Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande nöjeskörning i tätorter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping.
1964-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1964:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande nöjeskörning i tätorter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196U
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande
nöjeskörning i tätorter.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping
och Hamrin i Jönköping.
I motionen föreslås »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om
sådan ändring av vägtrafikförordningens bestämmelser, att ordningsmakten
beredes möjlighet att ingripa mot ihållande nöjeskörning, som onödigtvis
hindrar eller stör annan trafik eller eljest är otillbörligt störande».
För motionens innehåll redogöres nedan.
Gällande rätt m. m.
Bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang återfinnes dels i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (VTF), dels i lagen samma dag
om straff för vissa trafikbrott (TL) och dels i allmänna strafflagen.
För alla vägtrafikanter gäller som grundläggande trafikregel stadgandet i
39 § VTF, enligt vilket vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna,
samt uppträda så, att han icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Även
i övrigt skall vägtrafikant enligt stadgandet visa hänsyn mot andra vägtrafikanter
och mot dem, som bor eller uppehåller sig vid vägen. Motsvarande
straffbestämmelser upptages i 1 och 2 §§ TL. Brister vägtrafikant i den
omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafikolycka betingas av
omständigheterna, och är ej oaktsamheten ringa, dömes trafikanten sålunda
för vårdslöshet i trafik till dagsböter eller fängelse i högst sex månader (1 §
första stycket TL). I 1 § andra stycket TL återfinnes ansvarsbestämmelser
för grov vårdslöshet i trafik. Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i
väsentlig mån trafiken på väg, straffes trafikanten, där ej gärningen är belagd
med straff enligt 1 §, med dagsböter (2 §).
I 1944 års trafikförfattningssakkunnigas förslag hade 2 § följande lydelse.
Har trafikant på väg utan rimlig ursäkt i väsentlig mån hindrat eller
stört trafiken därstädes, dömes till dagsböter.
I motiveringen till stadgandet anförde de sakkunniga bl. a. att, liksom
det för trafiksäkerheten är av vikt att trafikanterna iakttar aktsainhet och
Bihang till riksdagens protokoll 196''t. 9 samt. 3 avd. Nr 5
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
försiktighet, det givetvis för framkomligheten i trafiken är av betydelse att
trafikanterna uppträder så att de icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken.
Den allmänna föreskriften om trafikanternas åligganden i sistnämnda hänseende
upptages numera i 39 § VTF. De sakkunniga erinrade om att förslaget
till VTF jämväl innehöll vissa anvisningar om vad trafikanterna i särskilda
hänseenden har att iakttaga för att undvika hinder eller störning i
trafiken. Härvid hänvisades till 49 § 1 mom. (om stannande och uppställning)
och 52 § 1 mom. (om fordons last). De sakkunniga anförde vidare
(se SOU 1948:34 s. 287).
Överträdelse av ovanberörda mer eller mindre allmänt hållna bestämmelser
torde liksom enahanda bestämmelser i fråga om skyldighet att
1®kt^g®..a!itsamh.et och försiktighet — icke böra omedelbart föranleda
sträffpäföljd. Dylik påföljd lärer böra inträda endast i den mån trafikant
på väg utan rimlig ursäkt i väsentlig mån hindrat eller stört trafiken därstädes.
I det genom propositionen nr 30 år 1951 framlagda förslaget till TL hade
2 § erhållit sin nuvarande utformning. I propositionen anmärktes (s. 268)
att paragrafen, som saknade direkt motsvarighet i gällande rätt, i huvudsak
överensstämde med de sakkunnigas förslag. I och för bättre överensstämmelse
med 39 § VTF hade dock ordet »onödigtvis» satts i stället för det av
de sakkunniga föreslagna uttrycket »utan rimlig ursäkt».
Rörande tolkningen av 2 § TL anföres i Fredrikson, Vägtrafikförordningen
m. m., andra omarbetade upplagan s. 346, bl. a. följande.
Uttrycket »onödigtvis» torde böra tolkas såsom innebärande, att den åtgärd,
vilken föranlett hinder eller störning, icke påkallats av trafikförhållandena
eller eljest rimligen kunnat ursäktas.
Vad som skall hänföras till »väsentligt» hindrande eller störande av trafiken,
har överlämnats åt den praktiska rättstillämpningen att avgöra efter
omständigheterna i det särskilda fallet. I regel torde i de fall då tillämpning
av forevarande stadgande blir aktuell, situationen vara så klar att
avgörandet icke erbjuder större svårigheter.
VTF innehåller i 54—58 §§ särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna
fordon m. in. Enligt 58 § första stycket skall förare av motordrivet
fordon behandla fordonet så, att det icke åstadkommer onödigt buller, och i
görligaste mån tillse att fordonet icke utsläpper rök eller gas i sådan mängd,
att olägenheter därav uppstår. Gaser från förbränningsmotor får icke givas
fritt avlopp. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är föreskriften
i 58 § första stycket sista punkten VTF att vid färd särskilt nattetid inom
område med bostadsbebyggelse färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall
anpassas så, att de som bor eller vistas inom området icke onödigtvis störes.
En motsvarande bestämmelse återfinnes i 10 § första stycket förordningen
den 5 maj 1960 om mopeder.
Sist berörda bestämmelser i VTF och mopedförordningen tillkom genom
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196U
3
författningsändring år 1962 (prop. 155/1962; tredje lagutskottets utlåtande
34/1962; rskr 278/1962). I ett betänkande som avgivits av en inom statens
institut för folkhälsan tillsatt utredning hade bl. a. föreslagits, att till 58 §
VTF skulle fogas en ny bestämmelse av innebörd att förare av motordrivet
fordon inom tättbebyggt område och i närheten av bostadsbebyggelse skulle
mellan klockan 19.00 och 06.00 iakttaga särskild försiktighet vid fordonets
igångsättning och vid hastighetsökning undvika alla åtgärder som kunde
framkalla störande buller samt anpassa hastighet, färdsätt och färdväg så
att de boende icke onödigt stördes. Vidare föreslogs förbud mot onödig upprepad
körning t. ex. uppför och nedför gator eller runt kvarter.
Rörande remissorganens inställning till de sålunda förordade författningsändringarna
antecknas ur propositionen 155/1962 s. 53 följande.
Tillägget rörande särskild aktsamhet vid handhavande av motorfordon
mellan klockan 19.00 och 06.00 har livligt tillstyrkts i bl. a. yttranden från
poliskammaren i Lund, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges läkarförbund.
Hovrätten för Västra Sverige har ansett, att okynnesåkning
bör förbjudas under hela dygnet och alltså ej endast mellan de av utredningen
angivna klockslagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har också
funnit, att tidsgränserna är orealistiska och bör borttagas. Det torde enligt
hovrättens mening också vara svårt att fastställa, vad som menas med det
i förslaget nyttjade uttrycket »onödig upprepad körning». Riksåklagarämbetet
har också ifrågasatt lämpligheten av att införa en särskild regel för
kvällar och nätter samt har som sin mening uttalat, att den allmänna bestämmelsen
i 58 § första stycket vägtrafikförordningen efter föreslagen
skärpning är tillräcklig. En liknande uppfattning har uttalats av Svenska
transportarbetareförbundet. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är tidsgränsen
i förslaget för vid, och bestämmelsen bör begränsas att avse vad
man brukar kalla »dygnets tysta timmar». Länsstyrelsen har f. ö. ansett
att ändamålet med förslaget bättre tillgodoses om möjlighet beredes att utfärda
lokala trafikföreskrifter angående trafikbuller. KAK, M, MHF, Motorbranschens
riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska
omnibusägareförbundet har ifrågasatt, om icke även förevarande spörsmål
hör till dem, som bör lösas genom samgående mellan de nordiska
länderna.
Efter att ha behandlat de föreslagna bestämmelserna om förbud mot
onödigt buller anförde föredragande departementschefen följande (prop.
s. 56 f.).
Liksom utredningen anser jag lämpligt att de nu föreslagna bestämmelserna
kompletteras med föreskrifter om de särskilda skyldigheter, som bör
åligga förare vid färd inom område med bostadsbebyggelse under den tysta
delen av dygnet. Utredningens förslag på denna punkt synes mig dock gå
något för långt. Det är enligt min uppfattning icke praktiskt genomförbart
och knappast heller önskvärt att utsträcka de här avsedda restriktionerna
för motortrafiken att gälla hela tidsrymden mellan klockan 19.00 och klockan
06.00. Lämpligare synes vara att den tid av dygnet, då bestämmelserna
skall äga tillämpning, angives med ordet »nattetid». Genom att nyttja detta
mera smidiga uttryckssätt är det möjligt att i någon mån anpassa tillämp
-
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1964
ningen av bestämmelserna efter förhållandena i skilda orter. Uttrycket torde
få anses omfatta tiden mellan klockan 24.00 och klockan 06.00 samt därutöver
de ytterligare timmar på dygnet, då man kan räkna med att huvudparten
av ortens befolkning brukar sova. — I övrigt synes bestämmelserna
böra ga ut på att motorförare under nyss angiven tid skall vid färd inom
område med bostadsbebyggelse anpassa sin färdväg, sin hastighet och sitt
färdsätt i övrigt så, att de som bor eller vistas inom området icke onödigtvis
störes.
Den av utredningen föreslagna ytterligare bestämmelsen om att motorförare
skall iakttaga särskild försiktighet vid igångsättning och hastighetsokning
samt undvika andra åtgärder som kan framkalla störande buller
torde knappast få någon självständig betydelse vid sidan av det tidigare
föreslagna generella förbudet mot onödigt buller. Likaledes torde ändamålet
med det av utredningen föreslagna förbudet mot onödigt upprepad körning
t. ex. uppför eller nedför gator eller runt kvarter i allt väsentligt vara
tillgodosett genom den nyss omförmälda bestämmelsen om vad det i allmänhet
åligger motorförare att iakttaga vid färd nattetid inom område
med bostadsbebyggelse. De här åsyftade bestämmelserna bör således av
redaktionella skäl icke belasta författningarna.
Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande bl. a. följande.
I avbidan på ett ståndpunktstagande på det nordiska planet till frågan
om normer för tillåtet motorbuller har departementschefen nu förordat
vissa skärpningar i 58 § första stycket vägtrafikförordningen samt 10 §
första stycket mopedförordningen. Härvid föreslås att förare av motorfordon
skall åläggas att behandla fordonet — och inte såsom nu allenast motorn
på sådant sätt att allt onödigt buller undvikes. Vidare avses att i
respektive författningsrum särskilt angiva att vid färd nattetid inom område
med bostadsbebyggelse färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas
så att de, som bor eller vistas inom området, inte onödigtvis störes.
uttrycket nattetid torde enligt departementschefen därvid få anses omfatta
dels tiden mellan kl. 24 och kl. 06 och dels »de ytterligare timmar på
dygnet, då man kan räkna med att huvudparten av ortens" befolkning brukar
sova».
I motionerna 1:710 och 11:868 har på anförda skäl hemställts att de
sist återgivna bestämmelserna inte skall begränsas att gälla bara nattetid.
Motionärerna förordar därför att detta ord skall utgå ur de föreslagna tillläggen
till respektive författningsrum.
Utskottet tillstyrker att skyldighet att undvika störande buller skall avse
behandlingen av fordonet i dess helhet och inte bara motorn. Vidkommande
förslaget i övrigt delar utskottet departementschefens uppfattning att särskilda
föreskrifter är påkallade. I huvudsak ger sig behovet av en bestämmelse
om skyldighet att iakttaga hänsyn i här aktuella avseenden självfallet
till känna för den egentliga natten. Under den tiden torde kraven på
hänsyn också kunna ställas ganska höga. Den avsedda aktsamhetsplikten
är emellertid enligt utskottets uppfattning i viss utsträckning erforderlig
jämväl för andra tider av dygnet. I första hand gäller detta sön- och helgdagsmornar
men även kvällstid. Utskottet beaktar härvid också att med
den föreslagna lydelsen av författningsrummen rättspraxis kan förväntas
bli mycket restriktiv, då det gäller att fastställa »de ytterligare timmar på
dygnet, då man kan räkna med att huvudparten av ortens befolkning bni
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196k
5
kar sova». I viss utsträckning torde behov jämväl kunna förefinnas av
att störningar, som under dagen orsakas av motorfordon, skall kunna påtalas
med stöd av här förevarande bestämmelser i vägtrafikförordningen
och mopedförordningen. Än vidare må framhållas att begreppet »nattetid»,
brukat ensamt, i viss mån kan vara ägnat att bibringa de kategorier, som
främst torde åsyftas med föreskrifterna, uppfattningen att inga som helst
hänsyn i dessa avseenden behöver tagas under övriga tider på dygnet. Med
hänsyn till vad sålunda anförts, finner utskottet viss utvidgning av de föreslagna
bestämmelsernas räckvidd önskvärd. Såsom redan angivits, bör emellertid
föreskrifterna i första hand avse den egentliga natten. Det synes därför
vara befogat att ordet »nattetid» bibehålies i författningstexten. Enligt
utskottets mening torde bestämmelsen däremot lämpligen kunna ändras
på det sättet att bestämningen »särskilt» eller därmed jämförligt uttryck
insättes före den aktuella tidsangivelsen i de av departementschefen föreslagna
tilläggen till 58 § första stycket vägtrafikförordningen och 10 § första
stycket mopedförordningen.
I fråga om tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna i deras
nu förordade utformning vill utskottet ange följande. Då det gäller att
fastställa huruvida viss färd är störande, bör -—• såsom torde framgå av det
föregående — avseende självfallet fästas vid tidpunkten på dygnet, när den
ägt rum. För att en färd, som sker en kväll eller en söndag, skall anses störande,
måste därvid krävas en högre grad av ovarsamhet än den, som behöver
föreligga, om förfarandet sker nattetid. Vad angår färder under dagen,
bör bara grövre störningar — exempelvis av provokativ natur — medföra
ansvar.
De till här behandlade författningsrum knutna straffbestämmelserna
återfinnes i 67 § andra stycket vägtrafikförordningen och 11 § andra stycket
mopedförordningen. Straffet är i båda fallen böter, högst 300 kronor.
Slutligen må erinras om att i 11 kap. 11 § strafflagen finnes en bestämmelse
om straff för oljud och annat förargelseväckande beteende på allmän
plats. Straffet är böter, högst femhundra kronor.
Motionen
Till stöd för motionsyrkandet anföres inledningsvis följande.
I många av våra städer och andra större tätbefolkade samhällen har de
s. k. raggarnas biltrafik på senare år utvecklats till ett bekymmersamt trafiktekniskt
och sanitärt problem, som saknar motsvarighet exempelvis i
våra grannländer. Denna nöjesbilism, som så gott som uteslutande brukar
äga rum på kvällarna och vara koncentrerad till samhällenas centra, för ofta
med sig hinder för annan trafik och störningar för dem, som bor eller vistas
i områdena. Okynnestrafik av detta slag har på många håll även i andra
avseenden kommit att bli ett olustigt inslag i stadsbilden.
I motionen framhålles vidare att polismyndigheterna försökt komma till
rätta med denna avart av nöjesbilism i tätorterna med stöd av bestämmelserna
i 58 § VTF och 2 § TL. Motionärerna uppger att i ett fall domstol
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196A
emellertid tunnit dessa bestämmelser icke medge ingripande mot störande
»strögkörningar», bestående i att fordon ett stort antal gånger samma kväll
framförts på ortens huvudgata och runt dess torg. Det anföres att den påtalade
trafiken på många håll synes öka i omfattning, varigenom bl. a. avsevärda
svårigheter beredes dem som är ansvariga för trafik och ordning.
Motionärerna finner det därför angeläget att sådan komplettering av gällande
bestämmelser överväges att de påtalade olägenheterna kan undanröjas
genom ansvarspåföljd.
Utskottet
Vägtrafikant, som brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande
av trafikolycka betingas av omständigheterna, kan, där oaktsamheten
ej är ringa, dömas till straff för vårdslöshet i trafik jämlikt 1 § första
stycket trafikbrottslagen. Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i väsentlig
mån trafiken på väg, och straffas gärningen ej enligt 1 §, kan trafikanten
fällas till ansvar enligt 2 § trafikbrottslagen. Vidare innehåller 58 § första
stycket vägtrafikförordningen en bestämmelse, enligt vilken förare av motordrivet
fordon skall behandla fordonet så, att det icke åstadkommer onödigt
buller, varjämte föraren i görligaste mån skall tillse att fordonet icke
utsläpper rök eller gas i sådan mängd att olägenhet därav uppstår. Till komplettering
av denna bestämmelse, som infördes i vägtrafikförordningen genom
författningsändring år 1962, intogs samtidigt i författningsrummet
vissa föreskrifter om de särskilda skyldigheter som åligger förare av motorfordon
vid färd inom område med bostadsbebyggelse. I detta hänseende
gäller att vid färd särskilt nattetid inom sådant område som nu sagts färdväg,
hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så, att de som bor eller
vistas inom området icke onödigtvis störes. Genom dessa kompletterande
föreskrifter ansågs ändamålet med ett ifrågasatt förbud mot onödigt upprepad
körning t. ex. uppför och nedför gator eller runt kvarter i allt väsentligt
vara tillgodosett, till följd varav enligt vad föredragande departementschefen
anförde ett sådant förbud av redaktionella skäl icke borde belasta
författningarna. Vad departementschefen sålunda anfört lämnades av riksdagen
utan erinran. Förseelse mot 58 § första stycket vägtrafikförordningen
straffbelägges i 67 § andra stycket samma förordning.
Motionärerna framhåller att nu berörda bestämmelser i 2 § trafikbrottslagen
och i vägtrafikförordningen av domstol icke ansetts tillämpliga på
sådan störande trafik, som bestått i att förarna ett stort antal gånger samma
kväll för nöjes skull framfört bil på en stads huvudgata och runt stadstorget.
I motionen hemställes därför om sådan ändring i vägtrafikförordningen
att ordningsmakten beredes möjlighet att ingripa mot ihållande
nöjeskörning, som onödigtvis hindrar eller stör trafiken eller eljest är otillbörligt
störande.
I likhet med motionärerna finner utskottet det från allmän trafiksäker
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1964
7
hets- och ordningssynpunkt angeläget att störande trafik av nu angivet slag
omfattas av trafiklagstiftningens straffbestämmelser. Även om sådan trafik
i visst fall icke ansetts kunna medföra ansvar, finnes emellertid enligt
vad utskottet inhämtat exempel jämväl på fall, där liknande färdsätt föranlett
åtal och fällande dom jämlikt 2 § trafikbrottslagen eller ovannämnda
stadganden i vägtrafikförordningen. Såsom berörts i förarbetena till 1962
års författningsändring är vidare frågan om utformningen av 58 § första
stycket vägtrafikförordningen under övervägande inom Nordisk vägtrafikkommitté,
vilken enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknar att under
år 1964 avlämna förslag till enhetliga trafikregler för de nordiska länderna.
Eftersom möjlighet således redan med gällande bestämmelser i regel
får anses föreligga till sådant ingripande som avses med motionen, och då
frågan om en ytterligare skärpning av ifrågavarande stadganden synes böra
bedömas mot bakgrund av de förslag till gemensamma nordiska trafikregler
som inom kort kan väntas föreligga, finner utskottet att någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen ej är påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:71, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Göran Karlsson*,
Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik Jansson;
från
andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,
Grebäck, Johansson i öckerö, Ekström i Iggesund, Sundelin* och
Hammarberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.