Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna.

1964-04-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1961

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att

trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 628 av herr Lager och II: 765 av herrar Hagberg och Holmberg föreslås,

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en utredning med uppgift att

framlägga förslag till tryggande av de mellansvenska gruvarbetarnas sysselsättning.

I motionerna framhålles, att sedan början av 1950-talet ett tjugotal smågruvor

i Mellansverige inställt driften och att ytterligare driftnedläggelser

hotar. Orsakerna har angivits vara svårigheter att få avsättning för malmen,

dryga fraktkostnader och splittrad försäljningsorganisation, varjämte fyndigheterna

i vissa fall är utbrutna. Vilka orsakerna än är, kommer de anställda,

omkring 4 500 människor, att drabbas hårt. Skulle det vara så, att

den nuvarande uppsplittringen av fyndigheterna på många ägare är ett hinder

för avsättningen av malmen, bör staten ta initiativ till en gemensam

försäljningsorganisation. Om fraktkostnaderna utgör ett hinder för fortsatt

drift, kan detta avlägsnas genom fraktrabatter. En lösning vore att uppföra

ett statligt järnverk i Mellansverige, vilket borde kunna bli en god

affär.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 1: 628.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

kommerskollegium, Landsorganisationen (LO), Arbetsgivareföreningen

(SAF), Aktiebolaget statsgruvor och Svenska gruvföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under de tre senaste åren antalet sysselsatta

vid de mellansvenska gruvorna minskat med 10 procent, beroende

på nedläggning av gruvor och införande av arbetskraftsbesparande metoder.

Antalet arbetslösa har emellertid trots detta varit begränsat och åren 1959—

64 uppgått till genomsnittligt 2 procent (0,9 % år 1961) av antalet arbetslöshetsförsäkrade.

Många arbetslösa utgöres av äldre arbetskraft, i år var

64 procent av dem över 60 år. Omställningsproblemen har mötts med flyttnings-

och omskolningsåtgärder och till en del, främst för den äldre arbetskraften,

med beredskapsarbeten.

Kommers kollegium framhåller, att en samverkan mellan gruvorna i olika

avseenden skulle vara till fördel men att malmförsäljningen försvåras bl. a.

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964-

därav att malmprodukterna från olika gruvor icke är ensartade, varför direkt

kontakt mellan gruvföretaget och kunden ofta måste upprätthållas.

Frågan om frakttaxorna har bl. a. efter framställning från Gruvindustriarbetareförbundet

i december förra året nyligen tagits upp till behandling

av berörda myndigheter.

Förslaget om tillskapande av ett statligt järnverk i Mellansverige finner

kollegium orealistiskt. Ifrågavarande gruvor kan icke räkna med att få bättre

priser därigenom. Marknaden för järnprodukter ökas ju icke, varför det

endast skulle innebära en omflyttning av förbrukningen med åtföljande

störningar för övriga järnverk och deras malmleverantörer. Bättre torde

vara att lita till den normalt fortgående utvecklingen vid nu i gång varande

järnverk, vilkas successivt ökade malmbehov kan väntas göra de mellansvenska

gruvorna mindre beroende av export.

Kollegium avstyrker motionerna.

LO hänvisar till ett av Gruvindustriarbetareförbundet avgivet yttrande,

vari uttalas, att de i motionen behandlade spörsmålen bör handläggas inom

ramen för den ordinarie verksamheten i handelsdepartementets industriavdelning,

finansdepartementets planeringsråd och arbetsmarknadsstyrelsen.

SAF anser, att de berörda problemen kan lösas inom ramen för redan

existerande arbetsmarknadspolitiska resuTser och avstyrker motionerna.

AB statsgruvor säger sig ha erfarit att den mellansvenska gruvhanteringens

problem är föremål för överväganden inom berörda departement och

förutsätter att Kungl. Maj :t kommer att vidtaga de åtgärder som kan anses

erforderliga.

Svenska gruvföreningen anför, att den anknytning, som fanns och fortfarande

finnes mellan järnverk och gruvor, innebär en jämn och relativt konstant

avsättning för malmen. Gruvornas beroende av järnverken kan emellertid

innebära en begränsning av möjligheterna till expansion, varför en

produktion som även medger export visat sig fördelaktig. Därvid har emellertid

gruvornas intäkter också blivit direkt avhängiga av världsmarknadens

priser. Marknaden kännetecknas för närvarande av produktionsöverskott,

vilket blivit särskilt kännbart för de mellansvenska järnmalmsproducenterna

med deras små enheter. Genom strukturrationalisering och mekanisering

har uppfordrings- och malmbehandlingsanläggningarna koncentrerats,

varigenom ett flertal anläggningar inom ett och samma eller närliggande

malmfält ersatts med en centralanläggning.

Gruvorna har strävat att tillhandahålla eftertraktade malmprodukter för

att öka sin konkurrenskraft, men detta kräver i många fall en mycket intim

kontakt och samverkan mellan tillverkare och avnämare, som bör förmedlas

av en med varje malmprodukt väl förtrogen service- och försäljningsrepresentant.

Detta förhållande har varit hinderligt för en mera utbredd

samverkan.

Då malmunderlaget visat sig otillräckligt för ekonomisk drift har i all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964

mänhet arbetskraften kunnat beredas annat gruvarbete. F. n. råder en viss

om än icke markant brist på gruvarbetare.

Mekaniseringen och automatiseringen har medfört en förskjutning från

specifikt gruvarbete till service- och underhållsarbete och de däri sysselsatta

bär lättare att byta arbete. Gruvföretagen söker också medverka till att

de anställdas bostäder förlägges till närbelägen tätort, varigenom den anställdes

valfrihet väsentligt ökar.

Frågan om uppförande av ett järnverk, som skulle leverera tackjärn till

flera stålverk, har noggrant övervägts men är f. n. ej aktuell. Hyttornas kapacitet

kan emellertid betydligt ökas genom användning av syreanrikad

bläster och tillsats av olja i stället för kol och koks som bränsle. Produktionen

av kulsinter kommer vidare att planenligt öka. Man kan räkna med

att den nominella hyttkapaciteten kan med relativt små investeringar öka

med åtminstone 50 procent.

Att uppföra ett nytt, kapitalkrävande järnverk i Mellansverige skulle endast

innebära ett kapacitetstillskott och resultera i att befintliga anläggningar

utnyttjades sämre. Att där framställa tackjärn, som pa världsmarknaden

prismässigt kan konkurrera, får bedömas som icke realistiskt.

Frakt, lagring och omlastning är onekligen mycket kostnadskrävande,

men gruvornas möjlighet att påverka kostnaderna är begränsad till de rabattsatser,

som man vid förhandlingar kan uppnå.

Att lägga ned en gruva liksom att sedermera återupptaga driften medför

stora kostnader och stora sociala problem. Mot detta och de svenska järnverkens

behov av billig och lämplig malmbas får man se gruvornas strävan

att rida ut de svårigheter som följer av det kapacitetsöverskott, som f. n.

finns i världen.

Föreningen avstyrker motionerna.

Utskottet

Principen om den fulla sysselsättningen är allmänt accepterad i dagens

samhälle, och det råder icke heller några delade meningar om att statsmakterna

bör ägna stor uppmärksamhet åt bl. a. de sysselsättningssvårigheter

som föreligger eller kan uppkomma inom den mellansvenska gruvnäringen.

De av motionärerna rekommenderade åtgärderna innebär statliga initiativ

för upprättande av ett gemensamt försäljningsorgan, för införande av

fraktrabatter samt för uppförande av ett järnverk.

Av remissyttrandena över motionerna framgår att vägande invändningar

kan anföras emot de olika förslagen. Utskottet bar emellertid icke ansett

sig böra taga ställning till förslagen av den anledningen att prövningen av

problem av väsentlig betydelse för sysselsättningen inom den mellansvenska

gruvindustrien ingår i uppgifterna för olika statliga myndigheter och

utredningar. Härutinnan kan erinras exempelvis om handelsdepartemen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964

tets industriavdelning, planeringsrådet, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadsutredningen.

Enligt utskottets mening bör frågan om åtgärder

för att säkra sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna prövas i

sådana större sammanhang. Utskottet vill också erinra om att en proposition

angående den statliga lokaliseringspolitiken är att förvänta till årets riksdag.

Spörsmål om industrilokalisering, omskolning och omflyttning av arbetskraft

m. m., vilka är av stor betydelse för lösandet av det i motionerna

upptagna problemet, kommer således inom kort under riksdagens prövning.

Utskottet finner med hänsyn till det ovan anförda icke skäl förorda tillsättande

av den av motionärerna föreslagna utredningen utan hemställer,

att de likalydande motionerna I: 628 och II: 765 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schött*, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,

Eric Gustaf Peterson*, Tage Johansson, Svanström*, Wallmark och fru

Olsson;

från andra kammaren: herrar Skoglösa, Jacobsson i Sala, Carlsson i

Huskvarna, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall,

herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark*, Bengtson i Solna* och Magnusson

i Nennesholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 64

414808

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.