Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring för statlig verksamhet.
1964-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1964:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring för statlig verksamhet.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 196b
7
Nr 17
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring
för statlig verksamhet.
I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 317 av herrar Hjalmar Nilsson och Hedström samt II: 414 av herr Fredriksson
m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utredning angående dels försäkringsbaserad skadereglering i
större utsträckning än som nu är fallet av statliga verks och inrättningars
ansvarsförpliktelser enligt i motiveringen utvecklade tankegångar och dels
inrättande av en försäkringsbyrå såsom en central institution för kronans
och de statliga och statsdominerade bolagens försäkringsfrågor.
I motionerna framhålles, att kronan tillhörig egendom i allmänhet icke
försäkras utan staten står självrisk. Någon översikt över omfattningen av
försäkringsmässiga skador på statlig egendom föreligger ej heller, varför
tillfredsställande underlag för skadeförebyggande åtgärder saknas.
När enskilda åsamkas person- eller egendomsskador, vartill kronan kan
anses vållande, uppstår icke sällan stora olägenheter och lång tidsutdräkt,
och ofta måste domstolsförhandlingar anlitas. Ett försäkringsmässigt förfarande
borde vara att föredraga, särskilt beträffande sådana inrättningar
som järnväg, post och försvarsväsende.
Statliga bolag har att själva avgöra om och i vilken utsträckning de har
nytta av att försäkra. Vid försäkring bör anbudsförfarande användas. I
många fall bör bolagen kunna bära en betydande självrisk. Det vore värdefullt
om statliga bolag hade en expertgrupp för försäkringsfrågor att tillgå.
En statlig försäkringsbyrå kunde lämpligen handlägga dessa olika frågor.
Man skulle vinna i tid och det totala arbetet med försäkringsfrågorna kunde
troligen göras mindre omfattande än nu. Det behövs inte något nytt ämbetsverk
utan det kunde vara lämpligt att exempelvis inom statens järnvägar
eller posten inrätta en särskild försäkringsbyrå.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
I: 317.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från försäkringsinspelttionen,
statskontoret, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, överbefälhavaren
och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Försäkringsinspektionen anför, att enligt gällande regler statlig myndighet
icke skall teckna försäkring utom i vissa särskilt angivna fall. Inspektionen
säger sig vidare föreställa sig att de större affärsdrivande verken vis
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 196b
serligen kan ha tillräcklig erfarenhet av skadefrågor men att ett centralt
organ borde kunna vara till betydande gagn. Frågan om ansvarighetsskador
ingår i arbetsuppgifterna för den inom justitiedepartementet pågående och
snart avslutade utredningen angående vissa skadeståndsrättsliga frågor. Utredningens
resultat bör uppmärksammas vid en eventuell utredning i enlighet
med motionerna.
I fråga om bilansvarigheten anser inspektionen det önskvärt, att skadeståndskrav
regleras efter samma normer och lika snabbt vare sig olyckan
orsakats av ett privatägt eller av ett statsägt fordon. Ett stort antal statliga
myndigheter har också medgivits att teckna ansvarighetsförsäkring å motorfordon,
vilket system uppgives ha fungerat tillfredsställande. För försvarets
rakning har vid försvarets civilförvaltning inrättats en särskild skaderegleringsnämnd
såsom rådgivande organ åt försvarsväsendets centrala myndigheter
i fråga om skadeståndskrav. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens juridiska
byrå tillhandagår även andra civila statliga verk med utredningar i
ansvarighetsärenden.
Inspektionen säger sig icke kunna bedöma om motionärernas uppgifter
om tidsutdräkt och andra olägenheter av det rådande systemet är riktiga.
För en rättvis, smidig och snabb skadereglering är emellertid nödvändigt att
tillgång finnes till personal med tillräcklig erfarenhet och kompetens. Inspektionen
tillstyrker en utredning.
Statskontoret framhåller, att frågan i vilken utsträckning staten är ansvarig
för skador i statlig verksamhet för närvarande torde vara i viss mån
oklar. Den har emellertid behandlats av kommittén angående det allmännas
skadeståndsansvar, som framlagt förslag till lag om skadestånd i offentlig
verksamhet (SOU 1958:43).
Denna kommitté har även föreslagit viss förenkling och effektivisering av
den statliga skaderegleringsverksamheten. Statskontoret förutsätter att detta
förslag kommer att prövas i samband med prövningen av skadeståndskommitténs
kommande betänkande angående principalansvaret. Frågan om kronans
skadeersättningar har vidare uppmärksammats av såväl 1959 som 1962
års riksdagsrevisorer, vilket torde leda till att ett cirkulär till myndigheterna
angående handläggningen av sådana ärenden snart kommer att utfärdas.
Statskontoret avstyrker motionerna.
Generalpoststyrelsen har ej funnit det vara till nackdel att postverkets
egendom ej är försäkrad. Styrelsen anser, att enskildas krav på ersättning
för person- eller egendomsskador inom postverket handlägges på ett fullt betryggande
sätt och utan oskälig tidsutdräkt. Antalet fall där postverket i ersättningsärenden
instämmes till domstol torde i medeltal icke överstiga tre
per år. Styrelsen anser, att uppkommande försäkringsfrågor inom postverket
bäst handlägges på sätt som sker. Motsvarande torde gälla för de myndigheter
vilka liksom styrelsen äger uppträda inför rätta samt för de statli
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 de 196''t 9
ga och statsdominerade bolagen. Övriga myndigheter synes ha möjlighet att
rådfråga sig hos länsstyrelse eller hos justitiekanslersämbetet. Det torde
starkt kunna ifrågasättas om en central försäkringsbyrå skulle innebära en
rationalisering.
Styrelsen avstyrker motionerna.
Järnvägsstyrelsen anför bl. a. att motionärerna närmast synes ha avsett
utomobligatoriska förhållanden. Inom statens järnvägar finnes organisatoriska
enheter för handläggning av både sådana och inomobligatoriska skadeståndsfrågor.
Dessa enheter arbetar snabbt, effektivt och med minsta kostnad
för statsverket. Skadereglering inom statens järnvägar äger rum minst
lika snabbt eller snabbare än hos ett enskilt försäkringsföretag. Vid tidsutdräkt
brukar, om den skadelidande begär det eller det eljest befinnes påkallat,
a contobelopp utbetalas. Det förekommer ofta att utbetalning äger
rum samma dag kravet inkommer.
De inomobligatoriska skadestånden är de till antalet vida övervägande.
Under senaste tioårsperioden har inte ett enda sådant fall gått till domstol,
medan sammanlagt sju avgjorts genom skiljedom. Sammanlagt regleras årligen
ca 25 000 sådana skadefall, vartill kommer ett stort antal fall småskador,
som regleras på de lokala tjänsteställena.
Gentemot påståendet att vid reglering av skadeståndsfrågor inom det enskilda
försäkringsväsendet anlitande av domstol torde tillhöra undantagen,
erinrar styrelsen om att i så gott som alla bilmål ett eller flera försäkringsbolag
är inblandade.
För statens järnvägars del finnes inte behov av eu central instans, och styrelsen
vill erinra om att tillskapande av stora enheter för handläggning av
likartade ärenden erfarenhetsmässigt medför byråkratisering och långsammare
behandling.
Styrelsen avstyrker motionerna.
överbefälhavaren erinrar om att en betydande del av skadefallen i offentlig
verksamhet faller på försvaret, där dessa frågor redan nu handlägges
centralt av försvarets civilförvaltning. Erfarenheterna har varit gynnsamma.
Skulle en utredning anses erforderlig bör den anförtros åt statskontoret.
Försäkringsbolagens riksförbund finner förslaget om inrättande av en
central försäkringsbyrå för handläggning av frågor rörande ersättning för
skador å statlig egendom väl motiverat och rationellt. Annorlunda ställer
det sig för de statliga bolagen. Varje bolag bör i samråd med sina försäkringsgivare
bedöma behovet och utformningen av försäkringsskyddet.
Frågan om de statliga organens ersättningsskyldighet mot tredje man
skulle lättast bli löst genom ansvarighetsförsäkring hos det enskilda försäkringsväsendet.
Staten bör i dessa fall icke stå självrisk.
Förbundet tillstyrker utredning.
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1964
Utskottet
I motionerna föreslås utredning angående dels viss utvidgning av den
försäkringsbaserade skaderegleringen i fråga om statliga verks och inrättningars
ansvarsförpliktelser och dels inrättande av en central byrå för
kronans och de statliga och statsdomineradc bolagens försäkringsfrågor.
Enligt cirkulär till statsmyndigheterna den 4 juni 1954 (SFS 325/1954)
gäller som huvudregel att statlig myndighet icke äger teckna försäkring för
statens egendom eller för att skydda staten eller anställd personal mot
ansvarighet. I cirkuläret erinras vidare om att i vissa fall särskilda bestämmelser
gäller och angives, när i övrigt undantag från huvudregeln
kan få göras med hänsyn till statens intressen.
Beträffande den första delen av motionsyrkandet — utredning av frågan
om utvidgning av den försäkringsbaserade skaderegleringen — vill utredningen
erinra om att den gällande ordningen med självrisk i stället för
försäkringsskydd i den statliga verksamheten grundades på försäkringsekonomiska
överväganden, b rågan om omfattningen av ansvaret för skador i
statlig verksamhet är f. n. i viss mån oklar. Ett visst utredningsmaterial
föreliggei emellertid och av betydelse i detta sammanhang är att utredningen
angående vissa skadeståndsrättsliga frågor inom kort kommer att
framlägga ett betänkande angående principalansvaret och anställdas slcadeståndsskyldighet.
Spörsmålet om försäkring i den statliga verksamheten bör
bedömas mot bakgrunden av resultaten av den vidare behandlingen av bl. a.
nyssnämnda frågor. Utskottet finner i detta läge icke skäl förorda en utredning
beträffande den i motionsyrkandets första del upptagna frågan.
Vad åter gäller den andra delen av motionsyrkandet — inrättande av en
central statliga byrå för försäkringsfrågor — får utskottet framhålla att
inom vässa grenar av den statliga förvaltningen ärenden om skadereglering
handläggs av särskild personal med erfarenhet av försäkringsfrågor. Detta
gäller bl. a. de av motionärerna särskilt nämnda verken — järnvägen, posten
och de militära myndigheterna — inom vilkas arbetsområden en väsentlig
del av här ifrågavarande skadeståndsfall förekommer. Frågan om effektivisering
och förenkling av den statliga skaderegleringsverksamheten i stort
har även uppmärksammats i skilda sammanhang. Förslag till åtgärder i
sådant syfte har således på sin tid framlagts av statens sakrevision och av
kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar. Frågan har vidare
behandlats av riksdagens revisorer i deras berättelser åren 1959 och 1962.
I 1960 års riksdags beslut med anledning av den förstnämnda berättelsen
framhölls att det icke vore osannolikt att större effektivitet kunde uppnås
inom bl. a. skaderegleringsverksamheten. Frågan om tillvaratagandet av
kronans intressen i vissa rättsärenden, vari nyssnämnda spörsmål ingår
som en del, är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. I 1962 års berättelse
framhöll revisorerna vikten för såväl staten som de enskilda parterna av
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 dr 196t 11
att utredningarna i skadefall vore tillfredsställande. Riksdagen anslöt sig
år 1963 till revisorernas förslag att ett cirkulär i frågan borde tillställas
myndigheterna. Ett sådant lär inom kort komma att utfärdas.
Utskottet vill till det ovan anförda foga, att spörsmålen om en rationalisering
av skaderegleringsverksamheten, bl. a. genom en viss centralisering
av denna, kan förutsättas bli prövade i samband med behandlingen av det
kommande förslaget om principalansvaret m. m. Det kan också förutsättas
att vid en sådan prövning såväl intresset av att kostnaderna för statsverket
blir rimliga som den enskilde skadelidandes intresse av en snabb och tillförlitlig
handläggning av ärendena blir beaktade.
Utskottet finner med hänsyn till det anförda icke heller en utredning
beträffande det i motionsyrkandets andra del berörda spörsmålet nu böra
tillsättas utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 317 och II: 414 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin*, Hellebladh*, Eric Gustaf
Peterson*, Enarsson*, Tage Johansson, Wallmark och fru Olsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa*,
Jacobsson i Sala, Carlsson i Huskvarna, Dickson*, fru Jäderberg*, herr
Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Hamrin i Kalmar*, Nilsson i Bästekille,
Börjesson i Glömminge* och Rask*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.