Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

1964-11-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:49, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1964

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig

riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 289 av herrar Arvidson och Lindkvist hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t gör framställning om utredning angående

inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

I motionen anföres, att konstintresset i vårt land stegrats och breddats och

att därvid särskilt de många konstföreningarna varit av betydelse. Att utställningar

av god konst anordnas är emellertid främst ett samhällsintresse

men att anordna en konstutställning är dyrbart och ekonomiskt riskfyllt.

Vanligen får konstnären själv stå för utställningskostnaderna och löpa den

ekonomiska risken, varför det i själva verket är konstnärerna som subventionerar

utställningsverksamheten.

På teaterns och musikens områden har staten trätt hjälpande emellan

och fråga är om inte motsvarande anordning borde komma till stånd på

konstens område. Det skulle kunna ske genom en statlig riksutställningsbyrå

i intimt samarbete med konstnärernas sammanslutningar och med

landets konstföreningar. Med hjälp av medel som statsmakterna ställer till

förfogande bör en sådan byrå efter prövning lämna ekonomisk garanti åt

utställningar och säkra en viss minimiförtjänst för utställande konstnär.

Byrån skulle också kunna stimulera till bildande av konstföreningar.

En utredning bör omfatta en kartläggning av konstmarknaden, klargöra

konsthandlarnas nuvarande funktioner, skapa överblick över utställningsverksamheten,

inventera beståndet av utställningslokaler, kartlägga konstföreningarnas

verksamhet som spridare av konst och belysa konstnärernas

ekonomiska situation och möjligheter att komma i kontakt med köpare.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från nationalmuseum,

Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande och

Konstnärernas riksorganisation.

Nationalmuseum framhåller, alt anordnande av konstutställningar är av

intresse ej blott för konstnärerna utan för hela samhället. Motionärerna synes

emellertid ha inskränkt sig till att betrakta konstutställningsverksamlietcn

som huvudsakligen en konstmarknad, men nationalmuseum understryker

att den bildande funktionen är oupplösligt förbunden med varje

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 106b

offentligt utställande av konstverk. Detta stärker kravet på statligt stöd men

måste också påverka formen för sådant stöd. Av vikt är att ett stöd ej utformas

så, att det blir utan intresse för den enskilde konstnären.

Nationalmuseum anför vidare bl. a. följande:

Nationalmuseet vill sålunda för sin del gärna förorda, att den ifrågasatta

utredningen kommer till stånd. Samtidigt vill emellertid museet betona, att

museet finner det mindre lämpligt för att inte säga omöjligt att avgränsa

utredningen till att avse endast konstutställningsverksamhetens försäljningssida.

Här måste nämligen enligt museets åsikt bildningslivets intressen

i lika mån beaktas. I den blivande utredningen torde därför nationalmuseets,

konstbildningsorganisationernas och provinsmuseernas erfarenhet och sakkunskap

böra bli företrädd vid sidan av konstnärernas och konstföreningarnas.

I annat fall bör hela det aktualiserade problemkomplexet enligt nationalmuseets

mening hänslcjutas till behandling i ett ännu större sammanhang.

Riksförbundet för bildande konst anser, att en utredning särskilt bör beakta

det arbete som utföres av de förefintliga organisationerna för konstens

främjande liksom möjligheterna att utvidga detta arbete på olika områden.

Detta vore en både enklare och billigare väg att efterkomma motionärernas

önskemål än att inrätta en ny organisation för konstutställningsverksamhet.

Konstföreningarnas dubbla uppgift att vara både kulturspridare och försäljningsorgan

för konstnärerna kräver initiativförmåga och omdöme men därutöver

också tillgång till en underrättelseservice, som förbundet med ett

utökat anslag kan tillhandahålla. Genom att iordningställa lämpliga utställningslokaler

och ställa dem fritt till förfogande och genom att anslå

bidrag till konstföreningarnas verksamhet skulle samhället kunna göra en

stor insats. Kommunernas kulturella ansvar måste betonas.

Förbundet tillstyrker motionen.

Folkrörelsernas konstfrämjande delar uppfattningen att ett statligt stöd

för utställningar av kvalificerade konstnärers arbeten är motiverat men anser

icke att en eventuell byrå borde få liknande uppgifter som befintliga

konstorganisationer. Därigenom skulle nämligen en icke önskvärd konkurrens

mellan ett statligt organ och konstbildningsorganisationerna uppstå.

Distribution av utställningar bör kunna ske icke blott med konstföreningarna

som mottagare utan även inom folkbildningen och skolan. Många utställningar

ordnas också i privat regi. De bör icke få sämre villkor än de utställningar

som ordnas av konstföreningar.

Konstnärernas riksorganisation ställer sig positiv till motionen och ser

den i första hand som en strävan att finna en praktisk form för garanti åt

konstnärer av kvalitet, så att de icke vid utställningar skall behöva riskera

ekonomisk förlust. En sådan garanti bör också möjliggöra en djärvare satsning

även på en mera exklusiv och debattinspirerande konst. Det får emellertid

inte bli någon stelbent byråkratisk institution som verkar trångsynt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 196b 3

dirigerande på konstlivet. En statlig riksbyrå behöver inte bli någon konkurrent

till existerande konstbildningsorganisationer. En riksbyrå bör

kunna stimulera kommunerna till att anordna lokaler för utställningsändamål.

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning beträffande inrättande av en statlig

riksbyrå för konstutställningsverksamhet och har i sin motivering för en

dylik anordning bl. a. åberopat att staten tidigare på teaterns och musikens

områden lämnat anslag till central verksamhet som har till syfte att i samarbete

med lokala publikorganisationer verka för att teaterföreställningar

och konserter av god kvalitet förmedlas även till orter som saknar permanenta

anordningar för dessa konstarter. Motionärerna åsyftar härmed riksteatern

och den rikskonsertbyrå som är under uppbyggnad.

Det är enligt utskottets mening en angelägen kulturuppgift för det allmänna

att genom lämpliga åtgärder sörja för att kvalificerade verk inom

måleri, skulptur och bildkonst lika väl som inom teater och musik blir tillgängliga

för allt större grupper medborgare i olika delar av landet och att

det konstintresse som skapats inte minst genom den frivilliga bildningsverksamheten

i glesbygderna blir väl tillgodosett. Härvid bör som nationalmuseum

framhållit mycket stor vikt fästas vid konstutställningsverksamhetens

pedagogiska funktion. En intensifierad verksamhet torde också medföra

ökade möjligheter för konstnärer att få sälja sina arbeten. Utskottet

har emellertid icke ansett sig kunna taga ställning till frågan om den i motionen

föreslagna åtgärden kan anses vara den för detta syfte lämpligaste.

De särskilda förutsättningar som gäller för konstutställningsverksamheten

och konstmarknaden gör, enligt utskottets mening, att de här föreliggande

frågorna möjligen kan tarva en lösning efter andra linjer än motsvarande

spörsmål inom teater- och konsertlivet. Vilka vägar som bör beträdas torde

kunna avgöras först efter en ingående undersökning. Enligt vad utskottet

erfarit planeras f. n. en utredning beträffande museiväsendet och angränsande

spörsmål. Utredningen torde komma att spänna över vidsträckta områden

och upptaga bl. a. frågor om det allmännas insatser i syfte att stimulera

konstintresset. Utskottet anser de av motionärerna framförda synpunkterna

böra prövas i ett sådant större sammanhang och förutsätter att de

tages upp i samband med en sådan utredning.

Om utskottet således icke finner sig böra biträda motionärernas förslag

om en särskild utredning beträffande inrättande av en statlig riksbyrå för

konstutställningsverksamhet vill utskottet dock med hänsyn till de här berörda

spörsmålens vikt hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1964

alt riksdagen i anledning av motion II: 289 i skrivelse till

Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 november 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Möller, Schött,

Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Tage Johansson, fru

Olsson, herrar Hedlund och Kilsmo;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Carlsson i Huskvarna, fru Jäderberg, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark,

Haglund, Börjesson i Glömminge, Rask, Edlund och Magnusson i

Nennesholm.

ESSELTE AB. STHLM 64

514892

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:376 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten. a1 i texten