Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande nöjeskörning i tätorter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping.

1964-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande nöjeskörning i tätorter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196U

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot störande

nöjeskörning i tätorter.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 71 av herrar Börjesson i Falköping

och Hamrin i Jönköping.

I motionen föreslås »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om

sådan ändring av vägtrafikförordningens bestämmelser, att ordningsmakten

beredes möjlighet att ingripa mot ihållande nöjeskörning, som onödigtvis

hindrar eller stör annan trafik eller eljest är otillbörligt störande».

För motionens innehåll redogöres nedan.

Gällande rätt m. m.

Bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang återfinnes dels i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (VTF), dels i lagen samma dag

om straff för vissa trafikbrott (TL) och dels i allmänna strafflagen.

För alla vägtrafikanter gäller som grundläggande trafikregel stadgandet i

39 § VTF, enligt vilket vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna,

samt uppträda så, att han icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Även

i övrigt skall vägtrafikant enligt stadgandet visa hänsyn mot andra vägtrafikanter

och mot dem, som bor eller uppehåller sig vid vägen. Motsvarande

straffbestämmelser upptages i 1 och 2 §§ TL. Brister vägtrafikant i den

omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafikolycka betingas av

omständigheterna, och är ej oaktsamheten ringa, dömes trafikanten sålunda

för vårdslöshet i trafik till dagsböter eller fängelse i högst sex månader (1 §

första stycket TL). I 1 § andra stycket TL återfinnes ansvarsbestämmelser

för grov vårdslöshet i trafik. Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i

väsentlig mån trafiken på väg, straffes trafikanten, där ej gärningen är belagd

med straff enligt 1 §, med dagsböter (2 §).

I 1944 års trafikförfattningssakkunnigas förslag hade 2 § följande lydelse.

Har trafikant på väg utan rimlig ursäkt i väsentlig mån hindrat eller

stört trafiken därstädes, dömes till dagsböter.

I motiveringen till stadgandet anförde de sakkunniga bl. a. att, liksom

det för trafiksäkerheten är av vikt att trafikanterna iakttar aktsainhet och

Bihang till riksdagens protokoll 196''t. 9 samt. 3 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

försiktighet, det givetvis för framkomligheten i trafiken är av betydelse att

trafikanterna uppträder så att de icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken.

Den allmänna föreskriften om trafikanternas åligganden i sistnämnda hänseende

upptages numera i 39 § VTF. De sakkunniga erinrade om att förslaget

till VTF jämväl innehöll vissa anvisningar om vad trafikanterna i särskilda

hänseenden har att iakttaga för att undvika hinder eller störning i

trafiken. Härvid hänvisades till 49 § 1 mom. (om stannande och uppställning)

och 52 § 1 mom. (om fordons last). De sakkunniga anförde vidare

(se SOU 1948:34 s. 287).

Överträdelse av ovanberörda mer eller mindre allmänt hållna bestämmelser

torde liksom enahanda bestämmelser i fråga om skyldighet att

1®kt^g®..a!itsamh.et och försiktighet — icke böra omedelbart föranleda

sträffpäföljd. Dylik påföljd lärer böra inträda endast i den mån trafikant

på väg utan rimlig ursäkt i väsentlig mån hindrat eller stört trafiken därstädes.

I det genom propositionen nr 30 år 1951 framlagda förslaget till TL hade

2 § erhållit sin nuvarande utformning. I propositionen anmärktes (s. 268)

att paragrafen, som saknade direkt motsvarighet i gällande rätt, i huvudsak

överensstämde med de sakkunnigas förslag. I och för bättre överensstämmelse

med 39 § VTF hade dock ordet »onödigtvis» satts i stället för det av

de sakkunniga föreslagna uttrycket »utan rimlig ursäkt».

Rörande tolkningen av 2 § TL anföres i Fredrikson, Vägtrafikförordningen

m. m., andra omarbetade upplagan s. 346, bl. a. följande.

Uttrycket »onödigtvis» torde böra tolkas såsom innebärande, att den åtgärd,

vilken föranlett hinder eller störning, icke påkallats av trafikförhållandena

eller eljest rimligen kunnat ursäktas.

Vad som skall hänföras till »väsentligt» hindrande eller störande av trafiken,

har överlämnats åt den praktiska rättstillämpningen att avgöra efter

omständigheterna i det särskilda fallet. I regel torde i de fall då tillämpning

av forevarande stadgande blir aktuell, situationen vara så klar att

avgörandet icke erbjuder större svårigheter.

VTF innehåller i 54—58 §§ särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna

fordon m. in. Enligt 58 § första stycket skall förare av motordrivet

fordon behandla fordonet så, att det icke åstadkommer onödigt buller, och i

görligaste mån tillse att fordonet icke utsläpper rök eller gas i sådan mängd,

att olägenheter därav uppstår. Gaser från förbränningsmotor får icke givas

fritt avlopp. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är föreskriften

i 58 § första stycket sista punkten VTF att vid färd särskilt nattetid inom

område med bostadsbebyggelse färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall

anpassas så, att de som bor eller vistas inom området icke onödigtvis störes.

En motsvarande bestämmelse återfinnes i 10 § första stycket förordningen

den 5 maj 1960 om mopeder.

Sist berörda bestämmelser i VTF och mopedförordningen tillkom genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196U

3

författningsändring år 1962 (prop. 155/1962; tredje lagutskottets utlåtande

34/1962; rskr 278/1962). I ett betänkande som avgivits av en inom statens

institut för folkhälsan tillsatt utredning hade bl. a. föreslagits, att till 58 §

VTF skulle fogas en ny bestämmelse av innebörd att förare av motordrivet

fordon inom tättbebyggt område och i närheten av bostadsbebyggelse skulle

mellan klockan 19.00 och 06.00 iakttaga särskild försiktighet vid fordonets

igångsättning och vid hastighetsökning undvika alla åtgärder som kunde

framkalla störande buller samt anpassa hastighet, färdsätt och färdväg så

att de boende icke onödigt stördes. Vidare föreslogs förbud mot onödig upprepad

körning t. ex. uppför och nedför gator eller runt kvarter.

Rörande remissorganens inställning till de sålunda förordade författningsändringarna

antecknas ur propositionen 155/1962 s. 53 följande.

Tillägget rörande särskild aktsamhet vid handhavande av motorfordon

mellan klockan 19.00 och 06.00 har livligt tillstyrkts i bl. a. yttranden från

poliskammaren i Lund, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges läkarförbund.

Hovrätten för Västra Sverige har ansett, att okynnesåkning

bör förbjudas under hela dygnet och alltså ej endast mellan de av utredningen

angivna klockslagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har också

funnit, att tidsgränserna är orealistiska och bör borttagas. Det torde enligt

hovrättens mening också vara svårt att fastställa, vad som menas med det

i förslaget nyttjade uttrycket »onödig upprepad körning». Riksåklagarämbetet

har också ifrågasatt lämpligheten av att införa en särskild regel för

kvällar och nätter samt har som sin mening uttalat, att den allmänna bestämmelsen

i 58 § första stycket vägtrafikförordningen efter föreslagen

skärpning är tillräcklig. En liknande uppfattning har uttalats av Svenska

transportarbetareförbundet. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är tidsgränsen

i förslaget för vid, och bestämmelsen bör begränsas att avse vad

man brukar kalla »dygnets tysta timmar». Länsstyrelsen har f. ö. ansett

att ändamålet med förslaget bättre tillgodoses om möjlighet beredes att utfärda

lokala trafikföreskrifter angående trafikbuller. KAK, M, MHF, Motorbranschens

riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska

omnibusägareförbundet har ifrågasatt, om icke även förevarande spörsmål

hör till dem, som bör lösas genom samgående mellan de nordiska

länderna.

Efter att ha behandlat de föreslagna bestämmelserna om förbud mot

onödigt buller anförde föredragande departementschefen följande (prop.

s. 56 f.).

Liksom utredningen anser jag lämpligt att de nu föreslagna bestämmelserna

kompletteras med föreskrifter om de särskilda skyldigheter, som bör

åligga förare vid färd inom område med bostadsbebyggelse under den tysta

delen av dygnet. Utredningens förslag på denna punkt synes mig dock gå

något för långt. Det är enligt min uppfattning icke praktiskt genomförbart

och knappast heller önskvärt att utsträcka de här avsedda restriktionerna

för motortrafiken att gälla hela tidsrymden mellan klockan 19.00 och klockan

06.00. Lämpligare synes vara att den tid av dygnet, då bestämmelserna

skall äga tillämpning, angives med ordet »nattetid». Genom att nyttja detta

mera smidiga uttryckssätt är det möjligt att i någon mån anpassa tillämp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1964

ningen av bestämmelserna efter förhållandena i skilda orter. Uttrycket torde

få anses omfatta tiden mellan klockan 24.00 och klockan 06.00 samt därutöver

de ytterligare timmar på dygnet, då man kan räkna med att huvudparten

av ortens befolkning brukar sova. — I övrigt synes bestämmelserna

böra ga ut på att motorförare under nyss angiven tid skall vid färd inom

område med bostadsbebyggelse anpassa sin färdväg, sin hastighet och sitt

färdsätt i övrigt så, att de som bor eller vistas inom området icke onödigtvis

störes.

Den av utredningen föreslagna ytterligare bestämmelsen om att motorförare

skall iakttaga särskild försiktighet vid igångsättning och hastighetsokning

samt undvika andra åtgärder som kan framkalla störande buller

torde knappast få någon självständig betydelse vid sidan av det tidigare

föreslagna generella förbudet mot onödigt buller. Likaledes torde ändamålet

med det av utredningen föreslagna förbudet mot onödigt upprepad körning

t. ex. uppför eller nedför gator eller runt kvarter i allt väsentligt vara

tillgodosett genom den nyss omförmälda bestämmelsen om vad det i allmänhet

åligger motorförare att iakttaga vid färd nattetid inom område

med bostadsbebyggelse. De här åsyftade bestämmelserna bör således av

redaktionella skäl icke belasta författningarna.

Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande bl. a. följande.

I avbidan på ett ståndpunktstagande på det nordiska planet till frågan

om normer för tillåtet motorbuller har departementschefen nu förordat

vissa skärpningar i 58 § första stycket vägtrafikförordningen samt 10 §

första stycket mopedförordningen. Härvid föreslås att förare av motorfordon

skall åläggas att behandla fordonet — och inte såsom nu allenast motorn

på sådant sätt att allt onödigt buller undvikes. Vidare avses att i

respektive författningsrum särskilt angiva att vid färd nattetid inom område

med bostadsbebyggelse färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas

så att de, som bor eller vistas inom området, inte onödigtvis störes.

uttrycket nattetid torde enligt departementschefen därvid få anses omfatta

dels tiden mellan kl. 24 och kl. 06 och dels »de ytterligare timmar på

dygnet, då man kan räkna med att huvudparten av ortens" befolkning brukar

sova».

I motionerna 1:710 och 11:868 har på anförda skäl hemställts att de

sist återgivna bestämmelserna inte skall begränsas att gälla bara nattetid.

Motionärerna förordar därför att detta ord skall utgå ur de föreslagna tillläggen

till respektive författningsrum.

Utskottet tillstyrker att skyldighet att undvika störande buller skall avse

behandlingen av fordonet i dess helhet och inte bara motorn. Vidkommande

förslaget i övrigt delar utskottet departementschefens uppfattning att särskilda

föreskrifter är påkallade. I huvudsak ger sig behovet av en bestämmelse

om skyldighet att iakttaga hänsyn i här aktuella avseenden självfallet

till känna för den egentliga natten. Under den tiden torde kraven på

hänsyn också kunna ställas ganska höga. Den avsedda aktsamhetsplikten

är emellertid enligt utskottets uppfattning i viss utsträckning erforderlig

jämväl för andra tider av dygnet. I första hand gäller detta sön- och helgdagsmornar

men även kvällstid. Utskottet beaktar härvid också att med

den föreslagna lydelsen av författningsrummen rättspraxis kan förväntas

bli mycket restriktiv, då det gäller att fastställa »de ytterligare timmar på

dygnet, då man kan räkna med att huvudparten av ortens befolkning bni
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196k

5

kar sova». I viss utsträckning torde behov jämväl kunna förefinnas av

att störningar, som under dagen orsakas av motorfordon, skall kunna påtalas

med stöd av här förevarande bestämmelser i vägtrafikförordningen

och mopedförordningen. Än vidare må framhållas att begreppet »nattetid»,

brukat ensamt, i viss mån kan vara ägnat att bibringa de kategorier, som

främst torde åsyftas med föreskrifterna, uppfattningen att inga som helst

hänsyn i dessa avseenden behöver tagas under övriga tider på dygnet. Med

hänsyn till vad sålunda anförts, finner utskottet viss utvidgning av de föreslagna

bestämmelsernas räckvidd önskvärd. Såsom redan angivits, bör emellertid

föreskrifterna i första hand avse den egentliga natten. Det synes därför

vara befogat att ordet »nattetid» bibehålies i författningstexten. Enligt

utskottets mening torde bestämmelsen däremot lämpligen kunna ändras

på det sättet att bestämningen »särskilt» eller därmed jämförligt uttryck

insättes före den aktuella tidsangivelsen i de av departementschefen föreslagna

tilläggen till 58 § första stycket vägtrafikförordningen och 10 § första

stycket mopedförordningen.

I fråga om tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna i deras

nu förordade utformning vill utskottet ange följande. Då det gäller att

fastställa huruvida viss färd är störande, bör -—• såsom torde framgå av det

föregående — avseende självfallet fästas vid tidpunkten på dygnet, när den

ägt rum. För att en färd, som sker en kväll eller en söndag, skall anses störande,

måste därvid krävas en högre grad av ovarsamhet än den, som behöver

föreligga, om förfarandet sker nattetid. Vad angår färder under dagen,

bör bara grövre störningar — exempelvis av provokativ natur — medföra

ansvar.

De till här behandlade författningsrum knutna straffbestämmelserna

återfinnes i 67 § andra stycket vägtrafikförordningen och 11 § andra stycket

mopedförordningen. Straffet är i båda fallen böter, högst 300 kronor.

Slutligen må erinras om att i 11 kap. 11 § strafflagen finnes en bestämmelse

om straff för oljud och annat förargelseväckande beteende på allmän

plats. Straffet är böter, högst femhundra kronor.

Motionen

Till stöd för motionsyrkandet anföres inledningsvis följande.

I många av våra städer och andra större tätbefolkade samhällen har de

s. k. raggarnas biltrafik på senare år utvecklats till ett bekymmersamt trafiktekniskt

och sanitärt problem, som saknar motsvarighet exempelvis i

våra grannländer. Denna nöjesbilism, som så gott som uteslutande brukar

äga rum på kvällarna och vara koncentrerad till samhällenas centra, för ofta

med sig hinder för annan trafik och störningar för dem, som bor eller vistas

i områdena. Okynnestrafik av detta slag har på många håll även i andra

avseenden kommit att bli ett olustigt inslag i stadsbilden.

I motionen framhålles vidare att polismyndigheterna försökt komma till

rätta med denna avart av nöjesbilism i tätorterna med stöd av bestämmelserna

i 58 § VTF och 2 § TL. Motionärerna uppger att i ett fall domstol

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196A

emellertid tunnit dessa bestämmelser icke medge ingripande mot störande

»strögkörningar», bestående i att fordon ett stort antal gånger samma kväll

framförts på ortens huvudgata och runt dess torg. Det anföres att den påtalade

trafiken på många håll synes öka i omfattning, varigenom bl. a. avsevärda

svårigheter beredes dem som är ansvariga för trafik och ordning.

Motionärerna finner det därför angeläget att sådan komplettering av gällande

bestämmelser överväges att de påtalade olägenheterna kan undanröjas

genom ansvarspåföljd.

Utskottet

Vägtrafikant, som brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande

av trafikolycka betingas av omständigheterna, kan, där oaktsamheten

ej är ringa, dömas till straff för vårdslöshet i trafik jämlikt 1 § första

stycket trafikbrottslagen. Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i väsentlig

mån trafiken på väg, och straffas gärningen ej enligt 1 §, kan trafikanten

fällas till ansvar enligt 2 § trafikbrottslagen. Vidare innehåller 58 § första

stycket vägtrafikförordningen en bestämmelse, enligt vilken förare av motordrivet

fordon skall behandla fordonet så, att det icke åstadkommer onödigt

buller, varjämte föraren i görligaste mån skall tillse att fordonet icke

utsläpper rök eller gas i sådan mängd att olägenhet därav uppstår. Till komplettering

av denna bestämmelse, som infördes i vägtrafikförordningen genom

författningsändring år 1962, intogs samtidigt i författningsrummet

vissa föreskrifter om de särskilda skyldigheter som åligger förare av motorfordon

vid färd inom område med bostadsbebyggelse. I detta hänseende

gäller att vid färd särskilt nattetid inom sådant område som nu sagts färdväg,

hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så, att de som bor eller

vistas inom området icke onödigtvis störes. Genom dessa kompletterande

föreskrifter ansågs ändamålet med ett ifrågasatt förbud mot onödigt upprepad

körning t. ex. uppför och nedför gator eller runt kvarter i allt väsentligt

vara tillgodosett, till följd varav enligt vad föredragande departementschefen

anförde ett sådant förbud av redaktionella skäl icke borde belasta

författningarna. Vad departementschefen sålunda anfört lämnades av riksdagen

utan erinran. Förseelse mot 58 § första stycket vägtrafikförordningen

straffbelägges i 67 § andra stycket samma förordning.

Motionärerna framhåller att nu berörda bestämmelser i 2 § trafikbrottslagen

och i vägtrafikförordningen av domstol icke ansetts tillämpliga på

sådan störande trafik, som bestått i att förarna ett stort antal gånger samma

kväll för nöjes skull framfört bil på en stads huvudgata och runt stadstorget.

I motionen hemställes därför om sådan ändring i vägtrafikförordningen

att ordningsmakten beredes möjlighet att ingripa mot ihållande

nöjeskörning, som onödigtvis hindrar eller stör trafiken eller eljest är otillbörligt

störande.

I likhet med motionärerna finner utskottet det från allmän trafiksäker
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1964

7

hets- och ordningssynpunkt angeläget att störande trafik av nu angivet slag

omfattas av trafiklagstiftningens straffbestämmelser. Även om sådan trafik

i visst fall icke ansetts kunna medföra ansvar, finnes emellertid enligt

vad utskottet inhämtat exempel jämväl på fall, där liknande färdsätt föranlett

åtal och fällande dom jämlikt 2 § trafikbrottslagen eller ovannämnda

stadganden i vägtrafikförordningen. Såsom berörts i förarbetena till 1962

års författningsändring är vidare frågan om utformningen av 58 § första

stycket vägtrafikförordningen under övervägande inom Nordisk vägtrafikkommitté,

vilken enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknar att under

år 1964 avlämna förslag till enhetliga trafikregler för de nordiska länderna.

Eftersom möjlighet således redan med gällande bestämmelser i regel

får anses föreligga till sådant ingripande som avses med motionen, och då

frågan om en ytterligare skärpning av ifrågavarande stadganden synes böra

bedömas mot bakgrund av de förslag till gemensamma nordiska trafikregler

som inom kort kan väntas föreligga, finner utskottet att någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionen ej är påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:71, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik Jansson;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

Grebäck, Johansson i öckerö, Ekström i Iggesund, Sundelin* och

Hammarberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.