Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

1964-11-24 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:44, Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

1

Nr 44

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj.ts proposition angående

handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter

m. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 oktober 1964 dagtecknad proposition, nr 176, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden velat

dels föreslå riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag

om trafiknämnder,

dels inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag

till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648);

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen framlägges förslag om utskiftande på andra organ av

vissa uppgifter, som enligt vägtrafikförordningen och förordningen om yrkesmässig

trafik tillkommer poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare.

Uppgifterna avser främst dessa institutioners befattning med lokala

trafikföreskrifter och med tillståndsgivningen rörande drosktrafiken i städerna.

Förslagen föranledes närmast av förslaget i den till höstsessionen

uppskjutna prop. 1964: 163 att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas den 1 januari 1965. Vidare föreslås att ärendena

i fråga skall handläggas i samma ordning på landsbygden som i städerna.

Den lokala trafikregleringen skall enligt förslaget såväl i stad som på

landsbygd ankomma på särskilt inrättade trafiknämnder — i princip en

för varje kommun — bestående av polischefen i orten såsom ordförande

och två av kommunen valda ledamöter. Länsstyrelserna skall emellertid

även framgent bestämma om hastighetsbegränsningar och om vägs karaktär

av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen för den

tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser

1 llihang till riksdagens protokoll I96''i. !) samt. it avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196i

skall länsstyrelse även generellt utfärda vissa andra lokala föreskrifter,

bland annat angående fordons axeltryck och bruttovikt.

Tillståndsgivningen i fråga om beställningstrafik med personbil för personbefordran

föreslås också både i stad och på landsbygd överflyttad på trafiknämnderna.

Förslag framlägges, förutom till vissa ändringar i vägtrafikförordningen

och i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., till en

särskild lag om trafiknämnder. Enligt förslaget skall ärende, vari ordföranden

å ena och kommunens representanter å andra sidan kommer till skilda

meningar, hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Trafiknämnd skall

kunna delegera beslutanderätten i visst eller vissa ärenden till ordföranden.

De föreslagna författningarna skall enligt propositionen träda i kraft den

1 januari 1965.

Författningsförslagen

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr ii är 196i

3

Förslag

till

Lag

om trafiknämnder

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I varje kommun skall finnas en trafiknämnd för den befattning med

lokala trafikföreskrifter och ärenden angående yrkesmässig trafik varom

särskilda bestämmelser meddelas.

Ingå delar av samma kommun i olika polisdistrikt skall finnas en trafiknämnd

för varje sådan kommundel.

2 §•

Trafiknämnd utgöres av ordförande och ytterligare två ledamöter.

Ordförande är polischefen i det polisdistrikt vari kommunen eller, i fall

som avses i 1 § andra stycket, kommundelen ingår.

Övriga ledamöter väljas av kommunens fullmäktige. För varje sådan ledamot

utses minst en suppleant. Väljas för någon ledamot flera suppleanter,

skall tillika bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas

till tjänstgöring.

3 §•

Valbar till ledamot eller suppleant i trafiknämnd är envar svensk medborgare

som är bosatt inom polisdistriktet och har uppnått tjugotre års ålder

samt ej är omyndig eller i konkurstillstånd.

Till ledamot eller suppleant bör endast den väljas som är väl förtrogen

med de lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering.

Kommer ledamot eller suppleant efter valet i den ställning att han icke

längre är valbar enligt första stycket, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Har kommun utsett ledamot eller suppleant som är bosatt inom kommunen

och flyttar denne till annan kommun inom polisdistriktet, må han

entledigas från uppdraget.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara ledamot

eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag, med

mindre han uppger hinder som godkännes av den väljande myndigheten.

4 §•

Ledamöter och suppleanter i trafiknämnd väljas för fyra år, räknade

från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. Valet skall förrättas

i december månad året näst efter det, då allmänna val av fullmäktige

ägt rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 196b

Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval för den återstående delen av denna tid.

Sker ändring i rikets kommunala indelning, äger länsstyrelsen förordna

om nytt val till trafiknämnd.

5 §•

Underrättelse om val till trafiknämnd skall ofördröjligen sändas till länsstyrelsen

för att intagas i länskungörelserna.

6 §•

Trafiknämnd äger infordra de yttranden och upplysningar från statliga

och kommunala myndigheter och befattningshavare som fordras för nämndens

verksamhet.

7 §•

Trafiknämnd sammanträder på plats och tid som ordföranden bestämmer.

Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden.

Suppleant som ej kallas till sammanträde skall erhålla underrättelse om

sammanträdet. Han äger närvara och deltaga i överläggningarna men ej i

besluten.

8 §•

Trafiknämnd äger uppdraga åt ordföranden att på nämndens vägnar

fatta beslut i visst ärende eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet

skall närmare anges i nämndens beslut. Beslut som fattas på grund av

sådant förordnande skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Ärende som ej enligt första stycket ankommer på ordföranden må icke

avgöras utan att nämnden är fulltalig. Såsom nämndens beslut gäller den

mening som biträdes av ordföranden och minst en av övriga ledamöter. Vinnes

ej sådan anslutning för någon mening, skall nämnden med eget yttrande,

vari de skilda meningarna anges, hänskjuta frågan till länsstyrelsen för

avgörande. För uppdrag enligt första stycket fordras enhällighet.

Ledamot må ej deltaga i behandling av ärende som personligen rör honom

eller någon honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken.

9 §•

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits från trafiknämnd skall

omedelbart delges nämnden. Handlingarna i ärendet skola tillställas nämnden,

sedan beslutet vunnit laga kraft.

10 §.

Polismyndigheten tillhandahåller lokal och kansli för trafiknämndens

verksamhet. Nämndens handlingar ingå i polismyndighetens arkiv.

Uppbörd och redovisning av avgifter för trafiknämnds expeditioner jämte

den befattning med stämplar som därmed har samband ombesörjes av

polismyndigheten.

11 §•

Beträffande ersättning till vald ledamot och suppleant i trafiknämnd äga

kommunallagens bestämmelser om ersättning till ledamot av kommuns

styrelse eller annan kommunal nämnd motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Val av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd skall första gången äga

rum år 1964 samt avse åren 1965—1967.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

5

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 61 § 6 mom. vägtrafikförordningen den 28

september 1951 skall upphöra att gälla, dels att till 1 § förordningen skall

fogas ett nytt moment, betecknat 10 mom., av nedan angiven lydelse, dels att

5 § 2 inom., 35 §, 61 § 1 och 3 mom., 62 §, 63 § 1 mom., 64 § 4 mom. och 76 §

samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

2 m o m. Vid färd —-----

Då skäl därtill prövas föreligga,

äger, såvitt angår stads område,

stadsmyndighet, som nedan angives,

och eljest länsstyrelsen förordna,

att bestämmelserna i föregående

stycke skola vinna tillämpning även

beträffande viss enskild väg. Sådant

förordnande skall bekantgöras i den

ordning vederbörande myndighet

bestämmer.

Med stadsmyndighet avses i detta

moment poliskammare eller, där sådan

saknas, magistrat eller lcommunalborgmästare.

§•

10 mom. Att ärende, som enligt

denna förordning ankommer på

trafiknämnd, i vissa fall avgöres

av länsstyrelse framgår av lagen

om trafiknämnder. Sådant beslut

av länsstyrelsen skall vid förordningens

tillämpning anses meddelat

av trafiknämnden.

§•

- tillkopplat fordon.

Då skäl därtill prövas föreligga,

äger trafiknämnden förordna, att bestämmelserna

i föregående stycke

skola vinna tillämpning även beträffande

viss enskild väg. Sådant

förordnande skall bekantgöras i den

ordning nämnden bestämmer.

35 §.

Har förare vid färd med motor- Har förare vid färd med motordrivet

fordon ådagalagt grov vårds- drivet fordon ådagalagt grov vårdslöshet

eller visat uppenbar likgil- löshet eller visat uppenbar likgil
1

Senaste lydelse av 5 § 2 mom., 35 §, 61 § 3 mom. och 64 § 4 mom. se 1958: 222 samt av

61 § 1 mom. se 1961: 299.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 saml. 3 avd. Nr 44

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

tighet för andra människors liv eller

egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka drycker

eller annat ämne, eller har förare

till följd av sjukdom, skada

eller dylikt förlorat förmågan att

föra körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall i Stockholm

vederbörande poliskommissarie och

i övriga delar av riket polismyndighet

skyndsamt besluta om körkortets

omhändertagande. Samma skyldighet

åvilar åklagare, som vid beslut

om åtal finner att förhållande,

som nu sagts, är för handen.

Misstänkes förare

Beslut, som--—

Beslut om---

Beslut om —---

utlåtande nr ii år 196i

(Föreslagen lydelse)

tighet för andra människors liv eller

egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka drycker

eller annat ämne, eller har förare

till följd av sjukdom, skada eller

dylikt förlorat förmågan att föra

körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall polismyndigheten

skyndsamt besluta om körkortets

omhändertagande. Samma

skyldighet åvilar åklagare, som vid

beslut om åtal finner att förhållande,

som nu sagts, är för handen.

förstnämnda lagrum.

- meddelat beslutet,

föranlett åtgärden,

körkortspliktigt fordon.

61 §.

1 mom. Det tillkommer länsstyrelsen

att beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar

inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

fordon av visst slag, fordons axeltryck,

bruttovikt eller bredd, last av

viss beskaffenhet, köiTiktning samt

provkörning eller övningskörning

med fordon;

b) parkering eller------

c) färdhastighet;

d) medgivande till större axeltryck

eller bruttovikt å fordon eller

större bredd å fordon och last än

som tillåtes i 54 §;

1 mom. Beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar

inom visst område må erforderliga

föreskrifter meddelas, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

körriktning och provkörning eller

övningskörning med fordon;

av fordon;

d) inskränkning i trafiken beträffande

fordon av visst slag eller fordon

med last av viss beskaffenhet

eller medgivande av större eller inskränkning

till mindre axeltryck eller

bruttovikt eller bredd å fordon

och last än som tillåtes i 54 §;

e) att viss------— av trafiken.

Såvitt angår stads område tillkom- Föreskrifter, som avses under a),

mer det stadsmyndighet, som angi- b) och g), meddelas av trafiknämnves

i 6 mom., att meddela erforder- den. Övriga föreskrifter meddelas

liga föreskrifter i de fall, som under av länsstyrelsen,

a), b), d) och g) sägs.

Länsstyrelsen äger — -------lägre hastighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1964

(Nuvarande lydelse)

Väg må ------— väg- och

3 mom. Det åligger länsstyrelse

eller stadsmyndighet, vilken meddelat

föreskrift, som i denna paragraf

avses (lokal trafikföreskrift)

att införa föreskriften i en

för ändamålet avsedd liggare samt

att underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

om föreskriftens innehåll.

Om föreskriften icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall

densamma skyndsamt införas i länskungörelserna

eller, om den utfärdats

av stadsmyndighet, i den eller

de tidningar, vari kommunala meddelanden

för staden införas.

(Föreslagen lydelse)

vattenbyggnadsstyrelsen.

3 mom. Det åligger länsstyrelse

eller trafiknämnd, vilken meddelat

föreskrift, som i denna paragraf

avses (lokal trafikföreskrift)

att införa föreskriften i en

för ändamålet avsedd liggare samt

att underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

om föreskriftens innehåll.

Om föreskrift av trafiknämnd

skall länsstyrelsen omgående underrättas.

Föreskrift, som icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall

skyndsamt införas i länskungöreiserna

eller, om den utfärdats av trafiknämnd,

i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för

orten införas.

62

1 mom. Det åligger länsstyrelse

ävensom stadsmyndighet, som angives

i 61 § 6 mom., att före mars månads

utgång varje år utfärda kungörelse

om vägar och gällande lokala

trafikföreskrifter enligt de närmare

grunder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Vad nu sagts om

länsstyrelse skall dock icke gälla

överståthållarämbctct.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen

för försvarsstaben. Av stadsmyndighet

utfärdad kungörelse skall

därjämte insändas till länsstyrelsen. 2

2 in o m. För allmänheten skall i

Stockholm hos poliskammaren och

eljest hos länsstyrelsen hållas tillgänglig

en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare grunder

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, upptagits de allmänna

vägar inom länet, vilka äro tilllålna

för trafik med motordrivna

fordon.

Kopia av--------vara ti

1 m o in. Det åligger länsstyrelse

att före mars månads utgång varje

år utfärda kungörelse om vägar och

gällande lokala trafikföreskrifter

inom länet enligt de närmare grunder

väg och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Vad nu sagts om länsstyrelse

skall i Stockholm gälla trafiknämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen

för försvarsstaben. Av trafiknämnden

i Stockholm utfärdad kungörelse

skall därjämte insändas till

överståthållarämbetet.

2 in o m. För allmänheten skall i

Stockholm hos polismyndigheten

och eljest hos länsstyrelsen hållas

tillgänglig en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare

grunder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, upptagits de

allmänna vägar inom länet, vilka äro

tillåtna för trafik med motordrivna

fordon.

llfyllest.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 ar 1964

(Nuvarande lydelse)

63

1 mom. Om särskilda skäl därtill

äro, äger, såvitt angår stads område,

stadsmyndighet, som angives i

61 § 6 mom., och eljest länsstyrelsen

att för visst ändamål medgiva

undantag från bestämmelserna i

54 § 1 och 2 mom., 55 § 1 mom. och

56 § 1—3 mom. ävensom från lokal

trafikföreskrift, som meddelats

av myndigheten.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör såväl

stad som landsbygd inom visst län,

av länsstyrelsen samt, om trafiken

berör mer än ett län, av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Om särskilda skäl därtill

äro, må för visst ändamål undantag

medgivas från bestämmelserna i 54 §

1 och 2 inom., 55 § 1 mom. samt

56 g 1—3 mom. ävensom från lokal

trafikföreskrift. Undantag meddelas

i fråga om lokal trafikföreskrift av

den myndighet, som utfärdat'' föreskriften,

och eljest av trafiknämnden.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör mer än

en trafiknämnds verksamhetsområde

inom visst län, av länsstyrelsen

samt, om trafiken berör mer än ett

län, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

64

4 mom. Anbringande och---

I den mån så erfordras må föreskrifter

om uppsättandet av vägmärken

meddelas, såvitt angår stads

område, av stadsmyndighet, som

angives i 61 § 6 mom., och eljest av

länsstyrelsen.

Det ankommer------v

§•

----finnas uppsatta.

I den mån så erfordras må föreskrifter

om uppsättandet av vägmärken

meddelas av trafiknämnden.

igmärkens uppsättande.

76

Emot beslut, som på grund av denna

förordning meddelas av länsstyrelse

eller polismyndighet, må besvär

anföras inom tid, som är bestämd

för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks

beslut. Sådant beslut skall utan hinder

av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva förordnat.

Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom

i denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som avses

med beslutet, erhållit del av

detta.

§•

Talan mot beslut av polismyndighet

eller trafiknämnd enligt denna

förordning föres hos länsstyrelsen

genom besvär. Mot beslut av länsstyrelse

med stöd av förordningen

eller i ärende angående lokal trafikföreskrift,

vilket från trafiknämnd

hänskjutits till länsstyrelse, föres

talan hos Konungen genom besvär.

Beslut, som nu sagts, skall utan hinder

av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva förordnat.

Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom i

denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som avses

med beslutet, erhållit del av detta.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr Ak år 196i

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Lokal trafikföreskrift, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall

alltjämt äga giltighet. Detsamma gäller förordnande, som meddelats enligt

5 § 2 mom. andra stycket eller 6 § 4 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen,

undantag, som medgivits enligt 63 § 1 mom. första stycket samma

förordning och föreskrift som utfärdats enligt 64 § 4 mom. andra stycket

vägtrafikförordningen.

Behörighet att medgiva undantag enligt 63 § 1 mom. första stycket vägtrafikförordningen

skall i fråga om lokal trafikföreskrift, som gäller vid

de nya bestämmelsernas ikraftträdande, tillkomma myndighet, som därefter

äger utfärda motsvarande föreskrift.

Ärende, som ej är avgjort vid denna förordnings ikraftträdande, skall i

förekommande fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmelserna

har att handlägga sådant ärende.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 196b

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 15 §, 25 § 1 och 5 mom., 29 §

1 mom. samt 39, 41 och 44 §§ förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik in. m.3 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §.

Yrkesmässig trafik —--tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall,---- släpfordon befordras.

Släpfordon, som-------— yrkesmässig trafik.

Tillstånd att-------av biltrafiknämnden.

Tillstånd att med personautomobil

stationerad i stad bedriva beställningstrafik

för personbefordran

meddelas av polismyndigheten i staden.

I övriga--

Tillstånd att med personautomobil

bedriva beställningstrafik för personbefordran

meddelas av den trafiknämnd,

inom vars verksamhetsområde

stationsorten skall förläggas.

— skall förläggas.

9 §■

3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iakttagas

beträffande behandling av ansökan

om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på polismyndighet

i stad.

3 m o m. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iakttagas

beträffande behandling av ansökan

om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på trafiknämnd.

15 §.

Har biltrafiknämnden--—---är beläget.

Har biltrafiknämnden------ — beslutet angår.

Har länsstyrelse--—---- å stationsorten.

Av polismyndighet i stad meddelat

beslut om trafiktillstånd skall

delgivas biltrafiknämnden och länsstyrelsen.

I Stockholm skall dock sådant

meddelande icke tillställas

överståthållarämbetet.

Vad sålunda —-----i trafiktillstånd.

Om anslag---— —- — i 44 §.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas biltrafiknämnden

och länsstyrelsen. I

Stockholm skall dock sådant meddelande

icke tillställas överståthållarämbetet.

1 Senaste lydelse av 5 §, 29 § 1 mom. och 41 § se 1964:103, av 15 § se 1948: 755 samt

av 25 § 1 och 5 mom. se 1957: 474.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

(Nuvarande lydelse)

25 §.

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Automobil må ----

För befordran av personer i yrkesmässig

trafik må lastautomobil

godkännas allenast, då särskilda förhållanden

därtill föranleda. Därvid

skola för trafiken påkallade anordningar

å lastautomobilen godkännas

av länsstyrelsen eller i fråga om trafik,

vartill tillstånd meddelats av

polismyndighet, av denna. Tillika

skall bestämmas det högsta antal

passagerare, som må befordras med

fordonet.

Ej må-----—---

Godkännande, varom--

eller släpfordonet.

För befordran av personer i yrkesmässig

trafik må lastautomobil

godkännas allenast, då särskilda

förhållanden därtill föranleda. Därvid

skola för trafiken påkallade anordningar

å lastautomobilen godkännas

av länsstyrelsen eller i fråga

om trafik, vartill tillstånd meddelats

av trafiknämnd, av denna. Tilllika

skall bestämmas det högsta antal

passagerare, som må befordras

med fordonet.

försäkringsplikten fullgjorts.

-----myndighet återkallas.

5 mom. Om beslut, varigenom

länsstyrelse godkänt automobil eller

släpfordon för användning i sådan

yrkesmässig trafik för personbefordran,

vartill tillstånd meddelats av

biltrafiknämnden, så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall

länsstyrelsen underrätta nämnden.

Motsvarande underrättelse skall av

polismyndighet, som godkänt fordon

för användning i sådan trafik,

lämnas länsstyrelsen i det län, där

fordonet skall anses hava sin hemort.

Om beslut,--

5 mom. Om beslut, varigenom

länsstyrelse godkänt automobil eller

släpfordon för användning i sådan

yrkesmässig trafik för personbefordran,

vartill tillstånd meddelats av

biltrafiknämnden, så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall länsstyrelsen

underrätta nämnden. Motsvarande

underrättelse skall av trafiknämnd,

som godkänt fordon för

användning i sådan trafik, lämnas

länsstyrelsen i det län, där fordonet

skall anses hava sin hemort.

meddelat trafiktillståndet.

29 §.

1 m om. Utövare av yrkesmässig

trafik skall vara underkastad de bestämmelser

rörande taxa, som fastställas
i

fråga om trafik, vartill poliskammaren

i Stockholm meddelat

tillstånd, av överståthållarämhetet, i

i fråga om beställnings trafik för

personbefordran med personautomobil

stationerad i annan stad på

sätt § 23 i ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 angiver
samt

i övriga fall av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet.

1 mom. Utövare av yrkesmässig

trafik skall vara underkastad de bestämmelser

rörande taxa, som fastställas
i

fråga om beställningstrafik för

personbefordran med personautomobil

på sätt 25 § allmänna ordningsstadgan

angiver,

i fråga om annan trafik, vartill

trafiknämnden i Stockholm meddelat

tillstånd, av överståthållarämbetet
-

samt i övriga fall av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet.

Vad nu —

stycket 1).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr -44 år 196''t

(Nuvarande lydelse)

39

Finner biltrafiknämnden,---— •

Biltrafiknämnden äger med iakttagande

av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ prövning

draga beslut, som av länsstyrelse

eller polismyndighet enligt denna

förordning meddelats.

(Föreslagen lydelse)

§•

— -— — i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakttagande

av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ prövning

draga beslut, som av länsstyrelse

eller trafiknämnd enligt denna

förordning meddelats.

41 §.

Uttrycken väg----—---i vägtrafikförordningen.

Med traktortåg —----

Med polismyndighet förstås

i denna förordning: för stad,

där poliskammare finnes, denna, för

övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare

och för landet

polischefen i orten.

Den befattning med ärenden angående

beställningstrafik för godsbefordran

och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning tillkommer

länsstyrelse, skall i Stockholm

i stället tillkomma pol iskammaren.

—- tillkopplat släpfordon.

Att ärende, som enligt denna förordning

ankommer på t r af i kn

äm n d, i vissa fall avgöres av

länsstyrelse framgår av lagen om

trafiknämnder. Sådant beslut av

länsstyrelse skall vid förordningens

tillämpning anses meddelat av trafiknämnd.

Den befattning med ärenden angående

beställningstrafik för godsbefordran

och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning tillkommer

länsstyrelse, skall i Stockholm

i stället tillkomma trafiknämnden.

44 §.

Emot beslut, som på grund av

denna förordning meddelas av biltrafiknämnden,

länsstyrelse eller polismyndighet,

må besvär anföras

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd; dock

gälle beslutet med nedan angivna

undantag utan hinder av besvär, intill

dess annorlunda kan bliva vederbörligen

förordnat.

Talan mot beslut av trafiknämnd

enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot beslut

av biltrafiknämnden eller länsstyrelse

med stöd av förordningen

och mot länsstyrelses beslut i ärende

angående yrkesmässig trafik, vilket

från trafiknämnd hänskjutits till

länsstyrelse, föres talan hos Konungen

genom besvär. Beslut, som nu

sagts, skall, med nedan angivna undantag,

gälla utan hinder av besvär,

intill dess annorlunda förordnas.

Beslut, som -------beslutets dag.

Beslut om--—• •---erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Trafiktillstånd, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall alltjämt

äga giltighet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år i96å

Anmälan eller ansökan till eller delgivning med tillståndsmyndigheten

i tillståndsärende skall efter förordningens ikraftträdande ske med den

myndighet som enligt de nya bestämmelserna har att meddela tillstånd av

motsvarande slag, även om tillståndet meddelats av annan myndighet.

Ärende, som ej är avgjort vid förordningens ikraftträdande, skall i förekommande

fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmelserna

har att handlägga sådant ärende.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 843 av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. samt i

andra kammaren nr 1039 av herr Anderson i Sundsvall m. fl.,

dels i andra kammaren nr 1040 av herr Börjesson i Falköping m. fl.,

dels ock i andra kammaren nr 1041 av herr Wiklund och fru Forsling.

I motionerna I: 843 och II: 1039, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 176/1964 ville med ändring

av propositionens förslag om trafiknämnder besluta

i första hand att den angivna befogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter

m. m. skall tillkomma kommunens styrelse, samt

i andra hand att, om lokala trafiknämnder likväl anses böra inrättas,

dessa får den sammansättning och beslutanderätt som ovan angivits och

som ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för kommunala nämnder och

styrelser».

I motionen II: 1040 hemställer motionärerna »att riksdagen vid sin behandling

av proposition nr 176 måtte besluta

I. att i trafiknämnd utöver de av departementschefen föreslagna må ingå

statsplaneringskunnig person;

II. att hos Kungl. Maj :t begära utredning av frågan om enhetliga normer

för lokalt beslutade trafikföreskrifter, som icke utmärkes genom vägmärke;

III. att hos Kungl. Maj :t begära utredning beträffande frågan om införande

av lokal trafikföreskrift i länskungörelserna;

IV. att hos Kungl. Maj:t begära utredning dels beträffande frågan om bemyndigande

åt jourhavande polisbefäl att omhändertaga körkort till följd

av rattfylleri, dels beträffande frågan om åklagares skyldighet i sammanhanget;

samt

att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts».

Slutligen föreslås i motionen II: 1041

»att 6 § i den föreslagna lagen om trafiknämnder kompletteras med en

bestämmelse, enligt vilken trafiknämnd före meddelande av lokal trafikföreskrift

skall bereda trafiknämnderna i angränsande kommuner, som kan

beröras av verkningarna av föreskriften, samt trafikantorganisationerna

inom kommunen tillfälle att avgiva yttrande; samt

att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext».

2f Ililiang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 avd. Nr 44

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

Beträffande det huvudsakliga innehållet i motionerna får utskottet hänvisa

till det nedan intagna avsnittet »Motionerna».

Inledning

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anför i

propositionen inledningsvis följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961

hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lagmannen

Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen

Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin såsom

sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i riket.

Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse

en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif

Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera

lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till ledamöter

av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren

Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen

Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren

Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren

Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören

Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören

Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger

Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit

ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas

förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en föreligger

i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga är stencilerade. I betänkandet

framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna, rådhusrätterna.

I samband härmed föreslås, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas och att de uppgifter som för närvarande

åvilar dem — bland annat i fråga om lokala trafikföreskrifter och vissa

ärenden rörande yrkesmässig trafik — skall utskiftas på andra myndigheter.

Domstolskommitténs betänkande har efter en omfattande remissbehandling

lagts till grund för två propositioner till innevarande års riksdag. Behandlingen

av dessa har jämlikt beslut av riksdagen uppskjutits till höstsessionen.

I prop. 1964: 156 föreslår Kungl. Maj:t, att rådhusrätterna skall

förstatligas den 1 januari 1965 och framlägger vissa förslag angående rådhusrätternas

personal m. m. Prop. 1964: 163 rör avveckling av magistratsoch

kommunalborgmästarinstitutionerna och innehåller förslag till utskif
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

lande på andra organ av dessa institutioners nuvarande statliga förvaltningsuppgifter.

Frågan om överförande på annan myndighet av magistraternas

och kommunalborgmästarnas befattning med lokala trafikföreskrifter

och med vissa ärenden rörande yrkesmässig trafik har emellertid ej

upptagits till behandling i sammanhanget.

Över domstolskommitténs betänkande såvitt rör sistnämnda fråga har remissyttranden

avgivits av justitiekanslersämbetet, statspolisintendenten,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

magistraterna i Södertälje, Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad,

Landskrona, Varberg, Uddevalla, Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå,

samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen, parkeringskommittén,

polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister,

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund

och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar

i riket, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har ingivit yttranden

från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Sedan berörda fråga ytterligare beretts inom kommunikationsdepartementet,

anhåller jag att nu få taga upp den till behandling. Jag vill därvid

erinra om den förestående reform av polisväsendet om vars närmare utformning

statsmakterna nyligen beslutat (prop. 1964: 100; SU 114; rskr

259; prop. 1964: 101; LJU 28; rskr 291; SFS 317—335) och som innebär förstatligande

och omorganisation från den 1 januari 1965. Genomförandet av

denna reform är förutsatt i domstolskommitténs betänkande.

Lokala trafikföreskrifter

Gällande bestämmelser

Beträffande innehållet i gällande bestämmelser får utskottet hänvisa till

propositionen s. 16.

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Förslag om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

och om utskiftande av dessa institutioners uppgifter på andra organ

har tidigare framlagts av stadsdomstolsutredningen i samband med att

denna i sitt betänkande »Underrätterna» (SOU 1961:6) förordade, att staten

skulle övertaga kostnaderna för stadsdomstolarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 196b

Stadsdomstolsutredningens förslag innebar i fråga om den lokala trafikregleringen,

att beslutanderätten i alla städer skulle förläggas till stadens

styrelse (drätselkammare eller stadskollegium) med skyldighet för styrelsen

att inhämta yttrande från den lokala polismyndigheten samt att polismyndighet

skulle tillerkännas rätt att anföra besvär över besluten.

Utredningen anförde, att de lokala trafikföreskrifterna måste samordnas

med den planering av byggnadskvarter, gator och andra allmänna platser

som ankommer på städerna själva. Förutsättningarna för en sådan samordning

ökas, om ett och samma organ blir i tillfälle att leda och övervaka både

stadsplaneringen och den lokala trafikregleringen. Vidare borde enligt

utredningen beaktas, att de anordningar städerna måste vidtaga för att tillgodose

den växande trafikens behov medför avsevärda kostnader för flertalet

städer. Utredningen ansåg det därför önskvärt, att städerna får ökat inflytande

över utformningen av de lokala trafikföreskrifterna, men fann det

å andra sidan uppenbart, att polisen i egenskap av trafikövervakare och närmast

ansvarig för ordning och säkerhet i trafiken måste deltaga i den lokala

trafikregleringen. Utredningen ansåg, att genom dess förslag en lämplig

avvägning mellan städernas och polisens inflytande skulle vinnas.

Förslaget har föranlett Svenska stadsförbundet att i skrivelse den 2 juni

1961 till Kungl. Maj :t hemställa, att frågan om kommunal bestämmanderätt

i trafikregleringsfrågor måtte upptagas till särskild behandling vid sidan av

stadsdomstolsutredningens övriga förslag och i huvudsaklig överensstämmelse

med stadsdomstolsutredningens förslag lösas så, att den beslutanderätt

i fråga om lokala trafikföreskrifter in. m. i stad som för närvarande enligt

vägtrafikförordningens 61—64 §§ tillkommer där angiven stadsmyndighet

överflyttas på stadens styrelse med yttranderätt — dock ej besvärsrätt —

för polismyndigheten. Förbundet har vidare ifrågasatt, om inte befogenheten

att utfärda lokala trafikföreskrifter m. m. i köpingar och landskommuner

borde överflyttas från länsstyrelse till kommunstyrelse i den omfattning

befogenheten i stad tillkommer stadsmyndighet. Till stöd för sin hemställan

har förbundet andragit bl. a. följande synpunkter.

Även trafikregleringsåtgärder, som kan sägas vara av kortsiktig natur, har

ofta långsiktiga konsekvenser, som polisorganen saknar möjlighet att överblicka.

Genom trafikreglerande åtgärder kan exempelvis i centrala stadspartier

kollektivtrafiken böra främjas och det kan vara utomordentligt viktigt

att i tid understödja den stadsbyggnadspolitiskt riktiga utvecklingen av trafikvanorna.

Signalregleringar, enkelriktningar, förbud mot svängande trafik,

parkeringsförbud, stoppförbud, placeringen av kollektivtrafikens hållplatser

och av droskstationer bör ske i sitt trafikpolitiska sammanhang för

att befrämja en ändamålsenlig trafikfördelning och en god lokalisering av

arbetsplatser och bostäder. Åtgärderna bär ofta direkta återverkningar för

affärslivet och annan verksamhet. Ibland kan ett butiksstråk behöva avstängas

för biltrafik, vilket kan få långtgående konsekvenser för ett helt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b 17

stadsparti. Hur parkeringsfrågan tillgodoses och styrs genom avgiftsbeläggning

kan få vittgående betydelse från stadsbyggnads- och investeringssynpunkt.

Polisorganen har inte tillräckliga möjligheter att göra en allsidig bedömning

av sådana problem. Inte heller är de utrustade med sådan teknisk

expertis att de kan bedöma sådana rent tekniska frågor som exempelvis angår

högsta tillåtna hjultryck.

Å andra sidan måste, menar förbundet, stadsplaneringen ofta ske under

förutsättning att trafikapparaten utnyttjas på visst sätt. överhuvudtaget

träffar städerna i olika sammanhang avgöranden, som långsiktigt bestämmer

trafiken. Förbundet anser det därför successivt ha blivit alltmer angeläget,

att samma instanser också har det avgörande inflytandet över löpande omregleringar

av trafiken, så att dessa koordineras med den på längre sikt eftersträvade

utvecklingen.

Förbundet framhåller, att dess inställning inte skall tolkas så att erfarenheterna

av nuvarande ordning generellt sett skulle vara dåliga. Tvärtom

torde det vara regel att polismyndigheternas avgöranden träffas i gott samförstånd

med de ansvariga kommunala myndigheterna. Å andra sidan saknas

det enligt förbundet inte exempel på att regleringsingripanden företagits,

som ej överensstämt med vad man från kommunal synpunkt ansett vara

god trafikpolitik, eller att vederbörande myndighet avböjt att vidtaga åtgärder,

som man från kommunalt håll ansett motiverade. Man har också från

allmänt trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska synpunkter tyckt sig

sakna konsekventa linjer i regleringsåtgärderna och en sådan samordning

av olika åtgärder som kan vara avgörande för helhetsresultatet.

De yttranden som efter remiss avgivits över här nämnda förslag återspeglar

mycket delade meningar. För ett överförande av bestämmanderätten till

städernas styrelser i linje med stadsdomstolsutredningens och stadsförbundets

förslag yttrar sig den övervägande delen av hörda myndigheter i och

representanter för städerna, medan de flesta länsstyrelser och samtliga

representanter för polisen och åklagarna uttalar sig till förmån för att befogenheten

i fråga bör ligga hos lokal polismyndighet eller länsstyrelse eller

delas mellan dessa myndigheter.

Domstolskommittén

Med hänvisning till vissa bestämmelser rörande den lokala förordningsmakten,

bl. a. i allmänna ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan, framhåller

kommittén, att beslut om lokal föreskrift av allmän karaktär enligt gällande

lagstiftning skall utfärdas av kommunens fullmäktige — med undantag

att byggnadsnämnd äger antaga tomtindelning och, på uppdrag av fullmäktige,

stadsplan — samt att sådana beslut skall underställas länsstyrelsen

för godkännande. Skulle beslutanderätten i trafikärendena i enlighet med

stadsdomstolsutredningens förslag förläggas till stadens styrelse, kommer

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

man att i två hänseenden bryta mot nu gällande principer för den lokala

förordningsmaktens utövande. Dels skulle beslutet fattas av kommunens

styrelse och ej av dess fullmäktige och dels skulle föreskrifterna gälla utan

att först underställas länsstyrelsens prövning. Kommittén ifrågasätter, om

ett sådant frångående av de regler som gäller på andra områden av den kommunala

förvaltningen är motiverat.

Domstolskommittén finner för sin del, att stadsdomstolsutredningen och

Svenska stadsförbundet överdrivit den betydelse de lokala trafikföreskrifterna

har för stadsplanering, bebyggelseutveckling, lokalisering av arbetsplatser

och bostäder m. m. Trafikföreskrifternas uppgift är, anför kommittén,

att möjliggöra, att redan befintliga gator och allmänna platser utnyttjas

på bästa sätt. Trafikföreskrifterna följer stadsplaneringen; inte tvärt

om. Trafikreglerande åtgärder av beskaffenhet att för staden medföra kostnader

kan komma under diskussion i samband med stadsplanering och

projektering av gator och vägar. Genom de trafikföreskrifter, som avses i

vägtrafikförordningen, kan staden inte åläggas andra utgifter än kostnader

för vägmärken.

Ett vägande skäl mot att överlämna beslutanderätten i ärenden av dessa

slag till stadens styrelse finner kommittén vara, att den prövning som

ifrågakommer väsentligen gäller ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter,

där de polisiära hänsynen måste beaktas i sådan grad att polismyndigheten

nödvändigtvis måste få ett avgörande inflytande på frågornas lösning. En

särskild besvärsrätt för polismyndigheten kan enligt kommittén ej anses

innefatta en tillfredsställande lösning och skulle under alla förhållanden

medföra, att det slutliga avgörandet efter besvär förlädes till statlig myndighet,

i första hand till länsstyrelsen.

Kommittén utgår från att polischeferna i den nya polisorganisationen

kommer att ha samma förutsättningar att bedöma trafikfrågor som polismästarna

i de nuvarande poliskammarstäderna och framhåller, att anmärkning

inte riktats mot det sätt på vilket ärendena där handlagts. Inom polismyndigheten

förväntas tillräcklig sakkunskap komma att föreligga för

bedömningen av de tekniska frågor som i vissa fall kan uppkomma.

Domstolskommittén förordar på anförda skäl, att den befattning med de

lokala trafikbestämmelserna som enligt nuvarande regler ankommer på

magistrat eller kommunalborgmästare överlämnas till polismyndigheten i

orten, varigenom vinnes överensstämmelse med vad som för närvarande

gäller beträffande städer med poliskammare. I samband härmed föreslås

sådan ändring i nu gällande bestämmelser att polismyndigheten, vars

distrikt ofta omfattar såväl stad som landsbygd, inte får olika förvaltningsuppgifter

inom olika delar av distriktet utan får överta beslutanderätten

också såvitt angår landsbygden. Beslutanderätten decentraliseras härmed,

anför kommittén, till den myndighet som under alla förhållanden måste

yttra sig, innan beslut fattas d huvuddelen av trafikregleringsfrågorna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år t96å

Länsstyrelsen kommer emellertid likväl att ha det avgörande inflytandet på

de för landsbygden viktigaste trafikföreskrifterna, eftersom länsstyrelsen

avses skola bibehållas vid sina nuvarande uppgifter beträffande hastighetsbestämmelser

samt huvudleds- och motorvägsförklaringar. Kravet på samordning

och enhetlig planering av övriga trafikföreskrifter inom länet kan,

säger kommittén, tillgodoses genom länspolischefens försorg.

Det är enligt kommittén uppenbart, att vederbörande kommunala myndighet

bör höras före meddelande av lokal trafikföreskrift, när denna är

av större allmänt intresse eller eljest särskilda skäl föreligger. Ett intimt

samarbete i dessa frågor har etablerats mellan den beslutande myndigheten,

å ena, samt kommunala organ och företrädare för köpmanna- och

trafikantintressen, å andra sidan. Då samarbetsformerna utvecklats olika

på skilda håll, finner kommittén ingen anledning att nu lämna särskilda

föreskrifter härom.

Domstolskommittén lägger i anslutning till det anförda fram förslag till

vissa ändringar i 61 § 1 mom. första och andra styckena samt 3 mom., 62 §

1 mom., 63 § 1 mom. ävensom 64 § 4 mom. andra stycket vägtrafikförordningen.

För fattningsför slagen innebär bl. a. vissa ändringar också beträffande

sättet för kungörande av lokala trafikföreskrifter. Således skall föreskrifter

som ej tillkännages genom vägmärke införas, i den mån de utfärdas av polismyndighet

och avser stads område, i den eller de tidningar, i vilka kommunala

meddelanden för orten införes, och eljest i länskungörelserna. Vidare

skall skyldigheten att utfärda sådan årlig kungörelse, varom stadgas i

62 § 1 mom. vägtrafikförordningen, i Stockholms stad ankomma på polismyndigheten

men i övrigt helt åvila länsstyrelserna. Erforderliga föreskrifter

om uppsättande av vägmärke skall alltid meddelas av polismyndighet.

Remissyttrandena

I denna del hänvisar utskottet till propositionen s. 20—26.

Departementschefen

Regleringen av den lokala trafiken har, särskilt inom städer och andra

större samhällen, blivit en allt mer grannlaga och betydelsefull uppgift. Intresset

av goda framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordonen begränsar

sig inte till den enskilde bilägaren. Motorfordonstrafiken har blivit

en integrerande del i samhällets ekonomiska liv. Utformningen av de

lokala trafikföreskrifterna är också i hög grad en trafiksäkerhetsfråga som

rör alla slag av trafikanter. Under det intensifierade arbetet på ökad trafiksäkerhet

har det klart visat sig, att trafikolyckornas antal kan påtagligt

nedbringas genom lokalt genomförda särskilda åtgärder i fråga om trafikmiljö

och trafikreglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196i

Grundläggande för trafikregleringen är givetvis stads- och byggnadsplaneringen,

som måste inrymma trafiktekniska synpunkter på utformning av

gator och broar samt överväganden rörande den kollektiva trafiken, parkeringsfrågor

och frågor om möjlighet till en ändamålsenlig trafikdirigering

och trafikövervakning. De lokala trafikföreskrifterna -—- huvudsakligen bestämmelser

om hastighet, vägs egenskap av motorväg eller huvudled, inskränkningar

i tratiken för vissa fordon eller i fråga om körriktning samt

parkering och annan uppställning av fordon — måste ansluta sig till denna

planering. I sig själva har de närmast ordnings- och säkerhetskaraktär.

Otvivelaktigt kan de emellertid också, som bl. a. Svenska stadsförbundet hävdar,

i viss mån utformas så att de tillgodoser trafikpolitiska syften, såsom

Irämjande av visst slag av trafik framför annan, och så att de får återverkningar

för bebyggelseregleringen exempelvis då det gäller lokalisering av

affärs- och bostadskvarter.

Utfärdandet av lokala trafikföreskrifter ankommer med nuvarande regler

på länsstyrelser, poliskammare, magistrater och kommunalborgmästare.

Denna ordning gällde redan före tillkomsten av 1951 års vägtrafikförordning.

Länsstyrelserna handhar helt den lokala trafikregleringen på landet.

I städerna bestämmer länsstyrelsen om hastighet och om vägs egenskap

av motorväg eller huvudled.

Frågan om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

och därmed frågan om en ny ordning för bl. a. meddelande av lokala

trafikföreskrifter har varit aktuell sedan lång tid tillbaka. Som framgår

av den tidigare redogörelsen har i den allmänna diskussionen åsikterna

starkt brutits. Särskilt från kommunalt håll har hävdats, att föreskrifternas

trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska funktion är så dominerande

att bestämmanderätten helt bör tillkomma kommunerna. Från andra håll

har betonats reglernas ordnings- och säkerhetskaraktär, som naturligen

gör dem till en polisiär angelägenhet. Domstolskommitténs nu framlagda

förslag ansluter till den senare uppfattningen. Enligt kommitténs mening

bör polismyndigheten, sådan den organiseras fr. o. m. den 1 januari 1965,

överta beslutanderätten i såväl stad som landsbygd i fråga om alla andra

lokala föreskrifter än dem som angår hastighetsbegränsningar samt huvudleds-

och motorvägsförklaringar, där länsstyrelserna fortfarande bör vara

beslutande.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommittéförslaget. Även

bland representanterna för kommunerna förekommer nu -— i motsats till

de gånger frågan senast remissbehandlats — åtskilliga som menar alt polismyndigheterna

är närmast till att handha den lokala trafikregleringen.

Fortfarande ger sig emellertid kommunernas intresse av att själva få beslutanderätten

starkt tillkänna i flera yttranden.

De kommunala och polisiära önskemålen om inflytande över utformningen

av de lokala trafikföreskrifterna har hittills på ett i stort sett till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

fredsställande sätt kunnat tillgodoses genom ett formlöst samrådsförfarande.

Med hänsyn till utvecklingen på stadsplaneringens område och till bilismens

expansion växer emellertid uppgiften i betydelse och omfattning. Enligt

min mening kan man inte nu gå förbi någondera partens krav på ett

större inflytande i dessa frågor än vad ett fritt samrådsförfarande kan ge.

Många remissorgan har varit inne på denna linje. Några föreslår en lagfäst

skyldighet till samråd, andra anser att besvärsrätt eller vetorätt bör tillerkännas

den part som inte ges beslutanderätten. För min del finner jag övervägande

skäl tala för att, såsom parkeringskommittén föreslagit, ett särskilt

organ med representanter för såväl kommun som polis bör tillskapas för

ändamålet. En sådan lösning innefattar enligt min uppfattning den bästa

förutsättningen för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar uppstår

mellan de två parterna. En vetorätt för den icke beslutande parten är

också ett alternativ, som ligger nära till hands, men skulle, som justitiekanslern

påpekat, förutsätta ett skriftligen färdigställt förslag från den beslutande

myndigheten. Utsikterna till en smidig samförståndslösning måste

därigenom antas bli mindre än om förslag framlägges vid en muntlig förhandling.

Kan trots förhandlingar enighet inte uppnås mellan de olika intressena

förefaller det skäligt, att avgörandet inte lägges i endera partens

hand utan direkt ankommer på högre myndighet. Sådana frågor bör därför

enligt min mening utan något beslut av den första instansen hänskjutas till

länsstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag, att i princip för varje kommun

skall inrättas en särskild nämnd, lämpligen kallad trafiknämnd. Ordförande

i trafiknämnd bör vara polischefen i orten och för vederbörande kommun

bör lämpligen väljas två representanter, som är väl förtrogna med de

lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Domstolskommitténs

tanke, att ordningen för den lokala trafikregleringen bör

vara enhetlig för stad och landsbygd finner jag riktig. En riktlinje för den

nya indelningen av riket i polisdistrikt har varit att så långt möjligt till ett

distrikt sammanföra områden —- oberoende av om de ingår i stad eller

landsbygd — vilka av ekonomiska, kommunikationstekniska och andra

skäl naturligen hör samman. Polischefens befattning med trafikregleringen

inom hela distriktet ger goda förutsättningar för en önskvärd enhetlighet

samtidigt som genom kommunrepresentanterna den ofta nödvändiga mer

utpräglat lokala anknytningen erhålles.

För de fall olika församlingar inom en kommun ingår i skilda polisdistrikt

måste gälla endera att en särskild trafiknämnd skall finnas för varje sådan

del eller också att ordförandeskapet skall tillkomma den ene av polischeferna

i fråga. Med hänsyn bland annat till vad jag nyss anfört om grunderna

för distriklsindelningen har jag stannat för den förra lösningen.

Liksom domstolskommittén finner jag, att länsstyrelserna bör bibehållas

vid befogenheten att generellt besluta om hastighetsbegränsningar och vägs

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

karaktär av motorväg eller huvudled. Från flera håll har vid remissbehandlingen

påpekats nödvändigheten av största möjliga samordning och

enhetlighet också i fråga om sådana för den genomgående tunga trafiken

betydelsefulla bestämmelser som föreskrifter om axeltryck och bruttovikt.

Också genom motioner i riksdagen vid flera tillfällen och i olika framställningar

till Kungl. Maj :t eller kommunikationsdepartementet har otillfredsställande

förhållanden i denna fråga påtalats och önskemål uttryckts

om en ändrad ordning. Berörda myndigheter har sedan länge uppmärksammat

problemet och arbetat på att så långt möjligt tillmötesgå den

tunga trafiken i detta hänseende. Jag anser det betydelsefullt, att den större

överblicken i denna fråga garanteras genom att beslutanderätten — såsom

hittills varit fallet på landsbygden — tillkommer länsstyrelserna. Förutom

angående fordons axeltryck och bruttovikt bör länsstyrelserna — givetvis

efter hörande av vederbörande intressenter — av samma skäl generellt besluta

om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon samt

om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd eller last.

61 § 1 mom. vägtrafikförordningen bör ändras i överensstämmelse med

vad jag nu sagt.

Trafiknämnderna bör, var inom sitt område, besluta om tillämpning beträffande

viss enskild väg av bestämmelserna om traktor i 5 § 2 mom. första

stycket och om släpfordon eller efterfordon i 6 § 4 mom. andra stycket

vägtrafikförordningen. Vidare bör det tillkomma trafiknämnd att medge

dispens för särskilt ändamål från de bestämmelser i vägtrafikförordningen

som uppräknas i 63 § 1 mom. första stycket samma förordning. Dispens

från lokal trafikföreskrift bör som hittills i princip meddelas av den myndighet

som utfärdat föreskriften. Därvid bör länsstyrelses föreskrift i ärende

som enligt det förut sagda hänskjutits från trafiknämnd anses utfärdad

av nämnden. Erforderliga föreskrifter om uppsättande av vägmärken torde

alltid böra ankomma på trafiknämnderna att utfärda. Det nu anförda föranleder

vissa ändringar i 5 § 2 mom., 63 § 1 mom. och 64 § 4 mom. vägtrafikförordningen.

Kungörande av de lokala trafikföreskrifter som ej tillkännages genom

vägmärken bör ske på ett för allmänheten lätt tillgängligt och överskådligt

sätt. Tillkännagivandet bör ske fortlöpande, i fråga om trafiknämndernas

föreskrifter —- däri jag innefattar föreskrifter som meddelats av länsstyrelse

i hänskjutet ärende — genom att dessa införes i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för orten intages, samt beträffande

bestämmelser, meddelade av länsstyrelse, i andra fall än nyss sagts, i länskungörelserna.

En samlad överblick över gällande lokala trafikföreskrifter

i ett län bör underlättas genom årliga länskungörelser. Detta förutsätter, att

länsstyrelserna erhåller vederbörliga underrättelser från trafiknämnderna.

I Stockholm bör motsvarande sammanfattande kungörelse utfärdas av trafiknämnden.

De författningsändringar som angår tillkännagivandet av lokala

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964 23

trafikföreskrifter berör 61 § 3 mom. och 62 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

I 35 § vägtrafikförordningen bör genomföras den ändring som föranledes

av att rätten för annat polisbefäl än polischef att besluta på polismyndighets

vägnar regleras i annan ordning i anslutning till bestämmelserna i 2 §

lagen den 29 maj 1964 (nr 320) om vad som avses med polismyndighet.

I 76 § vägtrafikförordningen erfordras med mitt förslag dels en ny föreskrift

om fullföljd av talan mot trafiknämnds beslut, dels en besvärsregel

i fråga om beslut, som länsstyrelsen meddelat i ärende som hänskjutits dit

från trafiknämnd. Jag föreslår vidare, att i sammanhanget bestämmelsen

angående tid för anförande av besvär får utgå. Besvärstiden kommer då att

regleras av bestämmelserna i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut. I övrigt bör 76 § utformas

enligt numera gängse mönster.

Jag har tidigare berört, att ärenden som i första hand skall prövas av

trafiknämnd i vissa fall bör hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Det

synes inte nödvändigt att nämna detta i varje enskilt stadgande om nämndens

åligganden. Jag föreslår, att i stället ett allmänt uttalande härom intages

i ett nytt moment av 1 §. I detta bör också anges, att beslut av länsstyrelse

i sådant ärende vid förordningens tillämpning skall anses meddelat

av trafiknämnden. Härigenom förenklas avfattningen av stadgandena i 61 §

3 mom. och 63 § 1 mom.

Medan trafiknämndens uppgifter i fråga om den lokala trafikregleringen

och besvärsförfarandet således skall framgå av vägtrafikförordningen, föreslår

jag, med hänsyn till de förpliktelser som ålägges kommunerna, att erforderliga

bestämmelser om nämnderna och deras verksamhet upptages i en

särskild lag om trafiknämnder.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till lag om trafiknämnder och till förordning om ändring i

vägtrafikförordningen. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende. Om det närmare innehållet i lagförslaget vill jag anföra följande.

Enligt 2 § skall trafiknämnd bestå av polischefen i det distrikt, vari kommunen

— eller kommundelen —• ingår, såsom ordförande, samt två andra

ledamöter, valda av kommunens fullmäktige. Ordförandeskapet ankommer

som ett tjänsteåliggande på polischefen personligen eller den som förrättar

hans tjänst. För envar av kommunens representanter skall väljas en eller

flera suppleanter. Därvid skall i förekommande fall bestämmas ordningen

för suppleanternas inkallande till tjänstgöring.

Om valbarhet och rätt till avsägelse ges bestämmelser i 3 §. Där anges

bl. a., att den som väljes skall vara bosatt inom polisdistriktet. Anknytes

bostadskravet på detta sätt till distriktet och ej till kommunen, öppnas möjligheter

för samma person att tjänstgöra i flera trafiknämnder inom distrik
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

tet. För mindre kommuner eller kommuner med särskilda förutsättningar

för en samordnad trafikplanering torde en gemensam trafiknämnd i många

fall vara att rekommendera. Bestämmelserna om valbarhetsvillkoren i övrigt,

valbarhetens upphörande och rätten att avsäga sig givet uppdrag har

utformats i huvudsak efter mönster av kommunallagens regler om kommuns

styrelse, därvid jag emellertid ej anser det påkallat att upptaga föreskrifter

motsvarande dem som enligt nämnda lag gäller om hinder för val

av vissa särskilda ämbets- och tjänstemän. Kommun, som önskar upprätthålla

krav på bostad inom kommunen och som förrättat val i enlighet härmed,

bör ha rätt att entlediga den, som avflyttar till annan kommun inom

polisdistriktet. Också en regel härom återfinnes i 3 §.

Reglerna i 4 § om mandattid, tid för vals förrättande och fyllnadsval

motsvarar kommunallagens stadganden i samma hänseenden såvitt gäller

kommuns styrelse. Sker förändring i kommunindelningen, skall länsstyrelsen

äga förordna om nyval till trafiknämnd.

Underrättelse om val av ledamot eller suppleant i trafiknämnd skall enligt

5 § — i likhet med vad som vanligen gäller för kommunala nämnder —

översändas till länsstyrelse för intagande i länskungörelserna.

Utlåtanden från sakkunniga statliga eller kommunala befattningshavare

eller instanser måste ofta vara en förutsättning för att nämnderna skall

kunna på ett riktigt sätt fullgöra sina uppgifter. En föreskrift om rätt för

trafiknämnd att infordra sådana utlåtanden har upptagits i 6 §. Polischefen

å sin och de kommunalvalda ledamöterna å sin sida är givetvis oförhindrade

att med anlitande av för dem tillgängliga medel införskaffa den ytterligare

utredning de kan finna erforderlig.

Det bör ankomma på ordföranden att närmare bestämma om tid och

plats för sammanträde och att utfärda kallelser. Suppleanterna bör ges tillfälle

att följa förekommande ärenden. De bör därför alltid erhålla underrättelse

om utsatt sammanträde. Bestämmelser i angivna hänseenden upptages

i 7 §.

Det torde vara till fördel om nämndens överläggningar kan äga rum i

helt obundna former. Om beslutförhet erfordras emellertid särskilda regler.

Dessa ges i 8 §. För beslutförhet måste nämnden vara fulltalig. Jag anser

det dock nödvändigt öppna möjlighet för nämnden att överlämna åt ordföranden

att ensam besluta i särskilda frågor. Ordföranden handlar i sådant

uppdrag på nämndens vägnar och kan självfallet inte i sin tur överlämna

beslutanderätten. Som exempel på en grupp av ärenden, där delegation av

beslutanderätten lämpligen kan ske, vill jag anföra frågor om dispens jämlikt

63 § vägtrafikförordningen från lokal trafikföreskrift som nämnden

utfärdat. Ärende, i vilket ordföranden ensam fattat beslut, bör anmälas vid

nästkommande sammanträde. Som jag tidigare nämnt bör avgörandet i

ärenden, där kommunala och polisiära intressen inte kan förenas, d. v. s.

där ordföranden å ena och de två ledamöterna å andra sidan stannar i olika

mening, tillkomma länsstyrelsen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

En jävsregel, motsvarande den i 16 § första stycket kommunallagen, har

med tanke särskilt på ärenden om yrkesmässig trafik också upptagits i 8 §.

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits enligt 8 § bör omgående

tillställas trafiknämnden. I ärenden angående lokal trafikföreskrift är detta

bl. a. nödvändigt för att nämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet att

kungöra beslutet. Det synes mig vidare lämpligt, att de ärenden vars prövning

i första hand ankommer på trafiknämnd arkiveras gemensamt. Länsstyrelse,

som avgjort sådant ärende, bör därför tillställa nämnden handlingarna

i detta. 9 § innehåller föreskrifter i enlighet med det nu sagda.

Någon egen kansliorganisation för trafiknämnderna finner jag inte erforderlig.

I 10 § föreslås en föreskrift att polismyndighetens lokaler och

kansli skall få utnyttjas av nämnden. Detta innebär bl. a., att kostnader för

skrivhjälp, kontorsmateriel, kungörelser och liknande stannar på statsverket.

Arkivering av nämndens handlingar skall enligt förslaget ombesörjas

av polismyndigheten. Därigenom blir allmänna arkivstadgans bestämmelser,

vilka avser arkiv hos statsmyndighet, utan särskilt stadgande gällande beträffande

trafiknämnds arkiv. Genom stadgandet i andra stycket blir de

bestämmelser om stämplar och expeditioner som har avseende på statlig

myndighet direkt tillämpliga i fråga om trafiknämnds expeditioner.

Enligt 11 § skall bestämmelserna om ersättning till ledamöter i kommunens

styrelse och övriga nämnder äga motsvarande tillämpning ifråga

om vald ledamot av trafiknämnd och suppleant för sådan ledamot. Härmed

åsyftas stadgandena i 46 § kommunallagen och motsvarande föreskrifter

i kommunallagen för Stockholm. Någon ersättning av kommunala medel

till ordföranden skall ej utgå. Dennes uppdrag i nämnden ingår som nämnts

i tjänsten som polischef.

Författningarna angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,

varom förslag som tidigare är nämnt framlagts i

prop. 1964: 163, avses skola — liksom lagstiftningen med anledning av förstatligandet

och omorganisationen av polisväsendet — träda i kraft den 1

januari 1965. Under förutsättning att så blir fallet bör de av mig föreslagna

författningsändringarna träda i kraft samma dag. Dessförinnan bör val ske

av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd så att nämnderna omedelbart

kan övertaga på dem ankommande uppgifter. Ett uttryckligt stadgande i

sistnämnda hänseende föreslås som övergångsbestämmelse till lagen om

trafiknämnder. Med hänsyn till den i 4 § lagen om trafiknämnder föreslagna

mandattiden bör däri också upptagas en föreskrift om begränsning till

tre år av tjänstgöringstiden för de första gången valda ledamöterna och

suppleanterna.

Den föreslagna förordningen om ändring i vägtrafikförordningen nödvändiggör

särskilda övergångsbestämmelser. Mitt förslag härtill torde inte

kräva närmare motivering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 196b

Vissa trafiktillstånd

Gällande bestämmelser

I denna del får utskottet hänvisa till propositionen s. 32—33.

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Enligt stadsdomstolsutredningens förslag i dess förutnämnda betänkande

av år 1961 skulle i stad med poliskammare denna bibehållas vid sina nuvarande

uppgifter i fråga om trafiktillstånden samt i övriga städer länsstyrelsen

övertaga den på magistrat och kommunalborgmästare ankommande

prövningen av vissa trafiktillstånd. Magistrats och kommunalborgmästares

åliggande att yttra sig i ärenden som biltrafiknämnden eller länsstyrelsen

avgör samt uppgiften att utfärda intyg, som erfordras för erhållande av

trafikkort, borde enligt utredningen ankomma på polismyndighet.

Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över detta förslag

tillstyrkte detsamma. På sina håll betonades emellertid vikten av kännedom

om de lokala förhållandena, varjämte framställdes önskemål om att

kommunal myndighet skulle få tillfälle yttra sig i ärendena. I några remissyttranden

förordades, att länsstyrelsen skulle ges beslutanderätten i alla

städer. Därvid åberopades dels principiella skäl, dels att därigenom större

enhetlighet skulle ernås.

Domstolskommittén

Domstoiskommittén lämnar till en början följande referat av föredragande

departementschefens uttalande vid tillkomsten av bestämmelserna om

tillståndsgivningen (prop. 1940: 115 s. 76 ff):

Frågan huruvida tillståndsgivning genom en central myndighet eller genom

en lokal myndighet är att föredraga, synes böra bedömas uteslutande

med hänsyn till de praktiska fördelar, som den ena eller andra organisationsformen

kan väntas medföra, och det synes icke vara till nytta, att till

en central myndighet överflytta handläggning av frågor om tillstånd till sådan

trafik, som huvudsakligen är avsedd att tillgodose ett lokalt begränsat

trafikbehov, eftersom en dylik centralisering skulle medföra icke bara onödig

tidsutdräkt och ökat arbete vid tillståndsfrågornas behandling, utan

även att den centrala myndigheten i regel skulle komma att sakna den kännedom

om lokala förhållanden, som ofta nog finnes hos en lokal myndighet

eller som utan svårighet kan där inhämtas. Vidare är verkan av lokala myndigheters

beslut och åtgöranden inom persontrafiken endast i ringa grad

märkbar utom det lokala området, enär drosktrafik och annan beställningstrafik

för personbefordran har en utpräglat lokal karaktär och i regel icke

sträcker sig utom ett tämligen begränsat område omkring stationsorten.

Ett ändamålsenligt ordnande särskilt av sådan drosktrafik, som förekom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr åi år 196å 27

mer i städer och större samhällen, kräver i regel en fortlöpande tillsyn och

icke sällan förekommande tillfälliga dispositioner, varför en centralisering

av tillståndsgivningen för denna trafik skulle komma att äventyra åtskilliga

väsentliga fördelar, som varit förenade med det tidigare systemet. Till nytta

för utvecklingen av detta slags trafik har även varit den kännedom, som den

tillståndsgivande myndigheten ägt om kvalifikationerna hos personer, som

sökt tillstånd, dessa myndigheters möjligheter att sörja för en rättvis befordran

av förare, som under en längre tid ägnat sig åt yrket, samt möjligheten

att vidtaga lokala åtgärder i fråga om ordnandet av uppställningsplatser,

vakthållningsturer, uniformering m. in. liksom att i övrigt sörja

för att trafiken på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven.

Kommittén finner de av departementschefen sålunda gjorda uttalandena

alltjämt ha aktualitet och tala mot att beslutanderätten centraliseras till

länsstyrelsen. I stället talar enligt kommittén flera skäl för att besluten skall

meddelas av lokal polismyndighet. I städer med poliskammare har dessa

ärenden hittills utan anmärkning handlagts av poliskammaren. I den framtida

polisorganisationen torde polismyndigheten regelmässigt bli lika väl

kvalificerad för sina uppgifter som de nuvarande polismästarna. Även för

landsbygdens del är beställningstrafik för personbefordran huvudsakligen

en lokal angelägenhet. De praktiska fördelarna med lokal prövning av dessa

ärenden är så stora att tillståndsprövningen även på landsbygden bör överflyttas

till den lokala polismyndigheten. Kommunerna torde i denna angelägenhet

huvudsakligen vara intresserade av att tillgången på droskbilar blir

tillräcklig. Därest kommunal myndighet eller invånare i kommunen anser,

att antalet droskrättigheter inom kommunen bör ökas, lär framställning härom

kunna göras till polismyndigheten, och det kan antagas, att en saklig sådan

framställning icke kommer att lämnas obeaktad. Särskilda regler i detta

hänseende torde därför ej erfordras.

Förutom den ändring i 5 § femte stycket förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. som föranledes av det nyss sagda föreslår

kommittén, att 41 § tredje stycket samma förordning upphäves, varigenom

begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt polismyndighetslagen.

Kommitténs förslag till författningstext innefattar också viss ändring i förordningens

9, 15 och 29 §§.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i remissyttrandena hänvisas till propositionen s.

34—36.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår, att poliskammare, magistrat

och kommunalborgmästare har viss befattning med ärenden som anges i

förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in. Tillståndsgiv
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b

ningen i fråga om drosktrafik i stad och vad därmed sammanhänger ankommer

på endera av dessa myndigheter. I egenskap av polismyndighet i

förordningens mening skall myndigheterna också yttra sig i vissa tillståndsärenden

och utfärda intyg för erhållande av trafikkort.

Domstolskommittén intar här samma principiella inställning som i sitt

förslag angående lokala trafikföreskrifter och anser således, att tillståndsärendena

i fråga om drosktrafiken generellt — alltså även på landsbygden

— skall övertagas av polismyndigheterna. Som framgår av vad jag anfört under

avsnittet om lokala trafikföreskrifter är den nya indelningen av riket

i polisdistrikt genomförd så att dessa omfattar områden, vilka får

anses väl lämpade för en samordnad reglering av frågor om tillstånd till

beställningstrafik. Poliskamrarna i städer, där sådana finnes, har hittills

såvitt känt utan anmärkning handhaft ifrågavarande ärenden. Polismyndigheterna

i den nya polisorganisationen kan, som domstolskommittén

framhåller, förväntas bli lika väl kvalificerade för uppgiften. Tillskapas

emellertid, på sätt jag för annat ändamål förordat i det föregående, särskilda

trafiknämnder med polischefen i orten som ordförande och med två

av kommunen valda ledamöter, anser jag att ärendena med fördel kan anförtros

dem. Jag beaktar härvid, att prövningen i viss utsträckning omfattar

frågor av intresse från kommunalpolitiska synpunkter.

Jag föreslår därför, att 5 § yrkestrafikförordningen ändras så att tillståndsgivningen

i fråga om rätt att med personbil bedriva beställningstrafik för

personbefordran skall ankomma på trafiknämnden i den kommun eller

kommundel där stationsorten skall förläggas. Detta förslag föranleder ändringar

också i 9, 15, 25, 29, 39, 41 och 44 §§ samma förordning. På samma

sätt som jag förordat beträffande vägtrafikförordningen torde vid utformningen

av de särskilda stadgandena i förenklande syfte böra bortses från

länsstyrelsernas befattning med de ärenden som i första hand ankommer

på trafiknämnderna. En hänvisning motsvarande den i 1 § 10 mom. vägtrafikförordningen

kan lämpligen intagas i 41 § tredje stycket. Regeln att

länsstyrelses beslut i hänskjutet ärende vid förordningens tillämpning skall

anses meddelad av trafiknämnd får betydelse för tolkningen av 15 §, 25 §

1 mom. och 29 § 1 mom.

Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser följer med tillståndsgivningen

en rad uppgifter som inte återspeglas i författningsförslaget.

De stadganden som här är aktuella syftar enligt sin lydelse på tillståndsgivande

myndighet och blir därmed i förekommande fall -— alltså

även då länsstyrelse beslutat i hänskjutet ärende — tillämpliga på trafiknämnd.

Mitt förslag om ändrad lydelse av 29 § yrkestrafikförordningen innebär

en ändring också så tillvida som överståthållarämbetet vid bestämmande av

taxa för drosktrafik i Stockholm — i likhet med länsstyrelserna i fråga om

sådan taxa i övriga kommuner — skall höra fullmäktige på sätt stadgas i 25

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b 29

§ allmänna ordningsstadgan. Särbestämmelsen i nu gällande regler har

uppenbarligen sin grund i 23 § förut gällande ordningsstadga av år 1868.

Där föreskrevs att taxa skulle upprättas av vederbörande magistrat och

underställas länsstyrelsen, medan i Stockholm överståthållarämbctet -—

som i sin ämbetsbefattning hade att fullgöra sådana på magistrat eljest

ankommande åligganden — ägde omedelbart utfärda dessa taxor. Då den

motsvarande bestämmelsen i nu gällande ordningsstadga i stället för magistratens

befattning med taxorna föreskriver hörande av kommunens fullmäktige,

synes alltså någon särskild regel för överståthållarämbetet i fråga

om drosktaxorna ej längre vara motiverad.

Besvärsregeln i 44 § yrkestrafikförordningen bör omarbetas efter grunder

motsvarande dem som föranlett mitt förslag till ändrad lydelse av 76 §

vägtrafikförordningen. Jag hänvisar till vad jag tidigare anfört därom.

Den skyldighet poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare har

att avge yttranden i tillståndsärenden, som avgöres av biltrafiknämnden

eller länsstyrelserna, bör, liksom åliggandet att utfärda vissa intyg för erhållande

av trafikkort, enligt min mening överflyttas på polismyndigheten.

Då den särskilda definitionen på polismyndighet i 41 § yrkestrafikförordningen

med mitt förslag utgår, föranleder det nu sagda ingen ytterligare

författningsändring. Termen polismyndighet i förordningen kommer, då

ändringarna träder i kraft, att anknyta till lagen den 29 maj 1964 om vad

som avses med polismyndighet.

Ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna bör uppenbarligen ske samtidigt

med övriga av mig föreslagna författningsändringar, d. v. s. den 1

Januari 1965. Författningsförslaget innehåller vidare vissa bestämmelser

som synes erforderliga i samband med övergången till den nya ordningen.

Beträffande trafiknämndernas handläggning av de uppgifter jag här berört

torde till alla delar böra gälla samma regler som jag tidigare förordat

beträffande nämndernas befattning med lokala trafikföreskrifter. Ärenden,

i vilka polischefen såsom ordförande i nämnden å ena och de båda kommunalvalda

ledamöterna å andra sidan stannar i olika uppfattning, skall med

dessa regler hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Vidare vill jag erinra

om, att enligt mitt förslag till lag om trafiknämnder nämnden skall äga

delegera beslutanderätt till ordföranden. Även i fråga om ärenden angående

yrkesmässig trafik torde en sådan möjlighet inte minst av praktiska skäl

böra utnyttjas. Sålunda synes bl. a. befogenheten att godkänna fordon jämlikt

25 § 1 mom. yrkestrafikförordningen och att meddela dispenser enligt

kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt

glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar i allmänhet med fördel

kunna anförtros nämndens ordförande.

1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen angående yrkesmässig

automobillrafik, vilket torde få fogas till protokollet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 196i

Motionerna

Motionerna I: 843 och II: 1039

Enligt motionärernas mening talar starka skäl för att befogenheten att

fatta beslut om lokala trafikföreskrifter bör tilläggas kommunens styrelse

med yttranderätt för polismyndigheten. Motionärerna anser därvid att de i

olika sammanhang från kommunalt håll framförda stadsbyggnads- och trafikpolitiska

synpunkterna bör tillmätas avgörande betydelse. Om det likväl

anses påkallat att inrätta särskilda trafiknämnder bör dessas sammansättning

och beslutanderätt följa de allmänna riktlinjer som gäller för kommunala

styrelser och nämnder. Om så sker anser motionärerna intet i och

lör sig vara att erinra mot att en särskild representant för den lokala polismyndigheten

ingår som självskriven ledamot i trafiknämnden.

I frågan om beslutanderätten har i motionerna framhållits följande.

För trafiknämndens befogenhet att själv fatta beslut om lokala trafikföreskrifter

m. m. erfordras att beslutet biträdes av ordföranden-polischefen.

De två kommunvalda ledamöterna kan således aldrig överrösta polischefen.

Vad som sker i ett fall där de kommunvalda representanterna går

emot polischefen är att frågan hänskjutes till länsstyrelsen för avgörande

Om man således exempelvis vill enkelrikta en gata eller utfärda förbud mot

trafik eller meddela parkeringsföreskrifter kan polischefen genom sin vetorätt

förhindra ett beslut på det lokala planet. Alldeles bortsett från att

dessa beslutsregler klart skiljer sig från regler som tillämpas vid beslutsförfarande!

inom kommunala nämnder och styrelser kan det icke anses tillfredsställande

att det kommunala inflytandet skulle bli så uttunnat som nu

föreslagits.

Motionen II: 1040

I motionen understrykes till en början vikten av att i trafiknämnden ingår

en stadsplaneringskunnig person, vilken bör utses av drätselkammare

respektive kommunalnämnd. Vid lika röstetal bör ordföranden ha utslagsröst.

Vidare ges i motionen uttryck åt den meningen att av lokal myndighet

beslutad trafikföreskrift, som icke utmärkes genom vägmärke, bör vara en

hetlig för hela landet; dock avses härvid icke föreskrift som gäller yrkesmässig

trafik. Sålunda bör t. ex. bestämmelserna om den s. k. datumparkeringen

tillämpas enligt generella regler på sådant sätt att samma regler

gäller på alla orter. Beträffande lokala trafikföreskrifter bör enligt motionärernas

mening dessa införas i länskungörelserna så att de blir tillgängliga

för en större allmänhet. Länskungörelserna bör vidare innehålla kartor

över tätbebyggda områden med angivande av trafikinskränkningar. Kungörelserna

bör utkomma från trycket senast den 1 mars, varför lokal trafikföreskrift

bör vara länsstyrelsen till handa senast den 1 decemer före
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

gående år. Vad slutligen gäller frågan om omhändertagande av körkort till

töljd av rattfylleri anser motionärerna att det bör övervägas om inte jourhavande

polisbefäl bör tillerkännas befogenhet att besluta om sådant omhändertagande.

Det framhålles att det torde vara både lättare och säkrare

att bygga ett beslut om sådan körkortsindragning på en okulärbesiktning

än på en föredragning i ärendet. Beträffande åklagarens skyldighet i sammanhanget

synes det motionärerna lämpligast att denna skyldighet anknyter

till åtalets innehåll på sådant sätt att i det fall åtal t. ex. för vårdslöshet

i trafik eller rattfylleri beslutas körkortet också oinhändertages.

Motionärerna hemställer om utredning beträffande de i föregående stycke

berörda frågorna.

Motionen II: 1041

Motionärerna framhåller i fråga om önskvärt samråd mellan trafiknämnder

i angränsande kommuner följande.

Då det gäller trafikplanering (och i anslutning därtill utfärdande av lokala

trafikföreskrifter liksom handläggning av vissa ärenden angående yrkesmässig

trafik, d. v. s. de uppgifter de föreslagna kommunala trafiknämnderna

skall ägna sig åt) är samråd mellan kommuner inom en region

inte sällan angelägen, eftersom effekten av en lokal trafikföreskrift inom

en viss kommun ofta sträcker sig till angränsande kommuner. Särskilt gäller

detta regioner där någon storstadskommun ingår. Vi finner det därför

nödvändigt att det föreskrives att trafiknämnd före utfärdande av lokal

trafikföreskrift skall bereda trafiknämnderna i angränsande kommuner,

som kan komma att beröras av verkningarna av någon föreslagen trafikföreskrift,

tillfälle att avgiva yttrande. Ett visst genom en dylik föreskrift

framkallat medinflytande av detta slag för grannkommuner bör med andra

ord garanteras genom komplettering av texten till den föreslagna trafiknämndslagen.

På s. 30 i propositionen uttalas visserligen i anslutning till en

kommentar till valbarhetsbestämmelserna att för »mindre kommuner eller

kommuner med särskilda förutsättningar för en samordnad trafikplanering»

en gemensam trafiknämnd i många fall torde vara att rekommendera.

I lagförslaget finnes dock inga bestämmelser om hur sådana för flera

kommuner gemensamma trafiknämnder skall kunna tillsättas och ej heller

någon reglering av deras befogenheter. Enligt tillfrågad expertis på kommunallagstiftning

synes ej heller i allmänna bestämmelser angående den

kommunala verksamheten lagstöd finnas för tillsättande av gemensamhetsnämnder

för trafikfrågor av nu ifrågavarande slag. Vi anser därför behov

av eu bestämmelse om hörande av grannkommuners trafiknämnder, då eu

viss kommuns trafiknämnd förbereder någon lokal trafikföreskrift, föreligger.

Motionärerna gör vidare gällande att trafikantintressets medverkan vid

utfärdande av lokala trafikföreskrifter bör uttryckligen garanteras genom

en bestämmelse om att trafikantorganisationerna inom kommunen (företrädande

både yrkes- och privatbilismen) skall beredas tillfälle att yttra sig,

innan lokal trafikföreskrift meddelas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1964

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser är befogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter

uppdelad på länsstyrelse och stadsmyndighet, varmed i detta

sammanhang avses poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare.

Nämnda stadsmyndighet meddelar också tillstånd att med personbil, som

är stationerad i stad, bedriva beställningstrafik för personbefordran. På

grund av främst det förhållandet att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas den 1 januari 1965 har genom förevarande

proposition framlagts förslag om utskiftande på andra organ av vissa på

bl. a. dessa institutioner och på poliskammare ankommande ärenden. Sålunda

föreslås i framlagt förslag till lag om trafiknämnder att såväl den

lokala trafikregleringen som tillståndsgivningen i fråga om drosktrafiken

skall både i stad och på landsbygden framgent ankomma på särskilt inrättade

trafiknämnder. I princip skall för varje kommun finnas en sådan

nämnd, bestående av polischefen i orten som ordförande och två av kommunen

valda ledamöter. Enligt förslaget skall som nämndens beslut gälla

den mening, som biträdes av ordföranden och minst en av kommunens

representanter. Kan sådan enighet ej uppnås skall ärendet hänskjutas till

länsstyrelsen för avgörande. I fråga om de lokala trafikreglerna skall länsstyrelsen

liksom hittills bestämma om hastighetsbegränsningar och om vägs

karaktär av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen

för den tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser

föreslås länsstyrelse även få befogenhet att generellt utfärda vissa

andra lokala föreskrifter, bl. a. angående fordons axeltryck och bruttovikt.

I motionerna I: 843 och II: 1039 göres gällande att befogenheten att besluta

om lokala trafikföreskrifter bör tilläggas kommunens styrelse med

yttranderätt för polismyndigheten. Motionärerna åberopar därvid stadsbyggnads-

och trafikpolitiska synpunkter och anser dessa böra tillmätas

avgörande betydelse i frågan. Om särskilda trafiknämnder likväl inrättas,

bör deras sammansättning och beslutanderätt enligt motionärerna följa de

allmänna riktlinjer som gäller för kommunala styrelser och nämnder. Under

hänvisning till att de kommunala representanterna aldrig kan överrösta

polischefen såsom ordförande kritiserar motionärerna vidare de föreslagna

beslutsreglerna som förmenas innebära att det kommunala inflytandet

i hithörande frågor uttunnas på ett icke tillfredsställande sätt. Motionärerna

hemställer om ändring i lagförslaget enligt de sålunda angivna

riktlinjerna.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om en lämplig nyordning

på förevarande område varit föremål för delade meningar. Å ena

sidan har i anslutning till vad stadsdomstolsutredningen anfört särskilt

från kommunalt håll hävdats att stadsbyggnads- och trafikpolitiska syn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 196A

punkter på sätt motionärerna nu gör gällande bör leda till att bestämmanderätten

tillägges kommunerna med besvärs- eller yttranderätt för polismyndigheten.

Å andra sidan har från flera håll i överensstämmelse med

domstolskommitténs förslag framhållits de lokala föreskrifternas betydelse

från ordnings- och säkerhetssynpunkt, till följd varav bestämmanderätten

ansetts böra ankomma på polismyndigheten. I likhet med departementschefen

finner utskottet att ingendera partens krav på ett reellt inflytande

i dessa frågor kan förbigås. Såsom departementschefen framhållit, får tillskapandet

för ändamålet av ett särskilt organ med representanter för såväl

kommun som polis anses innebära en lösning som ger den bästa förutsättningen

för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar uppstår

mellan de två parterna. Utskottet tillstyrker därför att trafiknämnder inrättas

i enlighet med departementschefens förslag. Beträffande beslutande1

ätten vill utskottet till en början erinra om att avgörandet beträffande

lokala trafikföreskrifter f. n. är fördelat mellan länsstyrelse och poliskammare,

magistrat eller kommunalborgmästare, vilka samtliga i princip har

en i förhållande till kommunen fri och oavhängig ställning. Visserligen kan

kommunerna med avseende på de mera kommunalt förankrade magistratsoch

koinmunalborgmästarinstitutionerna anses i växlande grad ha hatt

visst inflytande. Trots detta förhållande innebär förslaget allmänt sett ökad

insyn och medverkan i avgörandet för kommunens del. Det torde kunna

förväntas att enighet mellan polischefen, å ena, samt de kommunala representanterna,

å andra sidan, i allmänhet kommer att kunna vinnas. På

grund av det anförda avstyrker utskottet den av motionärerna förordade

ändringen i beslutsreglerna.

I motionen II: 1040 yrkas att i trafiknämnd skall ingå som ytterligare

ledamot en stadsplaneringssakkunnig person. Utskottet delar uppfattningen

att sådan sakkunskap bör vara företrädd inom nämnden. Emellertid föreskrives

i 3 § andra stycket lagförslaget att till ledamot eller suppleant i nämnden

endast den bör väljas som är väl förtrogen med de lokala förhållandena

i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Då motionärernas

önskemål således får anses ha i huvudsak tillgodosetts genom Kungl. Maj :ts

förslag, avstyrker utskottet bifall till förevarande motionsyrkande.

I motionen II: 1041 föreslås komplettering av 6 § lagförslaget med en

bestämmelse, enligt vilken trafiknämnd, innan lokal trafikföreskrift meddelas,

skall bereda trafiknämnderna i sådana angränsande kommuner som

kan beröras av föreskriften ävensom trafikantorganisationerna inom kommunen

tillfälle att yttra sig i ärendet. Eftersom verkningarna av en lokal trafikföreskrift

ofta sträcker sig över kommunens gränser, är det enligt utskottets

mening angeläget att samråd mellan trafiknämnderna äger rum

i erforderlig omfattning. Att lagstifta i ämnet framstår likväl för utskottet

som mindre lämpligt med hänsyn särskilt till ärendenas skiftande beskaffenhet.

Utskottet vill också framhålla att polischefen, då fråga är om större

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1964

polisdistrikt omfattande flera kommuner, i sin egenskap av ordförande i

samtliga nämnder inom distriktet kan sörja för viss samordning. Såsom

departementschefen påpekat är vidare trafiknämnd oförhindrad att utöver

de utlåtanden som avses i 6 § införskaffa erforderlig utredning i förekommande

ärenden. Det torde kunna förutsättas, att yttrande därvid också, om

så betinnes påkallat, inhämtas från trafikantorganisation inom kommunen.

Ehuru utskottet således finner motionens syfte förtjäna beaktande,

anser utskottet med hänsyn till det sagda att motionsyrkandet ej bör bifallas.

Utskottets granskning av de särskilda bestämmelserna i det framlagda

lagförslaget har ej heller eljest givit anledning till anmärkning. Utskottet

tillstyrker därför att riksdagen med avslag å motionerna I: 843 och II: 1039

samt II: 1040 och II: 1041, i vad däri yrkats ändring i lagförslaget, för sin

del antager samma förslag. Mot de föreslagna ändringarna i vägtrafikförordningen

och i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in.,

vilka har samband med nu behandlade lagstiftningsfråga, har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Utskottet vill slutligen behandla återstående i motionen II: 1040 berörda

frågor. Motionärerna hemställer till en början om utredning av frågan om

enhetliga normer för lokalt beslutade trafikföreskrifter, som icke utmärkes

genom vägmärke. Utskottet, som erinrar om vad i det föregående anförts om

möjligheterna att skapa likformighet på området, finner motionärernas hemställan

ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionärerna hemställer vidare om utredning av frågan om införande av

lokal trafikföreskrift i länskungörelserna. Utskottet hänvisar till att bestämmelser

i ämnet återfinnes i 61 och 62 §§ vägtrafikförordningen och finner

därför motionärernas yrkande ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Slutligen hemställer motionärerna om utredning av frågor dels om bemyndigande

åt jourhavande polisbefäl att omhändertaga körkort till följd

av rattfylleri, dels om åklagares skyldighet i sammanhanget. I dessa hänseenden

vill utskottet hänvisa till bestämmelser i 35 § första stycket vägtrafiktörordningen

och 4 § femte punkten i kungörelsen den 9 oktober 1964 om

handläggning av vissa polischefsuppgifter. Då någon översyn av dessa bestämmelser

ej kan anses påkallad, finner utskottet att någon riksdagens

åtgärd ej heller erfordras i anledning av nu behandlade motionsyrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen mätte med avslag å följande motioner,

nämligen

1. I: 843 och II: 1039,

2. II: 1040 samt

3. II: 1041,

såvitt i motionerna yrkats ändring i den föreslagna lagtex
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b 35

ten, för sin del antaga det vid förevarande proposition, nr

176, fogade förslaget till lag om trafiknämnder;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla

att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot

vid propositionen fogade förslag till

1. förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648);

2. förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.;

C. att följande motioner, nämligen

1. I: 843 och II: 1039,

2. II: 1040 samt

3. II: 1041,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 24 november 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Ebbe

Ohlsson, Knut Johansson*, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Herbert

Larsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Svenning, Mattsson och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Tobé, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets utlåtande, som börjar på s. 33 med orden

»I likhet med» och slutar med »anledning till erinran», bort ha följande lydelse:
Utskottet

finner att såväl kommunerna som polismyndigheten har berättigade

krav på inflytande över den lokala trafikregleringen. Vid en bedömning av

frågan om vilken av parterna som bör ha beslutanderätten över de lokala t ra
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 7.964

fikföreskrifterna måste emellertid de stadsbyggnads- och trafikpolitiska synpunkterna

tillmätas den största betydelsen. Tätorternas utveckling och bilismens

expansion har medfört att reglering av trafik och parkering blivit ett

problem av betydande räckvidd. De lokala regleringsåtgärderna ingår som

led i en bestämd, långsiktig kommunal trafikpolitik. De trafikpolitiska åtgärderna

har på olika sätt betydelse för kommunerna, såväl generellt för

kommunens utveckling som praktiskt och ekonomiskt för den kommunala

förvaltningen och för kommunikationsföretagen inom kommunen. De olika

regleringsåtgärderna— även sådana som ytligt sett förefaller ordnings- och

trafiksäkerhetsbetonade — bör ses i ett trafikpolitiskt sammanhang. Därigenom

främjas en ändamålsenlig trafikfördelning och en god lokalisering av

arbetsplatser och bostäder.

Förslaget om inrättande av särskilda trafiknämnder med representanter

för såväl polismyndigheter som kommunerna har sagts skola utgöra en sammanjämkning

av de bägge parternas intressen. I den föreslagna utformningen

synes emellertid inte kommunerna få ett tillräckligt reellt inflytande i

trafiknämnderna, därigenom att för beslut i trafiknämnden erfordras instämmande

av ordföranden — polischefen. Fråga om kommunalorgan med

inblandning av representanter för statliga organ eller med självskrivna ledamöter

utöver de förtroendevalda har under senare år diskuterats i flera sammanhang.

Tredje lagutskottet anförde härom vid behandling av ändringar i

byggnadslagstiftningen vid 1959 års höstriksdag bl. a. följande (tredje lagutsk.

uti. 26/1959, s. 116).

När den nuvarande kommunallagen kom till, uttalades av såväl föredragande

departementschefen (prop. 210/1953 s. 53) som vederbörande riksdagsutskott

(konstitutionsutskottet nr 22/1953 s. 8) att man vid kommande

reformer av lagar med kommunalrättsligt innehåll borde tillse, att bestämmelserna

om kommunernas förvaltningsorgan anpassades efter den nya

kommunallagen och därigenom fick en enhetligare karaktär. Detta får anses

innebära att speciella kvalifikationsgrunder för medlemskap i kommunalt

organ om möjligt bör utmönstras ur författningarna. 1 enlighet med dessa

grundsatser har bestämmelserna om socialnämndens och hälsovårdsnämndens

sammansättning utformats.

Numera är också socialnämnd, hälsovårdsnämnd, byggnadnämnd och

barnavårdsnämnd helt kommunalvalda nämnder fastän de i viss utsträckning

kan sägas utöva statliga funktioner.

På grund av det anförda avstyrker utskottet nu det förslag om inrättandet

av en särskild trafiknämnd som framlagts av departementschefen. Då ett

stärkande av det kommunala inflytandet över den lokala trafikregleringen

synes önskvärt, vill utskottet föreslå att med utgångspunkt från förstahandsyrkandet

i motionerna I: 843 och II: 1039, befogenheten att meddela lokala

trafikföreskrifter skall tillkomma kommunalt organ genom att de uppgifter

som enligt gällande rätt åligger s. k. stadsmyndighet överföres till

kommunen. Härigenom ges möjlighet för kommunens fullmäktige att till

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196å 37

kommunens styrelse eller för ändamålet inrättad nämnd överlämna beslutanderätten

beträffande de lokala trafikföreskrifterna m. m. Kravet på polisiärt

inflytande över den lokala trafikregleringen bör tillgodoses genom att

det beslutande kommunala organet ålägges att samråda med den lokala polismyndigheten.

I konsekvens med att utskottet avstyrkt propositionens förslag om inrättandet

av trafiknämnder kan utskottet icke heller tillstyrka de motionsyrkanden

som har samband med förslaget om inrättande av sådana nämnder.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang påpeka att det ligger i sakens

natur att det kommunala trafikorganet samråder med angränsande kommuner

beträffande trafikföreskrifter som berör dessa ävensom med trafikantorganisationen

inom kommunen. Sådant samråd med angränsande kommuner

torde inom kommunblocken kunna ske genom kommunblockens samarbetsnämnder.

dels att utskottet bort hemställa:

A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 843 och

II: 1039 måtte avslå förevarande proposition, nr 176;

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

att de uppgifter på den lokala trafikregleringens område

som enligt gällande rätt åligger stadsmyndighet överföres

till kommun;

C. att följande motioner, nämligen

1. I: 843 och II: 1039,

2. II: 1040 samt

3. II: 1041,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640149

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.