Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättande av en vetenskaplig kommission med uppgift att skyndsamt utreda och kartlägga situationen i Sverige vad gäller dels användningen av biocider inom växtoch skogsodlingen, dels förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda livsmedel, dels biocidernas verkningar på fauna och miljö i övrigt samt om att Kungl. Maj :t måtte överväga de praktiska åtgärder som kan vara påkallade i anledning av dessa utredningar.

1964-05-12 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:36, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättande av en vetenskaplig kommission med uppgift att skyndsamt utreda och kartlägga situationen i Sverige vad gäller dels användningen av biocider inom växtoch skogsodlingen, dels förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda livsmedel, dels biocidernas verkningar på fauna och miljö i övrigt samt om att Kungl. Maj :t måtte överväga de praktiska åtgärder som kan vara påkallade i anledning av dessa utredningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196A

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels angående skadeverkningar

av kemiska växtskgddsmedel, dels om forskning

och försök rörande kemiska växtskgddsmedel och

dels om utredning rörande kemiska växtskgddsmedel.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner angående

utredning rörande kemiska växtskyddsmedel:

1) de likalydande motionerna 1:93 av herrar Risberg och Ottosson och

11: 115 av fröken Karlsson m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer,

a) att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att utöka och intensifiera

forskningen rörande biocidernas skadliga verkningar,

b) att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder som begränsar användningen

av biocider till dess omfattningen av deras skadeverkningar på vårt

lands växt- och djurliv klarlagts.

2) de likalydande motionerna I: 319 av herrar Weibull och Yngve Nilsson

samt II: 420 av herr Ringabg, vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig utredning samt förslag rörande

förstärkning av forsknings- och försöksresurserna på växtskyddsmedlens

område, samt

3) motion II: 540 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. vari hemställes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättande av en

vetenskaplig kommission med uppgift att skyndsamt utreda och kartlägga

situationen i Sverige vad gäller dels användningen av biocider inom växt- och

skogsodlingen, dels förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda

livsmedel, dels biocidernas verkningar på fauna och miljö i övrigt samt om

att Kungl. Maj :t måtte överväga de praktiska åtgärder som kan vara påkallade

i anledning av dessa utredningar.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motionerna I: 93 och II: 115 framhålles, att användningen av biocider

kraftigt ökat, vilket innebär risker för skadlig inverkan på människan och

naturen. Kvicksilvcrbetningsmedlen utgör en allvarlig fara för den vilda

faunan. Forskningen rörande biocidernas skadeverkningar bör snarast intensifieras.

Man kan ifrågasätta förbud mot användning av vissa biocider.

I motionerna I: 319 och II: 420 framhålles likaledes riskerna för skador på

faunan. Den nya giftlagstiftningen torde dock kunna förväntas på ett positivt

sätt påverka utvecklingen. Å andra sidan får man icke bortse från de

1—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredninffsiitskottets utlåtande nr 36 år 1964

vinster som bekämpningsmedel av olika slag innebär för jordbruket och

trädgårdsodlingen. Utan betning av utsädet skulle förhärjande farsoter

drabba spannmålsodlingen och utan kemiska besprutnings- och bepudringsmcdel

skulle oljeväxtodlingen, fröodlingen och i stor utsträckning trädgårdsodlingen

vara omöjlig. Allmän användning av s. k. biologisk bekämpning

torde vara eu avlägsen möjlighet, och resistensförädling tar mycket lång tid.

Skadeverkningarna bör emellertid såvitt möjligt nedbringas till ett minimum

genom bl. a. successiv övergång till mindre giftiga medel. Vår växtskyddslagstiftning

fordrar registrering av växtskyddspreparat, men någon ingående

värdeprövning sker ej. En sådan bör införas. Det kräves vidgad forskningsoch

försöksverksamhet på olika håll.

Även i motion II: 540 undefstrykes riskerna för faunan. Om de långsiktiga

följdverkningarna på människorna vet man inte så mycket men det är förklarligt

att situationen väcker oro. En intensifierad forskning är därför nödvändig

och redan kända forskningsresultat bör delges allmänheten. De

skärpta bestämmelserna för giftmedelsanvändningen löser icke frågan.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 115, I: 319 och II: 540.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium,

lantbrukshögskolan, lantbruks styrel sen, medicinalstyrelsen, statens giftnämnd,

statens institut för folkhälsan, statens växtskyddsanstalt, veterinärstyrelsen,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges ornitologiska förening, Sveriges

yrkesfruktodlares riksförbund och Föreningen bekämpningsmedelsleverantörer,

varjämte Svenska jägareförbundet inkommit med en skrivelse.

Kommerskollegium anför:

Kollegium, som berett Sveriges kemiska industrikontor, Kooperativa förbundet

och handelskamrarna i riket tillfälle att yttra sig, får med överlämnande

av inkomna yttranden1 anföra följande.

De under senare tid alltmer uppmärksammade skadeverkningarna på såväl

fauna som flora samt förekomsten av spår av bekämpningsmedel i livsmedel

ha tillskrivits den ökande användningen av olika kemiska bekämpningsmedel.

Otvivelaktigt medför användningen av dylika medel vissa risker

för skador och kunskaperna om medlens egenskaper, framför allt vid långvarig

användning, äro bristfälliga. Kollegium delar därför den i motionerna

uttalade uppfattningen, att en allsidig och förutsättningslös utredning om

växtskyddsmedlens användning och verkningar bör komma till stånd samt

att ökade resurser för forskning och försök på växtskyddsmedlens område

böra ställas till förfogande. Det må emellertid i detta sammanhang erinras

om den plan för utbyggnad av biocidforskningen, som statens naturvetenskapliga

forskningsråd nyligen lämnat till Kungi. Maj :t.

Yrkandet om eu begränsad användning av växtskyddsmedel till dess omfattningen

av deras skadeverkningar klarlagts har kollegium däremot funnit

sig icke böra biträda. Användningen av växtskyddsmedel medför nämligen

att betydande värden på såväl jordbrukets som trädgårdsodlingens område

räddas. Det bör därför först klarläggas att nackdelarna med användningen

1 Ej medtagna här.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964- 3

av växtskyddsmedel avsevärt överväga fördelarna. I den mån så är nödvändigt,

finnes dessutom redan nu genom bestämmelserna i den nya bekämpningsmedelsförordningen

möjlighet till ingripande när det gäller användningen

av växtskyddsmedel. Giftnämnden äger nämligen vägra registrering,

om visst medel anses ha sådan skadlig verkan att det icke lämpligen bör användas.

Sådant beslut har för övrigt redan fattats såvitt angår bekämpningsmedel,

innehållande aldrin, dieldrin samt vissa fosforpreparat.

Lantbruk shögs kolan uttalar:

Motionerna I: 93 och II: Ilo

Vad avser motionernas hemställan att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder

för att utöka och intensifiera forskningen rörande biocidernas skadliga verkningar,

vill styrelsen hänvisa dels till sitt yttrande över motionerna I: 319 och

II: 420, likalydande, angående forskning och försök rörande kemiska växtskyddsmedel,

dels till de skrivelser som statens växtskyddsanstalt och statens

institut för folkhälsan i dagarna avgivit till Kungl. Maj :t med äskanden

om medel för en tvåårig analysverksamhet avseende förekomsten av växtskyddskemikalier

i livsmedel.

Vad avser motionernas hemställan att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana

åtgärder som begränsar användningen av biocider till dess omfattningen av

deras skadeverkningar på vårt lands växt- och djurliv klarlagts vill styrelsen,

då motionerna i huvudsak berör användningen av kvicksilverbetningsmedel,

hänvisa till de avsevärda begränsningar i användningen av betningsmedel

som statens växtskyddsanstalt föreslår i ett specialnummer av publikationen

» Växtskyddsnotiser». I en avslutande artikel med titeln »Anpassad betning»

i denna publikation rekommenderas sålunda dels betning med halv dos i

betydande omfattning, dels ett slopande tillsvidare av betningen av korn och

i viss utsträckning även havre i södra och mellersta Sverige.

Motionerna 1: 319 och II: 420

De i motionerna framförda synpunkterna rörande en värdeprövning av olika

kemiska bekämpningsmedel förtjänar allt beaktande. Beträffande nödvändigheten

av en framtida generell biologisk prövning av ogräsbekämpningsmedel,

vilken av flera skäl bör genomföras vid lantbrukshögskolan, kan

nedanstående anföras.

1. Sverige intager eu unik ställning i Norden med avseende på den biologiska

prövningen av de kemiska ogräsmedel, som försäljes inom lantbruk,

trädgårdsbruk och skogsbruk. I Norge och Finland underkastas dessa medel

biologisk prövning, och ett preparat får utlämnas i marknaden först sedan

de statliga myndigheterna godkänt det för försäljning. I Danmark råder likartade

bestämmelser, dock med den skillnaden att ett preparat kan försäljas

sedan det genomgått obligatorisk biologisk prövning även om de statliga

myndigheterna med utgångspunkt från resultaten av prövningen avstyrker

preparatets användning. I Sverige finns inga bestämmelser om biologisk

prövning av handelspreparat mot ogräs. Helt oprövade preparat kan sålunda

efter den formella registreringen föras ut direkt på marknaden.

2. Den speciella ställning, som vårt land enligt punkt 1 intager med avseende

på biologisk prövning av ogräsmedel, innebär en stark lockelse för

internationell kemisk industri att använda Sverige som försöksområde för

användning av nya produkter i praktisk skala. Eftersom denna starkt expanderande

industri förfogar över en välorganiserad försäljnings- och reklam1

'' - - Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 sand. Nr 36

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

organisation är ofta trycket starkt på jordbrukarna att pröva nya kemiska

hjälpmedel med en förespeglad sensationell verkan. Den svenske jordbrukaren

är lyhörd för nyheter och i brist på arbetskraft är han starkt intresserad

av varje tänkbar rationaliseringsåtgärd, vilket givetvis underlättar introducering

av nya kemiska preparat på marknaden. Erfarenheterna visar också,

att preparat försålts som från jordbrukarnas synpunkt hade varit betjänta

av en mera ingående prövning, innan de kommit till praktisk användning i

större skala. Att preparat av mer eller mindre försökskaraktär ej fått den

användning, som respektive leverantör planerat, får i hög grad tillskrivas

effektiv och omdömesgill rådgivning från olika håll. Det har emellertid framhållits,

bl. a. från hushållningssällskapens tjänstemän, att en kraftfull insats

från statligt håll med avsikt att skapa klara riktlinjer på området är ofrånkomlig.

3. Från den svenska jordbruksförsöksverksamhetens synpunkt är nuvarande

förhållanden otillfredsställande. Om en viss preparattyp eller ett preparat

visar sig olämpligt enligt erhållna försöksresultat, kan försäljning

ändå fortsätta och även fortsätta med viss framgång. Vederbörande leverantör

hänvisar då ofta till att man med ledning av de tidigare försöksresultaten

förbättrat det kemiska medlet. Ett sådant påstående kan givetvis ofta vara

sant, men det innebär också ett erkännande av att det tidigare preparatet ej

varit färdigt för saluförande, trots att vissa kvantiteter levererats till det

praktiska jordbruket. De tidigare erhållna försöksresultaten kan därigenom

också ibland få beteckningen »skrivbordsprodukt» utan värde från praktisk

synpunkt. Det vore därför önskvärt även från försöksverksamhetens synpunkt,

om preliminära försöksresultat förelåg, innan det berörda preparatet

fanns i marknaden, ej minst därför att vass rådgivning från försöksverksamhetens

sida rörande användning av nya medel är naturlig.

4. I marknaden förekommer för närvarande mer än etthundra registrerade

kemiska preparat mot ogräs. Ett betydande antal av dessa preparat är

starkt giftiga. Tungt vägande skäl talar för att möjligheter bör skapas för

en objektiv prövning av dessa medels användbarhet och värde. De önskemål,

som framförts härom från bl. a. jordbrukets föreningsrörelse, är därför

värda allt beaktande. En objektiv prövning av de kemiska ogräsmedlens användbarhet

och värde tjänar i hög grad flera allmännyttiga ändamål av stor

betydelse såväl för det svenska jordbruket i sin helhet som för försöksverksamheten

på jordbruksområdet. Till detta kommer att det från allmän synpunkt

är önskvärt att användningen av starkt giftiga medel i största möjliga

utsträckning begränsas. Möjligheterna att ersätta dessa med mindre giftiga

medel kan emellertid endast bedömas genom jämförande försök mellan olika

preparat, och resurser för en dylik verksamhet är nödvändiga.

5. En kontinuerligt utbyggd prövning av kemiska preparat mot ogräs får

sålunda av många skäl betraktas som ytterst värdefull, och lantbrukshögskolan

kommer i sina äskanden för budgetåret 1905/66 att föreslå att en

dylik prövning organiseras.

Även för andra kemiska bekämpningsmedel är givetvis en allmän prövning

av största intresse. Ifråga om medel mot skadedjur och växtsjukdomar

bör prövningen dock ske vid statens växtskyddsanstalt, och resurser härför

måste snarast tillföras denna institution.

Styrelsen anför vidare:

Vid ett symposium över biocidproblem i Wenner-Gren Center den 21 februari

1963 framkom olika aspekter på tänkbara biverkningar av kemiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196t 5

bekämpningsmedel inom lantbruket, trädgårdsodlingen och skogsskötseln.

Från lantbrukshögskolan framhölls därvid betydelsen av att bekämpningsmedlens

egenskaper och bekämpningens biologiska förutsättningar är väl

kända, och att möjligheterna till förebyggande bekämpning särskilt beaktas.

I den allmänna diskussionen över hithörande problem bar mindre uppmärksamhet

ägnats åt icke-kemiska åtgärder än åt direkt kemisk bekämpning av

de olika typerna av skadegörare. Styrelsen vill i dessa sammanhang fästa

uppmärksamheten på nödvändigheten av forskning, som möjliggör ett alternativ

till användningen av biocider för bekämpningen av växtsjukdomar och

skadedjur inom jordbruket och syftar då främst på sådana vetenskapliga

undersökningar, som är av grundläggande betydelse för framställningen av

sjukdomsresistenta sorter av kulturväxterna genom växtförädling. Dylika

resistensbiologiska undersökningar av direkt gagn för resistensförädlingen

vid våra växtförädlingsanstalter utgör för närvarande huvudparten av de

arbetsuppgifter, som bearbetas vid högskolans institution för växtpatologi.

Styrelsen vill här även framhålla möjligheterna till jordbearbetning och speciella

metoder för sådd och plantering inom jordbruk och skogsskötsel, varigenom

behovet av kemiska medel mot ogräs minskar. Ett annat exempel

utgör eu långsiktig växtodlingsplanering, där valet av grödor och tillämpad

odlingsmetodik förebygger uppförökning av skadedjur, ökade forskningsinsatser

där skadegörarnas ekologi belyses mot bakgrunden av dagens joidbruk

och skogsbruk, är därför i hög grad önskvärda för fortsatta arbeten

rörande biociderna och deras användning.

Även om de icke-kemiska bekämpningsmetoderna får en önskvärd ökad

användning, kommer de kemiska bekämpningsmedlen med säkerhet att allt

framgent spela en mycket betydelsefull roll. Styrelsen anser det därför i höggrad

önskvärt, att de statliga forskningsanstalternas möjligheter att bidraga

till utvecklingen på området ökas.

Härför behövs bättre resurser för syntetiskt kemiskt arbete, för biokemiskt,

molekylär-biologiskt och fysiologiskt inriktade studier, för ekologiska

studier och för praktiskt inriktad försöksverksamhet. Kännedom om

verkningsmekanismer och metabolism samt om upptagning, spridning och

nedbrytning av biociderna är nödvändig för att de skall kunna handhavas

riskfritt, ökad selektivitet och anpassning av deras stabilitet efter ändamålet

och användningsområdet bör kunna nedpressa riskerna för opåräknade sidoverkningar

till en mycket låg nivå.

Undersökningar rörande biocidernas biverkningar pågår vid lantbrukshögskolan

med avseende på biocidrester i skördade produkter. I detta sammanhang

får även påpekas arbeten angående sambandet mellan biocidanvändning

och vissa skadesvampars uppträdande. Behovet av intensifierad

forskning rörande biocidernas inverkan på spannmålens kvalitet liksom rörande

de groningshämmande kemiska medlens inverkan på potatisens kvalitet

får här bl. a. framhållas. Även forskning över kvaliteten hos frukt, bär

och grönsaker måste beakta dessa problem. I detta sammanhang vill styrelsen

erinra om ett förslag till en ekologisk biocidforskning som utarbetats i

samråd mellan fil. dr B. Lundbolm i Naturresurskommittén och professor

H. J. Hansen, statens veterinärmedicinska anstalt, vilket synes höra förtjäna

allt beaktande.

Under åberopande av ovanstående synpunkter får lantbrukshögskolans

styrelse med tillstyrkan av motionerna starkt understryka betydelsen av förstärkning

av forsknings- och försöksresurserna på växtskyddsmedlens om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

rade och vill särskilt framhålla betydelsen av att sådana åtgärder vidtages

så att erforderliga resurser snabbt kan ställas till förfogande för ändamålet.

Motion 11: 540

Styrelsen ansluter sig till den i motionen framförda hemställan om en allsidig

utredning rörande användningen av biocider inom växt- och skogsodlingen

och vill i detta sammanhang hänvisa till de utförliga motiveringar,

som styrelsen framlagt i sitt utlåtande till utskottet över motionerna I: 319

och II: 420, likalydande, angående forskning och försök rörande kemiska

växtskyddsmedel. Vad avser den i motion II: 540 framförda hemställan om

en utredning av »förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda livsmedel»

vill styrelsen erinra om att statens växtskyddsanstalt och statens

institut för folkhälsan i dagarna till Kungl. Maj:t inkommit med äskanden

om medel för en tvåårig analysverksamhet avseende förekomsten av växtskyddskemikalier

i livsmedel.

Lantbruksstyrelsen anför:

Allmänt torde biocidernas avkastnings- och kvalitetshöjande effekt få

anses väl dokumenterad. Kunskaperna om deras skadeverkningar synes däremot

vara mycket ofullständiga. Utnyttjandet av biocider i växtodlingen är

ingalunda någon för vårt land unik företeelse. Växtskyddsmedel används i

alla länder med ett högtstående jordbruk och utomlands ej sällan i större

omfattning än här med hänsyn till klimatiska faktorer, som gynnar skadegörare

på kulturväxterna. Importerade livsmedel torde följaktligen icke vara

att föredraga framför svenska i här berörda avseenden. Detta måste beaktas

\id övervägande av möjligheterna att begränsa biocidanvändningen i vår

vegetabilieproduktion. Drivs begränsningen så långt att skördarnas storlek

och kvalitet sjunker och samtidigt produktionskostnaderna per enhet stiger

mera påtagligt måste man nämligen räkna med ett ökat behov av livsmedelsimport.

Lantbruksstyrelsen är för sin del helt införstådd med önskemålen om

allsidig utredning och ökade forskningsinsatser rörande de kemiska växtskyddsmedlen

och deras användning. Styrelsen vill erinra om att mått och

steg redan tagits i sådant syfte. Sålunda uttalade chefen för jordbruksdepartementet

i årets statsverksproposition att han hade för avsikt att utverka

Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla eu utredning rörande naturvårdsforskningen.

Man torde kunna utgå ifrån att en sådan utredning bl. a. kommer

in på frågan om användning av bekämpningsmedel. Vidare har statens

växtskyddsanstalt och statens institut för folkhälsan helt nyligen begärt anslagsmedel

för utvidgad biocidforskning. Även andra berörda forskningsinstitutioner

har gjort framställning om medel för en sådan intensifierad

forskning, bl. a. naturvetenskapliga forskningsrådet och veterinärmedicinska

anstalten.

Det framstår som angeläget att aktiviteten inom forsknings- och försöksområdena

kan samordnas på lämpligt sätt. Någon form av samarbetsorgan

synes härvid böra övervägas.

Av vad bär sagts torde framgå att lantbruksstyrelsen på åtskilliga punkter

delar motionärernas uppfattning.

Det förefaller troligt alt resultat från forsknings- och försöksverksamheten

kan komma att föranleda en begränsning av användningen av giftiga växtskyddsmedel,

d. v. s. åtgärder av det slag som berörs under punkt b i motio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 1

nen II: 115. Frågan härom har redan uppmärksammats i fackkretsar. I sådant

sammanhang överväger växtskyddsanstalten med stöd av tillgängligt

forsknings- och försöksmaterial att rekommendera delvis reducerade doser

av betningsmedel, alltså en åtgärd som väl skulle överensstämma med det i

motionen II: 540 gjorda uttalandet att det är angeläget att allmänheten delges

redan kända forskningsresultat. Vad i övrigt angår sådan upplysningsverksamhet

kan nämnas att jordbrukets upplysningsnämnd inom kort påbörjar

en kampanj rörande bekämpningsmedelsanvändningen.

Det må endast tilläggas att den nya giftlagstiftningen enligt lantbruksstvrelsens

uppfattning bör kunna bli ett värdefullt instrument i strävandena

att begränsa skadeverkningar av de giftiga ämnen som numera anses oundgängliga

på många håll inom produktionen, därvid ej blott jordbruks-, skogsoch

trädgårdsnäringarna.

Medicinalstyrelsen uttalar:

Såsom framhålles i eu av motionerna är för närvarande situationen beträffande

växtskyddsmedlens användning oklar. Argument för mot varandra

stridande uppfattningar framföres med stor kraft i den offentliga debatten.

Såvitt medicinalstyrelsen kan finna torde detta främst bero på att vi i dagens

läge saknar för en objektiv bedömning erforderliga på vetenskapligt acceptabla

undersökningar grundade kunskaper i ämnet. Detta är på intet sätt

något specifikt svenskt problem utan torde gälla för alla länder, där man i

större omfattning nyttjar skyddsmedel, varom här är fråga.

Det är överraskande att man i vårt land först nu synes ha observerat skadeeffekter

och förgiftningsrisker av vissa växtskyddsmedel, exempelvis

kvicksilverföreningar. Dessa har dock här i landet använts sedan minst

trettio år och bruket synes ej ha ökat i den grad att man med tog kan däri

söka förklaring till de påstådda skadeverkningarna. Flera samverkande faktorer

torde vara att finna bakom den bild vi i dag kan iakttaga. En omfattande

och förutsättningslös utredning är därför av nöden och bör snarast

igångsättas. Därvid är det särskilt som snabba åtgärder kan vara av nöden

angeläget att medelstilldelningen och medelsutdelningen till forskning på

området åtminstone inledningsvis kanaliseras genom ett särskilt organ, som

får till uppgift att bland annat avge förslag till prioritetsgradering av forskningsprojekten.

Ett starkt inflytande bör därvid tilldelas giftnämnden

den centrala myndighet som har att ombesörja regleringen beträffande tillhandahållandet

och bruket av bekämpningsmedel.

Med hänvisning till det ovan anförda vill medicinalstyrelsen betona behovet

av att i motionerna aktualiserade problem snarast möjligt utredes.

Giftnämnden anför:

Giftnämnden vill för sin del inledningsvis vitsorda, att den omfattande

användningen av kemiska bekämpningsmedel spelar eu stor roll inom den

problematik, som de omgivningshygieniska frågorna ställt nutidsmänniskan

inför. Det rör sig härvid om eu rad skiftande frågeställningar, av vilka endast

några exempel må antydas. Sålunda är det fråga om såväl kortsiktiga som

långsiktiga förgiftningsrisker. Av dessa är utan tvivel riskerna för uppkomsten

av kroniska förgiftningstillstånd mest svårbedömda. I ännu högre grad

gäller detta eventuella risker på det genetiska området. Huruvida och i vilken

mån påverkan på vatten och jordar innebär risker för människor, flora

och fauna är f. n. ytterst ringa känt. Det är samtidigt ställt utom varje tvivel,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b

att bekämpningsmedlen medfört stora framsteg i kampen mot synnerligen

spridda och samtidigt allvarliga sjukdomar, exempelvis malaria. Klart är

också att bekämpningsmedlen medfört vinster för jordbruk, skogsbruk och

andra näringsgrenar, även om stor osäkerhet vidlåder gjorda uppskattningar

av vinsternas storlek.

Med hänsyn till de stora risker, som är förenade med bruket av bekämpningsmedel,

har ny och skärpt lagstiftning om sådana medel trätt i kraft vid

senaste årsskifte. Den bärande grundregeln i denna lagstiftning är, att inget

bekämpningsmedel får säljas eller användas utan att vara registrerat hos

den nyinrättade giftnämnden. Nämnden skall vägra registrering om ett medel

har sådan giftighet eller eljest bedömes medföra sådan skadlig verkan

på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nvttoväxter, att det inte

lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Om giftnämnden finner, att

registrering kan ske, skall nämnden hänföra medlet till någon av tre i lagstiftningen

angivna faroklasser. Nämnden äger vidare uppställa villkor till

förebyggande av skada.

Självfallet blir det många gånger en synnerligen svår uppgift för giftnämnden

att göra de erforderliga avvägningarna vid prövning av registreringsärenden.

Förbättrat vetenskapligt underlag för de administrativa besluten

i frågor rörande bekämpningsmedel torde emellertid vara ett starkt

önskemål världen över och situationen för vårt vidkommande är på intet

sätt unik. Detta förhållande minskar självfallet inte angelägenheten av att

intensifierad vetenskaplig forskning på området snarast kommer till stånd.

Men med hänsyn till problemens svårighetsgrad och mondiala räckvidd är

det väsentligt, att planeringen sker efter stora linjer och med utnyttjande

av olika länders speciella förutsättningar att angripa de olika delfrågorna.

Förslag i denna riktning har enligt vad nämnden under hand erfarit framlagts

inom OECD av Sverige och USA.

Oavsett hur tanken på ett efter internationella linjer upplagt forskningsprogram

kan utveckla sig, måste givetvis den del av de samlade svenska

forskningsresurserna, som bedöms böra ställas i biocidforskningens tjänst,

utnyttjas så rationellt som möjligt. Då det här rör sig om väsentliga frågor

som griper in på flera av de olika forskningsrådens fält är det synnerligen

angeläget att få en funktionsduglig samordning till stånd. Med hänsyn till

giftnämndens centrala ställning som giftmyndighet enligt giftförordningen

och registreringsmyndighet enligt bekämpningsmedelsförordningen torde

det dessutom vara påkallat, att nämnden får ett starkt inflytande, då det

gäller att initiera och prioritera forskningsprojekt. De forskningsråd som

under alla förhållanden berörs är de medicinska och naturvetenskapliga

forskningsråden, jordbrukets forskningsråd samt viltforskningsrådet. Även

tekniska forskningsrådet kan komma in i bilden. En tänkbar lösning vore

mahända, att ett a isst belopp ställdes till förfogande av de olika forskningsråden

och att en särskild kommitté tillsattes för att fördela dessa medel. Eu

sådan kommitté borde därvid inrymma företrädare för de berörda forskningsrådens

intressen och tör giftnämnden. Det skulle säkert från olika synpunkter

vara ändamålsenligt om man skapade en tjänst, vars innehavare

fungerade som sekreterare hos kommittén och tillika bedrev utredningsarbete

med utgångspunkt från registreringsansökningar hos giftnämnden.

Härigenom skulle en samordning mellan aktuella utredningsfrågor och

forskningsprojekt befrämjas. Giftnämnden är för sin del beredd att delta i

närmare diskussioner angående utformningen av såväl det här skisserade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 9

uppslaget som andra lösningar, som skulle kunna befrainja det angivna

svftct. „

Under åberopande av det anförda får giftnämnden som ett sammanfattande

yttrande i anledning av de remitterade motionerna anföra följande. Den

nya lagstiftningen om bekämpningsmedel kan förväntas medverka till okad

säkerhet på området. Intensifierad forskning är påkallad och ansträngningar

bör göras för att befrämja, att sådan kommer till stånd. Härvid bor alla mojligheter

tillvaratagas för att inlemma de svenska insatserna i ett internationellt

samarbete. Den svenska forskningen bör samordnas under medverkan

av berörda forskningsråd och giftnämnden.

Statens institut för folkhälsan uttalar:

Under senare tid har farhågorna vuxit för att den starkt växande användningen

av kemiska bekämpningsmedel skulle kunna innebära allvarliga

skaderisker för människan, husdjuren och viltet. Särskilt har de utredningar,

som publicerats rörande vissa gifters påverkan på fågelviltet, vård alarmerande

och skapat allvarlig oro hos allmänheten. På grund av de begränsade

resurser, som hittills stått till buds för forsknings- och kontrollverksamhet

inom hithörande områden, är kännedomen om dessa skaderisker for

närvarande alltför knapphändig. Enligt styrelsens uppfattning erfordras

därför en stark förstärkning av resurserna för ifrågavarande verksamhet.

Institutet har den 1 juli 1963 erhållit en tjänst som laborator i toxikologi

vid födoämneshygieniska avdelningen. Tillkomsten av denna tjänst, som för

närvarande är under tillsättning, innebär en avsevärd förstärkning av institutets

resurser för toxikologisk forskning i frågor angående sådana kemiska

substanser, som har humant intresse, däribland även ämnen ingående i bekämpningsmedel.

Institutets styrelse begärde i sina anslagsäskanden for

budgetåret 1964/65 medel för anställande av två laboratoriebiträden i högst

Ae 9 som hjälp åt laboratorn. Dessa tjänster har dock ej upptagits i årets

statsverksproposition, och erforderliga hjälpkrafter åt laboratorn saknas

därför. För att laboratorn skall kunna börja en experimentell verksamhet

över toxikologiska spörsmål, erfordras obetingat ifrågavarande tjänster.

För att i erforderlig grad kunna intensifiera institutets kontrollverksamhet

rörande förekomsten av bekämpningsmedelsrester i våra födoämnen har

styrelsen i underdånig skrivelse den 24 febr. 1964 hemställt, att särskilda

medel anvisas till utökad sådan verksamhet. Avskrift av nämnda skrivelse

bilägges.1 .

Samordningen av forskningen och kontrollverksamheten inom de berörda

områdena kräver ett intimt samarbete mellan de olika institutioner och organisationer

som har intresse i frågorna. Enligt styrelsens uppfattning torde

för detta ändamål knappast erfordras något nytt organ. Vid behov synes

giftnämnden, som inom sig har representanter för de flesta intresserade

instanserna, kunna tjänstgöra som samordnande organ. Skulle emellertid

ett självständigt sådant inrättas, anser styrelsen det självfallet, att institutet

med sin centrala ställning inom de humana delarna av hithörande område

blir representerat.

I anslutning till hemställan i motionerna I: 93 och II: 115 om åtgärder for

att begränsa användningen av biocider, vill styrelsen erinra om de giftnämnden

åvilande uppgifterna i dessa hänseenden. Styrelsen kan i detta sainman
-

1 Ej medtagen här.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

hang hänvisa till att nämnden enligt beslut vid sammanträde den 4 mars

1964 förbjudit användningen av aldrin och dieldrin som betningsmedel och

rekommenderat sänkt dosering av kvicksilverpreparat för betningsändamål.

Under åberopande av vad ovan anförts får styrelsen starkt understryka

det i föreliggande motioner uttalade önskemålet om intensifierad forskning

och kontrollverksamhet rörande bekämpningsmedel. För samordning av

nämnda verksamhet torde i första hand samarbetet mellan intresserade instanser

böra fördjupas.

Statens växtskyddsanstalt anför:

Den svenska debatten rörande bekämpningsmedlens sidoverkningar bär

hittills i stor utsträckning varit grundad på utländska uppgifter, vars tilllämplighet

på svenska förhållanden icke kan anses a priori given. Sådana

mom landet utvunna fakta, som kunnat ge de speciellt svenska aspekterna

på ämnet, har varit relativt få och icke tillåtit några längre gående slutsatser.

När det nu i ifrågavarande motioner på olika sätt uttryckes önskemål om

utökad och intensifierad forskning rörande bekämpningsmedlens verkningar,

är detta synnerligen välmotiverat.

Det kan här vara anledning att erinra bl. a. om de framställningar, som i

dagarna ingivits till Kungl. Maj:t om medel för sådan forskning dels från

fo lkhalsoinstitutet och växtskyddsanstalten (bil. 1)» beträffande analvser av

bekämpningsmedelsrester i livsmedel, dels från naturvetenskapliga forskningsrådet

beträffande vissa ekologiska undersökningar av i sammanhanget

mycket angelägen art.

Jämte dessa, på just nu aktuella förhållanden inställda verksamheter står

den verksamhet på längre sikt, som särskilt avses i motionerna nr Öl9 och

och som kräver förstärkning av forsknings- och försöksresurserna

Iramst hos växtskyddsanstalten. Motionärernas synpunkter låter sig väl förenas

med de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av anstaltens verksamhet,

som styrelsen givit uttryck åt i inledningen till anstaltens senaste petitaskrivelse,

citerad av motionärerna. Vad som däri betecknats som lokala växtskyddsforsök

avser en utbyggnad av de personella och ekonomiska förutsättningarna

for fältförsöksverksamheten vid anstalten, bl. a. i syfte att den

sedan länge där pågående värdeprövningen av kemiska bekämpningsmedel

skulle kunna avsevärt utvidgas. En av lantbrukshögskolans och växtskyddsanstattens

styrelse gemensamt tillsatt kommitté utreder f. n. frågan oi^i hur

en försöksorganisation för växtskyddsförsök lämpligen skall vara utformad.

Som särskilt angeläget vill emellertid styrelsen framhålla, att anstalten

beredes mojligheter att i större omfattning än hittills bedriva sådan forsknmgs-

och försöksverksamhet som kan bidra till att göra växtskvddet inom

jordbruks- och trädgårdsodling mindre »giftigt». Det är härvidlag icke fråga

om nagon egen kemisk forskning med sikte på mindre giftiga bekämpningsmedel;

utvecklingen på detta område — som f. ö. lett till flera väsentliga

ramsteg under senare år kräver tillgångar av olika slag som endast de

stora kemiska industrierna kan uppbåda. Däremot förefaller det sannolikt

att om mera uppmärksamhet kunde ägnas växtskyddsåtgärdernas ekologiska

och ekonomiska aspekter, det i viss utsträckning skulle bli möjligt att modiliera

bekämpningen så att insatser av kemiska medel kunde mer eller mindre

starkt nedbringas. I anslutning härtill är det ett önskemål att anstalten gåves

1 Ej medtagen här.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 11

möjlighet att satsa på forskning rörande vissa nya riktlinjer inom den biologiska

bekämpningen och dessas tillämplighet inom det praktiska växtskyddet.

Värdefulla impulser torde i såväl det ena som det andra hänseendet

kunna erhållas genom ett samarbete över gränserna. Ett hithörande område,

där anstalten redan kunnat utveckla en aktivitet är resistensbiologien. Trots

provisoriska lokalförhållanden har denna gren av anstaltens verksamhet

redan kunnat göra insatser av värde för resistensförädlingen; en snabb lösning

av resistensbiologiens lokalfråga skulle på ett väsentligt sätt bidra till

en intensifierad verksamhet på området.

Det har i den senaste tidens debatt om bekämpningsmedlen höjts röster för

att växtskyddsanstalten skulle ges resurser även för prövning av bekämpningsmedlens

verkningar på det vilda. Styrelsen är av den meningen att

bekämpningsmedlen så långt möjligt bör prövas även i detta hänseende men

att prövningen icke bör vara förlagd till växtskyddsanstalten. Denna är en

specialinstitution för växtskydd och bör begränsa sin uppgift till detta. Däremot

framstår det som angeläget att det inrättas någon form av sakkunniginstans

med skyldighet att handlägga viltfrågorna i samband med användningen

av kemiska bekämpningsmedel på liknande sätt som statens institut

för folkhälsan handlägger motsvarande frågor inom sitt verksamhetsområde.

På växtskyddsanstalten faller därvid att biträda med sina synpunkter och

att i sin verksamhet tillämpa de föreskrifter som den viltsakkunniga institutionen

via giftnämnden kan komma att uppställa.

Vad gäller kravet på inskränkningar i eller förbud mot användningen av

vissa bekämpningsmedel vill styrelsen hänvisa till ett i dagarna utkommande

nunnner av tidskriften Växtskyddsnotiser (nr 2, 1964; i stencilerat

manuskript bifogat detta yttrande som bil. 21), där anstaltens syn på kvicksilverbetningen

av utsäde framföres samt till giftnämndens nyligen avgivna

kommuniké i hithörande frågor.

Av naturliga skäl måste en intensifierad forskning rörande bekämpningsmedlens

sidoverkningar komma att beröra ett stort antal institutioner och

intressegrupper. Det är därför obetingat nödvändigt att det införes en samordnande

faktor i form av en allsidigt sammansatt kommitté eller nämnd

med erforderlig kompetens att bedöma behovet av forskning, svara för anskaffning

och fördelning av medel för sådan och när anledning därtill föreligger

ta initiativ till eller själv företa utredningar och kritiskt värdera resultaten

av sådana.

Veterinärstyrelsen anför:

Under senare år har samhällets uppmärksamhet av skilda orsaker alltmer

fästs på de problem motionärerna tagit upp.

Vid skilda tillfällen har på hithörande område verksamma forsknings- och

undersökningsanstalter inom lantbruk och livsmedelshygien ävensom myndigheter

och organisationer med naturskyddande uppgifter till Kungl. Maj :t

och berörda forskningsråd gjort framställning om ökade resurser för sin

verksamhet med avseende framför allt på de kemiska bekämpningsmedlen.

Ur de synpunkter veterinärstyrelsen har att tillgodose är härvid de förslag

och yrkanden som framförts från institutet för folkhälsan samt naturresurskommittén

och statens veterinärmedicinska anstalt av särskilt intresse.

Sedan årsskiftet 1966/64 handlägges ärenden rörande bl. a. kemiska be
-

1 Ej medtagen här.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b

kämpningsmedel av giftnämnden, som har att pröva huruvida och på vilka

villkor ett bekämpningsmedel skall få komma till användning. Nämndens

sammansättning synes vara sådan att den utan större svårighet torde kunna

under hand initiera erforderlig forskning inom sitt område.

Förbud mot vissa som särskilt farliga ansedda bekämpningsmedel har

nyligen utfärdats av giftnämnden. Doseringen av andra medel har redan

minskats avsevärt och översyn av doseringsföreskrifterna pågår. Enligt vad

veterinärstyrelsen under hand erfarit ägnas doseringsfrågan speciell uppmärksamhet

vid de kurser för bekämpningspersonal som pågått sedan slutet

av förra året.

Säkerhetsföreskrifterna i allmänhet har skärpts. Giftnämnden har vidare

begärt införande av direkt förbud mot användning av betad säd till foder, då

det indirekta förbud som gällande bestämmelser kan anses innebära icke

bedömts som tillräckligt klart.

Av vad ovan i korthet anförts synes enligt veterinärstyrelsens uppfattning

framgå att skäl knappast föreligger för vidtagande av ytterligare åtgärder

för begränsning under en utredningstid av användningen av de för jordbruket

som oumbärliga ansedda bekämpningsmedlen. Icke heller synes det nödvändigt

att tillsätta en särskild vetenskaplig kommission för utredning av

hithörande frågor. Kungl. Maj :t och forskningsråden torde med stöd av bl. a.

de erfarenheter och den sakkunskap som finnes samlad i giftnämnden kunna

taga ställning till de olika kraven om ökade resurser. Motionärernas uppfattning

att dessa måste tillmötesgås i betydligt högre utsträckning än som

hittills skett delas dock helt av veterinärstyrelsen.

Sveriges lantbruksförbund uttalar:

Lantbruksförbundet är som företrädare för det svenska lantbruket givetvis

positivt till alla åtgärder, som kan förhindra skadliga verkningar vid

användningen av kemiska växtskyddsmedel. Det är nämligen av avgörande

betydelse för avsättningen av jordbrukets produkter att förtroendet till dessa

ej minskas. I linje härmed biträder förbundet i motionerna framförda förslag

angående utökad forskning rörande biocidernas skadliga verkningar. Främst

synes i detta syfte resurserna hos statens växtskyddsanstalt böra bli föremål

för en upprustning.

I motion II: 115 ifrågasättes om icke förbud mot vissa biocider borde

övervägas under den tid forskningen pågår och i hemställan preciseras detta

till »att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder som begränsar användningen

av biocider till dess omfattningen av deras skadeverkningar på vårt

lands växt- och djurliv klarlagts».

Att klarlägga och om möjligt minska riskerna vid användning av kemiska

medel är ett allmänt samhällsintresse, men i dess intresse måste också ligga

att livsmedelsproduktionen icks onödigtvis fördyras. Eftersom biociderna

numera i stor utsträckning är oumbärliga hjälpmedel, förutom vilka vi i

vårt land icke skulle kunna bedriva växtodling med rimlig användning av

mänsklig arbetskraft eller med godtagbar ekonomi, är det en uppenbart orealistisk

ståndpunkt som framföres i kravet på förbud mot användning av biocider

under den tid forskningen pågår. Det må inskjutas att en forskning på

detta liksom alla övriga områden oavbrutet måste fortgå i takt med utvecklingen.

I detta sammanhang bör påpekas att begreppet kemiska bekämpningsmedel

inrymmer en mängd olika preparattyper med ganska olikartade egen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196i

13

skaper. Härav följer att det icke kan vara riktigt att uppställa generella och

likartade föreskrifter för alla medel, oberoende av skillnaderna i deras toxicitet

och de risker som kan vara förknippade med deras användning.

Under åberopande av ovanstående får Lantbruksförbundet dels biträda i

de tre motionerna framlagda förslag angående utökad forskning rörande biocidernas

skadliga verkningar, dels avstyrka i motion 11:115 framfört förslag

om vidtagande av sådana åtgärder som begränsar användningen av biocider,

till dess omfattningen av deras skadeverkningar på landets växt- och

djurliv klarlagts.

Sveriges ornitologiska förening anför:

I samband med debatten i biocidfrågan har föreningen låtit utföra en

snabbinventering genom av föreningens medlemmar gjorda observationer

rörande biocidernas skadeverkningar på fågelfaunan (se bilaga1). Trots att

mycket kort tid stått till förfogande för inventeringen och trots att dessutom

några systematiska iakttagelser angående den aktuella frågeställningen icke

föreligger, visar inventeringen likväl tydligt hur prekärt läget är för flera

fågelarter. Fågelfaunan har under de senaste 10—20 åren ur kvantitativ

synpunkt undergått förändringar, delvis av sådan omfattning att någon

motsvarighet ej kunnat noteras under de närmast förflutna hundra åren.

Att biociderna härvid haft en mycket stor betydelse och i ett flertal fall helt

dominerat som orsak torde vara ställt utom varje tvivel.

Av inventeringen liksom av statens veterinärmedicinska anstalts analysmaterial

framgår klart betinedlens —- särskilt kvicksilverbetinedlens —

dominerande roll för de noterade skadeverkningarna på fröätande arter och

rovfåglar. Det föreligger emellertid även i materialet uppgifter, som visar

att också andra biocider kan vara av stor betydelse, även om dessa än så

länge ofta haft mera lokal effekt än betmedlen. Skadeverkningarna på insektsätande

arter synes sålunda ha observerats i ringa utsträckning, fastän

de uppenbart måste förekomma i ganska stor omfattning. Av föreliggande

observationer framgår exempelvis att preparat, som uppgivits vara tämligen

ofarliga för faunan, såsom fenoxättiksyrederivaten, kan ha mycket destruktiv

effekt på småfåglarnas häckning. Ett exempel härpå lämnas rörande

talgoxe från Letälvsbygden av L. Åhlén (sid. 24 i bilagan), och ogräspreparatens

effekt på beståndet av buskskvätta framgår bl. a. av A. Gunnarssons

uppgifter (sid. 25—26). Att insektsbekämpningsmedlen har stor betydelse

särskilt på insektsätande fåglar är uppenbart. — Materialets slumpmässiga

karaktär, som är betingad av okunnigheten om bekämpningsmedlens allmänna

användning och gifteffekt, gör att en stor del av de inkomna uppgifterna

ej kan bindas till visst preparat.

Den sålunda verkställda inventeringen, som inom ramen för föreningens

begränsade ekonomiska resurser kommer att fortsättas, visar emellertid enligt

föreningens uppfattning nödvändigheten av att de av motionärerna föreslagna

åtgärderna kommer till stånd. Dessa synes i första hand böra omfatta

snabbt insatta restriktioner rörande användningen av biocider parallellt med

en kraftigt ökad forskningsinsats å alla berörda områden, vidare en reell

ekonomisk granskning av biocidanvändningens ekonomiska utfall på lång

sikt med hänsyn tagen till dess biverkningar samt en skärpt kontroll av och

ökad upplysning om bekämpningsmedlen och deras användning. Till ytter
-

Ej medtagen här.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

ligare utveckling av föreningens ståndpunkt i biocidfrågan vill föreningen

anföra följande.

Omedelbara provisoriska restriktioner är nödvändiga för bruket av betmedel.

Dessa åtgärder bör omfatta förbud mot all onödig betning och skyldighet

att i första hand använda mindre giftiga och snabbt nedbrytbara preparat.

Förbud mot användning av kvicksilverpreparat synes böra övervägas,

särskilt beträffande vårsådden. Om sådant förbud nu ej anses kunna komma

i fråga, bör genom särskild förordning maximihalten av kvicksilver sättas

till högst hälften av halten i hittills tillämpad normaldos av kvicksilverbetmedel.

Detta på grund av att en av A. Åkerblom på uppdrag av statens

naturvetenskapliga forskningsråds naturresurskommitté utförd bearbetning

av växtskyddsanstaltens försöksresultat 1946—1956 klart visar, att samma

skyddsverkan uppnås med hälften av den dosering, som anstalten rekommenderat.

Om anstalten riktigt tolkat sina egna försök, hade mycken skada

undvikits. Undersökningar bör dessutom omedelbart igångsättas för att utröna

om inte gifthalten ytterligare kan nedbringas med bibehållande av acceptabel

skyddsverkan.

Totalförbud torde böra utfärdas mot användning av aldrin, dieldrin, endrin

och liknande ämnen för betning, jordförbättring, gnagareutrotning eller

användning på annat sätt.

Konservator Hjalmar Fleischer, Uppsala, har nyligen utfört utfodringsförsök

med färgat utsäde. Försöksdjuren var pilfinkar, duvor, fasaner, rapphöns,

sorkar och möss. Det visade sig att fåglarna praktiskt taget, även -vid

svält, inte rörde med victoriablått färgade korn. Ett industriföretag i betningsbranschen

har vid prov funnit, att färgning med victoriablått är lika

lätt att utföra som och ej dyrare än färgning med rodamin. Föreskrifter om

övergång till blåfärgning bör omedelbart påbjudas. Härigenom skulle den

stora fara undanröjas, som ligger däri, att det röda kvicksilverbetade utsädet

nu ges samma färg som med eosin färgad fodersäd. Försök i större

skala måste dock omedelbart anställas för att utröna, om blåfärgningsmetoden

på lång sikt är så gynnsam, som de hittills gjorda försöken antyder. Det

kan nämligen mycket väl tänkas, att en tillvänjning kan komma att ske, så

att den blåa färgen efter viss tid icke längre verkar avskräckande. Mot sorkar

och möss bör illaluktande (illasmakande) preparat utprovas. Det är

troligt, att förgiftningsfallen bland rovfåglar och ugglor delvis beror på förtäring

av förgiftade sorkar och möss. Tekniska förbättringar till undvikande

av spill med såningsmaskiner är även önskvärda. Det är också angeläget

att vid sådd överblivna mindre partier av betat utsäde ej uttömmes på dikesrenar

o. d.

Kontrollen av att utfärdade bestämmelser rörande betmedlen efterleves

bör skärpas — hittills synes kontrollen ha varit synnerligen bristfällig,

många gånger praktiskt taget obefintlig.

Allmän prövning av nödvändigheten att bruka betmedel, insektsmedel,

ogräs-, lövsly- och blastbekämpningsmedel in. fl. preparat bör ske genom

undersökningar och provodlingar. Höggiftiga och icke snabbt nedbrytbara

preparat måste härvid utmönstras. Det är uppenbart att en betydande insats

härutinnan behöves från jordbruksforskningens sida bl. a. för att pröva

betmedelspreparat av olika typ och koncentration. Att detta arbete kommer

att taga avsevärd tid är likaledes klart. Mycket kan omedelbart vinnas genom

att förbjuda bruket av bekämpningsmedel under för fågelfaunan särskilt

känsliga perioder. Bekämpning av lövträdsvegetation i skogsmark

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 15

torde exempelvis även utan ekonomisk våda kunna förbjudas under fåglarnas

häckningstid 1 april—1 augusti. Vidare torde användningen av råttgift

kunna undvaras under samma tid med tanke på ugglornas häckning.

Redan nu borde man allmänt kunna avråda från all ej absolut nödvändig

användning av bekämpningsmedel. Temporärt eller provisoriskt förbud mot

användning av biocider innehållande ämnen, vilkas toxicitet mätes med

LD50-värden lägre än 100, bör övervägas.

En översyn av gällande författningar och skyddsbestämmelser samt instruktioner

för berörda institutioner är behövlig. Klarare förbudsbestämmelser,

större kontrollresurser och utvidgad bokföringsskyldighet rörande

utförda bekämpningsföretag hör här till önskemålen. Eftersom kontrollsvårigheterna

alltid kommer att förbli stora, måste stor vikt läggas vid en

mycket restriktivr registrering av höggiftiga bekämpningsmedel.

Enighet synes råda därom att en mångdubblad forskning rörande biocidernas

negativa biverkningar är av behovet påkallad. Härvid är det särskilt

viktigt att skapa bättre möjligheter till kemisk analys av undersökningsmaterial

av olika typer och att främja sådana undersökningar, som snabbt

kan förväntas ge resultat att tjäna som underlag för regleringen av biocidernas

användning.

Föreningen vill slutligen framhålla, att biocidfrågan ingalunda enbart är

ett problem om skydd för vår fauna. Kvicksilver har konstaterats hos fasaner

och rapphöns (SVA). Förtäring av förgiftat vilt måste innebära stora

faror. Man vet, att anrikning av gifter kan ske och sker i människokroppen

på samma sätt som hos djuren. Laborator G. Widmark, Stockholm, har påvisat

DDT i kroppsfett hos människor. De förgiftningsfall, som inträffat

inom djurvärlden, måste anses vara mycket allvarliga varningssignaler om

vad som efterhand kan komma att drabba människan i större skala än hittills.

Det är sålunda ytterst en fråga om vår egen hälsa och kommande generationers

möjligheter att överleva. Till skydd härför är de av motionärerna

föreslagna åtgärderna en första nödvändighet.

Sveriges yrkes fruktodlares riksförbund tillstyrker motion I: 319 och II: 420

samt anför:

En väsentligt vidgad försöks- och forskningsverksamhet som kan ge upplysningar

om preparatens (1) effekt i bekämpningshänseende, (2) inverkan

på nvttoväxternas avkastningsförmåga och (3) farlighet för människor och

djur har naturligtvis det största intresse för samtliga, som i sin verksamhet

nödgas använda dylika medel.

I detta sammanhang vill förbundet även framhålla önskvärdheten av att

de praktiska försöken, vad avser fruktodlingspreparat, förläggs till Skåne,

där ca 80 % av landets fruktodling är belägen. Skillnaden i klimat torde

kunna innebära viss otillförlitlighet i att använda mellansvenska försöksresultat

under sydsvenska förhållanden.

Förbundet tillstyrker jämväl motion 11:540 samt det i motionerna 1:93 och

11:115 under a) gjorda yrkandet. Beträffande yrkandet under b) i sistnämnda

motioner anföres:

I motionens andra del, punkt b), krävs förbud mot användningen av vissa

biocider under den tid forskningen pågår. Denna begäran kan förbundet ej

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1961

oreserverat tillstyrka. Mot en del allvarliga sjukdomar och skadedjur finns

nämligen ej alternativa medel att tillgripa. Fruktodlarna har vidare lång erfarenhet

av användningen av kemiska bekämpningsmedel och förgiftningsfall

har oss veterligen aldrig inträffat. Förbundet anser därför att användningen

i praktiken redan nu sker med sådan försiktighet att förbud ej kan

anses befogat, varjämte det i några fall skulle kunna helt omöjliggöra bekämpning

och därmed spoliera skörden, d. v. s. odlarens inkomst, i vissa

fall även träden, d. v. s. odlarens kapital. Förbud mot farliga medel kan därför

ej tillstyrkas förrän mindre farliga ställs till odlarnas förfogande.

Föreningen bekämpningsmedelsleverantörer anför:

Sedan de nu ifrågavarande motionerna väcktes i riksdagen har inträffat

vissa händelser som åtminstone delvis kan sägas ha föregripit motionsyrkandena.

Sålunda har den centrala giftmyndigheten, tillsatt av Kungl.

Maj :t i samband med den nya giftlagstiftningens ikraftträdande, giftnämnden,

tagit ställning till vissa av de frågor som aktualiserats i den offentliga

debatten om framför allt de kvicksilverhaltiga betningsmedlen. Frågan om

anslag till fortsatt forskning på bekämpningsmedelsområdet har också

aktualiserats genom framställningar till Kungl. Maj :t av statens naturvetenskapliga

råd och statens veterinärmedicinska anstalt.

Beträffande giftnämndens beslut i frågan om betningsfrågan torde detta

kunna ses som ett direkt ställningstagande till det i en av motionerna framförda

yrkandet om förbud mot vissa biocider under den tid forskning kring

dessa ämnen pågår. Giftnämnden som består av företrädare för landets samlade

sakkunskap på giftområdet fann icke anledning ingripa med förbud

mot kvicksilverbetuingsmedlen utan lämnade endast vissa allmänna rekommendationer.

Betningsmedel innehållande aldrin blev däremot helt förbjudna

genom giftnämndens beslut.

Giftnämndens ställningstagande är enligt BML.s mening ägnat att ge

något mer rimliga proportioner åt bekämpningsmedelsfrågan än den fått i

den allmänna debatten, framför allt till följd av påståenden och slutsatser

som framförts från naturskyddshåll. Giftnämnden har genom sitt beslut, på

samma sätt som tidigare genom statens växtskyddsanstalt, definitivt fastslagit

att det orsakssammanhang mellan betning och fågeldöd som påtalats

i biociddebatten är alltför hypotetiskt för att kunna accepteras, än mindre

motivera drastiska åtgärder.

Enligt BML har det varit ytterst värdefullt att frågan om bekämpningsmedel

och deras eventuella skadeverkningar blivit föremål för uppmärksamhet.

För bekämpningsmedelsbranschen är det givetvis av stort intresse

att man hindrar användningen av medel som kan åstadkomma allvarliga

skador och som därmed kan få konsekvenser för bekämpningsmedelsanvändningen

över huvud taget. BML hälsar sålunda med tillfredsställelse de

i motionerna framförda förslagen om ökad forskning på biocidområdet.

I diskussionen kring bekämpningsmedlen bör ihågkommas att dessa medel

under en lång följd av år kommit att spela eu mycket stor roll för vårt folkhushåll.

Det är givetvis inte möjligt att mot varandra väga exempelvis å ena

sidan försörjningssynpunkter och å andra sidan sådana önskemål om fåglarnas

levnadsbetingelser som framföres från ornitologhåll. Det är emellertid

enligt BML:s mening angeläget att vederbörlig hänsyn tas till framför

allt jordbrukets intresse av att ha tillgång till effektiva och — självfallet —

så riskfria bekämpningsmedelspreparat som möjligt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196k 17

I den mån det visar sig att vissa bekämpningsmedel skulle vara giftigare

och användningen innefattar större skaderisker än man tidigare känt till

kan det givetvis vara berättigat att låta myndigheterna förbjuda tillverkning,

saluhållande och användande av medlet. Det är emellertid angeläget

att dylika i och för sig berättigade förbud icke ekonomiskt drabbar sådana

grupper som helt oförskyllt får se sina innehavda bekämpningsmedel oanvändbara

och därmed värdelösa. Den jordbrukare som, för att ta ett icke

opraktiskt exempel, inköpt bekämpningsmedel inför såningssäsongen men

på grund av myndighets beslut icke längre får använda medlet kan självfallet

göra en mycket kännbar förlust. Motsvarande förluster kan göras av tillverkare,

grossister och detaljister som utan att ha haft anledning att räkna

med ett kommande förbud tillverkat respektive inköpt ett parti av ett sedermera

förbjudet bekämpningsmedel. Gällande lagstiftning innehåller inga

regler om möjligheter till ersättning från det allmänna i dylika fall. För att

göra lagstiftningen mer effektiv bör åtgärder vidtagas för att skapa ersättningsmöjligheter

i nämnda fall.

Svenska jägareförbundet återger följande uttalande vid årets kongress:

Svenska jägare, som med oro konstaterat det alltmer tilltagande användandet

av allehanda gifter i naturen — särskilt inom jordbruket — har med

tillfredsställelse kunnat notera den ökade insikt om biocidproblemets allvar,

som på sistone gjort sig märkbar. Kongressen noterar emellertid även, att de

nyligen rekommenderade inskränkningarna i bl. a. användningen av vissa

betningsmedel samt förbuden mot vissa gifter endast berör en del av de mest

flagranta missförhållandena, och att biocidproblemet ännu är långt ifrån

löst.

Senaste årens forskning har otvetydigt pekat på allvarliga direkta konsekvenser

i form av vittomfattande förgiftningar bland fåglar och däggdjur

och detta ibland i sådan omfattning att risk för utrotning av vissa arter —

bland dem flera sällsynta — föreligger.

Dessutom har det gjorts sannolikt att vissa preparat — genom upplagring

i kroppens olika vävnader eller på annat sätt — kan få ohyggliga följder i

form av missbildningar, sterilitet, tumörbildningar o. s. v. hos både djur och

människor.

Kongressen vill därför med allt allvar uppdraga åt överstyrelsen och förbundsstyrelsen

att med alla till buds stående medel söka bidraga till att ytterligare

klarhet vinnes i alla de frågekomplex, som tornar upp sig i gifternas

spår samt att snarast söka nedbringa användandet av sådana preparat, som

kan misstänkas drabba det vilda.

Kongressen vill även kräva, att framställning göres till berörda myndigheter

om nödvändiga anslag till forskning — både laboratoriemässig och i

fält — så att man snabbast möjligt kan få klarhet i vilka ytterligare gifter,

som borde förbjudas, eller vilkas användning borde inskränkas, och vilka

alternativa bekämpningsmetoder — t. ex. biologiska — som kan ersätta nu

använda.

Man måste även vinna bättre klarhet i de ekonomiska konsekvenser, som

ett användande av — respektive förbud mot — gifter kan komma att få.

Kongressen vill slutligen uttala, att den anser hela frågekomplexet vara

av den allra största vikt.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Utskottet

I motionerna framställda yrkanden syftar till dels vidtagande av åtgärder

för utökad och intensifierad forsknings- och försöksverksamhet i fråga om

växtskyddsmedlen och dessas skadliga verkningar, dels utredningar av hithörande

spörsmål, dels vidtagande av särskilda åtgärder för att under utredningstiden

begränsa användningen av sådana medel.

Den intensiva diskussion som på senare tid pågått beträffande de kemiska

växtskyddsmedlen och de synpunkter på de omfattande problemen på detta

område som anförts i remissyttrandena över motionerna har givit utskottet

ett mycket starkt intryck av att en bred folkopinion står bakom önskemålen

om åtgärder för att förhindra skadeverkningar av växtskyddsmedel. Utskottet

finner för egen del problemen vara av så allvarlig art att snara åtgärder

är motiverade. Såvitt utskottet kunnat bedöma torde emellertid

många centrala spörsmål på detta område ännu icke vara tillräckligt klarlagda

för att bästa effektivitet härmed skall kunna nås. Utskottet ser därför

med tillfredsställelse att Kungl. Maj:t genom beslut den 23 april 1963 bemyndigat

chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning

angående planeringen av forskningen rörande våra naturresursers

bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande frågor.

Härigenom kommer även frågorna om växtskyddsmedlen under prövning —

en åtgärd som utskottet eljest funnit sig föranlåtet att hemställa om. I vad

särskilt gäller växtskyddsmedlen anföres i direktiven för utredningen i huvudsak

följande:

De sakkunniga bör vidare — med beaktande av bestämmelserna i 2

första stycket kommittékungörelsen — låta verkställa erforderliga expertutredningar

och avge förslag till åtgärder för att klarlägga och motverka

negativa biverkningar av användning av kemiska bekämpningsmedel. Denna

del av utredningsuppdraget torde böra bedrivas skyndsamt. Förslag bör avges

efter hand som avskiljbara frågor slutbehandlats. Bland åtgärder som

sålunda kommer i fråga för närmare överväganden bör nämnas insamling

av statistiskt material rörande biocidanvändning och skadefall, försöksverksamhet

rörande biociders skadliga effekter, undersökningar av förekomsten

av biocidrester i näringskedjorna samt metodforskning rörande sådana undersökningar.

Olika myndigheters och andra organs uppgifter i sammanhanget

liksom kompetensfördelningen dem emellan bör samtidigt övervägas

av de sakkunniga. Samråd med giftnämnden är härvid angeläget.

De sakkunniga bör i övrigt samråda med forskningsberedningens sekretariat

samt med utredningar och andra organ, vars uppgifter nära sammanhör

med de sakkunnigas.

Möjligheterna till internationellt samarbete beträffande såväl de speciella

biocidproblemen som naturresursfrågorna över huvud taget bör undersökas

och beaktas vid utredningen.

Det är helt i överensstämmelse med utskottets uppfattning att utredningsuppdraget

i denna del skall bedrivas skyndsamt, att delförslag bör

kunna avgivas, att förekomsten av biocidrester i livsmedel och djur foder

s. 19 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 19

skall undersökas och att möjligheterna till internationellt samarbete skall

beaktas.

I vad motionerna avser utredning av frågor om växtskyddsinedlen och åtgärder

mot skadeverkningar av dessa torde de kunna anses besvarade med

vad ovan anförts. Vissa i remissyttrandena anförda synpunkter synes emellertid

utskottet kunna vara av värde för belysning av hithörande spörsmål.

Utskottet har icke funnit sig ha anledning att för egen del taga ståndpunkt

till vad i yttrandena anförts men anser sig böra förorda att det av utskottet

insamlade materialet överlämnas till den beslutade utredningen.

Vad gäller det i motionerna I: 93 och II: 115 framställda yrkandet om åtgärder

för att i avvaktan på utredningsresultatet begränsa användningen

av biocider får utskottet erinra om de kontrollerande och övervakande uppgifter

som i detta hänseende ligger på den sedan den 1 juli 1963 verksamma

giftnämnden och de befogenheter till ingripanden som nämnden har och

vilka, som framgår av remissyttrandena, redan i vissa fall utnyttjats. Utskottet

är f. n. icke berett att härutöver förorda särskilda åtgärder med anledning

av motionsyrkandet i denna del.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:93 och 11:115, de likalydande motionerna 1:319 och

II: 420 samt motion II: 540 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

att motionerna och utskottets utlåtande över desamma

överlämnas till utredningen angående våra naturresursers

bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande

spörsmål.

Stockholm den 12 maj 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schött, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,

Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström* och Wallmark samt fru

Olsson*; samt

från andra kammaren: herrar Skoglösa*, Jacobsson i Sala, Carlsson i

Huskvarna*, Dickson*, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv, Hamrin

i Kalmar, Lundmark, Bengtson i Solna* och Magnusson i Nennesholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM «4

414827

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:308 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående filmcensuren. a1 i texten