Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående nedsättningen hos KB av expropriationsersättning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Arvidson och nr 275 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

1964-03-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1964:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående nedsättningen hos KB av expropriationsersättning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Arvidson och nr 275 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1964

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående nedsättningen

hos KB av expropriationsersättning.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Arvidson och

nr 275 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

lag om ändring av lag om expropriation den 12 maj 1917

(SFS nr 189)

Härigenom förordnas, att 38 § lag om expropriation den

12 maj 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse.

38 §

Där det ej är uppenbart, att expropriationsersättningen

blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av ägaren som

villkor för tillträdet tillika föreskriva att den exproprierande

hos KB nedsätter den ersättning som den exproprierande

i målet erbjudit.

Vad om---rätt beröres.

Vid nedsättningen--— rörande fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964».

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Gällande rätt m.m.

Expropriation innebär tvångsförvärv av fastighet eller del därav eller

av särskild rätt till fastighet mot ersättning. De grundläggande bestämmelserna

härom meddelas i lagen den 12 maj 1917 om expropriation (EL).

Förfarandet vid expropriation är huvudsakligen följande.

Förfarandet inledes genom ansökan hos Kungl. Maj :t om rätt till exprop
Bihang

till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 196i

nation. Ägaren till den fastighet, som avses med ansökan, ävensom annan

sakägare skall beredas tillfälle att framställa erinringar i anledning av ansökan

(4 §). I samband med att expropriationsrätt medgives, skall Konungen

bestämma, vilket område expropriationen må omfatta (5 § första stycket).

Konungen skall jämväl utsätta viss tid, inom vilken den exproprierande

har att fullfölja frågan genom stämning till expropriationsdomstolen. Försittes

fristen, upphör expropriationsrätten (5 § sista stycket). Under domstolsförfarandet

fastställes expropriationsersättningen. Enligt bestämmelserna

om sådan ersättning, vilka återfinnes i 7—It §§, gäller som huvudregel

att för fastighet som exproprieras skall erläggas löseskilling motsvarande

fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens

avkastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada

eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade delens användande,

skall ex sättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom expropriationen

skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas (7 § första stycket).

Rörande domstolar och rättegång i expropriationsmål meddelas bestämmelser

i 13—36 §§ EL. I detta hänseende gäller i allt, varom ej i EL eller

annan lag eller författning är särskilt stadgat, vad i fråga om allmän domstol

är föreskrivet, där det är tillämpligt (13 §). Första domstol i expropriationsmål

är expropriationsdomstol, en för varje domsaga eller stad med rådhusrätt

(14 §). Expropriationsdomstol består av ordförande och fyra ledamöter.

Ordförande är ägodelningsdomaren i orten. Av ledamöterna skall två

vara särskilt utsedda expropriationstekniker och två nämndemän i orten.

I mål av mindre beskaffenhet är expropriationsdomstol domför med, förutom

ordförande och nämndemän, endast en expropriationstekniker. Vid

måls handläggande utan huvudförhandling samt annan handläggning, som

ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället, samt vid huvudförhandling,

som hålles i omedelbart samband med förberedelsen, är expropriationsdomstol

domför med ordföranden ensam (15 §). Lämpligt antal expropriationstekniker

förordnas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

för en tid av sex år i sänder för varje län, varvid hälften skall ha

erfarenhet i fråga om fastighetsvärdering inom tätort och hälften beträffande

dylik värdering å landet (16 §). Av bestämmelserna rörande förfarandet

framgår vidare bl. a. att i stämningsansökan den exproprierande skall

uppge utom annat den ersättning han bjuder i målet (21 §) samt att domstolen,

där så finnes lämpligt, äger uppdraga åt expropriationsteknikerna

eller en av dem att med eller utan biträde av nämndemännen eller en av

dem verkställa undersökning å stället; i enklare fall må sådant uppdrag

lämnas åt nämndemännen eller en av dem (28 § första stycket). Vid målets

avgörande må ex sättning ej bestämmas lägre än vad den exproprierande

erbjudit i målet eller högre än vad motparten begärt. Har belopp nedsatts

enligt vad i 38 § stadgas, må ersättning ej heller bestämmas lägre än ned
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1961

3

satta beloppet (32 § första stycket). Talan mot expropriationsdomstols dom

kan på sätt i rättegångsbalken föreskrives fullföljas hos hovrätten och

högsta domstolen.

Fastställd expropriationsersättning erlägges och fördelas vid förfarande

inför länsstyrelsen. Först härefter har enligt huvudregeln expropriationen

fullbordats och den exproprierande fått rätt att tillträda vad som exproprierats.

Bestämmelser i detta hänseende meddelas i 48—58 §§ EL.

Expropriationslagen erbjuder emellertid jämväl sökanden möjlighet att

på vissa villkor utverka rätt att tillträda marken före expropriationens fullbordande.

Om det är av synnerlig vikt för sökanden att dessförinnan taga

marken i besittning, kan nämligen domstolen förordna om s. k. förhandstillträde,

sedan stämning i målet utfärdats. Som villkor för tillträdet skall därvid

föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex procent ränta från tillträdesdagen

(37 §). På yrkande av sakägaren skall domstolen — om det inte är uppenbart

att ersättningen blir obetydlig — vidare föreskriva att sökanden hos

länsstyrelsen skall nedsätta det belopp som domstolen bestämmer. Detta

belopp får icke vara lägre än tre fjärdedelar av den summa, vartill expropriationsersättningen

förberedelsevis uppskattas av domstolen. Beloppet får

inte heller sättas lägre än vad sökanden erbjudit eller vad denne har att

erlägga på grund av dom i målet, som vunnit laga kraft mot honom (38 §).

Enligt 39 § första stycket EL gäller slutligen att beslut i fråga, som avses

i 37 eller 38 §, må meddelas utan huvudförhandling. Dock skall, innan beslut

meddelas, parterna erhålla tillfälle att vttra sig. Mot beslut, som av

expropriationsdomstol meddelats i fråga, varom förmäles i 39 § förstastycket,

skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut i dylik fråga må talan ej

föras (39 § andra stycket).

Bestämmelserna om förhandstillträde i 37—39 §§ EL infördes genom lagstiftning

år 1949 (prop. 184/1949; andra lagutskottets utlåtande 34/1949;

rskr 397/1949). Den slutliga utformningen av nämnda lagrum tillkom på

hemställan av utskottet och innefattade vissa ändringar i Kungl. Maj:ts förslag.

Till belysande av den genom motionerna väckta frågan återges i det

följande delar av vad utskottet anfört i sin motivering (uti. s. 51 ff.).

Då det gäller att taga ståndpunkt till vilket belopp som skall nedsättas

möta särskilda svårigheter. Det kan ej ifrågakomma att frångå den i 32 §

första stycket i förslaget upptagna regeln, att då belopp nedsatts vid förtida

tillträde ersättningen vid dess slutliga fastställande ej må bestämmas lägre

än det nedsatta beloppet. Beslutet om det belopp som skall nedsättas innebär

sålunda, om beslutet följes av nedsättning, att i målet slutligen fastställts

en minimigräns i fråga om ersättningens storlek. Detta fastställande

sker dessutom innan fullständig utredning i värderingsfrågan förebragts.

Med hänsyn till dessa omständigheter torde det ej kunna undvikas att man

måste ha en viss säkerhetsmarginal, så alt domstolen icke vid det slutliga

avgörandet finner sig bunden vid ett belopp, som då befinnes för högt. Att

såsom i förslaget gjorts för alla fall fastställa en marginal om 25 procent

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 196b

synes dock ej lämpligt och ej heller erforderligt. I fråga om ersättning för

t. ex. i samband med expropriationen uppkommen skada, såsom flyttningskostnad,

passar nämnda regel ej alls. Enligt utskottets mening är det lämpligare

att överlåta åt domstolarna att fritt bestämma huru stor den preliminära

ersättningen bör vara. Därvid förutsättes givetvis att domstolen

iakttager försiktighet, så att den icke vid den slutliga prövningen finner

sig tvungen fastställa ersättningen högre än den enligt då föreliggande utredning

bör vara. Om emellertid domstolen skulle bestämma nedsättningsbeloppet

till högre belopp än det den exproprierande anser ersättningen

höra uppgå till, kan den exproprierande underlåta att fullgöra nedsättning

varav dock följer den olägenheten att han ej heller kan tillträda fastigheten

- och därigenom undgå att ersättningens minimistorlek slutligen

bestämmes genom det preliminära beslutet. Utskottet får vidare hänvisa till

de möjligheter att fullfölja talan mot beslut om förtida tillträde och villkoren

därför, som utskottet i det följande vill förorda. Till skydd för expropriaten

torde i lagen böra angivas vissa minimigränser. Såsom en sådan synes kunna

godtagas den i Kungl. Maj :ts förslag såsom huvudregel upptagna bestämmelsen

att nedsättningsbeloppet skall utgöra tre fjärdedelar av det belopp,

vartill domstolen förberedelsevis uppskattar expropriationsersättningen. Vidax-e

är det tydligt, att nedsättningsbeloppet aldrig bör understiga vare sig

det belopp, den exproprierande i målet erbjudit — enligt 32 § i förslaget

får den slutliga ersättningen aldrig bestämmas lägre än detta belopp — eller,

om frågan om förtida tillträde uppkommer först i högre instans, det belopp]

som den exproprierande kan vara skyldig erlägga på grund av i målet av

lägre instans meddelad dom, som vunnit laga kraft mot honom. Ehuru

sistnämnda två minimigränser äro självklara, torde det dock vara lämpligt

att de komma till tydligt uttryck i lagtexten.

Det torde uttryckligen böra angivas, att beslut i fråga, som avses i 37

eller 38 § i utskottets förslag, må meddelas utan huvudförhandling. Vid

prövning av sådan fråga är domstolen sålunda domför med ordföranden ensam.

Är läget sådant att värdering av mera vidlyftig eller invecklad art

erfordras, bör domstolen givetvis vara fullsutten; i vissa fall lärer det

kunna vara till fyllest att sådan undersökning sker, som avses i 28 § i

förslaget.

De problem som bl. a. i nu berört hänseende kan uppkomma vad förhandstillträde

diskuteras utförligt i en artikel av stadsadvokaten Sigurd

Rietz i Förvaltningsrättslig tidskrift 1961 s. 197 ff.

Slutligen må anmärkas att enligt 55 § EU skall å expropriationsersättning,

som erlagts efter det exproprierad fastighet tagits i besittning, gäldas

sex procent årlig ränta från tillträdesdagen.

Expropriationsutredningen

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1960 har tillkallats

särskilda sakkunniga (expropriationsutredningen) för att verkställa översyn

av expropriationslagstiftningen. Utredningen avser enligt uppgift i årets

riksdagsberättelse (s. 47) att i början av år 1964 avgiva delbetänkande med

förslag till vissa partiella reformer i expropriationslagstiftningen, bl. a.

om förhandstillträde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 196i

5

Motionerna

I motionerna framhålles att kommun uppträder som sökande i flertalet

expropriationsmål. Eftersom avsevärd tid vanligen åtgår för tillståndsprövningen

hos Kungt. Maj:t befinner sig kommunen ofta i tidsnöd, när

tillståndet meddelas. Till följd härav måste förhandstillträde ofta begäras.

Enligt motionärerna brukar expropriationsdomstolen tämligen snabbt kunna

bifalla denna begäran, förutsatt bl. a. att markägaren nöjer sig med att

pant eller borgen ställes för den blivande lösenskillingen. Därest emellertid

markägaren med stöd av 38 § EL påfordrar nedsättning, anses gällande

bestämmelser komplicera förfarandet. Motionärerna anför härom.

Vid tidpunkten för stämningens ingivande har kommunen regelmässigt

inte tillgång till en sådan detaljerad och utförlig värdering, som krävs för att

kunna användas som bevismedel inför domstol. Den uppskattning av expropriationsområdets

värde, som kommunen bör ha tillgång till vid de förlikningsförhandlingar

med markägaren eller markägarna, som normalt bör

föregå ett expropriationsförfarande, kan av olika skäl vanligen inte göras

så utförlig att den i oförändrat skick kan användas inför domstolen. För

markägarens del är situationen normalt den, att han vid tidpunkten för

domstolens handläggning av frågan om det förtida tillträdet inte har tillgång

till någon motvärdering, eftersom han givetvis avvaktar kommunens

värdering innan han själv tar ställning i saken. Härtill kommer att markägaren

i de flesta fall inte föranstaltar om någon mer kostnadskrävande

värdering förrän stämning uttagits och han sålunda har möjlighet att utfå

ersättning för sina kostnader. Expropriationsdomstolen får sålunda mestadels

fatta sitt beslut i nedsättningsfrågan på ett ofullständigt bevismaterial

från parternas sida, vilket ingendera av parten är betjänt av. Domstolens

förberedelsevisa uppskattning av expropriationsområdets värde har också

kanske omedvetet en viss prejudicerande betydelse för dess slutliga ställningstagande.

Med hänsyn till det anförda anser motionärerna att ifrågavarande bestämmelser

bör kunna ändras därhän att, om nedsättning begäres, beloppet bestämmes

till vad exproprianten erbjudit i målet som löseskilling. En sådan

ändring anses i avsevärd mån kunna förenkla förfarandet inför domstolen

och därmed också nedbringa kostnaderna för expropriationen. Någon nackdel

av betydelse för markägaren anses ändringen knappast medföra, då

skillnaden mellan erbjuden ersättning och av domstol förberedelsevis bestämt

nedsättningsbelopp vanligen är obetydlig. Härvid erinras även om

gällande bestämmelser om ränta å ersättningsbeloppet. Den föreslagna ändringen

anses böra genomföras så snart ske kan och utan att den pågående

översynen av expropriationslagstiftningen avvaktas.

Beträffande motionernas fullständiga lydelse får utskottet hänvisa till

motionen 11:275.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Utskottet

Expropriationslagen erbjuder genom bestämmelserna i 37—39 §§ möjlighet

för sökanden att utverka rätt att tillträda den mark, som avses med

expropriationen, innan densamma fullbordats. För sådant s. k. förhandstillträde

uppställer lagen vissa villkor. Härutinnan gäller bl. a. enligt 38 § att,

om sakägaren det yrkar och det ej är uppenbart att ersättningen blir obetydlig,

domstolen skall ålägga sökanden att hos länsstyrelsen nedsätta visst av

domstolen bestämt belopp. Beloppet skall bestämmas så att det ej blir lägre

än tre fjärdedelar av den summa, vartill expropriationsersättningen förberedelsevis

uppskattas av domstolen. Beloppet får ej heller understiga den

av sökanden i målet erbjudna ersättningen eller vad sökanden har att erlägga

på grund av dom i målet som vunnit laga kraft.

Motionärerna anser att förfarandet skulle avsevärt förenklas och fördelar

även i övrigt vinnas, om det belopp, som vid förhandstillträde på yrkande

av sakägare skall nedsättas, alltid bestämmes till vad sökanden erbjudit i

målet som löseskilling. En sådan ändring bör enligt motionärerna genomföras

snarast och utan att den inom expropriationsutredningen pågående

översynen av expropriationslagen avvaktas. I motionerna hemställes därför

att riksdagen måtte för sin del antaga ett i motionerna framlagt förslag till

lag om ändring i expropriationslagen, innefattande den av motionärerna

åsyftade reformen.

Av årets riksdagsberättelse framgår att expropriationsutredningen avser

att i början av år 1964 avge ett delbetänkande med förslag till partiella reformer

av bl. a. expropriationslagens bestämmelser om förhandstillträde.

Att såsom i motionerna föreslagits omedelbart besluta om ändring av ifrågavarande

bestämmelser i expropriationslagen kan vid sådant förhållande

enligt utskottets mening icke komma i fråga. De av motionärerna framförda

synpunkterna bör i stället bedömas mot bakgrund av den utredning som sålunda

inom kort kan antagas föreligga. Med hänsyn härtill anser utskottet

att något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionerna ej är

påkallat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:224 och 11:275, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 196U

7

Vid detta ärendes behandling hur närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson, Knut Johansson, Jonasson och

Åkesson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Grebäck, Hamrin i Kalmar, Sundelin* och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.