Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående filmcensuren.

1964-04-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående filmcensuren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 196b

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

filmcensuren.

I en inom första kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion I: 316 av herr Möller föreslås, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning av den statliga filmcensurens

ställning.

I de likalydande, ävenledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade

motionerna I: 385 av herr Per-Olof Hanson och 11: 459 av fru Gärde Widemar

hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

en förutsättningslös utredning rörande de speciella problem, som en offentlig

visning av film erbjuder.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motion I: 316 anföres, att den livliga debatt som uppstått om filmcensuren

riktat uppmärksamheten på en rad principiella och praktiska problem.

Debatten har visat den konflikt som råder mellan samhällets önskan

att skydda medborgarna mot negativa företeelser och kravet på konstnärlig

frihet och yttranderätt utan förhandscensur. Principiellt bör censur undvikas

i synnerhet för vuxna människor, och därför bör statsmakterna från

tid till annan pröva, om filmcensuren kan avvecklas för vuxen publik och

samhällskontrollen ges andra former.

En tendens synes vara, att censuren blivit mera generös i bedömningen,

vilket får ses som en reflex av den allt friare debatt som förs om allehanda

mänskliga och samhälleliga problem. I förarbetena till gällande lag har betonats,

att censuren bör vara huvudsakligen mentalhygieniskt inriktad. Varje

form av smakcensur måste avböjas. Att göra en entydig mentalhygienisk

bedömning är emellertid svårt, och forskningen ger inga säkra resultat om

filmens och andra massmedias inverkan på människan. Detta bör emellertid

icke hindra att frågan om filmcensurens ställning utredes. Därvid bör

främst prövas om filmcensur för vuxna människor numera kan anses behövlig,

samt hur åldersgränserna för barn och minderåriga bör avvägas.

Hänsyn måste tagas till televisionens tillkomst och dess inverkan på frågan

om filmcensurens ställning. Gällande bestämmelser är icke anpassade till

våra dagars förhållanden och massmedia. Slopande av censuren skulle medföra

behov av prövning av de rättsliga reglerna på området, så att ett snabbt

och smidigt ingripande kan ske samt att ett ansvarssystem skapas.

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1964

I motionerna 1:385 och 11:459 framhålles, att man vid bedömande av

huruvida en films innehåll kan anses skadligt i första hand har att utgå

från vad som är straffbart respektive tillåtet enligt allmänna strafflagen.

Då det gäller tryckta bilder som sprides gäller tryckfrihetsförordningens

speciella stadganden, men om bilderna sammanställs till en film har man

den särskilda ordning som filmcensuren innebär. Om ett sådant specialförfarande

alltjämt erfordras har emellertid ifrågasatts. Även om någon form

av filmgranskning kan vara önskvärd, motsvarar den nuvarande formen

för censurens anordnande knappast tidens krav. Tänkbar är en ordning liknande

tryckfrihetsprocessen. Frågan härom behöver utredas.

TV-sändningarna komplicerar spörsmålet. Ansvarighetsfrågan kan emellertid

ej ses fristående från de överväganden, som kan göras beträffande

filmförevisningar utanför TV. Alla hithörande problem bör utredas i ett

sammanhang.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

I: 316 och II: 459.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens biografbyrå,

statens filmgranskningsråd, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,

Sveriges filmproducenter, Sveriges biografägareförbund, Sveriges

radio, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska filminstitutet.

Samtliga hörda myndigheter och organisationer tillstyrker eller har ingen

erinran att göra mot en utredning utom skolöverstyrelsen, som ställer sig

betänksam, samt Sveriges radio, som anser det icke motiverat att göra visning

av film i television till föremål för utredning.

Biografbyrån, socialstyrelsen, Sveriges filmproducenter, Biografägareförbundet

och Tidningsutgivareföreningen tillstyrker med hänvisning till den

debatt som förts i frågan. Socialstyrelsen framhåller därutöver att det är

angeläget att man genom lämpliga åtgärder förhindrar barn och ungdom

från att se vissa filmer samt att åldersgränserna bör övervägas.

Biografbyrån och Sveriges radio hänvisar vidare till den överenskommelse

de ingått om att i TV icke skall visas film, som av biografbyrån blivit förbjuden

för offentlig visning, och att av byrån granskad film ej skall framföras

i annat skick än den blivit godkänd i. Sveriges radio säger sig dessutom

i praktiken i sitt filmval med få undantag ha visat samma eller snarare

större hänsyn till de värden som den statliga filmgranskningen avser

att skydda. Man påpekar vidare omöjligheten att censurera dagsaktuell film,

den s. k. live-produktionen. Man måste i fråga om denna lita på programpersonalens

omdöme.

Filmgranskningsrådet uttalar, att rådet som utgångspunkt för sitt arbete

har den uppfattningen, att censur i och för sig är en icke önskvärd företeelse

i en demokrati. Rådet anser därför att en utredning bör pröva om filmcensuren

för vuxna numera kan anses behövlig och om inte samhällskontrollen

över filmen kunde givas former som mera sammanfaller med dem

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 196b 3

som gäller för andra massmedia. Samtidigt härmed torde dock enligt rådets

mening även prövas om icke den övre åldersgränsen för barnförbjuden film

borde höjas eller eventuellt ännu en åldersgräns införas.

Medicinalstyrelsen framhåller, att problemen kring filmcensuren genom

filmförevisningarna i TV kommit i ett nytt läge. Styrelsen ställer sig frågande

till ingripande i efterhand i former liknande tryckfrihetsprocessen.

Varje form av censur bör principiellt undvikas, varför den bör inskränkas

så långt möjligt utan att elementära mentalhygieniska krav åsidosättes.

Skolöverstyrelsen anser, att en filmgranskning, byggd på mentalhygienisk

motivering, bör bibehållas, och framhåller att man vet mycket litet om t. ex.

filmens verkan i jämförelse med andra medias på individer i olika åldrar.

En intensifierad forskning är därför angelägen. Styrelsen ifrågasätter därför

starkt om i nuvarande läge det riktigaste tillvägagångssättet kan vara

att utan vidare tillsätta en utredning. Forskningen bör komma före.

Svenska filminstitutet anför, att institutets strävan att höja den svenska

filmkulturen motverkas, om filmcensuren förbjuder konstnärligt värdefulla

filmer eller beordrar klipp i dem. Censuren synes dock ha liberaliserats

så, att filmer, som varit förbjudna, släppts efter något eller några decennier.

Instruktionen för filmcensuren har också undergått viss förändring, och

det bör nu icke vara fråga om moralcensur utan om en censur, grundad på

mentalhygieniska bedömningar. Mentalhygienen är emellertid ingen exakt

vetenskap, varför en viss godtycklighet måste stå kvar. Det är dessutom

uppenbart, att vissa ingrepp icke är dikterade av mentalhygieniska överväganden

utan av moraliska bedömningar.

Det yrkas på mera forskning på området. Institutet instämmer häri och

har själv initierat en stort upplagd undersökning med anlitande av vårt

lands främsta expertis. Flertalet gjorda undersökningar visar, att film påverkar

sin publik, men ingen undersökning, som fyller normala vetenskapliga

kriterier, tyder på att film kan påverka en normal publik på det skadliga

sätt, som impliceras i censurinstruktionen.

Film påverkar en normal publik huvudsakligen genom attitydförändringar.

Sådana påverkningar kan vara skadliga och bör då motverkas lämpligast

främst genom upplysning samt genom stöd av produktion, distribution

och konsumtion av kvalitetsprodukter.

Institutet bestrider icke att filmer kan vara mentalhygieniskt skadliga,

och kan det hållas för sannolikt att så är fallet i fråga om vissa filmer, bör

samhället överväga att ingripa i form av lagstiftning. Det bör emellertid

icke ske genom censur utan genom ett domstolsliknande förfarande vid ett

centralt organ. Institutet drar slutsatsen, att filmcensuren inte har en positiv

uppgift att fylla. Dess avveckling aktualiserar emellertid en rad problem

såsom ansvarighets- och procedurfrågor vid eventuella ingrepp mot film.

Det torde vara nödvändigt att fastställa ansvarighetsregler samt att skapa ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1964

centralt åtals- och domstolssystem. Möjligen bör ett organ etableras, som

kan ge förhandsbesked i fråga om filmer med från straffrättslig synpunkt

tvivelaktiga inslag. I fråga om filmer som kan vålla men för försvaret eller

skada rikets säkerhet bör försvarsstaben kunna ersätta censuren.

Institutet framhåller, att åtskilliga undersökningar tyder på att film inte

heller för barn och ungdomar är mentalhygieniskt skadlig så som detta begrepp

bör uppfattas enligt censurinstruktionen, men det är uppenbart att

barn och ungdomar är lättare mottagliga för attitydpåverkningar än vuxna.

Filmens förhållande till barn och ungdom bör därför utredas liksom frågan

huruvida en vidgad konsumentupplysning kan ersätta filmcensuren även

för barn och ungdomar.

Om gällande rätt beträffande filmcensur

Bestämmelser om filmcensur återfinns i förordningen om biografföreställningar

den 5 juni 1959 (SFS 1959:348) samt i instruktionen för statens

biografbyrå den 4 oktober 1929 med däri vidtagna ändringar (senast intagen

nästan i sin helhet i SFS 1954: 541).

I förordningens 3 § stadgas bl. a. att biografbyrån ej må godkänna film

eller del av film, vars förevisande på grund av det sätt, varpå händelserna

skildras, och det sammanhang, vari de förekommer, kan verka förråande

eller skadligt upphetsande eller förleda till brott.

Ej heller må film eller del av film godkännas, om dess förevisande kan

anses olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt

eller kan lända till upplysning om förhållanden, vilkas uppenbarande kan

medföra men för försvaret eller eljest för rikets säkerhet.

Biografbyrån äger även i annat fall vägra godkänna film eller del av film

om biografbyrån finner förevisande därav uppenbarligen strida mot allmän

lag.

Film eller del av film må ej godkännas till förevisning för barn under elva

år eller för barn, som fyllt elva men ej femton år, i den mån den kan vålla

barn i sådan åldersgrupp psykisk skada.

Biografbyrån må ej vägra godkänna film på andra grunder än sålunda

stadgats.

I instruktionen för statens biografbyrå erinras bl. a. om att till biografbyrån

såsom rådgivande organ skall vara knutet statens filmgranskningsråd.

Biografbyrån har att inhämta filmgranskningsrådets åsikt, då vid granskning

av viss film uppkommit fråga om att helt förbjuda densamma för offentlig

förevisning eller att vidtaga annan censuråtgärd, som biografbyrån

anser vara av normerande betydelse för granskningsverksamhetens utövande

eller eljest finner vara särskilt tveksam.

Det åligger chefen för byrån att i möjligaste mån övervaka, att enhetlighet

och följdriktighet iakttages vid filmgranskningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1964 5

Besvär över byråns beslut anföres hos Kungl. Maj :t.

Beträffande förarbetena till lagstiftningen må här endast erinras om att

av såväl 1949 års filmkommitté som av föredragande departementschef

och riksdagsutskott sammanstämmande betonats att censuren bör vara

huvudsakligen mentalhygieniskt inriktad och att ingripanden efter rent moraliska

eller estetiska linjer icke borde förekomma. Varje form av smakcensur

borde bestämt avböjas. Filmer och filmscener borde vidare bedömas

icke blott efter sina rent formella element utan också med behörigt hänsynstagande

till filmens sammanhang, syftning och helhetsverkan.

Utskottet får även erinra om att vid innevarande riksdag väckts motioner

(I: 143 och II: 174) om tillämpning av tryckfrihetslagstiftningen på film

m. m., vilka motioner hänvisats till annat utskott.

Utskottet

Normerna för den statliga filmgranskningen har i sak praktiskt taget

icke förändrats sedan filmcensuren infördes år 1911. Som framgår av den

ovan lämnade redogörelsen för gällande rätt på området och förarbetena

till denna skall, bortsett från fall då ingrepp anses böra ske med hänsyn

till rikets förhållande till främmande makt, till försvaret eller till rikets

säkerhet, censuren vara huvudsakligen mentalhygieniskt inriktad. Ingripanden

efter rent moraliska eller estetiska linjer bör inte förekomma. Film

eller del av film som kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller

förleda till brott må icke godkännas för visning.

Som i motion I: 316 framhålles, har den långsiktiga tendensen varit att

censuren blivit mer generös i bedömningen. För en tid sedan har emellertid

i anslutning till ett par av biografbyrån fattade beslut en livlig allmän debatt

om filmcensuren blossat upp. I debatten har olika problem rörande

filmcensuren av principiell eller praktisk innebörd aktualiserats. En väsentlig

fråga i diskussionen har varit, om förhandsgranskning av film över

huvud taget kan anses behövlig för den vuxna publiken. Det har vidare

ifrågasatts om icke filmgranskningen borde ske i en ordning som närmare

ansluter sig till vad som gäller för övriga massmedia — för dessa finnes

icke några regler om förhandsgranskning. Särskilt har uppmärksammats

att filmer som visas på biografer men icke TV-filmerna är underkastade

censurens prövning. I debatten har också exempelvis spörsmålen om åldersgränser

för barnförbjudna filmer och om granskningsproceduren, bl. a.

instansordningen för anförande av besvär, diskuterats. Däremot har behovet

av censur för barnfilmer icke ifrågasatts med nämnvärd styrka.

De ofta vitt skilda meningar i fråga om vuxencensuren som kommit till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 är i96k

uttryck i debatten synes till stor del grunda sig på olikheter i fråga om moraliska

och andra värderingar och på olika uppfattning om vilken målsättning

som bör gälla för det allmännas ingripanden på detta område. Debatten

har enligt utskottets mening visat att normerna för filmcensuren är osäkra

och också att filmen är ställd i en särklass bland massmedia. Det har, såvitt

utskottet kunnat bedöma med all rätt anförts, att vetenskapliga forskningsresultat

beträffande spörsmålet hur film och andra massmedia påverkar

åskådare och åhörare i olika åldrar föreligger endast i obetydlig utsträckning.

Behovet av forskning har bl. a. uppmärksammats av filmgranskningsrådet,

som hos Kungl. Maj :t gjort framställning om intensivare forskning

om hur en del åldersgrupper mentalhygieniskt påverkas av film. Det

hade i och för sig varit önskvärt att ett ställningstagande till de spörsmål

som här anmäler sig kunnat i större omfattning grundas på bl. a. sådan forskning,

och utskottet vill understryka vikten av att frågan om en förstärkt

forskningsinsats uppmärksammas. Resultat av forskningen kan dock förväntas

först på lång sikt. Enligt utskottets mening är emellertid de skäl

som talar för en allsidig prövning av filmcensurens ställning av sådan styrka,

att åtgärder i sådant syfte bör vidtagas utan dröjsmål. Utskottet förordar

därför att en utredning tillsättes med uppdrag att företaga en förutsättningslös

prövning av och framlägga förslag beträffande den statliga filmcensurens

ställning och därmed sammanhängande spörsmål.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen i anledning av motion I: 316 samt de likalydande

motionerna I: 385 och II: 459 i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om tillsättande av en förutsättningslös utredning

om den statliga filmcensurens ställning och därmed

sammanhängande spörsmål.

Stockholm den 29 april 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande :

från första kammaren: herrar Möller, Schött*, Sörlin, Söderberg*,

Hellebladh, Tage Johansson, Svanström*, Wallmark, fru Olsson, herrar

Hedlund och Kilsmo*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa,

Jacobsson i Sala, Dickson*, fru Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark*,

Börjesson i Glömminge, Lundkvist, fröken Anderson i Lerum, fru

Forsling och herr Nordstrandh*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering..

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:307 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående filmcensuren. a1 i texten