Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om bättre utnyttjande av välutbildad arbetskraft, m. in.

1964-05-12 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om bättre utnyttjande av välutbildad arbetskraft, m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bO år 196b

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av väckta motioner om bättre utnyttjande

av välutbildad arbetskraft, m. in.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna

I: 632 av herr Lundström m. fl. och II: 778 av herr Ohlin m. fl. hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,

1. att Kungl. Maj :t tillser att inom ramen för såväl långtidsutredningarna

och planeringsrådet som i andra planerande instanser åtgärder vidtages

för att belysa de vinster samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande

av den välutbildade arbetskraften samt för att över huvud taget undersöka

var de mest besvärande flaskhalsarna finnes och hur förbättringar

bäst bör sättas in, samt

2. att Kungl. Maj :t för riksdagen redovisar de från dessa utgångspunkter

vidtagna åtgärderna.

De av motionärerna upptagna frågorna berör åtskilliga områden av den

aktuella samhällspolitiken. I motionerna behandlas således frågor om arbetsmarknads-,

utbildnings- och lokaliseringspolitiken ävensom spörsmål

rörande löne- och skattepolitiken, den allmänna socialpolitiken, bostadspolitiken

och den allmänna ekonomiska politiken.

Motionärerna anför bl. a. att »kösamhället» medför allvarliga samhällsekonomiska

konsekvenser för praktiskt taget alla svenska medborgare liksom

för folkhushållet, framför allt genom ett alltför ringa utnyttjande av

den välutbildade och därigenom dyrbara arbetskraft som nu av bl. a. skatteoch

trivselskäl avstår från att använda sin utbildning. Samhällets kostnader

för denna utbildning blir på så sätt en oräntabel investering.

I fortsättningen behandlas rådande bristsituation på vårdområdena, på

bostadsområdet och inom utbildningsväsendet.

Motionärerna behandlar vidare utbildningens betydelse för samhällsekonomien.

Avslutningsvis anför motionärerna:

En uppgift som hittills föga beaktats av den utbildningsekonomiska forskningen

är att söka mäta det samhällsekonomiska bortfall, som uppkommer

genom att välutbildad arbetskraft inte utnyttjas för det yrkesändamål den

själv angett genom sitt val av utbildning. Man kan fråga efter den kapitalförlust

som uppstår genom att de pengar som satts in i vederbörande utbildning

— både privata och allmänna medel — ger bristfällig återbäring.

Viktigare är alt bedöma det årliga bortfall som sker genom att vederbörande

inte har inkomst av förvärvsarbete. Detta betyder inte att det arbete som

Dihan g till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr bO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

den välutbildade gifta kvinnan utför i hemmet undervärderas. Man kan

dock inte bortse ifrån att dessa kvinnors arbetsinsatser i hemmet ekonomiskt

ger mindre utbyte än den inkomst man erhåller i det yrke för vilket

utbildningen är avsedd. Vi vill än en gång understryka att vi på intet sätt

vill avråda kvinnlig ungdom ifrån att skaffa sig dyrbar yrkesutbildning;

tvärtom. Vårt syfte är att visa hur illa samhället självt ordnar för sig och

sina medborgare, när skattepolitik, arbetsvillkor och serviceförhållanden

arrangeras så, att de snarare motverkar än stimulerar den välutbildade arbetskraften

att utnyttja sin utbildning.

Situationen år 1960 i fråga om kvinnliga folkskollärare, läkare och sjuksköterskor

framgår av att antalet förlorade »årsverken» bland kvinnliga

folkskollärare, som avstått från att gå i tjänst, var 4 230. Motsvarande siffra

för kvinnliga läkare var 270 och för sjuksköterskor 15 017. Den sammanlagda

utbildningskostnaden, som detta år icke gav någon återbäring för de

tre valda yrkeskategorierna, kan uppskattas till minst 600 milj. kronor om

man räknar med att kostnaderna under utbildningstiden är för blivande

sjuksköterskor 12 000, för läkare 12 500 och för folkskollärare 10 000 kronor

per år.

Motionärerna uttalar vidare:

Så enkelt är det emellertid inte att räkna fram vad ointresset för den välutbildade

arbetskraften kostar samhället. Dels måste man dra ifrån vissa

servicekostnader som uppkommer i samhället, när en välutbildad går i arbete,

som överstiger den summa arbetsinsatsen i hemmet värderats till, dels

måste man betrakta som självklart och angeläget att en gift kvinna stannar

i hemmet den tid hon själv önskar vårda sina barn.

Den allvarligaste aspekten på misshushållning av här exemplifierat slag

far man emellertid inte genom beräkningar av detta slag, som enbart avser

att ge ett begrepp om storleksordningen av förlusterna. Det är det faktum

att vi i dag så dåligt använder de resurser vi har som i stor utsträckning är

orsaken till kriser och köer inom sjukvård och utbildning. Om vi lyckats

bättre använda dessa resurser skulle vi redan därigenom kunna ge de sjuka

bättre vård och ungdomen bättre utbildning.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motion II: 778.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

universitetskanslern, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Sverige måste under nu överskådlig tid, d. v. s. till framåt år 1980 _ un
der

något så när stabil ekonomisk utveckling — räkna med knappa arbetskraftstillgångar

totalt sett. Befolkningens totala numerär, dess ålderssammansättning

och den starkt ökande utbildningsfrekvensen i åldrar upp till

25 år medför att landet under 1970-talet får räkna med stagnerande arbetskraftstillgångar

antalsmässigt och sett från arbetsvolymsynpunkt (antal

arbetstimmar) en minskning beroende på bland annat förkortad arbetstid,

ökad semester och ökad deltid. Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut

kommer att under våren framlägga räkningar som närmare belyser dessa

frågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

Det är under sådana förhållanden ytterligt önskvärt, att de tillgängliga

arbetskraftsresurserna i största möjliga utsträckning utnyttjas. Den största

knappheten på arbetskraft har gällt den med yrkesutbildning såsom yrkesarbetare

av olika slag inom industrien, ingenjörer, sjukvårdspersonal, lärare

och flertalet grupper av akademiskt utbildade. Så långt styrelsen kan

bedöma kommer efterfrågan på dessa grupper att öka i takt med rationaliseringen

inom industrien och utbyggnaden av skolväsendet och sjukvården.

Det är enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att man söker nå fram till

en arbetsmarknadspolitik som med lika stor energi söker lösa arbetskraftsbristens

problem som hittills arbetslöshetsproblemen.

Delvis kan här samma metoder komma till användning, i vissa fall kompletterade

med andra. Över huvud taget torde kunna påstås, att arbetskraftsbristen

måste mötas med ett mycket bredare men samtidigt mer individuellt

avpassat register av åtgärder, som bör stå till arbetsmarknadsverkets förfogande

för åtgärder som ligger inom dess verksamhetsområde.

Allmänt torde kunna sägas, att arbetsmarknadspolitiken bör söka skapa

en så flexibel arbetsmarknad som möjligt. Flexibiliteten bör även innefatta

sådana förhållanden som berör arbetstidens omfattning och förläggning.

Förändringar i arbetskraftsbehov sker snabbt och förutsätter en stor geografisk

och yrkesmässig rörlighet av helt annan omfattning än tidigare. Åtskilliga

såväl organisatoriska som administrativa hinder måste övervinnas,

innan den geografiska rörligheten kan från arbetsmarknadssynpunkt betraktas

som tillfredsställande. Den utbildningsverksamhet som för närvarande

rubriceras som omskolning bör enligt styrelsens mening utbyggas till

att även omfatta kompletterande vidareutbildning, då flaskhalsarna på arbetsmarknaden

i huvudsak utgöres av brist på kvalificerad arbetskraft.

Inom de olika studieförbunden bedrivs för närvarande i form av studiecirkelverksamhet

en sådan verksamhet för tjänstemän. Man torde kunna förutsätta,

att denna verksamhet inom några få år måste få en helt annan bredd.

Den höjning av skolunderbyggnaden som nu genomföres bland ungdomarna

kan också ses som ett led i att ge arbetskraften bättre möjligheter att anpassa

sig till förändrade arbetsmarknadssituationer. Det är därvid av vikt

att några formella kompetenskrav avpassade efter formell skolunderbyggnad

eller skolmässigt genomgången utbildning ej onödigtvis skapas, då detta

starkt bidrager till stelhet i anpassningsmöjligheterna.

För att skapa en rörligare arbetsmarknad behövs givetvis också en effektivt

arbetande arbetsförmedling, där när det gäller den kvalificerade arbetskraften

inte minst tjänstemannaförmedlingen och yrkesvägledningen spelar

en viktig roll. Arbetsförmedlingen bör lokalt snabbt kunna anpassas till

nya behov.

Ovanstående synpunkter är av mera allmän natur och har av arbetsmarknadsstyrelsen

tidigare redovisats i promemorior och anslagsäskanden

under senare år. Styrelsen vill i det följande något mera detaljerat redovisa

några av de åtgärder som vidtagits speciellt med avseende på den kvalificerade

arbelskraften och då särskilt den kvinnliga.

Den 5 april 1963 antog arbetsmarknadsstyrelsen ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt

program avseende arbetskraft med längre utbildning. Illand

de åtgärder som där berördes kan nämnas: förstärkning av prognosverksamheten

med tanke på bland annat utbildningsplanering och yrkesvägledning;

fortsatt utbyggnad av yrkesvägledningen bland annat vid gymnasier

och fackskolor; praktikförmedling och tjänstemannaförmedling bör erhålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

resurser som svarar mot arbetsmarknadens förändringar mot en allt större

tjänstemannaandel.

Särskilt bör enligt styrelsens uppfattning tjänstemannaförmedlingen

snabbt förstärkas, där arbetsbelastningen starkt vuxit under senare år. Nedanstående

tablå ger en viss om än summarisk översikt över utvecklingen

mellan åren 1950 och 1960 resp. 1960 och 1962 vad gäller ökningen av antalet

sökande, lediga platser och tillsatta platser.

På lärarförmedlingssidan har antalet tillsatta platser mellan åren 1960

och 1963 ökat från 20 270 till 41 444, medan antalet lediga platser ökat från

23 247 till 49 592 under samma period. Det torde kunna förutsättas, att förmedlingsverksamheten

effektivt bidragit till att mobilisera de arbetskraftsreserver

som är lämpliga för läraryrket.

När det gäller åtgärder för att underlätta möjligheten för gifta kvinnor

att ta förvärvsarbete har styrelsen vidtagit ett flertal åtgärder i vissa fall i

samarbete med andra berörda ämbetsverk, då främst överstyrelsen för yrkesutbildning,

medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen. Styrelsen har sålunda

medverkat till att ett stort antal kurser för kvinnor, som en längre

tid varit borta från förvärvsarbete, kommit till stånd. Dessa kurser har dels

haft karaktär av grundläggande utbildning, dels av repetitionskurser.

För sjukvårdens del har speciella kurser för laboratoriepersonal, röntgenassistenter,

radioterapiassistenter och operationsassistenter organiserats.

Intaget av elever kan nästa år beräknas uppgå till mellan 600 och 700. Vidare

har repetitionskurser anordnats för sjuksköterskor och sjukgymnaster,

som en längre tid varit borta från yrket. Under budgetåret 1962/1963

genomgick 164 sjuksköterskor och 106 sjukgymnaster sådana kurser.

Liknande kurser organiserades även för förskollärare och socionomer

med 45 resp. 27 deltagare. Skolöverstyrelsen har vidare organiserat särskilda

ämneslärarkurser för personer lämpade för läraryrket. Arbetsmarknadsstyrelsen

planerar att inom ramen för tillgängliga resurser bygga ut denna verksamhet

med kurser även för barnavårdslärare, hushållslärare, ekonomiföreståndare,

gymnasieekonomer och amanuenspersonal för statlig förvaltning.

Enligt styrelsens uppfattning måste verksamhet av här berört slag starkt

intensifieras, om samhället skall kunna tillgodogöra sig den vidareutbildade

kvinnliga arbetskraften, som av olika skäl varit borta från förvärvslivet ett

antal år.

EU av de svåraste problemen när det gäller kvinnorna på arbetsmarknaden

gäller barntillsynen. Arbetsmarknadsstyrelsen medverkar i samarbetsgrupp

vari även bostadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen ingår.

Gruppen har till uppgift att biträda kommunerna i planläggning och utbyggnad

av dag- och fritidshem för barn vars föräldrar har förvärvsarbete.

En utbyggnad planeras fram till 1970 med ca 10 000 daghemsplatser och

2 500 platser på fritidshem, d. v. s. en fördubbling mot för närvarande. Detta

medför i sin tur ett starkt ökat behov av förskollärare, varför skolöverstyrelsen

planerar en utbyggnad av förskoleseminarierna, så att examinationen

kan öka från för närvarande 225 till ca 700 år 1967.

Ökning av antalet

Sökande .....

Lediga platser

Tillsatta platser

Med längre utbildning

1950—1960 1960—1962

Övriga

1950—1960 1960—1962

9 800 8 100

26 200 5 800

21 650 3 700

13 900 16 000

22 800 19 900

13 650 17 600

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr '',0 år 196U 5

Styrelsen delar sålunda motionärernas synpunkter, då det gäller nödvändigheten

av åtgärder för att skapa möjligheter för de kvinnor som så önskar

att söka sig ut på arbetsmarknaden. Särskilt hör då dessa åtgärder inrikta

sig på den utbildade arbetskraften. Styrelsen förutsätter, att de olika myndigheter

och planeringsorgan som f. n. utreder den kommande samhällsutvecklingen

har sin uppmärksamhet riktad pa av motionärerna beiörda pioblem

och även i betänkanden och promemorior redovisar sina resultat och

synpunkter på lösandet av problemen.

Universitetskanslern fäster uppmärksamheten på det hinder för utnyttjande

av den välutbildade kvinnliga arbetskraften som ligger däri, att den

gifta kvinnan mången gång icke kan erhålla för hennes utbildning lämpat

arbete på den ort, där makarna är bosatta och anför i övrigt följande:

Kanslersämbetet vill liksom motionärerna understryka betydelsen av

effektiv samhällsplanering men även erinra att möjligheterna för ett samhälle

att utvidga sitt utbildningsväsende är i stor utsträckning beroende av

tillgången på personer med kompetens att meddela den utbildning som är

önskvärd. När för närvarande nära V« av årskullen kan mottagas till gymnasial

utbildning och 2/s av årskullen till utbildning motsvarande grundskolans

högstadium, bör hållas i minnet att de lärare som behövs för denna utbildning

delvis rekryteras från årskullar, av vilka blott V25—''/so avlade studentexamen.

Om hänsyn även tages till det ökade lärarbehov, som framkallats

av utbildningens specialisering och av reduktioner av läraravdelningarnas

storlek etc., samt till att en motsvarande av kvantitativa och kvalitativa

faktorer betingad tillväxt av lärarantalet pågår också på högre utbildningsstadier

står det klart att samhället möter högst betydande svårigheter att

tillgodose lärarbehovet. Dessa problem torde icke vara begränsade till nuläget

utan kan beräknas föreligga även framdeles vid fortskridande ekonomisk

expansion och standardhöjning, och problemen synes över huvud taget

vara oundvikliga i samhällen, vars ekonomi är stadd under utveckling.

Det kan antagas att svårigheterna att rekrytera ändamålsenligt utbildad

arbetskraft i sådana samhällen kommer att successivt än ytterligare ökas

— förutom på grund av ökade anspråk på utbildning av ungdom på

grund av växande behov av fortbildning och omskolning av redan utbildad

arbetskraft, ej minst arbetskraft med akademisk utbildning. När i motionerna

framhålles vikten av att stimulera den välutbildade arbetskraftens

utnyttjande bör beaktas att den utbildning den arbetskraft erhållit, som under

en tid ej deltagit i yrkesverksamhet, i många fall ej är adekvat när vederbörande

är beredd övergå i yrkestjänst. En ofta omfattande fortbildning

kan vara nödvändig. Men även i tjänst varande arbetskraft måste sannoliki

framdeles beräknas behöva i betydligt större omfattning än nu successivt

komplettera sin utbildning på grund av till exempel den grundläggande och

tillämpade forskningens framsteg och för att kunna svara mot de krav som

det alltmer kvalificerade yrkesarbetet ställer. Detta gäller yrkeskategorici

av skilda slag -- tekniker, lärare, läkare, tandläkare etc. Man måste alltså

sannolikt som eu normal företeelse räkna med att arbetskraft måste tidvis

friställas för att undergå sådan fortbildning, eventuellt omskolning, vilket

ytterligare ökar anspråken på kvalificerad arbetskraft som ersättare för arbetskraft

under fortbildning och för utbildning av denna.

De i motionerna framförda synpunkterna om vikten av att samhället sa

väl som möjligt tillgodogör sig sin arbetskraft är alltså helt på sin plats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr W år 196A

Med tanke på det nyss angivna, växande behovet av arbetskraft för fortbildning

m. m. skulle ämbetet önska än starkare än i motionerna skett framhalla

vikten av en förutseende behandling från samhällets sida av dylika arbetskraftsfrågor.

Dessa problem är också som bekant föremål för uppmärksamhet

i skilda sammanhang. Åtskilliga åtgärder har redan vidtagits — såsom

aven delvis i motionerna angivits — för att mer allsidigt och ändamålsenligt

nyttiggöra tillgänglig arbetskraft. Kanslersämbetet erinrar om åtgärderna

för att till läroanstalter knyta personer, anställda vid industriföretag

etc., om strävandena att anlita överårig personal — exempelvis pensionerad

militär personal - och gifta kvinnliga akademiker. Åtgärder av denna art

har delvis förverkligats även vid de akademiska läroanstalterna, och möjligheterna

att vid dessa gå vidare på denna väg bör ytterligare övervägas.

Ämbetet utgår från att dessa frågor uppmärksammas i det fortsatta nlanenngsarbetet.

De utredningar som skett under senare år har bidragit till eu

v „^re k®Iysning av utbildnings- och personalbehoven än som tidigare varit

möjlig. Därför kan frågorna nu angripas säkrare än förr varit möjligt. Tillkomsten

av det utbildningsråd för fortlöpande samråd i planeringsfrågor

rörande utbildningsväsendet, varom förslag framlägges i årets statsverksproposition,

torde komma att än ytterligare underlätta arbetet. Framgången

1 arbetet är i hög grad beroende av att de akademiska läroanstalterna utrustas

sa att de kan kvantitativt och kvalitativt svara för den kvalificerade yrkesutbildning

för samhällets olika fält, som ankommer på dem.

Skolöverstyrelsen anför bl. a.:

\ad först lokalplaneringen beträffar, är denna avhängig av sådana faktorer

som barnkullarnas storlek, elevtillströmningen till icke-obligatoriska

skolor, klass- och gruppstorleken, befolkningsomflyttningarna samt omstruktureringen

av näringslivet och samhällslivet i övrigt samt därav föranJedda

skolreformer. Problemet är icke endast att bygga skolhus. De nya

skolbyggnaderna måste vara funktionsdugliga med avseende på de nya skolformer,

som enligt statsmakternas redan fattade eller väntade beslut skall

ersatta de äldre. Behovet av en utvidgning av skolbyggnadsverksamheten är

narmast beroende av dels den takt med vilken grundskolereformen skall

genomföras, dels de beslut vilka statsmakterna kan komma att fatta beträffande

gymnasiets och fackskolans framtida organisation och verksamhet.

Skolö\ erstyrelsen vill dock med hänsyn till motionernas övriga innehåll

betona, att någon minskning av skolbyggnadsverksamheten till förmån för

andra investeringsområden icke kan ske utan att skolreformernas genomförande

i beslutad eller beräknad takt äventyras.

\ ad lärarplaneringen beträffar påverkas denna i stort sett av samma faktorer

som skolbyggnadsplaneringen. Av vikt är att uppmärksamma att skolan

efter de olika skolreformernas genomförande behöver lärare med delvis

annan utbildning än hittills. Innan statsmakterna tagit slutgiltig ställnin"

även till gymnasiets och fackskolans utformning, kan icke heller lärarutbildningen

i detalj utformas. Arbetet härmed pågår inom lärarutbildningssakkunniga.

Behovet av olika lärarkategorier kan inte heller helt överblickas, innan

erfarenhet vunnits av föräldrarnas fria ämnesval för sina barn i grundskolan

och av ungdomarnas val mellan de gymnasiala utbildningsvägar, som

erbjudes i allt rikare utsträckning. I detta avseende torde det" dröja några

år, innan någorlunda stabila förhållanden kan tänkas ha inträtt. Självfallet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

måste tendenserna i dessa val ständigt noga uppmärksammas och^de andringar

i lärarutbildningsdimensioneringen vidtagas, som finnes påkallade.

Bristen på lärare är i första hand en brist på lärare i läroämnen. Ytterst

torde denna till viss del ha sin grund i tidigare decenniers väsentligt lägre

studentproduktion från det allmänna gymnasiet, vilken framgår av följande

tabell:

Årligen

1921/25

1931/35

1936/40 ____

1950 ........

1955 ........

1960 ........

1961

1962 .......

1963 ........

1964 (ber.tal)

Antal avlagda stud.-ex.

. . . . 2 108

. .. 2 515

.... 3 569

4 497

... 5 957

. . 9136

10 683

12 726

vt. 14 693

17 000

Antalet gymnasieelever vid allmänt gymnasium, som 1950 var 16 741, utgjorde

1960 55 366 och är läsåret 1963/64 ca 72 000.

Den synnerligen kraftiga ökningen av antalet studentexamina och det

starkt stegrade studerandeantalet på universitets- och högskolestadiet under

senare år inger förhoppningar om att tillgången på akademiskt utbildad

arbetskraft kommer att öka väsentligt under 1960-talet och därmed även

lärartillgången. _

Eftersom snabbutbildning av lärare med otillräcklig ämnesutbildmng pa

längre sikt kan beräknas medföra vissa problem för skolväsendet, har skolöverstyrelsen

inriktat sin ämnesutbildningsverksamhet främst på kurser,

som i fråga om utbildningens kvalitet är jämställda med universitetens undervisning.

Tillgången på handledare och lärare för en så kvalificerad utbildning

är emellertid begränsad. Medel har i erforderlig utsträckning ställts

till överstyrelsens förfogande för i stort sett all den undervisning som med

upprätthållande av angivna kvalitetskrav kunnat anordnas, överstyrelsen

är med hänsyn till den markerade lärarbristen framförallt på grundskolans

högstadium inriktad på en fortsatt utbyggnad av denna utbildning i all den

omfattning tillgången på ledare för kurserna medger.

Vad här sagts om utbildningen av lärare i läroämnen gäller i huvudsak

också om upprättande och utvidgningen av förskoleseminarierna, där bl. a.

tillgången på kvalificerade handledare och institutioner för den handledda

praktiken påverkar utbyggnadstakten.

Skolöverstyrelsen utnyttjar givetvis möjligheterna att jämte den i reguljär

ordning utbildade lärararbetskraften använda personal med annan utbildning

av sådant slag, som utgör en lämplig grund för lärarverksamliet. Härvid

har uppmärksamheten i första hand riktats mot kategorier med annan

högskoleutbildning än lärarinriktad sådan eller med gymnasieingenjors- och

gymnasieekonomutbildning. Speciellt glädjande har varit det intresse som

under de senaste åren börjat visas från civilingenjörer för lärartjänst, detta

inte minst med tanke på det nya gymnasiet, där det kommer att föreligga ett

ökat behov av denna lärarkategori. Det finns inom denna grupp många,

vilka bedömer lärartjänst såsom väsentligt fördelaktigare från ekonomisk

synpunkt än tjänst inom näringslivet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

Skolöverstyrelsea har även sökt intressera ingenjörer av olika slag för

deltidstjänstgöring inom skolan. Motionärerna har föreslagit centrala förhandlingar

i denna fråga. Enligt den erfarenhet överstyrelsen vunnit på

detta område, synes de bästa resultaten här vara att nå på det lokala planet

med stöd från vederbörande bransch- och personalorganisationer. För att

vinna sådant stöd fordras givetvis överläggningar och andra kontakter på

central nivå. Sådant samarbete förekommer redan fortlöpande.

Skolöverstyrelsen har vidare för lärartjänstgöring sökt vinna pensionsavgangna

officerare, som, i synnerhet då de genomgått artilleri- och ingenjörshögskolan,

har goda kunskaper i matematik och vissa naturvetenskapliga

ämnen. 1

Möjligheterna att få »hemmafruar» med akademisk utbildning att åtaga

sig lärartjänstgöring begränsas i regel av deras bundenhet vid bostadsorten,

ror att eventuell tveksamhet inför inträde på skolans arbetsmarknad skall

övervinnas, har överstyrelsen anordnat introduktionskurser för sådan arbetskraft.

Skolöverstyrelsen vill i detta sammanhang vitsorda de insatser som från

arbetsförmedlingarnas sida gjorts för att uppspåra personer, som kunnat

tankas vara lämpliga för lärartjänstgöring, samt påverka dem att anta lärartjänst.

Skolöverstyrelsen prövar fortlöpande möjligheterna att i all den utsträckning,

som med hänsyn till skolans syfte är försvarlig, ersätta lärare med

personal av annat slag, såsom assistenter, tekniker, skrivhjälp etc. för vissa

slag av arbetsuppgifter, samt har framlagt åtskilliga förslag härom. Härtill

kommer möjligheterna att genom andra hjälpmedel underlätta och effektivera

lärarinsatsen i skolarbetet. Då den pågående utvecklingen härutinnan

torde vara utskottet bekant, synes här icke behöva lämnas någon närmare

redogörelse.

Skolöverstyrelsen anser sig över huvud taget icke böra lämna någon

acceptabel utväg oprövad, när det gäller att i nuvarande starka expansion

av skolväsendet öka tillgången på godtagbar lärararbetskraft, så att den i

och för sig ofrånkomliga återhållsamheten i utbyggnaden icke behöver bli

för markant i förhållande till föräldrarnas och ungdomarnas snabbt växande

efterfrågan på utbildningsmöjligheter — någon fullkomlig balans i detta avseende

torde inte kunna nås annat än i samband med en mera påtaglig

recession i den ekonomiska konjunkturen, vilket ju i sin tur motverkas genom

bl. a. en expansiv utbildningspolitik. Skolöverstyrelsen vill emellertid

i detta sammanhang framhålla, alt en ännu aktivare rekryteringspolitik än

hittills från skolans sida synes påkallad i den växande konkurrensen om den

arbetskraft som har sadan utbildning som lämpar sig för lärarverksamhet.

Överstyrelsen prövar förutsättningarna härför och får därvid anledning att

överväga, vilka ytterligare anordningar som — inom ramen för det praktiskt

möjliga — bör vidtagas för att göra läraryrket mera attraktivt. Därvid spelar

inte minst trivseln i det dagliga skolarbetet en väsentlig roll.

Vad folkhögskolorna beträffar, vill överstyrelsen erinra om att dessas

framtida ställning inom utbildningsväsendet troligen i betydande grad kommer

att påverkas av reformerna på det gymnasiala utbildningsstadiet.

Skolöverstyrelsen vill slutligen erinra om att den omorganisation av skolväsendets

centrala ledning, som avses skola genomföras under nästa budgetår,

kommer att medföra väsentligt ökade resurser för planeringsverksamheten

på utbildningsområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it) år 1964

!)

Överstyrelsen för yrkesutbildning vitsordar att många kvalificerade sökande

inom yrkesutbildningsväsendet måst avvisas på grund av platsbrist

och anför vidare:

Detta förhållande torde emellertid icke i så hög grad ha berott på lärarbrist

som på otillräcklig tillgång på lokaler. Detta innebär givetvis ej att det

genomgående varit möjligt att anskaffa erforderlig lärarpersonal. Särskilt

i fråga om vissa linjer har en besvärande brist givit sig till känna liksom i

fråga om vissa enstaka skolor. Enligt överstyrelsens uppfattning har motionärerna

något uppförstorat inträffade bristsituationer.

Motionärerna anser, att stora ansträngningar måste göras för att den

planerade utvecklingen av gymnasier och fackskolor — det gymnasiala åldersstadiets

två dominerande skolformer — inte hindras genom att samhället

ej kan försörja skolorna med bl. a. lärare. De anser det vara nödvändigt

att »genom lämpliga stimulans- och efterutbildningsåtgärder utnyttja den

kår av framför allt gifta kvinnliga akademiskt utbildade lärare, som ej nu

är i tjänst men som utgör en värdefull arbetskraftsreserv». Enligt motionärerna

är antalet lärarutbildade men icke i tjänst varande lärare för närvarande

påfallande stort. Vidare skall den vrkesutbildade gifta kvinnan, »utan

att offra sina barns intressen, efter den tid hon själv önskar stanna i hemmet

i samband med ett barns födelse, kunna återuppta yrkesverksamhet

utanför hemmet».

Det går enligt sakens natur ej att undvika, att ett antal kvalificerade lärare

och andra, särskilt gifta kvinnor, under kortare eller längre perioder ej

utnyttjar sitt yrkeskunnande till förvärvsarbete. Den naturliga förklaringen

till att kvalificerad kvinnlig arbetskraft för en tid drar sig ur förvärvslivet

är givetvis äktenskap och barnsbörd. Många kvinnor vill gärna stanna hemma

under barnens förskoleålder för att själva kunna ge dem den omvårdnad

och uppfostran, som de anser vara önskvärd. Först då barnen nått skolåldern

eller ännu senare är många av dessa kvinnor villiga att åter göra en

insats inom yrkeslivet.

överstyrelsens erfarenhet ger vidare vid handen, att många kvinnor med

tidigare förvärvad kvalificerad utbildning som en tid varit »hemmafruar»,

finner det vara svårt alt återgå till förvärvslivet just på grund av utvecklingen

inom deras tidigare yrken. Delta gäller särskilt inom de tekniska yrkena

ävensom vårdyrkena, men gäller även andra arbetsområden. Eu förutsättning

för att dessa kvinnor skall kunna återvända till ett kvalificerat yrkesarbete

är att de beredes tillfälle att genomgå fortbildnings- och uppföljningskurser.

Detta förutsätter en betydande utbyggnad av fortbildningsverksamheten

samt en viss nyorientering av rekryteringen till denna verksamhet

mot de kategorier varom här är fråga.

överstyrelsen vet även, att utbildningsverksamhet för vuxna i högre grad

än utbildningen för ungdom förutsätter en aktiv och positiv inställning till

verksamheten från de tilltänkta elevernas sida. Bland åtgärder, som i större

utsträckning än tidigare bör vidtagas för att befrämja intresset för fortbildning

hos före detta yrkesverksamma lärare och andra med gedigna fackkunskaper,

som skulle tänkas kunna ifrågakomma som lärare, må nämnas

följande: Utvidgning, intensifiering och fördjupning av den pedagogiska

och fackmässiga kursverksamheten för lärare inom yrkcsutbildningsväsondet,

varvid kurser utformas särskilt med tanke på de tidigare yrkesverksamma;

förbättringar av tjänstgöringsförhållandena; ökad informations
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

verksamhet om lärarbanan; ökade möjligheter till resestipendier för fortbildning;

olika trivselfrämjande åtgärder in. m. Lämpliga åtgärder av ovannämnda

art torde kunna locka fler deltagare till fortbildningsverksamheten

och göra en återgång till lärarbanan mera attraktiv.

Fortbildning för gifta hemmakvinnor med tidigare förvärvad kvalificerad

yrkesutbildning kan ej bedrivas med framgång eller få avsedd effekt annat

än om de verkligen får möjlighet att deltaga i undervisningsarbetet; så kan

ej ske med mindre frågorna rörande omvårdnaden av barnen under den tid

mödrarna är på kurs får tillfredsställande lösningar. Olika vägar för att lösa

härmed sammanhängande problem bör utredas och prövas praktiskt. Bland

annat må här nämnas de förslag till att anordna lekskolor och daghem i anslutning

till utbildnings- och arbetsplatser som på sistone framkommit.

En anledning varför väl kvalificerad lärar- och vårdpersonal m. fl. många

gånger hindras från att gå ut i förvärvsarbete måste anses vara den inställning

till frågor om ålder och hälsotillstånd, som alltjämt gör sig gällande

på stora delar av arbetsmarknaden. Givetvis är det ej möjligt att heit bortse

från nödvändigheten av en viss hänsyn till ålder och hälsotillstånd även vid

extraanställning och tillfällig anställning. Överstyrelsen vill emellertid i

detta sammanhang blott hänvisa till det av överstyrelsen avgivna remissyttrandet

angående förslag rörande de sockersjuka i juli 1963. I detta remissyttrande

anförde överstyrelsen hl. a.: »De diabetiker, som är i tjänst såsom

lärare, har från skolhåll ofta erhållit vitsordet att vara de mest skötsamma

och mest ambitiösa lärarna, medvetna som de är om sin sjukdom

såsom handikapp.» Detta gäller utan tvekan även för andra grupper av

handikappade. I nämnda remissyttrande framhöll överstyrelsen vidare vikten

av att all prövning av utbildnings- eller anställningssökande, vilka lider

av olika handikapp, sker icke enbart med ledning av data rörande vederbörandes

handikapp utan även med tanke på ett större samhälleligt sammanhang

— inte minst på målsättningarna för den allmänna arbetsmarknadspolitiken.

Överstyrelsen anser det vara av alldeles särskilt stor betydelse att

handikappade men för övrigt kompetenta arbetssökande med kvalificerad

utbildning av de slag varom här är fråga bedöms enligt så liberala grunder

som möjligt.

Såsom ytterligare en anledning, varför många personer med kvalificerad

utbildning »inte finner det motiverat att utnyttja denna utbildning» har

motionärerna angett skattetekniska skäl. Det är givetvis svårt att göra en

generell bedömning av de orsakssammanhang, som här kan föreligga. Överstyrelsen

kan dock nämna, att, då den sökt förmå före detta yrkesverksamma

kvinnliga lärare att återgå till yrket, den emellanåt mötts av ett avböjande

svar under hänvisning till sambeskattningen.

Motionärerna hemställer slutligen om att åtgärder vidtages för att belysa

de vinster samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande av den välutbildade

arbetskraften och för att undersöka var de mest besvärande flaskhalsarna

finns och hur förbättringar bäst bör sättas in. överstyrelsen tillmäter

sådan forskning — liksom för övrigt all samhällsvetenskaplig och

pedagogisk forskning — den allra största betydelse. Med tanke på problemets

mycket sammansatta natur torde det dock enligt överstyrelsens uppfattning

bli fråga om svåra forskningsuppgifter och svårtolkade forskningsresultat.

Problemet med det bristfälliga utnyttjandet av den kvalificerade arbetskraften

är enligt överstyrelsens mening ej av den natur, att det skulle kunna

lösas snabbt med några få men lämpliga åtgärder. Orsakerna till att en person

i en viss livssituation väljer att icke utnyttja en kvalificerad utbildning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964 11

i en måhända både välavlönad och samhällsnyttig yrkeskarriär, växlar mycket

starkt från fall till fall. Några av dessa orsaker har berörts i det föregående.

Överstyrelsen uttalar avslutningsvis att den är villig att främst genom

sin fortbildningsverksamhet göra vad den kan för ett så ändamålsenligt utnyttjande

av den välutbildade arbetskraften som möjligt.

Utskottet

I motionerna påtalas den bristsituation och den köbildning som nu förekommer

på skilda samhällsområden, inom utbildningsväsendet, i fråga om

bostäder och vårdplatser, inom kriminalvård och social ungdomsvård. Motionärerna

belyser de allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser som

»kösamhället» medför för medborgarna och för folkhushållet framför allt

genom ett alltför ringa utnyttjande av den välutbildade och därigenom dyrbara

arbetskraften. Denna avstår av olika skäl ofta från att använda sin utbildning.

Samhällsplaneringen måste inriktas på ett bättre tillvaratagande

av sådan arbetskraft om tanken på ett verkligt välfärdssamhälle skall kunna

förverkligas.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de i motionerna anförda

tankegångarna. Det synes utskottet vara en angelägen samhällsuppgift att

söka klarlägga de i motionerna berörda spörsmålen om den välutbildade arbetskraftens

betydelse i samhället i dag och för samhällsutvecklingen och

om vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att stimulera sådan arbetskraft

att i större omfattning än nu är fallet utnyttja sin utbildning. För att strävandena

i detta syfte skall nå största effektivitet kräves bl. a. en omsorgsfull

planering. Frågan om arbetsuppgifter m. m. för samhällsplaneringen

har behandlats i bilaga 2 till årets statsverksproposition angående för flera

huvudtitlar gemensamma frågor. Föredragande departementschefen lämnar

där en redogörelse för olika planeringsuppgifter och för vidtagna eller tilltänkta

åtgärder för att förstärka den planerande verksamheten. Departementschefen

anför avslutningsvis:

Fn framsynt planering på samhällslivets olika områden i syfte att skapa

balans mellan behov och resurser och uppnå en smidig anpassning till nya

betingelser har en hög angelägenhetsgrad. Som ett led i utvecklingen av en

effektiv och samordnad planeringsverksamhet inom samhällssektorn måste

även planeringsresurserna i verk och myndigheter förstärkas, där tyngdpunkten

i utredningsarbetet bör ligga. De rent organisatoriska frågorna rörande

detta arbete skall närmare utredas, liksom formerna för samarbetet

och samråd i planeringsfrågor på olika områden. Förslag härom torde

kunna framläggas inför 196ö års riksdag. Redan till årets riksdag kommer

dock förslag rörande planeringsverksamhetens utbyggnad inom utbildningens

och forskningens områden att redovisas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

Vad departementschefen sålunda anfört i dessa frågor har i enlighet med

statsutskottets förslag i dess utlåtande nr 14 icke föranlett någon erinran

från riksdagens sida.

Utskottet anser det i och för sig tillfredsställande att behovet av planering

på detta sätt uppmärksammas och att förbättrade förutsättningar för ett

effektivt planeringsarbete kan förväntas komma till stånd. Utskottet finner

emellertid angeläget att spörsmålen om den välutbildade arbetskraftens betydelse

och om nödvändigheten av att denna arbetskraft blir bättre utnyttjad

ges stort beaktande vid planeringen för olika samhällsområden. Planeringsorganen

bör få i uppdrag att företaga de i motionerna begärda undersökningarna.

Utskottet får således under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 632 och II: 778 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,

1. att Kungl. Maj :t tillser att inom ramen för såväl långtidsutredningarna

och planeringsrådet som i andra planerande

instanser åtgärder vidtages för att belysa de vinster

samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande av den

välutbildade arbetskraften samt för att över huvud taget

undersöka var de mest besvärande flaskhalsarna finnes och

hur förbättringar bäst bör sättas in, samt

2. att Kungl. Maj :t för riksdagen redovisar de från dessa

utgångspunkter vidtagna åtgärderna.

Stockholm den 12 maj 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schött, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,

Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström*, fru Hamrin-Thorell*,

herrar Wallmark, Hedlund och Helge Karlsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa*,

Carlsson i Huskvarna*, Dickson*, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Börjesson

i Glömminge*, Rask, fröken Anderson i Lerum, fru Hörnlund och fru

Forsling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964

13

Reservation

av fru Eriksson i Stockholm, herrar Sörlin, Söderberg, Hellebladh, Tage Johansson,

Hedlund, Helge Karlsson, Lundmark, Rask, fröken Anderson i

Lerum och fru Hörnlund, vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa

följande.

I motionerna anföres att en bristsituation och en besvärande köbildning

föreligger på skilda samhällsområden, inom utbildningsväsendet, i fråga

om bostäder och vårdplatser, inom kriminalvård och social ungdomsvård.

Det uttalas vidare att »kösamhället» för medborgarna och för folkhushållet

medför allvarliga samhällsekonomiska olägenheter framför allt genom ett

alltför ringa utnyttjande av den välutbildade och därigenom dyrbara arbetskraften.

Denna avstår ofta av olika skäl från att använda sin utbildning.

Samhällsplaneringen måste inriktas på ett bättre tillvaratagande av sådan

arbetskraft om tanken på ett verkligt välfärdssamhälle skall kunna förverkligas.

Det är även enligt utskottets mening av vikt att spörsmålen om den välutbildade

arbetskraftens betydelse i dagens samhälle och för samhällsutvecklingen

klarlägges och att frågan om lämpliga åtgärder för att stimulera sådan

arbetskraft att i större omfattning än nu är fallet utnyttja sin utbildning

prövas. Att åstadkomma lösningar av dessa problem ingår som ett

naturligt led i den samhällsplanering som bedrives i skilda former och inom

olika verk och myndigheter och som inom den närmaste tiden kommer att

ytterligare utbyggas. Frågan om arbetsuppgifter m. m. för samhällsplaneringen

har behandlats i bilaga 2 till årets statsverksproposition angående för

flera huvudtitlar gemensamma frågor. Föredragande departementschefen

lämnar där en redogörelse för olika planeringsuppgifter och för vidtagna

eller tilltänkta åtgärder för att förstärka den planerande verksamheten.

Departementschefen anför avslutningsvis:

Eu framsynt planering på samhällslivets olika områden i syfte att skapa

balans mellan behov och resurser och uppnå en smidig anpassning till nya

betingelser har en hög angelägenhetsgrad. Som ett led i utvecklingen av en

effektiv och samordnad planeringsverksamhet inom samhällssektorn måste

även planeringsresurserna i verk och myndigheter förstärkas, där tyngdpunkten

i utredningsarbetet bör ligga. De rent organisatoriska frågorna rörande

detta arbete skall närmare utredas, liksom formerna för samarbetet

och samråd i planeringsfrågor på olika områden. Förslag härom torde

kunna framläggas inför 1965 års riksdag. Redan till årets riksdag kommer

dock förslag rörande planeringsverksamhetens utbyggnad inom utbildningens

och forskningens områden att redovisas.

Såvitt utskottet kunnat finna är många för motionernas syfte väsentliga

spörsmål redan uppmärksammade i olika sammanhang. Som exempel härpå

kan nämnas att inom det ekonomiska planeringsrådet diskuterats hl. a. så
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr iO år 196b

dana ämnen som långsiktiga problem inom den högre utbildningen samt

köerna, resursanvändningen och den ekonomiska framstegstakten. Inom

den nya långtidsutredningen pågår bl. a. en undersökning om den framtida

utvecklingen av investeringar, driftsutgifter och arbetskraftsåtgång. Det kan

särskilt nämnas att denna utredning införskaffar uppgifter i syfte att söka

erhålla en sådan uppdelning av arbetskraften efter yrkesfunktion och utbildning

som är av intresse för utbildningspolitiken. Utskottet vill också

allmänt erinra om den roll som de administrativa organen och de särskilda

beredningarna och utredningarna på exempelvis skolväsendets, yrkesutbildningens,

arbetsmarknadens och sjukväsendets områden spelar i förevarande

sammanhang. Den förstärkning av planeringsverksamheten som enligt

ovan återgivna uttalande är att förvänta medför ökade resurser för en ingående

prövning av de i motionerna berörda frågorna och ger möjlighet till

den vidare överblick över problemkomplexen som är önskvärd.

I en samhällsplanering av den art och omfattning varom här är fråga

kommer enligt utskottets mening ofrånkomligen bl. a. spörsmålen om den

välutbildade arbetskraftens betydelse och angående utnyttjandet av sådan

arbetskraft att bli utförligt behandlade. Utskottet finner därför icke erforderligt

med någon riksdagens skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet utan får

med hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att de likalydande motionerna I: 632 och II: 778 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

ESSELTE AB. STHLM 64

414830

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.