Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring för statlig verksamhet.

1964-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring för statlig verksamhet.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 196b

7

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ansvarsförsäkring

för statlig verksamhet.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 317 av herrar Hjalmar Nilsson och Hedström samt II: 414 av herr Fredriksson

m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utredning angående dels försäkringsbaserad skadereglering i

större utsträckning än som nu är fallet av statliga verks och inrättningars

ansvarsförpliktelser enligt i motiveringen utvecklade tankegångar och dels

inrättande av en försäkringsbyrå såsom en central institution för kronans

och de statliga och statsdominerade bolagens försäkringsfrågor.

I motionerna framhålles, att kronan tillhörig egendom i allmänhet icke

försäkras utan staten står självrisk. Någon översikt över omfattningen av

försäkringsmässiga skador på statlig egendom föreligger ej heller, varför

tillfredsställande underlag för skadeförebyggande åtgärder saknas.

När enskilda åsamkas person- eller egendomsskador, vartill kronan kan

anses vållande, uppstår icke sällan stora olägenheter och lång tidsutdräkt,

och ofta måste domstolsförhandlingar anlitas. Ett försäkringsmässigt förfarande

borde vara att föredraga, särskilt beträffande sådana inrättningar

som järnväg, post och försvarsväsende.

Statliga bolag har att själva avgöra om och i vilken utsträckning de har

nytta av att försäkra. Vid försäkring bör anbudsförfarande användas. I

många fall bör bolagen kunna bära en betydande självrisk. Det vore värdefullt

om statliga bolag hade en expertgrupp för försäkringsfrågor att tillgå.

En statlig försäkringsbyrå kunde lämpligen handlägga dessa olika frågor.

Man skulle vinna i tid och det totala arbetet med försäkringsfrågorna kunde

troligen göras mindre omfattande än nu. Det behövs inte något nytt ämbetsverk

utan det kunde vara lämpligt att exempelvis inom statens järnvägar

eller posten inrätta en särskild försäkringsbyrå.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion

I: 317.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från försäkringsinspelttionen,

statskontoret, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, överbefälhavaren

och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Försäkringsinspektionen anför, att enligt gällande regler statlig myndighet

icke skall teckna försäkring utom i vissa särskilt angivna fall. Inspektionen

säger sig vidare föreställa sig att de större affärsdrivande verken vis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 196b

serligen kan ha tillräcklig erfarenhet av skadefrågor men att ett centralt

organ borde kunna vara till betydande gagn. Frågan om ansvarighetsskador

ingår i arbetsuppgifterna för den inom justitiedepartementet pågående och

snart avslutade utredningen angående vissa skadeståndsrättsliga frågor. Utredningens

resultat bör uppmärksammas vid en eventuell utredning i enlighet

med motionerna.

I fråga om bilansvarigheten anser inspektionen det önskvärt, att skadeståndskrav

regleras efter samma normer och lika snabbt vare sig olyckan

orsakats av ett privatägt eller av ett statsägt fordon. Ett stort antal statliga

myndigheter har också medgivits att teckna ansvarighetsförsäkring å motorfordon,

vilket system uppgives ha fungerat tillfredsställande. För försvarets

rakning har vid försvarets civilförvaltning inrättats en särskild skaderegleringsnämnd

såsom rådgivande organ åt försvarsväsendets centrala myndigheter

i fråga om skadeståndskrav. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens juridiska

byrå tillhandagår även andra civila statliga verk med utredningar i

ansvarighetsärenden.

Inspektionen säger sig icke kunna bedöma om motionärernas uppgifter

om tidsutdräkt och andra olägenheter av det rådande systemet är riktiga.

För en rättvis, smidig och snabb skadereglering är emellertid nödvändigt att

tillgång finnes till personal med tillräcklig erfarenhet och kompetens. Inspektionen

tillstyrker en utredning.

Statskontoret framhåller, att frågan i vilken utsträckning staten är ansvarig

för skador i statlig verksamhet för närvarande torde vara i viss mån

oklar. Den har emellertid behandlats av kommittén angående det allmännas

skadeståndsansvar, som framlagt förslag till lag om skadestånd i offentlig

verksamhet (SOU 1958:43).

Denna kommitté har även föreslagit viss förenkling och effektivisering av

den statliga skaderegleringsverksamheten. Statskontoret förutsätter att detta

förslag kommer att prövas i samband med prövningen av skadeståndskommitténs

kommande betänkande angående principalansvaret. Frågan om kronans

skadeersättningar har vidare uppmärksammats av såväl 1959 som 1962

års riksdagsrevisorer, vilket torde leda till att ett cirkulär till myndigheterna

angående handläggningen av sådana ärenden snart kommer att utfärdas.

Statskontoret avstyrker motionerna.

Generalpoststyrelsen har ej funnit det vara till nackdel att postverkets

egendom ej är försäkrad. Styrelsen anser, att enskildas krav på ersättning

för person- eller egendomsskador inom postverket handlägges på ett fullt betryggande

sätt och utan oskälig tidsutdräkt. Antalet fall där postverket i ersättningsärenden

instämmes till domstol torde i medeltal icke överstiga tre

per år. Styrelsen anser, att uppkommande försäkringsfrågor inom postverket

bäst handlägges på sätt som sker. Motsvarande torde gälla för de myndigheter

vilka liksom styrelsen äger uppträda inför rätta samt för de statli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 de 196''t 9

ga och statsdominerade bolagen. Övriga myndigheter synes ha möjlighet att

rådfråga sig hos länsstyrelse eller hos justitiekanslersämbetet. Det torde

starkt kunna ifrågasättas om en central försäkringsbyrå skulle innebära en

rationalisering.

Styrelsen avstyrker motionerna.

Järnvägsstyrelsen anför bl. a. att motionärerna närmast synes ha avsett

utomobligatoriska förhållanden. Inom statens järnvägar finnes organisatoriska

enheter för handläggning av både sådana och inomobligatoriska skadeståndsfrågor.

Dessa enheter arbetar snabbt, effektivt och med minsta kostnad

för statsverket. Skadereglering inom statens järnvägar äger rum minst

lika snabbt eller snabbare än hos ett enskilt försäkringsföretag. Vid tidsutdräkt

brukar, om den skadelidande begär det eller det eljest befinnes påkallat,

a contobelopp utbetalas. Det förekommer ofta att utbetalning äger

rum samma dag kravet inkommer.

De inomobligatoriska skadestånden är de till antalet vida övervägande.

Under senaste tioårsperioden har inte ett enda sådant fall gått till domstol,

medan sammanlagt sju avgjorts genom skiljedom. Sammanlagt regleras årligen

ca 25 000 sådana skadefall, vartill kommer ett stort antal fall småskador,

som regleras på de lokala tjänsteställena.

Gentemot påståendet att vid reglering av skadeståndsfrågor inom det enskilda

försäkringsväsendet anlitande av domstol torde tillhöra undantagen,

erinrar styrelsen om att i så gott som alla bilmål ett eller flera försäkringsbolag

är inblandade.

För statens järnvägars del finnes inte behov av eu central instans, och styrelsen

vill erinra om att tillskapande av stora enheter för handläggning av

likartade ärenden erfarenhetsmässigt medför byråkratisering och långsammare

behandling.

Styrelsen avstyrker motionerna.

överbefälhavaren erinrar om att en betydande del av skadefallen i offentlig

verksamhet faller på försvaret, där dessa frågor redan nu handlägges

centralt av försvarets civilförvaltning. Erfarenheterna har varit gynnsamma.

Skulle en utredning anses erforderlig bör den anförtros åt statskontoret.

Försäkringsbolagens riksförbund finner förslaget om inrättande av en

central försäkringsbyrå för handläggning av frågor rörande ersättning för

skador å statlig egendom väl motiverat och rationellt. Annorlunda ställer

det sig för de statliga bolagen. Varje bolag bör i samråd med sina försäkringsgivare

bedöma behovet och utformningen av försäkringsskyddet.

Frågan om de statliga organens ersättningsskyldighet mot tredje man

skulle lättast bli löst genom ansvarighetsförsäkring hos det enskilda försäkringsväsendet.

Staten bör i dessa fall icke stå självrisk.

Förbundet tillstyrker utredning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1964

Utskottet

I motionerna föreslås utredning angående dels viss utvidgning av den

försäkringsbaserade skaderegleringen i fråga om statliga verks och inrättningars

ansvarsförpliktelser och dels inrättande av en central byrå för

kronans och de statliga och statsdomineradc bolagens försäkringsfrågor.

Enligt cirkulär till statsmyndigheterna den 4 juni 1954 (SFS 325/1954)

gäller som huvudregel att statlig myndighet icke äger teckna försäkring för

statens egendom eller för att skydda staten eller anställd personal mot

ansvarighet. I cirkuläret erinras vidare om att i vissa fall särskilda bestämmelser

gäller och angives, när i övrigt undantag från huvudregeln

kan få göras med hänsyn till statens intressen.

Beträffande den första delen av motionsyrkandet — utredning av frågan

om utvidgning av den försäkringsbaserade skaderegleringen — vill utredningen

erinra om att den gällande ordningen med självrisk i stället för

försäkringsskydd i den statliga verksamheten grundades på försäkringsekonomiska

överväganden, b rågan om omfattningen av ansvaret för skador i

statlig verksamhet är f. n. i viss mån oklar. Ett visst utredningsmaterial

föreliggei emellertid och av betydelse i detta sammanhang är att utredningen

angående vissa skadeståndsrättsliga frågor inom kort kommer att

framlägga ett betänkande angående principalansvaret och anställdas slcadeståndsskyldighet.

Spörsmålet om försäkring i den statliga verksamheten bör

bedömas mot bakgrunden av resultaten av den vidare behandlingen av bl. a.

nyssnämnda frågor. Utskottet finner i detta läge icke skäl förorda en utredning

beträffande den i motionsyrkandets första del upptagna frågan.

Vad åter gäller den andra delen av motionsyrkandet — inrättande av en

central statliga byrå för försäkringsfrågor — får utskottet framhålla att

inom vässa grenar av den statliga förvaltningen ärenden om skadereglering

handläggs av särskild personal med erfarenhet av försäkringsfrågor. Detta

gäller bl. a. de av motionärerna särskilt nämnda verken — järnvägen, posten

och de militära myndigheterna — inom vilkas arbetsområden en väsentlig

del av här ifrågavarande skadeståndsfall förekommer. Frågan om effektivisering

och förenkling av den statliga skaderegleringsverksamheten i stort

har även uppmärksammats i skilda sammanhang. Förslag till åtgärder i

sådant syfte har således på sin tid framlagts av statens sakrevision och av

kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar. Frågan har vidare

behandlats av riksdagens revisorer i deras berättelser åren 1959 och 1962.

I 1960 års riksdags beslut med anledning av den förstnämnda berättelsen

framhölls att det icke vore osannolikt att större effektivitet kunde uppnås

inom bl. a. skaderegleringsverksamheten. Frågan om tillvaratagandet av

kronans intressen i vissa rättsärenden, vari nyssnämnda spörsmål ingår

som en del, är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. I 1962 års berättelse

framhöll revisorerna vikten för såväl staten som de enskilda parterna av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 dr 196t 11

att utredningarna i skadefall vore tillfredsställande. Riksdagen anslöt sig

år 1963 till revisorernas förslag att ett cirkulär i frågan borde tillställas

myndigheterna. Ett sådant lär inom kort komma att utfärdas.

Utskottet vill till det ovan anförda foga, att spörsmålen om en rationalisering

av skaderegleringsverksamheten, bl. a. genom en viss centralisering

av denna, kan förutsättas bli prövade i samband med behandlingen av det

kommande förslaget om principalansvaret m. m. Det kan också förutsättas

att vid en sådan prövning såväl intresset av att kostnaderna för statsverket

blir rimliga som den enskilde skadelidandes intresse av en snabb och tillförlitlig

handläggning av ärendena blir beaktade.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda icke heller en utredning

beträffande det i motionsyrkandets andra del berörda spörsmålet nu böra

tillsättas utan hemställer,

att de likalydande motionerna I: 317 och II: 414 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin*, Hellebladh*, Eric Gustaf

Peterson*, Enarsson*, Tage Johansson, Wallmark och fru Olsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa*,

Jacobsson i Sala, Carlsson i Huskvarna, Dickson*, fru Jäderberg*, herr

Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Hamrin i Kalmar*, Nilsson i Bästekille,

Börjesson i Glömminge* och Rask*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.