Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder mot kriminaliteten och dels angående miljöförändringars inverkan på kriminaliteten bland de lägsta åldersgrupperna.

1964-11-17 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1964:52, Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder mot kriminaliteten och dels angående miljöförändringars inverkan på kriminaliteten bland de lägsta åldersgrupperna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196å

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder mot

kriminaliteten och dels angående miljöförändringars

inverkan på kriminaliteten bland de lägsta åldersgrupperna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:355 av herr Thorsten Larsson m. fl. och II: il5 av herr Nelander m. fl.

förelås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,

A. om samordnande åtgärder för ungdomens undervisning om lagar,

brott och brottspåföljder i samverkan främst mellan skola och polis,

B. om undersökning av möjligheterna att i större utsträckning engagera

ungdomsorganisationerna i det brottsförebyggande arbetet,

C. om förslag till officiellt, plastinbakat legitimationskort att företes vid

utkvitterande av penningmedel å post- och bankinrättningar etc. för att

minska det stora antalet check- och postbedrägerier,

D. om anordnande av en rekryteringskampanj för att få flera frivilliga

övervakare till sociala eftervårdsfall,

E. om förslag till bättre avvänj nings- och vårdåtgärder för narkotikamissbrukare,

F. om utredning i syfte att för de eftervårdsfall av olika kategorier, som

särskilt söker sig till storstadsområdena, skapa ökade förutsättningar när

det gäller bostad och arbete i ur social synpunkt lämpliga miljöer.

I de likaledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 33 av herrar Erik Filip Petersson och Eric Carlsson samt

II: 41 av herr Hamrin i Jönköping hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning beträffande frågan, huruvida

vissa pågående miljöförändringar påverkar utveckling av kriminalitet bland

de lägsta åldersgrupperna och vilka åtgärder som från samhällets sida

kan vidtagas.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motionerna I: 355 och II: 415 framhålles, att många åtgärder är på gång,

men att läget är oroande, vilket framgår av den ökade brottsligheten, särskilt

bland ungdom, och den låga uppklaringsprocenten.

Så många ungdomar som möjligt bör meddelas en grundläggande kännedom

om hur de bör leva och handla i samhället, vilket bör kunna ske genom

undervisning i skolorna om lagar och brott med polismän som lärare.

1—Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1964

Skolöverstyrelsen bör svara för samordningen. De ungdomsvåi*dande myndigheterna

borde kunna engagera ungdomsföreningarna när det gäller att

ta hand om »ungdom på glid». Statens ungdomsråd bör därvid inkopplas.

Särskilt check- och postbedrägerierna har ökat kraftigt. I många fall borde

de kunna förhindras om en säker legitimationshandling funnes. Kungl.

Maj .t bör framlägga förslag om ett plastinbakat identitetskort. Övervakare

bör utbildas, och för att göra uppdraget mera lockande bör beskattningen

av arvodena lättas genom avdrag i deklarationen. En rekryteringskampanj

löi att få fram flera frivilliga övervakare bör anordnas. Användningen av

olika slags narkotika har de senare åren kraftigt ökat. För att få tillgång

till narkotika begås apoteksinbrott och smugglingen ökar. Vårdmöjligheterna

för narkomaner är ytterst otillfredsställande. De måste förbättras och

kriminalpolisen förstärkas. En mängd asociala element söker sig till storstäderna,

framför allt Stockholm. Man kan fråga sig om det icke vore möjligt

att motverka denna inflyttning. Det borde vara möjligt att omhändertaga

och hemsända inflyttande alkoholmissbrukare, narkomaner och

prostituerade.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 415.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen

och statspolisintendenten.

De inkomna yttrandena har som bilagor fogats till detta utlåtande.

I motionerna 1:33 och 11:41 anföres, att den ökande brottsligheten är

ett av våra allvarligaste samhällsproblem och att en av de viktigaste uppgifterna

är att klarlägga orsakerna till ökningen. Åldersgruppen 15—17 år

visar den största brottsligheten och den största ökningen. Ju yngre en person

är vid det första brottets begående desto större är risken för återfall.

Det finns anledning antaga, att nya förhållanden i samhällslivet verkar

brottslighetsstimulerande på unga människor. Man talar dessutom om att

vi befinner oss i en uppfostringskris. Stora skolklasser och brist på kompetenta

lärare bidrar säkert till att skolan ej kan fullgöra sin fostrande gärning.

Television och film har en stigande betydelse för formande av de

ungas beteende. Det behövs därför vetenskaplig forskning angående t. ex.

frågan om skildring av våldsmentalitet kan stimulera till brottsligt handlande.

Eftersom ungdomsbrottslighetens utveckling är olika i vårt land och

våra nordiska grannländer bör ett jämförande studium ske.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 33.

Utskottet

I motionerna 1:355 och 11:415 uttryckes djup oro för den utveckling

ungdomskriminaliteten visat under senare år. I motionsyrkandet föreslås

i ett antal punkter (A—F) åtgärder på olika områden syftande till att hejda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196''r

denna utveckling. Förslagen avser undervisningen om lagar, brott och

brottspåföljder, ungdomsorganisationernas medverkan i det brottsförebyggande

arbetet, åtgärder för att minska post- och checkbedrägerierna, en

rekryteringskampanj för värvning av övervakare, awänjnings- och vårdåtgärder

för narkotikamissbrukare samt vissa spörsmål angående lämplig

miljö för eftervårdsfallen.

I motionerna 1:33 och 11:41 hemställes, likaledes med hänvisning till

utvecklingen inom ungdomskriminaliteten, om en utredning av frågan om

vissa pågående miljöförändringars betydelse för kriminaliteten bland de

lägsta åldersgrupperna.

Utskottet vill till en början framhålla att vi nu står inför förverkligande

av beslutade, omfattande nydaningar inom kriminalvården. Utskottet åsyftar

härmed närmast de delvis nya riktlinjer för kriminalpolitiken som

brottsbalken, vilken träder i kraft den 1 januari 1965, innebär. Det borde

icke vara påkallat att här gå närmare in på de olika, allmänt kända enskildheterna

i den nya lagstiftningen, som bl. a. upptager en i vissa avseenden

helt ny reaktionsform, skyddstillsyn. Den nya lagstiftningen ger

domstolarna vidgade möjligheter att döma till s. k. frivård. För att frivården

skall kunna fylla sitt syfte kräves en effektiv övervakningsorganisation,

och de härmed sammanhängande spörsmålen röner också stor uppmärksamhet.

Vad anstaltsvården beträffar är en väsentlig riktpunkt för

den nya ordningen att internerna genom att beredas regelbundet arbete

på ett sätt som så mycket som möjligt liknar förhållandena ute i arbetslivet

skall få ökade möjligheter att klara utslussningen i samhället. Ett

försök förberedes, som innebär att internerna för sitt arbete skall erhålla

avtalsenlig lön samtidigt som det kräves av dem att de i vanlig ordning

fullgör försörjnings- och skatteplikt m. m. Vidare lägges stor vikt vid en

effektiv eftervård som främst syftar till att bereda de frigivna arbete och

bostad.

Enligt utskottets mening torde det finnas goda skäl att till den nya ordningen

knyta förhoppningen att den skall bli ett stöd för strävandena att

motverka brott och återfall i brott. Härför fordras emellertid att den erhåller

goda resurser.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om den omorganisation av

polisväsendet som nyligen skett. Enligt vad utskottet erfarit är man i ledningen

för organisationen inriktad på särskilda åtgärder i fråga om polisens

medverkan i det brottsförebyggande arbetet, och man har tagit vissa

initiativ i sådant syfte. Med hänsyn till att organisationen tillkommit för

mycket kort tid sedan kan några närmare uppgifter härom dock icke lämnas

nu.

Utskottet avser att i den följande framställningen i anslutning till olika

i motionsyrkandena framförda förslag ytterligare beröra vissa detaljer i

den nya ordningen och vissa åtgärder som i en eller annan form aktualiserats

i samband med dess genomförande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år i96A

I det ovannämnda med A betecknade motionsyrkandet hemställes om

samordnande åtgärder för ungdomens undervisning om lagar, brott och

brottspåföljder i samverkan främst mellan skola och polis. Utskottet får i

denna fråga hänvisa till den redogörelse för vidtagna åtgärder som lämnats

i skolöverstyrelsens yttrande. Av redogörelsen framgår att behovet av sådana

åtgärder uppmärksammats i styrelsens anvisningar samt i kurs- och

läroplaner. Anställandet av skolkuratorer synes också väl ägnat att tillgodose

ifrågavarande syfte. Vad särskilt gäller de i motionerna påtalade

butiksstölderna må erinras om att styrelsen samarbetat med en för denna

fråga särskilt tillsatt arbetsgrupp inom den enskilda handeln. Detta har

bl. a. resulterat i att överstyrelsen tillställt skolmyndigheterna ett cirkulär

med erinran om skolans möjligheter att aktivt medverka i det brottsförebyggande

arbetet framför allt genom att ge eleverna information beträffande

butiksstölderna.

Såvitt utskottet kunnat bedöma får de sålunda vidtagna åtgärderna, såsom

skolöverstyrelsen framhållit, anses innebära, att motionärernas önskemål

i denna del redan är i stor utsträckning tillgodosedda. Utskottet finner

icke anledning att f. n. förorda några ytterligare åtgärder i denna fråga.

Under punkten B i motionsyrkandet begäres en undersökning av möjligheterna

att i större utsträckning engagera ungdomsorganisationerna i det

brottsförebyggande arbetet. Utskottet får i denna fråga anföra att en arbetsgrupp

inom statens ungdomsråd i slutet av år 1962 framlagt en utredning

med titeln »Ungdomsorganisationerna och den missanpassade ungdomen».

I utredningen föreslås eu rad åtgärder som ungdomsorganisationerna själva

eller i samarbete med andra bör kunna vidtaga. Bland förslagen kan nämnas

en allmän upplysningsverksamhet om anpassningsproblemen, en effektiviserad

anslagsgivning till ungdomsorganisationerna, åtgärder för att i en

tidigare planlagd upplysningsverksamhet för ökat föräldraansvar särskilt

söka nå föräldrar som har barn med anpassningssvårigheter, viss försöksverksamhet

för utbildning av ledare, åtgärder för att åstadkomma ett intimt

och kontinuerligt samarbete mellan ungdomsorganisationerna och föräldrar,

skola, barnavård, nykterhetsvård och polisiära organ för att förebygga

missanpassning och tillrättaföra missanpassad ungdom. Ett av de

i detta sammanhang särskilt nämnda syftena är att skapa ökat intresse

bland ledare och medlemmar i organisationerna för övervakaruppdrag. Undersökningen

har remissbehandlats och materialet bearbetas f. n. inom

ungdomsrådet. Det kan i detta sammanhang erinras om att andra lagutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 58 till förra årets riksdag

angående bl. a. den s. k. raggarparagrafen uttalat, att det syntes nödvändigt

att förhindra att nya grupper av ungdomar dras in i de s. k. raggargängen

och andra olämpliga miljöer och att i sådant syfte även de möjligheter

som ungdomsorganisationerna erbjuder borde utnyttjas. Ungdomsrådet

har mot bakgrunden av bl. a. detta riksdagens uttalande i sina anslagsäskanden

för nästa budgetår hemställt om viss anslagsökning. Ung
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196i 3

domsorganisationernas roll i detta sammanhang lär också komma att beröras

i det betänkande som utredningen angående försöksverksamhet mot

ungdomsbrottsligheten avser att avlämna i början av december.

Såvitt utskottet kunnat bedöma är frågan om ungdomsorganisationernas

engagemang i det brottsförebyggande arbetet redan i hög grad uppmärksammad.

Utskottet kan i detta läge icke finna att tillräckliga skäl föreligger

för den i motionerna föreslagna undersökningen av hithörande spörsmål.

Under punkten C hemställes att förslag gives till officiellt, plastinbakat

legitimationskort för att motverka check- och postbedrägerierna.

Den starka ökning av checkbedrägeribrotten som skett under senare tid

till följd inte minst av utbredningen av checklönesystemet utgör även enligt

utskottets mening ett allvarligt problem. Olika omständigheter, bl. a.

bankernas lördagsstängning, gör det också ofta svårt för affärerna att vidtaga

nödiga kontrollåtgärder. Posten och bankerna har naturligen ett stort

intresse av att åtgärder vidtages som kan bidraga till att stävja brottslighet

av denna art. Härvid är självfallet sättet för legitimation av vikt, även om

det, enligt vad utskottet erfarit, icke anses vara ensamt avgörande. Det av

motionärerna särskilt omnämnda systemet med plastbehandlade legitimationskort

torde visserligen inte innebära någon hundraprocentig säkerhet

mot förfalskning av korten -— någon sådan säkerhet anses f. ö. på fackmannahåll

icke vara möjlig att uppnå. Det är dock prövat och anses fylla

högt ställda anspråk. Det må här anmärkas att i stället för den av motionärerna

nämnda metoden med plastinbakning av korten numera användes

ett system med ingjutning av korten i plast, vilken metod lär vara den

förra överlägsen från säkerhetssynpunkt. Sedan bankerna för omkring ett

år sedan införde dylika kort har de fått en allt vidare användning. För närvarande

är cirka 150 000 kort i bruk och antalet växer oavbrutet.

Utskottet vill ifrågasätta om icke frågan om sättet för legitimation är en

angelägenhet som i första hand ankommer på penninginstituten själva att

handha i eget intresse. Det må i sammanhanget vidare framhållas att brottsligheten

på området självfallet icke endast utgöres av förfalskning av legitimationskort

utan även av den grava kriminalitet som ligger i utnyttjandet

av stulna eller upphittade checkhäften eller legitimationskort. I syfte

att effektivisera uppdagandet och förebyggandet av bedrägliga förfaranden

över huvud taget har även åtgärder som icke direkt berör legitimationskortens

beskaffenhet ansetts vara betydelsefulla. I sådant avseende kan nämnas

exempelvis rapporteringssystemet bankerna sinsemellan och mellan dem

och polisen, vilket på sista tiden lär ha avsevärt effektiviserats. Det har vidare

uppgivits att bankerna vidtagit andra åtgärder för kontroll, som av naturliga

skäl icke ansetts böra avslöjas. Det må också framhållas, att ett

ytterligare samarbete mellan polisen och bankerna lär komma till stånd.

Del lär således planeras att bilda eu särskild arbetsgrupp för behandling av

såväl legitimationsproblemen som andra spörsmål på detta område.

Utskottet vill också erinra om att Bankföreningen i skrivelse till KonungI

i- Hihang till riksdagens protokoll I96''i. It samt. Nr 52

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196b

en hemställt om viss ändring av 74 § checklagen. Förslaget, som är under

prövning, innebär bl. a. att vissa ökade möjligheter skulle öppnas för beivrande

av checkbedrägerier.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda icke tillräckliga skäl föreligga

att förorda motionärernas förslag i det under C framställda yrkandet.

Under punkten D i motionsyrkandet hemställes om anordnande av en

rekryteringskampanj för att få fler frivilliga övervakare till sociala eftervårdsfall.

Utvecklingen av kriminaliteten och den förskjutning av tyngdpunkten i

reaktionssystemet från anstaltsvård till frivård som inträtt — en utveckling

som accentueras genom införandet av den nya brottsbalken —■ medför

att behovet av arbetskraft för övervaknings- och tillsynsuppdrag ökar. De

härmed sammanhängande problemen har ingående behandlats i kriminalvårdsstyrelsens

anslagsframställning för budgetåret 1965/66. Styrelsen framhåller

bl. a. att det med hänsyn till den utveckling som kan förutses utan

överdrift kan hävdas att en rekrytering av övervakare i tillfredsställande

omfattning på frivillighetens grund alltfort utgör en förutsättning för att

kriminalvård i anstalt skall kunna utbytas mot vård i frihet. Det totala antalet

övervakare och tillsynsmän var år 1963 10 005, vilka hade hand om

sammanlagt 17 342 övervaknings- och tillsynsfall. Omkring 70 procent av

fallen omhänderhades av lekmän. Styrelsen betonar också vikten av ett

breddat rekryteringsunderlag för övervakningsuppdragen, som bl. a. erbjuder

möjlighet till urval. Kravet att en övervakare skall vara väl kvalificerad

för sitt uppdrag bör icke eftersättas. En effektiv stimulans för rekryteringen

skulle enligt styrelsens mening vara att övervakararvodena väsentligt höjdes.

Styrelsen utvecklar närmare denna tanke och hemställer om en utredning

beträffande arvodesbeloppens storlek.

Utskottet finner för egen del motionärernas uppfattning om vikten av de

frivilliga övervakarnas insatser väl motiverad bl. a. mot bakgrunden av vad

ovan anförts men känner tveksamhet inför förslaget om en rekryteringskampanj.

Av vad den för övervakarorganisationen närmast ansvariga myndigheten,

kriminalvårdsstyrelsen, anfört framgår, att svårigheterna på detta

område icke torde bero på att övervakningsverksamheten och dess behov

skulle vara för litet kända bland de grupper från vilka lämpliga övervakare

kan tänkas bli rekryterade. Besvärligheterna synes vara av annan art,

och utskottet finner Kungl. Maj :ts ställningstagande till styrelsens ovannämnda

hemställan om en utredning böra avvaktas innan ytterligare åtgärder

ifrågasätts. I detta sammanhang må också erinras om vad ovan anförts

beträffande försöken att inom ungdomsorganisationerna skapa ökat intresse

för övervakningsuppdrag.

Under punkten E i motionsyrkandet hemställes att riksdagen hos Kungl.

Maj :t anhåller om förslag till bättre awänjnings- och vårdåtgärder för narkotikamissbrukare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 19t>k 7

Motionärerna anför bl. a. att vårdmöjligheterna för narkomaner är ytterst

otillfredsställande och att först när en narkoman kommit i så dålig kondition

och så ur balans att läkaren finner vårdbehovet trängande vård enligt

sinnessjuklagen kan beredas på sinnessjukhus.

Utskottet vill först erinra om att frågan om behovet av vård av narkomaner

vid olika tillfällen behandlats i riksdagen. Sålunda uttalade bl. a.

chefen för inrikesdepartementet i ett interpellationssvar vid 1960 års höstriksdag

att en adekvat anstaltsvård endast torde kunna givas på mentalsjukhus

eller psykiatrisk lasarettsklinik. Eftersom frågan om förutsättningarna

för intagning på mentalsjukhus prövades av sinnessjuklagstiftningskommittén,

borde resultatet av dess arbete avvaktas innan ytterligare

åtgärder vidtogs. Vid 1962 års riksdag väcktes motioner om en utredning

av de medicinska och juridiska problemen rörande behandling av narkomaner.

Andra lagutskottet föreslog i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(1962:43) över motionerna att dessa skulle överlämnas till förenämnda

kommitté för att beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete.

Kommittén har helt nyligen avgivit sitt betänkande, Mentalsjukvårdslag

(SOU 1964:40). I betänkandet behandlas ingående olika med narkomaniföreteelser

sammanhängande problem. Kommittén betonar starkt vikten av

effektiva behandlingsformer och en god förebyggande verksamhet för att

bekämpa narkomani och narkotikamissbruk och påtalar föreliggande brister

i dessa hänseenden. Kommittén framhåller också angelägenheten av att

eu ny lag angående vård på mentalsjukhus icke är sådan, att den lägger

hinder i vägen för en utveckling av vård och behandling inom sjukvården

av narkomaner och narkotikamissbrukare.

Det torde icke finnas anledning att i detta skede gå närmare in på detaljerna

i kommitténs lagförslag. Det kan allmänt sägas att det innebär i vissa

avseenden ökade möjligheter för intagning av narkomaner och narkotikamissbrukare

för vård på mentalsjukhus. Frågorna härom och om de spörsmål

i övrigt som berörts i kommitténs ovan refererade uttalande kan förväntas

bli ytterligare belysta vid remissbehandlingen av förslaget.

Utskottet anser motionärernas oro inför den ökande omfattningen av

narkotikamissbruk väl befogad, och det är enligt utskottets mening en angelägen

uppgift för samhället att lämna effektiv vård och att uppspåra

och omhändertaga narkomaner. I detta sammanhang måste också de särskilda

svårigheter uppmärksammas som följer av att narkomaner ofta finns

inom klientelet på olika vårdanstalter. Det förslag som nu framlagts synes

emellertid utskottet vara av grundläggande betydelse för frågorna om avvänjnings-

och vårdåtgärder. Den fortsatta behandlingen av förslaget bör

därför avvaktas innan ytterligare åtgärder i den i motionsyrkandei åsyftade

riktningen ifrågasätts.

Under punkten F i motionsyrkandet begäres en utredning i syfte att för

de eftervårdsfall, som särskilt söker sig till storstadsområdena, skapa ökade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1964

förutsättningai- när det gäller bostad och arbete i från social synpunkt

lämpliga miljöer. Frågor om miljön, ehuru i en vidare mening, upptages

också i de likalydande motionerna I: 33 och II: 41, som avser miljöförändringarnas

inverkan på kriminaliteten bland de lägsta åldersgrupperna.

Ordnandet av lämplig bostad och lämpligt arbete är ofta av avgörande

betydelse för framgången i försöken att återanpassa eftervårdsfall till ett

normalt samhällsliv. Arbetsmarknads- och kriminalvårdsorganen m. fl.

myndigheter söker också att tillgodose dessa behov och har därvid även

beaktat behovet av övergångsanordningar mellan anstaltsvården och klienternas

återinträde på den öppna arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen

har sålunda i samarbete med företrädare för respektive Aårdområden

anordnat beredskapsarbeten för nykterhetsvårdens, ungdomsvårdens och

kriminalvårdens klientel. Under senaste tid har vidare inom arbetsförmedlingarna

avdelats arbetskraft för att i kontakt med vårdanstalterna ordna

arbetstillfällen. Syftet är att redan under anstaltstiden vidtaga förberedande

åtgärder för att underlätta klienternas återgång till arbetslivet. Klienternas

behov av övergångshem, inackorderingshem, familjevård etc. i avvaktan

på att bostad skall kunna beredas dem efter anstaltsvården har också

beaktats. Det kan nämnas att kriminalvårdsstyrelsen i sina tidigare

nämnda petita hemställt om en väsentig uppräkning av anslaget för dylika

ändamål. För ungdomsvårdens del har för en tid sedan av 1961 års utredning

om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever

framlagts ett betänkande med förslag angående inrättande av inackorderingshem

och åtgärder för arbetsanskaffning m. m. Remissbehandlingen

av förslaget har helt nyligen avslutats.

Det kan enligt utskottets mening förutsättas att i det utbyggda omhändertagande

av eftervårdsfallen som den ovan omnämnda, pågående eller

planerade verksamheten innebär, bl. a. eventuellt befarade olägenheter av

att placera vårdklientel i storstadsområden blir beaktade i de konkreta

fallen. Ett fullföljande av verksamheten efter de nuvarande riktlinjerna

torde således komma att verka befrämjande för motionernas syfte i denna

del, och utskottet förutsätter att verksamheten erhåller tillfredsställande

resurser. Utskottet finner verkningarna av sålunda vidtagna åtgärder samt

prövningen av de framlagda förslagen böra avvaktas och anser sig icke

heller i denna del böra tillstyrka motionärernas förslag.

De i motionerna 1:33 och 11:41 upptagna spörsmålen om miljöförändringarnas

betydelse för kriminaliteten i de lägsta åldersgrupperna synes

utskottet väsentligen höra hemma inom den kriminologiska forskningen.

Frågorna spänner över så många, delvis vitt skilda ämnesområden, att de

knappast torde vara möjliga att överblicka av en utredningskommitté. Det

är således utskottets mening att åtgärder på detta område i stället i första

hand måste grundas på en effektiv, kontinuerligt bedriven forskning.

En betydelsefull uppgift för en sådan forskning är att kartlägga olika

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196b

förhållanden på förevarande område i dagens samhälle. Utskottet vill erinra

om alt sedan motionerna väcktes bl. a. två utredningar som synes

vara av stort intresse publicerats. Utskottet åsyftar härmed undersökningarna

»222 stockholmspojkar» och »Självdeklarerad brottslighet bland skolbarn

i Stockholm». Den förstnämnda undersökningen innefattar djuplodande

intervjuer med ett stort antal stockholmsfamiljer och tar därvid upp

frågor som berör exempelvis skoldisciplin, kulturmiljö och kriminalitet. Den

senare undersökningen har genom en anonym enkätundersökning bland

skolbarn ingående belyst relationen mellan de förment laglydigas och de

registrerade lagöverträdarnas kriminella belastning. Såvitt utskottet kunnat

bedöma utgör undersökningar av denna art viktiga steg på vägen mot

ett klarläggande av de i motionerna påtalade förhållandena. Undersökningarna

innehåller många uppslag till fortsatt forskning. Utskottet vill understryka

vikten av att sådana uppslag tillvaratages och förutsätter att så

kommer att ske.

I detta sammanhang bör också erinras om det förslag om åtgärder mot

ungdomsbrottsligheten som inom kort är att förvänta från utredningen angående

försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten. Enligt vad utskott

tet erfarit kommer spörsmålet, hur i förslaget förordade undersökningar

skall vetenskapligt bearbetas, att uppmärksammas av rådet.

Som exempel i övrigt på aktuella forskningsuppgifter inom vårt land

kan nämnas en i Uppsala pågående psykologisk undersökning av ungdomsklientelet

och den behandlingsforskning rörande det yngre klientelet som

bedrives vid kriminalvetenskapliga institutet vid Stockholms universitet.

Utskottet vill allmänt framhålla vikten av att den kriminologiska forskningen

erhåller goda resurser. Problematiken på detta område är emellertid

i många väsentliga delar gemensam för många länder och har i icke

obetydlig utsträckning universell karaktär. Det torde för ett land som vårt

stöta på mycket stora personella och ekonomiska svårigheter att på egen

hand organisera en forskning av tillräcklig bredd och intensitet för att lösa

hela den mångfald svårbemästrade problem som här anmäler sig. Det är

därför enligt utskottets mening mycket angeläget att möjligheterna att nå

resultat genom internationellt samarbete väl tillvaratages. Organ för sådant

samarbete, vari Sverige deltager, finnes bl. a. i Europarådet, som har

upptagit frågan om samordning av den europeiska forskningen på området

och i Nordiska rådet, som har en särskild forskningskommitté för detta

ändamål.

Det synes utskottet som om motionerna I: 33 och II: 41 kan anses i väsentlig

grad besvarade med vad ovan anförts, och utskottet anser sig f. n.

icke böra förorda någon riksdagens framställning till Kungl. Maj:t i anledning

av motionerna.

Utskottet får avslutningsvis anföra att utvecklingstendenserna inom ungdoinskriminalitelen

gör att denna får betraktas som ett samhällsproblem

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196i

av mycket allvarlig art. Det är därför naturligt att den tilldragit sig ett

stort intresse i den livliga kriminalpolitiska debatt som sedan länge pågår.

Samhället får inte förtröttas i ansträngningarna att finna vägar ut ur

denna utveckling. Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna

utgöra värdefulla inlägg i den pågående debatten. Utskottet anser det emellertid,

mot bakgrunden av den ovan lämnade framställningen, kunna konstateras

att de upptagna problemen i allmänhet är under prövning på det

praktiska eller vetenskapliga planet.

Av redogörelsen torde också framgå att åtskilliga spörsmål sedan motionerna

väcktes kommit i ett annat läge som bättre överensstämmer med

motionärernas önskemål. Vissa praktiska åtgärder i motionernas syfte har

genomförts, olika utredningsresultat är inom kort att förvänta, vilka torde

ligga väl i linje med motionärernas intentioner, och undersökningar av

skilda, i motionerna behandlade spörsmål har slutförts eller planerats.

Ett organiserat samarbete har nyligen inletts mellan de centrala myndigheter

som har att taga befattning med förhållandena på här förevarande

område. Syftet är att genom samordning söka åstadkomma större effektivitet

i strävandena att komma till rätta med ungdomsbrottslighetens problem.

Enligt utskottets mening kan motionerna till icke oväsentliga delar

anses besvarade härmed.

Utskottet får således hemställa,

att de likalydande motionerna 1:33 och 11:41 samt de

likalydande motionerna I: 355 och II: 415 i den mån de icke

kan anses besvarade med vad utskottet ovan anfört icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Möller, Sörlin,

Hellebladh, Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Tage Johansson, fru Olsson,

Axel Kristiansson och fru Hultell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Carlsson i Huskvarna, Dickson, Svensson i Kungälv, fru Thunvall,

herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark, fröken Anderson i Lerum och fru

Forsling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196b

11

Särskilt yttrande

av herr Enarsson, fru Olsson, herr Axel Kristiansson, fru Hultell, hen ar

Carlsson i Huskvarna, Dickson, Nilsson i Bästekille och fru Forsling.

Vi kan i detta sammanhang inte underlåta att peka på det incitament

till allmän förvirring i fråga om vad som är rätt och orätt som ligger i

den relativistiska syn på tillvaron som i denna tid pa manga håll omhuldas

och hävdas.

Vi är inne i en trend mot en starkt ökad hrot t sl ig ket sfrekvens vilket tyder

på att det ligger något fundamentalt fel i själva den atmosfär som

råder i vårt samhälle. För att vända denna trend fordras en radikal ändring

i samhällsatmosfären, med en ny helhetssyn och en annan idealbildning

än den som nu rätt allmänt accepteras, en idealbildning syftande till

att »respekten för sanning och rätt, för människans egenvärde och därmed

för rätten till odelad personlig integritet» verkligen på ett effektivt

sätt åter skall komma till heders.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1964

Bilaga

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Styrelsen har funnit skäl att nedan begränsa sitt utlåtande att gälla de

områden som anknyter till arbetsmarknadsverkets uppgifter. Inledningsvis

vill styrelsen dock deklarera den självklara betydelsen av brottsförebyggande

verksamhet. Styrelsen har i detta stycke den uppfattningen, att ytterligare

resurser bör ställas till förfogande för åtgärder av i stort sett den art

som framhålles i motionen.

I ovan angivna motion har motionärerna bl. a. tagit upp frågan om

omhändertagandet av villkorligt dömda och frigivna. Motionärerna påtalar

nödvändigheten av att ytterligare personer knytes till eftervården som övervakare

för sociala eftervårdsfall, och föreslår i detta syfte anordnandet

av en rekryteringskampanj.

Styrelsen anser i likhet med motionärerna, att övervakarnas uppgift i

eftervården är ytterligt väsentlig, och instämmer med förslagsställarna att

åtgärder bör vidtagas för att i möjligaste mån tillgodose befintligt behov av

övervakare. Det av motionärerna framförda förslaget om en rekryteringskampanj

synes styrelsen vara en ändamålsenlig åtgärd i detta svfte varför

styrelsen tillstyrker detsamma.

Motionärerna har uppmärksammat de speciella svårigheter som storstaden

ofta innebär för eftervårdsfall och ifrågasätter, om det inte borde

vara möjligt vidtaga åtgärder, ägnade att i möjligaste mån förhindra, att

sociala eftervårdsfall av olika kategorier söker sig till storstadsområdena.

Man föreslår för den skull utredning i syfte att för de eftervårdsfall av

olika kategorier, som särskilt söker sig till storstadsområdena, skapa ökade

förutsättningar, när det gäller bostad och arbete i ur social synpunkt lämpliga

miljöer.

Såvitt styrelsen erfarit, har denna problemställning berörts av en rad

olika utredningar inom här aktuella vårdområden, varvid framhållits, att

bostad och arbete är av väsentlig betydelse för klienternas återanpassning.

Styrelsen delar denna uppfattning. Möjligheten till snabb och verksam

återanpassning i samhället sammanhänger i mycket stor utsträckning med

klienternas möjlighet att erhålla lämpligt arbete. Känslan av att åter vara

i produktionen och att där ha eu nyttig arbetsuppgift och samtidigt ingå

i en gemenskap på arbetsplatsen är för dessa människor ofta av avgörande

betydelse.

For att bl. a. träna och anpassa ifrågavarande klienter till den öppna

arbetsmarknadens krav har styrelsen i samarbete med respektive vårdområde

anordnat beredskapsarbeten för nykterhetsvårdens, ungdomsvårdens

och kriminalvårdens klientel. Erfarenheten av dessa beredskapsarbeten

är i huvudsak mycket positiva — inte minst beträffande nykterhetsvårdens

klientel.

å tterligare ett medel har under senare tid skapats för att underlätta

den enskilde klientens återgång till arbetslivet, i det att en speciell kontaktmannaorganisation

mellan å ena sidan arbetsförmedlingsorganen och å

andra sidan anstalterna utbyggts. Kontaktmannen har till uppgift att i

samråd med anstaltsledningen och representant för eftervården inom oml

ådet redan under klientens anstaltsvistelse vidtaga de förberedande åtgärder,

som synes lämpliga för att underlätta klientens återgång till arbetslivet.

Den slutgiltiga arbetsplaceringen är dock ytterst beroende av, hur den

enskildes bostads- och fritidsfrågor kan lösast Styrelsen har den bestämda

uppfattningen, att ytterligare resurser härför måste ställas till eftervårdens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196i

13

förfogande. Behovet av övergångshem, inackorderingshem, familjevård etc.

liar också enstämmigt framhållits i de olika utredningarna om de här

aktuella vårdområdena.

I ovan åsyftade utredningar har angivits riktlinjer för de olika områdenas

eftervårdsverksamhet. Dessa riktlinjer överensstämmer, såvitt kan bedömas,

med motionärernas synpunkter om samråd mellan kommunala

myndigheter, anstalter och ansvariga, innan eftervårdande åtgärder vidtages

i det enskilda fallet. Styrelsen ansluter sig till de synpunkter, som framkommit

i utredningarna, och instämmer med motionärerna om att ökad

uppmärksamhet bör ägnas samrådsfrågorna. I den mån de eftervårdande

organen har tillräckliga resurser för att kunna arbeta efter dessa riktlinjer

och i den mån bostad och arbete kan anvisas klienter i lämpligare sociala

miljöer, kan inflyttningen till storstadsområdena förväntas komma att

minska. Trots detta kommer troligen en viss kategori klienter att söka sig

till storstadsmiljön. Huruvida man genom särskilda åtgärder kan förhindra

dem att vistas i storstadsområdena, förefaller tveksamt.

De av motionärerna aktualiserade problemställningarna har sålunda varit

föremål för utredningar inom respektive vårdområde, som i fråga om arbetsoch

bostadsfrågans lösning legat till grund för eftervårdsverksamheten.

Styrelsen vill därför ifrågasätta behovet av ytterligare utredning men vill

gärna framhålla angelägenheten av, att eftervården gives erforderliga

resurser.

Fångvårdsstyrelsen anför:

Fångvårdsstyrelsen har sökt få något begrepp om den utveckling som

kan väntas på det avsnitt av kriminalitetsbekämpningen som faller inom

styrelsens verksamhetsområde, d. v. s. de kriminalvårdande åtgärderna

för dömda. I detta syfte har styrelsen låtit göra en prognos för att för tiden

fram till 1980 fastställa behovet av anstaltsplatser och andra resurser i

olika delar av landet och för olika slags klientel. Prognosen offentliggjordes

i styrelsens under augusti 1963 avlämnade petita för budgetåret 1964/65

och visar hl. a., att fångantalet under den granskade perioden kan väntas

bli fördubblat, eller från omkring 5 000 år 1963 till omkring 10 000 år 1980.

Vidare visas att antalet övervakningsfall, som nu börjar närma sig 20 000,

också kommer att stiga avsevärt. I denna del har dock prognosen ej kunnat

föras mer än några år framåt i tiden.

Prognosen bygger på antagandet att kriminaliteten skall utvecklas på

sätt som är likartat med de senaste åren. Antagandet innefattar också att

statsmakternas motåtgärder inte blir mycket intensivare.

I den offentliga diskussion som följt på fångvårdsstyrelsens prognos hur

vissa kritiska röster höjts som — vid sidan av den allmänna reservationen

att prognoser har ett »begränsat värde» — gjort gällande att styrelsen varit

alltför pessimistisk i båda sina förutsättningar. Man har menat alt kriminaliteten

ej bör förväntas ständigt öka. Någon gång når den taket och då

bör siffrorna hålla sig stilla eller kanske dala igen. Vidare har man också

pekat på att samhället numera sätter in ökade ansträngningar för att

begränsa kriminaliteten, särskilt hland de unga, och att något resultat hör

väl detta avkasta.

Utan att här detaljerat la upp en diskussion vill dock fångvårdsstyrelsen

understryka

för det första att Sverige ännu inte har den höga kriminalitet som t. ex.

utmärker USA och att kriminalitetsutvecklingen kan fortsätta uppåt ännu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1964

mycket länge utan att vi för den skull vid en internationell jämförelse kommer

särskilt högt. Det är med andra ord långt till »taket». Ett fördubblat

fångklientel skulle i och för sig inte vara speciellt märkligt vid internationell

jämförelse.

För det andra vill fångvårdsstyrelsen med skärpa hävda att de åtgärder

för att begränsa kriminaliteten som samhället hittills satt in — ehuru i och

för sig lovvärda — inte är av den styrka att brottsvågen kan på något mera

avgörande sätt dämpas.

Men om samhället verkligen satsar ett beslutsamt intresse och verkningsfulla

medel på att hejda kriminalitetsutvecklingen så skulle denna enligt

fångvårdsstyrelsens bestämda uppfattning mycket väl kunna tyglas långt

bättre än för närvarande. Styrelsen har emellertid tyvärr skäl att vara

pessimistisk på denna punkt. Gång på gång har utredningar satts till för

att föreslå förbättrade resurser mot t. ex. ungdomsbrottsligheten. Styrelsen

erinrar om ungdomsvårdskommittén som tillsattes 9.6.1939 och hann med

sju betänkanden innan den avslutade sitt arbete 2.6.1951. Styrelsen erinrar

vidare om de förslag som den 10 november 1959 lades fram av de »parlamentariska

sakkunniga» beträffande ungdomsbrottsligheten. Sistnämnda

utredning hade bedrivits sedan början av 1957 och fortsätter sitt arbete

såsom »utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten».

En myckenhet av intresse, entusiasm och kunskap hos utredarna

har bundits i dessa företag, men inte kan man påstå att något av dem avsatt

resultat som kan tjäna som en vall mot den stigande brottsligheten. Statsmakternas

intresse har ebbat ut i samma stund som utredningsresultaten

med dess ekonomiska krav presenterats.

Kriminalvården själv har inte kunnat hjälpa till så mycket. Systemet

av behandlingsåtgärder har visserligen stegvis förbättrats och står numera

vid internationell jämförelse i mycket god klass, men vid nationell jämförelse

med andra vårdfält är den fortfarande klart eftersatt. På det förebyggande

planet kan kriminalvården för övrigt självfallet endast medverka

beträffande resocialiseringen av sitt eget klientel. Där slås man av den

höga återfallsbenägenheten hos vissa grupper, framför allt de anstaltsbehandlade.

Fångvårdsstyrelsen är dock ur stånd att presentera tillförlitliga

uppgifter, eftersom en vederhäftig statistik som anknyter till dagssituationen

fortfarande saknas. Å andra sidan står dock utom all fråga att även

här mycket betydande resultat skulle kunna vinnas om samhället verkligen

satte in starkare resurser än för närvarande på att stödja och kontrollera

frivårdsklientelet.

Det är i huvudsak på dessa två vägar som kriminalitetsbekämpningen

måste söka sig fram. Verklig prevention för att hindra nyrekryteringen av

brottslingar och »efterprevention» för att hindra återfall.

Motionärernas förslag anknyter till synpunkter som fångvårdsstyrelsen

här fört fram och är enligt styrelsens uppfattning i och för sig beaktansvärda.

Men de bör inbakas i ett preciserat program, utformat så att alla

förebyggande åtgärder hakar in i varandra till ett fast system. Ett sådant

brottspreventionsprogram kan, enligt styrelsens mening, ledas effektivt

endast från regeringen själv. Men då måste regeringen också ha resurser

att verkligen genomföra något.

Medicinalstyrelsen anför:

Medicinalstyrelsen vill understryka vikten av att lämpliga motåtgärder

snarast kommer till stånd beträffande de synnerligen allvarliga samhälls
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 196b

problem, som berörs i motionen. I stort sett kan medicinalstyrelsen ansluta

sig till de synpunkter, som framlagts av motionärerna men vill särskilt

beröra följande frågor.

t. Motionen behandlar bl. a. frågan om övervakning av sociala eftervårdsfall

och föreslår därvidlag en rekryteringskampanj för att fä fram

flera frivilliga övervakare. För sjukvårdens del är problemet i hög grad

aktuellt inom mentalsjukvårdsområdet. Systemet med övervakning tillämpas

där främst beträffande de från mentalsjukhusen försöksutskrivna,

straffriförklarade patienterna. Ersättningen för denna övervakning regleras

genom Kungl. brev den 6 juni 1957 angående ersättning för övervakning

av vissa från statens mentalsjukhus försöksutskrivna patienter (ändr.

senast den 18 januari 1963). Såväl kvalitativt som framförallt kvantitativt

föreligger emellertid från många håll omvittnade brister hos denna övervakningsinstitution,

vilket bl. a. motiverar en rekryteringskampanj. En

ökning av antalet frivilliga övervakare bör dock åtföljas av någon form av

planmässigt organiserad utbildning. Likaså torde man i sammanhanget

särskilt böra beakta ersättningsfrågan.

Man kan därvidlag icke bortse från betydelsen av att arvode utgår

med ett belopp, som fullt ut täcker övervakarens kostnader. Trots att övervakararvodet

för försöksutskrivna från mentalsjukhusen genom Kungl.

Maj :ts beslut den 18 januari 1963 ökats från 15 till 25 kronor per patient

och månad, kan nuvarande ersättning med hänsyn till de oftast mycket

svåra och tidskrävande övervakningsförhållandena knappast anses motsvara

vederbörande övervakares utgifter för uppdraget, därest detta skötes på

rätt sätt. Det är därför önskvärt, att en utredning kommer till stånd såväl

beträffande lämpliga åtgärder för att öka rekryteringen av övervakare som

i fråga om ersättningen åt desamma. Frågan om utbildning av och önskvärda

kvalifikationer hos övervakare torde samtidigt böra uppmärksammas.

2. Beträffande motionens yrkande om förbättrade åtgärder mot det ökade

missbruket av narkotika och den tilltagande illegala narkotikahandeln delar

medicinalstyrelsen uppfattningen om, att bättre avvänjnings- och vårdmöjligheter

än vad som för närvarande står till buds är i hög grad önskvärda,

men vill samtidigt framhålla att förutsättningarna för att meddela annan

specialvård än inom mentalsjukvårdens ram, d. v. s. i form av intagning

a mentalsjukhus respektive — mera i undantagsfall — å psykiatrisk klinik,

i nuvarande läge med hänsyn till bl. a. bristen på läkare och övrig kvalificerad

vårdpersonal är tämligen små. Troligen har dock mentalsjukvården

möjlighet att under vissa förutsättningar taga hand om ifrågavarande

patientkategori i en väsentligt större utsträckning än vad som hittills varit

fallet. Det narkomana klientelet företer vanligen en ambivalent inställning

till allvarligt menade avvänjningskurer, vilkas genomförande därför i regel

kräver intagning å sjukhus med icke blott kvalificerade sjukvårdsresurser

utan även retentionsrätt. Sinnessjuklagens nuvarande utformning beträffande

betingelserna för en tvångsmässig intagning på mentalsjukhus är

emellertid endast i undantagsfall, t. cx. vid suicidal desperationsbenägenhet,

tillämplig på denna typ av patienter. En lagändring måste därför komma

till stånd, som möjliggör, att en tvångsmässig intagning å mentalsjukhus

kan äga rum även för avgiflning och behandling av i psykiatriskt hänseende

sådana okomplicerade loxieomanier, vilka icke är att rubricera som

i lagens mening sinnessjuka. Denna fråga synes lämpligen böra hänskjutas

till sinnessjuklagstiftningskommitténs prövning. Det kanske viktigaste problemet

utgör dock uppspårandet och omhändertagandet av narkomanerna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 år 196b

ett problem, vars lösning kräver medverkan av först och främst alla i

öppen vård verksamma läkare men även andra personer t. ex. inom socialvård

och polisväsen, som i sin yrkesverksamhet konfronteras med detta

speciella klientel.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter slutligen, om det icke skulle vara befogat

med en särskilt till ungdomen riktad upplysningskampanj rörande de skadliga

verkningar, som är förbundna med missbruk av narkotika och andra

vanebildande farmaka.

Skolöverstyrelsen anför:

överstyrelsen uppehåller sig endast vid de två första punkterna i motionen

enär det från överstyrelsens synpunkt inte befunnits befogat att beröra

de övriga.

I motionens första avsnitt om Kontakt h e in—s k o 1 a—p o 1 i s anges

exempel på skolöverstyrelsens anvisningar om samarbete mellan skola, barnavårdsnämnd

och polis. Utöver detta kan nämnas att grundskolans kursplan

i samhällskunskap för årskurs nio anger att »rättsordningen och rättsproblemen

(kan) tas upp med anknytning till en diskussion om trafikförordningar

eller ungdomsbrottslighet. Ett samarbete med den lokala polismakten

är härvid att rekommendera.»

I läroplanen för grundskolan har överstyrelsen i de allmänna anvisningarna

för skolans verksamhet även erinrat om skolans uppgift i brottsförebyggande

syfte. Det heter bl. a. att skolan måste samverka med vissa samhällsinstitutioner

på orten, t. ex. barnavårdsnämnden och polisen. »Det åligger

de elevvårdande organen inom skolan att uppehålla denna kontakt och

rektor bör övervaka att så sker. Den kan inte vara enbart institutionell

utan måste också vara personlig.»

Vid allt fler skolor innebär anställandet av skolkurator en möjlighet för

skolan att intensifiera samarbetet med samhällets barnavårdande organ,

polisen och ungdomsorganisationerna såväl i brottsförebyggande syfte som

i fråga om elever som blivit föremål för barnavårdsnämndens eller polisens

ingripande. I den normalinstruktion för skolkuratorer som f. n. är under

utarbetande inom överstyrelsen kommer denna uppgift för skolkurator att

starkt betonas.

I fråga om butiksstölderna, vilka speciellt observerats i motionen, kan

nämnas att överstyrelsen haft kontakt med den arbetsgrupp — bestående

av representanter för Sveriges köpmannaförbund, konsumentkooperationen,

Turitz & Co (Epa) samt Åhlén & Holm (Tempo) — som i samband med

en konferens den ÖO oktober 1962 med berörda parter, tillsattes för att

bearbeta problemet, överstyrelsen har i samband härmed i ett cirkulär till

skolstyrelser, skolchefer och rektorer den 16 december 1963 erinrat om

skolans möjligheter att »aktivt medverka i det brottsförebyggande arbetet

framförallt genom att ge eleverna information beträffande olika aspekter

på butiksstölderna. I det aktuella läget är det också av betydelse att eleverna

erhåller upplysning om samhällets syn på vilka åtgärder som bör vidtagas

när en butikstjuv ertappas.» I cirkuläret påpekas också att arbetsgruppen

mot butiksstölder till lärarnas hjälp utarbetat en promemoria angående

undervisning om stölder i butiker och varuhus samt ett lektionsutkast i

ämnet.

Överstyrelsen anser att vad här ovan anförts om samarbetsformer mellan

skola och polis liksom om övriga anvisningar för undervisningen om lagar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 år i96b

brott och brottspåföljder innebär att de åtgärder motionärerna åsyftar redan

i stor utsträckning vidtagits, överstyrelsen förutsätter att verksamheten

och samarbetet kommer att fortsätta och intensifieras enligt anvisade och

prövade riktlinjer och finner det sålunda tveksamt om ytterligare samordnande

åtgärder är påkallade. Det i motionen nämnda samarbetsorganet

på länsplanet finner överstyrelsen icke skäl tillstyrka.

Motionens andra avsnitt berör ungdomsorganisationernas

insats. Värdet av den ungdomsverksamhet som bedrives av skilda ungdomsorganisationer

kan starkt understrykas. Överstyrelsen vill även framhålla

att ungdomsorganisationerna dokumenterat sina möjligheter att medverka

i ungdomens fostran. Det är därför angeläget att det statliga och kommunala

stödet till dessa fortsätter och att eventuellt nya vägar prövas för att

komma tillrätta med de svårigheter organisationerna brottas med. Därvid

bör speciellt ledarbristen observeras. Vidare skulle den verksamhet som

bedrivs med utnvttjande av olika skollokaler på vissa håll kunna utökas

om organisationernas kostnader för t. ex. lokalhyra och städning kunde

nedbringas.

I fråga om ungdomsorganisationernas medverkan för att ta hand om

»ungdom på glid» kan hänvisas till den utredning om »Ungdomsorganisationerna

och den missanpassade ungdomen» som i november 1962 ladcs

fram av en arbetsgrupp inom Statens ungdomsråd. I verksamhet av den

typ som där redovisas är dock ledarfrågan vanskligare att lösa än i annan

ungdomsverksamhet. En viktig förutsättning är att ledaren har eller beredes

tillfälle att skaffa sig utbildning, som gör honom lämpad att ta hand om

detta klientel. För att främja rekryteringen av sådana ledare vore det önskvärt

att medel ställdes till förfogande för de organisationer som vill pröva

speciella åtgärder för berörda ungdomsgrupper. Medlen skulle kunna disponeras

till ledararvoden eller för att möjliggöra speciell utbildning av ledare,

som anses lämpade att ta hand om ungdom med tendenser till missanpassning.

Beträffande motionärernas hemställan om undersökning av möjligheterna

att i större utsträckning engagera ungdomsorganisationerna i det brottsförebyggande

arbetet vill överstyrelsen hänvisa till ovannämnda utredning. Det

av motionärerna antydda behovet av ett nytt centralt organ anser överstyrelsen

ej föreligga.

Socialstyrelsen anför:

A. Erfarenheten visar att den grövre ungdomsasocialiteten nästan undantagslöst

bottnar i missförhållanden i hemmet kombinerat med skolsvårigheter

och bristande kamratkontakter. Ofta söker sig sådana utanförstående

till varandra varvid eu gängbildning med avvikande uppförandenormer lätt

uppstår. Den som kommit att stå utanför en normal hem- och kamratmiljö

och som icke heller har någon samhällsanknytning genom fritidsintressen

kommer också som regel att stå utanför de allmänna moraliska normerna.

Undervisning om etik och moral liksom om lagar och brottspåföljder ger

i dessa fall föga resultat. Man torde alltså icke på denna väg kunna i nämnvärd

utsträckning påverka antalet fall av allvarlig missanpassning. I dessa

fall gäller det i stället för skolan och barnavårdsnämnden att energiskt

pröva olika vägar som kan för vederbörande skapa en intresse- och känsloförankring

i samhället.

Det anförda har närmast avseende på eu relativt fåtalig grupp ungdomar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 är

För det stora ilertalet kan däremot en på rätt sätt bedriven undervisning

om lagar, brott och brottspåföljder vara av avsevärd betydelse. Socialstyrelsen

har i olika sammanhang understrukit detta och bl. a. i R o A nr 146

förordat medverkan av barnavårdsnämnderna i skolundervisningen. Såsom

framgår av den på sidorna 7, 8 och 9 i motionen lämnade redovisningen har

skolmyndigheterna ägnat ingående intresse åt denna fråga. Socialstyrelsen

1 inner det knappast vara påkallat med ytterligare samordning av denna

undervisning.

Vad särskilt hutikssnatterierna angår synes det däremot önskvärt att skolstyrelser,

polis och barnavårdsnämnder söker kontakt med representanter

för den lokala handeln i syfte att söka få fram praktiska åtgärder som

minskar frestelsen till impulsbrott. Härvidlag kan det måhända vara befogat

med samordnande åtgärder såväl på lokalplanet som på länsplanet.

Det kan i detta sammanhang slutligen anmärkas att polisberedningen i

november 1963 erhållit i uppdrag att tillsammans med socialstyrelsen framlägga

förslag rörande samarbete mellan barnavårdsnämnder och polis.

B. Det framgår av vad styrelsen anfört under A ovan att styrelsen anser

att ungdomsorganisationerna redan genom sin existens utgör "en betydelsefull

faktor i det brottsförebyggande arbetet. I föreningarna finner ofta

ensamma ungdomar en kamratkrets som hjälper honom till eu fastare

anknytning till samhällets normer. Frågan om icke de ungdomsvårdande

myndigheterna borde i större utsträckning engagera ungdomsorganisationerna

i det brottsförebyggande arbetet har av socialstyrelsen ingående behandlats

i remissyttrande den 12/2 1963 över en redogörelse från statens

ungdomsråds arbetsgrupp för behandling av frågor rörande ungdomsorganisationerna

och den missanpassade ungdomen. Styrelsen anförde där bl. a.

följande.

Bland de förebyggande åtgärder, som barnavårdslagen anvisar i 26 S

barnavårdslagen, nämnes bl. a. rådgivande och stödjande hjälpåtgärder. Som

exempel på sådan hjälpåtgärd nämnes i lagens förarbeten fritidssysselsättning

och föreningsanslutning. Därav följer att barnavårdsnämnderna har

en direkt anledning att söka kontakt med ungdomsföreningarna på orten.

Samarbete kan även vara motiverat av att den allmänt förebyggande barnaoch

ungdomsvården numera är en obligatorisk uppgift för kommunerna.

En viktig sektor inom detta arbetsområde är att förbättra barnens och

de ungas fritidsförhållanden, exempelvis genom att inrätta och driva ungdomsgårdar

och ungdomskaféer samt att anordna studie- och hobbyverksamhet.

Den kommunala ungdomsverksamheten anknyter sålunda ofta till

de verksamhetsformer, som bedrives av föreningslivet. Åtskilliga kommuner

visar också sin uppskattning av ungdomsföreningarnas verksamhet och

stöder genom anslag studie- och fritidsverksamheten. Ibland kompletteras

anslagen av kommunal service. Av anförda och liknande skäl synes de

föreslagna lokala informationskonferenserna bli av stort värde för berörda

parter.

I många kommuner har ungdomsföreningarna bildat ett gemensamt organ,

ofta kallat ungdomsråd. Icke sällan är kommunen, exempelvis genom

barnavårdsnämnden, representerad i rådet. Under sådana förhållanden föreligger

ett forum för samarbete. Styrelsen har tidigare vid olika tillfällen

rekommenderat samverkan inom den kommunala socialvården, bland annat

mellan socialvardsorganen och polisen samt mellan barnavårdsnämnder och

skolmyndigheter. Det kan därför förmodas, att samarbetsorgan inrättats

s. 19 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 år l(.)6b 19

i åtskilliga kommuner. Även om samarbetet lokalt kan utsträckas att omfatta

även ungdomsföreningarna, vill styrelsen erinra om att de socialvårdande

organen i sin verksamhet är bundna av sin tystnadsplikt, vilket

kan begränsa samarbetet i det enskilda fallet.

Det är angeläget att skapa ett ökat intresse för övervakningsuppdrag

inom organisationerna. Institutet övervakning ingår som ett viktigt led i de

individuellt förebyggande åtgärder, som barnavardslagen anvisar. Många

nämnder anlitar frivilliga krafter för övervakningsuppdrag. Nämnderna

måste ha riklig tillgång på övervakare för att övervakningsinstitutet skall

få den effektivitet som är önskvärd.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående finner socialstyrelsen

det icke vara påkallat att nu företaga ytterligare undersökningar

i frågan.

I detta sammanhang bör beaktas Kungi. Maj:ts direktiv enligt Kungl.

brev den 18 november 1963 till 1962 års ungdomsutredning rörande stöd

åt ungdomens egna organisationer. Vidare skall enligt Kungl. Maj :ts direktiv

frågan om ungdomsorganisationerna och brottsligheten även beaktas av

1961 års utredning rörande vård utom skola etc. Slutligen kan anmärkas

att Kungl. Maj :t den 27 juli 1961 uppdragit åt statens ungdomsråd att

vara samordnande och rådgivande organ för den upplysningsverksamhet

i ungdomsfrågor som syftar till att främja ungdomens anpassning i samhället.

Några ytterligare åtgärder synes därför för närvarande knappast

påkallade i denna fråga.

C. Ur de synpunkter socialstyrelsen kan beakta synes förslaget om en

officiell legitimationshandling vara värt att överväga.

D. och F. 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom

skola av ungdomsvårdsskoleelever kommer enligt vad socialstyrelsen erfarit

att under våren avge delbetänkande rörande bl. a. inackorderingshem

inom eftervården. Härvid kommer också att beaktas frågor rörande arbetsanskaffning.

övervakningsfrågan upptages i utredningens nästkommande

betänkande som beräknas kunna avges under innevarande år. Det synes

lämpligt att avvakta resultatet av denna utredning innan frågan om övervakning

och arbetsanskaffning inom andra vårdområden upptages till

prövning.

E. Utredningen hemställer om förslag till bättre avvänjnings- och vårdåtgärder

för narkotikamissbrukare. I detta sammanhang kan anmärkas

att socialstyrelsen enligt uppdrag den 30 oktober 1963 avgivit förslag om

anordnande vid en ungdomsvårdsskola för flickor och två för pojkar av

specialbehandling för unga alkoholister, thinnersniffare och narkomaner.

Motionärernas förslag om bättre vårdmöjligheter i övrigt för narkotikamissbrukare

synes såvitt socialstyrelsen kan bedöma värt att taga under

övervägande.

Motionärerna har under denna punkt även uttalat att eu förstärkning

av kriminalpolisen är erforderlig för kampen mot smugglare och langare

samt förordat eu utredning härom. Socialstyrelsen biträder detta förslag.

I inledningen till motionen har man påtalat den låga uppklaringsprocenten

av brott överhuvudtaget och därvid framhållit att i Stockholm endast ett

brott på tio klaras upp. Med hänsyn härtill vill det synas som om den

säkraste vägen att stävja brottsligheten — såväl ungdomsbrottsligheten

som annan — skulle vara en omedelbar och kraftig förstärkning av krimi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 år W6i

nalpolisen. Även denna fråga bör därför enligt styrelsens mening beaktas

av den föreslagna utredningen.

Statspolisintendenten anför:

Av tillgängligt statistiskt material framgår att brottsligheten ökat kraftigt

under senare år. Detta förhållande är självfallet ägnat att inge betänkligheter.

Något som särskilt oroar är att brottsligheten synes tilltaga inom de

yngre åldersgrupperna. Det berörda förhållandet torde delvis vara en följd

av den komplicerade samhällsomdaning som för närvarande pågår. Man

torde därför svårligen kunna åstadkomma någon radikal förändring i

utvecklingen utan att tillgripa mycket långt gående åtgärder. Det är emellertid

uppenbart att ökad brottslighet bör mötas med skärpt bevakning och

andra motåtgärder så långt detta är möjligt. En förutsättning härför är

att polisväsendet erhåller tillräckliga personella och materiella resurser för

att kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna

har omnämnt ett antal mycket genomgripande reformer såvitt avser polisväsendet,

kriminalvården etc. Innan erfarenhet vunnits av dessa reformer

torde deras värde i brottsförebyggande syfte icke kunna uppskattas. Detta

får givetvis icke utgöra hinder för att nya möjligheter som bedömas lämpliga

blir föremål för allvarliga överväganden.

\ ad härefter beträffar de olika synpunkter som redovisats i motionen

må anföras följande:

A. Kontakt hem—skola—polis

Statspolisen har under en följd av år medverkat vid trafikundervisning

i olika skolor. Erfarenheterna från denna verksamhet är mycket goda. Vid

sidan av den egentliga trafikundervisningen får ungdomar i samband därmed

ofta sin första kontakt med polisen. Det är därför av stor vikt att

undervisningen planlägges och genomföres på sådant sätt att eleverna samtidigt

bibringas en positiv inställning till kontakten med polisen. Statspolisintendenten

har intet att erinra emot vidgat deltagande i skolundervisningen

på det sätt som anförts i motionen och som på vissa platser i begränsad

omfattning redan genomförts. Det torde kunna förväntas att riktlinjer för en

sådan verksamhet kommer att utarbetas inom rikspolisstyrelsen. Sedan

polisväsendet omorganiserats den 1 januari 1965 torde vidare förutsättningarna

för ökad verksamhet på detta område ha förbättrats.

B. Ungdomsorganisationernas insats

Statspolisintendenten har icke något att tillägga i denna del av förslaget.

C. Check- och postbedrägeriernas ökning

Det är riktigt såsom motionärerna anfört att viss brottslighet och då till

exempel förfalskningsbrotten även tilltagit i svårighetsgrad. Vissa förfalskningar

kan upptäckas redan vid direkt betraktande medan andra kan avslöjas

först efter ingående kriminalteknisk undersökning. Det förslag som

motionärerna väckt angående »plastinbakat identitetskort» synes dock vara

behäftat med vissa svagheter. En plastinbakad handling är visserligen mycket

svårförfalskad men å andra sidan kan det vara svårare att upptäcka

att en handling som behandlats på sådant sätt verkligen är förfalskad.

Denna fråga har varit föremål för bedömande i annat sammanhang. Här

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Allmänna beredningsutskottet utlåtande nr 52 år 1964

må hänvisas till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till polisoch

körkortsmyndigheterna bl. a. anfört: »På senare tid har vissa firmor

börjat göra reklam för s. k. inplastning (laminering) av körkort. Förfarandet

innebär, att man avlägsnar klotpärmen från textpapperet i körkortet,

viker papperet med texten utåt och bakar in papperet under tryck och

värme i en plastmassa. Ett på detta sätt laminerat körkort är mycket väl

skyddat och oåtkomligt för ändringar. Från polishåll har starka betänkligheter

mot förfarandet framförts. Genom fotostatkopiering är det numera

enkelt att framställa kopia av ett körkort, som är så lik originalet att det

kan vara svårt — särskilt vid mindre goda belysningsförhållanden — att

avgöra om företett körkort är original eller kopia. Om kortet är laminerat,

blir detta nästan omöjligt att konstatera utan noggrann granskning.---

V. o. V. har gjort vederbörande firmor uppmärksamma på att förfarandet

ej kan anses vara tillåtet. Dessa har i skrivelse till V. o. V. meddelat, att

laminering av körkort och trafikkort numera upphört och att de ej vidare

komma att åtaga sig sådan laminering.--- —

Statspolisintendenten delar dock motionärernas uppfattning att det vore

av värde med en allmän legitimationshandling av tillfredsställande slag.

D. Omhändertagande av villkorligt dömda och frigivna samt

E. Narkotika och langning

De av motionärerna berörda frågorna utgör väsentliga frågor i dagens

samhälle. Dessa synas dock i första hand vara av socialpolitisk natur. Det

vore ur många synpunkter önskvärt om större personalinsatser kunde göras

från polisens sida. Sådana önskemål föreligger dock även på flera områden.

F. Motverkande av asocial invasion till huvudstaden

Den inledningsvis omnämnda befolkningsomflyttningen torde vid sidan

om ökad kriminalitet även inverka stimulerande på andra asociala beteenden.

Mot bakgrund härav vore det i och för sig önskvärt med skärpta regler

i enlighet med motionärernas förslag. Det torde nämligen vara uppenbart

att nuvarande förutsättningar är otillräckliga om inflyttning av asociala

personer skall försöka hindras. Ur rättssäkerhetssynpunkt torde emellertid

regler till förhindrande av inflyttning till vissa områden vara ägnade att

inge betänkligheter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.