Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande hembygdsvården.

1964-11-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:46, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande hembygdsvården.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1964

Nr 46

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

hembygdsvården.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 639 av herr Åkerlund och II: 755 av herrar Björkman och Ringaby hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära tillsättande

av en kommitté för utredning av den svenska hembygdsvården samt att

kommittén under arbetets gång måtte få föreslå provisoriska åtgärder.

I motionen anföres, att hembygdsvården f. n. handhas av museerna, hembygdsföreningarna

och enskilda personer. Hembygdsföreningarna är vanligen

sammanslutna i s. k. hembygdsförbund.

Som exempel på hur ett hembygdsförbund kan arbeta redogöres för

Gotlands hembygdsförbunds verksamhet. Den förslitning av naturen som

följer med den svällande turismen och den ökade fritidsbebyggelsen är

emellertid icke bara ett gotländskt problem utan ett riksproblem. Vid vägbyggen

borde vägförvaltningarna redan vid projekteringen vara skyldiga

att samråda med kultur- och naturminnesvårdens representanter, och vid

jordbrukets strukturrationalisering borde vederbörande myndighet vara

skyldig att i god tid ta kontakt med den kulturminnesvårdande sakkunskapen.

Vid långivning för restaurering av äldre hus borde regelmässigt t. ex.

landsantikvarien höras.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 755.

Utskottet bär inhämtat yttrande över motionerna från 1962 års fritidsutredning,

riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Samfundet för hembygdsvård

och Svenska turistföreningen.

1962 års fritidsutredning finner den i motionerna behandlade frågan vara

av stor betydelse för allmänhetens friluftsliv. Åtskilliga av spörsmålen torde

emellertid falla inom ramen för den samhälleliga naturvården, för vilken

1963 års riksdag antagit riktlinjer. Ny naturvårdslag kan förväntas ge ytterligare

preciseringar.

Såväl kulturminnesvården som den frivilliga hembygdsrörelsen arbetar

med otillräckliga resurser, varför verksamheterna bör överses. Den redan

arbetande s. k. antikvarieutredningen torde lämpligen kunna få sin arbetsuppgift

vidgad till att omfatta även de i motionerna aktualiserade spörsmålen.

Riksantikvarieämbetet anför bl. a. att de arbetsformer som nu tillämpas

inom kulturminnes-, hembygds- och naturvården i princip visat sig ända
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1964 ■>

målsenliga. Samarbetet mellan kulturminnesvården och de på samhällsutvecklingens

skilda områden praktiskt verksamma organen har efter hand

utbyggts och nått betydande effektivitet bl. a. då det gäller byggnadsplanering,

vägprojektering, byggnadslånegivning m. m. Landsantikvarierna äi

redan engagerade i kulturlandskapets vård och enligt den nya naturvårdslagen

kommer nya uppgifter att påläggas dem i detta hänseende.

Ämbetet erinrar vidare om den pågående utredningen angående iiksantikvarieämbetets

och statens historiska museums arbetsuppgifter samt om

att lagen om naturvård kan få betydelse för tillgodoseende av motionärernas

önskemål.

Ämbetet avstyrker motionerna.

Nordiska museet framhåller, att landets hembygdsföreningar spelat en

stor roll för kulturminnesvården men att deras resurser är otillräckliga. I

samband med jordbruksrationaliseringen har museet för sin del i samråd

med lantbruksstyrelsen gjort en inventering av rationaliseringsobjekten i

ett antal län för att få en säkrare kunskap om utvecklingstendenserna. Utvecklingen

kommer att få stor betydelse för natur och kulturbygd. I vissa

delar av landet torde 30—50 % av bebyggelsen komma att försvinna.

De problem som sammanhänger med det svenska kulturlandskapets förändringar

och de svenska städernas omdaning är av sådan storleksordning

att de endast kan bemästras genom statliga åtgärder. Byggnadsminnesvården

och naturvården har nyligen utretts, och en eventuell fortsatt utredning

av dessa frågor bör därför i första hand gälla en avvägning av vad det allmänna

vill disponera för att åt framtiden bevara karakteristiska prov på

den äldre landskapsbilden, dess naturminnen och dess bebyggelse. Forst

därefter kan det vara någon mening att utreda frågan om en ändamålsenlig

utbyggnad av de organ som handhar dessa angelägenheter.

Samfundet för hembygdsvård anser, att man bör dra en klar gräns mellan

den statliga kulturvården och den frivilliga hembygdsrörelsen liksom

mellan den statliga naturvården och de frivilliga organisationerna på detta

område. När hembygdsförbunden befrias från den svåra uppgiften att vara

huvudmän för landsantikvarieinstitutionen bör tiden vara mogen att på

allvar ta upp hembygdsrörelsens organisationsfråga.

Det är av stor betydelse att bereda de frivilliga organen möjlighet att ta

ställning till och yttra sig över aktuella frågor inom kultur- och landskapsvård.

Så sker f. ö. redan i viss utsträckning. Planer och projekteringar bör

på ett tidigt stadium göras bekanta för hembygdsvårdens representanter,

vilket gäller icke minst vägbyggena.

Samfundet tillstyrker motionerna.

Turistföreningen säger sig ha observerat den brist på översikt och samordning

av hembygdsvården, som motionärerna påpekat. Det vore synnerligen

önskvärt om rimliga resurser kunde ställas till förfogande. Enligt föreningens

mening föreligger starka motiv för en allmän översyn av hem
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1964

bygdsvårdens organisation, samarbete med myndigheterna och medelsbehov.

Föreningen vill emellertid icke förorda en viss form av utredning. Måhända

kan utredning ske genom utökat uppdrag till pågående utredning om riksantikvarieämbetet

in. m.

Utskottet

Motionärerna hemställer om en utredning beträffande den svenska hembygdsvården

och framför i sin motivering härför en rad problem som denna

verksamhet ställes inför och önskemål om deras lösande. Kritiska synpunkter

anföres bl. a. beträffande den brist på hänsyn till hembygdsvårdens intressen

som ofta visas i olika planeringsfrågor m. m. —- exempelvis vid vägbyggen

och vägomläggningar, i jordbrukets strukturrationalisering, vid planeringen

av fritidsbebyggelse och vid byggnadslånegivningen. Motionärerna

berör vidare bl. a. de svårigheter som bristen på medel förorsakar hembygdsvården.

Utskottet vill till att börja med anföra att riksdagen inom kort har att

taga ställning till ett förslag om ny naturvårdslag. I detta förslag har upptagits

vissa bestämmelser som borde bli av betydelse även för hembygdsvårdens

intressen. Utskottet avser härmed närmast de regler som svftar till att

särskilt skydd skall kunna beredas sådana inslag i landskapsbilden som anses

böra bevaras. Det må vidare erinras om att en kommitté, antikvarieutredningen,

har i uppdrag att göra utredning om riksantikvarieämbetets och

statens historiska museums arbetsuppgifter och organisation samt därmed

sammanhängande spörsmål. Olika frågor på sådana områden som kulturminnesvården,

fornminnesinventeringen och byggnadsminnesvården kommer

härmed under prövning. Det har i ett par remissyttranden anförts att

de i motionerna upptagna frågorna borde underställas denna kommitté för

utredning. Utredningen har emellertid i allt väsentligt avslutat sitt arbete

och dess betänkande är att förvänta inom några månader.

Utskottet finner de intressen motionärerna företräder värda stort beaktande.

Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift för det allmänna

att de med hembygdsvården sammanhängande problemkomplexen blir

allsidigt belysta och att verksamhetens resurser och behov blir undersökta.

Det kan visserligen förväntas att vissa spörsmål på området kommer i ett

bättre läge genom den nya naturvårdslagstiftningen och de åtgärder antikvarieutredningens

förslag kan leda till. Många frågor torde dock kvarstå

olösta. Utskottet har i och för sig intet att erinra emot att dessa frågor upptages

till prövning. Enligt vad utskottet erfarit planeras emellertid f. n. tillsättande

av en statlig utredning angående museiväsendet och till detta angränsande

spörsmål. I en sådan utredning torde bl. a. problem rörande den på

enskilda initiativ bedrivna hembygdsvårdens verksamhet och villkor komma

under prövning. Utskottet har därför icke ansett sig böra tillstyrka till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Jfi år 196A 7

sättande av en särskild utredning beträffande de i motionerna behandlade

spörsmålen. Utskottet finner emellertid angeläget att dessa spörsmål upptages

till ingående prövning av en blivande utredning. Om utskottet således

icke anser sig böra biträda motionärernas förslag om en särskild utredning,

finner utskottet de i motionerna behandlade spörsmålen vara av

sådan vikt att de bör föranleda en hemställan,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 639 och II: 755 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 november 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Söderberg, Hellebladh,

Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström, Wallmark, Hedlund och

fru Hultell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Dickson, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Westberg, Börjesson i Glömminge,

Larsson i Borrby, fru Hörnlund och herr Hvltander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.