande

områden som kunde krävas för stadsbebyggelsens utveckling. Den i

lagstiftningen införda principen att FBLS1 alltid skulle gälla inom stad

och inom stadsliknande samhällen var därför naturlig. Då ett antal släder

och köpingar sedermera tillfördes områden som icke kunde beräknas

komma att bli ianspråktagna för bebyggelse inom överskådlig tid framstodo

bristerna i den för dessa områden gällande fastighetsbildningslagstiftningen

såsom betydande. De i JDL och SML införda restriktiva bestämmelserna

av jordpolitisk natur ägde t. ex. icke tillämpning inom stadskommun,

en brist som med hänsyn till den tidigare inriktningen hos den

statliga jordpolitiken, vilken under en längre tidsperiod väsentligen syftat

till att hindra en olämplig söndersplittring av fastighetsbeståndet, ansågs

vara mest framträdande. För att undvika den omfattande omarbetning

av FBLS som skulle ha varit erforderlig för undanröjande av denna brist

infördes genom 1948 års lag möjlighet att efter särskilt förordnande

göra vissa bestämmelser i JDL och SML tillämpliga även inom stad.

Att 1948 års lag icke längre erbjuder tillräckliga möjligheter då det gäller

att avhjälpa de olägenheter som är förenade med att fastighetsbildningslagen

blir tillämplig även inom landsbygdsområden, har enligt styrelsen sin

grund i flera omständigheter, som sammanhänger med utvecklingen på jordbrukets

och samhällsbyggandets områden samt de ökade krav som numera

ställes på förrättningsverksamhetens rationaliserande. Jorddelningslagen

och sammanläggningslagen har vidare tillkommit senare än fastighetsbildningslagen

och har dessutom i större omfattning än vad fallet är beträffande

fastighetsbildningslagen gjorts till föremål för partiella reformer bl. a. i

rationaliseringssyfte. Styrelsen anför vidare.

1 Härmed avses lagen om fastighetsbildning i stad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Härigenom har JDL i större utsträckning än FBLS kommit att innehålla

bestämmelser som både materiellt och formellt tillgodose de av utvecklingen

betingade kraven. Det har t. ex. befunnits att JDL ger större möjligheter

att lösa de speciella fastighetsrättsliga problem som numera ofta uppkomma

i samband med gruppbebyggelse såväl inom städer som landsbygdssamhällen.

I sådana fall måste ofta utnyttjas de enligt JDL förefintliga möjligheterna

att utlägga fastighet med mer än ett markområde (t. ex. skilda

områden för bostadshus och garage) eller också område gemensamt för flera

fastigheter (t. ex. för garage, biluppställningsplatser, gemensamma gårdar).

På senare tid har även aktualiserats frågan om möjligheten att företaga

delning av fiske inom stadskommun, varav behov visat sig föreligga. Enligt

ett av lantmäteristyrelsen avgivet yttrande -—- —- — kan sådan delning av

fiske, som kan genomföras enligt 20 kap. JDL, ej ske enligt FBLS, och något

klarläggande domstolsutslag föreligger ej.

Såsom exempel på sådana för förrättningsverksamheten betydelsefulla

skillnader mellan jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen, vilka uppkommit

genom att jorddelningslagen ändrats för att göra förfarandet mera

rationellt, anger styrelsen att jorddelningslagen men icke fastighetsbildningslagen

medger att förrättningar för avstyckning, gränsbestämning, ägoutbyte

och servitutsutbrytning sammanföres till gemensam handläggning.

Dessa möjligheter har visat sig värdefulla vid strävandena att förenkla fastighetsbildningsproceduren

och har till fördel för både den förrättningssökande

allmänheten, de myndigheter som sysslar med fastighetsbildning

samt fastighetsindelningen vunnit betydande tillämpning. Det är emellertid

icke möjligt att med stöd av 1948 års lag göra dessa regler i jorddelningslagen

tillämpliga även inom fastighetsbildningslagens giltighetsområde.

De frågor som från fastighetsbildningssynpunkt måste tillmätas den största

betydelsen vid sammanslagning av landskommun med stad är dock, framhålles

det i promemorian, de som berör jordbruksnäringen och skogsbruket

samt samspelet mellan dessa näringar och närliggande tätorter. Styrelsen

erinrar om det ökade intresset för en yttre rationalisering av jordbruk och

skogsbruk och om de åtgärder — bl. a. i form av ändringar i den för landet

gällande fastighetsbildningslagstiftningen -— som från statsmakternas sida

vidtagits i syfte att intensifiera det allmännas insatser på detta område.

Vidare anföres.

Lantmäteriets positiva insatser i rationaliseringsarbetet och de---

nya formerna för bedrivande av detta arbete skulle i väsentlig mån hindras

därigenom att fastighetsbildningsverksamheten efter sammanslagning av

landskommun med stadskommun skulle komma att splittras, varigenom

lantmäteriets hittillsvarande möjligheter till aktiva insatser, som i hög grad

äro beroende av de kontinuerliga kontakterna mellan markägare och förrättningsmän

vid olika slag av åtgärder, skulle väsentligt beskäras. Härtill kommer

att en klar uppdelning av förrättningsverksamheten efter arten av åtgärder

i enlighet med vad som gäller enligt 1948 års lag icke låter sig göra.

Åtgärder för jordbruk och skogsbruk å ena sidan och bebyggelse å andra

sidan beröra ofta varandra så att de praktiskt ej kunna vidtagas var för sig,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

och i vissa fall berör en och samma åtgärd båda de angivna intressena,

t. ex. avstyckning för bostadsändamål av mark som användes för jordbruk

eller skogsbruk.

Även vissa materiella regler i fastighetsbildningslagen är, anser lantmäferistyrelsen,

ägnade att försvåra jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

och de därmed förenade olägenheterna kan ej helt avhjälpas genom

förordnande enligt 1948 års lag. Styrelsen nämner som exempel, att fastighetsbildningslagens

regler om laga skifte och ägoutbyte visat sig svåra att

tillämpa inom landsbygdsområden, bl. a. vid tillståndsprövning och värdering.

Bristerna i fastighetsbildningslagen har under senare tid fått större

betydelse och blir ytterligare markerade allt efter som intensifieringen av

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering fortskrider.

Kommunsammanslagningar kan enligt lantmäteristyrelsens mening även

medföra organisatoriska olägenheter. Styrelsen uppger i detta

sammanhang, att självständiga kommunala mätningsorganisationer finns

i 110 av rikets 133 städer och drygt tiotalet av de 68 köpingar inom vilka

stadsregister föres, dessutom i sju köpingar eller municipalsamhällen, inom

vilka endast jordregister föres, samt i sex egentliga landskommuner. Hållandet

av egen mätningsorganisation, som svarar för fastighetsbildningsverksamheten,

innebär för vederbörande kommuner ett betydande ekonomiskt

engagemang men har också ansetts medföra vissa fördelar, bl. a. med

hänsyn till de ökade möjligheterna till samordning mellan fastighetsbildningen

och vissa kommunala funktioner på samhällsbyggandets område.

Ett flertal av de stadskommuner som nu har egen mätningsorganisation

kan enligt styrelsens mening komma att beröras av kommande indelningsändringar.

I vissa fall torde därvid stad finna det förenligt med sina intressen

att omhändertaga fastighetsbildningsverksamheten i område som

tillföres staden, i andra fall däremot torde det komma att stå klart att något

önskemål därom icke föreligger. Vidare anföres.

Kommunsammanslagningar torde komma att genomföras mot bakgrund

av väsentligen näringsgeografiska synpunkter samt investeringskrävande

kommunala funktioner, varvid fastighetsbildningsorganisatoriska frågor

torde tillmätas endast mera sekundär betydelse. Med nu gällande kompetensregler

för de olika fastiglietsbildningslagarna och deras betydelse i organisatoriskt

avseende komma kommunsammanslagningar emellertid ofta att

automatiskt medföra krav på ändringar i nämnda organisationer med därav

föranledda störningar för såväl kommuner som det statliga lantmäteriet.

I de fall lantmäteriet för närvarande svarar för fastighetsbildningsverksamlieten

i t. ex. en mindre stad och denna blir utökad med en eller flera landskommuner,

kan även fråga uppkomma att för staden upprätta särskild

kommunal mätningsorganisation.

Mera betydande förändringar av ovan angiven art i organisatoriskt hänseende

böra normalt icke ske innan klarhet vunnits i fråga om fastighetsbildningslagstiftningens

slutliga utformning och därav föranledda organisatoriska

överväganden gjorts. Även flera mindre förändringar tillsamman
2+

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 43

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196i

tagna komma att medföra besvärande omställningsförluster och ogynnsamt

påverka möjligheterna att fördela tillgänglig arbetskraft. Organisationsfrågans

slutliga lösning kan i nuvarande läge sålunda icke överblickas, och det

är angeläget att densamma icke föregripes som en icke avsedd följd av

kommunsammanslagningarna.

Lantmäteristyrelsen anser sannolikt, att de olägenheter, som nämnts och

som sammanhänger med att stadsreglerna för fastighetsbildning blir gällande

inom betydande landsbygdsområden kan komma att medföra att sammanslagning

av landskommuner med angränsande städer och köpingar

försvåras. Med hänsyn härtill och till att olägenheterna är aktuellt påtagliga

anser styrelsen — trots det pågående arbetet på en ny, för land och

stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning — nödvändigt att provisoriska

åtgärder skyndsamt vidtages. I promemorian framlägges därför förslag

till lagstiftning i syfte att avhjälpa de av styrelsen påtalade olägenheterna.

Den grundläggande tanken bakom förslaget är att en ändring i den

kommunala indelningen ej skall automatiskt medföra en förändring beträffande

fastighetsbildningsreglernas tillämpningsområden. De för landsbygden

avpassade reglerna skall alltså bibehålla sin giltighet även inom område

som i administrativt hänseende kommit att ingå i stad eller köping

i samma utsträckning som fallet varit före indelningsändringen. En sådan

princip strider enligt styrelsens mening icke mot lagstiftarens intentioner

med nu gällande regler, som tillkommit mot bakgrund av helt andra förhållanden

än som numera föreligger.

Enligt förslaget behöver en princip av nyss angivna innebörd — av lantmäteristyrelsen

kallad status quo-princip — icke upprätthållas utan undantag.

Härom anföres följande.

Då fråga exempelvis är om överföring av område av landskommun till

stad såsom ett normalt led i stadens utbyggnad, kan anledning saknas att

inom området bibehålla landsreglerna för fastighetsbildning intill dess

stadsregister eventuellt upplägges för området, även om de för landet gällande

reglerna i materiellt hänseende äro avpassade jämväl för tätbebyggelseområden.

Även eljest kan, särskilt från kommunens sida, intresse finnas

för att ett status quo frångås beträffande visst område. Givetvis bör

icke det förhållandet att hel landskommun sammanlägges med stad utgöra

hinder för att stadsreglerna erhålla giltighet inom ett stadsbebyggelsen närbeläget

område eller eljest inom område av betydelse för den stadsmässiga

utvecklingen. Möjlighet till prövning i varje särskilt fall huruvida landsreglerna

skola upphöra att äga tillämpning inom visst område av en med stad

eller stadsregistersamhälle sammanslagen landskommun eller del av sådan

kommun synes sålunda böra föreligga.

Enär de problem som kan föreligga vid sammanslagning av landskommun

med stad eller köping på samma sätt kan uppkomma vid nybildning

av sådan kommun anser styrelsen att den föreslagna principen bör gälla

även vid förändring av en befintlig kommuns status.

Införande av de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna inom om
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

rådc där fastighetsbildningslagen för stad nu gäller medför, enligt lantmäteristyrelsen,

vissa fördelar även med hänsyn till att jorddelningslagen

och sammanläggningslagen i högre grad än fastighetsbildningslagen är avpassade

till de av utvecklingen betingade kraven på bl. a. rationalisering av

förrättningsförfarandet. Det kan emellertid också göras gällande att en utvidgning

av tillämpningsområdet för jorddelningslagen bör föranleda att

enstaka bestämmelser i fastighetsbildningslagen göres tillämpliga vid förrättning

enligt jorddelningslagen. Styrelsen anser emellertid att det nu icke

är erforderligt att vidtaga sådana åtgärder i vidare mån än att möjlighet bör

öppnas att inom stad avstycka mark som ej ingår i fastighetsindelningen.

I fråga om det lagtekniska genomförandet av förslaget uttalar

lantmäteristyrelsen att det icke är möjligt att välja den lösning som

bestar i cn revision av fastighetsbildningslagen. En sådan lösning skulle bli

mycket komplicerad. I stället synes utvägen att genom särskilda bestämmelser

reglera gränserna för tillämpningsområdena för fastighetsbildningslagen,

å ena sidan, samt jorddelningslagen och sammanläggningslagen, å

andra sidan, böra övervägas. Härigenom synes det på ett enkelt sätt utan

omotiverade förändringar i nu rådande förhållanden vara möjligt att eliminera

de olägenheter som eljest skulle uppstå genom ändringar i den

administrativa indelningen. Förslaget innebär därför att från fall till fall

skall beslutas huruvida för visst landsbygdsområde som förenas med stad

fastighetsbildningslagen skall gälla. Beslut i denna fråga förutsättes skola

föregås av en genom lantmäteristyrelsen i samråd med de berörda kommunerna

verkställd ingående utredning. Denna utredning bör ske mot bakgrund

av såväl kommunala intressen som de statliga engagemangen i fastighetsbildningsverksamheten

och med beaktande av jordbrukets och skogsbrukets

strukturfrågor. Lantmäteristyrelsen anser det angeläget att sådan

utredning igångsättes i god tid före en sammanslagnings genomförande och

i möjligaste mån även fullföljes dessförinnan. Härom anföres ytterligare

följande.

Det skulle i och för sig icke vara otänkbart att sådan utredning från fall

till fall alltid resulterade i beslut angående lagarnas tillämpningsområden.

Med hänsyn till bland annat att sådana beslut dock icke alltid torde medhinnas

förrän efter dagen för en sammanslagnings genomförande har lantmäteristyrelsen,

för att undvika omotiverade olägenheter, efter övervägande

mellan olika formella lösningar stannat för det här redovisade alternativet,

som innebär att landsreglerna skola bibehålla sin tillämpning inom områden,

där de förut gälla, intill dess annat beslutas. Vid valet mellan alternativen

har lantmäteristyrelsen dessutom beaktat det väsentligt förändrade läge

som uppkommer genom kommunsammanslagningarnas ökade frekvens

jämfört med de omständigheter som utgjorde bakgrund till den nu gällande,

år 11) 17 tillkomna automatiska kompetensregeln.

Med hänsyn till att undantag från huvudregeln i fråga om fastighetsbildningslagens

lillämplighctsområde berör såväl statliga som kommunala

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

intressen föreslås att avgörandet i princip skall tillkomma Kungl. Maj :t. Den

möjlighet till delegering, som genom kungörelsen den 5 mars 1954 (nr 86)

om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning

införts bl. a. beträffande förordnande enligt 1948 års lag anses

emellertid kunna övervägas även i förevarande sammanhang.

Den föreslagna regleringen bör enligt lantmäteristyrelsen provisoriskt ske

genom tillskapande av en särskild lag där huvudbestämmelsen torde böra

innehålla att, utan hinder av vad i lag stadgas däremot stridande, ändring

i kommunal indelning, varigenom område tillföres stad eller köping, icke

skall medföra att jorddelningslagen och sammanläggningslagen där de förut

gäller inom området upphör att äga tillämpning, såvida icke Kungl. Maj :t

eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, därom förordnar. En sådan

lag synes vidare böra innehålla att, där lagstiftningen för landet enligt vad

nyss sagts äger eller kommer att äga tillämpning inom stad eller köping och

det påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, Kungl.

Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, må förordna att jorddelningslagen

och sammanläggningslagen skall gälla även inom annat område

av kommunen. Dessutom torde böra stadgas att vad nu sagts skall

gälla jämväl vid bildande av stad eller köping.

Beträffande reglerna för registrering av fastigheter anser lantmäteristyrelsen

icke erforderligt att i detta sammanhang vidtaga några åtgärder.

Gällande bestämmelser medger viss anpassning till föreliggande förhållanden

och i övrigt anses erforderliga reformer böra anstå till den allmänna

revision av samma bestämmelser som är uppdragen åt 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Styrelsen utgår från att i avvaktan härpå fastighetsregister

enligt gällande, för stad meddelade bestämmelser icke kommer att

uppläggas, där ej särskilda skäl föranleder annat.

Remissyttrandena

I denna del hänvisas till propositionen s. 17—26.

Fastighetsbildningskommitténs förslag

Efter det att lantmäteristyrelsen avgivit sin promemoria och remissbehandlingen

av denna avslutats har 1954 års fastighetsbildningskommitté

avgivit betänkande angående fastighetsbildning (SOU 1963: 68). Kommittén

har — i enlighet med sitt uppdrag — undersökt möjligheterna att i en

gemensam lag om fastighetsbildning meddela bestämmelser för både land

och stad. Såsom resultat av sina undersökningar och överväganden har

kommittén framlagt förslag till en för hela riket gemensam lag om fastighetsbildning.

Kommittén förutsätter, att kommun skall, liksom för närvarande, kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964 15

helt eller delvis själv handha lantmäteriverksamheten inom hela kommunen

eller del därav. Erforderliga bestämmelser om kommuns rättigheter och

skyldigheter i detta avseende förutsättes skola meddelas i en särskild lag.

Förslag till en sådan lag avser kommittén att framlägga först i samband

med förslag till övriga följdförfattningar i anslutning till en reform av fastighetsbildningslagstiftningen.

Beträffande innehållet i den tilltänkta lagen

uttalar kommittén redan nu följande.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller torde kommun,

som skall svara för fastighetsbildningsverksamheten, böra ombesörja all

fastighetsbildning inom sitt område eller viss del därav, men det skall ock

liksom hittills vara möjligt att från den kommunala verksamheten undantaga

handläggningen av förrättningar beträffande mark, som användes för

vissa angivna ändamål. Den omständigheten att en kommunal organisation

skall fullgöra fastighetsbildningsuppgifterna bör uppenbarligen icke

få medföra en sänkning av kraven på förrättningslantmätarnas kvalifikationer.

För den skull torde bestämmelser böra meddelas om att kommun,

för att den skall få sköta fastighetsbildningsverksamheten, skall för verksamhetens

fullgörande hava i sin tjänst anställd särskild befattningshavare

som uppfyller av Kungl. Maj :t föreskrivna behörighetsvillkor.

Departementschefen

På grundval av en av 1962 års riksdag beslutad lagstiftning (SFS 1962:

35) har Kungl. Maj :t fastställt planer för den lämpligaste kommunindelningen.

Denna planering har tillkommit bl. a. i syfte att ge kommuner och

myndigheter vägledning beträffande den från skilda synpunkter mest ändamålsenliga

inriktningen av de interkommunala samarbets- och sammanläggningssträvandena.

En utgångspunkt vid planeringen har varit att kommunerna

bör omfatta näringsgeografiskt sammanhängande regioner sammanhållna

av en naturlig intressegemenskap omkring en centralort. Detta

får till följd att indelningsändringar i enlighet med planeringen ofta kommer

att innebära att landskommuner förenas med städer eller köpingar.

Åtskilliga sådana sammanläggningar har förekommit under senare år, och

en uppfattning om den framtida frekvensen kan erhållas vid ett studium

av nämnda planer. Som exempel kan nämnas att i Blekinge och Hallands

län har alla kommunblock utom ett en stad eller en köping som centralort.

Förhållandena är likartade i andra län.

I den mån landskommunerna — såsom oftast är fallet — innefattar områden

av utpräglad landsbygdskaraktär medför indelningsändringar av

nyss angivet slag, att städer och köpingar kommer att omfatta ej blott en

tätort med nödvändigt utrymme för expansion utan även rent agrara områden.

Dessa områden kan, såsom framgår av de nyss återgivna uppgifterna,

vara mycket vidsträckta och det kan därför ofta förutsägas att någon

stadsmässig bebyggelse inom områdena ej kommer att bli aktuell inom

överskådlig tid.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196''i

De förfaltningsreformer som genomförts under det senaste decenniet har

liksom utvecklingen i övrigt lett till att skiljaktigheterna mellan de befintliga

kommuntyperna, d. v. s. å ena sidan städer och köpingar samt å andra

sidan landskommuner, alltmer utplånats. Beträffande fastighetsbildning och

vad därmed äger samband gäller emellertid att lagstiftningen alltjämt innehåller

skilda regler för städer och vissa därmed jämställda samhällen samt

för landsbygden. Då härtill kommer att kommuntypen rent automatiskt påverkar

frågan vilken lagstiftning som skall gälla, är det uppenbart, att sådana

kommunala indelningsändringar, där kommuner av skilda typer förenas,

i förevarande hänseende kan medföra vissa olägenheter. Detta gäller

fall, då en landskommun eller köping där stadsregister icke föres (s. k. jordregisterköping)

förenas med stad och den nya kommunen blir stad. Samma

gäller, då landskommun eller jordregisterköping förenas med köping där

stadsregister föres och den nya kommunen får karaktären av stadsregister - köping. övriga fall av indelningsändringar påverkar icke frågan vilken fastighetsbildningslagstiftning

som skall gälla inom den nya kommunen och

förorsakar därför inga särskilda svårigheter.

De olägenheter för fastighetsbildningen som kan uppkomma vid indelningsändringar

är av olika karaktär och har i skilda sammanhang föranlett

lagstiftningsåtgärder. År 1948 tillkom sålunda den förut berörda lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av

stad och år 1950 genomfördes vissa ändringar i bl. a. fastighetsbildningslagen

och jordregisterförordningen.

Bakom tillkomsten av 1948 års lag låg de nackdelar som följde av att

fastighetsbildningslagen ofta blev gällande även inom utpräglade jordbruksbygder.

Detta ansågs särskilt olämpligt med hänsyn till att denna lag i

motsats till jorddelningslagen saknar sådana restriktiva jordpolitiska villkor

för fastighetsbildning, som anses böra gälla i fråga om avstyckning av

fastigheter för jordbruk eller skogsbruk. Med stöd av 1948 års lag kan förordnas,

att inom visst område, där eljest fastighetsbildningslagens regler

om avstyckning och sammanläggning skulle gälla, i stället skall tillämpas

vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning. Såsom förutsättning

uppställes, att åtgärden är påkallad av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket. Lagen ger alltså möjlighet att beträffande område

som överförts från landskommun till stad eller motsvarande i ett begränsat

hänseende återinföra den för landsbygden gällande lagstiftningen.

Förordnande enligt 1948 års lag påverkar ej de regler som gäller beträffande

registrering av fastigheter på landet och inom stad (med stad avses

här och i fortsättningen även stadsregisterköping). Då uppläggande av

stadsregister var obligatoriskt i fråga om stad kunde alltså, trots förordnande

enligt 1948 års lag, icke undvikas att sådant register måste uppläggas

för en stads hela område, sålunda även för sådana delar som utgjordes

av jordbruks- eller skogsområden. I syfte att bereda möjlighet till befrielse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964 17

från nyssnämnda arbete, som beträffande de landsbygdsbetonade områdena

skulle sakna allt berättigande, genomfördes år 1950 sådana ändringar i registreringsbestämmelserna

att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer kan från fall till fall pröva huruvida för visst område

skall föras stads- eller jordregister. Motsvarande regel gäller även för landsbygden,

där alltså från fall till fall kan avgöras huruvida jordregister eller

stadsregister skall föras.

I förevarande ärende har lantmäteristyrelsen ånyo aktualiserat den fråga

som föranledde 1948 års lag, nämligen det olämpliga i att en kommunal indelningsändring

automatiskt medför att fastighetsbildningslagen blir tilllämplig

inom områden, där förut den för landet gällande jorddelningslagstiftningen

ägt tillämpning. Och vad som ånyo skjutits i förgrunden är den

omständigheten att indelningsändringen ofta medför att i stad kommer att

ingå vidsträckta områden av utpräglad landsbygdskaraktär.

Olägenheterna är enligt lantmäteristyrelsens mening åtskilliga och av

olika slag men de har alla sin grund i den olika uppbyggnaden av och det

olika innehållet i de för landsbygd resp. stad gällande reglerna. Beträffande

vissa av de påtalade nackdelarna kan tvekan råda huruvida de verkligen

motiverar en lagstiftning av föreslaget innehåll. Detta gäller t. ex. de

påstådda svårigheterna att i vissa fall verkställa delning av fiske inom stad.

Tillsammantagna synes de påtalade olägenheterna mig dock utvisa att det

nu är nödvändigt att ingripa med lagstiftningsåtgärder. Särskild betydelse

tillmäter jag därvid den av lantmäteristyrelsen betonade omständigheten att

den gällande lagstiftningen, om den ej ändras, kan komma att försvåra sådana

ändringar i den kommunala indelningen varigenom landskommuner

förenas med angränsande städer eller köpingar. Jag kan alltså icke dela den

av flera remissinstanser uttalade meningen att 1948 års lag erbjuder tillräckliga

möjligheter för att komma till rätta med olägenheterna i fråga.

Stor betydelse har också de organisatoriska konsekvenserna av nu gällande

ordning. Det har visat sig att den stora frekvensen sammanslagningar

av landskommuner med städer, som har egen mätningsorganisaticn,

i flera fall hotar att rubba de grundvalar på vilka den nyligen genomförda

distriktsindelningen av det statliga lantmäteriet vilar. I den mån städerna

själva övertager fastighetsbildningsverksamheten inom inkorporerade

landskommuner blir följden nämligen lätt den att de berörda lantmäteridistriklen

blir alltför små för att kunna bestå som rationella arbetsenheter.

Innan klarhet vunnits om det materiella innehållet i den blivande nya fastighetsbildningslagstif

t ningen och innan frågorna om städernas rättigheter och

skyldigheter beträffande den kommunala mätningsverksamheten närmare

utretts, är det angeläget att de organisatoriska förändringarna i görligaste

mån begränsas.

Även från några remissinstanser, som i övrigt visat en positiv inställning

till lantmäteristyrelsens förslag, har detta kritiserats med hänsyn till kon
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

sekvenserna i organisatoriskt hänseende. De olägenheter som i sådant hänseende

ansetts bli en nödvändig följd av förslaget har emellertid enligt min

mening betydligt överdrivits. Inom sådan del av en stad, där förut den för

landsbygden gällande lagstiftningen varit tillämplig men där stadsbebyggelsens

framträngande eller andra skäl motiverar en tillämpning av stadsreglerna,

kan dessa enligt lantmäteristyrelsens förslag göras tillämpliga.

Om så sker, kommer städernas mätningsorganisationer att få samma inflytande

inom dessa områden som inom den ursprungliga staden. Utanför

samma områden, d. v. s. inom glesbygden, torde anledning i regel saknas att

verkställa detaljplanläggning m. m. Ofta kan det t. o. m. med visshet förutsägas

att någon tätbebyggelse inom området ej blir aktuell inom överskådlig

tid. Inom dessa områden, som alltså i regel utgöres av utpräglade landsbygdsområden,

kan några vådor av det slag som nämnts ej uppkomma. De

enda områden där vissa intressemotsättningar kan tänkas förekomma är de

som ej kan hänföras till någon av de här nämnda grupperna. I de fall staden

ej har egen mätningsorganisation uppstår inga problem genom den av

lantmäteristyrelsen föreslagna ordningen ens i dessa fall och även om särskild

mätningsorganisation finnes, torde förutsättningar föreligga för att det

otvivelaktigt nödvändiga samarbetet skall kunna fungera, särskilt som lantmäteristyrelsen

även i dessa fall har överinseendet över fastighetsbildningsverksamheten.

Min uppfattning om behovet av en lagstiftning av här avsett slag delas

av det övervägande antalet remissorgan. Jag vill även erinra om att riksdagen,

som på grund av motioner haft att behandla den här diskuterade frågan

(L3U 1963: 11), funnit starka skäl tala för genomförandet av provisoriska

regler åsyftande att förhindra att kommunala indelningsändringar

medför ändring i fråga om tillämplig fastighetsbildningslagstiftning såvida

icke detta i särskilda fall är påkallat av lokala förhållanden. Under hänvisning

till förevarande lagstiftningsärende fann riksdagen emellertid någon

äigärd från dess sida ej erforderlig.

I fråga om den lagtekniska lösningen då det gäller att eliminera de föreliggande

olägenheterna kan skilda meningar förfäktas. Detta har också

kommit till synes vid remissbehandlingen. En omständighet som icke får

förbises är, att den lagstiftning som nu kommer i fråga troligen kommer

att gälla under en ganska begränsad tid. För den tid som återstår innan en

för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning hunnit genomföras

bör man om möjligt undvika att införa en reglering, som i större utsträckning

än nödvändigt strider mot de principer som ligger till grund för

gällande regler. Ett önskemål är dessutom att den lagstiftning som nu bör

vidtagas ej försvårar genomförandet av en ny för hela landet gemensam

lagstiftning på fastighetsbildningens område.

Lantmäteristyrelsens förslag innebär, att den automatiskt verkande regeln

om kommuntypen såsom avgörande för frågan om tillämplig fastig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 196k

hetsbildningslagstiftning sättes ur kraft. En indelningsändring, som innebär

att en landskommun förenas med stad, medför alltså icke att fastighetsbildningslagen

automatiskt blir tillämplig inom hela den förutvarande landskommunen

utan förut tillämplig lag, d. v. s. de för landet gällande reglerna,

skall alltjämt gälla. Genom att samtidigt föreslås möjlighet att tillämpa fastighetsbildningslagen

i den utsträckning förhållandena så påkallar, kommer

emellertid i de flesta lägen den lagstiftning att kunna tillämpas som är mest

lämplig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Den av lantmäteristyrelsen sålunda förordade lösningen är icke den enda

möjliga. Nära till hands skulle givetvis ligga att komplettera fastighetsbildningslagen

med sådana regler att det vid tillämpningen blev likgiltigt

huruvida denna lag eller jorddelningslagen gällde. I fråga om vissa av de

av styrelsen påtalade olägenheterna skulle en sådan lösning ej vålla några

nämnvärda svårigheter. Beträffande andra skulle det emellertid — såsom

också framhölls vid tillkomsten av 1948 års lag — vara förenat med avsevärda

lagtekniska mödor att uppnå en tillfredsställande lösning.

En annan metod har anvisats av hovrätten över Skåne och Blekinge, som

förordat en anknytning till registreringsbestämmelserna. Fastighetsbildningslagen

borde gälla endast inom område med stadsregister, oavsett områdets

belägenhet. Även denna metod avvisades vid tillkomsten av 1948 års

lag. De skäl som då åberopades har förlorat i styrka genom tillkomsten

av 1950 års lagstiftning i registreringsfrågan. Vad som nu gör det befogat

att hysa stor tvekan inför att tillgripa denna metod är emellertid att lösningen

skulle innebära en tvär omkastning i förhållande till de lösningar

som tillgreps åren 1948 och 1950. Denna omkastning skulle kunna medföra

komplikationer och dessutom skulle omfattande lagstiftningsåtgärder framtvingas.

Ej heller denna metod kan därför sägas vara tillfredsställande.

Beträffande båda de nyss behandlade alternativa lösningarna kan tilläggas,

att de är olämpliga med hänsyn till det pågående arbetet att samla de

för land och stad gällande reglerna om fastighetsbildning i en enda lag.

I avbidan på en sådan lag — vartill förslag redan framlagts -— bör så genomgripande

reformer, som dessa alternativ innebär, ej genomföras.

I detta sammanhang är det nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt frågan

om sambandet mellan 1948 års lag och den här förordade lagstiftningen.

Med stöd av 1948 års lag kan landsbygdsreglerna göras tillämpliga

då det gäller avstyckning och sammanläggning inom områden där fastighetsbildningslagen

gäller. En förutsättning är dock alt hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket gör en sådan åtgärd påkallad. Syftet med

den här föreslagna lagstiftningen är visserligen främst alt förhindra att

stadsreglerna för framtiden genom kommunala indelningsändringar automatiskt

kommer att gälla för områden, där landsbygdsreglerna naturligen

bör gälla. Det synes emellertid lämpligt att — såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit — i detta sammanhang upptaga till behandling även olika situa
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

tioner, där staösreglerna, på grund av gällande rätt med dess automatiskt

verkande regel, kommit att gälla även inom områden, där hänsyn till .jordbruks-

och skogsbruksintressena motiverar en tillämpning av 1948 års lag.

Den nya lagstiftningen kan på så sätt konsumera hela tillämpningsområdet

för 1948 års lag. Av skäl som jag kommer att närmare utveckla i specialmotiveringen

har jag funnit att 1948 års lag i princip kan upphävas och ersättas

av den nya lagstiftningen. Genom en särskild övergångsbestämmelse

bör 1948 års lag emellertid förlänas fortsatt giltighet i fråga om fall där förordnande

med stöd av lagen givits före dess upphävande.

På grundval av de nu redovisade övervägandena förordar jag att i enlighet

med lantmäteristyrelsens förslag en särskild lag tillskapas med föreskrift

om att kommunal indelningsändring, varigenom område tillföres stad,

icke skall medföra att jorddelningslagen och sammanläggningslagen, om

de förut äger tillämpning inom området, upphör att gälla inom detta. Lagen

bör avse även det fall att område tillföres köping för vilken föres stadsregister.

Den angivna regeln — som alltså förhindrar att ändrad kommunindelning

automatiskt påverkar frågan vilken fastighetsbildningslagstiftning

som skall gälla -— förutsätter ej att förordnande meddelas i varje särskilt

fall utan verkar lika automatiskt som nuvarande regler.

Att utan undantag upprätthålla den angivna regeln skulle emellertid kunna

leda till orimliga konsekvenser, särskilt i fall då fråga är om överföring

av område av landskommun till stad såsom ett normalt led i stadens tillväxt.

I ett sådant fall saknas anledning att låta landsbygdsreglerna gälla

inom området. Även eljest kan, såsom lantmäteristyrelsen framhållit, finnas

behov av att i konkreta fall frångå den förut uttalade principen. Vad

styrelsen i detta hänseende föreslagit synes därför böra genomföras. Kungl.

Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör alltså få möjlighet

att från fall till fall pröva i vad mån de för stad gällande reglerna bör införas

beträffande ett med staden införlivat område.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag — såsom redan delvis antytts

— även lämpligt, att i den föreslagna lagen intages vissa regler, som dels

åsyftar att förhindra att ett före lagens ikraftträdande meddelat förordnande

enligt 1948 års lag samt den nya lagen blir tillämpliga inom olika områden

av en stad och dels, i vissa fall, bereder möjlighet att göra den för landet

gällande fastighetsbildningslagstiftningen tillämplig inom en stad även i

fall då indelningsändringen ägt rum före lagens ikraftträdande.

En remissinstans har föreslagit, att giltigheten av lagen skall göras tidsbegränsad

och som skäl därför åberopat att den måste betraktas som en

provisorisk lösning. Jag är angelägen understryka sistnämnda förhållande

men kan för den skull icke finna att det skulle vara motiverat med en tidsbegränsning.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

slag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring

i kommunal indelning m. m.

Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga.

Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål i anslutning

till de skilda paragraferna i lagförslaget.

Specialmotivering

1 §•

Beträffande remissyttrandena hänvisas såvitt nu är i fråga till propositionen

s. 33—38.

Promemorian. I denna paragraf upptages den regel, som uppbär hela tanken

bakom lantmäteristyrelsens förslag, alltså en regel om att ändring i

den kommunala indelningen ej påverkar frågan vilka bestämmelser om

fastighetsbildning som skall gälla inom berörda områden. Regeln föreslås

gälla även vid nybildning av stad.

Departementschefen. I anledning av vad byggnadsstyrelsen och Kommunal-tekniska

föreningen anfört vill jag hänvisa till möjligheten att enligt

2 § utverka förordnande om tillämpning av stadsreglerna.

Om en landskommun sammanslås med t. ex. en köping, är det ej uteslutet

att den nya kommunen blir stad. Detsamma kan gälla om flera landskommuner

förenas. Det torde saknas anledning att göra åtskillnad mellan

dessa fall, å ena sidan, och det fall att en landskommun förenas med stad,

å andra sidan. För alla dessa fall gäller att i staden kan komma att ingå

landsbygdsområden inom vilka fastighetsbildningslagen ej bör vara tillämplig
2

§.

Promemorian. Lantmäteristyrelsen anser givet att kommunala önskemål

bör beaktas då fråga uppkommer att meddela förordnande om tillämpning

av stadsreglerna. I den mån kommun önskar handha fastighetsbildningsväsendet

inom staden eller köpingen och väsentligt statligt intresse icke

därigenom skadas synes hinder ej böra resas däremot. Styrelsen —- som utgår

från att 1948 års lag skall bibehållas — anser det dock oförenligt med

förordnandets syfte att fastighetsbildningslagen ges sådan giltighet att en

tillämpning av 1948 års lag därigenom aktualiseras.

Departementschefen. Skälen för en bestämmelse av det innehåll förevarande

paragraf utvisar har utvecklats i den allmänna motiveringen. Med

hänsyn till syftet med lagen är det uppenbart att förordnanden som bär av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196i

ses bör begränsas till att gälla områden som är aktuella för stadsmässig

bebyggelse. Aktualitetskravet bör givetvis ej pressas. Sådana områden som

under överskådlig tid kommer att behålla sin agrara karaktär bör ej omfattas

av förordnandet.

I fråga om beaktandet av kommunernas önskemål delar jag lantmäteristyrelsens

uppfattning. Stor vikt bör alltså fästas vid kommunala önskemål.

Kungl. Maj :t bör dock icke vara helt bunden av vad kommunen från sina

synpunkter kan finna mest önskvärt.

Förordnande enligt förevarande paragraf bör i görligaste mån meddelas

i samband med ikraftträdandet av en kommunal indelningsändring. Förhållandena

kan emellertid ändras så att det efter någon tid befinnes önskvärt

att förordnandet utsträckes att avse ytterligare områden. Regeln har

med hänsyn härtill utformats så att den tillåter att förordnande ges vid

vilken tidpunkt som helst.

3 §.

Promemorian. Lantmäteristyrelsen har, som redan nämnts, beaktat förhållandena

även inom stadskommunernas nuvarande områden. Styrelsen

har därvid berört, dels det fall att en befintlig stadskommun, som i sig innesluter

vissa landsbygdsområden, förenas med en landskommun, dels ock det

fall att inom en befintlig stadskommun, som omfattar stora landsbygdsområden

och som ej beröres av någon indelningsändring, föreligger ett behov

av att kunna tillämpa landsreglerna.

Beträffande det förra fallet erinrar lantmäteristyrelsen om de inkorporeringar,

som företagits särskilt under de senaste decennierna, och om att rikets

städer och köpingar därigenom redan nu innehåller betydande landsbygdsområden,

vilket medfört att tillämpning av 1948 års lag i ett mycket

stort antal fall påkallats av hänsyn till jordbruket och skogsbruket. En fortsatt

tillämpning av 1948 års lag inom de efter kommunsammanslagning bildade

stadskommunerna måste, anser styrelsen, te sig omotiverad och bidraga

till svårigheterna att överblicka de olika inom kommunen gällande

systemen för tillämpligheten av skilda fastighetsbildningsregler. Med hänsyn

härtill har lantmäteristyrelsen funnit sig böra föreslå att möjlighet öppnas

att, där landsreglerna enligt vad förut sagts äger eller kommer att äga tilllämpning

inom stad eller köping, göra landsreglerna gällande jämväl inom

sådant område av staden eller köpingen där 1948 års lag nu kan tillämpas.

Styrelsen anför vidare.

Härigenom skulle i många fall öppnas möjlighet att tillskapa enkla, klara

förhållanden beträffande de skilda fastighetsbildningslagarnas tillämpningsområden

och---—-en samtidig tillämpning kunna undvikas inom

en kommun av både JDL och 1948 års lag, som innebär att endast vissa bestämmelser

i JDL gälla. Givetvis böra förefintliga kommunala synpunkter

beaktas, i de fall kommun har egen mätningsorganisation inrättad, och alla

i och för sig önskvärda utvidgningar av landsreglernas tillämpningsområden

torde icke kunna genomföras.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Vad angår det andra fallet framhåller lantmäteristyrelsen att redan genomförda

kommunbildningar och kommunsammanslagningar, särskilt under

senare år, i vissa fall medfört att sådana förhållanden uppkommit, som

motiverar att jorddelningslagen och sammanläggningslagen lämpligen bör i

sin helhet tillämpas inom delar av stad eller stadsliknande samhälle. Som

exempel nämnes Ljusnar sbergs kommuns sammanslagning med Kopparbergs

köping vid årsskiftet 1961/62. Med hänsyn till de olägenheter, som

kan ha föranletts av sådana indelningsändringar, anser styrelsen att möjlighet

bör öppnas att återigen, utan samband med kommunsammanslagning,

göra landsreglerna tillämpliga. Styrelsen anför vidare.

En sådan förändring av tillämpningsområdet för fastighetsbildningsreglerna

synes böra föregås av erforderlig utredning---och kan i nuva
rande

läge, om kommun har egen mätningsorganisation inrättad, förbindas

med en exklusiv initiativrätt för kommunen. Med ett sådant villkor torde

anledning saknas att inskränka möjligheterna till vissa närmare angivna

fall. Tvärtom torde dessa möjligheter kunna vidgas att avse även andra

områden än som under senare år tillförts städer och oberoende av huruvida

områdena användas huvudsakligen för jordbruk eller bebyggelse eller andra

ändamål. Något hinder bör uppenbarligen ej föreligga att väcka sådan fråga

jämväl i samband med kommunsammanslagning. Inga olägenheter synas

vara förenade med att, om kommun så önskar, utnyttja angivna möjlighet

även för hel stad eller stadsliknande kommun, med den mindre modifiering

som ovan angivits. JDL och SML äro nämligen---avpassade jämväl

för tätbebyggelseområden.

I de fall det statliga lantmäteriet har fastighetsbildningen om hand inom

kommun, som ansöker om tillämpning av jorddelningslagen och sammanläggningslagen,

bör ansökningen enligt lantmäteristyrelsens mening alltid

bifallas. Detsamma torde även eljest böra gälla, då kommunen icke utgör

stad, med hänsyn till de möjligheter som redan nu står kommun till buds

att i sådana fall få verksamheten överflyttad till staten. Skulle däremot stad

med egen mätningsorganisation anse det förenligt med sina intressen att

få landsreglerna tillämpliga inom staden helt eller delvis, synes för bifall

till ansökan böra krävas att det ifrågasatta övertagandet av verksamheten

icke för staten medför olägenheter, som överstiger de sammanlagda fördelarna

därav.

Departementschefen. Förevarande lag kan icke rimligen ges tillbakaverkande

kraft så att den automatiskt får någon inverkan i sådana fall där

indelningsändringen skett före lagens ikraftträdande; och även då indelningsändringen

skett efter denna tidpunkt begränsas lagens rättsverkningar

till områden som omedelbart berörts av ändringen. För sådana fall där en

redan bestående stad omfattar områden av agrar karaktär står f. n. den

möjligheten till buds att utverka förordnande enligt 1948 års lag. Hinder

synes ej böra möta att göra hela den för landet gällande fastighetsbildnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr ri3 år 1964

lagstiftningen tillämplig inom sådana områden. Genom en sådan åtgärd

kan uppnås att samma fastighetsbildningsregler blir tillämpliga inom hela

staden med undantag av den del där fastighetsbildningslagen gäller. Detta

medför betydande fördelar, särskilt i de fall då en indelningsändring tillför

en stad, som redan har agrara områden inom vilka 1948 års lag är eller kan

göras tillämplig, ytterligare liknande områden. I förevarande paragraf har

därför öppnats möjlighet att i eller utan samband med en kommunal indelningsändring

göra den för landet gällande fastighetsbildningslagstiftningen

tillämplig inom vissa områden av stad, där fastighetsbildningslagen eljest

gäller. Såsom förutsättning uppställes att åtgärden är påkallad av hänsyn

till jordbruksnäringen eller skogsbruket, d. v. s. en av de förutsättningar

som kräves för förordnande enligt 1948 års lag. Vid avgörande av ärende

som här avses bör de kommunala synpunkterna givetvis beaktas. Med hänsyn

till arten av de intressen som måste föreligga för att förordnande skall

få meddelas, bör emellertid avgörandet tillkomma Kungl. Maj:t eller den

myndighet åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att handlägga frågan.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skall de för landet gällande reglerna

kunna göras tillämpliga inom del av stad även om detta ej är påkallat av

hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket. Motiveringen härför är att

jorddelningslagen, som i så mycket högre grad än fastighetsbildningslagen

öppnar möjligheter för en rationellt bedriven fastighetsbildningsverksamhet,

på detta sätt kan göras tillämplig inom större sammanhängande områden.

Genom en sådan reglering skulle, menar styrelsen, i vissa fall, där

indelningsändringen ägt rum före de nu aktuella bestämmelsernas ikraftträdande,

kunna uppnås samma resultat som om bestämmelserna i 1 och 2 §§

gällt redan vid indelningsändringens genomförande. Med hänsyn till att

jorddelningslagen innehåller lämpliga regler även för fastighetsbildning

inom tätbebyggelseområden synes styrelsens förslag ej behöva medföra

några nackdelar från allmän synpunkt. Eftersom det allmännas intresse av

ett förordnande om tillämpning av landsbygdsreglerna är så mycket svagare

i detta fall än i det förut behandlade, där jordbruksintressen m. in. utgör

grunden för ett förordnande, måste emellertid ett avgörande inflytande tillmätas

kommunala synpunkter. Om kommunen har egen mätningsorganisation,

bör därför här avsett förordnande ej kunna ges mot kommunens

önskan. Regeln i andra stycket har utformats i enlighet härmed.

Med de nu föreslagna reglerna finns ej längre något utrymme för förordnande

enligt 1948 års lag. De syften som föranlett denna lag tillgodoses dels

genom 1 § och dels genom förordnanden med stöd av första stycket i förevarande

paragraf. Lagen bör emellertid ej utan vidare upphävas. Skälen

härför utvecklas i anslutning till övergångsbestämmelserna.

4 §.

Departementschefen. Enligt 5 kap. 17 § fastighetsbildningslagen föreligger

möjlighet att verkställa avstyckning från mark som ej ingår i fastighets
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1961

indelning. Någon motsvarande bestämmelse finns icke i jorddelningslagen.

Paragrafen har tillkommit i syfte att möjliggöra sådan avstyckning oavsett

vilken lagstiftning som gäller.

5 §•

Departementschefen. De kommunala indelningsändringar lagen närmast

avser är sådana där landskommun eller jordregister samhälle förenas med

stad eller stadsregisterköping. Förordnande som avses i 3 § bör emellertid

kunna avse även municipalsamhälle eller annan ort på landet, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras.

Övergångsbestämmelserna

I propositionen uttalas följande.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965. Den kommer därigenom

att bli tillämplig beträffande vissa kommunala indelningsändringar, vilka

träder i kraft samma dag.

Skälen till att 1948 års lag bör upphävas har angivits i anslutning till 3 §.

Den särskilda lagen för Kiruna har till enda uppgift att göra jorddelningslagen

tillämplig vid vissa typer av laga skiften inom staden. Lagen tillkom

i anledning av vissa vid stadsbildningen redan påbörjade laga skiften men

är tillämplig även å framtida skiften av samma beskaffenhet. Med stöd av

den nu föreslagna lagen kan landsreglerna i full utsträckning göras tillämpliga

inom de delar av staden, där detta bedömes önskvärt. Under sådana förhållanden

synes anledning ej föreligga att bibehålla den särskilda lagen för

Kiruna. Om så anses nödvändigt kan förordnande enligt 3 § meddelas med

verkan från den dag då nyssnämnda lag upphör att gälla.

Den särskilda lagen för Kiruna stad gäller som redan nämnts endast vissa

laga skiften inom staden. Å sådana skiften skall enligt uttryckligt stadgande

i lagen tillämpas även vad som är föreskrivet i lagen den 5 juni 1909

(nr 53 s. 8) innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi

och Karesuando socknar av Norrbottens län. Detta stadgande tillkom

för att undanröja föreliggande tvekan huruvida lagen var tillämplig å skiftena

i fråga. Därest den särskilda lagen för Kiruna nu upphäves, synes lämpligt

att till undvikande av missförstånd upptaga en övergångsbestämmelse

av innebörd att 1909 års lag fortfarande skall gälla inom Kiruna stad i den

mån den tidigare varit gällande där på grund av bestämmelserna i Kirunalagen.

Genom en sådan övergångsbestämmelse tages icke ställning till den

större frågan huruvida 1909 års lag kan tillämpas även å andra skiften inom

Kiruna stad än sådana som avses i den särskilda lagen för Kiruna.

Ett upphävande av 1948 års lag kräver ej med nödvändighet särskilda

övergångsbestämmelser. Det är i och för sig tänkbart att låta den nya lagen

helt träda i stället för den upphävda. Detta skulle emellertid få vissa konsekvenser

främst i fråga om förrättningsmän vid avstyckning. Enligt 1948

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

års lag skall nämligen den omständigheten att landsreglerna göres tillämpliga

vid avstyckning ej medföra ändring i fråga om behörighet att verkställa

avstyckningsförrättning. Detta innebär att i stadens tjänst anställd mätningsman

fortfarande är behörig att verkställa avstyckningar inom det område

där 1948 års lag tillämpas. I de fall då landsreglerna på grund av den

här föreslagna lagen kommer att gälla inom stad blir däremot distriktslantmätaren

behörig. Med hänsyn till att det sätt varpå behörighetsfrågan reglerats

i 1948 års lag kan ha påverkat utformningen av de kommunala mätningsorganisationerna

— det är endast i de fall sådan organisation föreligger

som frågan har något intresse — föreslås en övergångsregel enligt

vilken ifrågavarande bestämmelser i 1948 års lag fortfarande skall gälla.

Några olägenheter av en sådan regel är ej att befara. I 1948 års lag finnes

också åtskilliga andra undantag från jorddelningslagens regler samt föreskrifter

av olika slag. Det har ej ansetts nödvändigt att införa motsvarande

regler i den nu föreslagna lagen. Även dessa regler i 1948 års lag bör dock

få behålla sin giltighet i det nu avsedda fallet. Härav följer bl. a. att med

stöd av lagen meddelade förordnanden kan återkallas när förhållandena föranleder

det.

En övergångsbestämmelse av nyss angivet innehåll påverkar bedömningen

av frågor om förordnande enligt 3 § första stycket. Den omständigheten att

förordnande enligt 1948 års lag givits beträffande visst område — vilket innebär

att jordbruksnäringens och skogsbrukets särskilda intressen i viss

mån beaktats — kan i många fall göra förordnande enligt 3 § första stycket

förevarande lag överflödigt. Det är emellertid möjligt att dessa intressen i

vissa fall ej kan anses tillräckligt tillgodosedda genom förordnande enligt

1948 års lag och då skall det givetvis ej möta hinder att utbyta förordnandet

mot ett förordnande med stöd av 3 § i den nu föreslagna lagen. Om staden

har egen mätningsorganisation, bör ett sådant utbyte -— med hänsyn till de

konsekvenser detta innebär bl. a. i avseende å behörigheten att verkställa

förrättningar — ej ske utan att det föreligger särskilda skäl eller staden

samtyckt till åtgärden.

B. Fråga om ändring i 21 kap. 3 § jorddelningslagen

Val av ägodelningsnämndemän skall enligt 21 kap. 3 § jorddelningslagen

ske genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses av

kommunalfullmäktige. Kommun må besluta, att valmän skall för inställelse

vid valförrättningen — som skall äga rum på tingsstället inför häradsrätten

— av kommunens medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning för särskild

resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som stadgas i

kommunallagarna angående sådan gottgörelse till ledamöter i styrelse och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

nämnder. De bestämmelser i kommunallagarna som här åsyftas är 46 §

kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) i dess före den 1 januari

1963 gällande lydelse. Enligt dessa bestämmelser fick dagtraktamente icke

överstiga 10 kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. För särskilt

tidskrävande sammanträde eller förrättning eller då det eljest var påkallat

av särskilda förhållanden fick dock traktamentet sättas till högre belopp.

Resdagsersättning kunde utgå om resan till eller från sammanträdet eller

förrättningen måste företagas på särskild dag; grunderna för sådan ersättning

bestämdes av fullmäktige. I fråga om resekostnadsersättning hänvisades

i 46 § till 28 § 1 mom. andra stycket kommunallagen, där i detalj reglerades

under vilka förutsättningar och med vilka belopp resekostnadsersättning

kunde utgå. Dagtraktamentet var ej avsett endast som gottgörelse

för ökade direkta utgifter för uppehälle. Uppgick utgifterna ej till belopp

motsvarande traktamentet framstod överskottet som ersättning för mistad

arbetsinkomst eller ersättning för utfört arbete. Resdagsersättningen var avsedd

att utgöra kompensation för såväl mistad arbetsförtjänst som direkta

utgifter för kost och logi.

I ett av kommunalrättskommittén framlagt betänkande rörande ersättning

för kommunala förtroendeuppdrag (SOU 1961:54) föreslogs att den

nuvarande ersättningsformen dagtraktamente skulle utbytas mot dels arvode

och dels traktamente. Arvodet skulle motsvara den i nuvarande dagtraktamentet

ingående allmänna ersättningen och bestämmas med hänsyn

till det arbete som vore förenat med förtroendeuppdraget. Genom traktamentet

skulle gottgörelse enligt förslaget lämnas endast för särskilda av

uppdraget föranledda kostnader för uppehälle. Med en sådan uppbyggnad

av ersättningssystemet fanns icke längre behov av ersättningsformen ersättning

för särskild resdag, som därför borde utgå.

På grundval av kommunalrättskommitténs betänkande genomfördes år

1962 (prop. 71, KU 15, rskr 159) ändringar i bl. a. 46 § och 28 § 1 mom.

kommunallagen samt i motsvarande lagrum i kommunallagen för Stockholm.

Enligt 46 § 1 mom. kommunallagen i dess nya lydelse (SFS 1962:

154) skall vad i 28 § 1 mom. stadgas om fullmäktig äga motsvarande tilllämpning

med avseende å ledamot av kommunens styrelse och utsedd ledamot

av annan kommunal nämnd samt suppleant för sådan ledamot. I

28 § 1 mom. stadgas, att fullmäktige må besluta att till fullmäktig skall,

enligt de grunder fullmäktige bestämmer, utgå traktamente för särskilda

av uppdraget föranledda kostnader för uppehälle samt ersättning för resekostnader

och andra med uppdraget förenade utgifter. Efter fullmäktiges

bestämmande må till fullmäktig även utgå arvode för det arbete som är

förenat med uppdraget. Arvodet må icke överstiga vad som är skäligt med

hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas

åtgå för uppdraget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1961

Departementschefen. Till följd av de i kommunallagen vidtagna ändringarna

synes 21 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen böra ändras så att

valmän för val av ägodelningsnämndemän kan tillerkännas ersättning i form

av arvode, traktamente och resekostnadsersättning.

Förslag till sådan ändring .i jorddelningslagen som nu sagts har upprättats

inom justitiedepartementet och torde få fogas till statsrådsprotokollet

såsom bilaga.

Lagrådsgranskningen

Lagrådet har förordat vissa formella ändringar dels i förslaget till lag med

vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal

indelning m. m., dels rörande 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 § lagen

om fastighetsbildning i stad. Beträffande 2 kap. 15 § sistnämnda lag har

lagrådet därjämte föreslagit en ändring som delvis tillika är av materiell

innebörd. Departementschefen har biträtt lagrådets samtliga ändringsförslag

samt därutöver vidtagit vissa redaktionella jämkningar.

Vidkommande den närmare motiveringen till lagrådets uttalanden och

till departementschefens ställningstagande i anledning av detta får utskottet

hänvisa till propositionen s. 44—48.

Motionernas innehåll

Motionen I: 839

Motionären framhåller att syftet med förevarande lagförslag bör vara att

ge varje del av en kommun de fastighetsbildningsregler, som bäst tjänar

dess struktur. Därför synes enligt motionären det förhållandet att en stad

saknar eller har egen organisation för mätningsväsendet vara ovidkommande,

och 3 § andra stycket i förslaget bör sålunda utgå. Med hänvisning

bl. a. till det sagda och för att ge lagen en enklare, mera generell och rakt

på sak gående utformning hemställes att riksdagen måtte i stället för propositionsförslaget

antaga det av motionären ovan redovisade förslaget.

Motionen II: 1036

I motionen påpekas till eu början att sammanläggning av stad och landskommun

får automatiskt till följd att stadens myndigheter övertar ansvaret

för den framtida utvecklingen inom de nya stadsgränserna. En betydande

uppgift i detta sammanhang är enligt motionärerna genomförandet av bostadsbyggnadsprogrammet.

Detta för med sig skyldighet i form av markanskaffning,

investeringsåtaganden för trafikapparaten och övriga exploateringsåtgärder.

Staden måste föra en aktiv lokaliseringspolitik beträffande

bostäder, arbetsplatser och övriga verksamheter. Frågor beträffande mark
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

användningen handläggs av byggnadsnämnden genom upprättande av generalplaner

och detaljplaner, fastighetsbildning samt byggnadslovsgranskning.

Fastighetsbildningen utgör i denna process ett led som inte får förbises. Härvid

realiseras de uppgjorda planerna genom att de för bebyggelse avsedda

områdena (fastigheterna) blir föremål för utbrytning och redovisning. Denna

åtgärd är regelmässigt erforderlig för att bebyggelse över huvud taget skall

kunna påbörjas. Av dessa skäl är det enligt motionärernas mening från

såväl det allmännas som den enskildes synpunkt viktigt att fastighetsbildningen

handhas av den myndighet, som svarar för samhällsbyggandet. Får

inte denna verksamhet ske i den takt, som kommunen själv bestämmer,

kan fastighetsbildningen och därmed sammanhängande arbetsuppgifter bli

en besvärande flaskhals i bostadsproduktionen och samhällsbyggandet i övrigt.

Motionärerna ifrågasätter lantmäteriväsendets möjligheter att med nuvarande

resurser kunna svara för förrättningsverksamheten i de med stad

sammanlagda landskommunerna och anför härom följande.

Hitintills har dessa resurser varit starkt begränsade och förrättningarnas

handläggning har varit förenade med avsevärd tidsutdräkt. Detta har varit

en av anledningarna till att icke blott städer utan även expanderande köpingar

och andra tätorter skaffat sig egna mätningsorganisationer för att

klara av fastighetsbildningsfrågorna. Lantmäteri^ har en besvärande arbetsbalans

och skyldighet att på landsbygden utföra många och omfattande

arbetsuppgifter för statliga och andra ändamål. Bl. a. på grund av det stegrade

intresset för fritidsbebyggelse kan man förmoda att balansen kan komma

att öka. Skall den statliga lantmäteriorganisationen nu även behålla de

områden där städernas bostadsexpansion kan förväntas äga rum med åtföljande

ökad förrättningsfrekvens, kan det antagas att stadsbyggandet

kommer att bromsas på grund av långa väntetider för fastighetsbildning,

samtidigt som kommunens möjligheter att leda och samordna fastighetsbildningen

med övriga kommunala uppgifter försvåras. Nackdelarna med

ett delat huvudmannaskap blir i detta sammanhang särskilt märkbara. De

bästa förutsättningarna för uppnående av den eftersträvade och nödvändiga

snabbheten och säkerheten kan endast erhållas genom att kommunen får

utöva huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten inom de nytillkomna

områdena. Med en sådan åtgärd ökar det statliga lantmäteriets

möjligheter att effektivare verka på den egentliga landsbygden.

Enligt motionärerna utvisar nyligen publicerade utredningar att koncentrationen

av permanentbosättning till de större tätorterna tenderar att förlöpa

snabbare än vad som tidigare beräknats. Mot denna bakgrund kan det

inte enligt motionärernas uppfattning anses vara försvarligt att ej tillvarataga

alla föreliggande möjligheter att inordna fastighetsbildningen för stadsändamäl

så rationellt som möjligt i den lokala stadsbyggnadsprocessen.

Motionärerna anför vidare följande.

Beträffande fastighetsbildning inom områden, som varit föremål för eller

avses bli föremål för planläggning enligt byggnadslagen kan jordbrukssyn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196k

punkter icke vara avgörande för vilken organisation som skall utföra förrättningen.

Härvid torde de arbetsekonomiska och organisatoriska synpunkterna

få tillmätas stor betydelse. Avgörandet av frågan om tillämpliga fastighetsbildningsregler

och därmed också om utformningen av mätningsorganisationen

bör kunna anförtros de berörda kommunerna själva. Där

städer och övriga stadssamhällen önskar få ett enhetligt huvudmannaskap

för sitt fastighetsbildnings- och mätningsväsende bör därför några hinder för

en sådan anordning icke resas. Av denna anledning synes en strikt regional

avgränsning som nu föreslagits, icke vara lämplig. De önskemål som föranlett

lagförslaget tillgodoses genom nu gällande lag från år 1948 med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Ur arbetsorganisatorisk synpunkt har 1948 års lag även den fördelen att alla

ansökningar om förrättningar ställes till kommunens byggnadsnämnd, som

sedan vidarebefordrar dem till det statliga lantmäteriet och kommunens eget

mätningsväsende. Härvid synes det naturligt att lantmäteriet utför de förrättningar,

som är ett led i jordbrukets rationalisering, liksom man måste

förutsätta att där landsbygdsreglerna bestämts skola gälla och den kommunala

mätningsmannen har kompetens att handlägga förrättningar enligt

jorddelningslagen, han erhåller rätt att utföra förrättningar för bebyggelseändamål

i tätbebyggda delar av kommunens landsbygdsområden samt där

tätbebyggelse är att förvänta. En lagstiftning som på här skisserat sätt syftar

till en specialisering med avseende på olika förrättningsändamål måste

dessutom för både de statliga och kommunala myndigheterna innebära betydande

rationaliseringsvinster. Som vi ser det skall målsättningen vara att

både kvalitativt och kvantitativt nå bästa möjliga resultat med utnyttjande

av de inom landet tillgängliga resurserna.

Motionärerna framhåller slutligen att bedömningar och avgöranden för

att lösa den aktuella frågan hör på längre sikt naturligt samman med behandlingen

av det av 1954 års fastighetsbildningskommitté framlagda förslaget

till fastighetsbildningslag. Skall några åtgärder i nu berört hänseende

vidtagas, borde enligt motionärerna 1948 års lag i första hand vara utgångspunkt.

Om man likväl godtager en ny provisorisk lag anser motionärerna

att det framlagda förslaget måste omarbetas efter ovan angivna riktlinjer

och i enlighet med det lagförslag motionärerna framlägger.

Utskottet

Fastighetsbildningen i städer och stadsliknande samhällen regleras i första

hand av bestämmelser i 1917 års lag om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen).

Motsvarande stadganden beträffande landsbygden återfinnes

i 1926 års lagar om delning av jord å landet (jorddelningslagen),

och om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanläggningslagen).

Lagstiftningen är så utformad att kommuntypen i princip blivit avgörande

för frågan om vilka stadganden som skall reglera fastighetsbildningen inom

visst område. Om landskommun, inom vilken bestämmelserna för landet

gäller, helt eller delvis uppgår i stad, blir således fastighetsbildnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1964

31

lagen automatiskt tillämplig även inom den tidigare landskommunen. Eftersom

i städerna ej sällan ingår betydande områden av ren landsbygdskaraktär,

har det av jordpolitiska skäl ansetts påkallat att beträffande sådana

områden möjliggöra tillämpning av de för landet gällande reglerna

för avstyckning och sammanläggning. Så har skett genom införandet av

1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning i stad.

Kommunala indelningsändringar i enlighet med de av statsmakterna år

1962 beslutade riktlinjerna kommer att medföra att landskommuner i ökande

omfattning förenas med städer och köpingar. I den mån landskommunerna

såsom oftast är fallet innefattar områden av utpräglad landsbygdslcaraktär,

medför indelningsändringar av angivet slag att städer och köpingar

kommer att omfatta ej blott en tätort med nödvändigt utrymme för

expansion utan även rent agrara områden. Dessa områden kan vara mycket

vidsträckta och det kan därför ofta förutsägas att någon stadsmässig bebyggelse

inom områdena ej blir aktuell inom överskådlig tid.

Mot bakgrund av denna utveckling har lantmäteristyrelsen på sätt i det

föregående redovisats påtalat vissa olägenheter av den automatiskt verkande

gränsdragningen mellan de håda fastighetsbildningslagarnas tillämpningsområden.

Enligt styrelsens mening erbjuder 1948 års lag ej tillräckliga

möjligheter att motverka dessa olägenheter. Styrelsen har därför föreslagit

lagstiftning av innebörd i huvudsak att ändringar i den kommunala

indelningen icke skall påverka frågan om tillämplig fastighetsbildningslagstiftning.

Betydande undantag från denna huvudregel skall likväl kunna

medgivas i varje särskilt fall.

Vid remissbehandlingen av lantmäteristyrelsens förslag har delade meningar

yppats rörande den ifrågasatta lagstiftningens lämplighet. Förslaget

har sålunda avstyrkts av flera remissinstanser, varvid bl. a. åberopats att

förekommande problem i avvaktan på den nya fastighetsbildningslagstiftningen

borde kunna lösas med tillämpning av 1948 års lag och att förslaget

för berörda kommuner med egen mätningsorganisation skulle medföra vissa

organisatoriska olägenheter. Förslaget och remissyttrandena redovisades

för riksdagen i utskottets utlåtande nr 11/1963, vari behandlades motionsvis

framställda yrkanden om lagstiftningsåtgärder i enlighet med lantmäteristyrelsens

förslag. Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande att starka

skäl talade för att i avvaktan på den nya för stad och land gemensamma

lagstiftningen provisoriska åtgärder borde vidtagas för att undvika ändringar

i den kommunala indelningen medför ändring i fråga om tillämplig

fastighetsbildningslagstiftning, såvida icke i särskilda fall detta påkallades

av de lokala förhållandena. Utskottet anser sig därför nu kunna biträda

departementschefens ställningstagande att de av lantmäteristyrelsen påtalade

olägenheterna av fastighetsbildningslagstiftningens nuvarande konstruktion

tillsammantagna utvisar att det är nödvändigt att ingripa med

lagstiftningsåtgärder. Såsom departementschefen funnit, bör särskild bety
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

delse härvid tillmätas den av lantmäteristyrelsen betonade omständigheten

att den gällande lagstiftningen, om den ej ändras, kan komma att försvåra

sådana ändringar i den kommunala indelningen, varigenom landskommuner

förenas med angränsande städer eller köpingar. Såsom departementschefen

framhållit är det vidare angeläget att de organisatoriska förändringarna

i görlig mån begränsas, innan klarhet vunnits om det materiella

innehållet i den nya fastighetsbildningslagstiftningen och innan frågorna

om städernas rättigheter och skyldigheter beträffande den kommunala

mätningsverksamheten närmare utretts och blivit föremål för ståndpunktstagande

från statsmakternas sida.

Genom förevarande proposition framlägges nu förslag till en särskild lag,

vars huvudsakliga syfte är att i avbidan på en för land och stad gemensam

fastighetsbildningslagstiftning förhindra att en kommunal indelningsändring,

varigenom landskommun förenas med stad, automatiskt får till följd

att de för stad gällande reglerna om fastighetsbildning blir gällande även

inom den del av den nya staden som motsvarar den förutvarande landskommunen.

Kommunal indelningsändring, varigenom område tillföres

stad, skall således icke längre medföra att jorddelningslagen och sammanläggningslagen,

om de förut äger tillämpning inom området, upphör att

gälla därstädes.

Mot en sådan utformning av den provisoriska lagstiftningen framföres

i motionen II: 1036 invändningar främst från organisatorisk synpunkt. Det

anses sålunda för ett behörigt fullgörande av städernas uppgifter på samhällsbyggandets

område vara av vikt att städer med egen mätningsorganisation

har huvudmannaskapet för den fastighetsbildande myndigheten

inom stadens hela område. Sambandet mellan tillämplig fastighetsbildningslagstiftning

och mätningsorganisationens utformning kan, anses det, leda

till att städerna hindras i sina ovan angivna uppgifter, om Kungl. Maj:ts

förslag genomföres. Motionärerna föreslår därför att lagstiftningen i huvudsak

utformas i anslutning till gällande lagstiftning, så att inom områden,

som införlivas med stad, fastighetsbildningslagen automatiskt blir gällande.

Gäller bestämmelserna för landet inom området vid införlivandet,

skall de efter särskilt förordnande kunna göras tillämpliga även efter indelningsändringen.

Enligt utskottets mening är Kungl. Maj:ts förslag utformat på ett sätt

som överensstämmer med riksdagens uttalande år 1963. Utskottet finner

att förslaget också möjliggör ett mera effektivt motverkande av de olägenheter

som befunnits förenade med gällande fastighetsbildningslagstiftning

än fallet är med 1948 års lag. Vad angår de i motionen framförda invändningarna

delar utskottet departementschefens mening att förslagets nackdelar

i organisatoriskt hänseende ej bör överdrivas. Inom sådan del av eu

stad, där förut den för landsbygden gällande lagstiftningen varit tillämp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år 196i 33

lig men där stadsbebyggelsens framträngande eller andra skäl motiverar

en tillämpning av stadsreglerna, kan dessa enligt 2 § i förslaget göras tilllämpliga.

Om så sker, kommer såsom departementschefen anfört städernas

mätningsorganisationer att få samma inflytande inom dessa områden som

inom den ursprungliga staden. Utanför samma områden, d. v. s. inom glesbygden,

torde anledning i regel saknas att verkställa detaljplanering in. in.

Ofta kan det t. o. m. med visshet förutsägas att någon tätbebyggelse inom

området ej blir aktuell inom överskådlig tid. I likhet med departementschefen

finner utskottet att inom dessa områden, som alltså i regel utgöres

av utpräglade landsbygdsområden, några vådor i organisatoriskt hänseende

ej kan uppkomma. För de fall som ej kan hänföras till någon av de

nu nämnda grupperna uppstår inga problem, om staden ej har någon egen

mätningsorganisation. Finnes sådan, bör till en början såsom departementschefen

framhåller förutsättningar finnas för det otvivelaktigt nödvändiga

samarbetet mellan det statliga och det kommunala lantmäteriet, särskilt

som lantmäteristyrelsen även då har överinseendet över fastighetsbildningsverksamheten.

Lantmäteristyrelsen har vidare förutsatt att beslut enligt 2 §

om stadsreglernas tillämpning skall föregås av en genom styrelsen i samråd

med de berörda kommunerna verkställd ingående utredning. Denna

skall ske mot bakgrund av såväl kommunala intressen som de statliga engagemangen

i fastighetsbildningsverksamheten och med beaktande av jordbrukets

strukturfrågor. Styrelsen har ytterligare anfört att, i den mån kommun

önskar handha fastighetsbildningsväsendet inom staden eller köpingen

och väsentligt statligt intresse icke skadas därigenom, hinder ej bör resas

däremot. I likhet med departementschefen delar utskottet styrelsens

uppfattning och framhåller att stor vikt bör fästas vid kommunala önskemål.

Den omständigheten att kommunen har ett väl utbyggt mätningsväsende

är således självfallet ägnad att vinna särskilt beaktande vid tillämpning

av 2 § lagförslaget. Utskottet förutsätter också att statsmakterna ställer

erforderliga medel till det statliga lantmäteriets förfogande så att den

föreliggande balansen beträffande icke avgjorda ärenden kan avarbetas.

Vid angivna förhållanden finner utskottet att den föreslagna lagstiftningen

ej kan anses innebära någon inskränkning i kommunernas nuvarande

möjligheter att fullgöra sina uppgifter på samhällsbyggandets område. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionen II: 1036.

Utskottet har ej funnit skäl till anmärkning mot de särskilda bestämmelserna

i lagförslaget och avstyrker därför de ändringar i lagtexten som

förordas i motionen I: 839. Ej heller föranleder de föreslagna ändringarna

i fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen någon erinran från utskottets

sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

all riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

1. I: 839 samt

2. II: 1036,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 169.

Stockholm den 24 november 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Svante

Kristiansson, Knut Johansson*, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Herbert

Larsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Svenning, Mattsson och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Erik Jansson och Svenning.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ändringar i Förenta Nationernas stadgä. a1 i texten