Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande försäljning av slaktdjur för statens räkning.

1964-04-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande försäljning av slaktdjur för statens räkning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 196t

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande försäljning av slaktdjur för statens räkning.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 763 av herrar Gustavsson i Alvesta och Wahrendorff

hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära förslag till ändrade

bestämmelser angående försäljning av slaktdjur för statens räkning samt

att de synpunkter på utformningen av nya bestämmelser som i motionen

anförts måtte beaktas.

I motionen anföres att försäljning för statens räkning av djur till slakt

förekommer huvudsakligen beträffande beslagtaget vilt och militärhästar.

Beslagtaget djur som är underkastat förskämning skall värderas av två

ojäviga män och sedan på lämpligt sätt försäljas. Försäljning av uttjänta

militärhästar skall ske antingen efter infordrande av anbud eller genom

offentlig auktion. Bestämmelserna synes föråldrade. Försäljning bör kunna

ske till priser som fastställes efter officiella noteringar. Det skulle bli betydligt

enklare och staten skulle ingalunda göra någon förlust.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från domänstyrelsen,

veterinärstyrelsen och försvarets intendenturverk.

Domänstyrelsen uttalar sig endast om sådana skadade eller dödade djur

som tillhör den jaktbara faunan.

Djur varom då kan vara fråga är dels fallvilt av bl. a. älg, hjort och rådjur,

dels i vissa fall även björn och lo samt annat vilt som fällts under förbjuden

jakttid. Till fallvilt hänföres även vilda djur som skadats eller

dödats i trafiken.

Försäljning av djur för kronans räkning bör givetvis endast förekomma,

då försäljning kan ge överskott, sedan kostnaderna avdragits. Enligt gällande

bestämmelser skall försäljningen ske »på lämpligt sätt», vilket torde

innebära att försäljningen ej är bunden till viss form. I regel bestämmer

vederbörande polischef eller revirförvaltare djurets värde på platsen med

stöd av gällande pris och alltså med avdrag för kostnader för transport

o. d. Djuren kan då omedelbart tagas om hand och risk för ytterligare förskämning

undvikes. Gäller det djur — i de fall då de icke skall överlämnas

till naturhistoriska riksmuseet eller annan institution — med relativt

högt skinnvärde, kan skinnen förvaras frusna eller nedsaltade tills värdet

kan bestämmas.

Dessa bestämmelser ger enligt styrelsen möjlighet att utan dröjsmål tillvarataga

och försälja vilt, som tillkommer kronan.

Veterinärstyrelsen anför:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr JO år 196b 5

Ur djurskyddssynpimkt torde gällande bestämmelser ytterligt sällan för

orsaka några olägenheter. Vare sig vilda djur påskjutits eller påkörts torde

de vid anträffandet antingen vara döda eller, om de äro skadade, avlivas

utan dröjsmål. I fråga om kasserade militärhästar är djurskyddssynpunkterna

tillgodosedda genom att vederbörande veterinär bär befogenhet

låta slakta djuret utan föregående anbudsförfarande, om han finner dess

sjukdom eller skada göra detta nödvändigt.

Ur hygienisk synpunkt är uppskov med dödande eller uppslaktning av

skadade djur, som skola utnyttjas som livsmedel, i de flesta fall olämpligt.

I fråga om beslagtaget vilt torde det emellertid så vitt veterinärstyrelsen

har sig bekant tillgå så att djuren snarast efter påträffandet föras till

slakteri eller slaktare för uppslaktning. Först sedan denna skett kan värdering

äga rum. o

Att helt slopa värderingsförfarandet i fråga om vilt synes svårt då officiella

noteringar enligt vad veterinärstyrelsen inhämtat icke förekomma

annat än för älg under jakttid. Något motsvarande hinder att slopa anbudsförfarandet

i fråga om militärhästar föreligger däremot ej och veterinärstyrelsen

håller det dessutom icke för otroligt att motionärernas uppfattning

om det otillfredsställande ekonomiska utbytet av anbudsförfarandet

är riktig. Bl. a. torde ett vid anbudsförfarandet eventuellt erhållet bättre

pris ofta mer än motvägas av kostnaden för utfordring och vård under

anbudstiden.

Styrelsen har intet att erinra emot en översyn av gällande bestämmelser.

Försvarets intendenturverk anför:

Försvarets intendenturverk får inledningsvis erinra om att frågan om

ändrade bestämmelser rörande försäljning av de militära förbandens slaktdjur

varit uppe till behandling vid 1950 års riksdag i anledning av en inom

andra kammaren väckt motion i saken (nr 406). I ett till andra kammarens

allmänna beredningsutskott avgivet yttrande över motionen anförde dåvarande

arméförvaltningens intendenturavdelning bland annat följande:

»För truppförbandens vidkommande skulle otvivelaktigt försäljning till

slakteriförening mot ersättning efter dagsnotering innebära ett förenklat

och tidsbesparande tillvägagångssätt vid försäljning av kasserade hästai.

Lämpligheten av en föreskrift i denna riktning, innebärande ett åsidosättande

av den i upphandlingsförordningen avsedda konkurrensen, kan emellertid

ifrågasättas med hänsyn till de enskilda yrkesutövarnas — slaktarnas —

intressen och rådande näringsfrihet. Det må i detta sammanhang eiinias

om den reaktion från denna yrkesgrupps sida, som utlöstes då i samband

med avvecklingen av de s. k. beredskapshästarna ar 1945 i anslutning till

av Kungl. Maj :t lämnad föreskrift meddelats att vid försäljning till slakt

samråd skulle äga rum med Sveriges slakteriförbunds lokalavdelning å resp.

förläggningsorter.»

Gällande bestämmelser om försäljning av staten tillhörig los egendom

återfinnes i 71 § ff i 1952 års kungörelse om upphandling och arbeten för

statens behov m. in. Med den utformning som 71 § 0 st. d) erhållit har försvarets

intendenturverk bedömt att verket icke äger pa sådana skäl som

motionärerna anför för ändring av gällande bestämmelser angående försäljning

av slaktdjur för statens räkning meddela generellt tillstånd för

lokala förvaltningsmyndigheter att försälja till slakt kasserade militärhästar

under band. Intendenturverket finner emellertid att ett försäljningsförfarandc

i enlighet med vad som motionärerna föreslagit skulle innebära

både en förenkling och tidsbesparing för myndigheterna. Då statens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 196b

ekonomiska utbyte ej heller torde bli mindre med ett dylikt tillvägagångssätt

utan snarare motsatsen, torde en ändring vara till fördel för staten.

Verket tillstyrker motionen.

Utskottet

Motionärernas förslag syftar allmänt sett till en rationalisering av ordningen

för försäljning av slaktdjur, inbegripet fallvilt, för statens räkning.

Försäljning av djur, som omfattas av jakträtt, sker i allmänhet enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1938 (SFS 281/1938) angående

omhändertagande för kronans räkning av vissa dödade eller fångade djur

m. m. Kungörelsen har tolkats så att försäljningen av sådana djur ej är

bunden till viss form och dess tillämpning innebär att vilt som tillkommer

kronan kan tillvaratagas och försäljas utan dröjsmål. Såvitt utskottet kunnat

bedöma finnes icke anledning till erinran emot det förfarande som nu tilllämpas

i fråga om fallvilt.

Motionärerna har i övrigt särskilt berört frågan om försäljning avarméns

hästar. Försäljningen av staten tillhörig lös egendom regleras

genom bestämmelser i 1952 års kungörelse om upphandling och arbeten

för statens behov m. m. (SFS 496/1952). Bestämmelserna innebär att försäljning

skall ske genom anbudsförfarande eller å offentlig auktion. Det

synes uppenbart att den förhållandevis omständliga procedur som sådana

former för försäljning innebär i många fall när fråga är om slaktdjur medför

avsevärda olägenheter och kan få till följd att det ekonomiska utfallet

av försäljningen för statens del blir sämre än om försäljningen kunnat ske

snabbare. Utskottet kan i detta hänseende i allt väsentligt ansluta sig till

de av motionärerna anförda synpunkterna och vill förorda att en översyn

av gällande bestämmelser göres i syfte att åstadkomma friare former för

försäljningar även i fråga om andra djur än fallvilt.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av motion II: 763 i skrivelse till

Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 2 april 1964.

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Möller, Widén*,

Sörlin*, Nils-Eric Gustafsson, Hellebladh*, Enarsson*, Tage Johansson,

Wallmark, fru Olsson* och herr Hedlund;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa*,

Jacobsson i Sala, Carlsson i Huskvarna, Dickson*, fru Jäderberg*, herr

Svensson i Kungälv, herrar Hamrin i Kalmar*, Nilsson i Bästekille, Börjesson

i Glömminge*, Rask* och fröken Anderson i Lerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:160 Skrivelse till Konungen i anledning. av motion om ändrade bestämmelser rörande försäljning av slaktdjur för statens räkning. a1 i texten